Varken stängt för semester, eller på grund av sjukdom…

Stockholm och dess förorter svettas i vad som lär vara en sedvanlig värmebölja, som nästan alltid numera under sommaren eller industrisemestern, vilken som bekant brukar infalla under Juli månad. Men ändå är inte allt som vanligt i vårt land. Gängkriminalitet och stängda sjukhus hör numera till bilden, liksom stängda polisstationer – och detta valår – ljugande politiker, som gör nästan vad som helst för att krampaktigt hålla sig kvar vid maktens flagnande taburetter. Tidningarna rapporterar om torka och foderbrist för landets bönder, en torka och en foderbrist som snart är så svår att gräsbränder eller skogsbrand kan utbryta, och som nästan helt säkert leder till att mången bonde får slakta hela kreatursbesättningar, ja till och med produktionen av mjölk och fläsk drabbas, och när det sker i ett hedniskt land som vårt, förstår vi alla att situationen är allvarlig. Man tar nu till de sista vattenreserverna i åar och sjöar istället.

Alla – utom den (S) märkte jordbruksminister Bucht, som just nu buktar och svänger sig som en hal ål – kan se, att den nuvarande regeringen svårt misskött sig de senaste åren, och att vi i höst helt enkelt MÅSTE välja oss en ny. Till och med kreaturen suckar under Löfvén.

Själv filosoferar jag lite över det norröna begreppet ”Matargothan” som bland annat nämns på en runsten från Ryssby. Det finns också med i den norska Konungaspegeln, från 1200-tal, i Ynglingsagan om Frejs ättlingar i Svea Rike, och mångahanda källor med, om jag inte missminner mig – och ordet betyder inte alls ”matgod”, ”glad i mat” eller något sådant, om nu någon var naiv nog att tro något sådant. Ånej, utan bättre upp. ”En konung härskar utifrån sin Matargothan” får vi läsa, och det gör Frej och Ynglingaättens kungar, som vi alla minns. En sann konung måste se till, att en rik skörd hamnar i ladorna, och att folk såväl som djur har tillräckligt med mat, för annars är han inte värd att inneha sin syssla och ämbete. Minns vad som hände med Domalde, och minns vad vi gjort med Regeringen Reinfeldt, som redan förpassats till den historiens soptipp, där Regeringar av det slaget hör hemma..

I gamla tider var folkets åsikt helt enkelt den, att blev det oår och missväxt eller torka, ja då berodde det på de styrande, som inte i tid förstått att tolka makternas budskap – och så var det med den saken !

 

Kreaturen suckar uti Almedalen. Alla kan se, att Sveriges ledning är helt galen…

 

Själv har jag i lördags fått reda på att jag insjuknat i en blodsjukdom, som kan vara dödlig, och som mycket väl kan ta livet av mig om än inte nu, så i alla fall inom några år. Mina många fiender lär helt säkert glädja sig åt den saken, och jag förväntar mig såklart att både Svenska Kyrkan, diverse ”fornsedare”, extrema islamister och allt detta patrask, som ändå finns nog och övernog, helt klart sätter efter mig precis som de brukat göra, för rakt framifrån eller i en öppen debatt har de aldrig vågat möta mig, och inte heller så länge jag varit frisk, vad det nu kan bero på. Sist man rök på mig och faktiskt lyckades framkalla skada, var när jag låg med ena foten bruten – och fega som dessa kräk är, vågar de inte ens gå på mig när jag står upp, eller så länge jag har min skrivförmåga i gott behåll. Men – så är ju dessa Nidingars och Monoteisters väg..

Jag har ständiga smärtor i högerbenet, och gångsvårigheter. Gångsvårigheterna kommer till största delen av att man felbehandlat min vänstra höft på den närmaste, ännu öppna vårdcentralen – personalen där talade nämligen nästan bara arabiska, och förstod inte, att det var högra benet och inte det vänstra jag hade ont i, så istället för att undersöka höger vad som jag bad om och tydligt pekade på, så  tog de tag i vänster ben och sträckte det så illa, att jag nu nästan inte kan gå. Så går det till i Landet Löfvén, som vi alla vt, och sådan är den verklighet, som allt fler och fler etniska svenskar får leva i.

