Tag Archives: Asatru

Unknown's avatar

Spjutfynd i Uppsala kan vara ytterligare bevis för slaget vid Fyrisvall (repris från 2019)

by

I Måndags hade Erik Namnsdag i den svenska almanackan, och därför återpublicerar vi denna repris – om ERIK SEGERSÄLL och än mera…

Att svenska tidningar och media förvrider sanningen och döljer fakta är inget nytt, men frågan är om det gjorts så tydligt eller med sådan uppenbar avsikt som när UNT, Uppsala Nya Tidning, rapporterade om ett nytt arkeologiskt fynd i veckan. år 2017 hittade två amatörarkeologer en spjutspets i Fyrisån, som nu analyserats på Länsstyrelsens bekostnad. Den visade sig vara från sent 900-tal eller tidigt tusental, och tidningen skriver genast att : ”På grund av få och osäkra källor vet man inte mycket om livet i Uppsala under den här tiden.” – ett påstående som är uppenbart lögnaktigt. Också SVT har rapporterat om det ovanliga fyndet, men kan inte ens redogöra för att det faktiskt är spetsen till ett spjut, inte en pilspets, som man felaktigt skriver.

Vad som står helt klart enligt UNT är emellertid att spetsen till det lilla kastspjutet, som det handlar om i det här fallet är ett vapen för strid, inte för jakt. Det kan inte ha tappats i Fyrisån av misstag, men har sannolikt hamnat där i samband med väpnad strid, då det flugit förbi sitt mål och landat i ån.

 

Detta är spetsen på ett litet kastspjut, och inte en pil

Länsstyrelsen, som undersökt fyndet, vågar skriva sanningen på sin hemsida. Det här kan vara ett av flera tydliga och klara materiella bevis för slaget vid Fyrisvall, en av de viktigaste drabbningarna i hela Sveriges historia, och en av de episoder som ledde fram till själva riksgrundandet. Slaget vid Fyrsivall, sommaren 985 är en av de mest kända och väl dokumenterade slagen från det Vikingatida Sveriges historia, och det omnämnes i Flatöboken i stor detalj, liksom i Olav Tryggvasons Saga (nedskriven på 1180 talet) liksom flera andra litterära källor, som Knytlingasagan från Islands 1200-tal, och av Saxo Gramatticus. Dessutom är slaget nämnt på flera samtida Runstenar i Skåne, och det finns alltså ingen saklig grund för att betvivla, att det verkligen ägt rum. Visserligen är Flatöboken från 1300-talet, det är sant, men avståndet mellan de senare litterära källorna är inte större i tiden än mellan Slaget vid Poltava 1709 och det moderna Sverige, och självfallet är det så, att ingen i dagens Sverige kan tvivla på att ett så väl dokumenterat slag verkligen ägt rum, när vi faktiskt har ögonvittnesrapporter från män som var med om det, allt enligt runstenarnas klara vittnesbörd.

Att då hävda att ”vi ingenting kan veta” är bogus och bluff. Denna Sverigefientliga inställning förvandlas mycket lätt till ”Ni får ingenting veta !” vilket är det budskap, media vill tratta i oss, när det gäller vår egen kultur och historia. Vid Fyrisvall besegrade Erik Segersäll av Sveariket Skånekungen Styrbjörn Starke, vars historiska existens man heller inte behöver betvivla, och genom denna händelse grundlade han det svenska riket. Nu kan ingen bevisa, att det lilla kastspjutet från Uppsala verkligen är ett minne av den striden, enbart med arkeologins hjälp, men det är ändå en tydlig hypotes, som erbjuder sig i sammanhanget, enligt vad Länsstyrelsens experter konstaterat. Varför vågar då media inte nämna detta ?

Det är enbart den kristne fanatikern Lars Lönnroth, van från sitt rotande i lönn på Wikipedia, som betvivlat Styrbjörns historiska existens. I utlandet är det en vedertagen historisk sanning, att Styrbjörn veerkligen levat, och det är bestyrkt både ur samtida skaldepoesi och minst ett tiotal senare litterära sagor. BådeThorvald Hjaltasson från Island, som själv deltog i slaget under Erik Segersälls ledning, och flera andra samtida källor nämner hans insatser, och därför finns ingen anledning att betvivla dem. Styrbjörn Starke var son till Erik Segersälls äldre bror Olof, och på mödernet av Skånekungars ätt. När hans far dog av ormbett, förvägrade honom Erik rätten att bli Sveakung, och med 50 långskepp drog han söderut till Jomsborg och Jomsvikingarna, vars kung han också blev. Så tillträdde han Skånerikets tron, erövrade Novgorod i Gårdarike, och Kiev, samt deltog i flera vikingatåg till England och Danelagen. Han gifte sig med Harald Blåtands dotter Tyra, och Skåne hade därför god fred med Danmark – också Frans G Bengtssons berömda roman ”Röde Orm” nämner och beskriver honom – och på 980-talet var hans makt som störst, för nu härskade han ensam över Vendland och Östersjöns södra kust, Gårdarike eller Ryssland, Skåneland, Bornholm, Öland och Gotland, tillika stora delar av England – och var således kung över ett stort, internationellt stormaktsvälde.

 

Mårten Eskil Winges syn på Styrbjörns färd hemåt, efter 3-dagars slaget på Fyrisvall

När Styrbjörn drog mot Svealand, för att återta den tron som rättmätigt var hans enligt arv, hade han Jomsborgs fulla resurser av yrkeskrigare med sig, förstärkta med Skåningar, och goda delar av Harald Blåtands alla män. Uppskattningar av hur stor hans här var varierar, men den har angetts till minst 70 långskepp, och ett långskepp var aldrig mindre än en 24-sessa, alltså ett skepp med 24 bänkar och 48 roddare, samt 12 mans besättning ungefär, alltså i allt 60 man. Det blir grovt räknat 4200 man inalles, vilket inte alls är en omöjlig siffra – vi har arkeologiska bevis i form av Trelleborg på Själland, Aggersborg på Jylland och slutligen rester av Jomsborg på Wollin, som visar att permanenta härläger verkligen kunde innehålla så stora härar, och än vida större. Wikipedia nämner 5000 man i Styrbjörns här, vilket är en siffra som avrundats uppåt.

Emot detta kunde kung Erik, som vid det laget blivit kring 40 år, men som var oerfaren i strid, inte ställa upp så mycket mer än Upplands och Södermanlands allmoge, sin egen hird och kanske män från Västmanland och Dalarna, vilka måste ha varit färre till antalet än de väl beväpnade, stridsvana och än mer motiverade Danskarna och Skåningarna. Enligt traditionen leddes den svenska hären vid Fyrisvall inte alls av Erik, men av Torgny Torgnysson lagman, själv son till tre generationer Torgnysöner, och den visaste mannen i Svea Rike.  Torgny hade låtit anordna en väldig pålspärr vid Flottsund, vid Fyrisåns utlopp i Mälaren, som arkeologer hittat rester av, och som bestod och byggdes på långt senare i tiden. Att Sveakungen disponerade över “ett par tusental man” kan antas som sanning, men närmare än så kommer vi inte.

 

Blick från Fyrisån norr om Flottsund upp emot Uppsala – terrängen är i allt väsentligt orörd sen gammal tid

Vid Flottsund brände Styrbjörn enligt traditionen sina skepp – det är därifrån uttrycket ”bränna sina skepp” faktiskt kommer – och beredde sin här på att segra eller dö. Så marscherade de alla upp till Uppsala,, men där hade Torgny, som ledde den fåtaliga sveahären ännu en överraskning för dem. Han sägs ha uppbådat ett antal halvvilda tjurar och en massa boskap som Svearna drev framför sig, och rakt in i Styrbjörns här för att skapa förvirring, och ta udden av dess första anlopp, som ju skulle bli det hårdaste…

 

Tidig 1800-talsteckning av hur Styrbjörns inledande anfall den första dagen misslyckades, och hur danskarnas linjer bröts

Nu har detta knep också berättats om goterna, i deras anfall emot romerska legioner, och samma trick har även långt senare använts i krigshistorien, faktiskt så sent som 1671, vid den engelske piraten Sir Henry Morgans anfall på Spanjorerna vid Panama, så det finns ingen tvekan om att denna taktiska fint fungerar. Berättelsen om vad som hände den första dagen vid Fyrisvall kan mycket väl vara delvis sann, och om någon av mina läsare betvivlar detta, så rekommenderar jag dem att själv ställa sig rakt framför en panikslagen, rasande boskapshjord och se vad som händer…

 

Berättelsen om Torgny Lagmans list vid Fyrisvall kan mycket väl vara sann. Knepet lyckades så sent som 1671, mellan muskötbeväpnade arméer…

I 1600-talets krigföring fanns spanjorernas till synes ogenomträngliga tercios, stora tunga pikenerarfyrkanter, och den sorts sköldmur, som Jomsvikingarna borde ha kunnat ställa upp, var säkerligen inte mindre effektiv – så länge ingenting bröt upp den… Sagans sätt att förklara hur Svearna taktiskt lyckades vinna vid Fyrisvall bär sanningens prägel, även om ett väl utnyttjat försvar, bestående av timmerbrötar, kunskap om terrängen, och strid i sumpmarker och vad i och omkring Fyrisån kan ha varit sannolikare. Slaget fortsatte med orubbad energi och häftighet också en andra dag – om det är alla historiska källor ense. Det kan ha varit då som små kastspjut, pilar och andra vapen kan ha kommit till användning för att bryta upp den väl övade danahären…

 

Artonhundratals bild över hur andra dagens strider vid Fyrisvall kunde ha sett ut…

På den andra dagens kväll blotade både Kung Erik och Styrbjörn till sina Gudar, säger sagan. Jag citerar, från en annan historiskt sinnad sajt, som inte vill dölja eller gömma undan källornas berättelse:

Kung Erik gick upp till gudahovet och blotade till Odin.

”Efter tio år skänker jag mig och mitt liv åt dig Odin om du i morgon ger mig seger”, sa han till Guden samtidigt som han tittade stint på gudabilden av Odin. Då hade, enligt vad närvarande vittnen kan berätta, för honom trätt fram en man av jättes format klädd i blå kappa och med hatt på huvudet och kungen förundrades storligen.

Den store mannen räckte Kung Erik ett spjut och förmanade honom till att detta spjut skulle han slunga mot fienden och samtidigt ropa:

”Odin äge er alla”! 

När detta väl var gjort lovade den store mannen att allmän bävan skulle komma över Styrbjörn och hans krigsfolk och innan dagen var till ända skulle fallna jomsvikingar och danskar ligga i stora högar på slagfältet. Först efteråt förstod Erik och hans folk att mannen som visat sig och talat till honom var ingen mindre än Odin själv.

