Etikettarkiv: Disablot

Profilbild för Okänd

EN SÅNG TILL FREJ…. (Och VÅRBLOTET – inga ”disablot, påskblot” osv till VÅRDAGJÄMNINGEN )

av

SÅNG TILL FREJ

(av KG Ossianilsson, ur ”Samlade Dikter” 1907 – delvis moderniserad av ”Hedningen”, Hedniska Tankar copyright 2026)

 

Frej Sveagud
med ax i hår
och blåklintglans i öga,
giv åter bud
om goda år
och guldregn från det höga!

Giv solen kraft
att lysa än !
Giv åkern saft,
du markens vän !
Sätt hopp i hug och fart igen
i våra händer tröga!

Vi sådde rikt,
vi skördar armt,
vår brist blott du kan bota:
Låt oss blota friskt
i vått och varmt
att vi äring får, och sen ska vi ej knota !

— —

Vi ött vår tid
med fåfängt tal,
vi yppat strid
och skördat kval,
vi mejat halm och bärgat skal:
blott du kan skänka kärna!

Vi letat långt
från hem och tro
den must, oss här är bjuden.

Vi funnit trångt
vårt svenska bo
och ful är den kristna skruden.

Men ännu väntar blid
i skogens hägn
med solgassfrid
och majnattsregn:
den gud, de kristna dolde som en sägn,
den milde, svenske guden.

 

Frej sveavän
med ax i hår
och blåklintglans i öga,
se, skimret än
omkring dig står
från Asars hallar höga.

Se, rik din dräkt
som teg och vång;
som kornets fläkt
din gudagång
vid syrsesurr och lärkesång:
Men Islam, det lockar föga.

 

 

Nu far med brus
från dal till dal
en vårens vind, av Frej själv bjuden.
Du sitter ljus
i fjärran sal
med solblink över huden.

Kom, lägg din must
i svenskens jord !
Kom, tänd din lust
kring bänk och bord !

Nu hyllar vi med Vaners ord
den milde, svenske guden !

 

 

Förklarande fotnot, till alla dem som ingenting kan och ingenting vet:

Frej är ”Sviagod” elller Svearnas Gud framför andra enligt Eddan, och det falska Helgonet ”St Erik” – aldrig erkänt av den katolska kyrkan – är ingen annan än just Frej – det är han som är avbildad på Stockholms officiella vapensköld- Yngve-Frej var upphov till Ynglingaätten, Sveriges urgamla Kungaätt, som efterträddes av Erikarnas dynasti först på medeltiden.

KG Ossianilsson, som vi tagit upp här i bloggen förut, (se inlägg från 2021-05-10 på länk här i vårt artikelarkiv) levde 1875-1970 och var född i Lund, Skåne. Han är idag en skäligen bortglömd poet, men var otroligt produktiv som författare under ett helt liv, och inte bara det. Nästan allt han skrivit håller låg kvalitet, men han var från början Hedning, samt Socialist – och inte så konservativ som man i efterhand beskyllt honom för att vara.

Alla hans tidiga diktsamlingar, ”Masker”, ”Hedningar” och ”Örnar” från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet var oerhört radikala för sin tid, och Karl Gustav Ossian Nilsson – som han egentligen hette – angrep framförallt förtryckar-organisationer som den ”Svenska” Kyrkan och dess negativa inflytande på vårt lands politik och samhällsliv – det eländet fortsätter ju som alla vet än idag. Han hyllade också den franska revolutionen, Japans strid mot Ryssland under det rysk-japanska kriget – Många svenskar upplevde Tsarernas Ryssland som ett regelrätt militärt hot – (så är det fortfarande)  och förutom det skrev han i stort sett alla företeelser och personer, som man kunde tänka sig att folk diskuterade i den akademiska småstaden Lund innan första världskriget.

KG Ossiannilsson var SSU:s första ordförande, och utan honom hade nog aldrig något Socialdemokratiskt Ungdomsförbund alls bildats. Han ”petades” dock i en ful utrensning av en annan Lunda-akademiker, Bengt Lidforss, med hjälp av en debattartikel i tidningen ”Arbetet” som fortfarande finns kvar, men bara i nätupplaga, oerhört mycket sämre än den en gång var. ”Broderskapsrörelsen” – idag omdöpt till ”Tro & Solidaritet” – kristna ”Sossar” som öppet samarbetar med ”Muslimska Broderskapet” i Egypten, samt Salafister från Mullornas Iran, hatade honom redan på 1910-talet, men se det struntade han i. Istället skrev han en roman, kallad ”Barbar-skogen” 1908 som skildrade ”Sosseriets” styrande nomenklatura inifrån, eftersom han hade insikt i ett och annat.

”KG” – som borde stått för ”Kul Grej !” gjorde istället en ”Mohamson” på 1920-talet, och gick in i det ärke-konservativa Svensknationella Ungdomsförbundet, men blev snart grymt besviken på dem också. På 1920-talet kunde ingen i Sverige förutspå vad som skulle hända i Tyskland anno 1939 – liksom ”peace in our time” Neville Chamberlain och flera Liberaler med honom – inklusive tyska sådana – såg han aldrig kriget komma – USA:s krig mot Iran, samma USA:s krav på att ”Köpa Grönland” och den fullständigt galna Trump-administrationens väg emot makten kunde heller ingen av oss – som lever nu – ha förutspått – så gamle KG är nog ursäktad, nere i sitt tidiga 1900-tal. Det enda man kan lära av historien, är att mänskligheten aldrig någonsin lär sig något av den alls, men KG Ossiannilssons ”Sång till Frej” är hursomhelst en freds-dikt – vilket framgår om man läser den.

