Johan Christian Nord bloggar och ger ut flera goda böcker…

Dansken Johan Christian Nord, tidigare präst i den danske ”Folkekirken” men nu lyckligen Asatroende och avsevärt hednad, är en man vars livsöde jag redan behandlat. Det skedde redan i en av mina bloggar från 2018, men eftersom den här bloggen nu ändrat färg, utseende och layout som ni kanske märkt, är en del gamla inlägg också under omarbetande.

Redan före han fann sina rötter och en bättre, friskare och hälsosammare tro var han känd som en debattör, och kanske något av en rabulist inom den danska ”Folkekirken” som fortfarande utropar sin politiska och religiösa överhöghet över alla danskar, trots att sådan Monoteism är något som mest hör det förgångna till, och något som inte längre passar in i ett modernt samhälle. Det är Johan Christian Nord för sin del helt övertygad om, och jag måste säga att jag delar hans starka övertygelse.

Nuförtiden skriver han också böcker – som jag inte kunnat läsa ännu – och har också en personlig och trevligt hållen blogg, som jag verkligen rekommenderar. I flera öppenhjärtiga intervjuer i ”Kristeligt Dagbald” har han också berättat om sin egen väg bort från all sunkig och instängd monoteism, och kristendomens helt horribla, unkna människosyn.

Kanske gör han det själv bäst, och kanhända borde inte jag ta orden ur munnen på honom, nu när han är synnerligen talför och själv skrivit sin egna självpresentation, men låt mig bara ta en kort repetition av vad jag redan förut skrivit, eftersom det för tillfället inte är tillgängligt, annat än för de invigda. Solis Sacerdotilis – som ju vi i Samfundet Särimner säger…

Allt började en kväll, när han fått sin första dotter och skulle be aftonbön med henne, eftersom han ju var kristen präst och allt.

Men så kom han till en plötslig insikt: Vad är det jag egentligen håller på med ? Var kommer den bisarra tron på denne påstått ”allsmäktige” gud ifrån, som ska befalla och härska över allt och alla, ja till och med mitt eget barn ?? Ja – så frågade han sig. Och himlen gav honom inget svar. Hans kristna tro kunde inte hjälpa honom – men han insåg att det var fel att indoktrinera den stackars dottern i de kristnes förkastliga lära. Hon hade ju inte valt den själv – hon var bara ett barn än så länge, och kunde inte ens välja, eftersom hon närapå var så liten att hon inte ens förstod innebörden i det begreppet.

Så började den stora förändringen, och en helig vrede började växa inom honom. Han brottades med sin gud, som Jakob med ängeln – och så brast alltihop. Kristendomen, som hade hängt där som ett slags väggprydnad i hans inre, ramlade plötsligt ned från den danska spiselkransen, och gick i tusen bitar som en värdelös gammal glasvas. Sedan gick han ut i naturen – Asarnas och Vanernas fria natur – och där lärde han sig en bättre, renare tro.

”Vidare gick han, på vägens mitt” – Ur ”Rigsthula”

För Johan Christian Nord blev vägen till Hedendomen åtskilligt hårdare än för många andra i de Nordiska länderna. Han förlorade ju genast sitt arbete och inkomst, eftersom han som sagt var präst i en kyrka, som inte tillät några ideologiska avvikelser, eller några försök att nå andliga erfarenheter och kunskap på egen hand. Han och hans familj fick i Augusti 2018 lämna prästgården eller tjänstebostaden de bodde i, och mycket annat miste de också. Illasinnade kristna och fd. kollegor började genast sprida ut grova lögner, och baktala hela prästfamiljen.

Nogle kaldte mig både det ene og det andet. Et par stykker mente, at jeg måtte være midt i et mentalt sammenbrud; at “stakkels Johan” tydeligvis havde fået “en psykisk lidelse,” som en tidligere embedssøster så indfølende udtrykte sig. Jeg svarede på så lidt som muligt, angav at jeg ville vende tilbage med en længere udredning, rystede støvet af fødderne og fortsatte ad den vej, jeg havde afgjort mig for.

