Inför de hedniska Midsommarbröllopen

Denna Midsommar kommer många par i Sverige gifta sig efter Asatrogna, men inte kristna ritualer. Jag känner själv till inte mindre än fyra par, som planerar sina Hedniska Midsommarbröllop, för de vill inte ha någon kyrka eller någon påstått ”allsmäktig” gud som ska lägga sig i deras personliga förhållande eller relationer, och varför skulle någon alls vilja det, förresten ?

Att gifta sig vid Uppsala Högar – utan någon kristen kyrkas inblandning – är numera en Hednisk tradition

Jag har själv skrivit om Bröllop och Trolovning under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även gett er ett fullt fungerande exempel på en hednisk bröllopsceremoni, som jag själv vigt folk efter under min tid som Gode, även om jag inte har något Godord för tillfället. Missupfattningarna om de Hedniska bröllopen är många. En av de mest spridda villfarelserna är att det som kallades Handfästning – som var ett löfte mellan Kungar, alltså en diplomatisk överenskommelse, likt Handfästningen i Konungahälla – dagens Kungälv – en Konungaförsäkring, som inte hade något med bröllop att göra. Allt wiccansk och new age trams om ”Handfasting” och andra skruvade ritualer kan ni därmed glömma – det är väl bara de fåtaliga utövarna av ”forn sed” som alls ägnar sig åt sådant.

Det amerikanska on-line magasinet Scandification publicerade nyligen en artikel, som påstår sig innehålla sanna fakta om Nordiska bröllopstraditioner, tyvärr helt utan att redovisa källor för sina ibland ganska märkliga observationer, som jag nu tänker kommentera i lite större detalj. Det hedniska bröllopet var först och främst en förbindelse mellan två olika ätter eller släkter – de älskande visste ju redan att de hörde samman, och trolovat sig hade de ju redan tidigare och inte så mycket en religiös ritual inför Gudamakterna, även om man nu kunde befästa sin trohet och löfte inför dem med, liksom inför Tinget och folkförsamlingen.

Det amerikanska magasinet skriver – dumt nog – att ordet Bröllop på vårt språk skulle komma av den kapplöpning, som de inbjudna skulle ha genomfört till närmaste krog eller gilleshall, så snart den högtidliga akten var avklarad. Det är förstås rena dumheter, eftersom fornsvenskans brūþløp (fornnordiska brúðhlaup), betyder brudfärd, rätt och slätt – även åar har sitt lopp och solen har sitt lopp över himlen, men det går sakta och rusar inte iväg – och det finns heller inga större belägg för att Bröllop alltid skulle ha skett på Fredagar – Friggs dag i Västnorden, men Frejas dag här i Svealand och Sverige.

Sant är emellertid att ”mundr” eller hemgift alltid skulle lämnas till bruden av brudgummens ätt eller familj – i händelse av en senare skilsmässa, skulle hon kunna ta dessa pengar att leva på – på järnåldern fanns ju inget system med socialförsäkringar – men på detta sätt kunde man från äldsta tid garantera att ingen kvinna gick lottlös från ett äktenskap, och att skilsmässa, om den nu inträffade – inte innebar något negativt för kvinnan. Som ni ser, har Hedendomen och Asatron alltid varit överlägsen den senare kristendomen på de flesta punkter, och hur långt efter islam är ifråga om kvinnosyn – ska vi inte ens tala om…

Att bröllop alltid firats med stora fester, och företrädesvis utomhus, under våren eller försommaren – årets vackraste del — kan vi också förutsätta. Det amerikanska magasinet påminner oss påpassligt om att ursprunget till engelskans ”Honeymoon” eller smekmånad, kommer ur det av honung och klaraste källvatten bryggda mjödet, för utan honung, inget bröllopsmjöd. Att det är maken, som ger makan en Morgongåva, morgonen efter bröllopsnatten (och inte omvänt, som amerikanerna helt felaktigt skriver ) har också varit självklart, alltsedan äldsta tid – men redan Goterna begränsade gåvans storlek, så att den inte behövde omfatta hela byar eller orter, likt Morgongåva i Heby Kommun, nu en ort med 1491 invånare – frikostig likt en konung, måste i sanning den man vara, som ger sin hustru sådant, även om där varit ett hejdundrande sängelag, eller bruden ovanligt vacker.

Ett brudbad, eller att bada före bröllopet – bruden gjorde det tillsammans med brudtärnorna, och sina närmaste kvinnliga vänner – var också tradition i Norden, långt in på Medeltiden, och frågan är varför inte fler utövar den seden till Midsommar.