 

KG Ossiannilsson i 30-års åldern – en excentrisk man som aldrig gav upp, aldrig slutade skriva..

Senare i livet fick han uppdraget att skriva ritual-texter till en mycket underlig, halvt mystisk, halvt frimurar-aktig organisation vid namn ”Bifrost-Orden” – men det handlade inte alls om något Asatro-Samfund likt den Norska organisationen Bifrost, den gången – och heller inte om Slapptaskar under Regnbågsfanor – utan om ett slags Sällskaps-Orden, inte olikt ”Lions Club”, ”Rotary”, ”Sirius-orden” och andra klubbar för festprissar, som inte alls är särskilt ”serious” eller ”Are you Sirius ??”

Själva har vi på Hedniska Tankar a-l-d-r-i-g läst något av hans senare produktion, förutom boktitlarna – som dock är ganska roliga.

Vad sägs till exempel om ”Vad kvinnan vill”, ”En turk i Östersjön”, ”Pappa & Människor emellan ”, ”Domedagsprofeten” eller ”Livet måste Levas !” Sådana boktitlar finns inte idag, och vi tvivlar allvarligt på att innehållet har så mycket värde, men OM någon hittade på sådana titlar nuförtiden – så skulle de nog fortfarande vara ”säljande” inför vilken skara av copywrighters som helst..

Också den hedning, som skriver dessa rader har skrivit ritualtexter – som finns på de här bloggsidorna, och nog är de betydligt bättre än halvtaskiga låtar från ”Ultima Jude”, ”Hulkoff”, fuck-off eller allt vad de nu heter – sånger som inte hänger ihop, inte är sångbara och inte heller går att läsa som vers, utan faller sönder till rena pekoral, fastän man försökt låna SÄRIMNERS stolta symbolik. Dessutom gjorde KG Ossianillson all sin poesi på rekordtid – vilket ibland märks – han talade också ibland om ritualtexterna som  ”ett rekord i hastighetsåkning per skrivmaskin…”.[6] 

Internet fanns inte på hans tid, men om det funnits, hade han säkert skrivit egna bloggar, rakt av och helt utan omarbetningar – precis som vi på ”Hedniska Tankar” ALLTID gör – våra texter skrivs i realitd, helt utan kompromisser.

 

Vi säger: Ja ja pojkar – Ni FÖRSÖKER men uppnår ingenting, ni ynkliga SMÅ KULTINGAR… Endast SÄRIMNER vet vägen…

”Hedniska Tankar” LEDER – Ni bara ”Följer” – ”Man Hat uns oft kopiert, aber NIEMALS Erreicht” –

Men för all del – vi mottar eder hyllning, för vår blogg och SAMFUNDET SÄRIMNER fanns LÅNGT INNAN ni skrev det här…

För KG Ossianilsson gick det ganska bra. Han fick fem söner, gifte om sig med sin hushållerska på 1960-talet – när han var över 80 år gammal – och flyttade till trakten av Linköping, där ett sentida, vänsterinriktat universitet helt glömt bort honom och gömt undan allt han skrivit, eftersom han ansågs vara ”för mycket höger” på 1960-talet, fastän det egentligen var tvärtom. Han dog först vid 95 års ålder, och slutade nog aldrig skriva – även om han inte fick ett enda dugg utgivet på Kulturmarxismens längesen flydda 1960-tal.

Han fick också en son, som hette just FREJ Ossiannilsson – och döpte sitt Östgöta-hus till ”Frö-Stad” – också efter guden Frej. Frej Ossianilson blev entomolog – alltså insektsforskare, inte ”etymolog” – och arbetade med folkförsörjning, skydd mot bladlöss och annat sådant – tills också han dog, 6 Mars 1995 – 86 år gammal.

Vida intressantare är dock vad som hände Folke Dovring (1916 – 1988) som blev medeltidshistoriker, specialist på agrarhistoria, populärvetenskaplig journalist och mycket mer. Allt gick bra för honom, tills han kom i delo med fuskaren Erik Lönnroth vid Göteborgsuniversitetet, tillhörande samma släkt som klåparen och skojar-professorn ”Lasse Liten Lönnroth” som fortfarande lever, efter att ha felöversatt hela Eddan, och förvanskat den till oigenkännlighet.

Bland annat har den senare klantskallen vid namn Lönnroth skrivit att ”mannar all herliga mannast !” (Om Thor i kvädet ”Harbadsljod”) MÅSTE översättas som ”pojkvasker” – Det måste det INTE alls – för det är KLOCKREN, ÖVERDJÄVLA IDIOTI att ersätta den ursprungliga betydelsen med raka motsatsen – så borde INGEN seriös akademiker eller översättare alls göra – och Lasse Lönnroths eviga dillande och lallande om att Loke måste vara ”bög” (vilket han upprepar, sida upp och sida ner, ungefär tio gånger om i sin Eddaöversätting – som är sämre än till och med Åke Ohlmarks) kan vi också lika gärna GLÖMMA.

