Veckans uppdatering (Mitt Livs Nåväl, inlägg femtioelva….)

 

”Dann fing er an zu fragen:
Gesell, wie steht’s zu Haus ?
Und mit den sinn der Bürger
– Wie sieht es bei ihr aus ?

Ich sprach:
”Sie sind verbunden, und halten
wacker Stand !
Den freien Sinn zu Hegen,
Im Norden und rings im Land !”

Dann sah er mir ins Auge:
”Der Freiheit gilt’s wohlan !
Ihr ist in alter Liebe,
auch mein Herz zugetan !”

Hei, wie die Gläser klangen,
Dort stand wir; Hand in Hand
”Es lebe Das Recht, Der Freiheit –
Herzbruder ins Vaterland !”

Ur sången ”Im Krug zum grünen Kranze”
(använd av den tyska fackföreningsrörelsen, ca 1880)

 

Ibland måste jag liksom göra uppdateringar och rekapituleringar i den här bloggen, då jag börjat skildra ett eller annat skeende, men blivit överflyglad av den rådande utvecklingen. Idag har till exempel fd. Utrikesminister Carl Bildt – ingen ringare person ! – uttalat sig i Grönlandsfrågan, enligt vad Statstelevisionen SVT meddelat oss. Detta har skett genom en insändare i Washington Post, där Carl Bildt kallar Donald Trumps förslag till lösning av Grönlandsfrågan för ”bortom absurt” eller ”Beyond Absurd” och alltså tvärt avslår alla amerikanska inviter i ämnet, utan pardon.

Enligt Carl Bildt ligger det också till så att Mr Trump alls inte velat köpa h-e-l-a Grönland, utan endast delar av territoriet, om jag förstått saken rätt. Detta är ju strängt logiskt, med tanke på att USA mycket väl kan ha en önskan om att utöka sitt territorium runt den viktiga Thule-basen, eller etablera andra baser på ön. Från en viss Jim Lyngvild, som ju också tillhör mina vänner i bloggosfären, har följande insiktsfulla kommentar influtit:

Här har Hr. Lyngvild genomskådat något viktigt. Danmark har, år efter år eftersatt sina direkta skyldigheter som NATO-medlem, och inte betalat de 2 % av sin Statsbudget till North Atlantic Treaty Organisation, som man faktiskt enligt internationellt avtal förbundit sig att göra. Att USA till slut tröttnar på detta beteende och säger att man i så fall tar över ansvaret för Grönland, är kanske inte så konstigt, utan fullt förklarligt, lika mycket som Carl Bildts plötsliga inhopp i debatten.

Om det överhuvudtaget finns någon politiker från de Nordiska länderna, som alls konsekvent behållit det arktiska och Nordiska perspektivet, så är det just Carl Bildt, och ingen annan. I sin egen högst personliga blogg har han år efter år, gång efter annan försökt hävda detta perspektiv, liksom betydelsen av det Nordiska Rådet och andra organisationer. Idag skriver Svenska Dagbladet om Hanif Bali, som påstått att Carl Bildt ”aldrig” skulle ha löst någon diplomatisk kris på det internationella planet, vilket försatt denne svartskäggige Hanif (såsom i ”han e f… inte klok”) i ett slags Loke-roll vad det Moderata Samlingspartiet i Sverige nu angår.

Man kanske skulle se saken så, att både herrar Trump, Bildt, Bali och ävenså Hr Lyngvild är personer med ett ytterst välsmort munläder, som ofta uttalar sig väldigt kategoriskt om saker och ting, men för all del; det gör jag själv också. Dessutom har jag ju själv i ett eller annat sammanhang korsat svärden med just Carl Bildt, i egenskap av bloggare – vi skriver på Word Press båda två, och direkt eller indirekt kommenterade vi faktiskt varandras bloggar, låt vara att det nu var för ett antal år sedan. Genom det har jag fått en mycket stor respekt för vår fd. Utrikesminister, för han visade sig inte bara vara försedd med stor tolerans och moraliskt omdöme, utan också en bättre skribent än jag själv – och såsom varande tvättäkta hedning kan jag i alla fall respektera att få stryk av en bättre karl, och ge en fd. motståndare så mycket erkänsla, att jag erkänner att han har rätt, och att hans argument vägt tyngre.