Även Styrbjörn blotade. Han vände sig till Tor, som trädde fram för honom med sitt röda skägg för att lyssna till vad den ärrade vikingen hade att säga. Med bister min lär Tor då ha lagt sitt huvud på sned, slitit sig i skägget och med bister min förklarat för Styrbjörn att han hade att se fram emot ett nederlag.

 

Erik blev Segersäll och kunde grunda det ännu bestående Svea Rike, enbart därför att det skedde efter Odens beslut och vilja…

Så kom det sig, att kastspjuten och pilarna lär ha följt till ett avgörande vid Fyrisvall ,men först efter tre långa dagar. Med säkerhet var det inte det spjut kung Erik kastade över danahären man nu har hittat, men att spjut och kastvapen fällde avgörandet, kan mycket väl vara sant. Kanske var Dalpilar också inblandade i leken den gången, även om man inte kan bevisa det, men en sämre utrustad och antalsmässigt mycket mindre här hade tack vare god moral, skickligt utnyttjande av terrängen och god taktik besegrat en vida större, och här ligger också ett direkt budskap till alla oss, som lever i dessa dagar.

Nere i Skåne berättar den fullt hedniska Tullstorpstenen om vad som hände vid Uppsala, 986 – och inga kristna kors vanpryder dess yta, även om den nu står på en 1100-tals kyrkogård:

Saxi reste denna sten efter Asbjörn, sin släkting, Tokes son. Han flydde inte vid Uppsala utan kämpade så länge han hade vapen.

”Now, all is done that men can do, but all is done in vain” skrev en gång en Engelsk skald, angående den stridens skönhet och sorg, som också Peter Englund, den svenske historikern, har skrivit om. Sten efter sten – fynd efter fynd som inte kan motbevisas. Också när striden längesen är över, och när tusen år har gått, kommer sanningen om Sveriges grundande ändå fram, och om det stora slag, som ledde till ett avgörande för alla tider. Det avgörande, som alla tidningar och alla media nu skamligt nog desperat söker förneka, dölja och skyla över, så att ingen längre får veta sanningen. Men av mig får ni ändå veta den: ”Ett vet jag som aldrig dör,” står det att läsa i det hedniska Hávamál – och ”det är minnet, efter de som levat väl”

På stenen från Torna Hällestad, också den helt utan några kristna kors, står där ristat i sten ett minne efter ett helt förband av skånska soldater, som modigt föll för sitt land och sin kung följande text. Nu sitter den inmurad i en kyrkvägg, och många fler stenar efter tjogtals män som stupat, döljs kanske i denna och andra kyrkor, men inskriften är vittnesbörd nog, för den talar om trohet, handlingskraft och styrka:

Åskel satte denna sten till minne av Toke, Gorms son, en trogen herre för honom. Han flydde inte vid Uppsala. Kämpar satte till minne av sin broder stenen på berget, stärkt av runor. De gick närmast honom i striden, Gorms Toke.

Oräknat den inskrift, som en gång prydde Spartanernas grav vid Thermopyle, vet jag ingen vackrare dikt, som hyllar stupade från ett slag i Europa:

”Främling, säg Lakedaimons folk att här ligger vi fallna, lydiga lagarnas bud”

Hur gick det då för Styrbjörn Starke själv, som också föll vid Fyrisvall, och som också lär ha sin gravhög där, fast den aldrig återfunnits ? – Jo, sägs det, han mötte sina Fylgior. Hjälmdis eller Hilma, som hon egentligen bör ha hetat, var en jordisk kvinna, som efter sin död lär ha blivit upplyft i Disernas krets, om man får tro sagan. Hon var Styrbjörns stora kärlek, medan de båda fanns på jorden, men de förenades med varandra, först i Valhall. Efter deras död dyrkades hon verkligen som en av Diserna, tillika med den okända Valkyria, som förde Styrbjörn över Bifrost:

Då hade han plötsligt känt igen sin ungdoms Hjälmdis fladdrande hår i flocken av sköldmör som sprängde fram över fältet med lyfta spjut. Han hade då ropat till henne:

–  Hade du den gången följt mig skulle vi båda på samma dag nu fått rida till Odins salar.

– Det kanske ändå blir så och där kanske jag blir dig blidare, hade hon ropat tillbaka till honom.

Sedan kunde ingen längre höra den andra eftersom Styrbjörn stupade för pilarna. Strax därpå gick Hjälmdis samma öde till mötes. En av valkyriorna hade då lyft upp henne på sin häst och i sporrsträck red hon uppför regnbågens bro och väl där uppe sett till att hon blev införd i Odins sal. Där fann hon sin far i samspråk med Styrbjörn.

När hon såg dem båda ropade hon till Styrbjörn: – Så blev det ändå så, att vi båda denna dag fick rida in i Odins sal.

 

Unknown's avatar

ODENS Karlar i Uppland – FOLKLIGT MOTSTÅND fanns redan under HÖGMEDELTIDEN

by

Många vill inte ens höra talas om det. Många svenskar och svenskor vill idag förneka sin egen historia. Andra – särskilt den yngre generationen – får inte lära sig den i skolan, för det finns så mycket som skaver och är obekvämt för makthavarna. De vill ha mera kristendom, mera islam, mer allah, mer sharia-lagar, hädelse-paragrafer och straff straff straff – ständigt mer och mer.

 

Folket måste hållas nere – till varje pris. Börjar tuppkammen växa på svenskarna och svenskorna vet man liksom inte var det kan sluta – kanske förvandlas de till onda hemskingar eller hemska ondingar, ja sådana där Dödsmetalltatuerade, Torshammarbärande Djävelnazistnationalist Djävlar ni vet – Höger-extrema som de ju är – eller ?

Ja – hur förhåller det sig med sanningen i media, egentligen ??

Idag – när detta inlägg skrivs – är det Odens Dagen eller Onsdagen, Wednesday 20 Blomstermånad eller Maj – och eftersom Odens och Asarnas stigar alltid ligger öppna för de som vill vandra dem, är det dags att berätta om vårt lands verkliga historia – och Det Folkliga Motståndets Väg – för ett folkligt motstånd emot överheten, fanns redan på Högmedeltiden eller på 1300-1400 talen i Svea Rike och Uppland, som vi snart skall avslöja – ifall ni tillhör alla dem, som ingenting fått veta.

 

Vår läsare och medarbetare alias “Bi Varg” eller “Beowulf” tipsade oss för några dagar sedan om Erik Klasson eller “Eric Clauesson” – en man som DYRKADE ODIN eller ODEN och som den “Svenska” Kyrkan lät avrätta år 1492 – samma år som Columbus lär ha “upptäckt amerika” även om Leif Eriksson och Bjarne Herjufsson hade hittat dit hundratals år tidigare – i kraft av sin Hedendom. Inte för inte var det ju “Dagen Erik” i den svenska, nutida almanackan för två dagar sedan, 18 Maj. 

Å andra sidan var Erik Klasson inte den förste “Motståndsmannen” i sin bygd. Redan 1311 – hade “Botulf Bonde” eller “Botulf i Gottröra” nära Arlanda i Södra Uppland – gjort öppet uppror emot den kristna överheten – och blivit bränd på bål för kätteri… Botulf Botulfsson var en välbeställd man med egen gård, vars släkt sedan urminnes tider brukat jorden, men 1303 sade han klart och tydligt till en “visiterande” biskop vad han tyckte om den kristna, katolska kyrkan och dess uppenbart lögnaktiga påhitt.

Bland annat gällde det dogmen om Eukaristin, eller den idiotiska Kannibal-måltid, där de kristna låtsas äta sin frälsares kött och dricka hans blod, vilket Botulf fann vara äckligt, ja totalt motbjudande och dessutom ett brott emot den mänskliga naturen, för som han själv förklarade gång på gång, trots Bannlysning, hotelser, förföljelser över minst åtta år – eller kanske nio – som ju är ett Odens tal:

Nej. Om brödet verkligen vore Jesu kropp skulle du ha ätit upp den ensam för länge sedan. Jag vill inte äta Kristi kropp! Jag vill gärna visa Gud lydnad, men jag kan bara göra det på ett sätt som är möjligt för mig. Om någon skulle äta en annan människas kropp, skulle inte den människan hämnas, om hon kunde? Hur mycket skulle då inte Gud hämnas, han som har makt till det?

Botolphus de guttarrør som han kallas i den latinska källtexten förnekade – enligt de kristna – inte guds existens i sig, men vägrade att delta i kristna kannibal-måltider – som fortfarande äger rum än i denna dag, fast bara i symbolisk form. Alla katoliker i Världen tror dock fortfarande på Fjärde Laterankonciliets beslut av år 1215 – enligt vilket det såkallade “Trans-substantitionens Mirakel” inträffar varje gång en katolsk präst eller “typ motsvarande” konsekrerar det billiga rödvinet och eleverar hostian – och tror ni inte på det beslutet, så kan ni aldrig vara just katoliker – för Påvekyrkan har sagt att det ska vara så, och Påven är ju som bekant ofelbar.  

De kristna hundarna brände Botulf Botulfsson på bål, som sagt.  

Varifrån han fick sina idéer vet ingen. Likt Torgny Torgnysson – sjäv son av tre Torgnyssöner – och Lagman vid Uppsala-tinget gjorde han motstånd, och struntade i överhetens ord. Uppsala låg ju i samma bygd, bara några tiotal kilometer bort från Östby i Gottröra socken där han bodde – Gottröra och Närtuna eller Njärd-Tuna – efter gudinnan Njärd eller Nerthus – var ju en del av Tiundaland, och var redan på 1000-talet ett eget Hundare, för minst hundratjugo beväpnade män. Forskare har alltsedan 1800-talets mitt varit medvetna om att Botulf Bonde inte alls var inspirerad av Renässansens Idéer, ingen Gionardo Bruno hade föreläst för Upplands Bönder – Katolikerna brände ju den upproriske munken på bål först på 1500-talet, Botulf hade aldrig läst Petrarcas poesi eller några latinska böcker från antiken – han var i allt en olärd man, som var “vir simplex et rusticus” på latin – en enkel man och en jordbrukare. 


Gottröra och Närtuna Socknar har nu blivit två såkallade “Distrikt” i Norrtälje Kommun – men de ligger i Tiundaland, inte i Roden eller Roslagen.