Alltnog, ”Såsialdemokraturen” och Jante-Lagen i Sverige skällde Folke Dovring för ”Fascist” som man faktiskt skrev – och inkompetensförklarade honom. Då flyttade han helt sonika till USA, där han blev Professor, Ekonomisk expert vid FN-Högkvarteret, och särskild rådgivare till USA:s Energidepartement – samt Utrikesdepartementet – och Wikipedia skriver än idag att – vi citerar: Inget av det Dovring åstadkom i USA uppmärksammades dock i Sverige där han fick finna sig i att vara en icke-person fram till sin död 1998. 

Så kan det gå.

SVT och Sveriges ”journalistkår” förbereder som bäst den gamla S-märkta Nomenklaturans återkomst, och genomför en påverkansoperation till Sveriges och Ukrainas nackdel, men Islamismens, Trumps, Rysslands och Khomeini-regimens fördel – i alla fall som just vi tolkar dagshändelserna.

Kanske bäst ge FARBROR FREJ en chans i alla fall. Saven stiger om våren !

”VÅR I LUFTEN, MINA DAMER ! – MEN – VAR HAR NI ER ??”

Profilbild för Okänd

Diserna och ”Kvinnliga” högtider i Februari (repris från 2021)

av

Mer om Disablotet kan du läsa under huvudrubriken ”Högtider och Blot” och underrubriken ”Disablot” här ovan, för det här är ämnen, som jag berört i flera år. Ursprunget till festen för Diserna, de kvinnliga ödesgudinnorna och skyddsmakterna för den egna ätten, ligger i att vid Vinterns slut börjar förråden av mat ofta tryta, och även i nutidens Sverige ser vi nu hur energipolitiken inte helt ger önskat resultat och det börjar råda akut elbrist för industrin. I gamla tider var det förstås ännu värre, för då kunde en lång vinter betyda detsamma som svält, eller minskade chanser till överlevnad, och då var det inte konstigt att livets och vårens makter anropades.

Romarna anropade Juno Sospita, vars tempel låg nära Janustemplet och templet för Spes eller Hoppet i södra delen av Forum, passande nog. Juno Sospita var också krigsgudinna, likt Freja, och hade med nationens öde att göra, även om Junos vanliga roll som Modergudinna, mestadels motsvarades av Frigg – som ju ”alla varelsers öden känner” i vår mytologi.

Kelterna firade Imbolc för två dagar sedan en offerhögtid eller ett blot vars namn man tror kommer från ”ewe milk” och har samband med att fåren och fårtackorna borde börja lamma och mjölka såhär års, men också vårens ankomst i allmänhet, och anledningen till alltsammans var alltså inte mycket annorlunda än i Norden, och det gamla Rom. Imbolc är emellertid också starkt kopplat till den keltiska Gudinnan Brigid, gudinna inte bara för hemmets härd, utan också striden – och även där ser vi ekon av både Juno och Diserna. De kristna uppfann som vanligt ett fiktivt helgon, som skulle ha levt på 400-talet och försökte på så sätt ”kristifiera” och stjäla hela högtiden, vilket de inte hade minsta rätt till. Nuförtiden anser de flesta forskare att ”St Brigid of Kildare” bara är en kristen bluff.

På Irland firar man ännu Brigids fest med offer av halmkors (ursprungligen halmgubbar, julbockar och liknande) i heliga källor, och man firar också att vårsådden snart kan börja – Irland har ju ett mildare klimat än hos oss – och man firar slånbärets blomning – Blackthorn på Engelska – tänder ljus, hedrar de heliga källorna och äter traditionell mat, liknande de ”rester” som serveras vid Tjugondag Knut och det Isländska Thorrablotet, och som markerar att Julen är slut, och att hårda tider nu står för dörren… Framförallt äter man olika sorters ”såkakor” eller bröd, och bröd, offrade till Diserna, ingick antagligen också i den nordiska traditionen ” food such as colcannon, sowans, dumplings, barmbrack or bannocks” skriver Wikipedia..

Men – under alltsammans syns det ändå, att skottarnas och Engelsmännens ”St Bride” bara är ytterligare en variant av Diserna, och kanske också en trefaldig gudomlighet, som Nornorna. Det går inte att förneka Disernas inflytande, hur mycket dessa besvärliga kristna än försöker ! Kristna i Sverige och Katoliker håller också på och tjafsar mycket om ”Jungfru Maria” såhär års. De firar något som heter Kyndelsmäss eller Candlemass, och insisterar på att det hela ska ha med deras kyrkor att göra, men så är det inte alls, för så har det nog aldrig varit, i någon del av Världen.  Kyndelsmäss har aldrig firats i Västeuropa förrän på 600-talet, medan Disernas fest går flera tusentals år tillbaka i tiden.