Mannen badade bastu tillsammans med sina vänner, ofta under ölande – och dagens ”svensexor” hörde nog till saken förr också – ingen skall föreställa sig något annat, eller att det gick till alltför annorlunda. Men viktigast var Vighammaren, den som skulle placeras med skaftet uppåtvänt i brudens knä, för god äring och fruktbarhet, bröllopskransarna av ängsblommor och ringeden, som skulle utväxlas på en stor Edsring, innan man själv gav varandra mindre fingerringar av guld- som vi fortfarande gör – kyrkan och de kristna lyckades inte heller utrota den fina sedvänjan, även om de träget försökt förstöra nästan allt annat som är vackert, inklusive att det var samvaron mellan man och kvinna det handlade om, för släktets fortbestånd och landets bästa, inte förhållanden mellan man och man, eller kvinna och kvinna, för slika hjonelag bör man ej sammanviga, och ingen kan heller tvinga en redlig Gode eller Gydja därtill.

Torshammaren var också för att ge paret beskydd, och för att få starka och livsdugliga barn – sådan var den bakomliggande tanken. Det behövdes också, då folksjukdomar och risken för att dö i barnsäng var större än nu, liksom barnadödligheten. Man vet inte, om de små hammarförsedda ringar som hittats i hela Mälardalen kan ha varit föbundna med bröllopsceremonierna – men ”guldgubbarna” eller de små guldblecken, som i hundratal och tusental hittats vid Gudahov i stolphål och i marken, och som oftast bär avbildningar av en manlig figur och en kvinnlig, var det helt säkert. Kanhända deponerades de där inte bara för välgång och lycka, utan också som ett slags skatt till Goden och gudarna.

Nu skall det vigas, vad som redan parats – och månde det vara och hålla, till livets slut.

Glad Midsommar, svenska folk – och alla övriga !

”Vem bränner slöjorna” ?

Jag har INGEN kristen tro
Ökentro ger ingen ro

Men vem bränner slöjorna
Och slutar ta Mohammeds skit ?

Vem bränner slöjorna
Och går dit hon aldrig gått ?

Medan Freja tänder stjärnorna
Och visar att några har förstått
Att vårt land nu MÅSTE gå
Dit kristna tankar aldrig nått..

(aningen fritt efter ”Vem tänder Stjärnorna” av Eva Dahlgren)

I gårdagens nummer av UNT, Upsala Nya Tidning, ett pressorgan vars inställning ofta är Sverigefientlig, sitter idag debattören Sakine Madon och ondgör sig över det senaste förslaget från Moderata samlingspartiet om att förbjuda slöjor, Hijab, kristna kors och liknande ovidkommande religiösa symboler i landets skolor.

I samma UNT intervjuas idag en modig och stolt invandrarkvinna, en viss Nagam Abdallah äntligen börjat göra sig fri från Islam och slöjor, hijaber, shadorer, burkor – ja hela denna Monoteistiska bråte, som säger att kvinnan är sämre än ett djur och måste vara underlägsen mannen. Tidningen skriver också att hon (citat) ”drömmer om att den svenska jämställdheten en dag skall omfatta alla grupper i samhället”. Jotack, säger jag. Men tyvärr går nu inte det, så länge vi har kristendom eller islam i landet.

Nagam Abdallah – från Syrien – vet vad hon talar om, och beskriver hur det är att leva under religiöst förtryck. Genast föstes hon in i en ”SFI” klass eller svenska för invandrare, efter ankomsten hit – men vissa manliga elever började genast bevaka henne, och hålla henne under ständig kontroll och uppsikt, så att ”hon inte blev för svensk” som det hette..Likheten med kristna sekter och kyrkor känns igen. Hon vittnade om hur landsmän i Uppsala höll koll på vem hon pratade med och hur hon var klädd. Och hur de påverkade hennes föräldrar att ha hårdare kontroll över henne.

Som vi alla vet är detta inte unikt. Liknande saker pågår just nu i landets alla förorter, och det samhälle svensk socialdemokrati skapat de sista fyrtio åren. I en del fall kan det sluta med såkallat ”hedersrelaterat våld” som våra styrande döpt det till – men var ligger ”hedern” i det ? Nagam kommer till exakt samma slutsats som jag själv drog igår, och det är nämligen den att det är helt fel att tvinga till och med småflickor att bära slöja – alltså just det som Moderaterna vill skydda alla Sveriges nya döttrar ifrån.

Hon säger:

– Man blir typ lurad. Sedan blir det svårt att sluta med slöja, för man har haft den så länge. Den blir en del av ens identitet. Därför borde inga tjejer börja med slöja förrän de är vuxna. Först då är man mogen att ta ett sånt beslut.

För några år sedan insåg Nagam att hon gått miste om en del av att vara ung.

