En Hednings Tankar om Påven

Min gamla mor, som inte är kristen så att det stör eller över hövan, för att i sin tur citera ett av min gamla farmors uttryck, har varje år till Jul traditionen att se på Påvens Midnattsmässa från Rom via TV: Varför Statstelevisionen i ett protestantiskt land, där hundratusentals och åter hundratusentals svenska soldater genom fyra århundraden har dött för att hålla katolicismen från landet, hela tiden skall hålla på att göra reklam för sådana trosföreställningar är mig en fullständig gåta.

Katolicismen dyrkar likdelar (sk heliga reliker) inuti sina kyrkor, och håller på med rituell kannibalism, låt vara i symbolisk form (men Tridentinska Mötet fastställde redan 1543 att Katolikerna de facto äter människokött, samt dricker mänskligt blod vid sina ceremonier – och på detta måste varje sann katolik tro, eftersom det är en påvlig dogm, och Påven är som alla vet ofelbar – åtminstone har han varit det sedan 1870, då det fastställdes av samma katolska kyrka). Nathan Söderblom, den store svenske Ärkebiskopen som skapade själva begreppet Ekumenik, lär ha betraktat katolikerna som såpass långt ”efter” Hinduer och Buddhister,, att de överhuvudtaget inte var värda att resonera med alls, lika lite som vissa efterblivna kannibalstammar på Nya Guinea. Jag måste faktiskt ge honom rätt på den punkten.

Om vi känner gemenskap inför Julen, är det då inte våra egna anförvanter och förfäder, som vi väljer att fira Jul med ?

För mig framstår ”lajvat” blodsdrickande inte som sunt, och jag förstår inte alls tanken på varför man måste äta upp sin egen frälsare, skära honom i småbitar och stoppa in honom i munnen, ifall man nu inte kan så upp för sig själv inför sina Gudar, utan tvunget behöver en frälsargestalt. Jag har sagt det förut, och jag säger det ytterligare en gång, ifall någon missat förklaringen.

Jag äter sill, skinka och grönkål vid Juletid, men jag äter inte andra människor ! Där går gränsen för mig ifråga om religion, eller vad som är tillbörliga och lagenliga religionsuttryck.

 Grunden till det är inte bara det här med Eukaristin och den rituella kannibalismen i kyrkorna, utan också spädbarnsdopen, Katolikernas ständigt återkommande sexuella övergrepp på barn och mycket annat, som ständigt upprepas, varhelst Katolska Kyrkan visar sitt fula tryne. Ingen annan religion har genom århundraden förbrutit sig så emot svensk och nordisk religion och kultur som just denna katolska kyrka, och man kan inte vara god svensk och god katolik samtidigt – de två begreppen låter sig icke förenas, för som redan Gustav II Adolf och många med andra upptäckt, så måste vi i farans stund kunna förutsätta, att våra medborgare är lojala emot lagen, det egna landet och den egna nationen i första hand, och inte emot någon Påvekyrka.

Inte ens idag får vi hedningar och Asatrogna ha våra egna heliga platser i fred för katolikerna, och deras ständiga skövlingar. Med mord och brand har de alltid farit fram, och nuförtiden  vanpryds fortfarande Gamla Uppsala av en sk ”Påvesten”. Svenska Kyrkan har också huggit ned den nutida gudalunden, stick i stäv emot Länsstyrelsens skötselinstruktioner, och inte ens på vårt lands allra heligaste plats, en plats som är viktig för Hedningar över hela Världen, får vi vara ifred eller utöva vår Gudadyrkan som vi vill. Den sk ”Påvestenen” är olaglig, och ca 1700 personer har redan skrivit på en namninsamling emot den, vilket jag rekommenderar att även ni gör. (använd länken jag nyss gav er)

För några dagar sedan kunde jag läsa en av ledarskribenten Erik Helmersons sedvanliga krior i DN. Han satt och berömde sig av att vara katolik – det är verkligen ingenting att vara stolt över – och påstod också, att just katoliker skulle vara givmildare, godare och bättre än alla andra svenskar, särskilt i Juletid. Vad han har för faktamässig grund till sådana påståenden, eller varför den stora Bonnier-tidningen alls släpper fram sådana lögner, kan jag heller inte förstå. Herr Helmerson borde verkligen erinra sig att Högmod är en dödssynd enligt Katolska Kyrkan, samma kyrka som han anser sig tillhöra, och personligen kan jag inte se något bevis för vad han hävdar, annat han faktiskt gjort sig skyldig till högmodets synd, som vi visserligen alla kan lida av ibland.