Botulf lär ha skrikit åt prelaterna att han inte hade något att offra eller ge till deras förbannade kyrka utom “sina trädestockar” eller handtagen till plogen, som han vanligen gick bakom. Hans tro var icke deras. När katolikerna höll sitt biskopsmöte i Arboga 1412 – 100 år efter att de avrättat en folkets man – konstaterade de, att dubitantes et errantes de fide, vel de sacramento eucharistiae, samt  “blasphemie et hereses” fanns ÖVERALLT i Sverige, både i Götaland, Svealand, de Finska delarna av riket – ja överallt. Att bannlysa folk, för att de inte trodde på Kannibal-måltiden, eller Eukaristin gick inte längre – exkommunikationen och uteslutning ur kyrkan var inget verkningsfullt vapen överhuvudtaget – lika lite som idag – folk skrattade bara åt detta. Redan på 1100-talet hade den Engelske Kardinalen Nicolaus Breakspeare försökt införa celibatet för katolska präster i Sverige – men de begärde hela tiden undantag, för att “gifta sig med sina hushållerskor och husfrejor” som det hette. Breakspeare gick till historien som den förste Engelske Påven (under namnet Hadrianus IV, 1154-1159), och gav svenskarna vad de ville ha – för han var ju trots allt Nordbo, och kanske vikinga-ättling.  Han förpåvades – påvert nog – samma år som han besökt Norge och Sverige i hopp om att få oss att bli goda katoliker – men hej vad han bedrog sig. Det folkliga motståndet var kompakt.

Odens-Karlarna i Sverige, Svealand och särskilt Uppland – i betänklig närhet av Stockholm, som nu var huvudstad istället för Uppsala – ja – de blev bara FLER och FLER. Oden hade aldrig lämnat Sverige. Han hade ju setts innan slaget vid Lena i Västergötland så sent som 1208 – de kristna trodde att det bara var en “folksägen” – men för folket, var det på riktigt. En del av deras historia – och Vilhelm Moberg, som levde på 1900-talet, skulle en gång berätta sanningen för sitt eget folk. 

Eller – för att citera Botulf Bonde – nere i sitt 1300-tal: “Jag har ju sagt det, och jag förnekar inte att jag sade det !”. Nu uppstod en annan man ur folkets djupa led, en viss Ragnvald Odens-Karl, som nämns i domstolsprotokoll från Stockholms Stads Tänke-Böcker så sent som år 1484. Man vet inte om han också avrättades på Svenska Kyrkans order och uttryckliga befäl, men antagligen var det så. Engelbrekts uppror hade redan ägt rum på 1430-talet, liksom fruktansvärda massakrer på etniska svenskar – som Käpplinge-morden – och nu skulle det bli slut på Kyrkans diktatur och Främlingsväldet – åter skulle svenskarna få styra sitt eget land, utan främmande herrar, utan utländsk överhet.

Ragnvald Odens-Karl bekände sig öppet till Asatron – och han var långtifrån ensam. Han hade också en kumpan, en viss “Johan Land” – vars ursprung ingen kände – kanske var han från Baltikum, kanske tysk, kanske Finne – “John Lackland” var ju en gång namnet på en Engelsk kung – så där ser man. Dessa två beskylldes rent ut för upprepade kyrkstölder – Skepptuna kyrka (två gånger) och i Markims kyrka, Orkesta kyrka och Vallentuna kyrka. Ragnvald erkände, fast först efter tortyr och fängelse. Forskare anser än idag, att hans och “Johans” existens bevisar, att Asatron och tron på Oden, inte någon kristen “gud” fanns kvar vid 1400-talets slut – och den var UTBREDD just i Uppland, efter hur det förefaller – ja – i huvudstadens uppenbara närhet… Hur såg det då ut i Hälsingland, Dalarna eller övriga Norden – kan vi tänka ??

“Tänkeböckerna” från Stockholms Rådstugurätt berättar ingenting om hur det gick, men med tanke på anklagelse-punkterna, kan vi ana att döds-straff – genom hängning, inte genom svärd eller brännande på bål den här gången – nog var det enda som kom ifråga. Inte vet vi heller om Ragnvald Odens-Karl lyckades fly, men “John Land” lär ha begärt att få bli stadens Bödel eller “Mästerman” istället, vilket tyder på att han var en kraftig karl, van att hantera svärd och andra vapen om det gällde, och dessutom försedd med starka nerver och ett gott hjärta – hans tilltänkta yrkesval krävde många goda egenskaper. Tolv edsvurna män – eller “Tolvmannaed” kunde ha godkänt den nye Bödeln, men inte heller där vet vi säkert – men så mycket är sant, att en god “Mästerman” också måste visa misskund – likt Oden själv, när det väl gäller.

“Många vill låta yxan gå, men få är kloka nog att hålla i skaftet” lär Gustav Vasa ha sagt på sin tid, och det har sedan dess blivit ett gott gammalt svenskt ordspråk.

Men detta är inte allt, som hävderna vet att berätta. Ragnvald Odenskarls fall var visst inte “unikt” som man senare har påstått – det följdes av FLERA.

Engelbrekt – med KNUTEN NÄVE – höjd till Kamp (Skulptur av Bror Hjort, Uppsala-konstnären, 1909 (nästan förstörd 1957)

 

Hur många Odens Män som fanns i riket, innan Vasatiden vet vi inte. Ragnvald Odenskarl sade rätt ut, att han tjänat Oden – och ingen annan överhet – i minst sju år, ja kanske åtta eller nio. Och det skulle UPPREPAS i fler “tänkeböcker”, rättegångsprotokoll, medeltida inkunabler med flera handlingar…

Nu är vi framme vid Erik Klasson eller Eric Clauesson – som man latiniserade honom till, fast han var svensk. Honom brände man till döds, 1492. Han var född i Vendels socken som en fattig bonddräng, men flyttade till Värmdö utanför huvudstaden, där han blev “Hans Perssons tjänare” – vem denne Persson eller Person var vet vi inte – men alltnog, Erik Klasson skulle en mörk natt ha “försvurit sig till Oden själv på en kyrkogård” påstod man, och stulit pengar och silver “en god del” från Hans Perssons landbor, vilka de nu var. Hans Persson kan ha tillhört lågadeln – det fanns inga sätesgårdar av större betydelse på just Värmdö – eller också kan han ha varit en präst i Värmdö Socken.

Men – alltnog – Erik Klasson pinades och torterades, och avrättades också – bekännelser, avlagda under tortyr förekom bara under den kristna medeltiden, i den “romerska” rättens lagar – men inte i Nordisk eller Germansk rätt. Man skrev: Och de andra två sakerna fördrogs honom till pinan, som var hjulet och repet. Pie memorie.” Inte ens om han gjort avbön för sin Asatro, skulle man haft den minsta misskund med honom. Kyrkans män styrde alltihop. Numera är det inskrivet i de flesta civiliserade länders lagar, att bekännelser, avlagda under tortyr är att anse som totalt ogiltiga.

 

 

Alltså straffades han med “stegel och hjul” som det hette, eller genom att rådbråkas – det vill säga “Radebrechen” på tyska. Men var han egentligen skyldig till dessa “två saker” eller åtalspunkter, som man hastigt snickrat ihop ? Det kommer vi heller troligen aldrig att få veta – men Erik Klasson ångrade sig inte – och skulle i åtta år, kanske nio – ha tjänat Oden – samt blotat till honom dessutom, om vi får tro vad man senare sagt. “pie memorie” betyder “ömt minne” på latin, och var en standard-fras, som svenska domare ofta använde, när de tvangs avrätta någon, och utfärda dödsdomar på Kyrkans eller Kronans order, vilket inte är en lätt sak. Vi kan ändå förstå, var domarnas och folkets sympatier låg, för många på Värmdön – eller annorstädes – sörjde Erik Klasson uppriktigt.

Hans minne varar, än idag.  Och “Svenska” Kyrkan har aldrig bett om ursäkt för några häxprocesser, husförhör, konventikel-plakat och allt det onda, denna förbrytar-organisation i mer än 700 år begått emot alla svenskar och svenskor, förbrytelser, begångna emot en hel kultur, och ett helt folk. 

 

Odin – tecknad av Paulus Indomitius, tidigt 2000-tal

Men det folkliga motståndet fortsätter. Vilhelm Moberg visste det. Bror Hjort visste det. Human-Etiska Förbundet, som på 2000-talet gjorde “Botulf Bonde” till sin symbol och utgav en nu nedlagd tidskrift vid namn “Botulfs-Bladet” visste det också.

Socialdemokraterna, däremot – med en viss “Magadan Magda” eller Magdalena Andersson i spetsen – kvinnan som vill förvandla hela Sverige till ett kristet “Magdalena-Hem” vet det däremot inte, för hon känner inte vårt folk, och känner inte dess historia. Hon har fjärmat sig från allltsammans, och hennes parti vill införa “Hädelse-Paragrafer” och Sharia-lagstiftning – medan Morgan “Mollgan” Johansson som bekant – när han senast var Vice Statsminister, Justitieminister och Inrikesminister SAMTIDIGT (något som annars bara kan inträffa i diktatur-stater – detta hände sommaren 2017) ville införa förbud emot Runor och Torshammare.

Varför han ställde sig i spetsen för något sådant har aldrig förklarats, men hans press-sekreterare i Riksdagen (av arabiskt och muslimskt ursprung) påstod att man skulle “arbeta vidare med frågan” år 2017 – då Nordiska Asa Samfundet tvingades att bli politiskt, och via “Hedniska Tankar” – som tog det första initiativet – gjorde en namninsamling, som skrevs under av över 15 000 personer.

Det är valår i år. Tänk på vem ni stöder, och vilket slags framtid vårt eget land skall få…

 

 

KOM IHÅG ODENS KARLAR – FOLKLIGT MOTSTÅND LÖNAR SIG ALLTID !(Bild från Svenska “Fb” – funnen på nätet Maj 2026)

 

“I have changed my name so oftenI’ve forsaken wife and childrenBut I have many friendsAnd some of them are with me.. 

There were three of us this morningI might be the only one this eveningBut I will fight onThe frontiers are my prison

Oh, the wind, the wind is blowingThrough the graves the wind is blowingFreedom soon will comeThen – we’ll come from the shadow…

J’ai changé cent fois de nomJ’ai perdu femme et enfantsMais j’ai tant d’amisJ’ai la Suède entière

Oh, the wind, the wind is blowingThrough the graves the wind is blowingFreedom soon will comeThen – we’ll come from the shadow…” –

Aningen fritt efter en sång av Leonard Cohen, “The Partisan” 1969

Unknown's avatar

BEVISEN hopar sig – hur “Samfundet Forn Sed” använder DROGER

by

BEVISEN är många och blir allt tydligare. Vi har varnat för de här drog-nissarna och fähundarna i den svenska hedendomens “ful-svans” flera gånger. Svensk Narkotikalagstiftning är enkel och solklar, men “Samfundet Forn Sed” och dess medlemmar bryter emot lagen gång på gång i samband med deras såkallade “Blot“, gillen och övriga sammankomster. Innehav, köp, försäljning, odling och bruk är straffbart enligt svensk lag (se 8 § 2 p. narkotikastrafflagen jämte förordningen [1992:1554] om kontroll av narkotika, bilaga 1). Ändå planerar “fornsedarna” nu att hålla en illegal sammankomst i Malmö, där de ska erbjuda “par-massage” – något som närmast låter som koppleri – och göra reklam för narkotikaklassade svampar  under ett såkallat “föredrag” som arrangerats av två ökända personer. Det finns offentliga bevis för vad som försiggår. 

