”Allt medan Månen går vakt över Ven”

De obebodda öarna anser jag vara bäst” skrev den svensk-holländske poeten Cornelis Wreeswik en gång i en visa – och han fortsatte ”för där finns ej Polis, Domare eller Präst”. Nu är ön Ven, den väna ön, på sin tid kallad Venusia, belägen i Öresund ungefär mitt emellan Danmark och Sverige, långtifrån någon obebodd ö, eftersom den lär bebos av hela 374 personer, men i alla fall… Etymologerna är osäkra på dess namn, men den lär betyda ”den skumomflutna” – men även Paphos, där Afrodite – som ÄR Venus eller Freja – uppstod ur havet, är just en sådan ”skumomfluten” plats.

”is there anybody out there” – även kända astronomer förlade en gång sin utkiksplats till Ven

Nåja – att tro på någon ö i väst, där vi Hedningar och Asatroende får vara ifred, och inte längre äcklas ned, terroriseras eller förföljs av de kristna, är nog att hoppas på för mycket. Varje bit av vårt land måste numera försvaras, även emot de fiender, som finns mitt ibland oss, mitt inne i landet. Vi kan inte längre som strutsar blunda för hela situationen, sticka huvudet i sanden eller dra en påse eller Burka över huvudet..

Men – ”Camp Ven” som den lokala kursgården heter, har i alla fall tagit det bästa initiativet på länge.

I denna FREJAS MÅNAD och fram till Maj erbjuder man Bröllop, under LIKA förutsättningar för oss HEDNINGAR och ASATROENDE såväl som borgerligt bröllop – föredömligt nog – och allra sist också för de kristna i ortens kapell, St Ibb eller Jakob, som ju bara är en lätt maskerad form för Oden…

Och man skriver, på sin hemsida:

Det är er dag. Ert liv tillsammans och kärlek till varandra ska firas. Några kommer till en fest på vår ö efter vigsel på annat håll, men de flesta av våra brudpar väljer även att viga sig här på Ven. Den kristna vigseln i Sankt Ibbs medeltidskyrka, den borgerliga vid havet, den buddistiska i ett av Campens tält eller den hedniska ritualen vid eldplatsen uppe i skogen. Unga, äldre, scouter, hbtq-er, fd statsministern, bagaren, de heterosexuella och även några lite mer speciella gifter sig och deltar på bröllop här hos oss.

På Ven är hedendomen alltså fullt accepterad, i alla fall om man får tro en av dess kursgårdar – även om man inte skriver vilken hednisk bröllopsritual man vill tillämpa här, eller om den följer den rätta Asatron, utan new age eller onödiga tillägg. (se min egen ritualtext under ”Högtider och Blot” avsnittet ”Bröllop och Trolovning” här ovan)

Men – ännu är denna Frejas ö, på gränsen mellan två nationer relativt ostörd, och här kan hedendomen alltså utövas på lika villkor. I Sverige har vi mycket långt kvar, men i Danmark är det friare. Och kanske besöker ni, kära läsare – min hemprovins även denna sommar. Sky Malmö och dess ghetton som pesten, i likhet med Landskrona.

Återerövra varje del av vårt land ni kan nå, i Frejas namn och med kunskap och kärlek till jorden och makterna. Det vinner vi alla på.

Hedniska Tankars 10 populäraste sidor 2021

Årskrönikor är numera legio i svenska media, och själv har jag skrivit ganska många av dem genom åren.

Hedniska Tankar- den blogg ni läser just nu – är den största och mest besökta enskilda bloggen i hela det hedniska Sverige, och större än många förenings- och samfundssidor. Den har funnits i över nio år eller nära ett decennium nu, men här på WordPress är den över sju år gammal.

Ser man till statistiken från 2021, så har inte mycket förändrat sig sedan 2021. Freja är fortfarande den överlägset mest populära ibland bloggens olika ämnessidor, med 2243 besök. Med tanke på att hela artikelarkivet här ovan fick 22 417 besök år 2020, så innebär det att mer än var tionde arkivbesök berör just gudinnan Freja, Freya eller Freyja – för just henne vill alla av någon anledning alltså läsa om – kanske för att man inbillat sig, att mina sidor på något sätt skulle innehålla något erotiskt material (tja, vad vet väl jag ?) eller också för att läsarna och läsarinnorna behöver Frejas krafter i en övrigt kärlekslös Värld.