Vi hedningar är inte mindre givmilda som grupp betraktat än någon annan, och om vi betraktar det faktum att det finns goda Hinduer, Buddhister, Shintoister och goda indianer och animister här i Världen, varför skulle det då inte också finnas goda Hedningar och Asatroende ?

När jag nu sagt allt detta – vilket jag betraktar som rättvis kritik, ehuru jag självfallet förstår att en hel del katoliker, Hans Helighet Påven inbegripen inte håller med om den saken – måste jag som förut konstatera, att jag tycker mycket om Hans Helighet Franciskus I, som den nuvarande Påven ju heter. Jag har med den allra största glädje tagit del av hans predikan i Peterskyrkan, på Julaftonskvällen – han är verkligen en god herde för de sina, och jag tror alldeles säkert att han har de bästa och godaste avsikter i vad han försöker föra fram. Kort sagt – och som jag förut många gånger sagt och skrivit – Påven framstår för mig som en djupt mänsklig person, men det är hans Kyrka jag inte tycker om, själva organisationen och dogmerna, som jag icke kan dela eller förstå.

Detta år ägnade han sig i vanlig ordning åt att predika givmildhet åt de fattiga, ifrån sin gyllene tron och en ännu mer guldglänsande Peterskyrka, och trots den goda målsättning, som vi alla kan finna i detta, måste jag verkligen säga att det hela skorrar åtskilligt falskt, när det gäller en kyrka och ett samfund som genom två årtusenden samlat mycket mer rikedomar än alla andra, och som fortfarande är det rikaste av alla samfund och kyrkor på Jorden, med sin egen Bankrörelse (Monte de Pasci) och allt.

Dock, till Påvens försvar måste man också säga, att det inte är något fel att önska snar förbättring eller att ändra sina vanor, särskilt inte nu, inför det nya året. Givmildhet kan vi alla utöva på olika sätt, men bäst och omedelbarast är det kanske att ”gräva där vi står” med ett svenskt uttryck, och utöva barmhärtighet emot de vi möter till dagligdags, då vi inte kan göra så mycket åt hela Världen, eller förhållanden på andra sidan jordklotet. Detta år har vi märkt det mer än andra år, då rådande pandemi begränsar även de påvliga ceremonierna – men hans helighet själv skall nästa år resa till Irak och förbättra situationen för de kristna där, sägs det  – och det må vara rätt prioritering, för Påven har onekligen större möjligheter och större diplomatiska krafter än vi själva, som nog intet förmår i den vägen.

Hur många pansardivisioner har Påven ?” lär Josef Stalin en gång ha frågat, i egenskap av Sovjetisk Fältmarskalk. Men, så behöver vi inte fråga, ty hans rike är inte av denna Världen, och han har betydligt mer att säga till om än vad man kunde tro, även i dagens värld.

I sin julpredikan detta år berörde Hans Helighet att ”underhållning” är en fara, som hotar att knäcka och bortskymma Julens idé. Det kan man ju förstå, skriva under på och hålla med om, oavsett vilken religion man nu tillhör, och för katoliker i dagens sekulariserade Värld lär det nog inte vara lätt att hitta ut med sitt medeltida budskap, medan också Italiens befolkning i Juletid låter sina tankar syssla med något helt annat.

Han lär också nyligen ha predikat att Internet blivit till en fara för människorna, som gjort dem småaktiga, intriglystna, grälsjuka och onda i sinnet emot varandra, och även på denna punkt måste jag hålla med honom, ty det ska vara måtta i allt. Men detta år har vi också fått se ett större ont, än blott och bart yttrandefrihet och diskussionslystnad, som givetvis är en stor fara också för den katolska kyrkan.

(teckning av J E Anders, svensk karikatyrtecknare)

 

I vårt land har vi fått se, hur Svenska Myndigheter med Statsminister Stefan Löfvén i spetsen detta år vid påsktid uppmanat ett helt folk att ” genast gå hem och ta avsked av alla sina äldre anhöriga” (så föll faktiskt Statsministerns ord, och vi har fortfarande inte fått någon förklaring till det yttrandet) och hur man därefter initierade en konsekvent genomförd kampanj för avlivning genom morfinsprutor eller med andra ord statligt beordrad Eutanasi, för alla personer över 70 år.  Som bekant har en undersökningskommission tillsats, som sagt att Regeringen är juridiskt ansvarig för sina egna handlingar, och den Socialdemokratiska versionen av saken, som säger att ett litet Landstingsborgarråd i Stockholm, på eget initiativ satt igång vad som ändå kommit att tillämpas i över sju regioner eller landsting, inte kan vara hela förklaringen.