 

Trots att det inte finns det ringaste bevis för att psykedeliska svampar och liknande användes under Hednisk Tid i Sverige – tvärtom var svamp som företeelse högst avskytt i traditionell svensk allmogekultur, även långt fram i tiden – gör de här flum-skallarna propaganda för saken, och uppmuntrar till drogmissbruk – som redan är utbrett i “fornsedens” flummiga kretsar.

Henrik Hallgren och andra – en av de ledande personligheterna bakom denna skadliga sekt gjorde redan på 2000-talets början “reklam” för giftsvamp, och har antagligen själv använt och sålt drogerna under en längre tid. Han har offentligt påstått – på samfundet “Forn seds” egen debatt-sida att narkotikan i svamp-form skulle ge honom “många värdefulla erfarenheter” fast vad som är så värdefullt med att droga ned sig själv (och kanske andra) har han aldrig lyckats beskriva – hur det nu kan komma sig.. Efter vad det är känt, har Hallgren och Kompani aldrg ångrat sig, trots att detta mycket märkliga samfund hela tiden förenkat, att droger skulle förekomma vid deras samankomster. De har LJUGIT och sagt att de tar avstånd ifrån det, men nu finns det BEVIS som tydligt visar motsatsen, och offentligt visar vad de hela tiden hållit på med – under “täckmanteln” att det skulle röra sig om någonting, som har en svag koppling till Nordisk, förkristen religion, fast det bara är flum, och new age trams.

Svensk Polis har – enligt uppgifter som kommit “Hedniska Tankars” redaktion till del – idag fått motta en anmälan, som gäller “fornsedarnas” senaste arrangemang i Malmö – bara ett i raden av deras försök att sprida narkotikaklassade preparat i vårt land – en kriminell verksamhet, som omedelbart borde stoppas.

 

Vi kan bara upprepa vad vi sagt:

– Delta ALDRIG i några arrangemang som har med “forn sed” att göra

– Ät aldrig något och drick aldrig något som du blir erbjuden av “fornsedare” om du är dum nog att ha någon form av kontakt med dem. Risken för FÖRGIFTNING är stor.

– BOJKOTTA “Samfundet Forn Sed”

– Använd aldrig “forn sed” som term – förklara att det rör sig om New Age, och politiserad drog-romantik ifall någon vill veta.

– Stöd Nordiska Asa Samfundet och SERIÖSA samfund för Asatro istället, ALDRIG någonsin “fornsederi”

Rörande de sk “majblot” och övriga sammankomster som de här drogliberalerna arrangerat i Stockholmstrakten, och på några enstaka platser i övriga Sverige kan vi bara varna för dem. Det rör sig om patetiska, sjuka och svaga, ned-drogade individer, som borde omhändertas av rättsvårdande myndigheter. Nedskräpning i naturen har förekommit, förutom all den dynga och smuts “fornsederiets” förkämpar sprider digitalt.

Sorgliga typer bedriver MENTAL NEDSKRÄPNING – och sprider DROG-PROPAGANDA

I sammanhanget vill vi också passa på att citera vad en hemsida med anknytning till Nordiska Asa Samfundet sagt om “Forn Sed” och dess försök att snedvrida och förstöra vår Nordiska Kultur och Religion:

Det som idag presenteras som ett “traditionellt vårblot” är i praktiken något annat: en modern ritual formad av Wicca, New Age och samtida behov av symbolik. Det är inget problem i sig – så länge man är ärlig om dess ursprung. Men när det framställs som fornnordisk tradition blir det historielöst och missvisande.
De historiska blot som faktiskt hölls på våren eller i början av sommaren, som Disablot och Segerblot, ignoreras ofta. Dessa ritualer har dokumentation i källor och är förankrade i årstidens cykler. Moderna ceremonier på våren är istället en lek med historia, där mytens mörka och komplexa teman reduceras till dekorativa symboler.
Unknown's avatar

Dagen Erik

by

(inlägg från 2022-05-18)

Idag är det åter Dagen Erik i den svenska kalendern. Att fira namnsdagar är en hednisk vana, och även om denna dag inte sammanfaller med fullmånen i Blomstermånad, eller månaden Maj, som för alltid tillhör Freja Freya Freyja så har naturligtvis Samfundet Särimner genomfört ett större blot på ängarna invid Blot-Svens hög, nära Sagaån mellan Uppland och Västmanland som sig bör, och dagen till ära.

 

Erik var ursprungligen ett binamn på Yngve-Frej, Ynglingaättens upphovsman och anfader, han som är “Sviagod” eller Svearnas Gud. Erik, härskaren på Gullinbursti, gav också upphov till en lång rad hedniska kungar med samma namn. Man påstår att Blot-Sven skulle ha varit den siste hedniske kungen över Svea Rike, men det är inte riktigt sant. Kristna forskare har försökt förneka hans existens, och den åtskilligt förvirrade litteraturhistorikern Henrik Schück försökte på sin tid (början av 1900-talet) försöka få honom att vara identisk med den långt tidigare Håkan Röde, eventuellt omskriven som “Haqun Rus” i Ibn Fadhlans persiska 800-tals berättelse “Risala” där även Sveakungarnas hall i Uppsala beskrivs på slutet i den berättelsen.

 

 

Runstenen U 861 har av de kristna försetts med ett hastigt ditklottrat kors, som aldrig hörde till den ursprungliga kompositionen. För att smäda Konung Svens minne slog de senare sönder hela stenen – men “det minnet dör aldrig, efter den man som levat väl” står det i Hávamál

Men Blot-Sven är ordentligt belagd ur minst tre oberoende skriftliga källor, samt dessutom omskriven på runstenar “från tiden” varför han otvivelaktigt är historisk. Hans hustru, som bara hette “Mö” eller Mön (enligt vissa tolkningar hette hon rentav “Maj” vilket kan passa såhär års)  är historiskt belagd och bevisad till sin existens av runstenen från Wik, (U 861) som de kristna slagit sönder, och försökt utplåna. Det var också de kristna som mördade kung Sven och brände honom inne, fastän Upplands allmoge och alla Svear valde honom och inte kung Inge den äldre av Västergötland – en ond kristen ursupator, som stal kronan från dess rättmätige ägare – och även om vi inte kan vara säkra på att han faktiskt begravdes vid det gamla vadet över Sagaån, just där Eriksgatan drar förbi, så har hans gravhög mig veterligt aldrig utgrävts, och möjligheten finns alltså – åtminstone teoretiskt – att han faktiskt lagts till vila just där. De kristna hundrackorna försökte utplåna hans minne ur historien, men de lyckades aldrig – för hans minne lever än !

Kung Sven fick en son, som hette Erik Årsäll – och han blev konung i faderns ställe, efter de kristnas mord och förstörandet av Uppsala “Tempel” eller Gudahov omkring 1080. Många partiska, kristna forskare har också försökt bortförklara Erik Årsälls existens, och stryka honom ur den svenska Kungalängden, men själv har jag redan skrivit inlägg om alla svenska konungar, som hetat Erik. Erik IX eller den nionde, enligt den av en kristen biskop fortfarande officiella kungalängd som utarbetades på 1500-talet, skulle varit “helig” enligt de kristna, men blev nesligen och rättvist dräpt på ett såkallat “korståg” till Finland, då han inte kunde lämna vårt hedniska broderfolk i fred.

För övrigt kan man inskjuta, att det närmast är symboliskt att Ynglingaätten slutade med Erik Årsäll, som bör ha levat och verkat åtminstone till år 1092, då många anser att Uppsala Gudahov brändes och vandaliserades av de kristna, som inte ens i våra dagar lämnar den platsen i ro, fastän den borde vara helig för alla oss hedningar. I Danmark fanns på 1100-talet en konung vid namn Erik Ejegod eller den “Äringsgode” – alltså han som skulle trygga äringen, och en god årsväxt. Detta är också ett direkt epitet för Herren Frej, som ju även han betecknas som just “Årsäll”.

 

Även den senare påstått “Helige” Sankt Erik är i själva verket en avbild av Frej, och det är inte mer än rätt att en bild av hans fagra anlete pryder Stockholms vapensköld, nu när Stockholm till sist blivit huvudstad i det Svenska riket. Ännu ligger Blotsvens hög orörd där den ligger, och ingen vet om den “Kung Östen” som sägs vila i en annan gravhög, bara halvannan kilometer nedströms längs Sagaån – i själva verket är just Erik Årsäll – för alla forskare har hittills utdömt denne Östen som skäligen mytisk – också hans gravhög är orörd, än idag. Dock anser man att just den högen skall vara från 500-600 talet, vilket stämmer med Ynglingaättens kronologi.

Såhär står det i Hervarar Saga om kung Sven, och de kristnas skändliga MORD på honom och hans följeslagare, som de in i döden förolämpade med öknamn. Den enda “verklige” tjuv som finns i den här berättelsen är just Kung Inge den äldre, som STAL kungariket från en folkvald och överallt erkänd Konung !

Sven, kungens svåger, stannade kvar på tinget. Han erbjöd svearna att ställa till blot för deras räkning om de ville ge honom kungadömet. Alla sade ja till Svens erbjudande, och han valdes då till kung över hela Svitjod. En häst leddes fram på tinget, höggs i stycken och delades ut för att ätas, medan offerträdet rödfärgades med blodet. Så övergav alla svearna kristendomen, införde offren på nytt och drev bort kung Inge; han for iväg till Västergötland. Blotsven var nu kung över svearna i tre år.

Kung Inge for med sin hird och några andra män – tillsammans en obetydlig styrka; han red österut över Småland och Östergötland och vidare in i Svitjod. Han red oavbrutet natt och dag och överraskade Sven tidigt om morgonen. De bemäktigade sig husen tände eld på dem och brände till döds allt folk som fanns där inne. Tjuv hette en länderman som där brann inne; han hade varit en av Blotsvens efterföljare. Sven kom själv ut ur husen och blev dräpt. Inge tog sedan på nytt kungamakten över svearna, återupprättade kristendomen och härskade i riket tills han dog i sjuksäng.

 

 

“Östens Hög” som den ser ut idag

Till och med de som betvivlar att Erik Årsäll verkligen fanns, och var den siste Hedniske Konungen av Sverige – medan Blot-Sven alltså “bara” var näst sist – måste erkänna, att det finns massor av Frejsrelaterad symbolik i dessa sägner. Efter all den irreparabla skada, som de kristna och nu senast islamisterna gjort på vårt kulturarv och hela vårt land, är det inte lätt att få fram sanningen, och bevara vad som är vårt, även om vi försöker. Också de kristna tvingas nuförtiden erkäna, att de senare processionerna med “Sankt Eriks skrin” över åkrarna vid Gamla Uppsala var direkt inspirerade av den “Frösgång” som fanns under den hedna tiden – med exakt samma syfte – fred, fröjd och äring- och att man bara nödtorftigt lyckades “smeta över” kristen kosmetika på rent hedniska sedvanor.