Så är det kanske också i Grönlandsfrågan. Själv hävdar jag alltjämt, att vi bör syna Mr Trumps ”pokerbluff” om det nu är en sådan, och inte kategoriskt avvisa alla erbjudanden, innan USA ens hunnit sätta sig vid förhandlingsbordet. Exakt vilken mark är det USA vill ha, vad är det man har att erbjuda, och exakt vilken exploatering av Grönlands naturresurser är det fråga om, och vad kan vi svara – med vilka förbehåll ?

Vore Hanif Bali ärlig, så kunde han kanske dra sig till minnes Carl Bildts insatser i Bosnien, även om det nog i historiens backspegel får ses som en del i ett lagarbete. Allt var inte bara ”händelser på marken” som Carl Bildt själv skrev under den tidsperioden, i ett nu famöst citat.

Hög eller Låg – då och då får vi alla se våra landsmän i ansiktet, och resonera ärligt med dem; även om vi inte alltid delar deras åsikt.

Carl Bildt är en man jag beundrar, och det beror på att han visat verklig moralisk resning i en del politiska episoder, i alla fall som jag ser det. Och det är mer än vad vissa nu agerande politiker gjort, oavsett om vi nu ser dem i rollerna som exempelvis Utrikesminister eller rentav Vice Statsminister. Kanske ni drar er till minnes den högst kuriösa affären med Martin Schibbye och Johan Persson från år 2012 ?

Vad var det nu de här två unga journalisterna gjorde ? – Jo, firma Schabbel och Pump, som de också kommit att kallas, stod först och formligen skrek ut sitt hat emot Carl Bildt för ett påstått aktieinnehav och ekonomiskt engagemang i Lundin Petroleum, vilket de sannolikt väsentligt överdrev, inte minst i så måtto att en Minister med ett vitt engagemang i alla möjliga bolagsstyrelser och stiftelser antagligen inte kan göras personligt ansvarig för vad han aldrig vetat om och heller inte haft den ringaste möjlighet att sätta sig in i – förvisso skulle man kunna kritisera hela den ekonomiska världsordningen, eller det faktum att en aktieägare faktiskt kan äga just aktier utan att vara insatt i precis allt rörande vissa firmors beteende, eller verksamhet.

”Firma Schabbel och Pump – minns ni dem ?”

Svenska UD varnade herrar Schabbel & Pump från att göra precis vad de gjorde. De ställde sig villigt och poserade tillsammans med Eritreansk guerilla med AK-47:or i händerna, och hamnade mycket riktigt i Etiopiskt fängelse, där en del mindre omdömesgilla personer typ Dawit Isak också hamnade. Och rättegången emot Lundin Petroleum – för upprepade brott emot mänskligheten – något av det allra värsta som man alls kan anklagas för – pågår fortfarande, enligt vad SvD skrev så sent som i måndags, och detta rubriceras fortfarande som en ytterst allvarlig sak, som man inte får eller bör skämta om.

Men vad gjorde Carl Bildt den gången, 2011 – 2012 ?

– Jo, han grep personligen in och visade ett mycket stort engagemang för att befria två av sina egna medborgare, även om det var just dessa personer som grovt förolämpat just honom, och som dessutom försökt få honom fälld för brott emot mänskligheten – ironiskt nog – för medmänsklighet var precis den egenskap, som Carl Bildt visade. Jag tror till och med att mina kristna läsare håller med mig, när jag säger att Carl Bildts handlande den gången var både kristligt och ädelt handlat. Såsom varande Utrikesminister hade han inte den ringaste orsak att ingripa, men han gjorde det i alla fall – mot all politisk praxis och mot allt bättre vetande. Han kunde mycket väl ha sagt att detta inte vore hans bord eller ett jobb för honom, och tillkallat en gisslanförhandlare, eller låtit det stanna vid ett Departementsråd i Utrikesdepartementet, men inte mer än så. Men så blev det inte.

Ministrar och andra höga herrar intresserar sig vanligen föga för individuella rättsfall, eller enskilda medborgares fadäser. Alla är inte som Mr Donald Trump, som personligen blandat sig i en viss ASAP Fuckys göranden och låtanden i Stockholm, låt vara med vansinnigt mycket mindre rätt och argument för saken än någonsin Carl Bildt och fallet med de inkompetenta svenska vänsterjournalisterna, vars liv faktiskt var i fara.