– Kristeligt Dagblad, 2019-04-19

Så den fd prästen höll ut, och förklarade i det danska Asa- och Vanetrosamfundets medlemsblad ”Völse” att han inte längre trodde på de kristnas förlåtelselära, som ställer orimliga krav på människan. Hur ska man kunna förlåta de som faktiskt vill döda en, förstöra ditt liv och ta ifrån dig allt du äger ? Det vore rent irrationellt, att försöka älska eller förlåta sådana människor – och fd Pastor Nord gjorde det som sagt inte. Han gick sin egen väg, och slog sig fri. ”Vidare gick han, på vägens mitt” som det står i en av Eddans gudasånger.

Frihet är det bästa ting /som sökas kan / all Världen kring / Vill du vara dig själver huld / så älska frihet mer än guld / ty frihet följer ära... ”(Ur den svenska ”Frihetsvisan”)

Det finns de som säger, att den här bloggen jag skriver nu, har blivit alldeles för ”oandlig”. Må så vara, säger då jag. Johan Christian Nord har som jag skrivit ceremonitexter, begravningstal för vänner, bålfärdstal som han kallar dem – och mycket annat också. Räcker nu inte mina ord  till för er, så gå då till honom, säger jag er – ja sannerligen sannerligen !

Jag avundas inte John Christian Nord hans liv och öde – det finns så många öden, hårdare än mitt – men jag avundas honom på sitt sätt hans andliga erfarenheter. Som fd präst har han inte bara ”teologisk fagutdannelse” utan också en gedigen erfarenhet som talare, terapeut, medmänniska och mycket mer – och därtill kommer, att hans erfarenheter av Freja – som han skrivit hyllningsdikter och snart en bok till och Oden är verkliga, personliga och minst lika djupa som mina. Därtill har hans långa utbildning som kristen präst ändå varit nyttig – akademiska examina är inte att förakta, oavsett i vilka ämnen man nu tar dem.

Och vidare gick han, på vägens mitt…

Nu till september är han också aktuell med en bok dikter, kallad ”Höstoffer” som han skrivit tillsammans med en annan dansk.  Den har jag heller inte läst, men får snart köpa – den första boken, med dess ”stick och brinn !” till de kristna kyrkorna, finns för övrigt att läsa på svenska Adlibris.

Jag har en stor kärlek och en stor respekt för våra Nordiska brödrafolk, och de som verkligen hör hemma här. För de med äkta andliga erfarenheter och inte falska, som ”fornsedarna” i Sverige, ni vet de som ägnar sig åt droger, svamp och annat och som sedan påstår att det skulle ha gett dem ”värdefulla” erfarenheter.

John Christian Nords och mina respektive förkunnelser är av ett helt annat slag, och vi viker inte ned oss inför förtal, lögner och hot.

Så är det, bara…

Annonser

Religiös grupp planerar ”Coup D’Etat” vid Riksmötets öppnande. Tänker låsa in Regering och Riksdag i Kyrkobyggnad….

Kära medborgare – mes amis, citoyenes !

Jag har idag erfarit väldigt tråkiga nyheter. En religiös grupp i Sverige, som troligtvis utgörs av rena fanatiker, planerar att ta makten över vår lagligen utsedda Riksdag och Regering. Detta är tänkt att ske nästa vecka, i samband med det såkallade ”Riksmötets Öppnande” den 10 September.

Till och med Kungahuset och flera av Riksdagens Talmän ska enligt ej bekräftad uppgift vara inblandade i de här synnerligen otäcka planerna.

 

Vad har Präster, Imamer, Yogis och Mullor samt Rabbiner med våra Folkvalda att göra ? Ska ”GUD” eller Jehova, Allah, JVHV-1 ta makten från Riksdag och Regering ?? Det står i RF Kap 1, att ”All makt utgår från folket” – INTE någon Gud. Varför då försöka sätta Regeringsformen ur spel ??

Vad som ska ske, är rent förfärligt. Beväpnade vakter skall ledsaga hela Regeringen, Ministrar och allt – samt nästan alla Riksdagsmän och dito kvinnor – bort från Riksdagshuset, och in i en gammal kyrkobyggnad, som annars mest besöks av utländska turister. Sedan ska alla dörrar och utgångar låsas, och en farsartad, närmast medeltida ceremoni ska äga rum. Bara särskilt inbjudna, ackrediterade journalister får närvara – men naturligtvis ingen oberoende press eller några fria media. Mycket otidsenligt och mycket obehagligt, alltsammans.

Böner och litanior ska rabblas och läsas över våra folkvalda, i ett illa dolt försök att påverka dem inför det kommande arbetsåret. Det hela uppges också ha starka inslag av Rituell Kannibalism – låt vara dock endast i symbolisk form. 