För egen del undrar jag nu, vad Påven tycker och tänker om detta.

Hur är det med Regeringen Löfvéns andliga kapital, eller dess moraliska ansvar ?

Vad skall månne Vatikanens ledare anse om ett land och ett folk, som med berått mord dödar sina egna gamla via morfininjektioner, vilket är ett mycket smärtsamt och utdraget sätt att dö på, särskilt vid andningsförlamning ?

Kanhända är dagens påve inte medveten om vad som händer här, men OM Hans helighet visste det, vad skulle då Hans Helighet tycka om alltsammans ?   man måste komma ihåg, att det tydligen funnits ännu mer långtgående planer från vår Regerings sida, där också förståndshandikappade, de som lider av fysiska handikapp, diabetes, lungsjukdomar, fetma, dålig kondition och ”oförmåga att gå i trappor” också skulle få ”somna in” som det så vackert heter eller sållas ut.

De som företräder Katolska Kyrkan i Sverige – Kardinalen Anders Arborelius inbegripen – har inte sagt ett enda ord om det här – trots att de kanske BORDE ha reagerat, liksom företrädare för all världens andra samfund ?

Denna kristna religion, som säger att just den är bättre än alla andra, gör inte ett enda dugg för människorna i vårt land, när och där den VERKLIGEN behövs.

Gamla tiders påvar tillämpade något som kallades Exkommunikation, eller Bannlysning. Det innebar bland annat, att inga katolska mässor fick förrättas i de länder, grevskap eller territorier som trotsade Påvemaktens vilja, och de som befann sig där, var helt enkelt skilda från hela kristenheten, och för evigt uteslutna ur katolikernas samfund, intill dess bot och bättring kunde ske.

Tänk nu om dagens Påve, Hans Helighet Franciscus I, skulle bannlysa Stefan Löfvén, samt den regering han representerar ?

Dags att AGERA och det NU !! (Eller hur, ers Helighet ? Ave Crux Spes Unica, alltså liksom…)

Jag anser det faktiskt berättigat, och som en fullt logisk handling som jag är beredd att stödja, inte minst med tanke på hur denna Regering de facto betett sig och agerat i år, 2020. Och då har jag inte ens tagit upp de många pedofil-affärerna eller de upprepade sexuella övergreppen emot barn inom Centerpartiet, något som liknar vad som hela tiden sker inom den katolska kyrkan, och vad som Påven själv sagt att han ska få bukt med..

Men ”sådant händer icke här”… eller…. ??

”It can’t happen here” eller i svensk översättning – på sin tid – ”sådant händer icke här” är en bok från 1936, som talar om hur det moderna USA gradvis och smygande förvandlas till en fascistisk diktatur. I detta Trumpska tidevarv, har boken fått en viss förnyad aktualitet. Men – glöm det – tänk efter….

I det förra inlägget talade jag bland annat om Protestantismen, kontra den Katolska kyrkans många brott, Världen över. Sexbrotten mot de minderåriga icke att förglömma, men dessa är inte de enda brott, som samma kyrka begått och fortsätter begå, om och om igen. Men – det är ju klart – sådant händer icke här, i Sverige. Den katolska kyrkan i just detta land, för att inte tala om den ”Svenska” Kyrkan – den är ju höjd över all misstanke, oerhört mycket mer moraliskt högstående – och begår därför inga barnsexbrott, eller ?

Fel i sak, säger jag då – för det har redan hänt. Det händer fortfarande, och det händer överallt, där kristendomen visar sitt fula tryne.

I Växjö stift i det högkyrkliga Småland av alla platser, hände det sig att en ”Kyrkochef” med exakt samma befattning som Kardinal Pell inom den katolska kyrkan blev dömd för barnpornografibrott, men inte bara det. Det rörde sig långifrån om någon enstaka bild. Han förgrep sig också på barn, flera gånger.

