”Hedningen” sjunger Barry Sadler…

Om inte föregående hymn var tillräckligt allmängiltig eller enkel nog att förstå för er, kanske jag måste drämma till med något ÄNNU ENKLARE, ja så enkelt att det nästan blir ett pekoral, eller något universellt.

Barry Sadler var en amerikansk sångare, kioskbok-författare, stabssergeant och galning, som av okänd orsak blev omåttligt populär under det fjärran 1960-talet, men som kom i bråk med kriminella grupperingar och därför slutligen blev mördad – i Guatemala.

Även jag har en del av dessa attribut eller förvärvade egenskaper, utan att vara fullt lika galen, och kanske är det därför som man inte mördat mig ännu, fast  jag intet ont anandes hamnat i fejd med flera kriminella grupperingar och organisationer. De som ännu sitter i styrelsen för Nordiska Asa Samfundet är bara ett smärre och ganska oskyldigt exempel. Ingen som lever i dagens Sverige kan undgå att se effekterna av tung kriminalitet, och man frågar ibland om vi inte bör förbereda oss på ett slags krig, oavsett om ett sådant eländigt sakernas tillstånd kan tänkas bryta ut inom eller utom landet. I Guatemala har jag dock aldrig varit, fastän jag tror att förhållandena kan vara långt mycket värre där än i dagens Sverige – eller det slags internationella populationsgenetiska soptipp man gjort vårt land till under nu snart tre decennier.

Allt slags mänskligt avskräde, som egentligen ingen vill hysa inom sina gränser och som ingen vill ha, hamnar här förr eller senare.

I Ukraina råder dessutom fullt krig i detta nu, medan vår nya Regering likt den förra knappast lyft ett enda finger för att råda bot på den saken.

Barry Sadler var som sagt en person, som försökte skriva så att det som skrevs blev allmängiltigt, eller universellt. Man skulle kunna beskriva honom som ett slags kioskböckernas och Vietnam-erans Per Lagerkvist, ehuru en ganska misslyckad sådan, eftersom jämförelsen måste utfalla till vår Nobelpristagares absoluta fördel. Egentligen var det under just kriget i Vietnam, som hans huvudsakliga karriär infann sig, och nästan allt han skrev eller sjöng, rörde sig om just det.

Vår tid präglas däremot av kriget i Ukraina, som snart kan bli världsomfattande.

 

I’m going home, my tour is done
I’m going home, I’m a lucky one

But I left friends behind me
Who won’t come home no more
Yes, many friends remain forever
On that bloody shore

But at night when I sleep
I know my dreams will be
about my friends
I left across the sea
I’ll hear boisterous young men laugh again out loud
We’ll all be together in a happy crowd

Slussen vid Nova Kachovka – där Aifurs forsar i Dnjepr en gång låg – och kanske kommer att ligga – om man spränger hela dammen…

But then I hear the sound of bullets whining overhead
Feel the crash of mortars, and all my friends are dead
My friends they fought and gave their all
My friends they died for freedom’s call

As my dream is ending, they’ll come and say good-bye
Though I’ll get wide awake, a tear I’ll cry
And they say something which fills my heart with pain:
Tell them about us, oh Heathen; don’t let us die in vain

I’m going home, my tour is done
I’m going home, I’m a lucky one…

 

”Thy holy Wings…”

”Bred dina vida vingar” anses vara en vacker kristen psalm. Men det är inte riktigt sant, eftersom melodin är stulen, och kommer från en dansk-svensk folkmelodi från Skåne. Att sjunga psalmer på FN-dagen – som jag beskrivit i inlägget ovan, är ett solklart exempel på kristen appropriering eller med andra ord en ren smaklöshet – men nåväl, då må ingen misstycka att jag för min del inte är sämre, utan skriver min egen, helt egna h-e-d-n-i-s-k-a version.

Den stämmer inte helt med ursprungsmelodin, fast stämmer kanske ändå till eftertanke.

Låna oss dina vita vingar, o Freja, när vi fjärran far.

Giv oss Tor och all hans styrka, och låt intet lämnas kvar.

Giv oss din ro och sällhet

Odens visdom, och hans råd.