Det har kommit till min kännedom att till och med Stefan Löfvén, vår egen Statsminister, kommer att erbjudas att äta människokött och dricka blodet från en påstådd ”Frälsare” i något som heter ”Nattvard” och att han måste knäfalla framför ett altare, och annat sådant. Man påstås också försöka framkalla en ”Helig Ande” som ska komma flygande in från Mellanösterns öknar eller någonstans, och ta sin boning i Riksdagsmännens hjärnor och kroppar, vilket ska vara ”till välsignelse” efter vad man påstår.

Ja – ni hör ju själva. Det här får bara inte ske. I ett civiliserat land och i en demokrati som Sverige, borde det inte få gå till såhär. Vad ska andra – mer civiliserade – länder i vår omvärld tänka om oss – om det här med ”andebesvärjelserna” och Kannibal-måltiden kommer ut, så att folk får se eländet eller kanske höra om det  ? Det vore ju direkt pinsamt för hela vårt land, om omvärlden och andra länders diplomater råkar få veta, att Sverige befinner sig på såpass genant låg kulturell nivå.

Det är ändå år 2019 nu – och i princip är det väl bara i Iran, samt ett antal verkligt efterblivna länder i mörkaste Afrika eller någonstans, som det fortfarande får gå till såhär, när man ska inviga ett nationellt parlament. Kannibal-ritualer hör inte hemma i en sådan församling, och inte i andra församlingar heller, inte enligt vad just jag tycker, i alla fall

Ja, vet ni – det är med djup sorg i mitt hjärta, som jag idag fått veta allt det här. Såsom varande Asatrogen Hedning skäms jag mycket djupt, på hela mitt lands och folks bekostnad.

 

Det är inte någon ”Gud” eller några mystiska ”Heliga andar” som ska styra i vårt land. Detta fastslås i våra Grundlagar, och i Regeringsformen. I vårt land är det folkstyret, och lagarna som ska styra. Nu har vi fått in ett antal rabiata Monoteister i det här landet, som inte riktigt kan acceptera eller förstå det här. Jag har hittat en av kupp-makarnas hemsidor, där de rakt fram skriver, att ”Alla Riksdagsmän skall stå till svars inför ”Gud” – vem det nu är eller ska vara. Frågan är väl bara då hur denna verkställighet ska se ut – Är den tänkt att ske med vapenmakt också, eller vad menas.. ?

Före 1974 var det till och med Statschefen, dvs Hans Majestät Konungen, Carl Gustav Folke Hubertus XVI, som i folkets namn öppnade Riksdagen. Inte någon ”gud”.

Var honom trogen, och hans ätt” står det i den svenska Kungssången. ”Ur svenska hjärtans djup en gång”. Vi har inte svurit trohet inför någon ”Gud”, men till Statschefen personligen.

Det rörde sig då om såkallad ”Statsceremoniell Verksamhet” som det är och bör vara i ett civiliserat land. Religiösa samfund fick inte leda Gudstjänster under tiden, eller hålla på att sabotera alltsammans med nattvarder, böneutrop, klockringning och liknande. Sådant hörde helt enkelt inte dit.

Statsceremoniell verksamhet utövas bara och endast bara utav statens legala företrädare. INGA PRÄSTER eller ”Samfund” göre sig besvär…

Medborgare – inte motborgare. Mina vänner, i Sveriges land – och utomlands. Låt oss bara hoppas, att vår Statschef gör gemensam sak med oss, och att han kan stoppa de här religiösa galenskaperna, och allt det tragiska, som nu håller på att ske – innan den 10 September kommer, och det återigen är försent. Andra år har den sk ”Svenska” Kyrkan applåderat knivskärningar på öppen gata i Malmö, genom en viss Eva Brunne – då Domprost i Stockholm om jag minns rätt, och redan då fick vi se, att ett religiöst hot emot demokratin faktiskt föreligger.

Jag vill ändå tro på det sekulariserade samhället, på demokratin och på dess inneboende styrka – trots de mörka krafter som nu håller på att ta över, och inifrån fräter sönder det. Kanske vore det ändå bäst, att några av oss gick till Storkyrkan i Stockholm, och protesterade emot den ”religiösa Take-over” av hela parlamentet och regeringen, som vissa nu planerat.

