Hur Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan VINKLAR samt LJUGER rätt ut om Harald Blåtand och Nordens forntid

Kristna fundamentalister har börjat tränga sig in i den svenska journalistkåren, och förvrider och förvränger varje nyhet om Nordens ärorika forntid på det mest skamliga, fördomsfulla och förolämpande vis. Mitt inne i en i övrigt sansad artikel om att Harald Blåtand möjligen är begravd i Polen – vi återkommer till den nyheten nedan – far de plötsligt ut i helt obevisade och snurriga påståenden om att ”Vikingatiden var en erkänt våldsam tid” – ett påstående som de inte kan redovisa ett enda bevis till stöd för.

Mycket talar för att det är kristna fundamentalister på TT, Tidningarnas telegrambyrå och ett telegram med felaktigt innehåll som spridits därifrån som ligger bakom dessa absurda påståenden. Det är nästan så man önskar att Dick Harrison eller någon ganska seriös populärhistoriker ville framträda, och rätta de lögner som publicerats av Aftonbladet, Sydsvenskan, Göteborgsposten med flera svenska tidningar.

Återigen demonstrerar vår journalistkår sin fullständiga brist på allmänbildning, sin kristna fördomsfullhet och sin totalt partiska, osakliga hållning.

Man utgår från felaktiga källor som Adam av Bremen, och påstår att Harald Blåtand skulle ha ”dött under kriget med sin son” trots att det sedan länge varit en vedertagen uppfattning bland de flesta seriösa historiker att Harald Blåtand ligger begraven i en av Jellinges Kungshögar, vilket också bevisas genom en runinskrift på samma plats. Detta tillhör allmänbildningen om Nordisk Historia, och det blir fullkomligt osakligt, när man illustrerar artikeln – som handlar om helt andra saker – med nedanstående bild:

Harald Blåtands död gick inte alls till på det viset. Till och med den partiske kristne Missionsbiskopens uttalanden – ungefär lika objektiva som Osama Bin Ladins uttalanden om västvärlden och USA – gör gällande att Kung Harald dog i sin säng i Jomsborg eller Jumne i Vendland, och han fick med andra ord en lugn och värdig död.

Vikingatiden var inte alls våldsammare än dagens samhälle – tvärtom. Befolkningen var ytterst liten med dagens mått, avstånden mellan byar och gårdar mycket långa, och de flesta krig eller konflikter drabbade inte mer än en ytterst liten bråkdel av befolkningen, alltså den del som bestod av kungar, jarlar och ett fåtal hirdmän eller yrkeskrigare. Seriösa historiker har gång på gång klarlagt, att över 95 % eller så av befolkningen var fredliga bönder, som ytterligt sällan berördes av våld eller någon konflikt, och alla är överens om att tills dess kristendomen infördes med våld och tvång, så levde man i ett fredligt bondesamhälle. Brännvin fanns inte, krutvapen och sprängämnen var inte ens uppfunna, och det våld som utövas emot civilbefolkningen i dagens krig – Ukraina är bara ett exempel – är tiotusentals gånger värre än vad man upplevde då.

Det fanns ett rätts-samhälle, och en fast tingsordning i alla de nordiska länderna. Tingets och Lagmännens demokratiska beslut accepterades till och med av kungarna, och bara därför att en del mord framhålls i somliga isländska släktsagor från kristen tid – OBS detta ! – så finns det ingen anledning att anta, att våldsbrottsligheten skulle vara högre än idag. Andelen mord och våld per capita är skyhögt högre i dagens Sverige än under Vikingatid, ifall vi skall göra rimliga antaganden om den saken. För detta talar det faktum att det fanns skyhöga bötes-straff (och bötes-straff eller ”Mansbot” var det enda straff som förekom, kropps-straff var mer eller mindre okända i Germansk rätt, men infördes under kristendomen) för sådant, som gemene man knappast hade råd att betala – att ge sig till träl var det enda alternativet, men detta var mycket mer avskräckande än ”inlåsningen” i nutidens bekväma svenska fängelser – ett system som av allt att döma misslyckats helt och hållet.

