En hyllning till Sam Flegal – och de skapande konstnärerna…

Asatron är inte bara en världsåskådning, eller just en tro. Den är inte någon ”sed” och den är absolut inte ”forn” eftersom den förekommer än idag, och den har aldrig någonsin endast varit hänvisad till forntiden heller. Den som tror så är en idiot, en person utan bildning, en nolla, en stackare och en djävla kladdsock, helt enkelt. Lika lite handlar den om någon uppdiktad ”heder” som man likt en fånig etikett klistrar på sig själv eller andra – men den handlar om skapande, en levande kultur, ett hantverk, en kunskapstradition och mer än så.

De som håller sig till denna fåra, denna väg genom alltet och detta sätt att vara har alltid väckt min beundran, och lika mycket gäller det de skapande konstnärerna, var än i världen de än må bo, vilken etnicitet de än må ha, och varifrån de än må komma. Den som kommer till Asatron med öppna ögon och öppna öron, skall också se och höra.

Många är de konstnärer, författare, skulptörer, hantverkare och andra; som låtit sig inspireras av Asatron och dess Världsbild, och det gäller alldeles speciellt Sam Flegal – en konstnär i USA som jag skrivit om förr i den här bloggen.

Hans bild av Yggdrasil, och de nio Världar som ryms i Världsträdet är väl värd att sprida, alltså överst Asgård i mitten, Vanaheim överst till vänster på bilden ovan, och så Alfheim, Frejs och Alfernas gröna Värld, som Frej fick i tandgåva, överst till höger – syns nu här. Så följer Midgård i trädets mitt, det frusna Jotunheim där bakom, och Nifelheims töckenvärld framför Midgård. Nederst ligger så Helheim eller Hel, Svartalfaheim (här till hälften försänkt i Elivågors vatten) och Muspelheim eller den eviga eldens rike.

Tavlan ”Resist” visar MOTSTÅNDETS ESTETIK eller Freja kontra Jotnarna ?

Sam Flegals konst kan också köpas på nätet, och även om jag inte vill göra reklam för en man jag inte känner, tror jag att de rikare och mer bildade av er kan göra en investering – annars kan ni ju alltid köpa hans utgåva av Hávamál med illustrationer av honom själv, som Julgåva till någon ni känner – jag tror han använder W H Audens klassiska översättning, som är den mest poetiska och välfunna som finns på Engelska, även om jag inte är säker på det. Fria översättningar finns också.

Jag älskar fritt skapande, fritt tänkande och ett liv i frihet. ”Die Gedanken sind Frei”

 

”FÄ dör och även FÄHUNDAR förgår – Men VÄRDET I VISA MÄNS VERK lever och består…”

Annonser

HERMAN HEDNING lämnar Egmont…

De små Hedningar och fula white trash skäggtroll, som är helt ”forna” i huvudet, eller annars PK har inte tyckt om, när jag nämnt Humor-serier som Herman Hedning i den här bloggen, men egentligen struntar jag fullkomligen i vad sådana sorgliga exemplar alls tycker. SVT:s program ”Kulturnyheterna” nämner emellertid nu, att Jonas Darnells mångåriga seriefigur ”Herman Hedning” inte längre kommer att ges ut av Egmont Förlag, eftersom serietidningen med samma namn – som funnits i mer än tjugo år – har alltför dålig lönsamhet.

”Karl XII:s likfärd” av Cederström, men gjord till lätt igenkännbar parodi… Ett tidens tecken ?

