Hedningar har förstås inte bara funnits i Norden, ty varje folk har sin egen Hedendom – och detta är något de enfaldiga Monoteisterna aldrig någonsin kan lära sig att förstå. På 1800-talet försökte de krista desperat leda i bevis, att det skulle ha funnits någotslags ”Ur-monoteism” men religionshistorikerna vet sedan länge, att Monoteismen strider emot hela mänsklighetens sanna natur, och att Polyteism eller rättare sagt Schamanism – Polyteismens första och numera föråldrade stadium – var den äldsta religionen.

Estlands kustbygder var befolkade av svensktalande långt in på 1900-talet. Först efter 1945 började den definitiva utrotningen, och det sista skedet i Josef Stalins folkmord. Ösel och Estland var koloniserat av Svear redan på 900-talet, och antagligen skattskyldigt under Sveakungen redan under tidigt 800-tal – liksom staden Apuole i den nutida Litauen…

 

Svenska ”Wikipedia” publicerade i vecka två dåligt översatta artiklar, som är mer läsbara i sin Engelskspråkiga version. Det gäller dels Ösel-borna, dels Kurerna. För några år sedan började det dyka upp rena villfarelser i svenska media, spridda av Dick Harrison i SvD och andra ”populärhistoriker” – fast ”vulgärhistoriker” borde nog vara ett bättre uttryck. Dåligt insatta journalister i Västerviks Tidning och andra organ förgrovade arkeologen Jonathan Lindströms påståenden i boken ”Biskopen och Korståget” från 2015 till rena falsarier. Man påstod att Ösel, Dagö, Ormsö, Runö, Nargö och de andra öarna i den Estländska arkipelagen aldrig skulle ha haft någon Hednisk befolkning, och att de aldrig skulle ha koloniserats av svenskar, danskar och andra Nordmän förrän under Medeltiden. Inget kunde vara felaktigare. Det är fel i sak, eftersom hela Estlands arkeologi och förhistoria utgör ett ytterst tydligt motbevis.

Långt före ärkebiskop Andreas Sunesson av Lund fanns även Danska Vikingar i Ösel-arkipelagen. Venderna – det heter ju Sveriges, Göta och Wendes Rikes Konung – detta är elementära historiekunskaper för envar svensk – plundrade ju Sigtuna och anföll Agnefit innan Stockholm ens grundlades – på 1100-talet. De bestod lika mycket av Öselbor som Dagö-dito, och av Ester såvälsom Estlandssvenskar och Danskar samt rena Svear, vars bosättningar på alla öarna inklusive Runö i Rigabukten ibland var mer än tio generationer lång, ibland bara någon generation – eftersom det med tvång och våld kristnade Svea rike gav upphov till våg efter våg av Hednisk utvandring, när etniska svenskar som blev förföljda i sitt eget hemland inte kunde bo där längre. Jämför också med Finland – Tavastland var knappast kristet alls, långt in på 1300-talet. Hedniska Tankar känner till flera Asatrogna och Hedna familjer från Svealand, som idag tvingats bort till Åland och Finlands Svenskbygder – i mycket därför att de delar av Sverige de bebott, råkat bli nedlusade med Muslimer. Det är samma process som alltid, överallt där Monoteisterna visar sitt fula tryne – men i mycket mindre skala – och troligtvis kommer den att fortsätta i framtiden. Andra vänner har flyttat så långt bort som till Akureyri på Island, mycket beroende på att Sverige blivit ett dåligt land att bo i – det är enbart de sanna patrioterna och de som svurit att försvara Sveriges och majoritetsbefolkningens intressen som stannar – och då går de verkligt Asatrogna alltid i främsta ledet.

 

För övrigt besökte ju idag Alexander Stubb, Finlands nyvalde President Svea Rike, bland annat för att samspråka med vår Statschef, Hans Majestät Carl XVI Gustav, Folke Hubertus – som ju är en Folkets Man. Herr Stubb nämnde uttryckligen, att Sverige har tydliga problem med sin identitets- och befolkningspolitik, och även HT:s chefredaktör har ju vissa kopplingar till Stubb-släkten – vilket varit allmänt känt ända sedan 1990-talet.