Vårt nutids-samhälle och våra svaga politiker påstår löjeväckande nog, att vi skulle ägna oss åt ”kriminalvård” då vi låser in mördare under några månader eller år, men all statistik från BRÅ och liknande myndigheter – inte bara i Sverige utan över hela Västeuropa – visar att ”recidicivismen” eller risken för återfall är mycket hög – i vissa fall så hög som 40-50 %. Om det nu verkligen är ”vård” det handlar om, tror ni då att Läkare eller Socialstyrelsen, the Surgeon General i the US of A eller liknande myndigheter skulle godkänna en behandlingsmetod, som i nästan hälften av fallen gör sjukdomen värre, och inte botar någonting alls..??

Vikingatidens människor var i så fall väldigt mycket vettigare och fullt realistiska i sin bedömning, när de införde fredlöshet som påföljd för våldsbrott, eller träldom. Trälar stod under kontinuerlig bevakning, och fick inte inneha eller hantera vapen. Om våra dagars våldsbrottslingar hanterades på samma sätt, skulle mycket antagligen vara vunnet. Idag kan en person, vilken som helst, skaffa sig en pistol i Stockholms innerstad – till och med 14-15 åringar har fått tag i pistoler från Morgan Johanssons eget Regeringskansli – och fortsätta mörda eller begå ”skjutningar” om de vill. Sådant förekom inte på Vikingatiden. Då slog man nämligen ihjäl folk för hand, de ytterst få gånger man alls slogs – och man hade den goda smaken att låta sin motståndare försvara sig framifrån, och med samma vapen – vilket dagens invandrare till förorts- ligister är alldeles för fega, krypande och ynkliga för att tillåta. En strid man mot man, med knytnävar eller blanka vapen är onekligen ärligare, än att skjuta ned oskyldiga förbipasserande på öppen gata – men se detta är de svarta ”gängmedlemmarna” alldeles för fega för !

Så över till den spännande ”nyheten” om Harald Blåtand, trots att den inte alls är någon ”nyhet” eftersom den var känd redan år 2021.

Redan 1841 hittades denna guldplatta i en kyrka i dagens Polen. Den nämner Kung Harald, Jomsborg och Aldin eller Oldenburg i Holstein, men garanterar inte alls att Harald Blåtand skulle vara begraven på någon av de platserna – det kan lika gärna tolkas som att han regerade över dem..

Till och med Arabiska och Muslimska Nyhetsmedia är långt vederhäftigare i sin fakta-redovisning i ämnet än de FALSKA, starkt vinklade och ”fake news” mässiga svenska, där tidningar som Sydsvenskan, Aftonbladet och Göteborgs-Posten hela tiden håller den allra sämsta kvalitet.

Jag citerar, från tidningen Al Arabiya News, den engelska upplagan – som dessutom publicerade ”nyheten” mycket snabbare och exaktare än i Sverige:

 

More than 1,000 years after his death in what is now Poland, a European king whose nickname lives on through wireless technology is at the center of an archaeological dispute. — —

But a Swedish archaeologist and a Polish researcher recently claimed in separate publications that they have pinpointed his most probable burial site in the village of Wiejkowo, in an area of northwestern Poland that had ties to the Vikings in Harald’s times.

Marek Kryda, author of the book “Viking Poland,” told The Associated Press that a “pagan mound” which he claims he has located beneath Wiejkowo’s 19th-century Roman Catholic church probably holds the king’s remains. Kryda said geological satellite images available on a Polish government portal revealed a rotund shape that looked like a Viking burial mound. But Swedish archaeologist Sven Rosborn, says Kryda is wrong because Harald, who converted from paganism to Christianity and founded churches in the area, must have received an appropriate grave somewhere in the churchyard. Wiejkowo’s Church of The Immaculate Conception of the Blessed Virgin Mary stands atop a small round knoll.

Historians at the Danish National Museum in Copenhagen say they are familiar with the “suggestion” that Wiejkowo is Harald’s burial place. Rosborn detailed his research in the 2021 book ”The Viking King’s Golden Treasure” and Kryda challenged some of the Swede’s findings in his own book published this year.

Associated Press publicerade också dessa uppgifter 31 Juli i år, och det skedde på ett korrekt sätt – utan de groteska vinklingar och totalt obevisade påståenden om Vikingatiden vi tvingats på i svenska media. Och om nu kung Harald Blåtand verkligen dog i Jomsborg år 986 enligt vad som allmänt antas – varför och hur skulle han då kunna ha förts till en kristen kyrka nära Wiejkowo – en stad som ligger ungefär 5 km från Wolin – ifall nu Jomsborg låg just där – vilket inte är bevisat. (Jodå, jag har själv besökt staden – nordiska gravhögar saknas inte i omgivningarna, men att påstå att någon av dem skulle innehålla Harald Blåtands kvarlevor, är för mycket sagt.)

