Balder och perfektionen

Jag har skrivit att det är en lycka att bliva läst. Frågan är då, ifall det också är en lycka att bli läst för mycket. När jag tittar ut från mitt elektroniska Hlidskjalf, tycker jag mig ibland se att mina hedniska tankar och garanterat omoraliska handlingar (redan detta med att torgföra en åsikt, som de härskande inte gillar; är ju på sitt sätt omoraliskt) blivit uppmärksammade här och var; till och med inom den amerikanska Asatrun, för over there talar man inte om Asatro, utan om Asatrú, som hos islänningarna.

Amerikansk Asatro är tyvärr en snårig, ytterst svårsmält och ibland renodlat illasmakande soppa; och något som jag faktiskt tar avstånd ifrån – vilket beror dels på grund av andelen galningar på nätet, människor som vill utnyttja kopplingen till Nordisk kultur för diverse skumma politiska syften (både till höger och vänster) och sedan förstås också de kristna, samt en myckenhet thirtysomethings som råkar vara unga judiska intellektuella, och som mest studerar Asatron för att de skall kunna ”avslöja” eller racka ned på den så småningom, och som använder den som täckmantel för allehanda politiska deklarationer, som man vill att också vi Nordbor skall skriva på.

Men idag hittade jag en mycket allmängiltigt hållen, vettigt formulerad sajt som strängt och konsekvent håller sig till att lära ut grunderna till de fullständigt okunniga i ämnet (ibland vilka inte bara amerikaner i allmänhet utan också många svenskar tyvärr befinner sig) som faktiskt lyckades servera mig några nyttiga tankar om Balder, Perfektionens gud.

Balder litade på de försäkringar han fick och på de eder, som alla levande varelser givit, utom de klena Misteln, som man både kunde ha och mista. Men hur slutade den sagan ? – Jo, hans egen bror; som var blind, mördade honom…

Den konventionella tolkningen av Balder, som vi alla fått oss itutat om och om igen, kommer från den Norske 1800-tals forskaren Sophus Bugge, som själv var kristen och ihållande hävdade att Balder förstås måste vara Bibelns Kristus i förklädnad, någon annan tolkning fick helt enkelt inte finnas. Nordborna var en underlägsen ras, ingenting kunde de producera själva. Allt måste komma utifrån. Fortfarande finns det många, som tror på denna konventionella bild, och med en benhård, närmast skolastisk glöd missar det pinsamt uppenbara. Jag har redan igår tagit upp fallet med unge Herr Alexander Karlsson vid Karlstads Högskola för er – nu måste jag understryka att jag inte har något personligt agg emot just honom – hans akademiska karriär är skäligen kort och kanske skulle jag också ta med en artikel från ”Det Goda Samhället” som jag ju läser regelbundet – också den har på sätt och vis med saken att göra.

Bugges kristna svammel har sedan länge blivit inaktuellt. Numera tror de flesta forskare, inklusive katoliken Rudolf Simek – som ibland lyckas frigöra sig från all katolicism – att Balder är en solgud och en ljusgud – hans namn betyder inte alls ”Herren” som en viss Lasse Lönnroth häver ur sig på svenska Wikipedia, för den etymologin är också motbevisad sedan länge. Istället kommer namnet från ett proto-germanskt *balþaz, gotiska balþs och svenskans ”båld” – alltså den djärve, den modige. Balder var ju just djärv – ja övermodig – när han blottade sig för ödets pilar. Man har också länkat ihop honom med den slaviska ljus- och solguden Byelobog, vars dunkle broder Chernobog tydligt syns i Höder och Loke.

En annan – och vida intressantare tolkning – är att Balder i själva verket betecknar fullmånens skiva – aktuell såhär i Augusti – medan Höder står för Tunglet eller den avtagande månen, Balders hustru Nanna är nymånens skära, och slutligen Våle – hämndens gud – som dräper Höder blott en dag gammal – är den nytända månen. Det finns även ännu fler bottnar i Baldersmyten, och vad som sker i den.

Rind föder Våle i Västersalar – Åt Balder blev dagsgammal, hämnaren född…

Skribenten Ms Elly, borta i sitt USA har genomskådat något väsentligt. Balders död är en del i det kosmiska dramat, som driver det framåt. Och Ragnarök är inte slutet, inte som de kristnas ytterligt naiva och barnsliga yttersta dom, enligt vilken allt slutar lyckligt, och de saliga sitter på gud faders högra sida, medan deras nöje – enligt Kyrkofadern Augustinus – storligen höjs av att höra de fördömdas eviga skrikande i helvetet. Nej, vi hedningar vet, att tillvaron är mer sammansatt än så. En ny jord och en ny sol skall rymma en ny mänsklighet, född av Liv och Livtraser; Balder och Höder skall försonade komma tillbaka från Hel, men Nidhögg flyger också över till den andra och nyare världen, med last av lik under vingarna. Så börjar det kosmiska dramat om igen, vrider sig evigt runt runt i ett kretslopp, likt ett enormt årshjul, och en bättre symbol för hedendomen än det, kan nog inte tänkas. Kanske är Balder – och Höder – ”den svarta solen” – detta tecken som så ofta missbrukats, därför att få inser dess mening.

