Oh, the wind, the wind is blowingThrough the graves the wind is blowingFreedom soon will comeThen we’ll come from the shadows
Eftersom “Hedniska Tankar” för veckan har en “backlog” med insända bidrag från tillfälliga redaktionsmedlemmar, övergår vi till några tankar om Finnveden, Smålands Västligaste Folkland – och en av de “små länder” som utgjort ett helt landskap i Göta Rike och så småningom Sverige. Det är allmänt känt, att Finnveden existerat som ett enskilt folkland ända sedan 500-talet, och Jordanes omnämnande år 533, då “Finnaithae” – direkt och uttryckligen omnämns i “Getica” – som behandlar goternas ursprung. Jordanes var själv Östgot, och för honom var det självklart att det gotiska folket utvandrat från Scandza eller Skandinavien, som han omnämner som en halvö, väl orienterad i geografin som han faktiskt var. Bydgerna kring Bolmen är ovaligt rika på arkeologiska fynd, och det finns mängder av bevis för att en fast tingsordning med tingsplatser, marknadsplatser och gudahov existerade i Finnveden redan före kristus, där Asatro och Hedendom utövades redan då.
“Finn” i Finnveden har enligt vedertagen etymologi ingenting alls med folket finnar eller skridhifennoi, Jordanes namn för “Skridfinnar” eller lappar att göra, utan snarare med det moderna ordet “finna” och “theod”, thiödh, tjod – som i Svitjod eller Sverige – tjodh betyder kort och gott “folk” på Norröna, och Folklandet Finnveden indelas i sin tur i häraderna Västbo, Östbo och Sunnerbo, idag delar av Jönköpings län.
Före 1200-talet fanns inga kyrkor alls i Finnveden, som förblev hedniskt långt fram i tiden – Sigurd Jorsalafar och “Kalmare Ledung” år 1123 var ett rent plundringståg, som bara nödtorftigt kristnade kusttrakterna, med en tom läpparnas bekännelse från lokalbefolkningen men inte så mycket mer. Den dag ska komma, då Finnvedingar och Smålänningar återgår till sina fäders sanna tro, men än så länge är Gnosjö och andra orter i grannskapet ironiskt nog inpyrda med den mest radikala formen av kristendom, med “frikyrkor” av diverse slag från 1800-talet – och snart – dessvärre – väl även moskéer och annat, som vi svenskar inte alls behöver.
Nu över till Jawad Mofrad, vår bidragsgivare och trogne vän – som har något annorlunda tankar om etymologin för de Småländska häraderna än den allmänt vedertagna:
Små[ö]länderna är synonym med finvedinerna
Småland betyder små öarnas land (små-ö-länderna), inte “de små länderna”. Det är ologiskt och förnedrande att stora Småland ska kunna betyda små länderna. Däremot visar namnet Öland att termen Små-ö-land användes flitigt. Beviset är att smålänningars gamla namn har varit finnvedingar (finhedingar, “folket av skogsmark som ligger mellan träsk- och sjöar”). Ordet ved i finnvedingar i varianten vid betyder skog och guda namnet Vidar betyder “han från skogen”.
Småland har nära ett fyrahundratal av öar, och kan därför vara små-ö-arnas rike. Man har sagt att “Smålands sjörike är det sjötätaste området i Småland.” Med över tusen sjöar
och vattendrag lockar sjöriket till vattennära aktiviteter och boende. Var du än befinner dig så har du närhet till vatten och sjöar.Sjön Bolmen (“den stora sjön”) är Sveriges tionde största sjö och är den som knyter ihop området Smålands sjörike. Sjön har enligt sägnen 365 öar och Bolmsö är den största. Hit går
Bolmsöfärjan från Sunnaryd, Smålands enda inlandsfärja. De otaliga öarna och vikarna upplevs med fördel från båten eller kanoten. Att därefter lägga till i någon av de pittoreska småbåtshamnarna med sin lantliga idyll av rödmålade trähus med vita knutar, blir en angenäm avslutning på dagen.(Källa: Smålands sjörike)
I Hervara Saga – som mestadels avhandlar Hervor och hennes förfäder – omtalas inte bara Orvar Odds och Hjalmar den Hugstores död på Samsö, utan också berättelsen om Arngrim och hans 12 söner – som kom från just Bolmsö i Finnveden, Småland – sagan berättar i symbolisk form om kampen mellan Danmarks, Götars och Svears riken under 500-talet fram till 800-talet