Brigid skildras oftast som ett eldfängt, rödhårigt fruntimmer…

Varför festen alls har med ”Kyndlar”, alltså ”Candles” eller stöpta ljus att göra, beror nog bara på inflytande västerifrån, och hur som helst kan man i de nordiska länderna iaktta att solljuset såhär års börjar bli starkt nog för att arbeta vid, även om kvällarna och på morgonen, och enligt svensk folktro – traderad av Ebbe Schön och andra skulle man i Västergötland vid Kyndelsmäss ha ”fästat elden med Brännvin” vilket innebar att alla i hushållet skulle ha hällt alkohol på glöderna av elden, och låtit den brinna ut tills nästa dag, då man tände den igen. Alla de ”WHAAMF!” och ”poff” samt explosioner som måste ha uppstått, var väl ett lika bra sätt att hylla Eldgudinnan Brigid som något, och det skall man också ha gjort i Norra Bohuslän, skriver han – men varifrån kommer dessa traditioner med ”Eldborgs Skål” – kan de möjligen ha kommit med kristna missionärer från de Brittiska öarna – Västergötland kristnades ju därifrån – till skillnad från Svealand, där tyskar var verksamma – eller är detta rester av Disernas och Nornornas kult…?

Vid Kyndelsmäss skulle också ljustillverkningen vara över, sa man i hela landet, och det har jag tagit fasta på. Av ljusrester har jag gjort blotljus, som alltid, och här ser ni årets produktion. Dessa fungerar lika bra ute som inne, och kan dessutom fungera som braständare (men inte pederaster !) till valborgsbål och stora eldar – man slänger bara in ett av dessa ljusklampar bland veden, för att få den att flamma i högan sky – och förutom ljusstumpar kan man ta fårtalg, bivax och gamla värmeljus för paraffinets skull och framställa dessa ljus i olika färger – vilket kanske är en hednisk hobby i sig.. Om Lärkan kom till Kyndelsmäss, flög hon aldrig högre än oxen bar sina horn, sa skåningarna, och där kunde Kyndelsmäss innebära en tidig vår – medan Västgötar och Värmlänningar insåg att ”dagen längt sig en timma i båda ändar” tills den dagen, medan Hälsingarna trodde att ”Kyndelsmässotö ger dålig skörd och ruttet hö” och nästan alla hedningar ansett att den blåst som möjligen råder på Blasisus dag, innebär blåst i flera veckor...eftersom man här i landet aldrig förstod och aldrig höll med om de katolska prästernas mässande..

Profilbild för Okänd

”Yster när det doftar Ister” – Morgonposten och Josefin Skans ger oss recept på Doftljus – OCH DET KOKTA FLÄSKET BLIVER STEKT !! (repris från 2023)

av

Det är strax dags för det som kallas Kyndelsmäss eller Candlemass enligt de kristnas kalender. Det gäller någotslags mumbo-jumbo om orörda Jungfrur eller Jungfru Maria, tror jag – men sådana fjollerier kan ingen vettig människa eller man tro på – ge mig en erfaren kvinna, det är vad jag säger – I Särimners namn, ja i Särimners namn… En sådan mänsklig klenod är säkert Josefin Skans, journalissa från Morgonposten, detta under av vederhäftighet och saklig information på nätet.

Hon har i dagarna publicerat ett recept på doftljus med Bacon, som är så himla bra att jag ovedersägligen måste föra det vidare.

Kommersiella varianter på temat har redan fullbordats. HÅLLER MUSLIMER OCH JIHADISTER BORTA FRÅN DITT GRANNSKAP !!!

Kloka och underbara Josefin skriver – och förlåt, jag blott citerar:

Koranbränningar har börjat bli en hobby som intresserar fler och fler. Sådana aktiviteter kan dock leda till rätt mycket bråk och uppståndelse – och man vill ju gärna kunna ägna sig åt sina fritidssysselsättningar utan att det kastas sten och polisbilar sätts i brand. Låt mig därför föreslå en annan hobby du kan ägna dig åt. Den har samma – på alla sätt –värmande effekt som brännandet av en koran, men själva handlingen har en betydligt högre mysfaktor än att sätta fyr på islams heliga bok. För vad kan väl vara trivsammare än ett doftljus? Och om det är ett doftljus som avger en behaglig vällukt av bacon har det samma effekt på delar av befolkningen som en koranbränning.

Men hur får man tag på ett bacondoftljus?

Du stöper det givetvis själv!

Tänk dig  – att få tända ett baconljus hemma och låta den behagliga doften sprida sig i din boning och öka trevnaden. Men du kan förstås också tända det på offentliga platser. Själv har jag funderat på en allé av bacondoftljus vid ingången till moskén på Medborgarplatsen.

– Morgonposten, 2023-01-23

”Candlemass” är förresten en HEDNISK fest från början. Kelterna firade såhär års något som hette Imbolc, ägnat åt deras eldgudinna Brigid, eller ”The Bride” som har mycket gemensamt med Freja – och för dem – på det forntida Irland – var detta också början på Våren, ett slags inledande vårblot. Här i Norden har vi alla firat Disablotet till Disernas ära – något du kan läsa mer om under avsnittet ”Blot och Fester” här ovan – men främst av alla diser är förstås Vanernas Dis, alltså Vana-disen, Freja själv – och hennes blot firades med facklor i Disa-salen i Gamla Uppsala, så där ser man… Vad Josefin Skans skriver om är inget sammanträffande, men en ”meningsfull tillfällighet” för utan att ens vara hedning hör hon blodets röst – det är så att säga en fråga om kvinnlig intuition som får henne att handla rätt, just denna årstid.

