Nu är han där, endast i egenskap av andlig ledare, vår Sveakonung – för det är hans roll i den tid som är vår. Han sammanträffar med Volodymir Zelenskyj, Valdemar har som av ett rent sammanträffande namnsdag just idag, enligt den svenska nutida almanackan, och efter 52 år och mer av regeringsbestyr, som ledare och företrädare för Sverige som nation har Kungen också fått uppdraget att hedra de döda, och de som stupat i strid för Ukrainas sak – som också är vår. Ingen annan Monark i hela Europa – eller någon annanstans i Världen – har alls vågat besöka Ukraina sedan 2022, men efter fyra år av ständigt krig är Sverige – först på plats.
“Hela Gotland” publicerade år 2022 en artikel i det ämnet – och även då besökte Kungen Ukraina. Till Gammelsvenskby har han dock aldrig kunnat återvända, och hela byn ligger nu i ruiner. Vad som en gång var ett blomstrande samhälle för ungefär 4000 personer ligger i aska och grus, och vägen är delvis söndersprängd. Men ännu finns de Svenskar, Gotlänningar och de som är Ukrainas vänner på plats, och en gång skall vi alla återvända – en ny vår ska komma. Då skall Ukraina vara fritt från de som stöder Rysslands ockupation, just så som vi alla velat.
Man kan inte vara en god svensk i dagar som dessa, utan att göra allvar av vad den verklige Statschefen i Sverige alltid hävdat, utan trumperi, bedrägeri eller åthävor. Man kan inte stödja en oklar, politisk opposition i vårt land, som inte vill stödja Ukrainas folk och deras krav på självständighet. Historien och tiden själv har ställt oss inför ett val, och därför tror vi vad vi tror denna vår – i kraft av mänsklighetens framåtskridande.
Idag är dagen Hilding 2024 – och Hilding betyder inte alls “Hövding” som det helt felaktigt står på svenska Wikipedia. Hilding kommer av Hild, som betyder strid, och Hildur eller Hild är en stridens gudinna, ja en Valkyria. Den som inte har förstått det, har inte förstått någonting av vilket år detta är i Världshistorien.
Denna dag är det precis 10 år sedan det första Ukrainska kriget inleddes, för det har varit två Ukrainska krig under vårt århundrade, inte bara ett – även om det varit samma konflikt, som gått in i olika faser. Vår nuvarande Försvarsminister, Pål Jonson – som i linje med det Norröna språket stavar sig med ett s, inte två – kommenterade igår vad som uppges vara det största stödpaketet till Ukraina någonsin under den hårda tid som varit. Han sade då enligt Statstelevisionen SVT bland annat följande:
Ytterst handlar det om medmänsklighet och anständighet, säger försvarsminister Pål Jonson (M) på en presskonferens.
– Det handlar också om att försvara värderingar och intressen som är viktiga för Sverige och Sveriges intressen.
Man har redan påpekat, att de 10 stycken Stridsbåt 90 som skänkts till Ukraina i och med detta delvis urholkar det Svenska Militära Försvaret. Också det är fel i sak, för det är inte de 10 stycken stridsbåtarna som urholkar något försvar. SVT blandar ihop orsak och verkan med sin osakliga rapportering, och det förvirrar bara folk. De 10 stridsbåtarna, däremot – är värda att framhålla, för de kan användas på Svarta Havet, in emot Krim, Cherson och även Gammelsvenskby, eftersom den Ukrainska Armén har bedrivit hårda strider på Dnjeprs östra strand, i staden Krynky. De flesta svenskar och svenskor vet inte ens om detta, eftersom svenska media hela tiden förtigit det och sopat alltihop under mattan. Ukrainarna har slagits inuti och runt Krynky i mer än tre månader nu, och svenska folket har fortfarande ingenting ingenting förstått av detta, eller Avdivka. Vem som helst borde ändå kunna inse, att vad man slåss om inte är städerna, utan omgivande kommunikationer, korridorer, framryckningsvägar. Terrängen runt Krynky och Dnjeprs nedre lopp är svårt sargad. Hela skogar har försvunnit, kvadratkilometervis med träd har närapå gått åt.
