I vilket SÄPO eller den Svenska Säkerhetspolisen BEKRÄFTAR vad SÄRIMNER redan VET…

SÄPO, den Svenska Säkerhetspolisen har idag bekräftat, vad Samfundet Särimner redan VET och redan varnat för, gång på gång. Offentliga medel slösas på extrem islam, och religiösa rörelser som inte hör hemma i landet. Dagens Nyheter rapporterar idag att miljontals kronor går till våldsbejakande extremism, och Johan Olson, operativ chef för SÄPO bekräftar att islam är det allra farligaste av de säkerhetshot, som nu uppträder i vårt land – föga förvånande -eftersom det är vad man sagt i SÄPO:s årliga rapporter i stort sett tio år i rad…

Man trodde ju att myndigheter på alla nivåer i vårt samhälle – kommuner och landsting samt andra regionala organ inbegripet – skulle vara kloka och ansvarsfulla nog att kunna hålla reda på vem eller vilka de i själva verket ger bidrag till. Men så är tyvärr inte längre fallet i ”Landet Löfvén”, säger Johan Olsson.

– Det är inte alltid lätt för kommuner och staten att veta vad man egentligen ger pengar till. Det handlar om att man inte förstår. Det kan vara svårt att veta vad som döljer sig bakom ett välmenande namn, säger Olsson.

För att kunna genomskåda en ansökan om bidrag krävs inte bara kunskap om hur extremistmiljöerna fungerar utan också vilka kopplingar som finns mellan olika aktörer, liksom en förmåga att gräva djupt på internet och också möjlighet att göra det på en rad olika språk.

Vi har sagt det förut. Vi säger det igen. INTE EN MAN, INTE ETT ÖRE MER TILL MONOTEISMEN

SÄPO betonar vad jag sagt om medborgerlig vaksamhet, men erkänner samtidigt att det här inte är säkerhetspolisens uppgift, eftersom den måste ägna sig åt andra saker. I ett remissvar, som man skickat in till Regeringen,föreslår man att ett nationellt kunskapscenter inrättas.

Allmänheten och olika samfund, som till exempel Samfundet Särimner, kan också göra avsevärd nytta i kampen emot Monoteism och annan Extremism, och slå vakt om det sekulära civilsamhället, ty:

Det finns ett antal ideella föreningar som jobbat på det här området och som vi bedömer gjort ganska stor nytta, men de kan inte fylla den här mer formella rollen. Så det finns stora fördelar med att samhället i stort förbättrar sin kunskap, säger Johan Olsson.

DN 2019-11-11

Kvällstidningen Aftonbladet noterade den 31 Oktober att organisationen ”Sveriges Unga Muslimer” nu blivit fällda i Kammarrätten för antidemokratiska handlingar och yttranden, och att de blivit dömda att betala tillbaka 1,4 miljoner SEK i tidigare utbetalda statsbidrag för ett enstaka år. Mycket mer finns alltså att göra på det här området.

För några dagar sedan avslöjades också, att två sk ”IS-återvändare” numera undervisar barn på den sk ”Vetenskapsskolan” som leds av en av de tidigare gripna Imamer, som tidigare i år suttit flera månader i SÄPO:s eget förvar. Samma skola, nu hastigt och lustigt omdöpt till ”Safirskolan” har fått över 125 miljoner SEK i olika kommunala bidrag, och man har redan konstaterat, att stora summor av den ”skolpeng” som betalats ut, förts ut ur landet – för att sponsra terrorism.

Ja, vad säger man – det är lätt att vara efterklok – särskilt för svenska myndigheter, men det finns bot…Från och med nu – Hårdast möjliga Civilmotstånd, avveckla kristendom och islam med förnuft… och inte ett enda öre mer till dessa rörelser

 

Och – som en extra hyllning till SÄPO och dess ädla befattningshavare – den lilla blå mur som står mellan oss och Monoteismens vansinne…

 

”I am perpetual – I keep the country clean !”

 

Teckning ur den franska satir-tidskriften Charlie Hebdo: ”Mördaren, som kallar sig ”gud” och tror att han är allsmäktig, är FORTFARANDE på fri fot….

En hund begraven åt Hälsingland till…

”Här ligger en hund begraven” är ett svenskt ordspråk, som antyder att något inte står rätt till, och att något är allvarligt fel i samtiden eller hela vårt samhälle. Det kan man sannerligen utbrista inför en ”låst” artikel i tidningen ”Hela Hälsingland” idag. Detta skulle ha hänt i trakten av Ljusdal, får vi reda på, men det är också allt.

