Stackars Cloacina !

Nu till en fråga från en läsare, både Kollega och en sann son av Särimner… En sak är ju Ull, en av Asatrons kanske mindre kända gudomar, men vad ska man som god Polyteist och Asatroende säga om mindre kända gudomar rent generellt ? Romarna, till exempel, lär på sin tid ha haft en gudinna vid namn Cloacina, gudinna över Kloaker, offentliga toaletter och vattenledningar samt avloppssystem, ja all romersk VVS överhuvudtaget.

Myntfynd har hittats från äldre kejsartid, som avbildar endräktens samhällsnyttiga Gudinna Concordia på ena sidan, och Cloacinas helgedom på den andra – Hon var KLOAKERNAS GUDINNA i det gamla Rom…

Och hur är det egentligen med mer moderna företeelser som låt oss säga blixlåset, eller skiftnyckeln ? Båda två tillhör inte Asatrons värld, men både Blixlåset och Skiftnyckeln, eller ”The Swedish Wrench” som den kallas på engelska lär i sin nuvarande form vara Nordiska uppfinningar, även om det i båda fallen finns amerikaner som hävdar att de minsann var före… Hursomhelst – de ingår i vår nuvarande Värld, tillvaro eller ”lebenswelt” och i så fall – borde de inte också ha en gudom, lika väl som den Nordiska Vintern kan ha det i Ull ? Eller sådana epokgörande saker som Kaffemaskinenborde inte den också ha sin egen Gud ? Så tänkte i alla fall min broder, och jag hade för ögonblicket inget svar att ge honom…

Även om Asatron – i dess moderna form – inte tagit upp den här sortens problem eller frågeställningar finns det helt klart Hedniska kulturer och religioner som faktiskt gjort det – och som i flera tusentals år faktiskt resonerat på ett liknande vis. Vi skulle kunna ta Shintoismen i Japan som ett exempel – ordet ”Kami” på japanska betyder snarast en andlig entitet, eller företeelse, och även ett vackert och framträdande träd i landskapet, en stenformation eller en människa kan – efter sin död – sägas vara en Kami.

Också andra Polyteistiska religioner har resonerat på samma sätt – exempelvis i det gamla Egypten, där i alla fall Im-ho-tep – en av alla tiders största arkitekter och läkare – efter sin död dyrkades som gud av ett tacksamt folk…

I så fall – skulle inte då Enköpingsborna dyrka J P Johansson eller ”Mått Johansson” – ett av Sveriges allra största genier – som ett slags ”Kami” – eller ??

”Sejtar” eller ”sieidi” på samiska är både faktiska naturföreteelser och gudomar i den samiska religionen…

Samisk religion är ett annat exempel, för vad vi kallar ”sejtar” eller naturföreteelser kan vara gudar eller i alla fall smärre gudomligheter enligt den – och ett liknande förhållningssätt möter vi på Island – där ”Huldufolk” eller vättarna, de redan längesen döda, som också är platsens ”rådare” likt den svenska ”Gårdstomten” kan tänkas bo i stora klippblock eller stenar… Vättar och gårdstomtar – ”Tomtha Gudhi” på medeltidens språkbruk kunde också bo i vårdträd och på den egna tomten, och här närmar vi oss det Japanska Kami-begreppet, även om den Nordiska folktron är unik, och skiljer sig på det sättet att enskilda personer inte kan bli ”Kami” ens efter sin död, som i Japan…eller Egypten…

Huldufolk, Gårdsvätten, Vittror, Jolbyggare eller Gårdstomtar är flera ord för exakt samma andliga fenomen…som rapporterats över hela Norden…

 

En annan intressant fråga är vad som händer, ifall ett betydelsefullt naturföremål förstörs… På Island har man på fullt allvar och utan någotslags ironi och skämt ansett, att Huldufolket skulle bli hemlösa av att ”älvstenar” sprängs, exempelvis i samband med vägbyggen, och även Samer har reagerat på samma sätt, inför förstörelsen av deras sejte-platser. Också i Japan har det hänt, att naturliga floder som dämts upp, täckts över och fått flyta fram i kulvertar (eller kloaker !) anses ha berövats sin Kami, eller ”andliga betydelse” genom att människan påverkat dem..