 

The ancient European esoteric sign – of the black sun. Scandinavian runes and ornament, isolated on white, vector illustration

Balder är till synes helt perfekt, och älskad av alla; sägs det – men han är en gudom, som sällan talar eller alls agerar. Han tycks oföränderlig och evig, ett ouppnåbart ideal, där han sitter på sin tron vid hustrun Nannas sida. En vän jag hade en gång – hypnosterapeut till yrket, och annars utbildad i klassisk psykologi hade en gång en dröm om den skinande Balder i Breidablick – men trots att glansen nästan bländade honom, var där liksom inget mer. Balder verkade stel, likt ett slags tvättmedelsreklam – samma reklam jag skämtade om och med igår. Ms Elly drar slutsatsen att Balder är ett slags symbol för idealismen, det ouppnåbara, det vi människor inte alls är, men kanhända gärna vill vara.

”Den skinande Asen” var det ja…

Ibland är jag själv också lik Balder. Jag har en tendens att lita för mycket på folk – och det får jag sota för – när motsatsen hastigt bevisas, det vill säga att det inte går att lita på någon. Jag vill tro alla människor om gott, och letar kanhända efter publik och uppmärksamhet eller förtroende på fel ställe.

Med tiden har jag blivit försiktigare, men jag gör ändå som Balder. Bara som ett ”test” har jag anförtrott några goda vänner mitt testamente – innehållet i ett sådant är ju enligt lag hemligt tills man dör, och är man testamentsvittne; hör det både till juridikens grundläggande regler och vanlig civil djälva artighet, att man inte får yppa innehållet i testamentet för någon, innan testatorn är död, borta, finito som Balder; helt enkelt. Tre vittnen utsåg jag, för säkerhets skull – väl medveten om det juridiska faktum, att man närsomhelst kan upplösa sitt testamente enligt Svensk lag, och skriva ett nytt – samt registrera det enligt konstens alla regler – en av de tre män jag vände mig till, var faktiskt Överstelöjtnant och allt – och en annan var visst någotslags nyutsedd Andlig Överkucku i ett och annat Samfund – men för all del – jag litade på honom ändå…

 

”Och moder Frigg tog en helig ed av alla levande varelser, stora som små… Det var bara den klena Misteln som svek, och den kunde man verkligen mista…”

Och vad hände – tror ni ? – Jo, samtliga, alla tre, varenda en spred delar av testamentet eller hela texten till utomstående, och sprang runt i cirklar och ballrade om det hela. Föga ädelt av dem, och föga hedrande tillika, eftersom det där faktiskt var lagbrott, andra exempel på samma sak har jag också sett – men dem väljer jag för tillfället att förtiga. Fast – intet ont som inte för något gott med sig – av den där Överstelöjtnanten fick jag en dalahäst, en omålad, som hans egen far skurit – och den står fortfarande kvar här hemma, som ett memento av en hederlig Dalkarl, och en man jag ändå är du och bror med. Skytte har vi idkat, i blindo också likt Höder själv, men håll med om att det var en rolig övning…

Asatrogen variant av  det moderna ”Jag rensar, du kastar !” ??

Mycken omoral har jag själv gjort och även sett, javisst – och fler ”tester” av system och mina närmaste – som en annan Loke – den store, genomperverse ”testaren” – han som alltid för våra livs intriger framåt, på det allramest fasaväckande sätt – men varför – tror ni –  utförde jag dem ? Jag tror knappast att det var av idel självdestruktivitet, eller något annat sådant – men förr eller senare måste vi ha förändring i våra liv, precis som mitt amerikanska orakel säger, och det kommer en dag då vi kanske inser att Balder, ljusets gud, eller denne bleke Vitekrist inte var något för oss – lika lite som vi litar på Loke – för honom kan man inte lita på, det är ju givet…

I vissa kretsar och diskussionsgrupper borta i USA får man inte ens nämna Loke vid namn, förresten. Inte ens på det allra mest akademiska av nivå, man får inte ens utforska det begreppet, lika lite som någon på ”Det goda Samhällets” redaktion vågar ifrågasätta närvaron av en allsmäktig Statskyrka, utsänd att kontrollera allt och alla i evigheters evighet, amen. Hörde detta om förbudet att ens diskutera Loke av en god vän så sent som  igårkväll – och kanske är alla dessa sammanhang, amerikanska och svenska ytterlighetsgrupper och ytterkantsgrupperingar lite som The Manson Family – the son of Man, ni vet – ha ha ha ! Lagar och regler är intet värda, om makthavarna själva bryter emot lagen; och det ingenstädes någonstans finns det minsta av konsekvens – eller sinne för proportioner,  vilket också är viktigt att ha i vissa lägen.

Kort sagt, det finns inga frälsare. Ingen allsmäktig gud skall någonsin komma ned från himmelens fäste för att rädda vår liljevita Hug och våra nattsvarta arsel. Synden, och förnyelsen, Lokes pilskott och Höders handling är kanske allt som till sist återstår för de av oss, som ännu vill ha en väsentlig förändring – eller i alla fall en ny tanke, en ny och bättre helhet. Fråga oss inte vad som driver oss till det, men så är det i alla fall.

Summan av allt är att förändring krävs, att det inte lönar sig att ha för höga ideal; och att vi inte skall lita för mycket på vissa människor i vår omvärld.

Synd bara att det tagit mig mer än ett halvsekel att upptäcka det, men så är det här i Världen.