I mer än 600 år kämpade Ester, Letter och Litauer emot de kristna och Korstågens TYRANNI ! Svärdsriddarna och Tyska Orden hade mer än 6 miljoner liv på sitt samvete, och utrotade nästan fullständigt den västslaviska språkgruppen (utom sorberna och några få folkspillror)

I dag är det St Georgs Dagen – eller Sankt Görans Dag – vilket är betydelsefullt för alla Ester och Svensk-Estländare. Ösel-borna och Estlands alla hedningar tvingades till lydnad, underkastelse och kristendom år 1227, när Svärdsriddar-orden – ett ”svansdingel” till Tyska Ordens skoningslösa ”Herrar av Järnkorset” formellt kristnade dem.  Men St Göran eller Georg, drakdödaren framstod som Tor själv för alla Hedna, eller Esternas Taara även känd som Ukko eller Jumala – finnarnas åskgud – och 1343 gjorde Hertigdömet Ösel-Wieks alla Hedningar UPPROR i Tors namn – vilket skedde just på ”St Görans Natt” – 23 April, enligt vår moderna kalender. Tyska Orden kastades ut ur Reval, det nutida Tallinn. Folket reste sig, och några hundra år senare tillföll Estland Sverige – som alla vet – och ”den goda svensktiden” minns många Ester än idag… I motsats till Tyskars och Ryssars kristna herravälde…

Det är inte bara vi svenskar som har Hedniska rötter, och inte bara Finland har ett hedniskt arv. Ester och Balter har det också – och i en sekulär framtid, utan kristna, utan muslimer och utan Monoteism – är upprorens tid och rötterna viktiga att komma ihåg.

ALLA dessa Folk var HEDNINGAR långt in på 1200-talet. Litauerna kristnades inte förrän 1387-1460 ca. Detta är FAKTA….

Ifråga om Kurerna – ett folk ingen mera minns – Kurland har blivit ett geografiskt namn, inte mer… tar svenska Wikipedia numera till ännu mera braskande tongångar. Man anger Kurernas deltagande i Bråvalla slag som historisk sanning, trots att det inte finns några historiskt godtagbara bevis för att ”Bråvalla 753 AD” någonsin utkämpats, varesig utanför det nutida Norrköping eller i Småland, som Rudebeck lärde ut på 1600-talet. Religonshistoriker har på fullt allvar sett paralleller mellan Saxos berättelse om Sigurd Ring och hans körsven Brun i Mahabaratas indoeuropeiska berättelse om ett stort stridsvagns- och kavallerislag – någonstans i den grå forntiden. Riktigare är att det faktiskt fanns Gutniska och Svenska handelsstationer på Kurlands kust redan på 700-talet, och att kurerna de facto betalade tribut till Sveakungen inte bara till år 857 – utan långt in på 900-talet och än senare…

I Rimberts krönika om Ansgar står det skrivet om hur Ansgar under sin andra resa till Svearna gjorde gemensam sak med Kung Olof och Hergeir, hans ståthållare på Birka, för att i Hedningars och en Hednisk kungs namn skattlägga staden Apuole – Rimbert nämner uttryckligen, att staden alltid betalat skatt till Svearnas kung så länge den alls existerat – och dess namn kan dessutom vara svenskt, trots att Litauiska forskare – utan framgång – försökt tolka det annorlunda. I hjärtat av Svearnas land ligger nämligen byn Apalle – i Uppland, strax utanför Bålsta – där det för övrigt finns en av Sveriges absolut största bronsåldersbyar – en hantverksby, där många sorters handel och inte bara brons- och metallgjutning idkades. Ett rent sammanträffande ? – Ja, vem vet – men Apalle kommer av ”Apel” som i Äppelträd, och fortfarande kan man – precis som på Birka – odla rikligt med äpplen på denna plats.

