Daily Archives: 2026-03-21

Unknown's avatar

Vid Ullunda Vad, Dagen efter Vårdagjämningen, 2026

by

“Att gå över ett vadställe kan vara som att ta sig över havet vid ett sund
eller att ta sig över hundratals mil över öppen sjö. Jag vet att en sådan
övergång inträffar flera gånger under en människas liv. Det innebär att du
MÅSTE sätta segel, även om alla dina vänner stannar kvar i hamn, och du
allena skall känna riktningen, ditt fartygs egenskaper och den rätta
tidpunkten för avfärd.

När alla villkor är uppfyllda, och det är medvind – så SKALL man segla.
Om så också vindriktningen ändras den sista milen innan målet måste du
kunna ro, helt utan segel. Om du inser allt detta och vad det verkligen
betyder, så skall det gälla för dig också i vardagen.

Du måste alltid tänka på att ta dig över det rätta vadstället !
— —
Man MÅSTE studera detta noga !

– Skrivet av Shinmen Miyamoto Musashi, 3 månader före hans död i “Go Rin No Sho”
(“De fem Ringarnas Bok”) till hans lärjunge, Teruo Nobuyuki, 19 Maj, 1645

(I översättning av Hedningen, Hedniska Tankar 2026)

 

Ull eller Ullr var en gång bronsålderns solgud, en gud för Vintern, alla de som färdades på Skidor eller de vägfarande. Många heliga lundar och platser överallt i hela Norden bär fortfarande Ulls namn, och de kristna och muslimerna har inte lyckats utrota minnet av ett starkt och självständigt folk, trots all förföljelse som inträffat genom århundraden. I Mälardalen, på Östgötaslätten, i Skåne och Danmark finns Ulls heliga lundar och kutplatser ännu – och inte bara där. De finns i Norge också. Ett Ullunda – av många i Mälardalen – ligger strax nära gränsen mellan Västmanland och Uppland, i det som en gång var Fjärdhundraland i det allra äldsta Sveariket, på Hågakungens tid, tusen år FÖRE Kristus under Nordisk Bronsålder. Fjärdhundraland hade fyra härader eller hundraden, som inte bara var enheter för skattejord, utan militära enheter. Varje Hundrade skulle ställa upp 100 väl beväpnade man till Sveakungens Ledung eller flotta, och på Mälaröarna kunde kulturgeografer under tidigt 1980-tal följa skattläggningen av ryggade åkrar i alnar räknat, som man använde för så länge sen som på 300-talet enligt vår tideräkning.

 

Platsen för Ullunda vad, och en nu helt oläslig runinskrift, som Enköpings Kommun underlåtit att ta hand om.

Vadet är fortfarande stenlagt, men ingen vet hur gammal denna stenläggning är, inte ens Riksantikvariämbetet (RAÄ)

Bild Copyright Hedniska Tankar, 2026-03-21

 

 

Man kunde också tydligt iaktta den indelning i skeppslag och hamna, som fanns långt långt före 1200-talet, då Upplandslagens bestämmelser skrevs ned för första gången – med alla detaljer – som att Ledungsmän skulle ha med sig tre tolfter pilar, fullgoda spjut eller en god yxa, sköld och ränsel. Allt sådant fanns redan i lagmännens och domarnas minne från äldsta tid, för de kunde allt detta utantill, och behövde inte ens skriva ned det, utom kanhända som enstaka runor på runstavar.I varje Lagsaga SADE de lagen, och förkunnade den med hög röst – lagarna var enkla och ganska få på den här tiden – de kunde Lag göra, Lag tälja och Lag säga, precis som det står skrivet i Eddan. Och på Tingsvallarna och Tingsplatserna i varje Härad, samlades folket när Vårting och Höst-ting skulle ske, och lyssnade till Lagmäns, Hersars och Jarlars ord – eller till Sveakungen själv, om han nu var närvarande.

Fjärdhundra Folkland vid Mälaren, delades tidigt i FEM härader – det skedde antagligen redan före år 1000, då Simtuna och Torstuna härader redan hade egna tingsplatser

Vad vadet vid Ullunda nu beträffar, så ligger och låg det alldeles vid Eriksgatan, som visst inte är någon medeltida inrättning – de skriftliga källorna omnämner faktiskt att den fanns långt före 1200-talet, och reds av Sveakungen och hans män redan på 5-600 talet – se Historikern Mats G Larssons böcker om Götavirke och vägarna genom Svea Rike.

 

På väg mot Östens Bro från Mora Stenar – som var den tidigmedeltida och sista Hedniska platsen för Uppsalakungens vårting (på Bronsåldern stod vattnet höge än nu, och den ursprungliga tingsplatsen fanns i Hågadalen vid Hågaåns dalgång – dit man kunde komma med båt) fick Eriksgatan och Kungarnas väg passera flera vadställen. Sparrsätra – där det skulle stå ett regelrätt fältslag – är ett sådant, Östens Bro – vid kung Östens och Blot-Svens gravhögar, alldeles på gränsen mellan Uppland och Västmanland – är ett annat. Där går Sagaån, men efter att man kommer in i Västmanland, finns det också flera en gång farliga vadställen att passera.

