Religiös grupp planerar ”Coup D’Etat” vid Riksmötets öppnande. Tänker låsa in Regering och Riksdag i Kyrkobyggnad….

Kära medborgare – mes amis, citoyenes !

Jag har idag erfarit väldigt tråkiga nyheter. En religiös grupp i Sverige, som troligtvis utgörs av rena fanatiker, planerar att ta makten över vår lagligen utsedda Riksdag och Regering. Detta är tänkt att ske nästa vecka, i samband med det såkallade ”Riksmötets Öppnande” den 10 September.

Till och med Kungahuset och flera av Riksdagens Talmän ska enligt ej bekräftad uppgift vara inblandade i de här synnerligen otäcka planerna.

 

Vad har Präster, Imamer, Yogis och Mullor samt Rabbiner med våra Folkvalda att göra ? Ska ”GUD” eller Jehova, Allah, JVHV-1 ta makten från Riksdag och Regering ?? Det står i RF Kap 1, att ”All makt utgår från folket” – INTE någon Gud. Varför då försöka sätta Regeringsformen ur spel ??

Vad som ska ske, är rent förfärligt. Beväpnade vakter skall ledsaga hela Regeringen, Ministrar och allt – samt nästan alla Riksdagsmän och dito kvinnor – bort från Riksdagshuset, och in i en gammal kyrkobyggnad, som annars mest besöks av utländska turister. Sedan ska alla dörrar och utgångar låsas, och en farsartad, närmast medeltida ceremoni ska äga rum. Bara särskilt inbjudna, ackrediterade journalister får närvara – men naturligtvis ingen oberoende press eller några fria media. Mycket otidsenligt och mycket obehagligt, alltsammans.

Böner och litanior ska rabblas och läsas över våra folkvalda, i ett illa dolt försök att påverka dem inför det kommande arbetsåret. Det hela uppges också ha starka inslag av Rituell Kannibalism – låt vara dock endast i symbolisk form. 

Det har kommit till min kännedom att till och med Stefan Löfvén, vår egen Statsminister, kommer att erbjudas att äta människokött och dricka blodet från en påstådd ”Frälsare” i något som heter ”Nattvard” och att han måste knäfalla framför ett altare, och annat sådant. Man påstås också försöka framkalla en ”Helig Ande” som ska komma flygande in från Mellanösterns öknar eller någonstans, och ta sin boning i Riksdagsmännens hjärnor och kroppar, vilket ska vara ”till välsignelse” efter vad man påstår.

Ja – ni hör ju själva. Det här får bara inte ske. I ett civiliserat land och i en demokrati som Sverige, borde det inte få gå till såhär. Vad ska andra – mer civiliserade – länder i vår omvärld tänka om oss – om det här med ”andebesvärjelserna” och Kannibal-måltiden kommer ut, så att folk får se eländet eller kanske höra om det  ? Det vore ju direkt pinsamt för hela vårt land, om omvärlden och andra länders diplomater råkar få veta, att Sverige befinner sig på såpass genant låg kulturell nivå.

Det är ändå år 2019 nu – och i princip är det väl bara i Iran, samt ett antal verkligt efterblivna länder i mörkaste Afrika eller någonstans, som det fortfarande får gå till såhär, när man ska inviga ett nationellt parlament. Kannibal-ritualer hör inte hemma i en sådan församling, och inte i andra församlingar heller, inte enligt vad just jag tycker, i alla fall

Ja, vet ni – det är med djup sorg i mitt hjärta, som jag idag fått veta allt det här. Såsom varande Asatrogen Hedning skäms jag mycket djupt, på hela mitt lands och folks bekostnad.