”Var rädda om varandra” sa nyligen vårt land Överbefälhavare. – ”Jo”, säger jag – kanske är det just det vi kommer att vara…

Tänker inte länka till någon ljudfil här – men som avslutning på min kria om Balder, kan ni gärna få läsa en sångtext istället. Begravningspsalmer och liktal är det däremot inte dags för – det försäkrar jag er. Ryktet om min nära förestående död är nämligen vansinnigt överdrivet, förstår ni – och jag har ännu gott om tid att skriva ännu fler testamenten att genast upphäva, ifall det nu blir aktuellt.

 

Annonser

En lång Friggas Dag: Till vad tjänar alla dessa lidande ”Frälsare” ??

Fredagens namn kommer av Frigg, som jag tidigare förklarat. Idag påstår de kristna att fredagen skall vara längre än vanligt, bara därför att deras ”gud” påstås ha torterat ihjäl sin egen son på den här dagen. Snacka om perverterade familjeförhållandenhur skulle alls en påstått ”god” gud överhuvudtaget kunna göra så  emot sin egen avkomma ? Vad är det för slags sjuk föreställningsvärld, dessa kristna lever i ??

För bara fyrtio år sedan måste affärerna hålla stängt denna dag. Restauranger och danssalonger fick inte heller hålla öppet. Biografer och alla sorters nöjen var förbjudna. Nöjesförbudet på Långfredagen avskaffades först 1969 – fram till dess rådde ett slags Sharia-lagar i det svenska samhället. Idag har vi fått in islam i landet istället. Jag vet inte precis om det utgör någotslags förbättring.  Märkliga mullor och immamer villl förbjuda svenska kvinnor att skratta och le offentligt, och de får inte ens gå ut och handla mat ensamma. Och rörelser som dessa, får fortfarande bidrag av Regeringen Löfvén. Är inte det ganska konstigt, eller i vart fall anmärkningsvärt ??

Vem vill ha en religion, som glorifierar och frossar i lidande, plåga, tortyr och död ???

Själv förstår jag mig inte på den obehagliga kristendomen, och dess frånstötande dödskult. Hur kan man egentligen känna sig ”frälst” eller uppleva att det skulle finnas något ”gott” i en annan människas lidande ? Hur skulle det alls hjälpa någon ?? Lidande, tortyr, avsiktligt framkallande av smärta och liknande saker borde bara framkalla äckel hos alla sunt tänkande varelser, och det kan knappast vara något som är värt att ”dyrka” överhuvudtaget.

De kristna lär ut, att det finns något som heter Arvssynd. Alla människor förutsätts enligt dem vara onda eller dåliga från början, och om inte ”gud” får blidkas enom att långsamt plåga ihjäl sin ende son – och uppenbarligen njuta av anblicken – så kan han enligt den kristna läran börja förgripa sig på hela mänskligheten istället, men genom den påstådde frälsaren (som bara är en fantasi-figur – inga som helst bevis för hans existens har någonsin hittats) ska vi alltså känna oss ”frälsta” genom tortyren, uppspikandet på korset och allt det andra, som de kristna ständigt kommer dragandes med. För mig som hedning, måste jag säga – väcker allt detta bara avsky och avsmak.

Jag kan inte se något gott i andra människors lidande, och än mindre förstår jag varför man måste ”dyrka” den här skiten.

Förstår inte dessa kristna att hela deras symbolik är ytterst frånstötande och sjuk ?

Och de kristna går längre än så. De har till och med börjat påstå, att den urgamle Nordiske vegetationsguden Balder, som figurerar i Ragnaröksdramat bara ”måste” vara ett slags avbild av deras Vite Krist eller jesus kristus, ungefär som om Nordborna vore utan all tankeförmåga, eller helt ur stånd att skapa något själva. Det är en djupt rasistisk ideologi, som talar ur dessa kristna påståenden.

Varför inte dyrka själva livet och våren istället för all denna osunda kristendom ?

Allt det här är bara snickesnack utan all verklighetsgrund, för då har man inte förstått vad myten om Ragnarök och naturens återfödelse och död verkligen handlar om. Naturen återföds varje vår, och Balders död och återuppståndelse som vegetationsgud är välkänd. Forskare har sedan länge vederlagt allt kristet trams om Balder, och ser också paralleller till Tammuz, Osiris och många vegetationsgudar i orienten, och uppenbarligeen är redan själva Balders namn långt långt äldre än kristendomen. På gotiska betyder balþs ljus, eller vit, och samma betydelse har ordet Baltas på modern litauiska – vilket kan vara ett inlån från proto-germanska. Balder finns också omnämnd på inskriptioner från 300-talets Holland (utrecht) och då fanns ingen kristendom i Nordeuropa alls.

Balders död är inte önskad, utan en tragisk händelse – för den Nordiska kulturen värdesätter inte meningslöst dödande eller plåga, på samma sätt som den kristna. Hans återkomst har inte med något kristet paradis att göra, utan är bara en cyklisk händelse vid tidens slut och universums återfödelse, efter hur Eddan skildrar saken.

Över hela Europa och hela Världen börjar människor idag söka sig bort från kristendomens sjuka och frånstötande bildvärld, med sina blodiga krucifix och korsefästelser, och hela detta kristna frossande i ”martyrskap” (som inte alls är något heligt, utan bara tragiskt ) samt sjukdom, plåga, lidande, synder och död.

Hedendom av alla sorter går emot en renässans, och det är kanske inte så konstigt.