General Vo Ngyn Giap – en annan av mina absoluta idoler – lär en gång ha sagt att ”Livet och döden för tiotusentals, ja hundratusentals människor betyder föga, även om de skulle vara våra landsmän”. Detta uttalande fälldes den dag Giap personligen stod beredd att inleda Tet-offensiven, och en gång för alla kasta ut amerikanerna ur Vietnam. Giaps land var i krig, och USA hade redan grundligt förstört 50 % av det landets skogar i inlandet, och mer än 40 % av våtmarkerna, för att inte tala om vad man gjort med åkerjorden. Miljontals man hade redan offrat sina liv, men Giap visste, att den slutliga segern ändå skulle komma en dag, och då skulle åtminstone någon miljon av hans landsmän fortfarande överleva, om så USA använde atomvapen, vilket faktiskt en del bedömare i Pentagon hade uppe till diskussion. Och Giap var hedning.

Carl Bildt, däremot, befann sig i en helt annan situation, och Sverige var år 2012 i ett helt annat läge – där fanns – som tur var – utrymme för det personliga engagemanget, och att låta nåd gå före rätt. Så visade också Carl Bildt stort ädelmod, den gången – och det håller jag honom ännu högt i ära för. Att förlåta sina fiender är inte bara storsint – det är också en hednisk dygd – ifall fienden blir en vän, och rättar sig därefter.

Inom japansk shinto och japansk kultur i allmänhet finns det två begrepp, som jag till fullo gillar. Det ena är Giri, eller det vi skulle kunna kalla för moralisk pliktuppfyllelse. Giri är att göra vad man är berordrad att göra, eller är tvungen att göra, oavsett vad man nu tycker om det – exempelvis därför att ens egen överlevnad beror på det, eller för att man blir uppställd emot en vägg och avrättad annars, rent fysiskt sett. Honne däremot, är vad japanerna kallar ”hjärtats väg” eller vad man känner är moraliskt rätt, även om samhället i övrigt ser ned på det, rent ut föraktar det eller rentav anser det omoraliskt eller till och med snuskigt.

Ibland kombineras det hela till ett dubbelbegrepp, eller ”giri-honne” när man gör vad som både är berordad verksamhet, och en moraliskt riktig, fast kanske grovt upprorisk och oväntad handling.

Jag skulle vilja säga att herr Bildt, som Utrikesminister betraktat, flera gånger visat sig vara i besittning av just Giri-Honne, vilket är en ovanlig egenskap ibland politiker, inte minst de ofärdiga vrak av den sorten vi nu har i Sverige.

Här i Norden har man talat om ”Salkynne” – ett ord som både förekommer i Hávamál och andra av Eddans kväden. ”Salkynno” som det heter i original, är kort och gott stämningen eller andan i en sal, en krets eller en församling, och den anda, i vilka vissa beslut fattas. Ord som ”Landsman” eller ”Medborgarsinne” – på tyska ”Bürgersinn” är för mig oerhört viktiga och betydelsefulla ord, de med.

De betyder mer för mig än allt annat, all juridik och alla regler, alla Monoteistiska moralbegrepp eller sk ”väädegrund”, alla sk ”uppförandekodex” osv vilket ofast bara är rena falsifikat, och inte ens värt pappret sådana manifest är skrivna på.

Under andra nyheter noterar jag idag, att mina vänner på bloggen ”Det Goda Samhället” – en företeelse som herr Bildt också varit en vän av – noterat vikten av ett kommande uppror.

Mohammed Omar, till exempel, har haft en del att säga om den pågående islamiseringen av Sverige, och vad den innebär.

Och han är inte den ende, som tagit upp problemet. Idag har två herrar inom ett visst politiskt parti i Uppsala varnat ytterligare för den extrema sk Daawa-rörelsen, som håller på att etablera ett stort indoktrineringscenter nära Uppsala Högar – en av det demokratiska Sveriges allra heligaste platser, samtidigt som Imamen Abo Raad – som sedan maj månad i år tagits i förvar av SÄPO – också varit aktiv och stött samma extremislamska rörelse.

Jag har tidigare visat er på en namninsamling angående den saken, och jag uppmanar er enträget att stödja den.

1595 personer har i skrivande stund redan skrivit under, och jag vill att ni tar ert moraliska ansvar, helt enkelt.

Angående mina små bröder inom NAS, Nordiska Asa Samfundet, och deras egna namninsamlingar och förehavanden, drar jag idag en barmhärtighetens slöja över den saken. Det finns trots allt ett val mellan vissa värden här i världen, vad man väljer att omfatta eller försvara; och envar får väl svara bäst som han eller hon kan, vilka sakfrågor han väljer att stödja, inte stödja eller yttra sig i – medan tid ännu är. Min egen tid är i alla fall begränsad, och jag hinner därför inte skriva några kommentarer om precis allt, utan bara om vad som känns mest angeläget att påpeka för dagen.