Kami kan ta sin boning i enskilda träd, som dessa framför en shinto-helgedom. Vi Nordbor resonerar på samma sätt om våra ”Vårdträd”. Förstörs träden och naturen, skadas också gudomen och det andliga…

Man skulle kunna hävda att det finns stora likheter vad gäller Shinto och Asatro, vad gäller synen på naturföremål – och utelämna de Schamanistiska religionerna – som till exempel Samisk religion – som ett sidospår. Men – kan vi också notera- Asatron har en ganska skarp skiljelinje mellan Gudar, och övriga ”Väsen” – vättar, alfer, troll mm som däremot inte finns i Shintos ”kami-begrepp” och moderna, tekniska eller av människo-hand skapade företeelser kan svårligen tänkas ”bli kami” ens för Japanerna, även om de kan ”nyupptäcka” gudomar i en aldrig förut skådad tall, på en klippbrant, till exempel.

 

Sveriges äldsta tall – kommer från en tid när Hälsingland inte var kristet, och inga kyrkor fanns i området den står i. Många träd i Sverige är mångdubbelt äldre än så, och årsringsanalys visar, att det finns träd som är mer än 2000 år gamla – I Japan skulle de träden också anses för ”Kami” eller andligt betydelsefulla..

Min frände Henrik Andersson – på bloggen ”Ideell Kulturkamp” räknade till 147 erkända Gudamakter inom Asatron, vilket kan jämföras med de tusentals Kami i Japan.

Men – som sagt – av människohand skapade ting eller företeelser kan inte vara Gudamakter, varesig inom Shinto, Asatro eller de flesta Polyteistiska religioner av idag. Därmed finns ingen dyrkan av abstrakta begrepp, eller samhällsnyttiga egenskaper som i det gamla Rom, där även Rättvisan (eller Justitia) Endräkten (Concordia) eller mer abstrakta begrepp som Nemesis också dyrkades – och därmed har Asatron ingen ”Cloacina”

Hur skulle en modern version av Cloacina eller Kloakernas skyddsgudinna se ut ?? Det tål att tänka på…

Inom parantes kan vi här tillfoga, att det finns moderna filosofer, som har velat se gudamakterna som någotslags existentialer i tillvaron. Anhängare av Jungiansk psykologi är också inne på samma sak, när de talar om Arketyper, som ”Moderns arketyp” (som vi ser uppenbarad i Frigg), ”Jaktgudinnan som Arketyp” (Skade) eller den gamle vise (Oden som arketypisk föreställning) i motsats till kristendomens, islams och de övriga Monoteistiska religionernas besatthet kring fadersarketypen (alltså Gud Fader eller Allah själv) som psykologiskt sett är mycket osund, och tyder på ett barnsligt, ja infantilt själsliv – de kristna kommer ju aldrig någonsin över barnstadiet, och har utplånat alla andra arketyper utom möjligen jungfru Maria och därmed modern – de kristna lider av en Oidipal neuros.. som återkommer i all Monoteism…

Ett annat Cloacina-mynt… Nu med Mithra, Sol Invicta eller den obesegrade Solen på ena sidan – aktuellt såhär till Vintersolståndet… En Kaosmagiker skulle säga, att om ett tillräckligt stort antal Romare TROR på Cloacina, ja då FINNS Cloacina – för just de Romarna, under just den tiden…

 