 

Det är inte någon ”Gud” eller några mystiska ”Heliga andar” som ska styra i vårt land. Detta fastslås i våra Grundlagar, och i Regeringsformen. I vårt land är det folkstyret, och lagarna som ska styra. Nu har vi fått in ett antal rabiata Monoteister i det här landet, som inte riktigt kan acceptera eller förstå det här. Jag har hittat en av kupp-makarnas hemsidor, där de rakt fram skriver, att ”Alla Riksdagsmän skall stå till svars inför ”Gud” – vem det nu är eller ska vara. Frågan är väl bara då hur denna verkställighet ska se ut – Är den tänkt att ske med vapenmakt också, eller vad menas.. ?

Före 1974 var det till och med Statschefen, dvs Hans Majestät Konungen, Carl Gustav Folke Hubertus XVI, som i folkets namn öppnade Riksdagen. Inte någon ”gud”.

Var honom trogen, och hans ätt” står det i den svenska Kungssången. ”Ur svenska hjärtans djup en gång”. Vi har inte svurit trohet inför någon ”Gud”, men till Statschefen personligen.

Det rörde sig då om såkallad ”Statsceremoniell Verksamhet” som det är och bör vara i ett civiliserat land. Religiösa samfund fick inte leda Gudstjänster under tiden, eller hålla på att sabotera alltsammans med nattvarder, böneutrop, klockringning och liknande. Sådant hörde helt enkelt inte dit.

Statsceremoniell verksamhet utövas bara och endast bara utav statens legala företrädare. INGA PRÄSTER eller ”Samfund” göre sig besvär…

Medborgare – inte motborgare. Mina vänner, i Sveriges land – och utomlands. Låt oss bara hoppas, att vår Statschef gör gemensam sak med oss, och att han kan stoppa de här religiösa galenskaperna, och allt det tragiska, som nu håller på att ske – innan den 10 September kommer, och det återigen är försent. Andra år har den sk ”Svenska” Kyrkan applåderat knivskärningar på öppen gata i Malmö, genom en viss Eva Brunne – då Domprost i Stockholm om jag minns rätt, och redan då fick vi se, att ett religiöst hot emot demokratin faktiskt föreligger.

Jag vill ändå tro på det sekulariserade samhället, på demokratin och på dess inneboende styrka – trots de mörka krafter som nu håller på att ta över, och inifrån fräter sönder det. Kanske vore det ändå bäst, att några av oss gick till Storkyrkan i Stockholm, och protesterade emot den ”religiösa Take-over” av hela parlamentet och regeringen, som vissa nu planerat.

När folksuveräniteten i ett land är under hot, och demokratin sätts på undantag genom religiöst tvång och hets, måste man till slut ändå protestera…

Den sk ”Svenska” Kyrkan representerar idag endast 56 % av folket, och den andelen krymper raskt, år från år. Vem har då sagt, att just denna kyrka eller detta samfund skall ha någotslags konstig ”ensamrätt” på att representera svenskarna, och tränga sig in också i själva Riksdagsarbetet ? 44 % vill inte vara med i just det samfundet, och mycket snart kommer denna andel vara över 50 %. Varför då ens låta religionen styra i Sveriges Riksdag ?

Vi har idag ett mycket märkligt parti vid namn ”kristdemokraterna” inne i parlamentet, där de inte ska vara. Redan deras namn – KristDemokrater – är ju en nätt självmotsägelse, eller ”a contradicition in terms”. Kristendomen är inte en demokratisk religion, och den har aldrig någonsin varit det heller. Dess första bud lyder som bekant ”Du ska inga andra gudar hava, jämte mig” och ett sådant budord kan inte ens med bästa vilja i Världen anses vara demokratiskt.

De kristna tror också på något som heter Bergspredikan, som deras store Ledare eller Führer skall ha hittat på för två tusen år sen. I den sägs det helt klart, att alla andra religioner och trosuppfattningar helt skall utplånas, och att hela världens befolkning med lock eller pock måste fås att anta kristendomen, helt utan hänsyn till de människornas egen fria vilja. Det är inte demokrati det heller.

Islam säger samma sak, som vi alla vet; fast med den lilla, lila distinktionen att själva omvändelseprocessen där tänks försiggå med hjälp av Jihad eller med andra ord rent våld.

