En gång i tiden, anno 1979, översattes en Polsk Roman av en viss Kazimiers Brandys till svenska – och dess titel var ”I Polen, dvs Ingenstans”. Jag måste erkänna, att jag aldrig någonsin läst den boken, och heller inte vet någonting alls om Pan Brandys författarskap – hans efternamn låter märkvärdigt Litauiskt, men hans förnamn klingar äkta Polskt, likt Polska kungar av ätten Piast – eller på Vasaättens tid – för en kort tid var Polen och Sverige samma land. Översättare det året var en viss Mira Teeman – hennes förnamn klingar Tjeckiskt eller ryskt, hennes efternamn kanhända estniskt. Men – nu var det inte om den där boken jag skulle tala – boken från Solidaritetsåret 1979 och Lech Walesas tid – utan om Polen i mitt hjärta, eftersom jag alltid – ja allt sedan min barndom varit lika mycket från Östeuropa som från Norden.

Så ville Polens unga bara fira Kupala, Kupalo – den Polska Midsommarens fest – en natt av frid, kärlek och glädje – Vem är då vi att missunna dem detta ?

Jag är uppvuxen bland Östeuropéer, människor från Finland, Baltikum – och de slaviska länderna – detta var de första utrikes nationer jag en gång kände till – 30 år efter ett Världskrig, ungefär. Norge och Danmark fanns också i utkanten av mitt medvetande, och visst älskade jag även våra Nordiska språk högre än de andra, förutom tyska – inte engelska – eftersom det var det första större Europeiska, Kontinentala språk jag kom i kontakt med först. Engelskan, i samma språkfamilj, och till och med lätt latiniserad franska – allt det där kom senare för min del.

Nu har det gått 40-50 år – och nyhetssajten ”Notes from Poland” upplyser oss alla om utövarna av Rodzimowiercy – en av Polens snabbast växande religioner – jag har redan berättat för er om Dievturiba eller det gudadrivna Litauen.. Polens officiella Statistikkontor, GUS kan också hjälpa till, när vi vill se, lära och förstå vad det Polska folket är, vad det alltid har varit, var det kommer ifrån. Kasjuber och andra – de som en gång talade Nordslaviska språk – en språkgrupp som enbart Günter Grass, den gamle Nobelpristagaren från Danzig och Östersjökusten kunde upplysa oss om – fastän han närapå fråntogs sitt nobelpris på grund av ren hets, och en förföljelsekampanj som man drog igång för något han påstods ha gjort vid ungefär 16-18 års ålder. Staden Goldap, norr om de Masuriska sjöarn, på gränsen till det som nu ska heta Kaliningrad Oblast, men som en gång var en del av ett fredligt Litauen. Allt det. Allt detta.

According to the latest GUS report about religious denominations, published in 2022, there are four Native Faith organisations in Poland, with a total of between 3,300 and 3,400 members. The largest – the Native Church of Poland (RKP) – has been growing year-on-year since 2011 and has 2,723 members as of 2021.

Additionally, at the end of January a new Native Faith organisation – the Religious Association of Polish Native Believers “Ród” – was registered with the interior ministry.

• Katarzyna Skiba, 24 may 2024

Nu vill en ny generation börja om – de tillber Sventovit, Svantevit – han som dyrkades i Arkona på Rügen, innan den danske ärkebiskop Absalon förgöraren kom dit – ni vet han som anses ha grundat Köpenhamn. Jag har själv fått besöka Wollin, det dåtida Jomsborg – för Jomsborg och Jarlarna av Jom fanns inte att söka vid Greifswalder bodden, utan öster därom, på andra sidan den väldiga floden Oder, inne på Polskt område. Hur skulle jag någonsin kunna glömma ?

Swiatowid – Gajowniki – som det stavas på God Polska…

Somliga ”Rodnoverys” – inspirerade av vad som är vanligt Österifrån, på den ryska sidan gränsen – säger sig förstås vara Monoteister, föraktar allt vad Polyteism heter och vill upphöja just Sventovit till det högsta väsendet, ja en påstådd allfader. Men – själv förblir jag Polyteist – och för mig kommer den Hedna, forna tron i alla länder alltid vara så. Jag är sannerligen okatolsk, ja närmast fanatisk anti-katolik, även om det naturligtvis funnits en Polsk Påve, närapå Helgonförklarad, omgiven av idel småpåvar, kardinaler och annat – de senare har ju dessvärre gjort sig hemmastadda även i vårt eget land – men ju mindre påverkan de tillåts ha på vårt samhälle, ju bättre. Katolicism, med allt vad det medför – var totalförbjudet i Sverige så sent som på 1800-talet, och för min del har jag inget emot tanken på ett sådant totalförbud igen, oaktat att det påstås finnas en reformerad Katolsk Kyrka på en av Essingeöarna i Mälaren – det gudahuset far jag gärna förbi..

Kartskiss över Jomsborgs och Wollins placering i verklighetens geografi… myggrika, låglänta trakter om sommaren

Swinemünde – vid floden Swine – ty så heter den ännu på tyska – är ett ännu värre mygghål, lika tätt på knott och insekter som Tärnsjö vid Dalälven – och man kan bokstavligt talat skrapa av stora skaror av stillasittande stickmyggor från vänster arm – och därefter höger – och så vänster igen – inom loppet av ett par minuter i skuggan på en av stadens fåtaliga uteserveringar – för staden Świnoujście – dit ni bekvämt kommer med Polferries – gör i detta – och kanske andra avseenden skäl för sitt namn. Försiktighet är av nöden, även i vad som skulle vara och ännu är en kurort vid Östersjökusten – nöjesliv av tveksamt slag saknas inte heller, mest för tyska turister.

Wollin – eller Jomsborg – som det en gång var – en rekonstruktion finns numera på fel flodstrand, men 800-900 talets verklighet var vida större…

I Wollin får katolikerna ha kvar sin katedral – en taxichaufför från Świnoujście ville tvunget försöka intressera mig för den, men de verkliga Polackerna får ha kvar sitt museum, gravfälten, höjderna utanför staden – den verkliga bebyggelsen – och Kung Harald Blåtands minnessten får ännu stå orörd – mitt i stan – där den blivit upprest med största heder.

Mitt hopp står till de unga polackerna, till de som bygger, arbetar, vårdar och värnar. Allt det, som Polens folk ännu är bra på. Vilken nations brandmän var i främsta ledet, vid den stora Kårböle-branden år 2018 ? Det var polska brandmän… Varifrån kommer byggnadsarbetarna, som bygger svenska hus i hela Sydsverige ? Från Polen, naturligtvis. Vilket folk slogs vid Monte Cassino, vid Arnheim, i luften över Storbritannien 1940, i Syriens öknar, i Nordafrika – och besegrade ett svenskt linjeskepp vid Oliwa, 1627 – en av de få sjömilitära framgångar Polen haft – förutom vad dess ubåtsmän och Westerplattes försvarare en gång kunde uträtta.

Polen är en omistlig del av Europa, dess bålverk och försvar – en geopolitisk roll som det polska folket fått dela med alla dem, som befolkat Litauen och Ukraina.

Låt oss aldrig glömma dem, aldrig svika våra 1000 år och mer av gemensam historia.