Själv skall jag inte glömma en upplevelse i gränden bakom den katolska kyrkan ”St Lambertus” i Düsseldorf för några år sedan. Där sitter återigen en av dessa äckliga korsfästelser på husväggen, men när jag gick förbi där en dag under pingsten, ryckte plötsligt en liten, rödhårig och mycket ilsken punk-tjej mig i armen, mitt på gatan, medan hon upprört pekade och skrek – emot de kristna korsen: ”Homosexuelle Sadismus ! Homosexuelle Sadismus !”

Mais Oui!” svarade jag på franska. ”C’est vraiment comme ca ! Sadisme Homosexuelle – il sont cretins, les cretiennes…!

Nej, inte punkerskan från Düsseldorf – men hon såg ut ungefär såhär…

Vi upprepade meningen om och om igen, och skanderade den högt, så högt vi bara kunde, fortfarande vända emot korsen. ”Homosexuelle Sadismus, Homosexuelle Sadismus” – för det är ju vad kristendomen innerst inne handlar om. Dessa män i låtkorta höftskynken, som vällustigt vrider sig på sina kors med spikar i händerna – latent sadism alltsammans. Till sist lösgjorde sig en manlig punkare – stor som ett hus ur dimmorna, och trodde att jag försökte lägga an på hans lilla tjej, men jag sträckte upp händerna över huvudet, och lät mig inte skrämmas vid anblicken av hans tre stycken stora och rasande Rottweilers, som han hade i sällskap ”Hallo du punkermann ! Was punkt heute los mit den ganzen punk ?” Han svarade mig något på lokal dialekt, som jag inte förstod, men som antagligen betydde att punken i Düsseldorf inte alls är död – den bara luktar så.

De katolska kyrkobesökarna kom till slut ut ur sin kyrkan, men nu var vi tjugotalet tyska punkare, lodisar och tjackpundare – samt en spik nykter svensk Asatroende hedning – samt tre ilskna ”pundarhundar” av värsta sorten. Och vi skanderade fortfarande för full hals, om och om igen ”Homosexuelle Sadismus – Homosexuelle Sadismus..”

Medan katolikerna sprang därifrån, jagade som skrämda barn – och vi hetsade hundarna på dem.

Ljuva minnen. Det var verkligen en vacker scen, och som en sann saga ur livet, även om det var Pingst och inte Långfredag den gången..

Gudarnas återkomst till Nationalmuseum

Fogelbergs Gudar” eller de tre antikiserade skulpturerna över i tur och ordning Oden (1830) och Tor samt Balder (1844) beställdes ursprungligen av den förste Bernadotten, Carl XIV Johan – de skulle ha varit Oden, Tor och Frej naturligtvis, precis som i Gudahovet vid Gamla Uppsala , men detta förhindrades av de kristna, som fortfarande styrde och ställde i vårt stackars Sverige, precis som de ännu gör. Frej blev därför utbytt emot Balder, som man dåförtiden påstod skulle ha haft med Vitekrist att göra, fast det inte alls var sant.  Upphovsman för alltsammans var Bengt Erland Fogelberg, dåtidens mest berömde svenske skulptör, som också åstadkommit statyn av Gustav II Adolf i Göteborg – hans hemstad – och ryttarmonumentet av Karl XIV Johan vid Slussen i Stockholm, där det fortfarande står.

Frej skulle ursprungligen ha stått på Balders plats, vilket är värt att komma ihåg…

Nåja. Nu har dessa våra Asagudar fått förnyad aktualitet, i och med att man flyttat tillbaka dem till det i flera år stängda Nationalmuseum. SVT, eller den sällan objektiva Statstelevisionen, berättade om saken redan 11 Februari, dagen då Tor och Balder anlände, för att följas av Oden själv – som transporterades dit först nästa dag.

I flera år har dessa skulpturer fått stå undangömda och bortglömda, tack vare den nuvarande Regeringens Kulturpolitik, och en Kulturminister, som uppriktigt sagt inte verkar riktigt klok. Det rör sig om konstverk som varit centrala inte bara för det tidigmoderna Sveriges historia, utan också för den tidiga uppfattningen om Asarna överhuvudtaget, inte minst bland människor i utlandet. Bland Asatroende i Ryssland och USA, ja till och med Frankrike och även Tyskland– överallt har ”Fogelbergs Gudar” som de en smula nedvärderande kallats här i sitt hemland haft stor betydelse genom åren.

Visst är det sant att konstverken tillhörde Romantiken, eller det tidiga 1800-talet, men man måste komma ihåg att på den tiden var det totalförbjudet i Sverige att vara något annat än kristen, och det enda sätt på vilket man överhuvudtaget kunde eller vågade avbilda Gudar från Asatrons värld eller vår egen Nordiska Kultur var i ”antik förklädnad”. Det fanns ingen religionsfrihet i Sverige alls, och det fanns heller ingen arkeologi som vetenskap – arkeologin i modern mening kom ju till först under 1880-talet. Men här och där fanns ändå positiva, kulturvårdande strömningar. Esaias Tégner, biskopen av Växjö – som Fogelberg tog starkt intryck av – hade redan skrivit ”Fritjofs Saga – ett diktverk, som har stått sig ända fram tills idag – och Per Henrik Ling – den svenska gymnastikens skapare – och andra drömde om ett starkt, självständigt land med sin egen kultur, och grundade bland annat något som heter Götiska Förbundet – en förening som sen dess återupplivats.