För varje nytt landskap som Sveakungen passerade in i, skulle han mötas av tolv goda och edsvurna män, från varje landskap, som med sina liv kunde garantera, att han tryggt och säkert kunde färdas fram till nästa landskapsgräns. Kungen skulle återgälda detta med att lämna gisslan till folket – och 12 man ur sitt eget följe – glömde han det, så gick det som det gick för Ragnvald Knaphövde under dennes färd till Västgötarna – för Lagmännen dömde någon till att vara Kung – det var inte ett privillegium, utan en skyldighet – för kungen skulle hälsas och väljas av folkförsamlingen i VARJE landskap i Riket – annars var Kungavalet inte giltigt.

Och en Kung som inte följde lagen, var ändå ingenting att ha. “Svear äger Konung taga, och så vräka !” stod det i Upplandslagen.

I vårt land är själva lagarna och folket de styrande. Inte Shaher eller kejsare. Så har det alltid varit, och först med kristendomen och feodalismen kom en tanke om “Kungadömet av guds nåde“. De hedniska kungarna, däremot – styrde på folkets och lagens villkor – och det var en väsentlig skillnad. Läs Vilhelm Mobergs svenska historia, “Från Oden till Engelbrekt” om ni ingenting vet eller kan om detta. Också Karl XVI Gustav, den nuvarande Sveakungen har ridit Eriksgata – och namnet “E-rik” – syftar på ett Rike, en Kung för att ena provinserna – vanligen förknippar man också det med Yngve-Frejs ställning i Svealand, Eriksdagen och Frösgången – allt ämnen som vi skrivit om förr om åren i denna blogg.

Vadstället vid Ullunda ligger nu öde och bortglömt. Ullunda-ån var ett stort och brett vattendrag en gång i tiden, men nu har det redan för hundratals år sedan grundats upp, på grund av landhöjningen och är föga mer än liten bäck, som landsvägsbussar korsar på väg förbi Tillinge Kyrka som Jan Fridegård en gång skrev om, och så hela vägen fram till industristaden Västerås. Och Fridegård skall man också läsa – för se – han var en folkets man, född i just dessa trakter. En man som skrev sanningen, på enkelt språk – för envar som ville höra den.

Runstenen U – som i Uppland – nr 793 har en nu nästan utplånad text, eftersom Enköpings Kommun svikit sitt ansvar för kulturminnesvården, och vägrar måla upp den – vilket kanske är lika så gott, för sådant måste göras av under ledning av sakkunniga experter som Magnus Källström på RAÄ, Riksantikvariämbetet, och inte av rena klåpare, klottrare eller amatörer. På denna blogg har vi redan många gånger rapporterat om runstenar, som vandaliserats av fanatiska kristna, som varit framme med sina egna sprayburkar och förstört gamla inskrifter, som trots att hela decennier gått, inte åtgärdats på minsta sätt av de nuvarande myndigheterna. Den här stenen, som står inne i den brottsdrabbade förorten Upplands-Bro, är bara ett exempel – av många. Tio år har gått sedan det skedde – “Hedniska Tankar” var bland de första att föra rapporten vidare – men ingenting har hänt. Stenen bär fortfarande märken efter vandaliseringen, som en kriminell invandrare gjorde i form av “guds allseende öga” – heligt enligt Somalier och därmed likställda. Denne klottrare – som vi inte känner till namnet – har också gjort “tags” i Bro centrum och på flera platser i Norrort – men aldrig lagförts, dömts och ställts till svars för sina gärningar.

Texten på U 793 – som numera bara kan läsas av experterna – är dock noga dokumenterad. Stenen stod på en helt annan plats så sent som på 1990-talet, men har numera flyttats av klåfingriga kommunalanställda Den lyder i original såhär:

halha × raisti × stin × þina × aftir × (h)rulf × buonta × sin × kuþ hialbi + at hans[2]

Detta är dåligt stavat, också på Runsvenska, för kvinnan Helga, som reste stenen, anlitade en mindre kunnig, lokal ristare – Hon svek också sitt land och folk genom att låta sig kristnas, och infoga en bön efter “Buonta Sin” eller “Sin bonde” vilket faktiskt kan betyda, att hon bara var en enkel piga. Men – det ryska ordet “Gospodin” som idag betyder “Herr…” si eller så…löd i Novgordos näverbrev – som också var skrivna med runor – och från sent tusental, när denna sten ristades “hasbadin” – medan det svenska ordet “Husbonde” eller bara “bonde” förstås betyder en man som bor, som är bofast eller brukar en gård. Så fort vi Hedningar hör amerikanska kvinnor, som hela tiden talar om “my husband this...” och “my husband that…” så skrattar vi av hjärtans lust – för även om “Buonta sin” mycket väl kan betyda make, gift man – så är “husband” eller “husbond” ett feodalt ord, som antyder undergiven ställning, och som bara passar för pigor, eller kvinnor som gift sig till pengar, kanske med en Mr Epstein eller så…