Artikeln behandlar en till synes trivial händelse av en sort, som blir vanligare och vanligare här i ”Landet Löfvén” nuförtiden. En kvinna som var ute och promenerade med sin hund fick käken krossad av en okänd främling, som senare fick en viss Tomas Bodström som advokat. Herr advokaten hävdar, att den okände gärningsmannen ”inte är någon ond människa”.

Vilken kultur eller religion kan det vara, som ogillar hundar så mycket, och betraktar dem som ”orena” djur ?

Varför försöker en kändis-advokat, som hastigt och lustigt blivit engagerad i ett till synes trivialt litet fall, av en sort som nästan utspelas varje dag, rentvå denne person från en rent ideologisk synpunkt, genom att påstå att han ”inte är ond” och således skulle ha en moralisk anledning att slå till en annan människa så hårt, att han knäcker käkbenet på henne ?

Här ligger en hund begraven, som sagt. Här är det någon eller några, som försöker manipulera den svenska rättvisan, och det är nog inte herr Advokaten, som bara för deras talan, när de nu är inför rätta..

I vilket Herr Collin förtär några ideologiska middagar

Skribenten Sven Olof Yrjö Collin är en man, som skymtat förbi i denna blogg redan en gång förut, och vars väl skrivna och formulerade alster jag läser med största nöje. För en tid sedan resonerade han om ”ideologiska middagar” och vad de nu kunde medföra, appropå detta med middagsätare – jag nämnde ju en viss Björn Ranelid i det senaste inlägget, och kanske borde vi därför uppehålla oss vid detta tema ett slag.

”Det är gott-gotti-gott-gott med Potatis- Allrahelst när den serveras GRATIS !”

Men Herr Collins kök är åtminstone helt fritt från giftsvampar – flug-dito och andra, och jag ska inte skämta om det finska uttrycket ”Ropa på Yrrrjö !” om ni vet vad det betyder, eller tyskans likvärdiga fras ”Dem grossen Ulrich anrufen” – alltså att ”ropa på Ulrik” som det ibland heter på god svenska. Nej, i ett sammanhang som detta, vore det direkt missvisande, och kunde leda våra tankar fel..

Ånej !

Herr Collins utförde enligt honom själv ett litet socialt experiment, när han bjöd sina muslimska och även judiska vänner och bekanta på middag här för leden – och serverade griskött, alltså bacon till dem – allesammans. Inget knussel här, inte…

Den judiska gästen sa bara ”Jaha, så det är alltså gris i spaghettisåsen” och skrattade åt hela saken – för han var inte Pastafarian, eller någon typ av religiös fanatiker, så att säga…

Visste ni att det också finns Ryska Ashkenazim Pastafaris, som är medborgare i staten Israel ? Tanken svindlar, eller hur ?

( Iron like the lion of Sion – Shalom Erez Pasta-Man !!)

Eller, för att låta Sven Yrjö fortsätta:

Nästa gång vi ställde till med middag, ett år senare (han var professor i strategi och kom på årliga besök till institutionen där jag arbetade), hade vi tänkt till. Vi serverade en sorts fiskrätt med räkor. Vi åt och drack och skrattade oerhört mycket. Efteråt, när han diskade, som han starkt propsade på att få göra, berättade han skrattande att förra gången var det gris, denna gång räkor, som också är något som juden inte får äta. Inför våra suckar och nästan förtvivlan att hela tiden göra fel, vände han sig om, med diskborsten i handen och poängterade att han väljer trevligt sällskap och god mat framför matreglerna i judendomen.

— —

Dessa två middagsupplevelser tror jag säger en hel del, om muslimer och om judar och om vår relation till dessa två slag av religioner.

I grunden kan jag inte uthärda någon av dem eftersom de är abrahamitiska, totalitära idésystem som förödmjukar människan genom att kräva underkastelse under en gud, och en gud som är det värsta monster vi skapat, helt i paritet med Förintelsen och atombomben.

Bägge två har absurda regler att förhålla sig till, t ex att inte äta gris. Trots att vi i Sverige har ett djurskydd och slakteriförordning som gör att det helt saknas risker med att äta griskött. Det är en löjlig, vidskeplig regel som de bägge religionerna har, blott för att tydligt markera mot människorna att de skall lyda, hur absurt deras lydande än är.