– Att gå till frisören, fixa håret, ta på mig klänning och gå ut på fest med kompisar … sånt har jag aldrig kunnat göra eftersom jag inte känt att jag passat in med slöja. Har man slöja ska man inte visa någon hud förutom ansiktet och händerna. Därför blir det lätt så när man har slöja att man väljer att umgås med andra som klär sig likadant, för att inte känna sig obekväm.— —

(UNT 2019-08-28)

Ärligt talat förstår jag inte hur en debattör som Sakine Madon tänker. Nagam talar om hur hon fått hela sin ungdom förstörd av religiösa påbud. Hur hon aldrig fick känna sig fri. Hur hon fick lära sig, att naturlig nakenhet var ”syndigt” och att hon inte ens fick simma i havet som en fri kvinna. Sakine Madon talar om ”frihet från förbud” – men i så fall talar hon emot sig själv, och emot all logik – för tiotusentals, ja hundratusentals unga kvinnor i Sverige har aldrig ens fått välja – de har tvingats stå ut med det religiösa förtryck Sakine Madon står och försvarar hela tiden.

Men inte bara det. Det finns värre saker än så, som ständigt händer i vårt land.

Redan 2016 kunde UNT berätta om hur en 9-årig muslimsk flicka blev slagen och misshandlad med tillhyggen och fick sitt huvud dunkat i väggen så hårt att hon fick stora ärr, medan mannen i familjen stod och såg på, samt uppmanade sin hustru att slå ännu hårdare. Modern fick villkorlig dom, men flickan placerades i fosterhem, en åtgärd som den svenska socialtjänsten enligt lag tar till ytterst sällan, och i princip bara när barnets liv och hälsa är i akut fara, exempelvis genom en situation med allvarlig misshandel. Annars vill man ju generellt sett ”undvika att splittra familjer” som det så vackert heter, även om man vet att det är många barn som ständigt misshandlas pga religiösa skäl. Man undrar ju hur Sakine Madon kan försvara sådant, med sin ”frivillighet” eller sin underlåtenhet att ingripa emot skiten.

Jag har själv märkt att det är många unga kvinnor med muslimskt ursprung nuförtiden, som går runt och pryder sig med Torshammare – vilket de faktiskt bör göra enligt mig. Många av dem kanske ser det som en helt vanlig symbol för ”svenskhet” men de vet inte, att Torshammaren ursprungligen var en symbol, som ofta återfinns i kvinnliga gravar. I form av ”Vighammare” placerades den också i den ogifta brudens knä – Tor själv skulle försvara kvinnorna och de värnlösa barnen – sådan var tanken…

”Vem bränner slöjorna ” ? Modig kvinna från dagens Iran…

Över hela världen bränner nu allt fler och fler kvinnor med islamsk bakgrund sina shadorer, burkor och hijaber. De kastar dem i elden, och avsvär sig Mohammed, Koranen, de tröstlösa förbuden om att alltid gå tre steg bakom sin egen man och alltihop. De låter sig inte hunsas, dompteras eller styras av den ”Allsmäktige” Allah längre. Istället vill de bli fria, stolta och hedniska kvinnor..

Somliga av dem stenas till döds. Andra får syra kastat i ansiktet på sig. Några misshandlas, andra blir satta i fängelse. Många våldtas eller hånas, och Sakine Madon pladdrar meningslöst vidare om att ”nämen det är fel med förbud”. Men i svensk rätt, och i den germanska rätten, har det alltid varit stränga straff på att våldta eller våldföra sig på kvinnor, likaså på att ens slå dem, eller inskränka deras rörelsefrihet eller utge idiotiska påbud om deras kläder..

Vet ni vad jag anser – kära läsare ?

Den första kvinna som kommer till mig och säger att hon bränt sin slöja till aska, avsvurit sig Bibeln, kristendomen, Koranen och islam – och som inte gjort det förr (sorry, men redan hedniska kvinnor kan inte delta i denna lilla tävling) kommer att få 50 kronor av mig, helt utan vidare spisning. Och vore jag Nagam, eller typ motsvarande – ja inte fan skulle jag gifta mig och hålla ihop med en muslimsk man, eller någon från en mellerstaöstern kultur, i alla fall. Inte så länge det finns fria, Nordiska män att välja på.

T-shirt för våra kvinnliga läsare – det står ”Hedning” på arabiska…

Svenskan: ”I din Koran står det att jag är sämre än en hynda  Ha ha ha ha ha..”

Negressen: ”Och i din Bibel står det, att man ska vara sin man underdånig” Ah hi hi hi !

NÄSTA GENERATION KOMMER KANSKE ATT LÖSA PROBLEMET MED MONOTEISMEN – OCH AVSKAFFA DEN !!