Varför ägnar sig svenska journalister åt rena Rötmånads-skriverier, förvanskningar och fördomar om Nordens Historia ?

VARFÖR ??

Hur länge skall dessa förbannade kristna excesser alls få pågå, frågar jag er i Odens namn. Hur länge – HUR LÄNGE ??

HÄMNAS SKALL VI DEN GODE KUNG HARALD – ODEN STRAFFE DE KRISTNA HUNDARNA !!

”Jomsvikinga Saga” publiceras i Nyutgåva

Alternativförlaget Alterna Media har i dagarna utkommit med en ”nytolkning” av Jomsvikinga Saga på svenska, som kan köpas via länken här. Bokenbetingar bara 145 kronor i pris, vilket är billigt efter dagens svenska förhållanden, och har recenserats av bland andra författaren Lennart Svensson, vars recension ni kan läsa på denna länk. Den nya versionen lär bara vara en ”språklig modernisering” av Axel Ulrik Bååths klassiska översättning från 1887, som man kan läsa på nätet.

Normalt sett brukar jag vara mycket skeptisk till nytolkningar, och jag erinrar mig vad Frans G Bengtsson, ”Röde Orms” författare, en gång sa om den sortens påhitt i en av sina essäer, men till saken hör att Lennart Svensson själv är en erfaren språkman, och jag antar därför hans rekommendation utan vidare.

Boken är passande illustrerad av en viss Henrik Jonasson, en hittills ganska okänd tecknare, som ger berättelsen rättvisa. (Se bild ovan)Lennart Svensson misstar sig dock när han säger att Jomsvikinga Saga i allt väsentligt skulle vara en litterär konstskapelse. Slaget vid Hjörungavåg 986 är en fullt historisk händelse, och Sigvalde Jarl, kung Harald Blåtand och Håkon Jarl av Norge är helt och hållet väl dokumenterade historiska personer. För övrigt står det i sagan att ”Låsbågar” – det Vikingatida namnet på armborst – användes i Hjörungavåg – och även om tidigare kristna historiker fördomsfullt dömt ut detta som en efterhandskonstruktion fanns faktiskt ”gastraphetes” eller den bukanspända bågen redan på 300-talet före kristus, liksom romerska ”manuballistor” eller just armborst. När Jomsvikinga Saga nämner armborst som en angelägenhet för några få, utvalda prickskyttar som alla var yrkeskrigare, är det antagligen en helt exakt skildring, liksom beskrivningen av Jomsborg, en ort som arkeologer också identifierat.

armborstArmborst användes av Normanderna vid Hastings, av Vikingar vid Hjörungavåg, Stamford Bridge, och vikingarnas belägringar av Senlis och Verdun under tidigt 900-tal. Bågen var dock inte av stål, utan tillverkad i trä.

Dessutom försökte Påvemakten på tusentalet förbjuda armborstens användning, utom mot ”hedningar och kättare”. En skytt kunde ju bära ett armborst i gående färdigställning, i motsats till en pilbåge som inte kunde hållas uppspänd någon längre tid, och ansågs därför som ett särskilt djävulskt vapen i händerna på krypskyttar eller mördare – men påvens förbud hade som vi vet inte den ringaste verkan.

Jomsborg är också en fullt historisk plats, antagligen identisk med orten Wollin i Polen, som jag själv besökt så sent som denna sommar. När sagan nämner dess borgmurar, och det antal skepp dess hamn kunde rymma, handlar det om fullt verkliga uppgifter, och visst inga litterära fantasier, och det är bäst att hålla i minnet.

Också de beskrivningar av hur Palnatoke tog kung Harald Blåtand till fånga, hur skepp borrades i sank av vikingatida ”attackdykare” som flöt in med hjälp av trästockar nattetid, och mycket annat som också beskrivs i sagan, kan mycket väl vara autentiska händelser – och flera andra Islänningasagor nämner Jomsvikingarna, deras berömda löfte vid Kung Haralds Julagille och mycket annat – varför vi har berättelsen bekräftad ur många källor…

Lite mer av Jomsvikingarnas anda skulle behövas i dagens Sverige..