Redan 1960 fick Gudastatyerna flytta in på historiska muséet, där de funnits ända sedan 1960 – på den tiden var muséet faktaspäckat, och ingen tingel-tangel plats för dåliga konstutställningar…Bildstenarna på bilden visas inte längre, inte kopian av Rökstenen heller…

Under kulturmarxismens 1970-tal började man kritisera Fogelberg för hans ”Göticism” och totalt döma ut honom. Man glömde bort de villkor, som rådde på den tid när konstverken skapades. På 1830-talet var det Frankrike, empiren och klassicismens stil som var styrande i hela Europa, och att verklighetstrogna avbildningar av Asarna, som man faktiskt tänkte sig dem under järnåldern, inte alls var möjliga att skapa i de årtionden då Fogelberg verkade. Konstverken var beställda av en antik-intresserad, fransk kung, och självklart måste de vara anpassade till den franske kungens smak – det var så Fogelberg måste arbeta, oberoende av vad han själv nu kan ha tyckt eller tänkt om den saken.

Därför kan man inte idag kritisera Fogelberg för att ha varit ”inspirerad av grekland och rom” även om han givetvis var det – ända sedan Renässansen hade just den klassiska antikens bildvärld varit enda sättet för konstnärer att alls närma sig mytologiska ämnen, eller något som alls avvek från kristendomens totalitära förtryck. För Fogelbergs konstnärsgeneration var det helt omöjligt att alls närma sig gudarna på något annat sätt, och till och mer Tégner blev utskälld av andra kristna, hånad och kallad för ”Galen” bara därför att han faktiskt var Asatrogen innerst inne, och vågade predika om Hedendomendagens Biskop i Växjö, Fredrik Modéus, har ju som vi sett förespråkat islam istället, och haft en administrativ sk ”Kyrkochef” bakom sig som dömts för mycket grova sexbrott emot barn – så om någon biskop av Växjö varit skandalös, så var det nog inte Tegnér i alla fall…

 

Från 1866 till 1960 stod Fogelbergs tre gudar (se till vänster i bilden) på central plats i Nationalmuseums stora trapphall – och var det första besökarna såg, när de kom in genom dörren... Det var så de var avsedda att ses, och det är där de BORDE stå – inte undanskuffade på en ljusgård i mitten av byggnaden…

Själv minns jag hur Fogelbergs gudar fortfarande fanns som kopior i gips på Historiska Muséet tills långt in på 1990-talet, men på order från den (S) ledda regering som fanns på den tiden lät man plötsligt plocka bort dem – de skulle tystas, de skulle förkvävas – inget som påminde om Asatron fick vara kvar – och den ursprungliga uppställningen med tre Asar, oden Tor och Frej – som i Uppsalatemplet – måste då till varje pris slås sönder och rubbas. Gudarna förvisades bort från vår huvudstad, och gömdes undan på Ulriksdals Orangeri-museum istället – där det var ytterst begränsade öppettider, bara på helger under sommaren – och där stod de glömda i 30 år – man försökte aktivt hindra, att allmänheten ens fick se dem..

Tor och Oden på Ulriksdal – där det knappt gick att se dem…

Ändå gick det förstås inte för (mp) och (s) att förneka och gömma den svenska historien och den nordiska kulturen, inte ens under de mörka år vi alla tvingats uppleva. I utlandet fanns minnet av Fogelbergs skulpturer kvar, och även på omslaget till böcker som dansken Anders Baekstedts ”Gudar och Hjältar i Norden” som fortfarande ges ut i nya upplagor, fanns Fogelbergs Tor att skåda i all sin prakt… Man kunde aldrig riktigt glömma bort de gamla gudarna, och de kristna och muslimerna har inte lyckats i sitt uppsåt att förstöra alltihop, fastän de ännu förstör antika konstverk och skulpturer i många andra länder på vår Jord, som alltid där Monoteismen tillåts dyka upp, och ta herraväldet…

I böcker bevaras kunskapen, och minnet av vad som varit… och vad som ska komma tillbaks…

Bara Islamska Staten och de kristna tycker annorlunda… Här ser vi en liten bild från ett museum i Mosul för två år sedan…

Frågan bör kunna ställas: Om Sverige nu skall vara ”Multikulturellt” som alla påstår, varför är det då bara den kristna och islamistiska ”kulturen” som får breda ut sig – och varför får inte Monumentala Konstverk inspirerade av vår egen Nordiska kultur inta en central plats på Nationalmusuem, som det en gång var tänkt..?? Varför skall just vår kultur hela tiden gömmas undan, förnekas och glömmas bort ? Varför får inte Gudarna framträda, som det faktiskt är meningen ??

Att sedan många av de konstverk som vi har kvar av Tor och de övriga Asarna inte alltid var monumentala, utan ganska små till formatet och utformade för individuell dyrkan, som antiken ”Lares et Penates” eller små husgudar som man också kunde bära med sig helt dolt, som amuletter för personlig dyrkan, utan att de kristna ens kunde se det – annat än som en och annan Torshammare, väl synlig..  är förstås en hel annan sak…

Jämför den isländska Torsbilden från 800-talet med Kestner-muséets (Hannover, Tyskland) påstådda bild av ”Vulcanus” från 300-talet före kristus. Känns den koniska hjälmen igen, Hammaren, och gudens sittande pose ? Visserligen har vi inte några bevarade statyetter som ”mellanled” mellan dessa två, men håll med om att där finns en viss yttre likhet…

Är Asatron ”Snäll” såhär till Påsk..?