Jonas Darnell, seriens upphovsman, säger dock till Kulturnyheterna att han inte kommer sluta skapa – och det gör han alldeles rätt i om ni frågar mig. Indirekt, och Undermedvetet, har ”Herman Hedning” faktiskt genom åren uppvisat en del likheter med den verkliga hedendomen, trots att den rör sig i ett fiktivt, kristet inspirerat förhistoriskt universum, där en gammaltestamentlig ”Gud” ofta figurerar, ehuru mest som en parodisk figur. Seriens tre huvudpersoner, Herman (som liknar Tor) samt den kloke Gammelman (far till den föregående, och påminnande om Oden) och Lilleman (Hermans son om jag inte minns fel, som liknar Frej) är Arketypiska gestalter, som nästan alla seriefigurer, eller figurer i nutida populärkultur, och just därför faller de – omedvetet för dess skapare – in i vad som i alla fall för de mest hängivna av läsare blir en ”pseudo-mytologi”.

Som många har konstaterat före mig, kan dagens populärkultur faktiskt ingenting skapa, utan att den förr eller senare faller tillbaka på gamla mytologier, och denna lilla svenska skämtserie är inget undantag – och att falla tillbaka på gammal mytologi, eller att i satirform skildra tillvaron, men poplärkulturen som redskap, är enligt mig inget fel, utan snarare en förtjänst. Jonas Darnell har all heder av sin skapelse – och vem vet – kanske han har fått enstaka personer i en hel generation att själva falla in på riktig hedendom så småningom... Om så har skett, är det vackert så…

”Se på FAN !” – sån Jul lär de ha i Chicago….

Chicago, denna Al Capones och även Asatrons stad (åtminstone i smått !) fortsätter att leverera. Enligt en ny artikel i den amerikanska nät-tidningen ”The Hill” har Illinois Statehouse – alltså delstaten Illinois finaste representationsbyggnad – försetts inte bara med Judiska och Kristna dekorationer inför Julhelgen, respektive Channukka, utan även Satanisterna och Horn-Pers gamla fans i delstaten har tydligen hållit sig framme.

Även Donald Trumps land är ännu en demokrati, och kan de kristna och judiska samfunden ansöka om att få placera juldekorationer på offentlig mark, ja då måste man i demokratins namn även godkänna Shaitan Mekratrigs tillbedjare, ser ni. Har man sagt A, får man sagt B – även om man FÅR SE PÅ FAN för det – för LAGEN GÄLLER FAKTISKT LIKA FÖR ALLA… i alla fall om man ska vara just demokratisk… Tidningen New York Post har också skrivit mer i samma ämne.

SE PÅ FAN inför JULEN – Ja uti Chicago, Illinois lär man göra JUST DETTA… (”Hark, the fallen angels sing – fa la la la laaa !”)

Jag måste beundra de amerikanska myndigheterna för deras konsekvens, och undvikande av att vika ned sig för sk ”politisk korrekthet”, godtycke och kristna lobby-grupper, som så ofta här i Sverige. Verklig rättvisa ska inte baseras på godtycke och pk-mentalitet, utan just på lagens bokstav, och offentliga bestämmelser. Här hemma i vårt eget land syndas det mer och mer emot den regeln, oavsett vad man nu kan ha för synpunkter om händelseförloppet ”over there”.

Lokala skämtnissar och Konstnärer kan mycket väl ligga bakom tilltaget. Inte mindre än 1500 USD lär ha samlats in på ”Go fund me” via en intresserad allmänhet. Deras juldekoration består som synes av en stor hand, som håller upp ett äpple – Kunskapens Frukt, får man förmoda, eller Eris Äpple, som också nämns i den antika mytologin – tillsammans med ett upp och nedvänt pentagram (ni vet ett sådant som man INTE får ha till Julen här hemma, för då kan våra teologer bli så arga, ja så arga så arga såå..) och den vackra texten ”KNOWLEDGE IS THE GREATEST GIFT” eller helt enkelt ”KUNSKAP ÄR DEN BÄSTA GÅVAN” om man översätter det till svenska.

Det är ett måtto och ett valspråk som jag faktiskt håller med om, även om jag förhåller mig strikt neutral rörande vissa amerikanska samfund, och förresten all amerikansk politik. Men – som motvikt emot köp-hysteri och överdriven kommersialism inför Julen kan kanske detta duga – och vem kan säga, att detta inte är konstverkets eller juldekorationens bakomliggande budskap och mening ?