 

Ädel Medborgarinna. Har luktat på Oset och SETT LJUSET ! Sannerligen Sannerligen skall hon få SKÅDA SÄRIMNER !

Först gäller det naturligtvis att köpa in massor av bacon. Detta gör du enklast i närmaste affär. Håll gärna upp paketen med bacon i höger hand, och lyft dem emot skyn, så att alla – särskilt dina muslimska grannar – ser att du köpt hem massor med sidfläsk eller bacon såhär före Ramadan ! Fläsket har naturligtvis flera positiva sido-effekter, vetenskapsmän har redan konstaterat att de som äter bacon, har mycket mindre benägenhet att spränga sig själva i luften som alla dess galna självmords-bombare i Pakistan eller annorstädes… skriver Josefin. Minns också planerna på ”The Särimner Device” som Hedniska Tankar färdigställde redan för flera år sedan.

1/2 l baconfett

1/2 kg bivax

Röd vaxfärg

6 st kraftiga glasburkar som rymmer 0,5 liter

3 ljusvekar

3 vekhållare

Så här gör du:

1. Plocka fram de sex burkarna. Se till att de är rena, och håller rumstemperatur. Plocka dem alltså inte direkt från ett kallt skafferi eller från källaren.

Kapa till ljusvekarna så att de är fem centimer längre än burkens höjd. Fäst vekens ena ände i en vekhållare.

2. Ta fram ditt baconfett (som du givetvis alltid har ett litet förråd av). Se till att alla eventuella rester av kött är bortsilade.

3. Placera tre av burkarna i en stor kastrull som du fyller med varmt vatten. Därefter fyller du en av burkarna med baconfett, en med bivax och den tredje ska vara tom.

4. Ställ kastrullen på spisen och hetta sakta vattnet upp på låg värme. När baconfett och bivax fått flytande form häller du hälften av vardera i den tomma burken. Rör om ordentligt i burken med blandningen, men försiktigt, med något smalt husgeråd av trä. Sedan tillsätter du röd vaxfärg i blandningen tills du fått den nyans du vill ha.

5. Fäst nu de tillklippta vekarna i varsin vekhållare. Placera sedan vekhållaren på botten av en glasburk. Håll fast vekhållaren på botten med ett lämpligt föremål. Häll sedan på smält bivax så att det täcker vekhållaren och litet till – vaxets funktion är förstås att hålla fast vekhållaren. Låt bivaxet stelna.

Toppen på veken snurrar du runt en strumpsticka och lägger strumpstickan över öppningen på burken (snurra upp veken på stickan så att veken är sträckt och rak).

6. När bivaxet är stelt, häller du på lite till och håller upp burken och roterar och skakar den försiktigt så att bivaxet flyter ut och täcker insidan av burken. Ställ ner, låt svalna och stelna och sedan häller du på ett lager med blandningen av bivax och baconfett. Låter stelna. Därefter häller du på ett lager rent baconfett och låter det stelna. Sedan ett lager bivax, ett lager av blandningen med bivax och baconfett, och ett lager rent baconfett. Låt lagren stelna mellan varje påfyllning. Så håller du på tills burken är fylld. Se till att sista lagret består av bivax.

7. Ställ burken med dess blandning på en sval plats och låt blandningen stelna ordentligt. Sedan går du vidare med och fyller de två andra burkarna. Känner du att du har koll på saker och ting så kan du förstås fylla de tre burkarna på en och samma gång.

– Morgonposten, 2023-01-23

”THE TOOLS OF THE TRADE HAVE ALREADY BEEN MADE – AND WHAT HAS BEEN MADE, CANNOT BE UNDONE ! OUR TIME WILL COME… OUR TIME WILL COME…. !

Josefin Skans avslutar sin artikel sålunda:

Jag har valt att använda röd vaxfärg, men du kan förstås använda vilken färg du vill. Betänk dock att grön vaxfärg kan leda till förvirring hos muslimer. När de ser det gröna ljuset kommer de förstås att tycka att det är fint, och dras till det – eftersom grönt för dem är en helig färg. Men ju närmare ljuset de kommer desto mer kommer de att känna doften av bacon. Ja, ni kan själva föreställa er hur förbryllade och konfunderade de skulle bli, möjligen rentav skrämda. Kanske paralyserade – ska de röra sig mot ljuset eller springa åt andra hållet?

När jag tänker efter låter det rätt kul. Kanske ska jag ska testa grönt som färg på ljusen i den där allén?

– Morgonposten 2023-01-23

Så skriver Särimners Sändebud – och tänk nu så hemskt, om någon gör allvar av det där. Jag rekommenderar det förstås inte alls, nähä då – men ingen kan hindra mig eller någon annan, från att placera ut Bacon-doftljus i ett eget hem, eller i lokaler man själv äger… Äger vi svenskar inte detta land och allt som finns däri, kanhända ?