Ni får själva välja vad som kan vara den rätta förklaringen, för jag kan då inte döma i denna sak…

Vårblot kommer som det näst mest populära ämnet, och har nu gått om ”Asatro” rent generellt, trots att den sidan var nummer två i popularitet räknat så sent som 2020. Kanhända beror det på en ovanligt hög frekvens av antalet läsare under första kvartalet 2021, eller också på att förvirringen är stor rörande hur vårblotet skall firas, och kanske söker sig många till en vederhäftig kunskapskälla, istället för ”fornsederi” och missbruk, som fortfarande tyvärr följer i varandras spår, inte bara om våren…

Inte mindre än 950 läsare besökte min vårblots-sida förra året, vilket var sådär 4% av arkivbesöken…Asatro är nu det tredje mest populära ämnet, med 812 besök . Intresset för Asatro växer hela tiden i Norden, men kunskaperna i ämnet är dåligt utbredda här och var, främst på grund av fake news och felaktiga fakta från ”forn sed” – ett uttryck som aldrig användes under den hedniska tiden – och en rad små grupper av fanatiker, som ännu tillåts springa lösa i det svenska samhället, utan att bli motsagda och nedkämpade med rena fakta – vilket är ett av denna bloggs syften.

Därefter kommer Hedniska Tankars Runkurs som det fjärde mest populära ämnet – jag tror – som deklarerat – på Agrells ”Uthark-teori” och de flesta av er läsare kommer nog bli överraskade av vilka positiva resultat ni får i vardagen och hur bra det systemet stämmer, ifall ni nu arbetat med den äldre runraden överhuvudtaget.

”Att arbeta med runorna är inte riskfritt. De är vare sig
harmlösa lyckosymboler eller charmerande åldriga skrivtecken
med magisk symbolik. De är mycket mer än så. Runorna
är Liv och Död, direkt sprungna från Världsträdet.”

Sonja Axelsson, svensk författarinna

Runorna kan ses som ett ”runhjul” eller en evigt snurrande krets, 2 gånger årets 12 månader till sitt antal – och talet 24 låter sig också tydas som 3 x 8. Runorna är en oktal kod, som Rökstenens chiffer-runor klart utvisar, och oktala koder finns förresten också i dagens datorer..

Utan att förstå att runor är en oktal kod, skulle man aldrig kunnat tyda Rökstenens chiffer-klavar (se överst på stenen)

Tor, Trudvangs Dundergud och Människosläktets starke försvarare ligger fortfarande på femte plats, med 692 besök från de som ville läsa om just honom, och därför uppsökte artikelarkivet under mina rubriker ovan av just den anledningen…

Några frågor på detta ? Något som ni inte har lärt er förstå ??

Den sjätte mest populära sidan är nu den om ”Lussi” eller det ursprungliga Midvinterblotet kring Midvintersolståndet, och hur den Gregorianska kalendern rörde till alltsammans – medan vi under en nödtortfigt kristnad ”Sankta Luvia” kan ana Frejas gestalt återigen, och en ständigt töjbar och stegvis utvecklad tradition, baserad på vad Prokopios en gång sa om kvinnorna i det fjärran landet Thule, och hur de firade solståndsdagen. Tydligt är att det är många som vill lära sig mer om detta, för sidan fick 608 besök förra året, och här finner du en länk till den…

Därefter kommer sidan om Jul och Midvinter som den 7:e största, med 553 besök år 2021, 1701 besök år 2020, 1400 besök år 2019 – och 1609 besök för år 2018, eftersom den sidan var med ibland de tio mest besökta redan då. Intresset för Jultraditionerna skiftar alltså, men fortfarande är de i hög grad poplulära, vilket kanske bekräftar vad Kungen sa i sitt Jultal detta år. I kristid behövs traditionerna, det egna folkets kultur och sammanhållning, ifall vi skall kunna bygga ett starkt samhälle.

Läs och ät tills ni kräks – ty detta är min lekamen !

