”Och i England, ja ja… !”

Återigen har jag hört på vår kära Statstelevisions utsändningar, fast jag antagligen inte borde göra det. Mycket som sägs där är osant, även om nyhetsrapporteringen om de flesta ämnen på sista tiden hållit sig relativt objektiv. Idag hade det insmugit sig en liten nyhet från utlandet, som snabbt blivit viral och uppmärksammats i många länder, eftersom den såhär i Covid-19 krisens tider inger en strimma av hopp. Det var den 99 årige Kaptenen och Krigsveteranen Tom Moore i England, som SVT så tillfälligt och i förbigående nämnde. Han fyller snart 100 år, och när han förra året bröt höften, bestämde han sig genast för att återgälda det långa liv han levat som veteran med att starta en insamling, Walk for the National Health Service” och gå hundra varv i sin egen trädgård, om det så skulle bli det allra sista han skulle företa sig i detta livet.

Kaptenen från Burma – som aldrig gav upp

Detta rörde mitt hedniska hjärta, eftersom det finns vissa saker och personer jag respekterar mer än andra, och vissa saker och personer jag fullständigt saknar respekt för; vilket jag påpekat tillräckligt ofta. Även kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet har tagit upp mannen som nu blivit ”Captain Tom” med hela Storbritannien, men kvällstidningarna ger oss såklart inte mycket om vem han är, och inte heller SVT ger oss mycket av sanningen, varesig om personens tidigare liv eller vad han just nu uträttat på sin ålderdom. Dessutom skiljer sig kvällstidningarnas rapporter åt, och som vanligt har de fel i sak. Aftonbladet skriver att han samlat in över 150 miljoner kronor genom sitt eget högst personliga initiativ, Expressen påstår att det ska vara 200 miljoner. BBC och andra utländska medias rapporter är som vanligt långt korrektare än de svenska.

NHS, the National Health Services, har aldrig varit en självklarhet i Storbritanniens politiska liv, och det skall man komma ihåg. Medan Sverige fortfarande har det sjunde högsta dödstalet per capita i hela Världen, ligger det tätt befolkade Storbritannien som nummer fem – och där möter man pandemin med oerhört mycket mer seriösa och vederhäftiga metoder än i Stefan Löfvéns förslappade, sjuka, handlingsförlamade Sverige.

Ledaren-Svetsaren har idag förnekat rena fakta, när han står rakt fram och säger att ”Sverige inte sticker ut” trots att han mycket väl vet, att Sverige har ett dödstal högre än de flesta andra länder, inklusive Donald Trumps USA, där sjukvårdssystemet ser ut på ett helt annat sätt – och trots att vår sjukvårdspersonal också gör fina och modiga insatser, hindras de mycket ofta av just det system, som Nomenklaturan i vårt land byggt upp. Regeringens högst egendomliga vägran att tillåta Covid-19 tester eller skydda vårt lands gränser är bara två exempel.

Tro honom inte ! Han LJUGER – och HAN LJUGER STORT. Dödstalen är större i Sverige än i hela Norden, och vi har det sjunde största dödstalet per capita i hela Världen.

DETTA ÄR FAKTA !! (Svt:s egna siffror bevisar det)

I Storbritannien bemästrar man det egna landets svåra situation på ett helt annat sätt än här hemma i Sverige. Där ställer man upp för sitt land och sin nation – och man har en betydligt vettigare politisk ledning än vad vi har hos oss; som man kan se inte minst av det brittiska EU-utträdet. Captain Tom Moore har slagit an en sträng hos hela den brittiska nationen, och hans insamling gav plötsligt i dessa Covid-19 tider mer än 23 miljoner pund och mer än 650 000 namnunderskrifter – och det överraskade också honom själv. Hans gamla  Bataljon ställde omgående upp med en hedersvakt, när Tom Moore gick det 100:e varvet i sin trädgård – på grund av dess storlek och hans ålder, orkar han inte mer än tio varv åt gången nu – och när Boris Johnson såsom Premiärminister informerats av saken, meddelade han genast att Tom Moores insats ej skall förbli glömd, utan ihågkommas. Man har också föreslagit honom till knighthood, vilket tillhör de finaste titlar en brittisk soldat överhuvudtaget kan få.

Jämför detta med hur vår egen Statsminister behandlar etniska svenskar, och våra allra äldsta medborgare – det första han gjorde var att uppmana oss att ”säga farväl” till dem allesammans – och på det mest cyniska sättet av alla, har han också underlåtit att vidta de åtgärder, som kunde ha räddat många svenskars liv.