Profilbild för Okänd

Göje Månad börjar… (inlägg från 1 Februari 2023)

av

I Väntan på Disablotet, som snart kommer – Dagen Disa i den moderna svenska almanackan är inte inne ännu – så har vi nu passerat in i Februari. Disablot och Disting – den dag av rättsskipning och marknad som följde dagen efter själva blotet – har inte infallit ännu – för den gamla Distings-regeln säger att Disablot firas den första fullmånen efter tjugonde dagen Jul – vilket i år innebär på söndag, 5 Februari.

Nu finns det vissa ursprårade samfund för New Age, Multikulturellt Mischmasch, Flum och diverse droger som firar på andra datum, men sådant kan ni glömma. Det är ändå inte Hedendom, inte Asatro. De kristna firar däremot Kyndelsmäss eller Candlemass i morgon, av samma orsak som vi hedna ärar Diserna – och Goi på norröna är inte alls något ord för spårsnö, snöslask eller liknande – ni ska inte aningslöst godta allt som står på svenska Wikipedia, hedningar små – för de sidorna är skrivna av en hel del kristet folk som ändå inte har reda på sig.

Kelter och Irländare firar något som kallades Imbolc eller Ewe-molk på denna dag – i det nutida, tvångskristnade och katolska Irland kallas det ”St Brigid’s Day” eller ”the Bride’s day” efter ett hitte-på helgon, som ska ha levat i County Kildare. Brigid var en keltisk gudinna – hon stod för hem och härd, och den heliga, renande elden – som kan förtära Koraner och annat otyg – var hennes symbol. Hennes namn betydde ursprungligen helt enkelt ”bruden” och hon var en vårens gudinna,liksom Freja eller Vanernas Dis, Vana-dis själv. Vi som kan något om Nordisk mytologi vet att Heid var ett annat namn för Freja, ”tre gånger bränd i den höges hall, men ofta, osällan den bruden ändå lever” för att tala med Voluspas ord, och Freja är – som sejdens mästarinna – en kittel-kokerska, en eldgudinna vid härden – liksom Brigid på sin tid.

”Goi” – slutligen – kan vara ett ”noa-ord” eller ett annat namn för gudinnan, ”den goda disen” – hon som skyddar och bevarar. Men – varför sökte så många Nordeuropeiska kulturer beskydd från kvinnliga väsen just nu, såhär års ? undrar ni kanske. Jo, i ett äldre jordbrukarsamhälle var det mycket enkelt. Maten och Vinterförråden var nu nästan slut – och att kontrollera dem var en uppgift som tillföll kvinnorna i huset eller rättare sagt hallen – man hade ju hallar av trä, men inte hus av sten. Vad värre var – fodret åt boskapen kunde sina också – och om det tog slut, och om inte får och tackor blev fruktsamma på Irland, exempelvis; så skulle det ju finnas ännu mindre att äta innan nästa skörd var bärgad – och i Norden var det snarare boskaps-skötsel än rent ”jordbruk” som gällde – det vet ändå varje kulturgeograf.

Någon produktion av finare brödsäd typ vete eller havre bedrevs knappt, det var mestadels råg eller korn det gällde – och dåtidens åkertegar var smala och små. Byarna var lagda i solskifte, med växelbruk – och om boskapens foder tog slut, och den dog så fanns det ingen gödsel, och därmed inget som gödslade åkrarna, ingen ny boskap, ingen bra skörd nästa år och inget att hoppas på – så Vinterns slut och vårens början var en kritisk tid, då det gällde att sörja för hem, hus och härd. Man vände sig till den goda jorden, elden, hemmets härd – mödrarna och kvinnorna. Inte så konstigt, när – eller i ert fall om – man tänker efter.

Också detta år, är Disablotets budskap fortfarande aktuellt, elkris eller inte, eskalering i Ukraina eller icke. Man behöver möta kvinna, och kvinna behöver möta man. Freja är en fruktbarhetens gudinna – och man skall icke möta man, inte kvinna med kvinna heller – för på det sättet blir inga barn gjorda, och det blir heller inget fruktbart liv av sådant.

Erik Axel Karlfeldt, den svenske poeten och Nobelpristagaren skrev en dikt om just Göje månad, som lyder som följer. Han hade verkligen sinne för Hedendom, och angående Agrimonian – en bittert smakande Småborre, en gul blomma liksom Tätörten – som får filbunke att vassla sig och surna – viktig såhär års – är de gula blommorna förstås också helgade åt Freja, liksom Gullvivan, Gulmåran och många andra. Karlfeldt var en lärd man, och han behärskade sitt ämne. Lyssna och lär – försök förstå budskapet – om ni nu kan.

”Den som har öron till att höra, han höre”

 

Nordan är min kärleksvind
och Göja min älskogsmö.
Aldrig står solen så röd vid sin grind
som stigen från bolster av snö.
Aldrig är flickan så skön för din blick
som sedd genom yrvädrets flor.
»Dansa och sjung, agrimonia drick«,
så säger oss Göja, min bror.

Solen, som går i den kyliga Fisk,
nu drager sig tidigt till ro.
Så ock var yngling, fullkommen och frisk,
nu önskar hos kärestan bo.
Sunnan går kvalmig i skogar av lind
och andas förgiftande dunst;
nordan, kom nordan, vår bilägersvind,
som blåser om hälsa och gunst!