 

Stackars Cloacina !

Nu till en fråga från en läsare, både Kollega och en sann son av Särimner… En sak är ju Ull, en av Asatrons kanske mindre kända gudomar, men vad ska man som god Polyteist och Asatroende säga om mindre kända gudomar rent generellt ? Romarna, till exempel, lär på sin tid ha haft en gudinna vid namn Cloacina, gudinna över Kloaker, offentliga toaletter och vattenledningar samt avloppssystem, ja all romersk VVS överhuvudtaget.

Myntfynd har hittats från äldre kejsartid, som avbildar endräktens samhällsnyttiga Gudinna Concordia på ena sidan, och Cloacinas helgedom på den andra – Hon var KLOAKERNAS GUDINNA i det gamla Rom…

Och hur är det egentligen med mer moderna företeelser som låt oss säga blixlåset, eller skiftnyckeln ? Båda två tillhör inte Asatrons värld, men både Blixlåset och Skiftnyckeln, eller ”The Swedish Wrench” som den kallas på engelska lär i sin nuvarande form vara Nordiska uppfinningar, även om det i båda fallen finns amerikaner som hävdar att de minsann var före… Hursomhelst – de ingår i vår nuvarande Värld, tillvaro eller ”lebenswelt” och i så fall – borde de inte också ha en gudom, lika väl som den Nordiska Vintern kan ha det i Ull ? Eller sådana epokgörande saker som Kaffemaskinenborde inte den också ha sin egen Gud ? Så tänkte i alla fall min broder, och jag hade för ögonblicket inget svar att ge honom…

Även om Asatron – i dess moderna form – inte tagit upp den här sortens problem eller frågeställningar finns det helt klart Hedniska kulturer och religioner som faktiskt gjort det – och som i flera tusentals år faktiskt resonerat på ett liknande vis. Vi skulle kunna ta Shintoismen i Japan som ett exempel – ordet ”Kami” på japanska betyder snarast en andlig entitet, eller företeelse, och även ett vackert och framträdande träd i landskapet, en stenformation eller en människa kan – efter sin död – sägas vara en Kami.

Också andra Polyteistiska religioner har resonerat på samma sätt – exempelvis i det gamla Egypten, där i alla fall Im-ho-tep – en av alla tiders största arkitekter och läkare – efter sin död dyrkades som gud av ett tacksamt folk…

I så fall – skulle inte då Enköpingsborna dyrka J P Johansson eller ”Mått Johansson” – ett av Sveriges allra största genier – som ett slags ”Kami” – eller ??

”Sejtar” eller ”sieidi” på samiska är både faktiska naturföreteelser och gudomar i den samiska religionen…

Samisk religion är ett annat exempel, för vad vi kallar ”sejtar” eller naturföreteelser kan vara gudar eller i alla fall smärre gudomligheter enligt den – och ett liknande förhållningssätt möter vi på Island – där ”Huldufolk” eller vättarna, de redan längesen döda, som också är platsens ”rådare” likt den svenska ”Gårdstomten” kan tänkas bo i stora klippblock eller stenar… Vättar och gårdstomtar – ”Tomtha Gudhi” på medeltidens språkbruk kunde också bo i vårdträd och på den egna tomten, och här närmar vi oss det Japanska Kami-begreppet, även om den Nordiska folktron är unik, och skiljer sig på det sättet att enskilda personer inte kan bli ”Kami” ens efter sin död, som i Japan…eller Egypten…

Huldufolk, Gårdsvätten, Vittror, Jolbyggare eller Gårdstomtar är flera ord för exakt samma andliga fenomen…som rapporterats över hela Norden…

 

En annan intressant fråga är vad som händer, ifall ett betydelsefullt naturföremål förstörs… På Island har man på fullt allvar och utan någotslags ironi och skämt ansett, att Huldufolket skulle bli hemlösa av att ”älvstenar” sprängs, exempelvis i samband med vägbyggen, och även Samer har reagerat på samma sätt, inför förstörelsen av deras sejte-platser. Också i Japan har det hänt, att naturliga floder som dämts upp, täckts över och fått flyta fram i kulvertar (eller kloaker !) anses ha berövats sin Kami, eller ”andliga betydelse” genom att människan påverkat dem..