Makthavare och Despoter är sig i alla tider lika. De förlitar sig på en enda såkallad ”Gud” för att trycka ned sina undersåtar…

Lyckligtvis finns ännu alternativ emot alla de här religiösa galenskaperna. Humanisterna, The Swedish Humanist Association – där jag själv är mångårig medlem – håller för sjunde året i rad en alternativ, icke-religiös öppningsceremoni på Konstakademin i Stockholm – där Poyteismens gudar pryder lokalerna, i en stämning av humanitet och tolerans, utan blod och utan all denna avskyvärda kannibalism – och i år, 2019 är temat mycket riktigt just Demokrati, eller folkstyre – det som vår egen Riksdag och Regering numera saknar, och har väldigt lite av.

Också islamistiska partier har på sista tiden dykt upp i Sverige, och vässar klorna inför nästa Riksdagsval. Det är viktigt att hela det demokratiska samhället visar, att vi tar avstånd ifrån dem, (S)harian och all religiös påverkan av landets politik.

Rabblande av böner, skrikande muzzeiner eller åsnor hör inte hemma i ett nationellt parlament, lika lite som ärkebiskopar eller andra ärkeskurkar.

Man säger idag att vårt land är ”multikulturellt” men detta har aldrig någonsin varit någon grundlag, utan står bara att läsa i texten till en eller annan kulturproposition från 1990-talet, som dock aldrig blev till någon ”lag” – vilket en annan debattör än jag redan påpekat borta på bloggen ”Det goda samhället” – det goda samhälle, som despoti eller enväldiga en-guds religioner aldrig någonsin kan skapa.

I så fall – varför inte då låta Hedningar, Pastafaris, Satanister, Bahai-anhängare och den fanatiska Greta Thunberg öppna den svenska Riksdagen också – för har inte då alla dessa ytterlighetsgrupper exakt samma ”rätt” som ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt den Luthersk-Evangeliska Förtryckar-apparaten att göra precis samma sak… Eller..

För er som nu måste rabbla böner – Bevare oss Milde Herre Odin för Domprost Eva Brunne –

och förenen eder nu med mig i läsandet av Vår Pasta – Pastafarianernas speciella bön.

 

Vår Pasta
som är i Durkslaget
Tillkomme din avrinning
Ske din tomatsås
såsom på tallriken
så ock över pastan !

Vårt dagliga vitlöksbröd
låt oss kräkas upp idag
och beställ gärna en pizza
så länge vi inte skyldiga äro

Och inled oss inte till vegetarianer
utan ge oss grädde på moset
Ty pastan är din
och kryddorna och hela härligheten
tjat tjat tjat och evinnerligen

Ramen !

Annonser

Är ”Mångkultur” eller sk ”Multikulturalism” egentligen en grundlag ??

Ofta får man höra, att det skulle vara ”en grundlag” i Sverige att just vårt land skulle vara Multikulturellt.  Men – ingen av de personer eller skribenter som hela tiden hävdar detta, stup i kvarten och punktligt som ett urverk, kan citera i vilken av Rikets fyra grundlagar detta i så fall står skrivet, eller i vilken paragraf av lagen det i så fall skulle stå, sorgligt nog.

Är vårt land då ”multikulturellt” eller inte, även om det kanske är så nuförtiden, att 20 % av landets invånare har ett annat kulturellt ursprung än just det Nordiska och svenska, även om det i och för sig inte säger ett enda dyft om vilket språk de i så fall talar, vilket genetiskt ursprung de i så fall har (är det ens relevant ??) eller för den delen vilken religion de har eller inte har (undersökningar visar att mer än 80 % av svenskarna inte tror på ”gud”, allah eller jvhv) eller deras grundläggande värderingar och åsikter – vilket – får man väl lov att anta – är det många vill ”komma åt” eller i själva verket åsyftar, när de nu börjat tala om ”multikulturalism”.