Bürgersinn, som sagt – eller GOD MEDBORGARANDA….

Annonser

Mr Trump och Grönlandsaffären

-The Sherman’s broken down and nobody
can move that Tiger out of the square.

– Then make a deal.

– What kind of a deal?

– A deal deal ! Maybe the guy’s a Republican.
Business is business. Right?

– Dialog ur filmen ”Kelly’s Heroes” ( ”Kellys Hjältar” 1970 )

 

Det har varit mycket skrivet och talat om USA:s President, Donald Trump, och hans plötsliga anbud om att få köpa Grönland från Danmark under den senaste veckan.  Den danska Regeringen har officiellt avfärdat förslaget som fullständigt absurt, i likhet med det danska Kungahuset, och som svar på detta har Mr Trump ställt in sitt kommande statsbesök i Danmark med kommentaren att Danmark är ett mycket speciellt litet land.

Jag själv kommenterar ytterst sällan ämnen som har med de Nordiska ländernas säkerhetspolitik eller utrikespolitik att göra i den här bloggen, av skäl som torde vara uppenbara. Men, i det här fallet måste jag faktiskt göra ett undantag. Tidigare har till och med flera tunga amerikanska bedömare med insikt i frågan, som till exempel USA:s tidigare Danmarksambassadör, som kommenterat planerna med ett ”Oh Dear Lord” på twitter, eftersom Mr Gifford troligtvis är en god kristen. Wall Street Journal, Washington Post och de flesta amerikanska media har däremot backat upp Presidenten, vilket kanske inte är oväntat.

Kim Kielsen, ledare för Landsstyret, eller den delvis självständiga förvaltningen av Grönland, som fortfarande står under Dansk överhöghet och som i mer än tusen år varit en del av de Nordiska länderna, har istället kommit med ett motförslag: Det är de Nordiska länderna, och inga andra som borde köpa USA, eftersom den Amerikanska kontinenten upptäcktes av Bjarni Herjufsson och Leif Eriksson – därmed borde den också vara Nordisk egendom !

Detta avgör saken för mången Hedning, men själv håller jag inte med. Grönland är oerhört svagt försvarat, men strategiskt viktigt för Världsfreden. Det torde inte vara någon hemlighet – och Svenska Dagbladet har också beskrivit det i detalj – att Kinesiska företag nu aktivt försöker att exploatera Grönlands naturtillgångar, precis som de också gör uppköp i de Nordiska länderna, Sverige inbegripet. USA har alltid tagit den tredje stormakten på det allra största av allvar, och för övrigt vet vi allihop, att Vladimir Putin – fortfarande Världens mäktigaste man i antalet kärnstridsspetsar och TNT tonekvivalenter räknat, aktivt stöder den ryska flottans expansion från Murmanskregionen respektive Vladivostok, och dess vidare uppmarsch ut på Världshaven därifrån. USA har under hela efterkrigstiden velat ha Grönland som en framskjuten bas och varnings-kedja för sitt missilförsvar, och redan 1946 skall det första förlslaget om att få köpa Grönland ha lagts fram, i samband med att Thule-basen etablerades.

Hela tiden har Danmark underlåtit att förstärka sin militära närvaro omkring och på Grönland upp till en dräglig nivå, och nu är USA:s tålamod definitivt slut. Enligt min mening gör vi bäst i att lyssna på vad President Trump faktiskt säger, även om jag inte precis tror att den omedelbara konsekvensen blir ett erövringskrig bedrivet emot fullvärdiga NATO-medlemmar och mindre viktiga allierade (Trumps senaste uttalande visar helt klart hur han ställer sig till Danmarks högst eventuella värde som fortsatt allierad) eftersom detta vore ett alltför groteskt och osannolikt skeende, till och med i tider som dessa.

 

Il faut cultiver notre jardin – Negotium ad Tempore !

