Kherson

Jag står här på ett torg.
Ett cirkuståg passerar.
En clown, en vind passerar.
Men jag är full av sorg.
 
O, säg, Ni som är här,
Vad skulle Ni då göra,
Vad skulle Ni då höra,
Om den stad Ni har kär
 
Blev borta i ett krig
Till ingen, ingen nytta
Där mänskor blev förbytta
Som djävlarna med dig.
 
Fast fåglarna ger hals
Och träden gröna vaknat
Jag ser det med min saknad.
Jag ser det inte alls.
 
För den stad jag höll av
Har stympats, bränts och satsats,
Förlorats, glömts och kastats
Med andra i en grav
 
– Aningen fritt efter Boris Vian och Lars Forsell, 1954 resp 1979
 
 

Kriget närmar sig nu åter Kherson och Gammalsvenskby denna vår, i takt med att det ryska anfallet emot Mykolaiv och vidare emot Odessa har avvärjts. I norr pågår hårda strider längs Sumy-fronten och Charkiv. Blir det ett genombrott för Ryssland här, faller hela Ukraina öster om Dnjepr, den väldiga floden som jag en gång seglat på. Blir det ett genombrott vid Luhansk och Donetsk, vilket är mycket mindre troligt; händer samma sak. Odessa har räddats, och dito Kiev – för stunden – trots sporadisk beskjutning – och Mariupol slås till grus och aska, medan omvärlden tittar bort; och ignorerar alltsammans – hur kan ni alls uthärda det med behållen självaktning, kära läsare ?

Men Kherson – den stad som först erövrades av ryssarna – är ännu oförstörd, och dess befolkning ägnar sig åt intensivt civilmotstånd och protester, som ibland lyckas ovanligt väl. Jag sätter inte ut Gammalsvenskby på denna karta, men ni kan hitta byn på den stora udde i Kachovka-reservoaren i nordöst, där floden gör en tydlig U-krök – byn ligger alldeles ovanför U-et. Den svenska Regeringen med ”Magdadan Magda” Andersson i spetsen har fortfarande inte omnämnt de 180 svensktalande i byn med ett enda ord, inte gjort ett enda försök att undsätta dem – och totalt ignorerat deras öde. Detta efter en hel månads strider. Aldrig var en svensk Regering så tyst, aldrig så ignorant, så öppet svekfull eller så totalt handlingsförlamad när det gäller de människor, som är våra landsmän.

Alla nyheter om Gammalsvenskby har nu förvisats till publikationer som ”Hela Gotland” och landsortstidningarna – inga Riksmedia vill ta upp vad som händer. Bara Gamla män, föredragshållare, enstaka präster ur Svenska Kyrkan och andra vill alls ta upp eller nämna den del av Sverige – vårt Sverige – som faktiskt ligger i Ukraina, efter mer än 250 år av gemensam historia. Och tidningarna rapporterar som om det vore något slags ”mysigt soffhörnsprogram” som pågår, och ignorerar helt själva kriget, och den uppenbara fara, de nu omkring 180-170 kvarvarande befinner sig i.
 
Frivilliga insatser för att rädda åtminstone ett par invånare, är i alla fall ett ljus i mörkret, liksom de Ukrainska truppernas framryckning. En del bedömare antyder rent av, att Kherson kommer göra väpnat uppror, och att rysk militär kommer att ge upp försöken att fortsätta med sitt besinningslösa erövringskrig och sin allmänna terror emot civilbefolkningen på just denna front, och som jag själv antytt fortsätta förstörelsen av andra delar av Ukraina – men vi har inte sett något av detta ännu !
 