Er Hedning har varit andligen närvarande i Ukraina sedan nära 20 år.
Han kom dit – till just de trakter som beskrivits ovan – i Maj år 2004, och den berättelsen har han återgett för er, helt eller delvis, många många gånger i denna blogg. Ändå har ni inte lyssnat. Ändå har ni inte förstått. I November 2004 hände det första blodbadet, iscensatt av Ryska Spetznas och andra specialförband emot Euromajdan, och det som kallades slutet på den orangea revolutionen, då Julia Tymosjenko var Ukrainas Presidentska, inte “president” eftersom hon är en kvinna, ingenting annat.
Det finns andra kvinnor från Ukraina, delvis yngre – som jag skrivit om – exempelvis den nu skäligen bortglömda FEMEN-rörelsen, som finns kvar här och var, men har försvunnit i mediabruset. Hedniska Tankar publicerade strax över ett trettiotal inlägg om denna märkliga rörelse, men det tog årvis innan svenska media ens uppmärksammade vad som höll på att ske. VI tog bort alla inlägg, alla referenser, allting i ett senare skede, eftersom en av Femens ursprungliga tre grunderskor (inte grundare – de var kvinnor !) bara försvann. Faran var akut, riskerna alltför stora – så vi kunde inte skriva mer.
Hon skickade mig – året för Fotbolls-VM i Ukraina, 2012 – när svenska fotbolls-supportrar såg henne dansa halvnaken på träbord, nära Arbat – huvudgatan i Kiev, en gata som är Vikingatida – sin autograf och ett foto från just den protestaktionen.Det var nämligen Protestaktioner emot den ryska övermakten – samt Ukrainska politiker – det dåförtiden handlade om mest, även om denna spretiga, anarkistiskt färgade rörelse också sa och stred för helt andra saker. Jag höll absolut inte med om hela deras agenda, men jag var enig med dem om de viktigaste punkterna.
Dåförtiden bodde jag i Storstockholm, Sektor Nordväst – där jag fortfarande bor och är verksam. Oksana spårade upp mig, antagligen med hjälp av Jenny Wenhammar, ursprungligen från Kågeröd, där jag haft släktingar. Jenny Wenhammar var och är fortfarande Femens enda medlem av betydelse i Sverige.
Media påstod – på helt falska och mer eller mindre ihopdiktade grunder; att Oksana skulle ha begått självmord på grund av att hennes Franske pojkvän skulle ha lämnat henne. Idag vet vi att detta var lögn. Självmordet var en sista protesthandling – men en totalt misslyckad sådan, eftersom det inte uppnådde ett enda dugg. Hon hade alltid varit en andlig sökare. Hon kom från Podolien, långt söder om Lviv eller det gamla Lemberg, och hennes familj var strängt ortodoxa kristna. Hon revolterade genast, slog sig fri och blev hedning rakt igenom, liksom jag – men jag kommer från en solid, Humanistisk och Nordisk-Hednisk bakgrund, om ni nu ville veta. Jag har alltid varit Asatroende och Hedning, ända sedan mina allra tidigaste minnen vid ungefär ett års ålder. Det har också beskrivits i den här bloggen. Alltihop. Alltsammans.
Monoteismen förstörde hennes liv – liksom Ryssarnas Totalitära system – för det är just ett Totalitärt System det är fråga om, inte ryssar och ryskor som individer eller människor, inte den ryska kulturen som sådan – den är också en humanistisk och hednisk kultur, liksom alla sanna människosamhällen på vår planet överhuvudtaget. Även i vårt Sverige hade vi klara tendenser till ett totalitärt system under Svensk Socialdemokratis herravälde på 1970-80 talen – men de som inte varit födda då, kan inte ens förstå hur det var – eller vad närheten till samhällen som det dåtida DDR åverkade och ännu påverkar den Socialdemokratiska Nomenklaturan och mentaliteten i Sverige. Vårt Sverige. Inte deras.