Ansgar förbjöds av Påven att företa några som helst missionsresor till Svearnas land efter sin andra färd, skriver Rimbert – ty alla penningmedel drogs ”mystiskt” nog in. Det är inte den enda egendomligheten i Rimberts krönika. Vi har de ”litteraturintresserade piraterna”  under den första resan som omedelbart beslagtog alla Ansgars biblar och annan kristen smutslitteratur, så fort han sjövägen landsteg norr om Blekinge – och samma ”pirater” ledsagade honom snällt och försiktigt till häst, utan att röra guld, mynt och andra dyrbarheter som han i sinom tid skulle frambära till Kung Björn i Birka – Vem var det då som var ”Pirat” ? Rätt svar är att det var Ansgar själv, som kränkte Svears och Götars gemensamma rike. Vi har ”pojkuppköpen” i Ribe, och hur Ansgar – olikt andra munkar i sin samtid – inte besov eller knullade sina små ”lekbröder” ens på sjöresor, vilket Rimbert framhåller. Vi har Munken Fulbert – i Nya Corvey i det nyligen kristnade Sachsen – där Ansgar var chef – som ”blev ihjälslagen med en bräda” varefter Ansgar avsattes. I Rimberts krönika står också om hur Ansgar med svärd och spjut i högsta hugg värjde Hamburg mot Vikingar – men misslyckades, därför att hans nya ”ärkestift” blev nedbränt i grund med katedral och allt, samt hur Ansgar blev vän med krigaren Hergeir – vilket inte alls var något ”mirakel” – och hur han – ombord på Hergeirs långskepp – berättade för diverse svea-krigare om att munkar inte får äta fläsk, och inte vältra sig i sänghalmen med kvinnor – åtminstone inte till sjöss – vilket storligen imponerade på i alla fall ett litet fåtal Svear – men när Julen kom, var allt som förut – öl dracks, mjöd också – fläsk åts i väldiga mängder, och det knullades i långhusen så att det stod det härliga till – allt detta står faktiskt att läsa i Rimberts krönika – även om den vanställts, censurerats – och de bästa bitarna plockats bort – i synnerhet på Internet.

Det var endast med största tvekan, som kejsarens och påvens representanter – i ett nordtyskt benediktiner-kloster – alls godkände Ansgars fullständigt dårhusmässiga förslag om en ”missionsresa” till Svearna år 832 – och det berodde inte alls på några ”sändebud från sveakungen” år 830, som Wikipedia ljuger om. Ansgar hade – i ett annat Benediktiner -kloster – lyckats slå sig ihop med den munk som var chef för vinkällare och vingård (samt, förmodar man – det som idag heter ”logistik”) och framlade sedan sin ”genialiska plan” – men den kostade massor av pengar…

Detta är ungefär som om chefen för Bundeswehr-Garnisonen Grafenwöhr i Tyskland – med Brigadchefs grad – skulle få besök av Överstelöjtnanten S4 och Chefen ToC, S3 och dessa båda i korus skulle utbrista ”Jamen visst serru – vi tycker vi schka pallra oss iväg till Strängnäs åsså bygga en j-ä-ä-ä-t-s-t-o-r Armébas prec-i-i-s dähr asså, FÖRE Jänkarna och Engelsmännen, ba’ fatt svenskarna e me i Nato nu så att asså liksom vettu va chiifen..” (fast på tyska, naturligtvis).

Kom ihåg att Ansgar och hans synnerligen provisoriska ”Ärkestift” Hamburg-Bremen hea tiden konkurrerade med Anglosaxiska munkar om vem som skulle få våldta och härja i Svea rike allra först, göra slut på ett självständigt rike och mörda en livskraftig kultur – som Ryssland i Ukraina, som Mullorna i Iran…

Katolska kyrkan och dess kloster var ett multinationellt företag, en makt-fabrik – inget annat. Det handlade inte om civilisationsförsök, eller ulliga små lamm på gröna ängar, som i de kristnas förljugna lögner från 1900-talets ”småskolor”.

Inget, absolut inget blev bättre med kristendomen – snarare tvärtom.

Kurerna besegrades med våld. Sverige kristnades med våld. Biskop Absalon, Köpenhamns grundare – var en våldsman. Kurerna besegrades i två fältslag – 1230, respektive 1266 – och som oss Svear och Götar, fortsatte de att in i det sista slåss för sin nationella överlevnad och frihet.

Ingen ska tro något annat. Idag är en Tyrs dag – och Tyr står för rättvisa och strid, som alla vet.