Begreppet ”Mångkultur” är alltså inte alls så självklart som somliga skulle vilja tro, lika lite som begreppet ”många” överhuvudtaget. ”Många” tror si och så, får vi ofta höra – men vilka många, hur då eller på vilket sätt ?

Inom parantes publiceras Dagens Nyheter idag en artikel, där man som en bärande tanke lanserar, att grundlagarna i Sverige behöver ett starkare försvar gentemot de politiker, som försöker missbruka dem, exempelvis genom att införa grundlagsändringar jämnt och ständigt. Vi vet också allihop att Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johansson nyligen försökt införa en grundlagsändring, som helt omintetgör tryckfriheten och yttrandefriheten, på så sätt att det blir förbjudet att avslöja brottslingars identitet.

Gagnar en sådan lagstiftning egentligen ”mångkulturen” på sikt ? Jag skulle vilja hävda, att redan begreppet ”mångkultur” förutsätter yttrandefrihet och tryckfrihet…

En som också funderat mycket över de här begreppen – efter vad jag tror – är skribenten Patrik Engelau på sajten ”Det Goda Samhället”.

VEM är egentligen ”Multikulturell” ? Alla människor har enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna rätt till ett ursprung, och en nationell identitet. Således finns inga ”mulitkulturella” personer överhuvudtaget, om man inte räknar rena flyktingar, ”displaced persons” statslösa eller kriminella..

Patrik Engelau avslöjar att det visst inte stått i någon av Sveriges fyra grundlagar att landet skulle vara Multikulturellt, och det finns inget som helst Riksdagsbeslut eller ens Regeringsbeslut som antyder eller stadgar detta. Allt som finns, hävdar han, är ett utdrag ur den kulturpolitiska propositionen från 1975:26, där den dåvarande Socialdemokratiska regeringen (under Olof Palme) lanserade tanken, men det finns ingenting i den ganska vaga formulering som då användes, som verkligen bestämmer att vårt land måste vara just multikulturellt, och heller ingen verklig definition på vad det i så fall skulle betyda eller innebära, rent konkret.

Invandrarna och minoriteterna bör ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten.

Dessutom visste inte dåtidens politiker alls vad de i själva verket beslutade om, eller öppnade dörren för – om vi får tro just Patrik Engelau. Här står tvärtom, att alla – även minoriteterna – har en fast kulturell identitet – och alltså finns ingen ”blandkultur” eller ”multikulturalism” i Sverige överhuvudtaget – så kunde man också tolka den aktuella texten. Men – låt oss nu ge ordet till den hedervärde Herr Engellau:

Min uppfattning är att den eniga riksdagen inte förstod vad den fattade beslut om. Mycket få svenskar för fyrtiotre år sedan hade minsta aning om vad kultur är för något. Utan att vara nedlåtande vill jag påstå att riksdagsledamöterna inte upplevt någon annan kultur än den svenska även om de någon gång faktiskt kommit i kontakt med andra västerländska kulturer. De hade kanske varit i USA och kommunicerat på stapplande engelska eller kanske till och med varit på charterresa till Kanarieöarna och beställt middag på samma trevande engelska språk. De hade ingen aning om hur olikartade folks tänkesätt och beteenden faktiskt är…

— —

När den eniga riksdagen år 1975 fattade det där beslutet så trodde beslutsfattarna att mångkulturen bara betydde att Sverige skulle berikas med nya spännande kryddor, hudfärger och dansrytmer. Jag lovar att det var så, jag har känt många av dessa människor. Ursäkta om jag är vulgär, men riksdagen hade ingen aning om att det i andra kulturer kan anses helt befogat att döda döttrar som bringat skam över släkten genom att kasta ut dem från en balkong. Riksdagen hade inte en aning om att FNs deklaration från 1948 om de allmänna mänskliga rättigheterna inte alls artikulerade synsätt som delades av en hel värld, utan tvärtom bara var de i det nyss avslutade världskrigets segrarmakter mest hyllade principerna. Riksdagsledamöterna fattade inte att det fanns folk som ansåg att det var politiskt korrekt att döda bögar och skära genitalierna av små flickor oavsett vad Dag Hammarskjöld skulle ha haft för åsikt.