När folksuveräniteten i ett land är under hot, och demokratin sätts på undantag genom religiöst tvång och hets, måste man till slut ändå protestera…

Den sk ”Svenska” Kyrkan representerar idag endast 56 % av folket, och den andelen krymper raskt, år från år. Vem har då sagt, att just denna kyrka eller detta samfund skall ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att representera svenskarna, och tränga sig in också i själva Riksdagsarbetet ? 44 % vill inte vara med i just det samfundet, och mycket snart kommer denna andel vara över 50 %. Varför då ens låta religionen styra i Sveriges Riksdag ?

Vi har idag ett mycket märkligt parti vid namn ”kristdemokraterna” inne i parlamentet, där de inte ska vara. Redan deras namn – KristDemokrater – är ju en nätt självmotsägelse, eller ”a contradicition in terms”. Kristendomen är inte en demokratisk religion, och den har aldrig någonsin varit det heller. Dess första bud lyder som bekant ”Du ska inga andra gudar hava, jämte mig” och ett sådant budord kan inte ens med bästa vilja i Världen anses vara demokratiskt.

De kristna tror också på något som heter Bergspredikan, som deras store Ledare eller Führer skall ha hittat på för två tusen år sen. I den sägs det helt klart, att alla andra religioner och trosuppfattningar helt skall utplånas, och att hela världens befolkning med lock eller pock måste fås att anta kristendomen, helt utan hänsyn till de människornas egen fria vilja. Det är inte demokrati det heller.

Islam säger samma sak, som vi alla vet; fast med den lilla, lila distinktionen att själva omvändelseprocessen där tänks försiggå med hjälp av Jihad eller med andra ord rent våld.

Makthavare och Despoter är sig i alla tider lika. De förlitar sig på en enda såkallad ”Gud” för att trycka ned sina undersåtar…

Lyckligtvis finns ännu alternativ emot alla de här religiösa galenskaperna. Humanisterna, The Swedish Humanist Association – där jag själv är mångårig medlem – håller för sjunde året i rad en alternativ, icke-religiös öppningsceremoni på Konstakademin i Stockholm – där Poyteismens gudar pryder lokalerna, i en stämning av humanitet och tolerans, utan blod och utan all denna avskyvärda kannibalism – och i år, 2019 är temat mycket riktigt just Demokrati, eller folkstyre – det som vår egen Riksdag och Regering numera saknar, och har väldigt lite av.

Också islamistiska partier har på sista tiden dykt upp i Sverige, och vässar klorna inför nästa Riksdagsval. Det är viktigt att hela det demokratiska samhället visar, att vi tar avstånd ifrån dem, (S)harian och all religiös påverkan av landets politik.

Rabblande av böner, skrikande muzzeiner eller åsnor hör inte hemma i ett nationellt parlament, lika lite som ärkebiskopar eller andra ärkeskurkar.

Man säger idag att vårt land är ”multikulturellt” men detta har aldrig någonsin varit någon grundlag, utan står bara att läsa i texten till en eller annan kulturproposition från 1990-talet, som dock aldrig blev till någon ”lag” – vilket en annan debattör än jag redan påpekat borta på bloggen ”Det goda samhället” – det goda samhälle, som despoti eller enväldiga en-guds religioner aldrig någonsin kan skapa.

I så fall – varför inte då låta Hedningar, Pastafaris, Satanister, Bahai-anhängare och den fanatiska Greta Thunberg öppna den svenska Riksdagen också – för har inte då alla dessa ytterlighetsgrupper exakt samma ”rätt” som ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt den Luthersk-Evangeliska Förtryckar-apparaten att göra precis samma sak… Eller..

För er som nu måste rabbla böner – Bevare oss Milde Herre Odin för Domprost Eva Brunne –

och förenen eder nu med mig i läsandet av Vår Pasta – Pastafarianernas speciella bön.

 

Vår Pasta
som är i Durkslaget
Tillkomme din avrinning
Ske din tomatsås
såsom på tallriken
så ock över pastan !

Vårt dagliga vitlöksbröd
låt oss kräkas upp idag
och beställ gärna en pizza
så länge vi inte skyldiga äro

Och inled oss inte till vegetarianer
utan ge oss grädde på moset
Ty pastan är din
och kryddorna och hela härligheten
tjat tjat tjat och evinnerligen

Ramen !