”Scientific American” spekulerar om ”proto-myter”

Scientific American är visserligen namnet på en ansedd och väl renommerad vetenskaplig tidskrift, men för en del svenskar låter dess namn lite som ”A contradiction in terms” eller en nätt självmotsägelse. Hur många vetenskapligt och rationellt sinnade amerikaner finns det egentligen, i dessa av Trump- och Clintonanhängare dominerade tider ?

Humaniora är heller inte denna tidskrifts starka sida, men under rubriken ”arts and culture” spekulerar en för mig helt okänd skribent vid namn Julien D’Huy osakligt om ”proto-myter” och det där som kallas komparativ mytologi…

Komparativ mytologi är ingen ny vetenskap, eftersom den fanns redan på 1800-talet. Redan då (år 1890) försökte pionjärer inom etnologi eller folklivsforskning som James T Frazer  – författare till ett mycket berömt verk vid namn ”Den gyllene Grenen” spekulera om en ”ur-religion” eller ett slags ”super-myt” i vilket precis alla mänskliga kulturer skulle ha sitt upphov, och all andlighet skulle kunna förklaras. Frazer var också Viktoriansk kristen, och ansåg att vad alla folkslag utom de kristna engelsmännen höll på med strängt taget var vidskepelse, mumbo-jumbo och hokuspokus, färgat av magi och andra primitiva föreställningar. Han – och andra viktorianska kristna – tog också vissa amerikanska indianstammars myt om en skapare, ”Manitou” eller ”Den Store Anden” som exakt samma företeelse som Jehova eller den kristne Guden, allstyrande, allsmäktig och allvetande, vilket Manitou – vars roll i den senare skapelsen var ganska liten – inte alls var. Överallt förvred, förgrovade och förenklade Viktorianerna i kolonial anda nästan alla folkslags myter till ”Ur Monoteism” – trots att denna inte fanns i sinnevärlden, enligt vad senare forskning bevisat – tråkigt nog för de kristna !

Vad Julien D’Huy försöker sig på, är en lite modernare version av samma sak – vad man kallar måttlös universalism, eller vad som i dagens USA betecknas som ”Cultural (Mis)Appropriation” av värsta slag.

karlavagnen-2-e1363877725515

Han studerar till exempel helt olika folkslags – i helt olika Världsdelar – uppfattning om Karlavagnen, eller Lilla Björn och Stora Björn, samt hur dessa två stjärnbilder har ”förklarats” i olika mytologier, och kommer fram till att det mycket ofta rör sig om jakt på villebråd av olika slag, vilket skulle tyda på ett Afrikanskt ursprung till precis alla myter, och även om ”Out of Africa” teorin är väl accepterad av Världens alla antropologer – utom i Kina – Pekingmänniskan kan faktiskt ha utvecklats helt självständigt, anser man där – så är de flesta forskare och genetiker ense om att mänskligheten utvandrat från Afrika i flera vågor och inte en våg. Neanderthalare (som är förfäder till inte mindre än 12 % av DNA hos dagens ”Vita” eller Kaukasier) utvandrade långt tidigare – minst 100 000 år före – förfäderna till ”dagens” människor. Sedan har vi också Denisovamänniskaan och en hel del andra fynd, som inte alls passar in i något känt utbredningsmönster, varesig från Afrika eller andra håll, även om en del forskare taktfast ropar i kör att detta skulle vara förfäderna tilll Wedda-rasen på Ceylon och Aboriginer eller Australnegrer, som alltså i mindre utsträckning är släkt med just afrikaner än någon annan grupp. Så långt det antropologiska, och ”so far, so good”…

Förutom det ignorerar också ”Scientific American” fakta som inte stämmer in – exempelvis att Stora Björn heter ”The Big dipper” på engelska, och på Lapska lär kunna översättas med ”Kåsan” – vilket inte alls stämmer med ”jakt-teorin”.

Ändå fortsätter D’Huy att påstå, att bara för att myten om ”regnbågsormar” eller föreställningen om regnbågen som en väldig orm, så måste detta vara en myt som färdats från Afrika till Australien, och därmed skulle alltså denna föreställning vara universell. Problemet är bara att det där är struntprat, skitsnack, balderdash, rent ljug. I Asatrons värld är Regnbågen en bro, inte alls någon orm eller något djur, och kallas Bif-röst, den skakande eller bävande bron. Lika illa går det för honom, när han talar om Karlavagnen, som ju troddes vara Tors vagn och inget jaktbyte. Författaren säger sig ha undersökt 72 olika myter, men Asatron eller de germanska folkens föreställningsvärld passar inte alls in i mönstret – utan framstår som helt unik, trots att D’Huy hela tiden försöker ignorera den – eller just därför.

Vad han inte begriper, är att folk faktiskt kan göra liknande ”myter” eller dra liknande slutsatser helt oberoende av varandra.

3c2940ed-9c0f-4eee-8bd3df10f9175bf8_source

Statistisk tablå och tänkt utvecklingsträd, som ingenting bevisar. Samer är inte indianer, och Bushmän eller Khoikhoi talar inte Mohave eller Samiska…

Det är att underkänna Aboriginernas uppfinningsförmåga och tänkande – och därmed grov rasism – om man hävdar att de inte själva och utan någon annan förebild kunde dra slutsatsen, att Regnbågen kommer fram efter att det regnat, och alltså med lite god vilja eller fantasi kan liknas vid en ”vattenorm” över himlen. Denna – och andra mytiska ”förklaringar” betyder inte ett gemensamt ursprung alls, utan bara att befolkningar i liknande klimatzoner kunde komma på ungefär samma sak.

