En BARD och ett POLITISKT PARTI tar ställning FÖR Yttrandefriheten – Blasfemidagen infaller i morgon !

Den Internationella Blasfemidagen är ett evenemang, som Humanister i USA och Världen över skapade efter den exempellösa hetsen emot Nordbor och Jyllandsposten inleddes, efter de sk ”Mohammed-karikatyrerna” år 2009. Att människor dödas i hundratal och tusental, bara för att de skulle ha förolämpat någotslags gud, som inte ens förmår skydda sig själv – en sådan gudom kan inte vara allsmäktig – och att människor sätts i fängelse eller drabbas av orimliga straff bara för sina åsikters skull, är bara alltför vanligt nuförtiden. Blasfemi-lagar bibehålls bara i Världens allra fattigaste och mest efterblivna länder, men på sista tiden har vi sett hur bland annat ”Svenska” Kyrkan och andra Monoteistiska samfund hetsar för att få Sharia-lagar även i Sverige istället för att bejaka framåtskridandet, som i Världens alla någotsånär civiliserade länder.

Såhär ILLA var situationen 2014 – bara en del TOTALITÄRA regimer typ Iran och EFTERBLIVNA U-länder har lagar emot Hädelse eller sk ”Blasfemi”.   

Vill vi att SVERIGE också ska räknas ibland dem ??

Danmark har nu – som sista land i Norden – avskaffat hädelse-lagarna – men här i Sverige ser vi alltså hur de kristna och islamisterna i skön förening likt smutsiga kackerlackor kryper fram ur sina hål, och försöker knuffa tillbaka oss alla till den mörka medeltiden. Varför ska vi behöva stå ut med sådant – och var är organisationer som Humanisterna, samt Amnesty International, nu när vi behöver dem ?

Alla kan vi faktiskt behöva få lyssna till en BARD då och då…

 

Nåväl – i de senaste dagarna har en viss BARD uttalat sig. Alexander Bard, från Army of Lovers, och diverse talangjaktsprogram i TV, närmare bestämt. Som en av de mycket få personerna i Sveriges kulturliv som alls vågar säga något, uttalar sig nu herr Bard, och förklarar att han tycker att Islam är en mycket svag religion. Jag måste av allt mitt hjärta och min hedniska hug säga att jag håller med honom.

Om ”Allah” eller ”gud”, alltså JHVH-1 – detta totalitära monster från yttre rymden – vore allsmäktigt – så skulle ju ingen ”Koranbränning” eller någon bränning av Biblar alls kunna ske, eller hur ? Men nu brinner Koraner och Biblar likafullt, över hela Sverige och ingen kan förhindra det. Den påstått ”allsmäktige” guden har bara knivbeväpnade små huliganer och fega terrorister till sina lydiga små redskap – plus ”ärke” någonting Antje Jackélen såklart – men hur skulle en VERKLIG gud göra ?

Jo – vi svenskar KAN, vi VILL; vi TÖRS – fram för en riktig BARD du kan lita på !

En verklig gud skulle förmodligen piko-sekundsnabbt inse, att mänskligheten bara är en av alla oräkneliga civilisationer i hela universum på sin egen lilla boll av stoft, och därmed ignorera hela saken ifall nu Alexander Bard, jag själv eller en och annan Paludan råkat förolämpa honom. Vore guden allsmäktig eller allvetande, så gjorde ju våra handlingar ingenting ändå, små och obetydliga som de är, och ännu mindre borde några ”rätt-trogna” alls springa efter oss, eftersom det vore att sätta sig upp emot den ”ende” gudens allmakt – och för övrigt – är det inte ”gudens” eget fel att han skapat just oss till HEDNINGAR ??

Låt oss fortsätta BARDALEKEN !! (pling samt plång !)

Jag själv har faktiskt mött herr Bard en gång, på restaurangen Broder Tuck på Söder i Stockholm, innan ett ruskigt mord förövades där – men det var många år sedan-. Emellertid – jag insåg redan då att herr Bard var en man att lita på, och att han icke tvekade att tala sanning, respektive tala ur skägget !

Alltnog, han är icke den ende som yttrat sig i debatten, för i SvD har vi igår kunnat läsa följande; signerat Staffan Gunnarsson från det nya folkliga partiet Medborgerlig Samling:

Ska den som hyser starka känslor för en tro ha rätt att förbjuda andra, som har starka känslor emot densamma, rätten att uttrycka sig? Nej, religionsfriheten kan aldrig tillåtas att trumfa yttrandefriheten, skriver Staffan Gunnarson, Medborgerlig Samling.

Om Svenska Akademien efter alla år skulle få för sig att tilldela Salman Rushdie Nobelpriset i litteratur, skulle han då nekas inresa till Stockholm för att ta emot utmärkelsen – med hänvisning till att det kan finnas folk i Sverige som inte uppskattar hans böcker och kanske vill bränna både dem och författaren själv? Hade en ny ”Life of Brian” med muslimskt tema kunnat produceras i dag?

— —

När staten bränner eller förbjuder böcker är det fara å färde för religions- och yttrandefriheten, men när medborgarna förhindras att öppet kunna visa sitt missnöje med inflytelserika religioner och livsåskådningar är samma friheter också hotade. Att någon fritt får visa sitt ogillande mot vad andra säger eller tror är en given del av demokratin. Detta ska inte tolkas som ett hot mot någons religions- eller yttrandefrihet. Inte ens att bränna ett privat exemplar av en så kallad helig skrift hotar någons trosutövning.

— —

Många, även bland påstått liberala debattörer, verkar inte inse att ingrepp i yttrandefriheten i sig utgör en form av våld. Att exempelvis böja sig för fundamentalister som hotar det fria ordet, i syfte att motverka högerextremister, är i sig själv att gå antidemokratiska ärenden. Sanna demokrater och liberaler tål verbala angrepp eller symboliska protester – och de som inte tål det kan aldrig få sätta agendan.

Samma vecka som församlingsföreträdare i Sverige nyligen önskade att det inte bara skulle bli olagligt att bränna ”heliga” skrifter, utan även vara förbjudet att håna olika religioner, dömdes en 13-årig pojke i Nigeria till tio års fängelse för blasfemi. Är det i en sådan riktning vi vill gå även i det sekulära Sverige eller vilka straff kommer de intoleranta och lättsårade att låta sig nöja med – och de ängsliga att böja sig för?

— —

Enligt EU:s Lissabontraktat ska sekulära och religiösa livsfilosofier likabehandlas. Om visad missaktning mot andras livsåskådning generellt ska bedömas som hets mot folkgrupp, så borde även ateister kunna åberopa sådan lagstiftning. Religiösa utsagor kan många skeptiker och icke-troende uppleva som en väldig provokation och känna sig kränkta. I så fall borde religiösa uttryck därmed kunna klassas som hädelse och missaktning mot ateisters eller humanisters föreställningar om livet och världen. Vilken fatwa-domstol ska avgöra dessa ärenden?