Kami kan ta sin boning i enskilda träd, som dessa framför en shinto-helgedom. Vi Nordbor resonerar på samma sätt om våra ”Vårdträd”. Förstörs träden och naturen, skadas också gudomen och det andliga…

Man skulle kunna hävda att det finns stora likheter vad gäller Shinto och Asatro, vad gäller synen på naturföremål – och utelämna de Schamanistiska religionerna – som till exempel Samisk religion – som ett sidospår. Men – kan vi också notera- Asatron har en ganska skarp skiljelinje mellan Gudar, och övriga ”Väsen” – vättar, alfer, troll mm som däremot inte finns i Shintos ”kami-begrepp” och moderna, tekniska eller av människo-hand skapade företeelser kan svårligen tänkas ”bli kami” ens för Japanerna, även om de kan ”nyupptäcka” gudomar i en aldrig förut skådad tall, på en klippbrant, till exempel.

 

Sveriges äldsta tall – kommer från en tid när Hälsingland inte var kristet, och inga kyrkor fanns i området den står i. Många träd i Sverige är mångdubbelt äldre än så, och årsringsanalys visar, att det finns träd som är mer än 2000 år gamla – I Japan skulle de träden också anses för ”Kami” eller andligt betydelsefulla..

Min frände Henrik Andersson – på bloggen ”Ideell Kulturkamp” räknade till 147 erkända Gudamakter inom Asatron, vilket kan jämföras med de tusentals Kami i Japan.

Men – som sagt – av människohand skapade ting eller företeelser kan inte vara Gudamakter, varesig inom Shinto, Asatro eller de flesta Polyteistiska religioner av idag. Därmed finns ingen dyrkan av abstrakta begrepp, eller samhällsnyttiga egenskaper som i det gamla Rom, där även Rättvisan (eller Justitia) Endräkten (Concordia) eller mer abstrakta begrepp som Nemesis också dyrkades – och därmed har Asatron ingen ”Cloacina”

Hur skulle en modern version av Cloacina eller Kloakernas skyddsgudinna se ut ?? Det tål att tänka på…

Inom parantes kan vi här tillfoga, att det finns moderna filosofer, som har velat se gudamakterna som någotslags existentialer i tillvaron. Anhängare av Jungiansk psykologi är också inne på samma sak, när de talar om Arketyper, som ”Moderns arketyp” (som vi ser uppenbarad i Frigg), ”Jaktgudinnan som Arketyp” (Skade) eller den gamle vise (Oden som arketypisk föreställning) i motsats till kristendomens, islams och de övriga Monoteistiska religionernas besatthet kring fadersarketypen (alltså Gud Fader eller Allah själv) som psykologiskt sett är mycket osund, och tyder på ett barnsligt, ja infantilt själsliv – de kristna kommer ju aldrig någonsin över barnstadiet, och har utplånat alla andra arketyper utom möjligen jungfru Maria och därmed modern – de kristna lider av en Oidipal neuros.. som återkommer i all Monoteism…

Ett annat Cloacina-mynt… Nu med Mithra, Sol Invicta eller den obesegrade Solen på ena sidan – aktuellt såhär till Vintersolståndet… En Kaosmagiker skulle säga, att om ett tillräckligt stort antal Romare TROR på Cloacina, ja då FINNS Cloacina – för just de Romarna, under just den tiden…

 