 
Det är nu bekräftat att byn står under rysk ockupation, även om inga ryska trupper ännu nått byn – deras framstöt åt nordväst har varit snabb, och begränsats till huvudvägarna. Artilleribeskjutning hördes igår från Khersons utkanter, och dess flygplats, där Ukraina slog ut ett stort antal attackhelikoptrar för någon vecka sedan, är fortfarande ur funktion. Ryssarna använder fortfarande Kherson som underhållsbas, och dess befolkning som ”mänsklig gisslan” – och som vi sett från Mariupol och många andra ukrainska städer, kan man när som helst börja döda gisslan, föra bort den genom att ”evakuera” den in på ryskt territorium mot dess vilja – detta lär redan ha hänt för minst 30 000 människor från andra delar av Södra Ukraina – och var den befolkningen hamnar sedan, återstår väl att se – men det var ju så Gammalsvenskby kom till, i de ryska Potemkin-kulissernas århundrade, redan anno 1780. Ryssland är sig likt, liksom dess befolkning, dess soldater, dess armé och dess styrande. Ryssland går aldrig att civilisera, därför att dess handlande gentemot omvärlden alltid är precis likadant, århundrade efter århundrade – och därför måste väst sätta stopp för dess agerande, intill dess att förhållandena österut går in i en fredligare fas.
 
 

Ukrainska flaggan hissas av frivilliga på Khersons stadshus, mitt under rysk ockupation, vid Frihets-torget den 24 Mars 2022 – civilmotstånd, när det är som BÄST !

Khersons befolkning har hela tiden bjudit hårt motstånd mot ockupationsmakten, med fredliga medel. Vid Frihetstorget, men också på annat håll i staden, sker ständiga demonstrationer. De har fått ryska lastbilar att backa – likt Kineser på Himmelska Fridens Torg – vilket skedde för fyra dagar sedan.

Bilder som dessa – visas aldrig av svensk statstelevision, för det vågar inte fegisarna på SVT ! De är fortfarande i händerna på ”Magadan Magda” och den regering vi nu har, och någotslags konstigt mjäk-svenskt konsensus, och därför vågar svenska media inte rapportera fritt – som jag – och många andra..

”Varningsskott” eller beskjutning över huvudet på obeväpnade demonstranter lär ha förekommit vid minst två tillfällen, 23 och 24 Mars 2022.

Vad slags stad är då Kherson ? frågar ni kanske. Jo, Kherson är en närmast sydlänsk stad – med svenska mått mätt kunde vi kalla denna hamnstad vid Dnjepr, långt uppströms från Svarta Havet – men ändå ganska nära , nära nog för att känna havsbris och doften av tång om somrarna – för ”Ukrainas svar på Göteborg”. Före kriget hade den 283 000 invånare, och de flesta har stannat kvar i sin hemstad ännu. Den påstås vara grundad först 1778, men det är långtifrån sant, för trots den 1800-tals prägel den har idag – med raka gator och avenyer, en fin ”gamla stad” – kaféer och plataner som i alléer kantar gatorna – jag minns i alla fall en sådan gata, och där var som i södra Frankrike – så har det legat flera Ukrainska städer i den trakt, där Cherson eller Kherson (på ukrainska !) ligger nu.

Jag är övertygad om att Kherson-borna också har sin ”Glenn” och sin Göteborgsmässiga humor, för de hade de i alla fall 2004, när jag besökte stan. Kanske utgör även den ett vapen, att ta till i dessa tider. 1 Maj i Kherson, 2004- var inte alls någon socialistisk helgdag, utan en ledig dag för människorna, en dag utan all politisk betydelse, då de strosade i sina parker – upplevde frihetstorget – som ni kan se på videon ovan – och mycket annat.

Bland alla marmorpalats och 1800-tals byggnader av det slag som man också kan se i Helsingfors – där märks ännu det ryska inflytandet – körde enstaka röda SL-bussar omkring – en lätt surrealistisk syn och upplevelse, ibland allt det ryska och ukrainska. Sverige hade under denna tid ett konsulat i en stad vid namn Kachovka, och var rikt på Ukrainska affärskontakter, bland annat inom dess livsmedelsindustri. Och så kom det sig, att gamla bussar faktiskt kunde doneras till stadens linjenät.