Erik Årsäll skall enligt andra ha härskat ända tills 1130, ungefär, och har blandats samman med den Karl, Kol eller “Cornube” (en Korngud ?) som nämns i Langfeðgatal, en föga känd – och opålitlig – källa från Island och 1200-talet. Men även Sturlasson själv var helt övertygad om Erik Årsälls faktiska existens, och att han tog makten i ett Hedniskt Sverige efter den onde Inge den äldre, som var en “dålig årkonung” och som orsakade missväxt i hela sin tid, intill att han dog av sjukdom.

I samband med skildringen av ett krigståg som ägde rum 1123 skrev nämligen Snorre följande text:

Vid den tiden var många människor hedningar i sveaväldet och många var dåligt kristnade, eftersom det då var några kungar som kastade av sig kristendomen och höll fast vid blotet, som Blot-Sven och sedan Erik Årsäll.

Sverige var alltså inte alls så kristet som man påstått, utan en hednisk kungamakt levde vidare åtminstone i Svealand, långt in på vad som räknas som medeltiden – i alla fall om vi ska tro Snorre Sturlasson, och det bör vi nog..

Som vi vet, händer det också än idag att främmande inkräktare förgriper sig på våra lagligen valda myndigheter, och försöker bränna “länderman”eller Länsman till DÖDS – precis som Inge och de kristna hundarna försökte göra- men också namnet “Inge” eller Ing är – ironiskt nog – ett annat namn på Frej.

När jag själv och Samfundet Särimner – som alltid kommer igen, återföds och aldrig någonsin låter sig nedslås eller slaktas, precis som Asatron – besökte Blot Svens Hög för första gången, skedde det för att där uppresa ett mycket litet, bygglovsfritt gudahov till Asatrons ära. Fördrivna från Gamla Uppsala, ständigt diskriminerade, förtalade (inte minst i media) och förföljda av de kristna, som vi Asatroende alltid varit, trodde vi dumt nog att vi skulle få någon verklig rättvisa.

Det fick vi aldrig. Länsantikvarien i Upplands Län, som vi tillfrågade av ren vänlighet – vi hade redan markägarens tillstånd för vårt gudahovs-projekt, var svårartat kristen dåförtiden, och vägrade ge oss tillstånd för ens det mest minimala gudahov man kunde tänka sig, anno 2013 när detta hände.

Jag och mina två asatrogna vänner samt en kamrat från Västerås som är Hindu, och därmed god Polyteist käftade inte emot den gången, utan godtog den dåvarande länsantikvariens svammel om att “Blot Sven MC” eller en sk “outlwaw biker” klubb från Strängnäs – som inte hade ett enda förbannat dugg med oss att göra – möjligen kunde dras till platsen. Kanhända inte utan orsak, eftersom även “NAS” eller “Nordiska Asa Samfundet” (grundat 2016) faktiskt har ett antal ex-kriminella sk “bikers” i sina led, och aldrig rensat ut dessa element ibland sina styrelsemedlemmar.

Men sådant är av mindre betydelse. Den sanna Asatron kommer aldrig någonsin att kunna stoppas – och Särimner – med över 700 medlemmar i ett esoteriskt samfund (dvs det är icke öppet för alla och envar – det ska man inte tro !) lever vidare, och återföds ständigt, likt Frejs stora Galt. Vår ritning till Gudahov har blivit flitigt använd och kopierad ändå – jag vet till och med flera husägare, som uppfört denna konstruktion i sina egna villaträdgårdar.

Vi firar Frösgång. Vi firar Segerblot, och den sommar som ska komma.

Vi kan inte besegras, för även om vi kan förlora ett och annat slag, kommer vi att vinna själva kriget, och med det även freden – här eller i Ukraina.

Nu tillhör dessa planer mänskligheten, och jag säger till er som så, O ni ludna och hedna !

”Build it, and they shall come ! Build it, and they shall come !”

Untitled-1

Eller, för att citera en amerikansk poet, någonstans – medan vi kan förenas i den insikten att även Lord Shiva – med sin Lingam – egentligen ÄR Herren Frej, men under ett annat namn:

When they poured across the border
I was cautioned to surrender
This I could not do;
I took my gun and vanished

I have changed my name so often
I’ve lost both wife and children
But I have many friends
And some of them are with me

— —

Oh, the wind, the wind is blowing
Through the graves the wind is blowing
Freedom soon will come;
Then we’ll come from the shadow…

– Ur sången “The Partisan”

 

All Monoteism är detsamma som INTOLERANS. Endast POLYTEISM låter sig förenas med ett modernt, sekulärt samhälle – annars finns ingen sk “Mångfald”

– Jo, HEDNINGARNA…

 

Unknown's avatar

GRISIGA BEVIS – Särimner SEGRAR – också en FRIGGS FREDAG

by

“This Man has the right sow by the ear”

– Statement, attributed to Henry VIII, KING of all England (1491 – 1547)

‘This man,’ said M‘Turk, with conviction, ’is the Gadarene Swine.’
But they must remember that they would not always be boys.
They would grow up into men, because the boys of to-day made the men of to-morrow,
and upon the men of to-morrow the fair fame of their glorious native land depended.

– Rudyard Kipling from “The flag of their Country” (first published in 1899)

“As above, so below” lyder en gammal gnostisk och magisk sanning, vilken var inristad på den sk “Hermes Smaragdtavla” – en ursprungligen POLYTEISTISK och INTE Monoteistisk text, som i sin äldsta kända version kommer från Vikingatiden, dvs 800-900 talet, fastän den blev nedtecknad av Araber och Muslimer. Denna HEDNISKA devis kan tolkas så, att de som känner till Synkronicitetens lagar, serendiprity, happenstance på Engelska, kommer att kunna se det stora skeendet i det löjligt lilla, och tolka tidens tecken rätt – på flera sätt än ett.

 

Läsare och Läsarinnor av denna blogg vet också att Fredagarna var helgade till Moder Frigg i Västnorden och Vinland, medan de i Östnorden och på den Europeiska Kontinenten tillhörde Freja, Freya, Freyja, vars månad var och ÄR Blomstermånad och Maj. Men SVT – den Svenska Statstelevisionen – rapporterade igår från Kvibergs Kyrkogård i Göteborg, där de KRISTNA står FULLSTÄNDIGT MAKTLÖSA Inför SÄRIMNERS MAKT, som om och om och om och om och om igen BEVISATS i lokala och nationella media. “As above, so below – as you reap, again you shall SOW” – och ett av Frejas Heiten eller dolda namn är SYR – den stora SUGGAN !

Detta är Sugg-e-stivt, för SE EFTER SJÄLVA…

Kristendomen är MAKTLÖS – SÄRIMNERS SÄNDEBUD HAR TAGIT ÖVER – “Kyrkogårdförvaltningen” och

HA HA HA “Svenska” Kyrkan kan INGENTING göra…

SUS SCROFA – “The streets shall flow with the blood of the Unbelievers” (Saddam if you do, Saddamned if you don`t)

Redan i Mars publicerades denna nyhet Västerifrån, och SAMMA problem rapporteras från “Kyrkogård” efter “Kyrkogård” (Nej, inte “Griftegård” – för religiöst neutrala uttryck får INTE användas i Sverige, utom möjligen i Järfälla och Tranås Kommuner samt Stockholms Stad – Hier wird nich diskutiert, mann gab uns den Befehl, Hier wird nur Mitmarschiert ! – Men SÄRIMNERS FLOCK har besegrat dem…

Det behövs inga gravstenar mer. Det behövs ingen Kyrka. ALLT som behövs är att följa HEDNISKT och Nordiskt Gravskick, naturligt nog. Som vi sagt och predikat för er på “Hedniska Tankars” redaktion sedan före 2010. Och ändå har ni inte lyssnat. Kom ihåg att vi varnade er. “As above, so below“. Redan 2024 kom de första rapporterna från just Kviberg.

Nordiskt gravskick och Kremering är det enda naturliga. Säg NEJ till Abrahamitiska religioner – och du slipper problem i livet efter detta – och har lugn och ro för evigheten…

 

“As above, so below…”

Redan 2018 inleddes vad som mycket snart kan bli verklighet. Planer fanns, tekniker var i arbete. SÄRIMNER STÅR STADIGT, där andra bara faller. Men, ni lyssnade inte på oss, för vad händer nu vid Hormuz stränder ?

“As above, so below…”

In the year 2026, there is no need for politics. Rivers of people flow like blood, the old faith rises from the mud. You cannot stop what has begun, signed and sealed, we deliver oblivion. So now it has been two thousand years, The reign of X-ist does end in tears. Because of all that this “Christ” did not know – Now his reign is through. And through eternal night – flies Wothan’s spear of stars and light. The pierced hearts shall rue the day, the Old Gods will come a-nigh.”

Selah, for so sayeth the Northern Prophet.

“As above, so below”

From ett visst land i väster rapporterades i veckan att en viss Mr Cole Tomas Allen – som trängt sig in på någotslags välgörenhets-gala där Amerikas President skulle tala – nu framträtt inför rätta, men påstår sig vara oskyldig. Vi bara skrattar åt sådan absurdism. Detta är inte ens kulting-kul, än mindre kultur, inte ens någon “kult” – det är Särimner och Loke som har duperat er. 

“As above, so below”

Right Sow, Wrong ear ? No Sir ?!?

“As above, so below”

Historien bara upprepar sig. I Vinland, på andra sidan haven. Om och om och om och om och om och om och om – igen – liksom på Kyrkogården i Kviberg.

Det är ingen idé att ni klagar. Det iranska Revolutionsgardet kommer inte att hjälpa er. Den ni väntar på, kommer inte att passera förstäderna. SÄRIMNER är NU HALAL !!

Er Gud och er Jesus FINNS INTE !!

 

Frigg sitter i Fensalar. FRIGGING ‘A and don’t speak her name in vain !!