När folkens fiender skall betvingas, Freja – utan nåd !

FN misssion

Förlåt oss våra synder

som vi sonar med vårt blod.

Skänk oss klar syn och ärligt sinne

för en ny dag, skön och god.

och inom Midgårds hägnad

belöna varje insats, de stora som de små.

För oss så till Norden åter,

när vi till slutlig vila gå.

FN dagen, 24 Oktober 2022

Vi ser ett vackert svenskt höstlandskap framför oss – och några nötta, solkiga minnesstenar. De är resta så sent som under 1990-talet och vidare framåt, men bär ändå spår av vittring, nötning och av tidens tand. ”Så snabbt de mänskliga erfarenheterna glöms bort av omvärlden – särskilt vissa människors erfarenheter” tänker någon. Det är er berättare, Hedningen – som tänker så.

En Pastor, en Skolchef och några åhörare anländer till platsen, eftersom Hedningen kommit först fram, i den tidiga och råkalla morgonen, som fortfarande osar av dimma och fukt efter ett nattligt höstregn, så kallt men ändå så inbjudande, som just ett höstregn kan vara i Sverige. En fetlagd man ifrån ett nära grannland pratar och flinar inför ett gäng kontorister från en närbelägen kontorsbyggnad i grå, rå betong – och detta gör han rakt fram, även om dagen eller vad som skall ske, knappast lämpar sig för några fräcka skämt.

Publiken – inte mer än ett tjugotal personer högst – radar upp sig på två raka linjer, för man kan egentligen inte tala om led. Men i andra ledet står ändå er hedning., nu gråhårig, ibland några lika gråskäggiga män – vissa hålögda och slitna nu, efter allt de varit med om, fast de inte ens passerat medelåldern och heller inte nalkats ålderdomen. Där finns ”musik tillika” som Carl Michael Bellman en gång skrev. En trumslagare, en trumpetare – men det är också allt vi bestås denna minnesdag, i detta svenska nu, då vi skriver anno 2022 efter en från början romersk och därmed hednisk tideräkning.

Hedendomen finns i alla tider, och hos alla folk. Hos alla nationer. Hos alla fria män, alla fria kvinnor – varje fri människa – för Hedendomen ligger inte bara i människans natur, nej – den är kvintessensen av allt det mänskliga, liksom Polyteism. FN, United Nations – är en icke-religiös organisation, instiftad till Humanismens, Hela mänsklighetens och alla kulturers, nationers och folkslags fromma. Lägg märke till att jag inte använder ordet ”mångfald” – för mångfald är för mig detsamma som pöbel, ja en simpel och o-ordnad hop – för det är alldeles uppenbart, att inte alla kulturer, religioner och nationer är lika mycket värda, eller ens likställda.

Vår skolchef kommer mycket snart att göra detta fullkomligt klart för oss.

 

Vissa namn, datum och platser på denna sten har retuscherats, då vi numera måste skydda våra egna

 

En blond kvinna delar ut ett papper med en kristen psalm, ”Bred dina vida vingar” – ”Thy Holy Wings”.

Hon borde verkligen inte ha gjort det.

Det är smaklöst, ytterligt smaklöst till och med, att ”i Jesu namn” försöka appropriera och lägga beslag på en dag som är till för alla – men INTE allah – för det är INTE samma sak – på FN-dagen – den enda VERKLIGT sekulära helgdag som är tilldelad hela mänskligheten, kan ingen religion och framförallt inte dessa påstådda frälsare eller denne påstått ”allsmäktige herre” likt någon Vladimir Putin ha företräde framför alla andra.

Vår skolchefs ord förklarar för oss alla ”vad som gäller” – eller vad det gäller – och det är detta:

Vilken nation har oftare än alla andra vält omkull och omöjliggjort FN:s gemensamma beslut, sedan organisationen bildades i slutet på andra Världskriget ? Det finns bara en sådan nation, och därtill några andra verkliga ”skurkstater”, såsom Iran, Kina och Nordkorea som just detta år utgör det största och tydligaste hotet emot Världsfreden, förutom då några icke-statliga aktörer, såsom Islamiska Staten (IS) eller dess avläggare, kända under flera olika namn.