Kaosmagiker, slutligen, går ett steg längre, när de talar om ”Egregoer” eller Gudarna som en faktiskt existerande verklighet, bara ett tillräckligt stort antal personer tror på en och samma gudom, och uppfattar gudomen på samma (eller i varje fall högst likartat) sätt. De förklarar nära nog gudarna som ett slags ”masshysteri” – medan vi Hedningar hellre talar om kulturkretsar, ett gammalt filosofiskt begrepp, som fanns redan hos Hesiodos. Den Nordiska kulturkretsen – där Asatron ingår som bärande del – har helt enkelt en annan ”smak” om man så vill, helt andra ”kulturella särdrag” och är specifikt anpassad till den natur, de årstider och den världsdel där den uppkommit – precis som alla andra kulturer eller kulturkretsar – och därmed även religioner och trossystem…

 

För att återgå till Cloacina, så har spår av hennes Helgedom hittats på Forum Romanum, i hjärtat av det Romerska imperiet, ja dess absoluta nav från äldsta tider… Hon skulle vara intimt sammankopplad med Cloaca Maxima, den största av Roms alla kloaker, som byggdes redan på 600-talet före kristus av en etruskisk kung, och som byggts ut och byggts ut sen dess, och fortfarande används, även om fontänen och fot-tvagningsplatsen på Forum är torrlagd nu..

Cloacinas helgedom och exakta läge…

Till och med Lord Byron, den kände poeten, skall på 1800-talets början ha skrivit en hymn till Cloacina, i vilken hon anropas för ett jämnt flöde utan klumpar…

O Cloacina, Goddess of this place,
Look on thy suppliants with a smiling face.
Soft, yet cohesive let their offerings flow,
Not rashly swift nor insolently slow.

På romerska toaletter, förresten, använde man svampar indränkta i vinäger, och det är själva orsaken till att en svamp, indränkt i vinäger också enligt legenden ska ha räckts till den gamle terroristen Jeschua ben Yussuf på korset – det var inte för att man ville lindra hans plågor…

Under Romersk kejsartid skall Cloacina också ha blivit gudinna för köks-slasken, sjukdomar i urinvägarna och sex inom äktenskapet vilket romarna såg som något i stil med att rensa magen – alltså något helt vardagligt, men knappast underhållande – sex utom äktenskapet, däremot – var desto mer glamoröst och omtalat, i alla fall ibland överklassen…

Men – nu till den avgörande frågan – har ”Cloacina” egentligen varit dyrkad ? Svaret på den frågan, enligt alla moderna historiker och kännare av det gamla Rom, är faktiskt NEJ – det har hon inte. Ursprungligen hette hon nämligen ”Venus Cloacina” eller ”Venus Rengörerskan” och hennes helgedom var avsedd till symboliska fot-tvagningar för kvinnor.

Etruskerna såg henne som en underjordens gudinna – och under Romersk tid blev hon alltså ett av Venus eller Frejas många namn – ungefär som Afrodite från Cypern också kunde kallas ”Venus Anadyomene” eller ”den böljeskumborna Venus” och bli något av en havsgudinna, ungefär som Ran. Att de antika gudomligheterna fick tillnamn, eller extra namn – ungefär som ”den efesiska Diana” som också nämns i Bibeln – var ingen ovanlighet – och fot-tvagningsbassängen, som alltså var en rituell tvagningsplats, lika mycket som en offentlig bekvämlighetsinrättning för trötta romerska matronor – var knappast någon helgedom av större betydelse – men ett exempel på en offentlig inrättning, som bestått sen roms äldsta tid – och det var därför man hade den som bild på mynt, anser forskarna nu…

Lord Byrons och 1800-talets uppfattning om ”Cloacina” som en separat gudinna för hednisk dyrkan var alltså fel – om man får tro den senaste forskningen…

Och därför, slutligen, har vi inga separata hedniska gudomar för exempelvis blixlås, skiftnycklar och kaffe-maskiner, eftersom dessa påfund inte är centrala begrepp för en hel kultur… Dock – det är kanske ironiskt att Freja och Venus finns överallt, och övervinner allt…. Här finns också ett budskap, någonstans…

Annonser