Kaosmagiker, slutligen, går ett steg längre, när de talar om ”Egregoer” eller Gudarna som en faktiskt existerande verklighet, bara ett tillräckligt stort antal personer tror på en och samma gudom, och uppfattar gudomen på samma (eller i varje fall högst likartat) sätt. De förklarar nära nog gudarna som ett slags ”masshysteri” – medan vi Hedningar hellre talar om kulturkretsar, ett gammalt filosofiskt begrepp, som fanns redan hos Hesiodos. Den Nordiska kulturkretsen – där Asatron ingår som bärande del – har helt enkelt en annan ”smak” om man så vill, helt andra ”kulturella särdrag” och är specifikt anpassad till den natur, de årstider och den världsdel där den uppkommit – precis som alla andra kulturer eller kulturkretsar – och därmed även religioner och trossystem…

 

För att återgå till Cloacina, så har spår av hennes Helgedom hittats på Forum Romanum, i hjärtat av det Romerska imperiet, ja dess absoluta nav från äldsta tider… Hon skulle vara intimt sammankopplad med Cloaca Maxima, den största av Roms alla kloaker, som byggdes redan på 600-talet före kristus av en etruskisk kung, och som byggts ut och byggts ut sen dess, och fortfarande används, även om fontänen och fot-tvagningsplatsen på Forum är torrlagd nu..

Cloacinas helgedom och exakta läge…

Till och med Lord Byron, den kände poeten, skall på 1800-talets början ha skrivit en hymn till Cloacina, i vilken hon anropas för ett jämnt flöde utan klumpar…

O Cloacina, Goddess of this place,
Look on thy suppliants with a smiling face.
Soft, yet cohesive let their offerings flow,
Not rashly swift nor insolently slow.

På romerska toaletter, förresten, använde man svampar indränkta i vinäger, och det är själva orsaken till att en svamp, indränkt i vinäger också enligt legenden ska ha räckts till den gamle terroristen Jeschua ben Yussuf på korset – det var inte för att man ville lindra hans plågor…

Under Romersk kejsartid skall Cloacina också ha blivit gudinna för köks-slasken, sjukdomar i urinvägarna och sex inom äktenskapet vilket romarna såg som något i stil med att rensa magen – alltså något helt vardagligt, men knappast underhållande – sex utom äktenskapet, däremot – var desto mer glamoröst och omtalat, i alla fall ibland överklassen…

Men – nu till den avgörande frågan – har ”Cloacina” egentligen varit dyrkad ? Svaret på den frågan, enligt alla moderna historiker och kännare av det gamla Rom, är faktiskt NEJ – det har hon inte. Ursprungligen hette hon nämligen ”Venus Cloacina” eller ”Venus Rengörerskan” och hennes helgedom var avsedd till symboliska fot-tvagningar för kvinnor.

Etruskerna såg henne som en underjordens gudinna – och under Romersk tid blev hon alltså ett av Venus eller Frejas många namn – ungefär som Afrodite från Cypern också kunde kallas ”Venus Anadyomene” eller ”den böljeskumborna Venus” och bli något av en havsgudinna, ungefär som Ran. Att de antika gudomligheterna fick tillnamn, eller extra namn – ungefär som ”den efesiska Diana” som också nämns i Bibeln – var ingen ovanlighet – och fot-tvagningsbassängen, som alltså var en rituell tvagningsplats, lika mycket som en offentlig bekvämlighetsinrättning för trötta romerska matronor – var knappast någon helgedom av större betydelse – men ett exempel på en offentlig inrättning, som bestått sen roms äldsta tid – och det var därför man hade den som bild på mynt, anser forskarna nu…

Lord Byrons och 1800-talets uppfattning om ”Cloacina” som en separat gudinna för hednisk dyrkan var alltså fel – om man får tro den senaste forskningen…

Och därför, slutligen, har vi inga separata hedniska gudomar för exempelvis blixlås, skiftnycklar och kaffe-maskiner, eftersom dessa påfund inte är centrala begrepp för en hel kultur… Dock – det är kanske ironiskt att Freja och Venus finns överallt, och övervinner allt…. Här finns också ett budskap, någonstans…