Den kristna pigan, svassande och nyrik som hon var, försökte göra sig känd och kanske tiggde till sig berömmelse och kändis-skap genom att placera sin sten – efter den döde maken (h)Rulf eller med andra ord Rolf – sådär 100 meter ifrån Eriksgatan och själva vadstället. Som om det nu skulle hjälpa, eller som om hon kunde tjäna pengar på att ställa sig in hos Sveakungen och hans män, eller enkla vägfarande, som säkert också kom förbi just här… På instagram finns flera liknande pigor idag, bland annat en som kallas “Alvigunilla” och som mestadels svamlar för pengars skull, men just henne ska vi kanske tala tyst om. Ledungsmän måste vara goda och medkännande emot allmogens kvinnor, försvara dem om så krävs och behandla dem väl. 

 

Vida intressantare är då denna sten, U 792 — för den är ett viktigt historiskt minnesmärke, som alltid stått vid själva vadstället.

Dess text lyder såhär:

kar lit · risa · stin · þtina · at · mursa · faþur · sin · auk · kabi · at · mah sin · fu- hfila · far · aflaþi ut i · kri[k]um · arfa · sinum

Stenen är som ni ser försedd med ett solkors, men innehåller inget kristet överhuvudtaget. Inte heller är det så att solkorsen skulle ha någon bevisad koppling till kristendomen – “Hedniska tankars”  chefredaktör har flera gånger tagit upp denna sak med Magnus Källström och andra av Riksantikvarieämbetets experter, och de håller med oss om att Solkorsen kan vara helt och hållet ornamentella, lika gärna ha en koplling till bronsålderns store solgud Ull, eller också satts dit i efterhand. Många stenar – också sten U 792 bär spår av dålig komposition, eftersom “lösa” runor tillfogats innanför “rundjuret” eller draken, som finns på de flesta stenarna från Upplands 1000-tal. Normalt sett skulle ingen kunnig runmästare göra så – och många stenar är också “blanka” innanför den yttre runslingan – vi VET helt enkelt inte om det var så att Solkorsen ristats in efteråt, kanske för att skydda dem emot de kristna  – de flesta runstenar vi har kvar bär ju som vi alla vet solkors, men tusentals, ja kanske tiotusentals ligger sönderslagna inuti kyrkväggar, i golv till gamla boningshus eller ute i Upplands, Svealands och Götalands skogsbackar – för nya upptäckter görs ständigt, både av stenar som aldrig förut varit kända av vetenskapen, och sådana som “försvunnit” men hittats som delar och fragment, eftersom många av våra viktigaste fornminnen vandaliseras än idag, här och där.

Läs vidare under våra sidor om arkeologi här ovan…

Experterna, som tillsammans med Kalle Dahlberg, den berömde Kalle Runristare från Adelsö – en av de få mästare i landet, som alls kan konsten att hugga på allvar nuförtiden – i Japan skulle han för länge sedan ha tilldelats utmärkelsen “Living National Treasure” – har upptäckt, att “mursa” faktiskt kan vara en felstavning – jodå – det finns faktiskt felstavade runstenar – där runmästarn kanske var tvungen att ändra eller skarva, allt efter uppdragsgivares och beställares smak. Redan Elias Wessén från 1900-talets början och “Run-Janne” Sven BF Jansson visste att det var så, för båda två undersökte just denna sten med ungefär 50-60 års mellanrum. Det borde stå “Hersa” – eller rättare sagt Herse, som inte är ett namn, utan en TITEL.

“Karl lät resa sten denna efter Herse, Fader sin ock Kåre efter mågen sin” så lyder den första delen av inskriften, översatt till nutida svenska. “Kåre” – vars namn betyder vindkåre, vindfläkt på sjön, var alltså gift med Karls syster – för “måg” betyder detsamma som svåger, och Herse var Karls fader. Man har antagit, att det funnits en skadad L- eller “Lög” runa – som betyder vatten – efter fu- som i så fall ska forma ordet “full” – och “hfila” är detsamma som häftigt, heavily, häufig på andra germanska språk, som talas idag.  “Afladhi” är förstås detsamma som “avlade” men det betyder här snarast “avkastade, gav” än ren och skär avel – av barn och ättelägg.

Stenen är nämligen en Greklands-Sten till minne av en man, som for “Uti Krikum” eller ända ned till Grekland, ja kanske till Ukrainas slätter, till Bysans och Turkiet. Tog han vägen över Dnjeprs flod, den vida – som också jag själv, som skriver dessa rader har befarit. Såg han Aifurs forsar, där Kachovka-dammen en gång stod – men som nu förvandlats till en strid fors igen, på grund av Ryssarnas härjningar i ett fredligt land, befolkat av idel bönder ??

Eller såg Herse, Karl, Kåre och de andra Njörvasund, dvs Gibraltars branta klippa, och tog de sig in i Medelhavet den vägen ?

Dit for Herse med sina män, när Svearikets ledungsflotta lade ut, en vårdag för snart tusen år sedan; när män från hela Fjärdhundraland samlades vid detta vadställe. 