 

Unknown's avatar

Vår blogg i AI-belysning (del 5) – En fråga om Thor på en Tors-dag…

by

Vi ställde en fråga till Googles AI-bottar och Tjafs-GPT:erna:

Bloggen Hedniska Tankar beskriver ofta en tydlig rollfördelning mellan Oden och Tor, där de fungerar som kompletterande krafter snarare än motsatser.
Enligt bloggens tolkning är Tor den kraftfulla motvikten till Odens ofta mörka och komplexa planerande:
  • Handling före ränker: Medan Oden är strategen som verkar genom list, runor och långsiktiga planer, är Tor handlingens och den fysiska styrkans gud. Han skyddar Midgård genom direkt konfrontation snarare än politiska eller magiska manövrar. [1, 2, 3]
  • Bondens och den vanliga människans gud: Bloggen betonar ofta att Oden är en gud för “tänkare, språkmästare och de runkunniga”, medan Tor är den mer jordnära beskyddaren som folk i allmänhet vänder sig till för konkreta resultat, som bra skördar eller personligt skydd. [1, 2]
  • En symbol för ärlighet: I relation till Odens ibland moraliskt tvetydiga metoder (för att vinna visdom), framställs Tor som rakryggad och hederlig.

Sammanfattningsvis ser bloggen Hedniska Tankar Tor som den nödvändiga “muskeln” och beskyddaren som gör att Odens intellektuella och strategiska arbete överhuvudtaget är möjligt i en fientlig värld

 

Thor från Carlsbergs Brygghus i Köpenhamn

Unknown's avatar

Vår blogg i AI-belysning (del 4) – En fråga om Odin på en Odens-dag…

by

Vi ställde fler frågor till AI:n och Tjafs-GPT:erna – Odensdagen eller Odinsdagen till ära…

Vad anser bloggen “Hedniska Tankar” om Oden som Vishetens Gudom ?

 

Teckning av “Paulus Indomitius” från 2015

 

Bloggen Hedniska Tankar betraktar Oden som en av de främsta Asagudarna och betonar hans roll som en vishetsgud genom att lyfta fram hans handlingar och attribut som förebilder för asatroende. [1, 2]
Bloggen har en tydlig profil som tydligt tar avstånd från förenklade eller “moderniserade” bilder av gudarna.Enligt bloggen är Odens vishet nära kopplad till följande aspekter:
  • En förebild för handling: Oden ses som ett ideal att efterlikna i det praktiska livet. Hans visdom är inte passiv utan visas genom hans sökande efter kunskap, till exempel när han fann runorna och gav dem till mänskligheten. [1, 2
  • Runor och skrivkonst: Bloggen betonar Odens koppling till runorna och språket. Han beskrivs som tänkarnas och språkmästarnas gud, och hans råd i Hávamál ses som en central källa till visdom. [1, 2]
  • Pragmatism och styrka: Odens sökande efter visdom (genom offer som sitt ena öga) tolkas som ett bejakande av den egna styrkan och makten. Det är en form av visdom som handlar om att förstå och styra sitt eget öde snarare än att underkasta sig en högre makt. [1, 2]
  • “Skratte”: Ett intressant perspektiv som lyfts fram är ett av Odens namn, Skratte, vilket bloggen tolkar som att han skrattar åt människors dumhet. Detta sätter hans visdom i kontrast till vad bloggen beskriver som mänsklig ängslighet och “fårskallighet
  • En kallhamrad strateg: Han ses som en gud som planerar för Ragnarök och som inte tvekar att offra det som krävs (inklusive sig själv eller sina anhängare) för att nå sina mål.
  • En kunskapssökare: Hans vishet beskrivs som resultatet av en hård och ofta smärtsam strävan, inte som något som kommer gratis genom magi.
  • En krigargud: Bloggen betonar ofta hans roll som “Valfader” och ledare för den vilda jakten, vilket placerar honom långt ifrån den harmlösa “tomte-liknande” bild man ibland ser i populärkulturen.

    Varning för “Oden-hat”

    Bloggen varnar återkommande för vad den kallar “Oden-hat” och en fientlig inställning till Asatron i det moderna samhället.
  • Kulturellt förtryck: Det finns en tendens i det etablerade samhället (media, kyrkan och akademia) att förlöjliga eller demonisera Oden och de värden han representerar.
  • Monoteistiskt arv: Bloggen hävdar att det kristna arvet har skapat en rädsla för den fria och kraftfulla visdom som Oden står för, och att detta tar sig uttryck i en vilja att “tämja” eller hata gudagestalten.
  • Missförstånd av asatrons natur: Bloggen varnar för att de som inte förstår Odens komplexitet ofta ser hans list och strategiska kunnande som något ondskefullt, snarare än som nödvändiga egenskaper i en hård värld.

    Sammanfattningsvis ser Hedniska Tankar Oden som en krävande men rättmätig förebild för den som söker verklig insikt och styrka, och ser som sin uppgift att försvara honom mot både kristet förminskande (“Christian belittlement”) och direkt hat.

 

 

Oden/Odin är INGEN “Tomte”, inte någon  “Mysig Trollkarl”

Bloggen avfärdar bestämt bilden av Oden som en “mysig trollkarl” eller en snäll sagofigur. Istället beskrivs han som:
  • En Tänkare Han ses som en gud som planerar för Ragnarök och som inte tvekar att offra det som krävs (inklusive sig själv eller sina anhängare) för att nå sina mål.
  • En Kunskapssökare: Hans vishet beskrivs som resultatet av en hård och ofta smärtsam strävan, inte som något som kommer gratis genom magi.
  • En Krigargud: Bloggen betonar ofta hans roll som “Valfader” och ledare för den vilda jakten, vilket placerar honom långt ifrån den harmlösa “tomte-liknande” bild man ibland ser i populärkulturen.
  • Många Heiten, Kenningar – Oden har över 100 namn, och vandrar förklädd. “Heiten” är olika namn, och dessa är inte samma sak som “Kenningar” eller beskrivningar av vad han ÄR.
Unknown's avatar

Vår Blogg i AI-belysning… (del 1)

by

AI eller “Artificiell Intelligens” anses ju vara tidens honnörsord. Egentligen är det bara en glorifierad sökmotor, som samlar in “Big Data” eller tillräckligt många observationer från Internet, oavsett om man nu använder sig av ChatGPT eller någon annan funktion, som till exempel framställning av bilder. Vår redaktion – om fyra personer – har frågat Googles AI-funktioner om “Hedniska Tankar” och dess innehåll genom åren – eftersom vi varit verksamma i snart 35 år inom Svensk och Nordisk Asatro, och funnits som självständiga skribenter på nätet – på olika sajter – sedan 2010 – dvs i mer än 15 år..

Bloggen Hedniska Tankar kan betraktas som en av Sveriges mest långlivade och färgstarka plattformar för asatro och modern hedendom, men den är också känd för sin stridbara ton och sina starka åsikter om både religion och politik. Här är en sammanfattning av hur bloggen brukar uppfattas:
    • Fokus på asatro och historia: Bloggen innehåller omfattande information om nordisk mytologi, arkeologi och praktiska guider för hur man genomför blot och högtider.
    • Oberoende och personlig: Inläggen beskrivs ofta som “first drafts” som kommer direkt från författarnas tankar utan större redigering, vilket ger bloggen en personlig och ibland provokativ karaktär.

Fråga: Hur ser “Hedniska Tankar” på Svenska kyrkan och Vetenskaplig Historieforskning ?
Bloggen Hedniska Tankar har en uttalat kritisk syn på Svenska kyrkan, medan de ser vetenskaplig historieforskning och arkeologi som viktiga verktyg för att återupprätta en hednisk världsbild.
Bloggen beskriver ofta Svenska kyrkan i mycket hårda ordalag och ser den som en främmande ockupationsmakt.
    • Förtryckarorganisation: Kyrkan kallas ofta för en “Evangelisk-Luthersk förtryckarorganisation” som har plågat det svenska folket i århundraden.
    • “Det Hedniska Skiftet”: Bloggen driver tesen att kyrkan håller på att kollapsa och att ett “hedniskt skifte” är nära, där kristendomen förlorar sin majoritetsställning i Sverige.
    • Ekonomisk kritik: Man kritiserar ofta kyrkoavgiften och uppmanar läsare att lämna kyrkan för att slippa betala vad de kallar för “straffskatt”. [1, 2, 3, 5]

Till skillnad från sin inställning till Kyrkan, hyser bloggen stor respekt för materiell vetenskap som kan bekräfta hednisk historia.
    • Arkeologi som bevis: Bloggen bevakar löpande arkeologiska nyheter och utgrävningar, exempelvis i Birka och Uppåkra, och använder dessa fynd för att argumentera för den nordiska kulturens djupa rötter.
    • Kritik mot kulturvård: De är dock ofta kritiska mot hur myndigheter och politiker hanterar kulturarvet. De menar ibland att kristna monument prioriteras framför hedniska eller att historisk dokumentation försummas av kommersiella skäl.
    • Rekonstruktionism: Vetenskaplig forskning ses som en nödvändighet för att kunna “rekonstruera” asatron på ett sakligt och historiskt korrekt sätt, snarare än genom modern “nyandlighet”.

 

Synen på Nordiska Asa-samfundet (NAS)
Bloggen beskriver NAS som det enda “seriösa och stabila” samfundet för asatro i Sverige.
  • Stöd och samarbeten: Bloggen lyfter ofta fram NAS framgångar och betonar att samfundet redovisar “högkvalitativa fakta och konkreta resultat”, till skillnad från grupper de anser vara oseriösa.
  • Gemensamt motstånd: Bloggen och NAS delar en kritisk inställning till Samfundet Forn Sed, som båda parter ofta anklagar för att vara politiserat och historiskt felaktigt.
  • Oberoende men allierade: Skribenterna på bloggen är ofta själva aktiva inom eller förespråkare för NAS och ser samfundet som en viktig kraft för att “aktivt bekämpa kristet inflytande” i samhället. [1, 2, 3, 4]
Synen på specifika blot
För bloggen är det avgörande att blot firas vid rätt tidpunkt baserat på astronomi och historiska källor, snarare än moderna bekvämligheter.
  • Vårblot (Segerblot): Bloggen understryker att detta “rätteligen firas vid vårdagjämningen” och inget annat, på grund av arkeoastronomiska skäl.
  • Alvablot: Beskrivs som en tid för “stillhet, eftertanke och kontemplation”. Bloggen tar skarpt avstånd från att blanda ihop Alvablotet med “zombies” eller “Halloween-firande”, vilket de ser som urspårade avarter.
  • Midvinterblot (Jul): Ses som den viktigaste högtiden. Bloggen betonar att den hedniska julen inte har något med den kristna högtiden att göra.
  • Korrekt utförande: Bloggen betonar att man “aldrig ska använda dop” utan istället praktisera knäsättning för barn, och de publicerar regelbundet varningar om “hur man INTE ska genomföra blot” för att undvika vad de kallar “New Age-inflytande”. [1, 2, 3, 4]

 Veistu, hvé blóta skal?  Veistu, hvé senda skal?   Veistu, hvé sóa skal? (ur Hávamál, 144:e strofen)

Unknown's avatar

FREDAGAR för FREJA – Vad gör Ásatrúarfélagið och FEMEN i FREJA FREYA FREYAS Blomstermånad ?

by

Nu är det “Hedniska Tankars” äldsta kvinnliga redaktionsmedlem som sitter bakom tangentbrädet, denna Frejas Fredag – för ni vet väl att Fredagarna var helgade till Freja i Östnorden och på den Europeiska Kontinenten, medan de i Västnorden och på de Brittiska öarna tillhörde Frigg… På vår redaktion har vi ofta uppmärksammat detta med Synkronicitet, eller Asar och Vaners ingripande i verkligheten, för vissa saker som vi kan varsebli från vårt Elektroniska Hlidskjalf, tyder på Frejas direkta närvro, för de som har styrka nog i Hugen till att varsebli henne, det vill säga. Redan gamla skojare som Robert Anton Wilson och William S. Burroughs lade märke till den såkallade “23 paradoxen” eller det faktum att ju mer de själva studerade det nionde primtalet = 23, ju flera samband eller “slumpmässiga” händelser som hade samband med siffran 23 noterade de – deras hjärnor och medvetenhet ställde med tiden helt enkelt in sig på att “se” vissa saker, och mycket riktigt – de upptäckte allt fler och fler “23-relaterade incidenter” i sin vardag och verklighet.

