Unknown's avatar

Radbod av Friesland – Kungen som sa NEJ till de kristna… (repris från 2023)

9 Augusti – firade vissa Asatrogna i USA – Radbod’s day till minne av Kung Radbod av Friesland, som regerade från 680 till 719, alltså under närmare 40 år. Han var antagligen född omkring 648, och levde tills han blev 71 år gammal, vilket var en hög och aktningsvärd ålder på hans tid i Midgård.

Under ett helt liv gjorde Radbod och hans folk tappert motstånd emot de kristna frankerna under Karl Martell – kallad “Hammaren” och andra frankiska potentater, som ville tvinga dem att underkasta sig kristendomen – med våld och tyranni som främsta argument. När detta inte gick i Radbods fall började de bearbeta och muta hans släkt och inte minst hans kvinnor, samt nästla sig in vid hans hov och i hela det frisiska riket.

För husfridens skull var Kung Radbod tvungen att tacka ja till ett dop, men när han fick höra att alla hans förfäder, far och farfar skulle hamna i det kristna helvetet som varande odöpta, och att snöpta helgon och kristna martyrer – i hans tycke föga bättre än tiggare och smutsiga trälar – skulle befinna sig i den kristna himlen, ja då fick Radbod NOG och förklarade att han hellre skulle tillbringa en evighet i helvetet i gott sällskap av hederliga krigare och verkliga män, än att tvingas vara tillsammans med dessa skenheliga, förverkligade kristna !

Därmed vände han på klacken och gick hem till sin kungahall, och något dop ägde aldrig rum.

Se där fick papisterna tji !

 

Övertalningsförsöken och Omvändelsen MISSLYCKADES… Kungen ville inte svika sitt land, sitt arv och sina fränder…

Så fortsatte frisernas långa frihetskamp. Det frisiska språket talas fortfarande av mer än 400 000 personer, och även moderna stater som Holland och Tyskland har fått erkänna frisernas rätt till regionalt självbestämmande och kulturell självständighet. Karl den Store försökte utrota dem, på samma sätt som EU och andra liknande statsförbund vill utrota det självständiga Norden, men inget hjälpte. Friserna gjorde folkligt motstånd, och därför finns de kvar än idag. Det finns alltid något att lära av historien…

Av Ukrainarnas och andra folks exempel borde ta till oss den enkla sanning, som säger att friheten alltid är värd att försvara.

Radbod valde friheten. Sin personliga frihet, men också friheten för hela sitt folk. Friheten för alla de släktled som skulle komma efter honom, och aldrig någonsin underkastelse inför en kultur, religion eller ett tänkesätt, som inte var hans. Det är saker vi borde minnas och även fira, nu när partier som det Islamistiska “Nyans” rakt fram försöker ta sig in i de svenska Riksdagen, och göra slut på både yttrandefrihet och tankefrihet för oss alla. Varför skall vi svenskar ständigt få acceptera detta främlingsvälde ? Vi hade det över oss på Hansans tid, och det gav 300 år och mer av träldom – tills en viss Wasaätt befriade oss från “garparna”.

Till och med på 1600-talet framstod det som helt klart vad Kung Radbod tyckte om Påvar och Biskopar…

I dagens Europa – och inte bara i hedniska kretsar, hos Holländska Heavy Metal band och andra, är Kung Radbod mycket mer ihågkommen än hos oss, och fortfarande något av en levande gestalt.

2018 försökte ett Holländskt filmbolag göra en spelfilm – i “Vikings” och “Ragnar Lothbrooks” förfuskade anda – om Kung Radbod och hans öde. Filmen fick aldrig visas i Sverige, och den fick en del välförtjänt kritik från lokala arkeologer, som riktigt nog påpekade att Friserna minsann inte var några råskinn, som bodde i vattendroppande och otäta hyddor, att de inte målade sig i ansiktet som pikter och kelter (sedvanan dog ut långt före 700-talet, idiotiska och ohistoriska filmer typ “Braveheart” kan vi också glömma) och att de var civiliserade nog att ha gudahov och hallar av sten, bekvämt inredda med mattor och gobelänger, redan långt före Vikingatiden.