En Herse förde alltid befäl över omrking hundra man – han var med andra ord  kompanichef, och befälhavare över många skepp. Hersarna bar svärd och en rikt utstyrd hjälm, ibland förde de också befäl över ryttare och kavalleriskvadroner om runt 1 man  – olikt de andra krigare, som enligt Upplandslagen hade att inställa sig i tid, på överenskommen plats, med “tre tolfter pilar, och fullgoda folkvapen” som det hette. Det betydde ett skarpt spjut, en långbåge förutom pilarna, och en god danyxa med långt skaft att bära i hand, två sköldar dessutom – och en packad ränsel med såväl kläder som mat.

I Ukraina råder fortfarande krig, när detta skrivs. Krig råder också i Iran, i Libanon och hela Mellersta Östern, precis som vanligt. Precis som alltid, där kristendom eller islam får frodas.

 

Men Herse och hans män drog ut från sitt land i Nord.

Vi vet, att de förvärvade gods där borta, och att det gick dem väl i händer.

Några kom aldrig hem, och Herse själv blev borta, men hans män mindes honom för alltid, och så länge de levde.

Dessa män hade barn och hustrur, men de följde folkets lag – och grundade ett fredligt Gårdarike.

Dessa män var trogna lagen, och var – sedan de passerat sitt livs vadställe – redo att offra allt. De slogs av hjärtat, och för allt som var dem kärt.

En gång skall andra män följa i deras fotspår. Fred ska råda i främmande land, och det blir som vanligt Svearna, som går i främsta ledet.

Vi Hedningar lever ! Vi förvaltar det arv, som blev vårt. Vi passerar vadstället, vi står vid skiljevägen – detta är Vårdagjämningen, 2026.

Över oss Ulls sol, Inom oss – kärleken till freden och lagarna !

 

“better than to overpledge, is to ask a single gift” – Japanskt ordspråk

 

 

 

Twelve men strong and true
Twelve  men fight for you
On  their heads a beret of blue
Twelve men – invincible.

The A team

Twelve men heard the call
Ready  to give their all
They  bring hope where they are seen
Twelve men – invincible.

The A team

From  Ukrainas snow and winter rains
All the way to Iran’s burning plains

Wherever there’s trouble, night or day

Go the men of the blue beret
To  fan the fire of freedom’s dreams

Twelve men – invincible.

The A team

Unknown's avatar

Om en märklig Bok från Glaskogen i Värmland, och Värmländska historieberättare…

by

Trakterna kring Glafsfjorden i Värmland och Glava socken är Hedniska bygder, där man en gång drog till Norge, och även Norrmän och Islänningen Egil Skallagrimsson – den störste av skalder – färdades österut här, i en tid när inga kristna kyrkor fanns – för Värmland kristnades först på 1200-talet. Härifrån kom “Hedniska Tankars” gamle frände “Tekniske Johansson” om ni nu minns honom, han som år 2013 utarbetade Samfundet Särimners lunisolära kalender, med namn för alla av månens faser – traditionella, Värmländska namn, som han fått från sin far och farfar. Andra män vi lärde känna visste att lära, leda och förmedla sin kunskap – de visade på framkomliga vägar och berättade historier – som Värmlänningarna alltid gjort. Till Glaskogen, och allt som funnits där – senare pilgrimsleder, glasbruk och mycket mer gick ofta deras tankar, men trä, järn och stål, sjöar och skog – allt gav dem renare, hårdare sinnen än de flesta nutida svenskar.

 

“Hedniska Tankar” har för vana att aldrig någonsin recensera böcker vi inte läst i sin helhet, från pärm till pärm – för det är endast så och bara så man kan avgöra, om en bok är värd att läsa eller inte. Dessutom har vi som regel, att aldrig recensera våra närmaste vänners böcker – de talar ändå bra nog för sig själva – eller böcker skrivna av flyktiga bekantskaper. För det tredje recenserar vi aldrig böcker vi fått skickade till oss, av personer som bara vill tjäna pengar på svensk kultur, Asatro och Nordisk Hedendom, och vars enda intresse är själviskt och hänsynslöst beteende på Instagram eller alla möjliga sociala plattformar, och som oftast bara slutar i ett sjukt roffande av vad andra sagt och skrivit, samt en fullständigt förvriden bild av Sverige och Nordisk Kultur.

“A writer shouldn’t write what he or she don’t know” lär Ernest Hemmingway en gång ha sagt, apropå skönlitterärt författande. Bland de sämsta vi nuförtiden stött på, finns lögnaktiga “forskare” som Kristina Ekero Eriksson, med sina absurda påståenden om att alla icke-kristna kungar från Sverige var “Maffia-Hövdingar“,  kristna fanatiker som Maja Hagerman – som vägrar att erkänna all icke-kristen svensk historia överhuvudtaget, romanförfatterskor som Agneta Westerdahl på Gotland, en av kristna fördomar färgad författarinna som bara vill visa att våra förfäder inte kunde segla, att de var grymma och barbariska och att kristendomen skulle vara överlägsen i allt – lögner från 1800-talet, som vi sett upprepade gång efter annan, eller överallt där kristendom och islam tillåts visa sina fula trynen. Fru Westerdahl gav oss en gång en bok, för att vi skulle göra reklam för den, men oss kan man inte “köpa” för pengar, muta eller korrumpera. Vi är inga hundar, som gläfser eller apporterar på beställning för att få mat. 