Hur det kunde se ut i Kherson, före Putins krig – om sommaren och våren (bildkälla Internet)

Kherson – eller Kimbrike Chersonessos, som antikens greker kallade området, inklusive halvön Krim, var en gång Kimbrernas eller Kimmerernas hemland, befolkat av Sarmater och Skyter, och nämns i den Isländska Ingvars Saga Hin Vitförla. Mats G Larsson, den svenske forskaren har skildrat den delvis legendartade, men ändå väldigt sanna berättelsen i flera böcker, som jag rekommenderar er att läsa.

Kherson var en stad av den vitaste marmor, står det i sagan – och det stämmer i viss mån fortfarande. Den låg i en grön och välkomnande trakt, och man märkte genast, att kvinnorna där var ovanligt vackra, säger sagan – det stämmer också, för jag har sett det med egna ögon. Kherson skulle – under antiken – vara huvudstad i det land Amazonerna kom ifrån, och både ytterst moderna rörelser som FEMEN och Asgarda – den senare rörelsen var ett slags kvinnlig kampsport-organisation, som både blandade element från Asatro och japansk Kendo och mycket annat – driven av en kvinnlig fitness-instruktris från Mosva, samt hennes filosofiske man på sin tid – sist man hörde om dem var för över 8 år sedan, och just den rörelsen kan – liksom FEMEN – Kherson var ett av deras starkaste fästen – nu betraktas som skäligen utdöd – mot bakgrund av de senaste krigshändelserna.

 

Khersons moderna förorter – före kriget. Rysk Pre-fab, men ändå grönskande, lummiga och fulla av strövområden. Dnjepr skymtas på avstånd.

Under 2000-talets två första decennier fick Kherson ibland ett oförtjänt dåligt rykte, eftersom hamnstaden – som också är en universitetsstad, liksom Göteborg – skulle vara hemort för alla de ”mail order brides” eller ”postorder-brudar” som sökte sig över till väst – men sådan verksamhet förekommer i hela Östeuropa, och det var fel redan då att ge de ovanligt frimodiga kvinnorna i just Kherson skulden för alltsammans. Ni kan lita på mig i det avseendet, för jag minns åtminstone två av dem, och de var inte blyga, inbundna och smittade av allt det, som förekommer i det numera halvmuslimska, genomkristna Sverige – som kallats för ”Hängbröstfeminismens Saudi-Arabien” – jag säger inte mer än så – men under pågående krig, behåller jag mina berättelser och minnen för mig själv, liksom minnet av alla de människor jag mött.

En annan sida av Kherson är dess skeppsvarv, och dess hamnområden – det stora Komosomolsk-varvet, till exempel, där den ryska Svarta Havsflottans kärnvapenubåtar renoverades och byggdes. Minst 10 000 personer arbetade i den industrin under dess höjdpunkt, men redan år 2004 var allt förfallet. Enbart varvsinvaliderna – en trasig, brokig och hålögd skara – bestående av gamla arbetare – var kvar, och skötte om resterna av sitt gamla ubåtsvarv – inne på området rådde fortfarande fotoförbud, men jag minns dem – särskilt hur ryska läkare kapat av förstörda underben nedan om knäleden, och inte vid knäet som hos oss – sågar man av en människas skenben och vadben på detta sätt, är det för det första risk för infektion i benstumpen, för det andra blir den obekväm, där den sticker ut bakom knäet i rak vinkel, och för det tredje kan där bli komplikationer, bensmärtor…

Många var sönderslagna, och saknade både fingrar, händer eller hade fullt av ”svetsloppor” och ärr i ansiktet, men som varande utbildad plutonssjukvårdare, kunde jag i alla fall bidra med något ur mitt fältapotek, och enklare omläggning av sår, den gången – anno 2004. Det var en insats som jag aldrig räknat med, men som var nödvändig redan då – fråga mig inte hur situationen är just nu, eller hur den blir om några dagar… Vi avtackades vederbörligen genom att bli kallade för ”arbetarklassens hjältar” av varvsdirektionen, till och med – mycket har man kallat mig genom mitt långa liv, Hedning som jag är – men ”Arbetarklassens hjälte” – det är en titel jag aldrig förr har blivit tilldelad. ”A working class hero is something to be” skrev en gång John Lennon, men det är förstås en annan historia