Krasst uttryck – javisst – men faktiskt sant, i alla fall sett emot hur den senare utvecklingen i Sverige och andra länder faktiskt blev, eller vad det såkallade ”Mångkulturella experimentet” faktiskt skapade…

Vad riksdagsledamöterna och övriga svenskar vid den tiden, jag också, inte begrep var att om det inte finns en allmänt accepterad överideologi, typ ”svenskt rättsmedvetande” eller ”islam”, så kommer det att bli konflikter mellan exempelvis ”svenskt rättsmedvetande” och ”islam”. Om det inte är självklart vilken grundprincip som gäller så blir det oreda och bråk. När riksdagen år 1975 fattade beslut enligt ovan så krattade den manegen just för den typen av kulturella konflikter. Var så god, sa riksdagen, alla har i Sverige rätt att leva ut sin egen kultur och sina egna värderingar.

Då uppstår det till exempel islamiska friskolor vars syfte är att förverkliga invandrade muslimers rätt att ”bibehålla och utveckla den ursprungliga identiteten” och slippa integrera sig utan fortsätta att exempelvis behandla kvinnor på det traditionella sättet enligt sin egen kultur. Ska de ha den rätten?

Enligt mångkulturslagen så ska de ha det. Men mångkulturslagen stiftades av riksdagsledamöter som inte fattade vad de gjorde och när de, eller deras efterträdare som inte heller fattar så mycket, upptäcker vilka konsekvenser som uppstår så blir de förfärade. Hur ska de nu hantera den här situationen som de själva orsakat genom sin blindhet eller, som de själva kanske skulle kalla det, naivitet?

Jag måste ge herr Engellau rätt. Alla kulturer är inte likvärdiga, och de blir det aldrig heller. Exempelvis är ”kulturen” hos islamska staten, eller en Rakhmat Akilov – som den Uzbekiska Regeringen mycket riktigt varnade Sveriges ytterligt naiva Regering för att alls släppa in i landet – helt enkelt underlägsen den svenska – i demokratiskt hänseende – vill säga. Och på grund av, att sagda ”kulturer” helt enkelt mördar människor, rakt av – också i vårt land och över hela Världen. Således är de inte kompatibla med någon ”Multikulturalism” eller något fritt samhälle, i alla fall inte enligt vad folk i Västvärlden eller vi svenskar lägger i det ordet..

Socialdemokraterna har inför valet 2018 bestämt sig för att förbjuda religiösa friskolor och hävdar på oklara grunder att förbudet inte skulle gälla judiska skolor. Kristna skolor då? Ska de också vara undantagna? Är judiska skolor inte religiösa? Vad är de då? Etniska? Vore det i så fall acceptabelt att starta friskolor för etniska svenskar?

Grunden för den här ovärdiga förvirringen är, tror jag, mångkulturlagen. Den är helt förnuftsvidrig. Man kan inte acceptera att sharia och svensk lagstiftning existerar sida vid sida och med samma rättigheter. Någon kultur måste tillåtas dominera. Till slut blir det så. Ju längre förvirringen råder desto mer sannolikt blir det att shariaanhängarna, som inte tror på mångkultur, kommer att vinna kulturkampen.

Enda lösningen för oss som tror på de västerländska värderingarna, menar jag, är att riksdagen säger stopp och belägg, nu upphäver vi mångkulturlagen och bestämmer att det är riksdagens egna lagar som ska gälla.

Så långt herr Engelau – som inte tror på någon Multikulturalism – och det gör jag inte heller. Han talar faktiskt om en kulturkamp, där olika kulturer och religioner står emot varann, och där den starkaste kulturen, till sist kommer att vinna. Då är frågan – vilken kultur är det vi vill ha, och vilken kultur är det, vi tycker skall stå som ”vinnare” ? Krasst uttryckt – javisst – men inte mindre sant för den sakens skull…