Långvägs jag kommer av nordvindens bygd
och söker min älskades lund.
Ser du mitt lopp under granarnas skygd,
kom möt mig i Veneris stund!
Gott är att handla med kvinnfolk, jag lärt,
i Göjas trovärdiga natt.
Hör, över drivan, som dagsmejan tärt,
går tassande mjukt Peter Katt.

Nu må man gilja och bygga sig bo,
ty gamman är god som en päls;
aldrig slår rötan i huset sin klo,
om timret i Göjetid fälls.
Fastlagen kommer; om jorden i tö
täcks röja sin fruktsamma famn,
strör jag på Disernas helgdag mitt frö
i ditt och de heligas namn.

Profilbild för Okänd

”Det sa TJONG i Betongen när hon föll från BALKONGEN !”

av

Att bo på femte våningen i Jakobsberg, strax nära Engelbreksvägen – är ett MYCKET FARLIGT PREDIKAMENT. Jag har själv bott där i sju år, så jag vet vad jag snackar om. Numera har jag flyttat något hundratal meter bort – men skillnaden på det klientel som omger mig, är högst obetydlig.

Svenska media började i morse skriva om hur grannar i området hört upprörda skrik och vrål från en balkong i närheten. Många av de boende i huset vaknade av ett bråk under natten och hörde höga röster och skrik, skriver en av våra kvällstidningar.  Skriken var så höga att boende skall ha vaknat av det – men så hördes en tung duns, och allt blev tyst. Det var strax efter midnatt, och ”tumult” ska ha uppstått i trapphuset – i och för sig inget ovanligt i dessa trakter – jag har själv varit vittne till sådant otaliga gånger – och flera manliga personer uppges ha begett sig från adressen. Så hittade man en svårt skadad kvinna, som uppenbarligen fallit från en balkong – på femte våningen, som sagt. Hon avled senare på sjukhus, och en ”man i trettioårsåldern” som kvinnan skall ha haft ”en relation” till, påträffades i lägenheten – och är nu misstänkt för mord, med vilken misstankegrad anges dock inte – men kanske man kan skriva ”skäligen misstänkt”.  Flera personer tycks också ha varit inblandade i dådet, åtminstone om vi får tro media.

Sådant här blir bara vanligare och vanligare i Sverige nuförtiden. Jakobsberg är inget undantag, och inte heller centrum för fenomenet ifråga…

Redan 2006 sände Sveriges radio ett program betitlat ”Balkongflickorna” om ett tiotal otäcka mord, som inträffat just när kvinnor (inte ”flickor”) helt enkelt ”råkat ramla” från balkonger. Socialdemokratiska politiker – för det var sådana som hade makten – förnekade i flera år problemets blotta existens. Nu – 17 år senare – händer det igen. Och igen. Och igen. 2018 var det nya artiklar i kvällstidningarna, men de ledde inte till någonting alls. År 2013 skrev en viss Amineh Kakabaveh – samma person som en viss Erdogan i Turkiet velat ha utlämnad, eftersom hennes namn stått på ”en hemlig lista” inför Sveriges NATO-anslutning som naturligtvis ingen ”vanlig” svensk fått se – vår Regering hemlighåller som vi vet allt sådant – en hel motion om just ”Balkongflickor” och krävde att en utredning skulle tillsättas – men fick såklart inget svar.

Man vet, att det enbart år 2016 var så att ”balkongflickorna” utgjorde 10 % av alla mord i Sverige – men polisen tyckte tydligen att det här med fall från balkonger var ”knepiga” fall, så nästan inga åtal skedde.

 

Nämen helt normalt och inget att oroa sig för… Man (S)over lugnt i (S)ovstaden Jakob(S)berg…. ”hedersvåld” finns väl inte, eller ?

 

Man har aldrig velat eller vågat publicera hur många alla dessa mystiska ”balkongfall” är till antalet. Vad kan det bero på ? Uppenbarligen måste de vara ganska många vid det här laget. Ett tiotal har listats på Wikipedia, tio fanns redan år 2006, 10 stycken ytterligare skedde år 2016 – och antalet per år kan nog inte ha minskat sedan dess, utan snarare ökat. Minst ett trettiotal helt olösta mord, alltså – kanske många många fler. Det finns ingen som vet, för ingen vågar tala om det i media. ”Tystnadskulturen” och ”cancel culture” råder överallt – inte bara i nattsvarta Jakobsberg i Midnattens timma.

Är 2021 var det faktiskt en forskare vid Stockholms Universitet som försökte undersöka fenomenet, och till och med skriva om det. Han blev genast misstänkt för ”kränkning” av vissa befolkningsgrupper – dessa kunde ju bli ”utpekade” och Universitetsledningen avbröt plötsligt hela projektet. Det var alltså inte mördarna som kränkte någon, nej nej – själva balkongmorden var helt i sin ordning. Nej Nej förstår ni ! Det var ju forskaren, som begick ”etikbrott” – men mördarna – ja – de gick fria..

Har man ovanligt låga balkongräcken i just Jakobsberg, tror ni ?

Är det något fel på balkongernas konstruktion – Någon av Boverkets byggnormer som man fuskat med, kanhända ?