Ett annat kapitel är stadens hundar, som också förde ett hårt liv – och jag skriver detta eftersom jag särskilt minns en hund, som fick lämnas kvar – därborta. Kvinnor kan man både ha och mista, för de tröstar sig fort – men en hunds lojalitet – den är långt större än människornas, för hundar biter inte den hand som föder dem, och de sviker dig aldrig. Jag gjorde mig till och med en liten staty i en bit funnen marmor över honom, som ett ”sjömansarbete” – och den finns ännu i mina samlingar – nu nedpackade – men kanske tar jag en gång fram den, när kriget nu slutar.

Våren fortsätter närma sig den svenska huvudstadens nordvästra sektor, i vilket jag sitter och skriver detta. Befolkningen i övrigt sövs och dompteras av svenska media och lögnaktiga journalister, tillsammans med en ännu lögnaktigare (S)-märkt Regering, precis som vanligt.

Få – om ens någon – vill inse vad det pågående kriget i Ukraina faktiskt handlar om, innan det kommer hit till oss på allvar.

Vi kan fortsätta att hoppas på det bästa, på mänskligheten och på våren; men vi bör inte ta ut någon seger i förskott. Tiderna är hårda, och de kan bli hårdare ändå.

Tills vidare uppmanar jag er att göra aktivt motstånd emot allt vad ni ser av Putinism, motstånd emot allt vad ni ser av Totalitära läror och stater, motstånd emot allt vad ni ser av kristendom och islam, motstånd emot allt vad ni ser av Ryssland – och hålla fast vid Hedendom och Humanism, precis som jag.

Dyrka våren, Dyrka Freja – vars månad Maj snart kommer – men gör det med förstånd, och utan att glömma den kamp, som fortfarande pågår.

Valborg – Walphurgis – Valfreja

En TORS DAG att komma ihåg, och MINNAS….

Medan svenska medias rapportering om läget i Ukraina och striderna runt Charkov blir allt mer och mer inexakt och sporadisk – igår fortsatte SVT idiotiskt nog att tjafsa vidare om att ”fallskärmsjägare” skulle ha fällts runt staden – trots att det är LUFTTRUPP, alltså ”Airmobile Units” på engelska, eller i stort sett vilket infanteri som helst, men ilastat i helikoptrar – så tycker jag nog, att vi alla bör observera ett par saker för dagen. Det är krig i Europa, det allvarligaste krig som alls förts sedan Andra Världskriget, och det är Ryssland och Vitryssland som ensamma utgör fienden och aggressorn.

SVT:s okunniga reportrar kan inte ens skilja på ”missiler” som de hela tiden skriver, och ”robotar” som det rätteligen bör heta på svenska. Deras språkbehandling är undermålig, och deras förståelse av det militära läget är ännu sämre. SVT uppgav lögnaktigt, att staden Cherson skulle ha fallit redan för fyra dagar sedan, och återgav helt okritiskt ryska rapporter, utan att ta reda på varifrån de kom. Enligt staden Chersons borgmästare var det först igår den föll, och även på flera andra punkter har de sk ”experter” SVT visat fram groteskt missbedömt hela lägesbilden.

SVT visar fram en falsk bild, där Ukrainas lagliga Regering inte har förmåga att göra något motstånd, och där fokus på ”snyftreportage” och gråtande civila spelar den ryska sidan i händerna, och ”spelar” fram just den lägesbild Ryssland helst vill ha – bilden av ett Europa i panik…

Jag har visat er på seriösa länkar och betydligt mer korrekta bedömningar, som gjorts på global nivå. Trots sporadiska uppgifter från hela Ukraina om övergivna ryska fordon, och enstaka fångar från den ryska sidan som lär ha uppgivit att ”våra befäl sa till oss att Kiev redan fallit” så är det helt uppenbart vad som pågår.