Något jag själv lärt mig med tiden, är att det inte tjänar något till att undervärdera Donald Trump, trots att många fortfarande gör det. Han är faktiskt – på sitt eget vis – en av de ärligaste politiker USA någonsin haft, i den bemärkelsen att han alltid säger exakt vad han menar, och faktiskt menar exakt vad han säger, om så bara per Twitter, eller när han meddelar sig med omvärlden på något annat sätt. Hans uppriktighet är närmast Hedniskt rättfram, och det beundrar jag faktiskt. Kanske vi också ser en del av förklaringen till varför hans många väljare alltid stött honom just i detta faktum, för som sagt – man måste komma ihåg att Presidenten enligt mig inte precis hymlar med sina åsikter. Har han en åsikt, så ger han också luft åt den – inte ens de allra hätskaste av hans motståndare kan förneka detta.

Jag har också fått en hel del indikationer på, att denna blogg blivit läst på det allra högsta av ort, i alla fall när jag för vidpass ett år sedan skrev en hel del om skogsbränder, respektive sättet att bekämpa dem här hemma, liksom i USA. Och på det andra året av Mr Trumps första presidentperiod, ser vi också att hans politiska satsningar mycket ofta krönts med framgång. Inte bara presidenten, utan också den administration som samlats runt omkring honom har varit framgångsrik, och har faktiskt i mycket genomdrivit vad de gått till val på att genomdriva. Krisen mellan Norkorea och USA tilläts aldrig eskalera till osunda proportioner, vilket många fruktade från början, och detta är faktiskt i mycket Donald Trumps egen personliga förtjänst. Nordkorea behåller fortfarande sina missiler och fortsätter med sina tester, det är sant – men dessa missiler kommer sannolikt inte vara något som helst hot emot USA, som har ett massivt övertag. Gränsen emot Mexico har stängts, och USA är i full färd med att bemästra det problemet.

Mycket talar för, att USA kommer att driva igenom sin vilja på Grönland i alla fall, och vad som då återstår för de Nordiska länderna är att diskutera formerna för hur detta ska ske, och om det i så fall skall äga rum under anständiga former, eller om det skall få urarta till en konflikt. Enligt min mening har vi allt att vinna på att samarbeta, och inte genast avslå alla möjligheter till fortsatta förhandlingar.

Washington Post skall enligt Svenska Dagbladet ha värderat Grönland – inklusive dess oexploaterade naturtillgångar till ett pris om 1700 miljarder USD. Detta anser jag är mycket lågt räknat för ett territorium, som alltid varit danskt – eller i alla fall de facto danskt sedan 980-talet. Det vore allraminst ett berättigat krav, att USA betalar en summa lika med minst 7 gånger Danmarks årliga BNP, ifall man nu vill köpa Grönland för all framtid. Detta skulle i reella tal betyda 330 x 7 = 2310 Miljarder USD, men därtill kommer att Danmark har en utlandsskuld på ungefär 35 % av sin BNP idag, och den är till inte så liten del bestående av skulder i amerikanska banker.

Sälle Knubbsäl har en egen lösning på Grönlandsfrågan. 1. Behåll Grönland  2. SÄLJ DANMARK. 3. Köp fisk för pengarna. 4. FÖR HIT FISKEN !!

USA:s regering skulle mycket väl kunna handla så, att de ger Danmark ett anbud om att ”kvitta” statsskulden, helt eller delvis. OK, jag är inte Professor i Statskunskap, inte Amerikansk gisslanförhandlare och inte Domstolsjurist, men – let’s face it – det är inte Mr Trump heller. Han är däremot affärsman, och inte minst därför är hans plötsliga inhopp – under sistlidna Rötmånad och lågsäsong – i ett mindre betydelsefullt svenska rättsfall – mycket överraskande. Detta rättsfall – emot en viss ASAP Fuckykan mycket snart komma att överklagas, och man bör nog inte ta det aktuella domslutet som slutgiltigt, även om Världen i övrigt tydligen gjort det. Kanske kommer jag själv att återkomma i frågan, kanske inte

Nåväl – en affärsstrategi, som nog alla smarta affärsmän känner till – oavsett om de nu lärt sig den som en akademisk teori eller inte – är det som brukar kallas för BATNA, eller ”Best Alternative Negotiable Agreement”. Vore den danska Regeringen klok, borde den nog ta Donald Trumps utsträckta hand, och studera hans erbjudande mera i detalj, innan man kommer med ett avslag – det är helt enkelt artigast och bäst så… ”Bästa Alternativa Förhandlingsbara Uppgörelse” betyder faktiskt, att man för det första är villig att gå sina motståndare till mötes, kanhända inte i alla frågor och detaljer, men i alla fall till en del. Båda sidorna kan inte få 100 % av sina synpunkter tillgodosedda, men man torde kunna enas om mycket – om man vill.