Men låt oss nu se tillbaka på Kapten Tom Moores långa tid ibland oss, och allt vad han hunnit ge sitt eget land. Han föddes 1920 i Yorkshire – detta Danelagens mest centrala landskap – som son till en familj av byggare och murare – och när kriget kom, tog han genast värvning som 19 åring. Han blev pansarofficer – ett släkte av män som alltid varit kända för att vara självständiga, fatta snabba beslut och slåss in i det sista. Hans bataljon – i Brittiska armén är självständiga bataljoner viktigare än själva Regementena – var 8 DWR, 8:e Bataljonen i ”The Iron Duke” Wellingtons ärorika regemente, som annars mest kom att slåss mot DAK, Deutsche Afrika Korps i Nordafrika.

Tom Moore kom istället att byta bataljonsnummer till 9, och ur 9 DWR satte man upp ett helt nytt regemente, 146 RAC (Royal Armor Corps) eftersom den första brittiska pansarkåren var under uppbyggnad då, och dessutom fortfarande ett vapenslag under utveckling. 146 RAC råkade bli stationerat i Indien, och Tom Moore tillbringade sin mesta tid under Andra Världskriget i först Bombay och sedan Calcutta. Det var först 1945, som han sattes in i regelrätta strider, men de skulle också komma att bli ytterst hårda.

Tom Moore som nybliven löjtnant, 1941

Hela kriget igenom var Moores regemente utrustat med den alldeles för tunt bepansrade och lätta Valentine-stridsvagnen, som tyskarna skjutit sönder och samman, det ena kompaniet efter det andra, borta i Nordafrika. På den indiska fronten räknade man inte med några större strider, men det rasade ett intensivt krig emot Japanerna i Norra Burmas djungler, som med rätta blivit mycket berömt. ”Marschen mot Rangoon” och hela ”The Burma Campaign” är alldeles för mycket att skildra här, men 1945 hade det japanska motståndet försvagats så till den grad, att man räknade med att kunna öppna en ny front i södra Burma. En av de värsta strider Moore personligen deltog i, var vad som skulle komma att kallas ”The Battle of Ramree Island” som utspelade sig under Januari – Februari 1945 vid Burmas södra kust. En regelrätt större landstigningsoperation inklusive förbekämpning via slagskepp och allt annat som hörde till inleddes emot denna djungelö, berömd för sina saltvattenskrokodiler, och en av de episoder som etsat sig in i den brittiska krigshistorien, men som väsentligt överdrivits, var att tiotusentals flyende japanska soldater åts upp av krokodilerna i djungelträsken – visserligen är det sant att av en japansk garnison på över 1000 man, överlevde endast hälften, men det berodde mer på Tom Moores alla kollegor, och de soldater ur 3 Commando-brigaden, som också anlände tillsammans med större delen av en hel armédivision.

 

Utan goda vapen, kan inget land försvaras. Utan civilförsvar, kan man inte bekämpa sjukdomar… Det gäller att ha en kompetent Regering, som vill inse detta – I TID !!

Nu hade Tom Moore också fått den amerikanska ”M3 Lee” stridsvagnen, liksom hela hans bataljon, och försedd med utmärkta vapen, kunde han fortsätta sitt krig. Han deltog också i Arakan-fältttåget, och tjänstgjorde på Sumatra efter den Japanska kapitulationen, där det också kan ha handlat om fångtjänst, och att bekämpa kvarstående motståndsfickor. Egentligen var han bara temporärt utrustad med en kaptensfullmakt, men efter kriget blev han trefaldigt medaljerad, och kunde fortsätta sin karriär vid den berömda pansarskolan i Bovington, där det idag finns ett ännu kändare museum. Arakan, och hans insatser där, är inget som jag för tillfället kan beskriva i ord.

1946 lämnade Tom Moore armén, eftersom hans släktingar i byggbranschen gav honom ett erbjudande om att bli chef för en lokal betongfirma, och på fritiden tävlade han med brittisktillverkade Scott motorcyklar. Men han släppte aldrig helt kontakten med sitt gamla regemente, och lär under många decennier ha varit verksam som traditionsförvaltare, och dessutom organisatör för besöks- och minnesdagar för flera veteranföreningar – förmodligen ett område, där hans talanger som instruktör på teknisk skola, ledare och social begåvning åter visade sig.