Oksana Sjatjlo må vara död sedan nära 5 år, men ennes död var på alla sätt helt onödig, djupt tragisk och fullständigt bortkastad, för hon hade mycket mer kvar att ge sig själv och resten av Världen, eftersom hon dog vid 31 års ålder. Mig, däremot – har man inte lyckats ta livet av lika lätt, eftersom jag uppenbarligen måste vara gjord av segare virke – men förvisso har jag under många år helt brutit all kontakt med till och med delar av min egen släkt, av liknande orsaker som frk Sjatjko .
Jag ångrar ingenting, ingenting alls – för jag har ingenting att ångra.
Allt jag gjort är att tänka och skriva, vilket knappast kan vara brottsligt – annat än inför Pöbeln, Pressen, Media och de Totalitära krafterna.
Jag lämnar er alla – för dagen – med en sång, från ett helt annat krig, en helt annan konflikt, under helt andra historiska förutsättningar, för historien upprepar sig aldrig. Det är bara Totalitära regimer som är sig lika genom årtusenden, liksom Kristendomen och Islam – för närvarande de två stora krafter, som håller allas vår framtid tillbaka.
Säkerhet till liv och hälsa är viktigast, inte alls “Klimatförändringar” för de dör man inte av, inte alls lika fort, i alla fall.
Så är det med den saken – de som förnekar vad jag nu påstår, har fortfarande ingenting ingenting förstått av hur den här Världen fungerar.
Jag spelar denna sång tillägnad Oksana, Frankrike, Humanisterna och den Fria Världen, liksom denna Världs Hedniska Arv – och de längst fram, som försvarar allt detta – i Ukraina !
FAKTA från Ukrainas Försvarsdepartement, som kontrollerats av oberoende källor och som svenska media inte vågar publicera… Cirka 251 620 ryska soldater har stupat eller försatts ur stridbart skick i Ukraina. 4262 stridsvagnar och 8290 stridsfordon har slagits ut, liksom 315 stridsflygplan och 18 örlogsfartyg i olika storlekar.
Den ryska propagandan har gjort ett stort nummer av att ett – som i ett enda – svensktillverkat CV 90 (Stridsfordon 90, Strf 90 enligt Försvarsmaktens benämning) från Bofors/Hägglunds har slagits ut. Ukrainska vittnen har intervjuat hela besättningen, som överlevde helt utan skador, och dessutom konfirmerat, att fordonet träffades i motorpaketet efter beskjutning med proj från en rysk T 90. Vad betyder då detta ? Jo, en pilprojektil från en rysk 125 mm direktskjutande strv-kanon har självklart stor genomslagskraft, och skulle i normalfallet ha dödat alla ombordvarande, inklusive skyttegruppen längst bak. Vad SvD:s civile journalist – man kan slå vad om att detta människovrak inte ens gjort sin värnplikt, som alla hederliga svenskar – förstås inte fattar eller inte inser, är att detta inte alls är något “kritiskt problem” och vad ryska källor – som man helt aningslöst för vidare – skriver om CV 90:s “låga eldhastighet” stämmer inte heller.
Svensk press och SVT har dessutom cirkulerat helt lögnaktiga och uppdiktade ryska artiklar om att det skulle vara en enda RPG från 1960-talet som slog utstridsfordonet (nej, inte stridsvagnen – strf 90 är en “APC” på NATO-språk, en armoured personell carrier med engelsk stavning – ni MÅSTE lära er RENA GRUNDFAKTA, kära inkompetenta “personal” på SvD ) vilket jag inte heller tänker länka till – eftersom sanningen är en helt annan.