Det här är ingen snäll blogg. Jag är ingen snäll person, som skriver detta för snäll snällhets skull till snälla människor som bara tänker snälla tankar i sin självgoda snällism. Jag dansar inte omkring i pastellfärgade kläder, prydd med regnbågar, och tycker att hela tillvaron är alldeles underbar, ungefär som Julie Andrews i Sound of Music ungefär…

Jomenvisst ! Allt allt allt är säkert Julie Andrews FEL ! Dessutom är hon både rasist och Islamofob, eller hur ?

Men – nu över till ett annat och kanske mer – för vissa – pressande problem. Somliga – mest de som är anstrukna av New Age och kristendom – klagar på att ”Asatron inte är en tillräckligt snäll religion”. Vi inkluderar inga frälsare och inga jesus kristusar, till exempel – eftersom de inte betyder något för oss, och vi ”samarbetar” inte med någon kristen kyrka heller.

Vidare tror vi inte alls,att Balder skulle vara någotslags inkarnation av Vite Krist, när vi mycket väl vet att Balder är en variant på Ull, bronsåldrerns gamle solgud, knappast varit dyrkad, och har mycket mer med Tammuz och indoeuropeiska sol- och fruktbarhetsgudar att göra än någon ytlig likhet med bleka jesusar.. och  Sophus Bugges idiotiska sludder om att ”Ragnarök måste vara kristen påverkan”, ”allt bara måste vara kristen påverkan – nordborna är sämre än alla andra människoraser – just de är oförmögna att skapa, uppfinna och tänka ut något alldeles självasom kristna Lönn-Rothare och Slamkrypare, ungefär som det den ökänd översittaren.. förlåt översättaren Lars Lönnroth ännu håller på med, faller helt enkelt på sin egen orimlighet, inte minst därför att andra forskare motbevisat det tusen gånger redan.

Nej, ”Balder” är inte ”Vite Krist” eler någon frälsare, och Asatro är inte pastellfärgat gulle-gull eller rosa, luddiga kaniner…

Lars Lönnroth må vara Professor E-mer-i-Thurs eller Emeritusan vad ni vill, men ”världens främste” Eddaöversättare är han nog inte – jag undrar förresten vem mer än Jonas Thente i DN som korade honom till den titeln, och vad herr Thente i så fall har för akademiska meriter.

Alltnog, borta i USA sitter en högt meriterad Asatroende herre vid namn Jön Upsal, som likt mig själv skriver under pseudonym, och – även likt mig själv – faktiskt har sin integritet, och sina principer. En man som inte säljer sig, och som inte bedriver ”No Sell-Out” för att nu återigen citera Malcolm X – min lilla husgud för veckan.

Mr Upsal konstaterar att det faktiskt finns ”a deep chasm” eller en djup klyfta mellan det vi kallar ”everyday Asatru” (jag skulle kalla det ”Everyday heathenry”) och Deep Asatru, dvs verklig tro – för asatron är just en tro, en trua på isländska och en bekännelse, inget annat. Han filosoferar också över de amerikanska kyrkornas framtid, för precis som ”Svenska” Kyrkan faktiskt är utrotningshotad, och helt kommer att försvinna så småningom – PEW Research center har granskat den amerikanska kristenheten, och konstaterat att antalet troende, kyrkobesökare och kyrkobesök är staddda på snabb och permanent avveckling även där…

Sådana är faktiskt fakta, och om fakta kan man inte resonera. Däremot kan man resonera om hur fakta skall tolkas, och vad fakta i sig betyder.

Nåja, Mr Upsal antar som jag att kristendomen och de kristna måste ändra på sig – kvar blir bara ett slags väldigt utslätad, närmast Statskyrklig variant, som likt svensk Socialdemokrati hela tiden hävdar att ”alla ska med” (eller ”Allah ska med” för att nu citera Mona Sahlin) och ska vara såå inkluderande, ja bara såå inkluderande, multi-kulti hej och hoppsan sa..

I så fall kan man välja en helt annan religion, konstaterar Mr Upsal, för det är inte vad Asatro är. Han konstaterar att de kanske intelligentare kristna i USA nu lanserat något som de kallar Moralistic Therapeutic Deism (MTD) vilket ska vara ”populärt bland de unga” enligt vad vissa politiker försäkrar, och mest kan uttryckas som såhär:

  1. A god exists who created and ordered the world and watches over human life on earth.
  2. God wants people to be good, nice, and fair to each other, as taught in the Bible and by most world religions.
  3. The central goal of life is to be happy and to feel good about oneself.
  4. God does not need to be particularly involved in one’s life except when God is needed to resolve a problem.
  5. Good people go to heaven when they die.

Ren ”snällism” med andra ord.  Gud är bara såå god såå, och den allsmäktige är så snäll, så snäll, ungefär som Jultomten eller Påskharen. Allt går ut på att du ska sitta där i ett hörn och bara må bra, känna lite feelgood, klämma i dig en svamp och lite ”brising” eller tvåReligion som ”hobby” eller en amatörsysselsättning. Ett ”lajj” eller sk ”lajv” för vuxna barnrumpor, eller något man bara håller på med om man inte har något bättre för sig, eller inte klarar av livets blodiga och obehagliga realiteter.