 

Skeppet Glad av Gillberga från Värmland, en kopia av “Roskilde 5” från Danmark – byggt av Värmlänningar i deras eget land, med minnen från Glafsfjorden och Vänern

Men – tacka vet vi Värmlänningarna !

En bok – som lovar väl – och som verkar vara baserad på gedigen hembygdsforskning – skriven av en man som vet vad han talar om – heter “Madonnan i Glaskogen” och tycks vara utkommen nu i år, efter vad det verkar. Vi låter inte den kristna titeln lura oss, för Knud Omö – som skrivit boken – har gjort den utan AI, och betonar gång på gång att han vill undvika de kristna fördomarna och senare förvanskningarna, när han behandlar Glafsfjorden, Glava och trakterna däromkring. Och namnet “Omi” – den ropande – är ett Odensheite – ifall nu någon ville veta.

Förord och innehållsförteckning till denna bok finns publicerade på Internet från och med igår, och om denna bok går att köpa, skulle också vi betala för den, för det ser den ut att vara värd.  Att vara ett “bygdegeni” är ingen skam – det har vi skrivit förr – och ur förordet saxar vi texter som dessa:

Religionshistorien, etnologin och sociologin har länge undersökt dessa olika fenomen som förekommer i folkets egna sägner och myter, vilka man allt mer blir eniga om kan vara reminiscenser från den hedniska tiden. Men inte nödvändigtvis. Även om huvudvikten i denna bok är kring religionshistoria, etnologi och konsthistoria får vi ta in arkeologiska fynd (främst yngre stenålder, även kallad bondestenåldern) samt muntliga källor — —

Att göra sig av med fördomar genom att avstå från teori är till hjälp endast om det verkliga vetenskapliga arbetet börjar sedan fenomenen har samlats och klassificerats.

Tusen år av tystnad har gjort att livets dolda, mytiska och hel(ig)a väsen hållits undan. En radikal förändring i västerländskt tänkande började emellertid under 1900-talet
med en växande psykologisk, antropologisk och sociologisk forskning.

Filosofi betyder att älska Sofia, visheten! Det bör alla filosofer komma ihåg. Därför kan (och bör) man inte enbart använda intellektet, utan även hjärtat! Och reflektera över var man finner vishet.

Så långt Knud Omö, som även skall ha synts till i Värmlands Folkblad år 2011, utklädd till Schaman. Vi tror inte han är alltför “fornsediskt” påverkad, utan ganska öppen i sitt sökande efter sanning, och bland hans kapitelrubriker finner vi saker som: Skogsråa, Kvällvecken, Brunnsgubben & Sjöråa, Pukharen, lyckans gestalt, Glo-son, ett gyllene väsen, eller Thors-suggan, Sista kärven åt Korn-käringen. För års och frid, Vardagen är världens verkstad, Att vidga sinnet & kunskapen om naturen, Inte av hat men för mat

och mycket mycket annat…

Från början danskfödd, men bosatt i Värmland och medlem i “Föreningen Värmlandslitteratur” skall Knud Omö ha fått HEDNISKA TANKAR till skänks, efter vad det verkar – och hela hans bok utkom 3 December förra året, men kostar hela 559 kronor – för 515 sidor av läsning. Det har vi inte råd med, men om någon vill donera oss pengar genom vår kontaktadress, eller skänka oss ett exemplar av denna bok, tar vi tacksamt emot den.

Vi rekommenderar alltså boken obesett, trots att det är emot våra principer – den är ett exempel på nutida svensk esoterica – en hel del sådana verk står redan på våra bokhyllor i redaktionslokalerna.

Författaren är medveten om att Freja – aktuell nu till våren – kan ha dyrkats vid de Värmländska sjöpassen och vattenlederna, även om det är mera sannolikt att detta var Friggs bygder – men våren kommer ändå till Värmland via Vårfrun och Vårfrudagen, detta år och alla år – intill Ragnarök och så länge Världen står !

 

Vi hyllar Knud Omö med följande gamla vers – skriven av Dan Andersson, som i och för sig var från Dalarna och därför inte Värmlänning, men som var en proletär författare, fattig på slantar, men rik på insikter – och en god berättare, med ton från Värmlands Finnskogar även:

“Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ringOch vid lägerelden hörde de hans sångOch om bettlare och vägmän och om underbara tingOch om sin längtan sjöng han hela natten lång
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sångenDet är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mittHören något går och viskar, går och lockar mig och bederKom till oss – ty denna jorden, den är icke riket ditt”
Unknown's avatar

Igår var det Vårdagjämning… (inlägg från 21 Mars 2023)

by

Danska TV2 Östjylland rapporterade idag från Vårbloten i Danmark, som firades av mer än 4000 organiserade, Asatroende Hedningar. Hur många icke-organiserade Hedningar som finns i det danska riket, är dock okänt. Kanhända är deras antal så stort som 20 000 – det finns ingen som egentligen vet. I Sverige tillhör mindre än 300 personer det lilla politiserade fringe-sällskapet “Forn Sed” men drogliberalism, kombinerat med en hel del andra extrema läror typ Klimataktivism, kriminalitet och liknande är en föga vinnande kombination.

Nordiska Asa Samfundet hade i alla fall mer än 5000 medlemmar år 2022, och antalet lär nog inte vara mindre just nu. Utöver detta kan vi räkna med att det finns minst lika många oorganiserade Hedningar, varför vi i Sverige sannolikt kommer upp i över 11 000 Asatroende – även om det är svårt att bevisa exakt hur många vi är.

 

Vem vill dyrka sån här sjuk skit ?

Eddie Råbock, alias Mohammed Omar skrev igår ett inlägg på bloggen “Det Goda Samhället” om hur vi alla kan göra vårt Sverige bättre, och hur vi kan skapa ett gott, livstillvänt samhälle istället för den döds-tillvända kristendomen, denna blods- och tortyr-religion, som inte gör någon människa glad.

Vårdagjämningen har, precis som Jul och Midsommar helt unika egenskaper, och kan firas av vem som helst, oberoende av vilken religion man tror på eller inte tror på, medan döds-trista fester som Påsk och Ramadan är omöjliga att tänka sig utanför ett kristet eller islamistiskt kontext.

Alla svenska fester har skildrats i poesi och musik och väldigt ofta är stämningen i dessa uttryck kopplade till naturen. Julen är snö och mörker, midsommar är grönska och solsken, och så vidare. Sådana uttryck saknas i islam. Det som betonas är islams universella budskap, profeten Muhammed och Koranen. Om något landskap berörs så är det Arabien.

De svenska festernas starka koppling till årstiderna och den rika kultur som växt upp kring dem gör att de går att fira oavsett om man tror eller inte. Det går att fira en rik jul utan kristna inslag. Det finns tillräckligt mycket av religiöst neutrala eller sekulära sånger, dikter, lekar, ritualer och annat för att man ska kunna fylla julen med kvalitativt innehåll. Julen är ju, liksom de flesta av våra fester, äldre än kristendomen. Men eid-festerna går knappast att plocka ur sitt islamiska sammanhang. Tar man bort moskén, Koranen och bönen så blir det ingenting kvar förutom maten.. — —

 

Som Hedning och Asatroende kan du HYLLA DET VÄXANDE LIVET istället. Då behövs ingen sjuk “korsfästelse” eller förvridna frälsnings-läror…

I Nordisk familjebok (Ugglan) står det så här:

”Liksom de andra stora kristna högtiderna inom sin ram bibehållit eller dragit till sig en del gamla hedniska bruk, har det också varit med påsken. Tiden för den kristna påskens firande sammanföll hos de germanska folken i det närmaste med deras hedniska offer vid vårens ankomst eller måhända rättare vid sommarens början.”

— —

Jag har svårt att se hur de islamiska högtiderna som ramadan och eid, även om islam skulle bli majoritetsreligion i Sverige, med sina datum som flyttar från år till år, ska kunna genomgå samma inkulturationsprocess. Högtider är sedan urminnes tider i Sverige, och i hela Europa, förknippade med stämningar och känslor som hör ihop med årstidernas växlingar eller ”tidens hjul”. Det inre livet, hur vi tänker och känner, hör ihop med solen på himlen och landskapet runtomkring oss.

– Mohammed Omar, 2023-03-20

Kristendomen är för mig helt väsensfrämmande från allt sunt och naturligt tänkande. De kristna tror på en allsmäktig gud, som ska ha skapat människan till sin avbild, men samtidigt tycker då den guden att mänskligheten är ond, syndig och dålig. Vi hedningar tycker precis tvärtom. Människan är alls ingen ond varelse av naturen, utan bättre än sitt rykte. Hon kan lära sig, och utvecklas framåt, medan de kristna och islamisterna står på samma sorgligt låga nivå som förut.

Tage Danielsson, den store svenske humoristen och humanisten skrev en gång: “Om gud finns, då hade han väl inte varit så dum att han skapat hedningarna ?”

Formuleringen är skämtsamt vald, men de kristna svänger sig med argument om “fri vilja” – som i sig helt motsäger deras påståenden om “allsmäktigheten” hos deras påstådde gud, för om mänskligheten har fri vilja, så kan den guden inte vara allsmäktig. Vidare önskar deras mycket destruktiva gudom hela tiden straffa, förinta och förgöra mänskligheten om den inte blir “frälst” vilket bara anses kunna ske om den kristne guden får tortera sin egen son till döds, för då blir han såå snäll såå, tror de kristna. Detta faktum – att den påstådde gudens påstådde son torteras ihjäl – är grunden för hela kristendomen, och vi förväntas alla bli “saliga” av sådan homosexuellt betonad vålds-pornografi. Själv kan jag faktiskt inte se något gott eller meningsfullt i detta alls.