Den ”60 kilometer långa fordonskolonn” som iakttagits N om Kiev är på marsch, efter 72 timmars uppehåll för TOLO, alltså Tanknings- och Laddningsomgång, samt rast och vila. Den ryska sidan syftar till att kringgå Kiev betydligt längre österut än man tidigare anat. Igår försvann ett rumänskt spaningsplan och en efterföljande räddningshelikopter spårlöst över Svarta Havet. Amerikanska bedömare anser att en Storskalig sjöinvasion från Krimhalvön till Odessa är omedelbart förestående, och kan väntas inom 24 timmar.

SVT och flera andra svenska bedömare har låtit lura sig, genom att hela tiden rapportera om situationen i Charkov, samt  Mariupol – som uppges vara ”erövrat” trots att strider fortfarande pågår och Svartahavskusten, rent generellt. Man låter lura sig också genom att lyfta fram den av allt att döma fredliga ockupationen av kärnreaktorerna vid Enehodar – naturligtvis är det så att Ryssland försöker skaffa sig kontroll över Ukrainas energiförsörjning och slå ut viktiga anläggningar, men det är INTE det som är huvudproblemet, just nu. Huvudproblemet är FORTFARANDE attackerna mot Kiev, den ”Maskirovka” operation Ryssland bedriver genom att invagga människor i väst i den FALSKA tron att ”fredsförhandlingar” på den Vitryska gränsen skulle betyda något, medan terror-bombningar av civila mål i Charkiv eller på annat håll fortfarande pågår.

Ukraina har nått framgångar i att bekämpa de pansartäter och kolonner som ganska stereotypt och utan större bredd i grupperingarna rör sig bland annat mot Mykolajev, och den västra SvartaHavskusten fram emot Odessa. Detta rapporteras det närapå INGENTING om i Svenska media. Drönare uppges ha använts, och enligt en – undantagsvis – mycket bra skriven och läsvärd artikel i SvD igår, så har Ukraina fortfarande tillgång till 70 flygande flygplan, medan Ryssland disponerar över 300 runt Ukraina, inklusive sitt strategiska bombflyg, men nu finns rapporter också om att de första hjälpsändningarna med luftvärnsrobotar av olika typer har nått Lviv.

Denna karta över den verkliga situtationen runt Kiev, visar med all önskvärd tydlighet vad som pågår, inklusive att ryska Iskender-robotar igår uppges ha avfyrats från Vitryssland, direkt in emot Kiev-området. SVT och svenska media glömmer som vanligt bort att observera det viktigaste i det skeende, som pågår rakt framför deras ögon, och som inte borde vara så svårt att urskilja. Observera pansartäternas kringgång runt Konotop, öster om Kiev. Observera hur de tre täter som opererar mot Chernihiv, på Dnjeprs östra strand inte nått någon framgång i att erövra denna viktiga stödjepunkt ännu, och att det är här man sett övergivna ryska fordon, samt kan iaktta artillerield. Vem som helst borde kunna uppmärksamma, att det är här och inte bara i Kievs förorter – där Ukrainska trupper håller stånd – som de viktigaste striderna just nu utkämpas.

SVT:s reportrar saknar kunskap för att alls kunna bedöma läget, och de har inte ensingång en grundläggande militär utbildning eller någon försvarsvilja, efter vad det ser ut. Därför löper de risken, att gå rakt i ryska propaganda-fällor.