Så kom pandemin, och det var dags för den gamle soldaten att åter göra en insats, också i hans 100:e år. Inspelningar av ”You’ll Never Walk Alone” med sjungande sjukvårdspersonal ur National Health Services har getts ut på CD, en bonde i Wales och flera andra har också inlett ”Walk for the NHS” eller motionskampanjer av olika slag, som hittills gett över 12 000 pund i ett fall, och mer aktningsvärda summor i andra. Kapten Tom Moore blev – utan att han egentligen visste hur eller varför – ett viktigt föredöme, ett stöd för en hel nation, och en helt annan sorts ledare och inspiratör än våra fega, lögnaktiga, orkeslösa och handlingsförlamade (S)-politiker- som helt uppenbart inte längre står på det egna folkets, utan bara sin egen sida.

För övrigt förlorade han sin hustru – de gifte sig 1968 – anno 2006 ”ungefär” enligt vad som uppges, och han lever nu hos en dotter och hennes barn i en by vid namn Marston Moreteyne i Bedfordshire, södra England. En vanlig man, som visar sig större än själva livet till sist – och som levat länge.

Jag höjer ett horn för Cpt Moore, för 8 Btn DWR och de som ännu tjänstgör där – liksom för de mer än 1,1 miljon tappra britter, som donerat pengar till Kaptenens välgörenhetskampanj.

Allesammans har de gjort mer än många Regeringar, och framförallt den svaga och ofärdiga regering, som vi ännu måste dras med i vårt land.

Vi hoppas på bättre tider, på nyval och en folklig seger. I Storbritannien och många andra länder finns en annan, bättre anda – se på Finland till exempel – men här hemma märker vi ännu ingen förändring, fastän vårens vindar blåser.

Vi står inför en Tyrs tid, och en dag skall vi kanske åter samlas under Tyr-runans tecken – den som somliga råkat missbruka i sitt oförstånd, och den som andra – ännu oförståndigare – velat förbjuda..

Björnarna går ur idet…

Vi befinner oss i en underlig tid. Sedan den stora Riksdagen i Arboga 1435 och än längre tillbaka, har det alltid varit Svensk lag att endast och endast bara Riksdagen kan besluta om undantagstillstånd i Riket. Men nu vill Regeringen Löfvén som vi vet ändra på allt det, med Covid19-krisen som enda förevändning, och själv ge sig makt att strunta i alla nationella parlament och folkförsamlingar – och så kan vi svenskar inom kort säga hejdå till Demokratin i vårt land, kanske för evigt…

Har det kanske blivit för mycket handsprit eller andra ”starkvaror” för den här mannen ?

Moderaternas partiledare – som samtidigt är oppositionsledare – skall demonstrativt ha rest sig och gått ut under de ”förhandlingar” Regeringen Löfvén inlett med de andra Riksdagspartierna. Jag måste säga, att det hedrar honom. Ända sedan Torgny Lagman talade på Uppsalatinget, och som den hedning han var lät Olav den Digre veta hut, har det varit Tinget, Folkförsamlingen eller Riksdagen som haft den yttersta makten i vårt land – Regeringen har bara varit ett tillfälligt, exekutivt eller valt ombud, vars enda plikt är att se till att folkviljan blir utförd. Folket ska styra – inte Nomenklaturan, inte Herreklassen eller det politiska frälset.

Svea Rikes Lag ja, men hur är det då med Svea fattiges ?

Men – ”Now over to something quite different”. Igår var det den dag Sveriges alla Björnar gick ur idet, och idag inleds sommarhalvåret enligt den gamla Nordiska och Hedniska kalendern. Forskare inom det sk ”Skandinaviska Björnprojektet” kunde redan 2018 bekräfta att Asatron och Folktron faktiskt har rätt – oberoende av vädret ÄR det faktiskt så att björnarna i medeltal lämnar idet just på Tiburtiusdagen, eller den 14 april, som inföll igår.