Just dessa är de skyldiga, och det råder inga som helst tvivel – säger Skolchefen – att det är Ryssland och bara Ryssland som mest flagrant och upprepade gånger ideligen och hela tiden bryter emot alla FN:s portalkonventioner, genom sitt omänskliga överfall på Ukraina. Sådan mellanstatlig aggression kan inte och får inte tolereras, inte enligt FN, för den kastar tillbaka hela mänskligheten till det nu passerade stadium av utveckling som rådde under Andra Världskriget, och än tidigare.

FN har urholkats sedan dess bildande, och vissa personer har i likhet med en plump Donald Trump velat avskaffa hela organisationen som sådan, vilket skulle innebära att alla dess insatser och mandat faller ifrån, vilket kommer innebära döden inte bara för miljontals människor utan hela språk, kulturer, nationer och mycket mer. Lägg märke till att jag inte använder ordet ”religioner” för en verklig krigare har ingen religion – förutom sin inre hedendom.

Varje samfund av frivilliga och utvalda kan tendera till elitism, men i detta finns också den stora faran, och fröet till det totalitära, som skall och kan bekämpas. FN kan reformeras, och bli vad det en gång var – som under Dag Hammarskjölds tid – vår skolchef talade just om honom – och vilken makt i Midgård bar egentligen skulden för Hammarskjölds död, även om det inte blivit fullständigt bevisat – likaväl som sabotaget emot Enehodar, eller förstörelsen av Nordstream 1 och 2 ?

Var det inte just Ryssland, eller det före detta Sovjet ?

Det sägs att alla krig är märkvärdigt lika för de som är med och utkämpar dem, oavsett vilka vapen de använder; och oavsett om de som deltar eller har deltagit nu råkar överleva eller inte. Det stämmer också, och i Hedningens innersta ekar alltjämt skolchefens ord, medan han känner någonting rinna utefter sin vänstra kind, just där, i den kalla höstmorgonen.

Det är en enda tår – bestående av saltvatten – som rinner ifrån er hednings ögon. För så mycket är också sant, er hedning gråter över de kamrater han förlorat, över någon som höll på att dö redan under det första Ukraina-kriget och som han inte fått återse, fast just han – av tolv döda som jag saknar – visades upp i levande tillstånd och oskadd, på svensk TV. Och en hedning vänder aldrig någonsin andra kinden till, ens om han så skulle bli pryglad eller misshandlad till att sjunga kristna psalmer, vilket han följdriktligen aldrig någonsin gör, eftersom detta råkar vara frivilligt.

I alla fall i Sverige, FN-dagen den 24 Oktober, common era 2022.

Er hedning är också frivillig, samt redo att arbeta och offra sig för fredens sak – för den sortens frivilligt blot är det största blot eller offer som finns att ge. För dem som genomfört det väntar Valhall och dess härlighet – men för de som inte valts eller korats att komma dithän, finns bara ett stilla bortbleknande hos Hel, som också sägs hela och hölja.

Vi Asatroende, Nordbor, Stabs-sergeanter, ”camp rats” med flera har lika stor rätt att delta i denna dag som någonsin våra stupade kamrater, och deras anhöriga. Vad jag predikar är inget kaffedrickande, inget kalas på bakelser likt den 6 November utan ren, klar och hård verklighet – blod, svett, kroppsvätskor, självuppoffring men inte självutplåning, hårt arbete och tårar. Inget annat.

Jag struntar fullständigt i vad ”mångfalden” eller pöbeln på internet tycker om detta, lika mycket som åsikter från pöbel utanför internet, för den delen. Berömmelse är flyktig, och förbytts i glömska, förnedring eller hån bara efter någon dag – eller några år. Asatron är inte och kan heller inte bli någon ”sed” – inte FN-dagen heller. Den är just en dag vi bör fira i enlighet med trohet och trofasthet mot dess ideal, och därmed punkt. I FN-dagens firande ingår aldrig någonsin några kristna psalmer, eller alls någon kristendom överhuvudtaget, lika lite som någon islam. Sådant passar sig överhuvudtaget inte. Sekulär Polyteism däremot; är i enlighet med FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna.