Kristna JUL-PAJARE ute för att härja…Förstör Julmarknad i USA och kallar JULTOMTEN för SATAN !

Ett säkert tecken inför Julsäsongen, som ofta inträffar såhär års är de kristna Jul-Pajarna som hela tiden ser som sin främsta uppgift att förstöra hela Julen för alla oss andra. Vi har pyromanerna i Gävle, som inte kan låta Gävle-bocken stå i fred, utan prompt vill bränna ned den, och samma oresonliga hat emot den Nordiska Julen, som ju ursprungligen är en helt och hållet Nordisk och Asatrogen sedvänja, uppträder även på andra håll. Jag har redan förr om åren skrivit om den mystiske Hat-pastorn Arne Wig, som redan 2017 hävdade, att helt vanliga Julstjärnor i svenska hushåll skulle vara ett tecken på Djävulsdyrkan…

Kan någon se något djävulskt eller stötande i denna bild ? Hat-Pastorn Arne Wig och de kristna kan !

Vi har också den odödligt löjlige pastor Jon Knudsen från Lökken i Danmark, ”Nissehaderen” kallad, som framträtt i dansk TV och om och om igen – varje år sedan 2010 – punktligt förklarat, att de därstädes så vanliga ”Julenisserne” skulle vara Djävulens verk. Och liknande dumheter förekommer numera inte bar på Internet, utan i levande livet och själva verkligheten… Den kristna bibeln fördömer bruket av Julgranar och fundamentalistiska kristna i USA och Sverige har försökt införa totalförbud emot Julgranar, såsom varande en hednisk sedvänja, vilket redan på 1970-talet fick de svenska komikerna Hasse & Tage att ångestfullt fråga ”Får vi ha Julgran ?”

Också Islamistiska fanatiker – om det nu finns många av i Sverige – är emot Julgranen av samma anledning. Från USA rapporterade i dagarna den kända Hedniska Nyhets-sajten ”The Wild Hunt” (uppkallad efter Odens Vilda Jakt, som ju också är aktuell såhär års) om hur kristna idioter i Alabama försökt förstöra en Nordisk Jul-marknad, eller ”Yule Market” och påstått att den är satanistiskt inspirerad, bara för att man inte använder ordet ”Christmas” eller ”X-mas”.

En liten ren till Jul kan väl inte reta någon ? Men, som vanligt blev det RENA NIPPRAN  hos de amerikanska kristna…

Också här i Sverige börjar det amerikansk-influerade Jul-hatandet och den ständiga hetsen emot allt Nordiskt, samt traditioner av Asatroget ursprung att sprida sig. Ett mycket fult exempel på denna olat, ser ni på länken här. Den frikyrkliga sajten ”Midnattsropet” (Hur låter egentligen ett sådant ? Vet dessa störande och jobbiga kristna inte, att det är oförskämt att vara ute och gapa och skrika sent om nätterna, eller vad ?) hetsar emot Jultomten i en mycket dåligt översatt artikel från Engelska, som ser ut att bara vara en ren ”google translate” produkt, och som knappast har någon ”verkshöjd”.

Antingen vi välkomnar det eller inte, möter vi detta ansikte under julhögtiden. Det är svårt att finna kort och dekorationer, som inte bär hans bild. Vi hälsas av detsamma i skolorna, affärerna, hemmen och till och med i söndagsskolorna, för han måste helt och hållet inta julsäsongen. Vem är då denna inkräktare? Han är julens och den goda viljans gud – han är barnens vän. Han är så djupt inbäddad i våra känslor och minnen från barnaårens glädje, att mången tjusas av strofen om tomten…

Dessa kristna galningar, och deras egendomliga konspirations-teorier, där de ständigt och jämnt dillar och lallar om djävulen, eller ser Satan i varenda buske, bakom varje gran är närmast komisk och skrattretande för mig som hedning – men i själva verket är det djupt tragiskt. Dessa personer vill förstöra hela vår kultur, och sabba hela Julen för oss alla – kan man tänka sig något mer onödigt skurkstreck ?

Alla vet vi ju att själva Jul-tomten, till skillnad från den betydligt mindre och oansenligare svenska gårdstomten, som är ett helt annat slags väsen – det har jag förklarat i många inlägg från många jular – faktiskt är identisk med Oden, och det är från Oden han leder sitt egentliga ursprung, inte djävulen…

Nu är det i och för sig så att Oden, som den vilda jaktens anförare blivit hatad och förföljd av de kristna han med, och att de velat skapa sig ”Hin onde” eller ”Hin” alltså återigen Satan, ur Odens vördnadsbjudande gestalt.

Men – att det är Jultomten och inte någon jesus som är Julens egentliga huvudperson, det vet ändå minsta barn, och kanske är det just därför som de tjatiga, enkelspåriga kristna är så gramse, eftersom de i sin dumhet inte kan tänka sig någon annan gud än deras egen.  De är avundsjuka och inskränkta, helt enkelt.

Låt oss också se på vad som är Jultomtens egentliga budskap.

Traditionellt förkunnar bara Jultomten en enda sak – och det är detta – Man ska vara snäll, och ge varann rika gåvor.

Ett av Odins binamn eller Heiten är Jolner, den store ”Jularen” – Han som gör så att det blir JUL !

 

Detta är något helt annorlunda än den kristne guden, som hela tiden kommer med en massa regler och budord, och som hotar med straff och tänker skicka oss till helvetet ifall vi syndar det allra lilla minsta. Jultomten är en snäll figur, som aldrig straffar och aldrig ställer till ett helvete för någon – visserligen kan han hålla inne med gåvorna om vi inte varit snälla tillräckligt, men det är också allt. Redan den svenske humanisten Christer Sturmark upptäckte för många år sedan att Jultomten är mycket snällare och bättre som gudom än vite krist, ifall vi nu skall ha några gudomar alls.

Observera också likheterna mellan Jultomtens förkunnelse om snällhet och vad Oden själv säger oss i Hávamál.

Gåva kräver att gengåva gives” står det – och det kunde också vara Jultomtens valspråk här i tillvaron.

Oden kommer aldrig med några budord, lagar eller absoluta regler som alla måste hålla, under hot om helvetes-straff eller grym tortyr. Han säger bara att han ger oss goda råd, i all faderlighet – precis som Jultomten brukar göra. Han låter oss själv också tolka hans råd som vi vill, eller själva försöka resonera oss fram till klokskapen i dem, så gott vi nu kan och förmår.

Jultomten går till väga på precis samma sätt – likheten är verkligen slående. Han säger inte hur snälla vi måste vara, eller emot vem vi ska vara snälla, försöker inte definiera vad snällhet egentligen är, eller påbjuder några speciella handlingar – förutom goda gåvors givande – och att vi rent allmänt bör försöka vara snälla emot alla och envar, också oss själva, för ”intet till övermått” – vilket Hávamál påpekar flera gånger.

Alltså är Oden och Jultomten identiska personer – och kanske är det därför de kristna hatar och föraktar dem – för de bevisar ju genom sitt gåvo-givande och sitt snällhet att man kan vara en god person, helt utan kristendom eller någon särskild religion överhuvudtaget – enbart genom att vara allmänt snäll.

Det finns ju goda hedningar även !

Redan det är på sitt sätt ett fullständigt revolutionärt budskap, som de kristna inte kan tåla – för tänker man så, behövs ju ingen gud och ingen jesus – det räcker att vara snäll och hygglig emot folk, och alla varelser i sin närhet – för också emot djuren skall man vara snäll..

Barnen: ”Vi vet, att du egentligen är FADER ODIN !”

Högst densamme: ”Ho Ho Ho…!”

 

Gårdstomte nummer sex, sju och åtta

Oförtrutet, fastän försenad, fortsätter jag med min egen Hedniska Julkalender – eller artikelserie – om Gårdstomtens sanna väsen eller natur. Sällan eller aldrig får jag så mycket tid om dygnet att jag kan få skrivet allt vad jag vill skriva, och idag har jag sett ännu ett kristet hat-inlägg på Youtube, lagom till Julen, där man förstås hävdar att gårdstomtarna skulle vara djävlar eller demoner, som vi hedningar hyser i våra hem, och umgås med till vardags.

Jag är inte precis förvånad.

Denna tro är gammal, och redan ragatan och satkärringen den ”Heliga” Birgitta varnade folk för att tro på ”Tomtha Gudhi” och sätta ut gröt till honom. I USA finns det sedan årtionden tillbaka hela sajter, som hävdar att ”Santa” eller Jultomten skulle vara lika med Satan, och inte Oden, samt andra sedvanliga kristna dumheter. Jag tänker inte länka till dem, så ni får leta på nätet själva, om ni ens vill.

Murad ? Tja, snarare Stenad eller Lurad ? (Se upp för Hasch- och Lakritstomtar nu till Julen…)

Förvisso finns det väl stora och små tomtar av alla de sorter och slag, ja även Haschtomtar och Lakrits-dito. Här i huvudstadens nordvästra sektor, där jag själv bor är båda sorterna just nu väldigt frekventa – vi har säkrat bevis i form av askan, men inte sett röken av dem, så att säga – men riktiga tomtar, ja – det är de – det kan jag försäkra er om.

En gladare nyhet är då att den ökände danske frikyrkopastorn Jon Knudsen från Lökken nu lagt ned sin sajt ”Nisseinfo.dk” som detta år slutgiltigt försvunnit från nätet. På den sajten propagerade han ivrigt för att Demoner och Djävlar verkligen fanns på riktigt, helt utan hämningar, och han hängde också människostora Tomte-dockor i en galge utanför sin kyrka, där skolbarn och förbipasserande kunde se den, men det var INNAN danskar från Lökken och hela Danmark skickade roliga Tomte- eller Julenisse-kort till Pastorn, skivor med Julmusik typ ”Paa loftet sidder Nissen me sin julegröd, ja julegrööd !” eller ”I’m dreaming of a white X-mas” och lättklädda kvinnor i minimala tomte-kostymer dansade i glad ringdans utanför hans fönster, spritt språngandes i vinternattens frid..