Inte heller var det fråga om någon enstaka anklagelse, obefogad eller ej. Det berodde inte på rykten, eller fientliga utsagor, exempelvis i sociala eller rättare sagt asociala media. Kom ihåg att man i det Australiska fallet tillsatte en statlig undersökningskommission, just därför att man misstänkte, att en del av anklagelserna emot de katolska prästerna var påhittade, och alltså osanna intyganden. Men, de statliga domstolarna – och inga kristna ”Domkapitel” – kom fram till, att så inte var fallet. Kardinal Pell var faktiskt skyldig, trots allt – enligt vad som påstås vara en av de längsta rättsprocesserna i det moderna Australiens historia.

Den såkallade ”Kyrkochefen” i Växjö dömdes till 18 månaders fängelse för grova brott, inklusive sexuellt utnyttjande av barn. Det behövs en ganska hög grad av bevisning för att döma någon för liknande saker i Svensk domstol, det måste man nog säga. Man kan heller inte påstå, att fängelse som påföljd utdöms särskilt ofta för mindre förseelser nuförtiden – blir någon inlåst, sker det vanligen därför att den personen bedöms vara farlig, kan upprepa sina brott eller på något sätt utgör en fara för allmänheten, eller vanligt folk.

Det visade sig också, att ”Kyrkochefen” hade sina bilder i ett särskilt etui, med den ”söte lille jesus” på. Detta ger os en viktig ledtråd till hur kristendomen faktiskt fungerar, och varför så många pedofiler och andra dras till den. Nu kan det i och för sig hävds, att denna besvärliga företeelse ibland kristna Världen över – kom ihåg Påvens uttalanden ! – bara är en ”sjukdom” som några påstår, eller rent av en ”läggning” som en del moderna psykiatriker tydligen påstår, men så anser inte domstolarna och rättsvårdande myndigheter i de flesta civiliserade länder.

Den här franske författaren, en viss Monsieur Frederic Martell, utgav en viktig bok i dagarna, berättar vår kära Statstelevision SVT som alltid, alltid är absolut objektiv som alla vet, och som aldrig någonsin kan ha fel. Enligt vår Regering är den ju lika ofelbar som någonsin Hans Helighet Påven, men alltnog – Frederic Martell utgav i dagarna en bok som i original heter ”Sodoma” eller Sodomi, men som i Engelskan har fått den avsevärt mildare titeln ”In the Closet of the Vatican” vilket inte betyder ”På Vatikanens Klosett” om nu någon trodde det…

Hans bok bygger på över 1500 intervjuer med katolska präster från 30 länder, rapporter från et research-team om 80 personer och kontakt med över 15 advokater, som företrätt kyrkan i barnsexmål. Vatikanen och katolikerna däremot, påstår att boken bara skulle vara baserad på rykten, säger att den är ”insinuant” och så vidare.  Det baserar de på att boken släpptes ut i bokhandeln samma dag som Påven lanserade sin nu berömda ”kongress” kring den katolska kyrkans mest aktuella problem – nämligen de många sexualförbrytelserna, som katolska präster begår emot sina egna församlingsmedlemmar, särskilt då barn och ungdomar. Kritikerna till boken påstår också, att den skulle påvisa att det finns ett samband mellan den manliga homosexualitet som florerar i katolska kyrkan, och pedofilin, men att det på något sätt skulle vara falskt. Men att det sambandet verkligen finns, har konstaterats av poliser och rättsläkare världen över.

Man har också påstått, att Påven själv skulle ha betalt Monsieur Martell för att misskreditera kyrkan inifrån, och att hans bok därför skulle vara resultatet av ”en komplott”  eller med andra ord en hemlig sammansvärjning som en del katoliker säger. Verkar det särskilt vettigt eller troligt, tror ni ? Om det vore så, kan man då inte märka någon utbetalning på Monsieur Martells bankkonto från Monte de Pasci, Påvens egen bank ? Det vore ju ganska enkelt att konstatera, om så vore fallet…

Nej – vi måste få ett slut med det eviga daltandet med dessa kristna, och undanflykter av typen ”sådant händer inte här” – för det har redan hänt. För några dagar sedan blev det känt, att Stockholms Stad skulle ”Ringa och skriva brev” för att omvända de sk IS-återvändarna, som efter det Islamska kalifatets nederlag kommit tillbaka från Syriens öknar. Man har nämligen inte reda på hur många de är – och det har man knappast om de katolska brotten i Sverige heller..