Skit i samhällsansvaret. Skit i samhället omkring dig, skit i tillvarons dåliga sidor, skit i hela Världen, bara du och de dina mår bra och klarar skivan, så ska du se att allt grejar sig…

Och säkert kommer du till himlen, till slut… ”Forn Sed” liksom. Ingen Oden, Ingen Tor. Inga andra sidor av tillvaron än de barnsliga, avslipade och snälla…

Deras morgonbön lyder: ”Klass mot Klass!” Deras Aftonbön: ”Finns det mera brass ?” De dyrkar ”Forn Sed” i sitt kollektiv, ja vilket vilket djävla liv…” (teckning till ett seriealbum av David Nessle)

Men det här är ju inte Hedendom !” säger nu någon. ”Det här är ju inte Asatro alls, för det här är ju bara massa halvskumma, miljöpartistiska floskler, eller ett slags dålig ursäkt till religion.. en sorts dåligt maskerad kristendom, rent av….

Ja, säger då Mr Upsal och jag – ni måste skilja på ”fornsederi”  och verklig Hedendom, ty:

It’s the mindset that tells us that asking the gods for petty services and favors like asking Njörðr for help finding a parking space is a perfectly acceptable thing to do*. After all, the gods are there to be our friends and helpers!

And on and on and on.

I’m sorry my ducklings, but the gods don’t work that way. And it’s about damn time we started taking the time to explain that to people, rather than keeping silent and letting them persist in their self-absorbed delusions.

Our gods are hard, demanding, and ultimately alien figures in the sense that they operate on a level of understanding that we quite literally cannot comprehend. They have their own motives, their own objectives, and they’re not always what we might want them to be, or even take our needs and wants into account. They are gods who make enormous demands of us, ripping us away from the things we find comfortable and tossing us into situations that test us to our very marrow.

”Life is Ordeal,” as the Theodish say.

 Nej just det. Tillvaron är inte alltid så himla snäll, vilket vi kunnat se i Stockholm den här veckan, till exempel. Och det vi kallar verklig andlighet, teofanier gudsuppenbarelser eller vad ni nu vill är inte så roligt det heller – jag har varit inne på det med, och beskrivit det för er, men det var några år sedan – det medges.

Och etnicitet, kulturella val, principer, vad vi väljer att stå upp för – allt det där har betydelse – det här är ingen ”fluffy bunny religion” ens till påsktiden…

Har’e bra ?? Nej lägg ägg – för tillvaron är inte alltid så värst trevlig…

And not because those demands and expectations are designed to help us evolve or improve or because it’ll be good for us in the end. Because They want us to do it for their own reasons, which might be completely unfathomable and inscrutable to us. They’re the ones who have insights into the skein of wyrd, and They have motives that are utterly beyond us. They’re not above killing us in our prime to bring us into Valhalla just in case the Ragnarök comes tomorrow, even if we would have otherwise won the battle. And for the record, not everyone who dies in battle gets to go there; you have to be chosen. And chances are, you won’t be. Suck it up.

And it’s fucking time we accepted it, taught it as the expectation to our Folk, and embraced it as a whole. Want to know why the ancient Germanic peoples are so often described as ”fatalistic”? That’s why. The Æsir are not our friends, not our buddies, not our butlers, and not our self-help coaches. They are our gods as well as our ancestors, and that should be enough.

  • Jön Upsal’s Garden, 5 April 2017

Det finns inga frälsare här. Ingen garanterad biljett till Vahall, inget paradis. Du måste ha vad som kallas gudsfruktan, inte bara gudfruktighet, och det finns saker i ditt liv som du förmodligen inte kan påverka, därför att det finns något som kallas öde, eller wyrd.

Till sist måste du inse, att du överlämnar slutet och eventuellt liv efter döden till makterna – och att det är makterna, inte din snöda omvärld, som hanterar ”domen över död man” som det talas om i Havamal. Asatro är ingen lätt religion.

Utanför står alla dessa kristna i förklädnad, alla små ”sug och fräls” alla små nybörjare, alla wannabes. Visst, det är inget fel med att vara kristen från början, eller att hålla sig till kristendomen i sin statskyrkliga, konsumistiska, lättköpta tappning, ifall man nu föredrar det – men de flesta någotsånär kloka människor i det här landet tror inte längre på någon frälsare, som sagt…

Jag är ingen frälsare jag heller.

Gudarna finns inom er, godvänner.

”Fräls” eller rädda er själva, om ni alls ska frälsas ifrån några eller något, och var inte som Stefan Löfvén i sina senaste uttalanden...

Kd emot (S)amma gamla (S) ? Jamen (S)ug och fräls, sug och fräls..

 

147 Gudamakter (del 2)

Fortsätter dagen med fler utdrag ur Henrik Anderssons bok ”Våra Gudamakter”

Balder

Balder är Odens och Friggs son. Han är gift med Nanna, de har en son som heter Forsete. Nannas make mördas av sin bror Höder, men det är Loke som ligger bakom dådet. Frigg försöker förgäves få tillbaka sin son från dödsriket. Balder är död men vistas hos Hel tills Ragnarök. Kanske han kommer seglande på sitt skepp Ringhorne till de levandes värld? När han är tillbaka då kommer han överta sin fars gärning i den nya tidsåldern som nu infaller. Den som vill ha en plats i det kommande Baldersriket efter Ragnarök bör nog sända en tanke till Balder. Blomman Baldersbrå, Tripleurospermum perforatum är uppkallad efter honom. Eddadikter där Balder är med är följande: Völuspá, Vafþrúðnismál, Grímnismál, Skírnismál, Lokasenna, Baldrs draumar och Hyndluljóð.