En dansk ”Nissehader” – som detta år tycks ha lagt ned sin gängse verksamhet…

Stoppad av Tomtemor – Jo jo !

Fast – det såklart – nu dröjer det väl inte länge förrän någon kristen kommer med sin Julstjärne-terror – och likt redan Sydsvenskan 2007 på fullt allvar hävdar att det skulle finnas hemska Satanister i alla svenska hem, så fort någon vänder en femuddig eller sju-uddig julstjärna med en udda spets nedåt. Denna besynnerliga kristna lögn eller skröna började spridas redan 2007, och vi har fått se den upprepas flera Jular sedan dess, men hittills i år har den inte fått göra premiär i spalterna, eller publiceras på SVT som vanligt – denna vår Älskade Statstelevision är ju som vi alla vet ett under av ära och redbarhet, ja den kan helt enkelt inte ha fel..

Nåja – senast SVT verkligen gav luft åt den sortens kristna dumheter var 2017, alltså 10 år efter det att orimligheten om Satanister i alla svenska hem först hade publicerats... Få se vilken ”Julpajare” de tänker lansera denna gång – för vi slipper väl inte undan ?

Att Julstjärnor med fem eller sju spetsar hänger såhär, beror förstås på att elsladden (om de är upplysta, som på bilden) måste hänga mellan två spetsar, för att Julprydnaden ska få balans – eller upphängningen, om det är en icke elektrifierad stjärna. Svårare än så behöver det inte vara, och om även dessa stjärnor till predikanter eller frikyrkopastorer hade insett detta, skulle mycket vara vunnet.

Kan någon kristen idag på allvar tro, att man skulle ”dyrka Satan” i alla svenska hushåll, om det sitter julstjärnor i fönstren ?

Angående Horn-Per och hans Onda Hemskingar, för att inte tala om Gammel-Erk och hans Hemska Ondingar, alltså om Shaitan, som muslimerna tror på, ni vet Hin Fule, alltså Han-som-tyckte-att-Åmål-ändå-var-något så har jag idag mottagit ett meddelande på Facebook från just dem, och ack ack ack – de e ju bara såå onda och hemska så, för hör och se vad de skriver:

Om detta är Satans egen ”För Fan” klubb, så tycker jag den låter ganska så rationell…

Nåväl. Nu över till våra gårdstomtar och deras sanna natur, sådan den bevarats i fullt autentiska uppteckningar.

Någon gång före 1951, säger sagesmannen Gunnar Nilsson på Dalslandsnäs, var det en hästryktande bonddräng, som envisades med att röka pipa. Han rökte bara tobak, dock, för på den tiden var haschtomteriet i vårt land inte lika utbrett som nu. I Decembermörkret märkte han, att pipan som lagts i stallfönstret var borta varje kväll, som den tagits av en osynlig hand, men nästa morgon var den alltid där igen.

När drängen en natt vaknade om natten och såg ut genom sitt eget sovrumsfönster i drängstugan, vad fick han då se på en sten utanför – jo – en piprökande tomte. Och aldrig mer behövde han rykta hästar om morgnarna, så länge gårdstomten inte saknade pipa och tobak.

Och det var gårdstomte nummer 6.

Från Ryssby, Småland, 1953 berättades det om en piga, som före Jul skulle lämna gården där hon arbetade och gå hem till sina föräldrar, såg ett ljussken i skogen framför henne då hon skulle gå tillbaks, vid midnatt. Bondmoran hade nämligen gått ned till stallet, och ropat åt gårdstomten att ta rätt på pigan, och när hon närmade sig gården, fick hon se en lykta framför sig, som lyste henne hela vägen hem, men hur det var, och hur fort hon än gick, kunde hon aldrig hinna upp lyktan, eller se vem som höll i den. Väl hemma fick hon packa sig ut i stallet med en kopp mjölk. Den skulle gårdstomten ha, därför att han hållit sitt löfte.

Att hålla Eder och löften är också Asartrons väg, men det behöver jag väl knappast påpeka. Och det var gårdstomte nummer 7

Från Annerstad, som ligger i trakten av Ljungby, berättas det i boken ”De låga små stugornas folk” (1947) om en skräddare, som var på en gård och sydde kläder till allt husfolket, drängar som pigor och husbondfolk. Han hade mycket att göra, och satt uppe och sydde ovanpå bordet tills midnatt en Tors Dag. Plötsligt öppnades dörren, och ljuset han arbetade vid blåstes ut i ett vinddrag. När han försökte tända det igen, kom där en jordkoka vinande genom luften, och slog undan handen för honom, och hur han än försökte, gick inte ljuset att tända. Det var gårdstomten, som tyckte arbetet skulle vara slut för dagen..

Det var gårdstomte nummer åtta. Endast hedningar arbetar hårt dagen ut, dugliga utan måtta.