 

Hedendomens gudamakter vill inte straffa någon. De ser ingen mening i sådant, och vill inte mänskligheten illa.  De framkallar inte lidande och plåga bara för dess egen skull, eftersom det är fullständigt onödigt att göra så – och dessutom ovärdigt för både gudar och gudinnor. Istället tror de på fruktbarhet, kärlek mellan kvinna och man, samt självständighet och ansvar.

Vilken religion väljer du ? Vilken kultur skulle du helst vilja tillhöra ??

Den som bara straffar och fördömer, samt dyrkar blod och utför sjuka kannibal-ritualer, sk “Nattvard” där man förutsätts äta “frälsarens” kött och dessutom dricka människoblod, fast det bara är rödvin som ska ha förvandlats när de kristna prästerna mumlar någotslags konstig besvärjelse över det…. Eller vill du ha en religion som säger att du får frälsa dig själv, om du nu vill – tänka själv och själv ta ansvar för dina handlingar, utan några krav på obrottslig lydnad, påståenden om att “ingen frälsning är möjlig utanför kyrkan” osv…

Valet är ditt.

Men kom ihåg – du kan lämna kristendomen bakom dig, nu i vår – och dyrka livets makter istället.

Är du inte värd den lilla friheten, min vän ?

Unknown's avatar

Dagen Bengt – Vad ligger i ett namn, era Meschuggas ?!?

by

2025-03-21

Idag har Bengt namnsdag i den nutida svenska almanackan, och så är det också i Danmark och Norge. I Finland tillägnas dagen Pentti, för så heter Bengt på Finska – även om han egentligen inte har något med Norden att göra, utan kommer från ett romerskt, latinskt och hedniskt Benedictus, som betyder “den välgörande”. Flera katolska Påvar har kommit att bära det namnet, och det finns också en maträtt vid namn Eggs Benedict, som kan ha skapats av invandrade italienare i USA – kanhända för att hedra den gamle industrimannen och  sjökaptenen E.C Benedict, som kanske kunde behöva något stärkande och välgörande att äta, när han råkade befinna sig i land, och i någon storstad.

Uppgifterna på hur många Bengt vi egentligen har i vårt land varierar, och så sent som förra året meddelades det i pressen, att SCB, Statistiska Centralbyrån – av okända skäl helt skall sluta publicera siffror över antal namnbärare. Skatteverket får ta över uppgiften, men redovisar mycket mer fragmentariska och osäkra siffror. Bengt skall kanske ersättas med “Moe” eller “Mohammed” inom en mycket snar framtid. Åter en påstådd “svensk” med ett sådant namn lär vara fast i Gaza för närvarande, skriver SvD idag på sin förstasida, i tillkämpad, sedvanlig politisk korrekthet.

Vad ligger egentligen i ett namn – och vad kan fel namnval leda till ?

Att vårt Utrikesdepartement inte har råd och möjlighet att genast evakuera dem, som frivilligt ger sig in i en krigszon förstår vi kanske, för gör man något sådant; återstår kanske till sist bara en familjegrav, eller ett flyktigt minne. “Hedniska Tankar” har också berört hur svenska föräldrar varit dumma nog att döpa sina barn till “Loke” till exempel – och hur man många gånger konstaterat att dessa barn fötts med svåra missbildningar, att det gått väldigt, väldigt illa för dem senare i livet – och att de likt de flickor som pådyvlats namnet “Freja” redan från början försetts med en kvarnsten runt sin hals, för tänk om de inte alls blir så “Frejalika”, som de obetänksamma vuxna tänkt att deras avkomma skulle bli eller vara… Det har aldrig tillhört Nordiskt eller Hedniskt namskick att uppkalla en människa direkt efter en gud – för sådant är Hybris, med ett annat ord – och kan straffa sig väldigt, väldigt hårt – på det ena eller andra sättet..

Och är man egentligen en “Mo…” som i Mohammed, kanske man inte är svensk…eller ens Europé, tyvärr…

Är allt detta vidskepelse, rena tillfälligheter ? Nej, långt därifrån. Språket styr tanken, och vilka namn vi väljer för vår avkomma, eller vad vi väljer att kalla oss för, redan från början – kan – som vi snart skall se – vara livsavgörande – och då gäller det sannerligen, att noga avgöra vilka utger oss för att vara – och vilka krafter i tillvaron vi egentligen representerar…

 

“Bengt” har varit med oss ända sedan 1100-talet, liksom Bente Bent och alla hennes förvridna kamrater. På dagens datum – 21 Mars enligt Juliansk Kalender, 1201 – dog också Absalon Förintaren, “Skånes Djävul” kallad den danske bondeplågaren och biskopen, som förstörde templet på Arkona, och berövade alla Skåningar de sista resterna av självständighet och Hedendom. Absalon var otvivelaktigt en stor djävul i människohamn, och att han grundlagt Köpenhamn, får avvisas som en kristen amsaga, för Köpstäder har funnits i Norden långt före kristendomen, Hamnar likaså. Han var en kulturförödare, och det är som en sådan han bör gå till historien.