T 55/T 62 är världens mest tillverkade stridsvagn, eftersom den spritts över världen i mer än 55 000 exemplar. Den har inte mycket mer pansarskydd än andra världskrigets “JS 2” och den senare T 10 – nu helt föråldrade sedan mer än 60 år…
Det är sett i ljuset av detta, som vi måste studera den senaste ryska Maskirovkan och fake news-tillverkningen om RPG:er, och “dåliga” svenska stridsfordon – fler än 20 stycken – som Ukraina nu har fått. När sanningen är, att inte ens T90 av senaste modell kan slå ut dem, och att deras eldhastighet är mycket hög, förstår vi också vad de kan göra emot en T 55, och hur många besättningar ryssarna kommer att förlora. Situationen är fortfarande den att CV 90 står sig mycket bra, att den har ett utmärkt personskydd och att man i ALLA stridsfordonsdueller MÅSTE lära sig att SKJUTA FÖRST vilket också de ryska besättningarna lärt sig – den HÅRDA vägen…
Påståenden om bristande träning eller brist på verklig stridserfarenhet hos nyutbildade Ukrainska F16-piloter är också sanning, javisst – men både fullt utbildade piloter och en van stridsvagnsbesättning behöver minst 8 månaders extra utbildning för att bli verkligt användbara, även om de suttit i andra fordon före det – och INGENTING slår den erfarenhet, som verkligt krig kan ge. I en duellsituation vinner alltid FÖRSTA SKOTTET och det spelar ingen roll, vilken del av motståndarens fordon man träffar. Ingen pilot skulle fortsätta flyga med ett skadat flygplan, eller en utslagen motor. Ingen vagnbesättning, likgiltigt vilken, skulle sitta kvar i sin vagn efter att ha fått en första träff i motorpaketet, drivlinan, bandaggregaten eller torn, tornkrans och frontpansar – fick de en träff i de sistnämnda tre fallen, så är de antagligen redan döda…
Alla vet redan, att det gäller att ta sig ut ur fordonet snabbt – eller att “skjuta ut sig” och inte sitta kvar och vänta på träff nummer två – och det var också precis så och bara så den Ukrainska skyttegruppen och besättningen gjorde.
Ingen AI i världen kan ersätta en mänsklig besättning, för människor kan lära sig att upptäcka fientliga fordon BAKOM byggnader och hus, INUTI värn eller HELT DOLDA av skog och annan vegetation – och “gissa” var de ska sätta in det första skottet – och sådant kan man BARA lära sig av erfarenhet. En AI – eller en dator med bildtolkning, oavsett vilken – är eller kommer att vara konstruerad för att “se” hus eller byggnader, värn eller skog – men den ser fortfarande “aldrig skogen för bara trän” och kan inte GISSA eller skjuta först av erfarenhet, hur mycket den än “lär” – eftersom algoritmerna den styrs av fortfarande kommer att tro, att “husen” är civila mål, och att skogen bara är ett terräng-hinder.
I krig måste man vara skoningslös. Hedendom och Asatro är till för krigare, inte pacifister. Så är det tyvärr, och till och med DN har idag upptäckt det.
Emot Ryssland och Islams nedbrytande krafter – vi vet alla att Iran, med sina Shahed-drönare, Irak och Turkiet samt ett flertal islamist-regimer i Afrika befinner sig på den ryska sidan, liksom Republikanerna och Donald Trump – hjälper bara hårdast tänkbara motstånd.
38 % av svenskarna vill alltså inte ens försvara sitt eget land. Över hälften av invandrarna smiter, när det väl gäller att ge något tillbaka till det land som tagit emot dem.
Jag råder er alla att fortsätta kampen emot Islam, Ryssland och de nedbrytande krafterna. Följ Havamals ord, och läs dess 71:a strof.
Vid slutet står Segern. Bekämpa de totalitära krafterna – i Moskva, Teheran och på Stockholms gator. Inuti Radiohuset. På SvD:s redaktion.Inuti er själva, rent av…
Foto: TT, Tidningarnas Telegrambyrå 2026-04-17
Foto: “Hela Gotland” år 2008
