Då Frejas Månad, Blomstermånad har börjat i den Mälardal där Hedniska Tankars redaktion befinner sig, kanske den skulle vårda sig om allt det, som denna blogg har visat Kärlek till, genom åren. Vi har nyss firat Valborg eller Walphurgis – men för oss handlar inte det om några kristna helgon – och tjärdoft och manskap har vi också fått diskutera när vi tog upp Myklebust-skeppet från Nordfjordeid, strax söder om Ålesund, på Vestlandet i Norge. Vi fick en läsarfråga, som ledde oss in på sköldars placering på relingslister, och hur man löste detta förr i tiden – samt på skeppsrepliker i nära nog fullskala – i dagens Värld.

Så fann vi en bild, som förklarar hur det ser ut på Myklebustskeppet – väl inte en ”Drakkar” – men ett normalt Ledungs-skepp, fullt jämförbar med de största skeppsrepliker som byggts i Norge och Danmark på senare tid – vi tänker på Havhingsten från Glendalough samt sköldar på vikingaskepp– båda har de innehaft rekordtiteln som världens längsta rekonstruerade långskepp…

Som vi ser finns en utvändig relingslist, som sköldarna sitter placerade i – vilket är en ”listig” konstruktion, aldrig förr skådad – men en Hednisk Tanke, så god som någon. Väl har vi hört talas om moderna ”Solsköldar” (solfångare – 1 ensam sköld i aktern bara, klädd med solcell-panel för 1990-talets GPS:ers skull) på skeppet Viking Plym – en mycket gammal Gokstad-kopia i halv skala, byggd till Stockholmsolympiaden 1912 – men detta är en helt ny variant, som väl kan tänkas fungera, så länge skeppsskrovet inte lutar för mycket…

Annars ser vi här – ifall vi granskar bilden nedan mycket noga – ett av de största rekonstruktionerna av ”Mainzer Römerschiffe” – en skeppsreplik i full skala, icke-seglande – och från helt fel historisk period…

Som vi ser, sitter sköldarna på löstagbara ”ståndare”, invändigt skepps-sidan – och erbjuder bättre skydd – men ingen sådan arkeologisk detalj har bevarats till våra dagar, så vitt man vet... Ett besök på rätt museum i Maintz anno 2025 lönar sig för  de intresserade – fynden därifrån är 42 gamla nu – och där kan man lära sig om såväl Classis Britannia, den Romerska Rhenflottan, och de flottexpeditioner upp emot Jylland, som skedde redan på kejsar Tiberius tid – Pytheas resa, Ultima Thule och Jordanes om Goternas stammar, Hallin, Bergio och många andra – på vad som kunde vara Halland och Bjärehalvön – för det är ingen förlegad kunskap – utan en högst påtaglig verklighet – för tyska geografer och marinarkeologer.

Visst är de antika skeppen från Medelhavets kulturer byggda på kravell, medan vi här i Norden bygger på klink – men varje detalj hos vana båtbyggare representerar ändå något mycket väl genomtänkt – nu som förr. Här ser vi en ”stilstudie” av några nitbrickor från Sigtuna Museum – och det var med hjälp av rostfläckarna från dessa längesedan upplösta skeppsnitar, som Myklebust-skeppets storlek kunde dokumenteras, lika väl som Folkvandringstidens Nordiska skepp från Sutton Hoo – de sjutton högarna på Englands kust.

En fyrkantig bricka på skrovets insida fäster mycket bättre emot skeppsborden än en rund. Man kan klippa till den ur uthamrat plattjärn, och använder man beck – en uppfinning bestående av ett hopkok på trätjära och kåda – den fanns redan på Neanderthalarnas tid – har man ett säkert skydd mot korrosion och rost –  för nitskallen på utsidan av skrovet.

De vana träbåtsbyggarna – som bygger allmogebåtar – se det vackra exemplet ”Beckmans Eka” här nedan – drar gärna ”rillor” med en hyvel, längst upp på varje skeppsbords insida. Skulle nu någon roddare ”trampa snett” med grova kängor i båten, spräcker han inte hela skeppsbordet, ifall han sätter foten fel. Så – varje liten detalj är genomtänkt – och sådana ”rillor” – kanske dragna innan skeppsborden ”basades” till och antog sin rätta form – har hittats, även på Vikingatida skepp och båtar.

Sjömän kallar sina skepp och båtar för ”Hon” – ett uttryck för kärlek kvinnor, ja också till  alla dessa svepande linjer, skurna i trä. De räknar sig som söner till Havskvinnan Ran, och vet att hon finns därute, vid Ranrike – en gång Bohusläns kust – och det stora havet i Väster…