Kristna i Holland och Belgien försökte till och med sabotera hela filmprojektet, med argumentet att redan dess trailer skulle vara alltför “anti-kristen” och att den därmed skulle “kränka” de kristna i deras nutida religionsutövning. Ett sämre argument får man leta efter.

Döm nu själv om denna trailer var så farlig, att den inte ens kunde få visas på svenska biografer, eller i svensk TV… Förvisso kan man tycka vad man vill om “Hollywood” eller modern action-film – men jag kan för min del inte finna, att denna trailer skulle vara värre än HBO Nordicas “Vikings”, Brittiska “The Last Kingdom” (våldsamt ohistorisk i sin glorifiering av Kung Alfred av Wessex och hans biskopar) eller många, många andra filmer i samma stil.

Visst, det är upp till var och en att gilla eller förkasta dem, men Kung Radbod lever ändå i oss alla !

 

Unknown's avatar

Bilder av Ran – Augusti är hennes månad (repris från 2024-06-12)

Ràn – havsdjupens gudinna – är ständigt aktuell i månaden Augusti eller Skördemånad enligt den gammelnordiska kalendern, när de Nordliga haven är som varmast. Hedniska tankar har skrivit om henne förut, liksom om Rans och Ägirs nio döttrar vågorna,men de kristna har alltid demoniserat Ran, och trott att hon av ren illvilja skulle dränka folk, när hon i själva verket för dem till Ägirs salar på havets botten. Fisknätet – Rans främsta attribut – skapades av Loke innan han slutgiltigt fångades vid Frånångers fors – men det vet ni väl redan.

Typisk kristen Ångest-fantasi av tysken Johannes Gehrts 1903… Tydligen var han rädd för vanligt vatten…

På den tiden Hedniska Tankar gjorde kalendrar – ett projekt vi nu slutat med, därför att marknaden är mättad och översvämmad av dåliga produkter, alltifrån jönsig cosplay typ Bianca Muratagic, lallande fornsedare och andra som bara sätter samman gudar och gudinnor helt på måfå, utan sammanhang, rim och reson – återkom vi ofta till Ran under sensommaren och Augusti månad, eller Skördemånad som månaden heter i den gamla svenska kalendern. Då är havet som varmast, innan September och de första vinterstormarna kommer, och då kan man möta Ran genom att simma och dyka ned till de fria vattendjupen, där hon dväljes.  Den engelske Sagoillustratören Arthur Rackham tecknade en imposant,varnande Ran år 1911, där hon hejdar en man på stranden att gå för nära det hav, där många förlist. “Hedniska Tankar” tycker fortfarande, att det är en av Rackhams bästa bilder..

 

Kristna forskare har försökt härleda Ráns namn ur ordet “rån” och påstår i sin rädsla för havet, att hon skulle “råna” sjömanshustrur på deras män, men mycket mera sannolikt är att havgudinnans namn kommer hur “Hrönn”, “det rinnande” alltså själva vattnet…som hon ju förkroppsligar. När Hedniska Tankar började med sina kalendrar 2015 publicerade vi denna bild, som var inspirerad av ett av Anker Eli Pedersens frimärken från Färeöarna. Ran är svarthårig, därför att hon är av Jotnars släkte, och hennes hår är blåsvart som själva havsdjupen – dessutom gjordes här medvetet en hädisk parodi på de kristnes jeschua ben yussuf, som ju lär ha dött med utsträckta armar. En glad, välkomnande Ran vore en mycket bättre bild, och därför utformade vi den såhär…

Denna framställning av havsgudinnans utseende har sedermera blivit stilbildande, vilket visar att man kan nå framgång med små medel. Tyvärr översvämmas hela Internet för närvarande av dåligt gjorda AI-bilder, vilket dödar all skaparkraft och dessutom sprider felaktig information om hur våra Gudamakter ser ut. Vi dränks i en uppsjö av vad som närmast verkar vara dåligt ihopkomna pocketbokomslag och liknande amerikaniserat skräp, men våra gudomligheter förblir vad de är och vad de alltid varit.