Balders namn kommer av norröna Baldr, indoeuropeiska*balþaz, gotiska balþs, gammalengelska bald, forntyska pald, som alla betyder ”vit, blek, eller godlynt” Man hittar få sk teofora ortnamn på Balder, och det finnns föga bevis för att han varit så mycket dyrkad. Kanske är hans ursprung att söka i bronsålderns solgud Ull, för vilken ”den ljusaste av Asar” kan vara ett dubbelnamn. Balsberget, Ballersta (äldre Baldrestum) Baldringe, Ballersjö och Balderum bevarar alla minnet av Balder. I Manitoba, Kanada, skall det finnas en hel stad vid namn Baldur, uppkallad efter just honom.

800px-baldrs_death_by_doepler

Balders död, som Carl Emil Doeppler tänkte sig den år 1884

Bestla
Ursprungligen en jättinna, dotter till Böltorn som är sprungen ur jättarnas ätt. Bestla har en bror som heter Mimer. Som mor till den högste guden får man anse att Bestla är en gudinna. Odens mor nämns i Hávamál.

Att Bestlavars namn kan vara avlett av ”bästa” eller ”bost” som ska betyda ”hustru” är gift med Bure, en av urjättarna – och en Ymers son – samt mor till oden nämns på flera ställen i Eddan. Däremot finns det olika uppgifter på om Böltorn, ”skadlig udd” (möjligen också ”istapp” ) som ibland anges som hennes far också är hennes bror, eller hur Ymersläktens stamtavla egentligen såg ut. Oden, Vile och Ve skall vara hennes söner, och i Skaldskaparmál finns hennes namn med som en av många jättinnor, man anropar för skydd. Hon tillhör det släkte av goda jättar – till skillnad från Tursarna – som avlade gudar, ”arla i urtid”.

1948576-bestla_607
Beyla
Beyla är en gudinna, hon är gift med Byggvir och de är Frejs tjänare. Makarna har bryggeri som sin uppgift. Beyla har främst hand om mjödbryggningen. Den som vill lyckas med att brygga mjöd gör klokast i att åkalla Beyla. Beyla är med i Lokasenna.

Beylas namn betyder ”den bölande” och där Byggvi betyder bjugg eller korn, är hon en boskapsgudinna – men några har tänkt sig henne som gudinna för kvarnar eller kornmäld, och därför i överförd bemärkelse för öl. helt säkert är hon en boskapens och åkerbrukets gudinna.
Bil
Bil är dotter till Ivalde och syster till Hjuke. De båda syskonen följer Månen på hans färd över himlavalvet. Man kan säga att Månens nedan är en personifiering av Bil. Gjuke eller Hjuke är månen i ny, medan bil är den ”urbilade” månskäran.
Billingr
Billing är aftonrodnadens alv. Han sägs vara av vanernas ätt och far till Rind. Ofta nämns Billing eller ”Delling” som i uttrycket ”Dellings dörr” för soluppgång, och ”Billings dörr” kan vara solnedgången, där solen tänks köra ner under himmelskupan. Rind eller Rinda, med vilken Oden avlar Balders hämnare Våle är också ett binamn på jordgudinnan. Både hon och hennes far tänks bo i Västersalar, där solen går ned.

billingrs_girl_bitch_and_odin_by_frolichRind och Oden i Västersalar, enligt Lorenz Frölich

Bjǫrt
Bjärt är en av de nio diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál.  Några har i Bjärt eller Bjort – som ännu är ett populärt flicknamn på Island sett en symbol för kroppsvärmen, eller någotslags motsvarighet till kelternas Brigid, men hennes namn betyder egentligen bara ”den ljusa

bjo%cc%88rt-olafsdottir1Bjort Olafsdottir lär ännu leda ett liberalt parti borta på Island, kallat ”Bjort Framtid” eller ”Ljus Framtid”. Tro det den som vill…
Blíð
Blid är en av de nio diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Hennes namn betyder blidhet, vänlighet.
Blóðughadda
Blodughadda är den tredje av Ägir och Rans nio döttrar, och därmed Heimdalls mödrar, vågorna. Hennes namn betyder den ”blodighåriga” eller det röda havsskummet, havet under solnedgång. En del har också tänkt sig henne som gudinna för saltträsk, floders utlopp i havet och Hajar samt Håkärringar, men för detta finns det föga belägg.

49-profilbilde-m

Bleik
Bleik är en av de nio diser som omger Menglöd/Freja i Fjölsvinnsmál. Hennes namn betyder förstås ”den bleka” – några har uttytt hennes namn till gudinna över rening, bad och vatten, men det finns egentligen få belägg för detta. På Andöya i Norge finns en by vid namn Bleik.

bleik-dis1
Búri
Búri eller som vi säger i Sverige, Bore är gudarnas förfader. Hans son är Bure och hans sonson är Oden. Bor kom till då Audhumla slickade rimfrost från stenar i Ginnungagap i tidernas begynnelse. Som förfader till asarna borde Bor anses vara en gud. Hans rimfrostbakgrund kan kanske förklara att han anses vara en vinterns gud och en personifiering av vintern, Kung Bore.  Han föds först av alla varelser, när kon Audumbla slickade fram honom ur ur-isen. Därmed är han förfader både till Rimtursar och Gudar.