De kristna, som ständigt tjatar och tjafsar om sin påhittade ”frälsare” såhär års, tycker det är mirakulöst att denne fiktive person (vars historiska existens är totalt obevisad) ska ha återuppstått från de döda endast en gång – eller möjligen två, eftersom de dumt nog påstår att deras låtsas-kompis skall komma tillbaka, ”döma levande och döda” som en diktator och ha sig. Men jordens alla björnar hinner i medeltal med att återuppstå inte mindre än tjugofem-trettio gånger under en ordinär livstid, och fortfarande kan den mänskliga vetenskapen inte lösa gåtan med hur björnens vintersömn går till, rent kemiskt. Alla forskare är dock överens om att om människan skulle försöka sova lika länge som en björn, med samma låga kroppstemperatur och metabolism, skulle vi gå emot en säker död och inte kunna vakna igen. Björnarna kan det dock med största lätthet.

 

Björnar är Hedningar, liksom alla djur – för de har ingen religion alls, och bryr sig inte om politik. Härav kan vi lätt se, att Hedendomen och Naturen är det enda naturliga, och det enda som är givet. Redan Epiktetos, den hedniske filosofen; spekulerade om att ifall djur alls hade några religiösa känslor, så skulle de otvivelaktigt vara Polyteister, och inget annat. Björnarna kanske föreställer sig en enormt stor och stark björn, som försvarar honor och ungar. Redan där ser vi Tors princip. De skulle kanske kunna föreställa sig en ovanligt vis och gammal björn också, som trots svag syn levde i vinden, och var klokare än alla andra. Det blev en Oden bland björnar. Och kanske kunde de också föreställa sig en björn för våren, alstringskraften och grödan, som skulle motsvara Frej, Svearnas Gud framför andra. Ifall de upphöjde björnhonans goda moderskap till sinnebild och princip, skulle de genast ha skapat sig en motsvarighet till Frigga, och kanske skulle de också kunna drömma om en ovanligt vacker och tilldragande björnhona, och så skapa Freja – fast i björngestalt.

Polyteism är det enda naturliga, och kunde björnarna, så kan vi. Ryska björnforskare har – som vi skall se – kunnat konstatera att även björnar har sina egna personligheter och särdrag från födseln, eller så snart de för första gången lämnar idet, vilket som sagt sker just nu – i vårt land och på våra breddgrader – där den Nordiska Hedendomen också hör hemma. Även samerna anser, att björnen lämnar idet just den 14 April, och har dragit paralleller mellan björnens uppvaknande och ett liv efter döden – vilket tycks vara ett även i vår tid återkommande tema. I själva verket vill dock björnarna inte ha någon uppståndelse alls, då de ska ut ur sina iden. Vanligen spanar de mycket noga efter kristna människor och annat otyg, som de undviker och inte tycker om. Först eter några timmar har de vaknat till liv, och går ut i vårsolen – och detta beteende har man filmat och dokumenterat på video – det gäller både Svartbjörnar i Amerika, Europeiska brunbjörnar och alla björnar i gemen.

Även om jordiden, steniden eller tillfälliga sovplatser under träd är det vanliga, kan björnen också övervintra ovan mark, som här…

Också i Sverige i år har man filmat uppvaknande björnar i naturen – vilket för en dryg vecka sedan visades på TV 4.

https://www.tv4play.se/program/grammisgalan/12580206?first=12520021

Vissa björnar vaknar i och för sig tidigare, och på andra datum, andra senare, och somliga sover på grund av vädret ingen vintersömn alls. Men det är en REVOLUTION i naturen vi bevittnar, i år som alla år – och björnarnas uppvaknande, ger oss alla hopp om ett nytt liv – vilket vi hedningar är noga med att minnas.

Jag slutar med en video från Ryska Björnforskare, och sajten orphan-bear.org, som representerar ett forskarlag som i årtionden har tagit hand om hundratals, eller nära tusen föräldralösa björnungar, och fött upp dem, från det att de varit så små så att deras ögon inte öppnats.  I Ryssland, liksom i Sverige, händer det att man avverkar i skogen under milda vintrar, och skogsmaskiner skrämmer ofta bort björnhonorna från deras iden, varvid ungarna kan bli övergivna. För övrigt är den ryska björnstammen också under hårt tryck på grund av jakt, och inte ens i Sverige är björnen fredad längre, vilket gör dess framtid alltmer osäker. Problemet är att jägare i Sverige liksom i Ryssland inriktar sig på de största hannarna och bedriver troféjakt, vilket leder till färre honor med ungar, och sämre gener för de kommande generationerna av små björnar.