 

Denna bild gjorde en rysk konstnär med en tydlig förlaga i Hedniska Tankars version av  Ran år 2015. Här nedan visas en förstoring av samma bild, som visar den nätklädda gudinnans utseende i större detalj.

Ett av våra egna AI försök följer här – Ra bör vara nästan helt naken, eftersom ju hon är en simmande varelse som vistas i vattenvärlden, och därför har få behov av kläder, undantaget sitt fisknät.

Att fotografera i vatten vid havet kan ha sina sidor. Modeller kan frysa, man kan få pålandsvind rakt in i kameran, regn och dimma kan störa bilden – vid nedanstående tillfälle 2017, hade vi nästan råkat ut för alltihop – men bilderna togs ändå vid en Östersjökust.

I AI-version blev samma bild såhär:

Vi avslutar detta inlägg med lite fler bilder ur samma serie – härnäst kommer kanske tolkningar av Idun, Freja och andra av Asynjorna…

Unknown's avatar

Olsmässokroken passeras, 2026

29 Juli i år var en Måndag, men idag är en TORS DAG som alltid om Torsdagarna. De kristna hundarna dillar och lallar som vanligt om Olof Digre eller Olof Haraldsson av Norge, som var en stor bondeåplågare och verkligen inget Helgon precis. Han blev rättvist dräpt av Trönderna i slaget vid Stiklastad, och de flesta Härjedalingar och Jämtar stod också avgjort på de norska böndernas sida, trots den senare lögnaktiga Arnjots-myten, idag bara ihågkommen i form av dålig buskis-teater i Östersund.

Vi HEDNINGAR vet att St Olof med sin yxa, bara är en dåligt maskerad kopia av ASA-THOR med sin hammare. Detta har varit BEVISAT i mer än 100 år.

I Olsmässokroken eller strax före den egentliga skörden var det ont om mat, och därför var det fullständigt naturligt att be Thor om hjälp. Han är ju åskans och regnets herre, och som vanligt inträffar det skurar i Svealand, Götaland och Norrland såhär års, vilket alla någotsånär kloka människor kan se och observera med sina egna ögons och sinnens hjälp, i alla fall om de inte är själv-idiotiserade pestival-besökare i Tjockhult eller Fjollträsk, en osund håla som vi Asatroende gärna undviker denna årstid, till förmån för de friska och sunda delarna av vårt land, där säden gror och riktiga, hårt arbetande människor kan leva och överleva.

De som följer Thor, vet vad han är värd. Till ära för honom, Åke-Thor eller den verklige Olof (vi känner minst en sådan i Roslagen och från Gräsö) som nu skänker oss klart väder och solsken, så att vi får bröd till vintern.

Hell Thor !

Därmed spelar vi den vackra melodin “Thunderstruck”

Ty, såsom Skalden Angus Young skriver, ja sannerligen sannerligen – detta sade han om den kristne guden och hans anhang:

I looked ’roundAnd I knew there was no turning back (thunder)My mind racedAnd I thought, what could I do? (Thunder)And I knewThere was no help, no help from you (thunder)Sound of the drumsBeating in my heartThe thunder of gunsTore me apart

Men – så säger texten och visan, kom Tor genast till hans hjälp, när den kristne Guden bara SVEK. Jahveh, JHVH eller Allah hjälpte inte alls, men – se och skåda – Thor sände Angus Young Thrud, sin starka och sköna dotter, på det att han skulle bli inledd i Frejas vackra härlighet, som också tydligt kan skönjas denna årstid, men inte för “tvestjärtarna”. Läs själva resten av denna kända hårdrocksballad, så får ni se. Vi avslutar med ännu mera säckpipor. Med deras hjälp kan man MARSCHERA och inte bara spatsera, genom landsbygd, över kullar och vida fält, ja också genom hela städer.

Så skola vi gemensamt slå på trumman likt skottar och irer för god och sann ASATRO samt HEDENDOM !

þetta eru heiðnir, þetta eru almúgamenn

(inlägget ursprungligen publicerat 2024-08-01)