Slump eller gudomarnas ingivelse ? Välj själva, men gotta er åt det faktum att Nio är Odens tal, som står för Naud-runan, och att Asarnas runa kommer som tredje runan i Utharken, för när man använder den äldre, 24-typiga runraden för magiska ändamål, sätter man Fehu eller F runan sist, och inte först – detta är ett såkallat “Caesariskt chiffer” – och den 23:e runan i Utharken är Odal-runan, Othala, som faktiskt står för hela den materiella världen – se i “Hedniska Tankars” runkurs – medan discordianerna och Robert Anton Wilson trodde att 23 kunde liknas vid 2 + 3 = 5, och den femte runan är Kaun, Sken, en femtedel av en Fem-uddig stjärna som tillhör Himladrottningen Frigg enligt vissa..

Men korrespondenserna slutar inte här... Ásatrúarfélagið på Island återfanns plötsligt i våra sökflöden, med Hyndluljóð – ett sent kväde ur 1200-talets Flatöbok i originalform. Egentligen tillhör detta kväde inte Eddan ellr Codex Regius alls, eftersom det måste ha diktats av skalderna någon gång mellan år 1000 och det tidiga 1200-talet i Norge eller på Island – och plötsligt hördes Hyndluljöd ljuda från Biennalen i Venedig, som Sveriges Radio – Riksradion – berättade om – men dess journalister förvred sanningen för oss, precis som vanligt.

 

 

När jag såg detta, skrattade jag högt – för de invigda vet, att Hyndla är diminutivum femininum av Hund, alltså en “liten hynda” – och alla sanna Islänningar känner sin historia, eftersom de kan den utantill, och sedan barnsben. Det var ju så att Mördar-prästen Thangbrand – missionären som kom till Island, dömdes fredlös efter ett mord och sedan återvände igen, för att mörda på nytt, intalade förrädare och svikare som Hjalti Skjeggjason till att kväda nidverser om Freja. Allt detta finns beskrivet i kristni saga. Och Hjalte reste till Svitjod sedan, där han bland annat skall ha deltagit i Norrmäns och Västgötars diplomatiska ambassad till Svearnas Olaf Skötkonung i den rättrådige Hedningen Torgny Lagmans tid – “Han själv son av tre Torgnyssöner” som vi skrev om härförleden, apropå den nuvarande Sveakungens 80-års dag.

Hjalte Skeggjason – innan han dog och sjönkt ned till Nástrand och det värsta och yttersta av Hels Viten, där NAS-arna dväljes – gav ormayngel ifrån sig, som växte upp till Biskopar och annat förbannat otyg, och de gjorde Island och dess fredliga folk stor skada, som tyvärr ej botats än idag, ty kristendomens svåra sjuka härjar än på den ön, som vi vet. Men Freja Freya Freyja lever också evinnerligen, och hennes “Fulltrui” eller de som verkligen tror på Freja av hjärtat och vandrar hennes på hennes stigar har INTE gett upp, värdiga Valkyriornas drottning, som de ju är.

Händelser framför Rysslands paviljong på Biennalen i Venedig – något så gott som INGA svenska media ens VÅGAR berätta om, eftersom de fylls till bredden av propalestinsk, islamistisk och kristen smörja – bevisar vad som hänt – med full tydlighet. BBC, The Guardian och andra Europeiska media skriver sakligare om ämnet.

 

VILDFREJORNA I FEMEN, den Ukrainska Protest-rörelsen som föddes 2008 i Kiev, innan Euromaidan-protesterna 2014 och sedan de TVÅ ryska krigen – är tillbaka, och de skräder inte orden. Medan en pro-muslimsk, socialistisk Regering väntas komma till makten i Sverige – och därmed göra slut på allt väsentligt Ukraina-stöd – Påverkansoperationerna har redan börjat, och vi vet så väl på vilken sida vår journalistkår befinner sig – det är inte på den sida som utgörs av det etniskt svenska och det etniskt ukrainska folket – så har nu Pussy Riot – sägs det – och anhängare i typisk “pussy” maskering också slutit upp, som vore de “Fröken Snusk” – hon är ju just nu under sitt rätta namn på väg till Mello-Dum-Pestivalen, för att erbjuda “panem et circenses” – bröd och cirkusar – till de auto-idiotiserade folkelement i alla länder som vill blunda för verkligheten.

 

KROSSA PATRIARKATET – SVEKFULL DÖD ÅT PUTIN, KYRKAN OCH MUSLIMERNA (Inna Shevchenko, en av Femens ledande gestalter efter sin flykt till Paris, 2014 – Hon trodde sig inleda en “världsrevolution” just där)

 

Vi Hedniska kvinnor och män är många, och vi minns. Det fanns en tid när vår redaktion skrev artikel efter artikel, inlägg efter inlägg om just FEMEN, och vi närapå höll på att bli en del av FIST – Femen International Support Team – tack vare vår redaktions fotografiska och konstnärliga färdigheter, liksom vår kunnighet i runor, kryptering och chiffer – något motståndsrörelser över hela världen kan ha nytta av. Det var innan Anna Hutsol, en av grunderskorna, hamnade i Moskva, där hon lever ett färglöst och anonymt liv som affärsjournalist. Det var innan Inna Shevchenko började skriva för Huffington Post och göra intervjuer för Al-Jazeera. Och innan Oksana Sjatjko tog livet av sig, ensam i Paris – och svenska tidningar började publicera lögner, lögner och åter lögner om också henne. Under lyckligare dagar nojsade och tjodade de som då var unga studentskor om att “we love FIST-ing” och “vi vill allt bli ordentligt fistade, allihop…”. Men – det var då, det. 2020-talets svenska kvinnor är snöpta, blyga, dompterade av Islam, Kristendom och “Sosseri” ända in i själen – och vågar inte välja Freja, vågar inte välja Hedendom och frihet. Vi väntar på en ny generation, och kanske väntar vi inte förgäves, denna torra och kalla vår 2026.

Vi lever i 2020-talets mitt, inte i 2010-talet.

Och vykortet – personligen signerat – från Oksana, som aldrig kunde fly i från sin kristna bakgrund och därför dog för egen hand, förskjuten av sin egen familj – hänger fortfarande på en vägg i våra redaktionslokaler. Vi minns Jenny Wenhammar från Kågeröd, Femens närapå enda svenska medlem, som tragiskt nog inte kunde frigöra sig från sin Miljöpartism, och som blev Islam-kramare efter sina sista aktioner. Svensk press hatade henne, och nu hämnas man – tio år och mer senare – genom att nästan helt ignorera Femens medverkan i den senaste aktionen i Venedig, bara därför att de maskerade demonstranterna i Rosa Riots-huvor var så mycket fler till antalet.

Vid en aktion i Katolska Domkyrkan eller Dumkyrkan nära Medborgarplatsen, Södermalm, Stockholm skadades Jenny Wenhammar allvarigt, när en “Kyrkotjänare” (inte präst) plötsligt sprang fram och försökte strypa henne, varefter han övergick till sparkar, slag och misshandel – som de kristna alltid gör, så fort de blir motsagda. Utomlands har – som ni kanske minns – sådant också hänt i Notre Dame de Paris, där en brand senare rättvist nog utbröt. Vi minns också Jenny Wenhammars och några andra aktivisters barbröstade aktion emot Moskén vid Björns Trädgård – där muslimsk hat-propaganda och Sharia-lagar emot kvinnor predikades så gott som dagligen på 2010-talet.

VÄLJ FREJAS VÄG – VID SLUTET STÅR SEGERN !!

Unknown's avatar

En HEDNISK TANKE från THOR själv – på en TORS Dag

by

Idag är ännu en Torsdag, Thursday, Donnerstag i Midgårds gröna dalar. Tor själv har talat till oss, för han är DET ARBETANDE FOLKETS GUD och bär inte sin Hammare förgäves… Och Tor har talat till oss..

 

 

Much is spoken about “Human Rights” these days..

But there is also such a thing as “Human Duties” – and when Truth gives way to Lies, and Rights are turned into Wrongs, the Aesir will give their answer, sooner than anyone might think…

 

“Ormar fleiri

liggja

und aski Yggdrasils,

en þat of hyggi

hverr ósviðra apa:”

– Ur Grimnesmál, 34:e strofen

 

“Flera ormar ligger
Under asken Yggdrasils rötter
än vad ovisa Apor anar…”

 

There is none…

 

“Alfabetets Användning Anar Aporna Aldrig…”

(skrivet av Alf Henriksson, svensk Humanist, Journalist och Kulturhistoriker anno 1974)

 

 

CRUSH the HEAD of the Serpent, and THE BODY MUST DIE !!

Unknown's avatar

Tjalve, Tjelvar, Ull och Tor….

by

Valborg och Vanadisblotet – för gudinnan Freja – har nyligen passerats, och med det övergången från vinter till sommar – för det är först nu som sommaren gör sig påmind i Sverige – här råder inte alls någon “global uppvärmning” detta år. Tvärtom är detta år naturligt kallare än vad som varit vanligt den sista 30 års perioden, och alla kristna fantasier om Yttersta Domen och så vidare, som de “Galna Gretorna” håller på med, kan vi lämna därhän. Temperaturen under Nordisk Bronsålder var ibland 5 grader varmare i Norden än i nutid, och även då överlevde både människor och djur – med bronsålderns teknik, utan Internet eller såkallat “sociala” media..