Och dessa vrak i vår journalistkår är kanske inte de enda personer i Sverige vi behöver oroa oss för just nu…

Magadan Magda” som hon nu börjat kallas i utländsk press, har för tre dagar sedan ”öppnat upp” för att bilda en ny regering med hjälp av de Gröna Kommunisterna i Sveriges Riksdag – de som fortfarande benämner sig Miljöpartister, men som garanterat inte är Sverigevänliga. Sedan tidigare fortsätter hon också att stödja sig på Röda Kommunister, numera kallade Vänsterpartister – och de har gjort allt för att obstruera hjälpen till Ukraina…

En undersökning, gjord av det oberoende opinionsinstitutet Novus visar att Svenskarnas Försvarsvilja är lägre än någonsin. 

Bara 55 % av Socialdemokratiska väljare är beredda att försvara sig själva eller vårt land – Sverige

För De Gröna Kommunisterna inom ”Mp” och De Röda Kommunisterna inom ”V” är siffran ca 56 %

40 % av den befolkning vi nu har i Sverige vill inte alls försvara sig själva, och heller inte försvara sitt land

Hit har Socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfvén fört oss. ”Myndigheten för psykologiskt försvar” som det så vackert, poetiskt och sensibelt råkar heta, borde kanske GRIPA IN – och det sannerligen ske snart, ja omedelbart – för hur kan vårt land överleva -ifall dessa siffror nu är sanna ?

Alla dessa sk ”Flyktingar” eller de minst 20% som dessa regeringar har importerat hit har sannolikt en stor brist på försvarsvilja, och deras lojalitet emot vårt samhälle eller Världssamfundet kan som sagt starkt betvivlas – vilket jag själv redogjorde för så sent som igår. De som sviker, och hela tiden fegt vänder ryggen till och ”flyr” så fort något inte passar dem, hör inte hemma här i vårt samhälle – nödställda kan behöva kortvarigt skydd i upp till 3 år enligt EU – det vet vi också – men vad all denna importerade drägg angår, måste vi etniska svenskar vara mycket vaksamma, och så att säga hålla upp ett ”stort frågetecken” inför. En gång svikare och såkallad flykting, alltid såkallad flykting – för vilka svaga, ynkliga män och patetiska individer är det som hela tiden ”flyr” så fort något inte passar dem… ?

Arbetsföra människor av manligt kön – och dito många kvinnliga – borde faktiskt kunna försvara de länder de kommer ifrån, eftersom väpnat motstånd liksom fredligt civilmotstånd faktiskt fortfarande ÄR möjligt – och alltid KOMMER vara möjligt.

 

VEM ska vi stödja i ett krisläge ? Sk ”Hej Hejs” eller andra Hejdukar, Parasiter, Profitörer och Samhälls-sabotörer – eller de i Ukraina som VERKLIGEN behöver hjälp, nu i vår ??

 

Situationen är allra, allra värst bland ”svenska ungdomar” eller den grupp som Socialakrobaterna gjort sitt bästa för att destabilisera, infiltrera och försvaga genom att flytta hit sk ”ensamkommande” från Muslimska Länder, Mellanöstern, Det svarta Afrika och Centralasien. Mindre än hälften av de mellan 18 och 29 år, 44 procent, är beredda att försvara Sverige, jämfört med 60 procent för befolkningen totalt.

Detta är FAKTA – goda medborgare. Ni kan kanske kritisera denna undersökning från Novus, eller detta med opinionsundersökningar generellt, men notera också att det finns patriotiskt sinnade svenskar, och partiotiskt sinnade partier i vårt land – där försvarsviljan är mer än 75 % eller ännu högre, efter vad man rapporterar.

Själv kommer jag aldrig någonsin att svika mitt eget land, eller Ukraina.

Ni borde alla skämmas för er uppfattning, särskilt ni på SVT. Ni borde skämmas över hur lite ni gör, och hur lite ni förstått av vad som är nödvändigt.

Jag är Torstroende. Hammaren måste tala, både här och Ukraina – för det är TORS HAMMARE emot Hammaren och Skäran, just nu.

Så enkelt är det. Den som inte är med oss, är faktiskt emot..

”Tors Strid med Jättarna” av Mårten Eskil Winge, 1876 – fortfarande aktuell…