 

Sidan för ”bröllop och trolovning” ligger fortfarande kvar på listan över tio-i-topp, men har år 2021 fått 514 besök, vilket var betydligt mindre än de 1067 besök som noterades för 2020, samt 1300 besök under 2019 – kanske är folk inte lika giftassugna under dessa pandemins och sjukdomens år  som de var för två-tre år sedan. Att folk vill fira Hedniska och Asatrogna bröllop gäller dock fortfarande – allt fler och fler väljer alternativ till Kristendomens hopplösa förtryck, och allt det unkna, föråldrade som ”Svenska” Kyrkan står för…

41aeYuAFdbL._SY344_BO1,204,203,200_Någon inbillad ”allsmäktig fader” som ska övervaka och styra allt, hör ta mig tusan INTE hemma i Sovrummet ! Där vill nog de flesta gifta par vara för sig själva…

Detsamma kan sägas om sidan ”Knäsättning – ALDRIG  Dop” för allt färre och färre föräldrapar vill numera tvinga kristendomen på sina barn, utan väljer ett alternativ, där barnen får välja tro som vuxna, och inte tvingas in i något de själva aldrig någonsin valt. Den Nordiska och Asatrogna traditionen med knäsättning, som innebär välkomnande av barnet in i en ätt och en familjegemenskap, är något helt annat än de kristnas medeltida skräckritualer, där barnen skrikande och gråtande släpas in i en mörk och tråkig kyrka, helt utan att ens förstå vad som väntar dem.. Denna sida fick inte mindre än 494 besök förra året, vilket sannolikt innebär att intresset för Asatro, och viljan att undvika kristen indoktrinering fortfarande är starkt och sunt hos vårt svenska folk..

Sist på årets tio-i-topp lista över ofta besökta sidor i mitt artikelakriv kommer sidan om Rekonstruerade Vikingaskepp, som detta år fick 443 besök. Här kan du läsa en hel del om mina egna seglingar och vad jag bedrivit som en hel livsstil och inte bara en spännande hobby under de år som gått – och antagligen också de år som nu komma skall – och därmed var denna lista slut.

 

”Står jag och pratar ? Nej, RO, ERA SATAR – släng flaskan åt hels vite, Hej !” (ganska fritt efter Carl Mikael Bellman)

I nästa inlägg tänker jag granska de 10 mest populära enskilda inläggen från förra året – och till dess – Till Ars och Fridhar –  Till Äring och Frid !!

externsteine

Gudarna och makterna finns i naturen, och där kan du också möta dem…. De finns inte i kyrkor, synagogor eller moskéer…

Inför de hedniska Midsommarbröllopen

Denna Midsommar kommer många par i Sverige gifta sig efter Asatrogna, men inte kristna ritualer. Jag känner själv till inte mindre än fyra par, som planerar sina Hedniska Midsommarbröllop, för de vill inte ha någon kyrka eller någon påstått ”allsmäktig” gud som ska lägga sig i deras personliga förhållande eller relationer, och varför skulle någon alls vilja det, förresten ?

Att gifta sig vid Uppsala Högar – utan någon kristen kyrkas inblandning – är numera en Hednisk tradition

Jag har själv skrivit om Bröllop och Trolovning under rubriken ”Högtider och Blot” här ovan, och även gett er ett fullt fungerande exempel på en hednisk bröllopsceremoni, som jag själv vigt folk efter under min tid som Gode, även om jag inte har något Godord för tillfället. Missupfattningarna om de Hedniska bröllopen är många. En av de mest spridda villfarelserna är att det som kallades Handfästning – som var ett löfte mellan Kungar, alltså en diplomatisk överenskommelse, likt Handfästningen i Konungahälla – dagens Kungälv – en Konungaförsäkring, som inte hade något med bröllop att göra. Allt wiccansk och new age trams om ”Handfasting” och andra skruvade ritualer kan ni därmed glömma – det är väl bara de fåtaliga utövarna av ”forn sed” som alls ägnar sig åt sådant.

Det amerikanska on-line magasinet Scandification publicerade nyligen en artikel, som påstår sig innehålla sanna fakta om Nordiska bröllopstraditioner, tyvärr helt utan att redovisa källor för sina ibland ganska märkliga observationer, som jag nu tänker kommentera i lite större detalj. Det hedniska bröllopet var först och främst en förbindelse mellan två olika ätter eller släkter – de älskande visste ju redan att de hörde samman, och trolovat sig hade de ju redan tidigare och inte så mycket en religiös ritual inför Gudamakterna, även om man nu kunde befästa sin trohet och löfte inför dem med, liksom inför Tinget och folkförsamlingen.