Danmark har chansen att få sin utlandsskuld väsentligt minskad, och få flera års BNP värde som extra ekonomiskt tillskott inför framtiden. En exploatering av Grönlands resurser skulle kunna ske i försiktig och långsam takt, och i den mån lokalbefolkningen går med på det. Också en ökad militär närvaro på Grönland – vilket är en global strategisk nödvändighet – skulle ge fler arbetstillfällen.

Enligt en viss svensk-arabisk professor i Statskunskap, som SvD citerade i måndags, skulle det krävas en absolut majoritet om mer än 90 % av Grönlands Inutiter, för att den Grönländska lokala konstitutionen skulle kunna ändras, och Grönland därmed kunde överföras under USA:s styre. Nu vet jag inte alls om det är riktigt – jag har ingen kunskap om Grönlands lokala konstitution, men att en kvalificerad majoritet – låt oss säga om mer än 67 % skulle krävas, är nog ett ganska rimligt grundläggande krav, ifall det gäller något såpass viktigt som att ändra nationalitet.

Dessutom skulle Danmark också mycket väl kunna kräva vissa miljömässiga garantier från USA, ifall en affär alls skulle bli av

”Men hallå – Grönland är vårt hem ! Det säljer ni inte hursomhelst…”

 

En av de saker som Trump-adminstrationen kritiserats för, och som varit häftigt omdebatterade är vissa pipeline-projekt, oljeutvinning i Alaska och därmed sammanhängande risker och problem. I de Nordiska länderna har vi – liksom Grönlands Inuiter och Nordamerikas Indianer – en helt annan syn på dessa företeelser än genomsnittsamerikanen, och särskilt då även Mr Trump och hans väljare. Detta måste även han å sin sida förstå. Även internt i USA har berättigade farhågor i saken vuxit fram, och det gör sammantaget, att Danmark och de Nordiska länderna inte gärna kan acceptera Mr Trumps erbjudande helt obesett, och utan vissa garantier inför framtiden.

Är man hedning så är man hedning. Trump säger å sin sida, att han är ”Guds utvalde”. Det tror jag för egen del inte mycket på.

Under Donald Trumps styre lär det också vara så, att minst 7000 lagar och förordningar om storviltjakt i USA nu avskaffats. I Alaska är det nu tillåtet att jaga och skjuta Grizzlybjörnar överallt utom i rena nationalparker, till och med under dessa björnars berömda laxfiske eller vintersömn. Det är tillåtet att använda björnsaxar, gift och grymma fällor, vilket hela Världen i övrigt avskaffat för länge sedan, och ser om det allra yttersta av osportslighet och barbari.

Vad detta skulle betyda för Grönlands alla valar, valrossar, sälar, isbjörnar och alla högre djur överhuvudtaget, är mycket lätt att inse.

Trumps och USA:s styre skulle inte innebära någon förbättring för dessa hotade djurarter, utan tvärtom en mycket grov försämring, och just därför bör Danmark och exempelvis Nordiska Rådet kräva, att Nordiska lagar och Nordisk rättstradition upprätthålls – annars blir det ingen Grönlandsaffär..

 

De som jagar björnen i dess ide, eller dödar björnhonan framför hennes ungar, har i alla tider räknats som NIDINGAR enligt Nordisk Rätt, och förtjänar inte bättre, än att själva gå samma öde till mötes…

Dessutom finns det historiska prejudikat. Redan under Roskildefreden 1658, när stora delar av Danskt statsterritorium eller Jämtland, Härjedalen, Halland, Bohuslän, Skåne och Blekinge överläts till Sverige, stipulerade fredstraktaten den gången att danska språkets status skulle respekteras i kyrkor och skolor. Dansk lag skulle också fortsätta gälla  nyligen erövrade provinser, och det gick Sverige med på.

Vi Nordbor skulle faktiskt kunna Kräva samma sak, vad miljölagstiftning och djurskydd angår.

Det är det minsta vi kunde begära – liksom reduktion av utlandsskuld, en ordentlig köpesumma och gemensamt delägande i alla framtida exploateringsprojekt, plus delad militär närvaro och delat försvarsansvar vad gäller Grönland.

”Enbart på Grönland kan jag känna fast mark under tassarna ! Kan ni garantera att den får lämnas orörd, Mr President ? ”