Vi har fortfarande ungefär 90 000 män i vårt land, som lär heta Bengt, men bara cirka 30 000 eller så bär det som tilltalsnamn – medelåldern på namnbärarna var ca 72 år anno 2023, och namnets popularitet är i avtagande. Få – om ens någon – vill väl heta Bengt – och även om Hedniska Tankars chefredaktör råkar heta så, bör ni inte tilltala honom med förnamn överhuvudtaget – för så gör man bara med spädbarn, eller verkligt nära vänner.Vi Asatroende Hedningar och Humanister godkänner icke den sortens amerikaniserade avarter, även om vi påtvingats en massmedioker globaliserad idiot-kultur.

Ni skulle förmodligen inte genast säga “Malin” till er läkare, eller döpa er hund till “Mohammed” heller – och sedan åka till Gaza – utan att bromsa. Svenska Justitieministrar typ “Gun Hellsvik” har inte blivit populära i USA, även om de kanske skulle fått en framskjuten roll inom NYPD, eller kanske Trump-administrationen – “Gun Hellsweek” – ja tänka sig – ett “Yahoo” viner genom luften, för alla stillösa “Donalds”.

För dagen tänker jag på det judiska uttrycket “Meschugga” som knappast betyder idiot, dumbom eller dåre – utan snarare är liktydigt med det svenska “odåga” – en till intet dugande. Dock, jag medger att det svenska hårdrocksbandet från Umeå av alla platser kan vara värt att lyssna till – på avstånd och med öronproppar. Vill man låta, måste man slå på trumman, oavsett vilken kanal man väljer. Herrarna i Meschugga har nämligen från första början varit medvetna om sådant som ironi, till exempel – och därför har de valt att inte vara något annat än de faktiskt är – inte utgett sig för att vara annat än musiker – och det kan enskild hedning acceptera.

Värre är det då med Buffy Sainte Marie från Kanada, som en viss Erika Hallhagen idag skriver om på SvD:s kultursidor – hon har helt och hållet förfalskat sin identitet, likt svenska “fejksamer”, blivit en “pretendian” rentav. Thomas Engström, en annan av “Svenskans” små kulturskribenter – skriver om Charlie Manson – en man som föddes 1934, och trodde sig vara “The Son of Man” eller Människosonen, ett slags Jesus – och blev kultledare – men hans idéer berodde nog på en svår barndom, snarare än MK Ultra, CIA-experiment eller något annat, tycker Herr Engström, och citerar Bob Dylan, som apropå vederbörande amerikan lär ha sagt “They got him on conspiracy, but they were never sure who with”

Mr Dylan avsade sig nobelpriset. Själv avsäger jag mig härmed namnet Bengt som tilltal, men inte som andranamn – ty lite antik hedendom kan vara välgörande. Jag avsäger mig också all beblandning med dålig Heavy Metal eller Vulgärhistorisk floskel-rock typ Sabaton, som just nu lär användas av Ryska “frikårer” typ “Aida Group” – arvtagare till Wagner Group och fortfarande ledda av det ryska Inreksdepartementet – ifall ni inte visste, lika väl som jag avsäger mig all bekantskap med Jan Majlard, SvD:s före detta Sportredaktör, som trampat på Mariupols sista försvarare, och de sista Ukrainska soldaterna vid Azovska sjön…

Vad ligger i ett namn, ett uttalande ? Mycket, för ibland måste man välja sida, trots konsekvenserna – och har man väl valt, blir ens val oåterkallerligt.

Vill någon egentligen vara en Loke, en Trickster eller totalt Bäng, ja Beng Satan, om man ska rackla på Romani – ett språk, som er hedning har föga eller intet till övers för ??

Jag övergår nu till en enkel sångtext, på sin tid skriven av Svenne Rubins från Vansbro – angående sådana som heter Bengt, och vad det måhända kan leda till…

 

 

Jag tänker tillbaks på min korta sejourSom tolvårig grabb i fotbollsskorJag fick instruktioner, jag skulle gåSom back till vänster och tänka påAtt kämpa och springa och bara slåLånga bollar på Bengt
Bengt, han var påläggskalvLånga bollar på BengtJag blev befordrad till vänsterhalvLånga bollar på BengtJag tänkte: “Nu får jag min chans, så befängt”Det går så sällan som man tänktMin entusiasm kom på skam, den blev dränktI långa bollar på Bengt
Långa bollar, långa bollarLånga bollar på BengtLånga bollar, långa bollarLånga bollar på Bengt, tjo!
En dag för inte längesen gick jag mig till fotbollsplanen nerLånga bollar på BengtDöm av min förvåning, vem tror ni att jag ser?Långa bollar på BengtJo, Bengt som blitt tränare nu på äldre årOch center var hans egen grabb, Bengt JuniorResten fick order: “Se till att ni slår”Långa bollar på Bengt
(inlägg från 21 Mars 2025)