Det amerikanska magasinet skriver – dumt nog – att ordet Bröllop på vårt språk skulle komma av den kapplöpning, som de inbjudna skulle ha genomfört till närmaste krog eller gilleshall, så snart den högtidliga akten var avklarad. Det är förstås rena dumheter, eftersom fornsvenskans brūþløp (fornnordiska brúðhlaup), betyder brudfärd, rätt och slätt – även åar har sitt lopp och solen har sitt lopp över himlen, men det går sakta och rusar inte iväg – och det finns heller inga större belägg för att Bröllop alltid skulle ha skett på Fredagar – Friggs dag i Västnorden, men Frejas dag här i Svealand och Sverige.

Sant är emellertid att ”mundr” eller hemgift alltid skulle lämnas till bruden av brudgummens ätt eller familj – i händelse av en senare skilsmässa, skulle hon kunna ta dessa pengar att leva på – på järnåldern fanns ju inget system med socialförsäkringar – men på detta sätt kunde man från äldsta tid garantera att ingen kvinna gick lottlös från ett äktenskap, och att skilsmässa, om den nu inträffade – inte innebar något negativt för kvinnan. Som ni ser, har Hedendomen och Asatron alltid varit överlägsen den senare kristendomen på de flesta punkter, och hur långt efter islam är ifråga om kvinnosyn – ska vi inte ens tala om…

Att bröllop alltid firats med stora fester, och företrädesvis utomhus, under våren eller försommaren – årets vackraste del — kan vi också förutsätta. Det amerikanska magasinet påminner oss påpassligt om att ursprunget till engelskans ”Honeymoon” eller smekmånad, kommer ur det av honung och klaraste källvatten bryggda mjödet, för utan honung, inget bröllopsmjöd. Att det är maken, som ger makan en Morgongåva, morgonen efter bröllopsnatten (och inte omvänt, som amerikanerna helt felaktigt skriver ) har också varit självklart, alltsedan äldsta tid – men redan Goterna begränsade gåvans storlek, så att den inte behövde omfatta hela byar eller orter, likt Morgongåva i Heby Kommun, nu en ort med 1491 invånare – frikostig likt en konung, måste i sanning den man vara, som ger sin hustru sådant, även om där varit ett hejdundrande sängelag, eller bruden ovanligt vacker.

Ett brudbad, eller att bada före bröllopet – bruden gjorde det tillsammans med brudtärnorna, och sina närmaste kvinnliga vänner – var också tradition i Norden, långt in på Medeltiden, och frågan är varför inte fler utövar den seden till Midsommar.

Mannen badade bastu tillsammans med sina vänner, ofta under ölande – och dagens ”svensexor” hörde nog till saken förr också – ingen skall föreställa sig något annat, eller att det gick till alltför annorlunda. Men viktigast var Vighammaren, den som skulle placeras med skaftet uppåtvänt i brudens knä, för god äring och fruktbarhet, bröllopskransarna av ängsblommor och ringeden, som skulle utväxlas på en stor Edsring, innan man själv gav varandra mindre fingerringar av guld- som vi fortfarande gör – kyrkan och de kristna lyckades inte heller utrota den fina sedvänjan, även om de träget försökt förstöra nästan allt annat som är vackert, inklusive att det var samvaron mellan man och kvinna det handlade om, för släktets fortbestånd och landets bästa, inte förhållanden mellan man och man, eller kvinna och kvinna, för slika hjonelag bör man ej sammanviga, och ingen kan heller tvinga en redlig Gode eller Gydja därtill.

Torshammaren var också för att ge paret beskydd, och för att få starka och livsdugliga barn – sådan var den bakomliggande tanken. Det behövdes också, då folksjukdomar och risken för att dö i barnsäng var större än nu, liksom barnadödligheten. Man vet inte, om de små hammarförsedda ringar som hittats i hela Mälardalen kan ha varit föbundna med bröllopsceremonierna – men ”guldgubbarna” eller de små guldblecken, som i hundratal och tusental hittats vid Gudahov i stolphål och i marken, och som oftast bär avbildningar av en manlig figur och en kvinnlig, var det helt säkert. Kanhända deponerades de där inte bara för välgång och lycka, utan också som ett slags skatt till Goden och gudarna.

Nu skall det vigas, vad som redan parats – och månde det vara och hålla, till livets slut.

Glad Midsommar, svenska folk – och alla övriga !