Därefter uppsökte jag ett av länets sista fungerande akutsjukhus och fick en undersökning med ultraljud, magnetkamera och en dyr, svensktillverkad medicin, framställd av anrika LEO AB i Malmö, och sämre kan det ju gå, men såklart var personalen på just det sjukhuset inte bara svensktalande utan också etniska svenskar (jodå, sådana finns – även om (S) och (Mp) som vanligt förnekar vårt folks blotta existens) och tillika goda yrkesmän, goda yrkeskvinnor och goda patrioter, som kunde sin sak.

Sedan Lördagen injicerar jag alltså dagligen, men prima vara till dyrt pris, om ni nu nödvändigtvis behöver veta. Medicinen är så sällsynt, att man till största delen får betala den själv; över disk och inte via skattelappen, men hittills har jag i alla fall fått valuta för pengarna. Jag klagar inte inför mina Gudar och Gudinnor, inte för makterna och inte inför resten av Världen, för det finns så många öden, som är åtskilligt hårdare än mitt. Sjukdom och smärta är jag ändå van att leva med, och jag tillhör inte till de hänsynslösa romantiker eller miljötalibaner, som först kör med diesel och sedan förnekar också själva vetenskapen. Vetenskap och vetande är något alla sanna Asatroende och goda Odinister bejakar, och i deras hird och sold står jag ännu. Tro och Trua är detsamma som trofasthet – och det är aldrig, aldrig någonsin detsamma som någon tom eller meningslös ”sed”.

Jag är vid liv ännu, utmärkt vid liv som ni alla hör, och det beror på att det ännu finns saker, som gör mig fly förbannad.

”Våra anor gav oss själv sin sköna mannalära – att aldrig klaga, och att aldrig tveka…” (fritt efter Bertel Gripenberg)

Idag, till exempel, har jag fått läsa och bevittna hur en annars väl artikulerad och förhållandevis påläst norska påstått att ”Sigdrifumál” av alla Eddakväden skulle vara en kristen bön, och andra sakramentskade dumheter i samma stil, som är så erbarmerligt idiotiska att jag nästan får kväljningar och kastar upp av att behöva läsa dem. När jag ser alla dessa dåliga försök att förneka rena fakta, förvrida betydelsen av ordet ”bidhja” som ÄR befalla, meddela, fråga efter eller konungs bud, kort och gott, men aldrig aldrig någonsin en kristen bön, inser jag att min blogg ännu har sin betydelse, om inte annat för att motverka all kristen skit och påverkan, som man vill trycka in i vår kultur och förfula också dess skönaste ögonblick med.

Och angående min sjukdom, så säger jag som en stor svensk nobelpristagare skrev på sin tid:

”Lyckan är ett kvinnligt smycke
– smycken passar inte män.
Stränga gudar, hårda öden
och av bröd ett sparsamt stycke
– DET är ett liv för män…”

Och han skrev också:

Under över alla under,
höga, outgrundligt stora!
Ulvens klyfta blev ej ditt hem,
ej det mörka havets djup.
Född blev du att vandra
i den gyllne människoleken.

Broder, syster, du, som än
går din färd på jordens stjärna,
kort är livets väg och kvällen snar,
blid och glatt förnöjsam ändå var!
Strid på stridens dag och lek på vilans!

Sök försynt din ro bland goda hjärtan,
yr i våren, vis i åldern,
och när vitt ditt huvud sjunker,
prisa undret, att du föddes
människogestaltad, gudalik
undret över alla under!

 

Vi Asatroende BER aldrig till våra Gudamakter. Vi ställer oss aldrig någonsin på knä inför dem, som bettlare och tiggare. Vi ger något av oss själva till omvärlden och makterna, och vi prisar dagligen livets under, hur än våra liv må sluta, oavsett hur vi själva känner oss, eller vartän det må bära i livet – för oss personligen, eller hela vårt land.

HEDNA HEDNA HEDNA ! No passaran – Tor hjälpe !!