Ska vi ha galler för alla balkonger, någotslags ”tigerburar” för svenska folket – som en del politiker redan lär haft på förslag (se ovan) ??

Våra (S)-märkta politiker är skrämmande i sin flathet, sin inkompetens, sin ovilja i att förstå rena fakta, och vad som var ett faktum redan för flera år sedan. Föreningar som GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime – har skrivit om saken, om och om och om igen. Islam är bakom allt. Ideologin, vansinnes-religionen, den farligaste sortens Monoteism, som lär ut att det finns en ”gud fader” eller Allah någonstans, som skall vara allsmäktig, och hela tiden bestämma allt över alla – särskilt då kvinnorna., vars sexualitet noga skall kontrolleras och regleras.

Där har ni de skyldiga. De, som hela tiden ger bidrag till denna våldsideologi från Mellanöstern, och som hela tiden stöttar den med bidrag, ord och gärningar. Morden drivs på av religionen. Morden fortsätter öka i antal, eftersom man importerar mördare och hela klaner med problem. 

Rosengård, Bergsjön, Hässelby, Lambohov… stad efter stad, län efter län, kommun efter kommun – överallt samma sak…och samma mördare. Samma ideologi. Samma religion. KOM IHÅG att alla kulturer INTE är likvärdiga…

Själv tänker jag på det faktum, att Disablotet infaller denna vecka – eftersom jag är Hedning och dessutom Asatroende. Jag kan heller inte vara så mycket annat. Jag ser ju hur de kristnas tystnad, politikernas inkompetens och islams utbredning bara göder problemet, och gör saken värre för varje dag som går. Morden är in på skinnet, in på bara ansiktet. De händer här och nu, runt omkring mig – i den förort jag bebor, och om ni tycker att jag är ironisk och skämtar för mycket om saken, så är kanske inte heller det så konstigt.

Tankens kraft, och det faktum att också humor kan vara ett skarpt svärd; det är något jag alltid trott på. För alla de som är förtvivlade, för alla de som är fångade i en hopplös situation, som islam och socialdemokratin i Sverige försatt dem i, så kan humorn faktiskt inte bara vara en lättnad, utan en väg bort från den Monoteistiska galenskapen, alla dessa Abrahamitiska religioner, som orsakar samma slags problem, vartän i Världen de visar sig och dyker upp.

Islam och Kristendomen föraktar kvinnorna. Asatron och Hedningarna värnar och försvarar dem…

Diserna – dessa kvinnliga skyddsväsen – var till för att bevara och skydda kvinnorna. Det var goda gudinnor och gudamakter, som lät kvinnan själv bestämma över sin sexualitet, sitt barnafödande och den hon helst ville vara. Kvinnor i vår kultur fick vara starka och självständiga. De var till och med värda att dyrkas, och uppskattas för sin egen skull. Man fick inte slå, ofreda eller misshandla dem – och Disernas fest var liksom Freja Freya Freyja helig…

Så var det i vårt land en gång. Kan vi få den tiden tillbaka ?

Själv är jag ganska övertygad om den saken. Slår vi islam och kristendomen ur brädet, så finns humanismen alltid kvar. Jag tänker på den etniskt svenske poeten Erik Axel Blomberg, han som i en av sina mest kända dikter – en klar favorit – jag har citerat den flera gånger – en gång skrev:

”Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig”

De kristna ljuger och tjatar om ättestupor – något som aldrig förekommit i verkligheten i något Nordiskt land överhuvudtaget, eftersom det bara är ytterligare en kristen lögn från 1600-talet.  ”Balkongbrudar” är däremot verklighet, och det kan vi se idag – i Jakobsberg, i Stockholm, över hela Sverige. Om vi är trogna emot oss själva, och det land som en gång blev vårt, måste vi göra slut på det. Vi måste göra slut på Islam. Vi måste göra slut på kristendomen, Monoteismen, Sosseriet, lögnerna, oförmågan att se och tänka klart. Alltihop. Ja – alltihop.

Eller, för att citera en viss Nobelpristagare, som vägrade att komma till ett land som dagens Sverige och ta emot sitt pris:

I’m a-goin’ back out ’fore the rain starts a-fallin’

I’ll walk to the depths of the deepest black forest

Where the people are many and their hands are all empty

Where the pellets of poison are flooding their waters

Where the home in the valley meets the damp dirty prison

Where the executioner’s face is always well hidden

Where hunger is ugly, where souls are forgotten

Where black is the color, where none is the number

 

 

And I’ll tell it and think it and speak it and breathe it

And reflect it from the mountain so all souls can see it

Then I’ll stand on the ocean until I start sinkin’

But I’ll know my song well before I start singin’

And it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard, it’s a hard

It’s a hard rain’s a-gonna fall

 

Det regnar ikväll. Ett hårt, iskallt regn lägger sig över förorten, betongen och all livlös asfalt. Själv är jag på väg till närmaste polisstation med ett brev, innehållande vittnesmål, uppgifter, 7-S rapport  (jag hoppas ni vet vad det är för något) rörande allt jag sett och hört härute – om en viss Engelbrektsväg och en viss lägenhet.

Kalla mig gärna Engelbrekt, om ni vill. Eller Hedningen. Eller vad tusan som helst. Det kvittar.