Detta år omhändertogs inte mindre än tio ungar vid det ryska björnhem jag berättat om, och metoden där går ut på att man föder upp björnarna från blint tillstånd som mycket små i särskilda ”konstgjorda iden” bestående av trälådor, varefter deras hälsa kontrolleras av oberoende veterinärer. Björnar som vant sig vid människoröster kan inte återanpassas till naturen lika lätt, men om de lämnas åt sig själva i en 18 hektar stor inhängnad under sommaren, och sedan leds ut i naturen till sjöar och olika ”matställen” under sommaren, kan de nästa höst komma upp i en kroppsvikt på över 40 kilo, och så överleva en rysk vinter alldeles själva – hela förloppet vid det ryska institutet har för övrigt dokumenterats av BBC.

Jämför klättrandet på riktiga grenar vid ett ide med det ryska konstgjorda ”nalledagiset”

Fram tills nu har de tio ryska björnungarna – alla med sin karaktäristiska personlighet – vistats i en särskild lekhage (när de inte sover eller äter), som simulerar de förhållanden som råder vid riktiga iden, där omkullvälta trädstammar ofta spärrar ingången – men snart släpps de ut ur sin karantän, och går emot en förnyad vår.

Naturen och Hedendomen segrar alltid, och vintern och de folkförgörande despoternas tid blir oftast kort. En gång skall även Våren gry inte bara för björnarna, utan för vårt eget folk och land…

BBC SKÅDAR SÄRIMNER på Piktisk sten…

Igår skrev jag om den iriske hjälten Finn, och för någon dag sedan publicerade BBC spännande upptäckter om en piktisk sten i Skottland, där SJÄLVASTE SÄRIMNER verkar vara avbildad. Det är förstås ingen slump, ingen tillfällighet, utan ett exempel på vad vi hedningar kallar synkronicitet, dvs att flera sinsemellan helt oberoende händelser bildar ett mönster, och så att säga arbetar emot samma mål.

Bevisen är MÅNGA – ”Fatter is he, fatter is he who has dined upon the spam, the ham and the pork of ages”

Tidigare har också motiv med hedniska vildsvin – de nordiska myternas Hildisvin – setts flera gånger över det piktiska området. Den så kallade bildstenen från Knocknagael, idag förvarad i ett lokalt kommunhus, visar ett tydligt nordiskt vildsvinsmotiv, redan på 400 – 600 talet.

Denna gång har man hittat överdelen av ett keltiskt kors från 800-talet, men över det sitter två hedniska djur, och nedtill en dunkel inskrift. Det är ett vildsvin och en jakthund, som står ansikte mot ansikte och öga mot öga med varandra. Vildsvinet symboliserade pikter, vikingar och skottar – de fria hedningarna i Norden, vars vapendjur detta var. Hunden är de kristna, som härmed får bära hundhuvudet som vanligt. Sådan är Särimner – och åter har han skådats !

 

”IN HOC SIGNO VINCES – SIC SEMPER PORCUS !!”

Sahar Tabar – Blah Blah Blah – Blasphemy.?

Världens kvällstidningar är sig lika, och bland de allra sämsta, finns de svenska. Ofta har de fel i sak, eller kontrollerar inte fakta, ens vad gäller de lättviktigaste händelser. Nej, de bara tar om vad andra media i utlandet rapporterat om på ett mera vederhäftigt sätt, oavsett om det nu är ett litet randfenomen eller en faktisk världsnyhet det gäller.

I den religiösa diktaturstaten Iran finns tydligen en bloggerska och instagram-entusiast av kvinnligt kön vid namn Sahar Tabar, som verkar ägna sig åt det där som i Japan och annorstädes kallas cosplay, eller någotslags bisarra utklädningslekar, låt vara att hon har gått ett steg längre än de flesta andra vågar, och påstås ha övergått till plastikoperationer; inte för att göra sig vackrare, men medvetet fulare.

Man påstår i Excessen att hon skulle ha gjort detta för att likna Angelina Jolie i en eller annan film, men detta är fel i sak, därför att Sahar Tabar själv i ryska media – de enda som vågar eller får intervjua henne – Iran har ingen större media-access från väst – sagt att hon visst inte har någon Jolie som idol, utan tvärtom. Hennes intressen är endast konstnärliga, och hon har enligt sin version medvetet förfulat sig själv så mycket det alls går – med smink, retuscherade foton i Photoshop och allt möjligt annat som en del av ett konstprojekt, bara för att se hur långt det är fysiskt möjligt att ens gå..