Men du noterade skillnaden, att juden, i en nästan tyst bisats nämnde grisförbudet, medan muslimen öppnade middagen med att försäkra sig om att det inte var gris. Juden åt grisen, medan muslimen aldrig hade ätit grisen.

Jag vill minnas att i judendomen finns en regel hur man skall hantera regelkrockar. Det finns regler i judendomen för förhållandet mellan personen och guden, och mellan personer. Om dessa krockar, skall regeln för personliga relationer följas. Som om det här med människor trots allt är viktigare, i alla fall för stunden, och att guden får man hantera i evighetens perspektiv. En sympatisk, ja, nästan humanistisk regel. Som kanske fick juden i mitt hem att tänka att nu har jag ett tillfälle att ha trevligt med människor. Då skall inte guden komma emellan. Guden får jag ta hand om senare.

”Nicht wahr, Kleine Gretel ?”

Visst finns det många olika uttydningar av lärorna, men det tycks som om islam verkligen står för sitt namn, dvs lydnad, underkastelse. I alla situationer. Det är islam som troget följer den groteska fundamentalisten Abraham, som villigt, om än med någon tvekan, var villig att lyda sin guds groteska förmaning, att mörda sin son. (Läs Mos 22:1ff, och förfasas över lydnad)

Juden tycks ha en ständig förhandling, ett ständigt brottande med sin gud. Något som också syns i deras skrifter, ty medan allah är stor och mäktig, och hela tiden utlovar eld mot dem som inte lyder honom, så kämpar hela tiden jahve med att få judarna att lyda honom. Ibland går det, som uttåget ur Egypten. Men då fick ju guden anstränga sig så mycket att han bröt mot sitt eget bud, du skall inte döda, när han lät dödsängeln gå genom Egypten och döda alla förstfödda söner, när invånarna inte hade märket med lammets blod på dörrposten som visade att de var Moses folk. När man läser i gamla testamentet får man intrycket att jahve ibland får locka Moses folk till att bli tillbedjare. En sorts evig förhandling mellan guden och de som han vill ha som sina tillbedjare.

Judarna har förföljts i världshistorien på ett sätt som muslimerna inte erfarit. Det finns t o m ett ord, ett något oegentligt ord för judeförföljelsen, antisemitism. Något sådant ord för förföljelse av muslimer känner jag inte.

Det är egentligen märkligt med antisemitism, ty vad jag förstår och vet har judarna inte presenterat och utövat sin religion på ett aggressivt sätt (förutom deras ständiga invasioner av Palestina). Likt min judiska middagsgäst, har de inte börjat middagen med att fråga om det är gris i maten. De har haft sin religion och sin religionsutövning, och låtit andra vara. De har kunnat överge reglerna tillfälligt, för att vinna annat, tex en god stämning vid middagsbordet.

Den andra religionen, islam, är betydligt mer aggressiv och kräver än det ena och än det andra. Vilket är naturligt eftersom de måste lyda. Hos dem kommer relationen till deras gud i första, andra och tredje hand. Ja, i alla fall skall de lyda sin gud. I en middag kan man ha trevligt, men först kommer lydnaden till guden, i andra hand, trevnaden mellan människorna. Deras lydnad är så stor att de t o m kräver att vi andra skall lyda deras gud, t ex genom förbudet att avbilda skaparen av deras religion.

— —

Medan jag skyr alla dessa tre abrahamitiska religioner, för deras antihumanitära, amoraliska lära, föredrar jag judendomen framför islam, just p g a den lilla reva i läran som gör det möjligt för dem att vara med andra, utan konfrontation. Den lilla reva av humanitet som judarna tycks ha.

Så långt en annan bloggskribent. Och jag håller med. Som hedning och Asatroende har jag aldrig någonsin varit antisemit, nämligen. Ingen medlem av den Hebreiska folkstammen, Mosaisk trosbekännare – använd vilken term ni vill – har någonsin gjort mig det minsta illa – men det har aggressiva kristna och muslimer förvisso gjort.

Alla religioner är inte likvärdiga. Alla Monoteister är inte likvärdiga heller, ty de som tillhör judendomen är oftast bättre än de andra. De missionerar så gott som aldrig, och de skadar heller ingen. Just därför ger deras Monoteistiska trosbröder ofta på dem, och förföljer och skadar judarna hänsynslöst, och utan misskund. Just därför ska vi hedningar vara hyggliga emot dem, för som hedningar har vi alltid sympati för en svagare part.

Också det är en väsentlig skillnad att begrunda.

Frid åt stugorna – krig åt katedralerna och palatsen !