 

 

Mycket talar för att årets sommar blir kallare och regnigare än förut under 2000-talet. Den som lever, får se… Hursomhelst filosoferar nu vår medarbetare Javad Mofrad över Ull – på gotiska “Wultuz” – Bronsålderns gamle himmelsgud – se unde vårt artikelarkiv här ovan genom att klicka på den rödmarkerade länken – och kopplingen till Valborg, en fest som inte alls har något med någotslags kristet helgon att göra, utan mycket äldre traditioner och allmän-mänskliga sedvänjor.

Tjalve (eller Tjalfe) är i nordisk mytologi guden Tors snabbfotade tjänare och följeslagare. Han är bror till Röskva och förekommer i Snorres Edda.  Tjälvar (eller Tjelvar) är en mytologisk gestalt i Gutasagan som enligt sägnen var den förste som bosatte sig på Gotland och förde elden dit. Innan han kom till ön sjönk den i havet om dagarna, men genom elden blev ön bunden och slutade sjunka. Han var far till Havde, som tillsammans med Vitastjärna blev förfader till gutarna.

“Tjelvars grav” finns faktiskt i form av en skepps-sättning på Gotland – och har i flera hundra år av folk-fantasin utpekats som graven efter en historisk Tjelvar.

Den är från Yngre Bronsålder, ca 1100 – 500 år före alla “kristusar”

 

Tjälvars namn kan ha haft anknytning till ordet Tjälra: Tjälra: (förr) råmärke; äv. om gränssten; äv. i utvidgad anv., om gräns [snarare än ordet “Tjäle” = frusen mark – red:s anmärkning ] Kanske grundas Tjelvars namn på  Ty-ulle-ve (den heliga unga och snabba eldguden Ull). [som i en “Gudatriad” “Tyr – Ull – Ve” där “Ve” ibland är ett binamn för Oden – jämför med Grimnesmál mm) Namnet Thule (bärnstens land= brinnande stenens land) i varianten tuli betyder eld på estniska.

I Atlekvädet (i den Poetiska Eddan) nämns att Ull äger en ring vid vilken man kan svära ed, och i vissa tolkningar talas om “Ulls gunst” som frälsar ur flamman. Vissa mytologiska tolkningar antyder att han kan ha haft en funktion relaterad till elden eller kultiska eldar. Oden säger: “Ulls gunst äger alla gudars den först mig frälsar ur flamman.” (Grímnismál 42).

Ull (eller Uller) är en fornnordisk gud förknippad med vinter, jakt, skidåkning och bågskytte. Som son till Siv och styvson till Tor beskrivs han som en mästerlig “skidgud” och jägarnas beskyddare. Ull anses tillhöra ett äldre skikt av gudar och var mycket kultiverad i Sverige och Norge, vilket syns i ortnamn. Viktiga fakta om guden Ull: Boning: Ydalir (“Idegransdalarna”), vilket anspelar på idegranens betydelse för pilbågstillverkning. Attribut: Skidor, snöskor, båge och sköld.

Rättskipning: Ull var också en gud som förknippades med edgång och tingsfred, och man kunde svära vid “Ulls ring”. Kult: Många svenska ortnamn som Ullevi, Ulleråker och Ultuna tyder på en stark och utbredd kult, framförallt under järnåldern. Även om Ull sällan nämns i de bevarade eddorna, antyder de många ortnamnen att han var en betydande gudom i det förkristna Norden.

Tor, Tjalve och Tjalves syster Röskva i bakgrunden, ledsagad av Loke ( illustration av Constantin Hansen ur “Danmarkshistorie for Folket” år 1854)

 

Kanske står de mytologiska namnen Suethes (kremerande eller offergörande hyperbore) och Svarogich ( den slaviska eldguden) i ett visst förhållande till Ull som solgud. Saxo nämner att Ollerus (Ull) en gång ersatte Oden som högste gud.

Likheter mellan Siv och Valborg :

Siv (vendernas Siva) i betydelsen vit, påminner Valborg (Walpurgis, hon som väljer renheten). Hennes son eldguden Wulthus (Ull) påminner väl om namnet Valborg och hennes heliga eldar i slutet av vintern. Siv (Siva) i betydelsen ljus påminner om själva elden och den indiska gudomligheten Shiva som står i förbindelse med elden:  Shiva, den gynnsamma i den hinduiska treenigheten, är intimt förknippad med elden som en kraft för transformation och kosmisk förstörelse.  Han är ofta avbildad hållande Agni (eld) i handen eller dansande i en ring av lågor som Nataraja, Shivā (शिवा) är en kvinnlig motsvarighet till den manlige Shiva.

Dansande Shiva med en behållare för Agnis eld i en av hans händer (till vänster i bild). Staty från 800-1200 talets Indien, nu i Smithsonian Museum, Washington DC

Så har gudinnan Siv (Siva, “den ljusa” ) med sitt gyllene hår varit en riktig moder Svea. De tre första Kungarna i Ynglingaätten dvs, Yngve Frej och Fjölner och Sveigder syftar på gudarna
Frej, Oden och Ull (som sveakonung). Sveigder (även Svegder och Swegde, “svearnas kung”) var enligt Ynglingasagan kung i Svitjod. Han ska ha efterträtt sin far Fjölner (“den som döljer” = Oden) efter dennes död, och tillsammans med tolv följesmän rest omkring i världen, bland annat till Ryssland och Turkiet där han träffade släktingar (enligt Snorre hade asarna utvandrat från Turkiet).

Under en andra resa till Turkiet blev han efter ett dryckesslag av en dvärg lockad att gå in i en stor sten, ty därinne skulle han kunna möta Oden. Han skall ha varit gift med Vana av Vanahem och hade med henne sonen Vanlande, som efterträdde honom på tronen.

Resultatet blir att Ynglingaättens uppgifter om svears och svenskars namn har haft någon anknytning med den unga eldguden Ull -o ch den unga fruktbarhetsguden Frej.

 

 

Tillägg från Redaktionen: Om nu Shiva – likt flera Hinduiska gudomar – kan vara ett syster-broder par – likt Vanernas Frej och Freja – är Tjalve och hans syster Röskva – “den raska” också bror och syster, och de syns ofta ihop med mycket gamla himmelsgudar – som Tor – eller solgudomligheten Ull – från Bronsåldern. De Indoeuropeiska gudarna flyter ihop, utvecklas, smälter samman på sin väg genom årtusenden – från ett gemensamt urhem i Euroasien.

Inte många nu levande människor har insett och förstått detta, utanför forskarvärlden. Tor existerade redan under Nordisk Bronsålder, och skapades inte alls under Järnålder eller Vikingatid, som en del helt okunniga “kulturjournalister” eller skribenter verksamma inom “populär historia” tror.

Ovedersägliga bevis finns i form av Hällristningar, som visar att Tor – Thor – i den form vi nu känner honom, är en vida äldre gudom..

 

Tor som hammarlyftande gud var känd redan för 3650 år sedan. Detta vägrar kristna forskare att erkänna

Unknown's avatar

Plötsligt en ODENS dag: “Dra åt Hälsingland med Fält-Runologerna”

by

På Hälsinglands Museum på Storgatan 31 i den föga inbjudande stapelstaden Hudiksvall, hålls den 7 – 10 Maj – det är nu på Tors Dag till Solkvinnan Sivs Söndag, eftersom detta inlägg skrivs Odens-dagen den 6:e – det 37:e Internationella Mötet för Fält-runologer, alltså de män och kvinnor, som samlar in data om runinskrifter i fält. Landets främste Runolog, Magnus Källström från Riksantikvarieämbetet, RAÄ – uppvuxen i Jakobsberg – medverkar också med ett intressant föredrag betitlat ”Från runringen i Forsa till djefvulen i Hassela. Det senaste om Hälsinglands runinskrifter” 

 

 

Runringen i Forsa är en såkallad Edsring – från 900 -talet och visst inte medeltida, som man ibland felaktigt kan få läsa på nätet. Den påminner mycket om Pietroassa-ringen, från Goternas 300-tal nere i Rumänien, den som var märkt “Gutanowi Heilag” eller “det heliga från Goternas Vi” – eller Gudahov, som vi nutida Asatroende säger. Nu hamnade den till slut på en kyrkdörr, men det beror bara på att innan Forsa kyrka alls existerade, så fanns en Tingsplats på samma ställe. Runtexten på ringen är nämligen en gammal lagtext – för goda lagar i vårt land fanns redan på 900-talet, och ristningen gjordes bland annat av en Lagman, som var Ofeg.

Ja – just det – han hyste mod nog att förkunna lag och rätt för hela sitt folk, och “Ofeg” var det namn han bar, för så STÅR det ristat på Ringen – som det är och SKALL vara.

 

Mera om Forsa-ringen kan ni läsa på länken här (tryck på den rödmarkerade texten) – vi skrev om saken redan 2023 – se våra inlägg om Svensk Arkeologi.

Vill ni veta mer om Pietroassa-Ringen och runornas uppkomst – och hur den äldsta runraden skapades, redan 300 år och mer FÖRE kristus – för vissa fynd från Norditalien tyder faktiskt på det, kan ni läsa här istället. 

En FRI MAN och hans Dröm- som Hyllar Hårgalåten och ett HEDNISKT LAND !

Det är valår i år – varför inte låta ARBETARNAS röster höras !

Ned med Altaret och Penning-Påsen – WIR SIND DAS VOLK !!

 

Hälsingland har i alla tider räknats som ett av de allra mest Hedniska Landskapen i Sverige, men tyvärr har det – likt övriga Norrland – Våldtagits, skändats och förstörts av de kristna, som struntar i all Naturvårdslagstiftning, Skydd för Landskapsbilden enligt den numera upphävda lagen NRL (Natur-resurs-lagen) och som i alla tider uppför sig som FASCISTER !

Ja – just det. Fascister !

Vi har skrivit om Hedniska Monument och konstverk – som de hela tiden försökt FÖRSTÖRA – innan de ens kommit på plats – se vår artikel här om en lokal “svartsmed” som tillvaratog traditioner från järnets och stålets män.  Han fick Samfundet Särimners Kulturpris 2025, sedan han hyllat Hårgalåten, och Hälsinglands symbol – bocken – som likt Tors Bockar aldrig haft med någon kristen djävul att göra.

I Hassela av alla platser står numera det FULA och ytterst VANPRYDANDE såkallade “Hassela-Korset” som aldrig någonsin borde ha fått bygglov. Det ägs av en liten, extrem kristen “frikyrka” som hetsar och hatar de “icke-frälsta” och vanligt folk där på bygden. Korset påminner väldigt mycket om det, som FASCIST-GENERALEN Francisco Franco lät resa i “Valle de los Caidos” i Spanien, på sin tid.

Kanhända vill någon av våra läsare i Hälsningland hjälpa oss, och återställa Hasselas skogar i ursprungligt skick genom en tacksam “föryngring” denna sommar ?

Kanske någon lokal “Galen Greta” kan gripa in ? Ja, vem vet ??