Typisk före och efter bild

För detta har de extrema muslimerna i hennes hemland nu arresterat henne, stängt av all internet-access för hennes del, och hon uppges nu vänta åtal för – citat – hädelse, anstiftan till våld, illegalt förvärvande av egendom, förolämpning av landets klädkod och för att ha uppmuntrat unga till korruption.

Expressen är en tidning, där journalister inte kan översätta engelska uttryck till korrekt svenska, och det märks. Obildade brödskribenter har tagit hand om alltsammans, för det är inte alls någon ”korruption” det är tal om här. Även i svensk lagstiftning finns det något som heter ”Förledande av Ungdom”, 16 kap 12 § Brottsbalken – ifall ni nu inte visste det. Det brottet – som redan Sokrates blev dömd till döden för, har inte med något snusk, pedofili eller så att göra, utan med förbud av allt som kan verka ”genom sitt innehåll kan verka förråande eller eljest medföra allvarlig fara för de ungas sedliga fostran” som det heter.

En mycket bekväm paragraf, särskilt för svensk Socialdemokrati, som alltid har omhuldat dess existens, med ”Broderskaparna” eller ”Tro & Solidaritet” som de numera heter – samma kristna rörelse har också avslöjats ha starka band med det sk ”Muslimska brödraskapet” i Egypten – som främsta lobby-grupp bakom alltsammans. På 1930-talet tyckte svenska Socialdemokrater, att den sk ”neger-jazzen” (ja, man sa så dåförtiden !) skulle förbjudas. På 1940-talet ville de förbjuda Benny Goodman, och den djävulska swing-musiken.

På 1950-talet var det givetvis den satanistiskt inspirerade Elvis ”The Pelvis” Presley, vars juckande och rockande ansågs farligt för ungdomen – enligt samma kristna socialdemokrati, samma nymoralister. Och på 1980-talet kom SVT-medarbetaren och programledaren Sievert Öholm, med sitt oerhörda hat emot sk Heavy Metal, samt naturligtvis Asatro.

Fel musik, Fel kläder, Fel utseende, Fel litteratur, Fel konst, Fel smak och Fel människor kan naturligtvis förbjudas – kommer de i närheten av någon ungdom, eller råkar vara ungdomar själva, så ger Svea Rikes Lag (var är Svea Fattiges… ?) väldigt goda möjligheter för de styrande, liksom i Iran. Blod flyter inte, ingen skadas, inga materiella spår finns – Brb 16 Kap 12 § är endast ett abstrakt ”tankebrott” och kan ge fängelse i sex månader

Man undrar för övrigt vad just Sahar Tabar gjort när hon enligt Expressen åkte dit för ”illegalt förvärvande av egendom”.

Snattade hon smink på Irans NK, eller närmaste muslimska bizarra basar, kanhända ? Eller vad innebär anklagelsen ?? (pengainsamling på instagram ??)

Och Hädelse ? Exakt hur kan man göra sig skyldig till Hädelse – genom att vara FUL ?

Ligger det påstådda brottet i att Sahar, genom att förfula sig själv då hon är kvinna, gjort våld på Allahs egen skapelse, då Allah som allsmäktig mångud kanske vill, att kvinnorna ska vara vackra – fast inte för vackra och med påse över huvudet, förstås ?? Det är en möjlig tolkning av händelseförloppet, som jag ser det.

Rockabilly var olagligt i SovjetRyssland, men numera finns inga problem… Ingen blir omskuren eller skadad av det heller

En annan möjlig tolkning är – att Sahar genom att sminka sig till ett lik – inklusive plastik-operationer för att få den rätta zombie-looken – kritiserat kvinnans traditionella ställning inom Islam, och därför hädat religionen, förlett ungdomen och alltså ”uppmanat till uppror” som man ser det – i Iran.

Här hemma har det nu närapå blivit brottsligt, att ”förändra Sverigebilden” och företrädare för SVT lär under veckan ha sagt, att de kan ”bevisa” att främmande makt ligger bakom alltihop. Bilbränder finns inte. Brottslighet finns inte. Tiggare på gatorna finns inte. Islamister och IS-terrorister finns inte i Sverige. Sverigebilden är som på Sievert Öholms tid, oföränderlig och evig i evighet, och Jesus och Allah styr världen tillsammans.. Eller ?? Är det HÄDELSE att säga så, rent av ?

 

PSYOPS på TAKTISK nivå fungerar… Gällande den OPERATIVA nivån, eller hela länder, är ”Vapenverkan” HÖGST DISKUTABEL….