D’huy romantiserar och drömmer om någotslags ”sagornas och lägereldarnas tid” då vandrande historieberättare och skalder i tusentals år ska ha spritt samma myter och samma historier i det oändliga, men detta är också att grovt underkänna och undervärdera sk ”primitiva” kulturers förmåga till nytänkande och självständigt skapande – var och en på sitt håll…

Exempelvis finns det en ”jordbävningsorm” i japanska myter och i Shinto, likaväl som en Midgårdsorm inom Asatron, men vad bevisar nu det ? Att japaner och vikingar skulle stått i omedelbar förbindelse, och lånat samma historia av varandra ? – Nej, inte alls. ”Jordbävningsormen” eller rättare sagt den stora havskatt (en fisk !) som ska ligga under japans berg liknar bara ytligt vår Midgårdsorm, och så är det med andra mytiska djur också. Visst, många forskare har observerat att det finns drakar i kinesisk mytologi, liksom i Västerländsk – men där medeltidens drakar stod för Djävulen, eller något ont, och sprutade eld, var de kinesiska drakarna sprutare av vatten, havsvarelser och regn-andar, som ansågs goda, välsignelsebringande och dessutom ända in till 1905 var symboler för kejsarmakten – helt annorlunda än den ”västerländska” draken.

D’Huys analys missar helt detta med funktionen eller betydelsen av i och för sig likartade sagoelement, begreppet ”drake” eller ”älg” kan ha funnits i två olika kulturer visst – det är älgjaktstider i Sverige snart – men Nordamerikas indianer såg inte alls sin ”Moose” eller den vida större Amerikanska Älgen som samma sorts djur eller samma sorts jaktbyte som vi. Älgen som bytesdjur var inte och är inte alls av samma betydelse för någon av dem som för oss, som utvecklat närmast en symbios med vår egen älg – som inte bör översättas ”elk” eftersom amerikaner i så fall tänker på ett helt annat slags hjortdjur…

Dessutom –  ”Aur var alda, tha ekki var” står det i Voluspás skapelseberättelse. Asatron har flera skapelseberättelser, nämligen – och vi har en urjätte Ymer, precis som kinesernas P’An Ku – den första människan. Men – där Pangu – som han också stavas – var ett slags ”Världsbyggmästare” som mejslade ut kinass berg och floder, så att det stod det härliga till byggdes Midgård av Ymers kött – och gudarna använde honom som byggnadsmaterial, ungefär som den indooeuropeiska föreställningen om urjätten Kronos… ”Scientific American” ignorerar 200 år av forskning, när de bara blandar likartade drag hej vilt, utan hänsyn till kulturkretsar eller redan klarlagda språkliga sammanhang. I och för sig – muntligt berättande kan traderas över långa sträckor och tider, visst – men låt oss återvända till ”aur var alda, tha ekki var”

1280px-cmb_timeline300_no_wmap

 Vår egen, ”vetenskapliga” skapelsemyt –  the Big Bang Theory – innehåller inget kristet trams om guds ande svävande över vattnet eller något sådant. Vi tror inte längre på en hög med lera, som de forntida Egyptierna, ur vilken skapelseguden Chnum eller Ptah drejade fram de första människorna på en drejskiva, och har inga dunkla kinesiska eller indiska hypoteser om jorden som vilande på en enorm sköldpadda, fyra huvuden på fyra enorma elefanter eller något sådant, nej inte ens den finska Kalevalas skapelsemyt om en vattengudinna, som höjer sitt knä ur oceanen; så att en magisk knipa kan komma flygande och lägga ett ägg på det.

Nej – vad Asatron lär ut är det här: Då icke-vara fanns (ekki var !) eller i en ofantligt kort tidrymd före den egentliga rum-tiden, med Einsteins beskrivning, fanns något, som vi kan kalla för Aur – alltså ör – flodgrus, materia, stoft, kosmiska byggstenar – kvanta – skulle vi säga – elementarpartiklar fanns ju inte ännu. Aur existerade i ett stort, stort svalg, alltså Ginnungagap. Så uppstod klyftan mellan varmt och kallt, ljus och mörker, inuti eller utanför – Innangard och Utgard – med mytens språk  som faktiskt stämmer mycket bra med den moderna fysiken och vår ”vetenskapliga” förklaringsbild.

Av någon anledning – som ingen – jag säger er ingen – komparativ mytolog hittills kunnat förklara – träffade just Nordborna förunderligt rätt.

Visst, de kan ha iakttagit vulkaner och glaciärer på ett forntida Island, eller inspirerats till en berättelse om själva ”ur-materien” eller Aur från något annat håll, men deras teori innehöll inga gudar – inget vatten och ingen materia i senare mening – ”gräs fanns icke, världen fanns icke” – och detta är mer, så oändligt mycket mer än vad någon annan skapelseberättelse, inklusive efterblivet lallande i form av islam, kristendom eller något ditåt någonsin har sagt.

Förklara det, den som vill eller kan – med någon ”out of Africa” teori eller Komparativ mytologi i allmänhet. Jag kan det i vart fall inte, ”Scientific American” eller sktidryga, rasistiskt färgade, nedlåtande amerikaner till trots…

largethumbnail

”Scientific American ?? ” – isn’t that a contradiction in terms… ??

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s