”Summing up the klippe-Snopp” – Religiös grupp försöker påverka Moderata Samlingspartiet…

Allt fler och fler små grupper av Monoteistiska fanatiker försöker numera påverka den svenska Rikspolitiken. I veckan blev vi alla vittne till hur en liten minoritet, som ska vara samlade under ett ”Centralråd” eller en Sanhedrin för en viss religion, och som säger sig företräda drygt 18 000 personer, anser sig kunna styra lagstiftningen för alla oss 10,12 miljoner invånare i det här landet. Är det verkligen demokratiskt att göra så ? Sen när har dessa 18 000 rätt att styra lagstiftningen för alla andra ?

Alltsedan det kom fram, att Centerpartiets partistämma ville förbjuda manlig omskärelse, har de mest överdrivna anklagelser om antisemitism och förföljelse ljungat genom hela den svenska Media-världen. Man har påstått att all judisk religion och all judisk kultur i Sverige skulle bli alldeles omöjliggjord i framtiden, ganz zerstört Oy Vey, bara för att de mest konservativa medlemmarna av denna religion inte skulle få märka sina pojkbebisar genom att skära förhuden av dem. Rena pogromer skulle utbryta, hemska hemska kosackhorder skulle galoppera genom gatorna på löddriga hästar och förfölja skrikande judiska mormödrar springande på brinnande träben, ja allt allt allt skulle bli ett fullkomligt nazistiskt helvete, har vi fått veta. Verkar det överhuvudtaget rationellt att tro något sådant ?

LOKE säger: ”Snipp Snapp KLIPPE Snopp…” (teckning av Peter Madsen, dansk serietecknare)

 

I veckan blev det också känt att Dana Pourkomelian, en politiker med muslimskt ursprung, plötsligt fått lämna Centerns Ungdomsförbund, bara för att hon sagt sanningen i Omskärelse-debatten. Annie Lööf och hennes ständiga intriger mot sina egna ligger som vanligt bakom det hela. Vi har redan sett, hur hon hetsat mot Eskil Erlandsson till exempel, och nu sker utrensningar ur det egna partiet ännu en gång, bara för att någon inte vill ställa upp på religiös fanatism. Till och med Annie Lööf själv har varit för ett omskärelse-förbud, men plötsligt bytte hon sida efter påverkan från mäktiga lobby-grupper, och sedan dess har hon öppet sagt, att hon tänker spotta den svenska demokratin i ansiktet, och inte ens följa sin egen partistämmas beslut, samtidigt som hon fortfarande insisterar på att vara partiledare. Om det är någon som skulle sparkas, och uteslutas ur Centern, så är det just Annie Lööf själv..

Att stoppa diverse lobbyisters arbete, är väl lite som att ”försöka dela ut fortkörningsböter under Monte Carlo-rallyt” för att komma med en replik ur den gamla filmen ”Apocalypse now”. När alla religiösa fanatiker från Mellanöstern ändå håller på och försöker ta över politiken i Sverige som nation, och religiösa partier som de sk ””kristdemokraterna” ändå sitter i den svenska Riksdagen (hur pass demokratiskt är det, att bara tillåta tron på en enda gud, men förbjuda alla andra ?) vore det definitivt fel av mig att just kritisera de Mosaiska trosbekännarna, men låt oss ändå uppmärksamma ett par saker i den här debatten, sedan jag sist kommenterade den…

Den muslimska minoriteten i Sverige har insett, att omskärelse inte är en religiös nödvändighet för dem, och gett med sig, eftersom den hursomhelst inte är påbjuden i Koranen. De har ifrågasatt diverse ”amatörkirurger från Afrika och Somalia, som fortfarande tillåts sprida infektioner och misshandla spädbarn i fullkomligt livsfarliga ”hemma-operationer” på invandrares köksbord.

Hur länge skall det vara tillåtet att begå övergrepp på barn i Sverige ”av religiösa skäl” ??

 

Humanisterna har i veckan påpekat, att trots att ”den judiska Världskongressen” i början av 2000-talet inte ville tillåta bedövning under omskärelsen, har man nu i alla fall i Sverige kommit så långt, att man från judiskt håll kan acceptera detta. Omskärelse utan bedövning orsakar som alla förstår stort lidande för barnen, och argumenten var desamma även förra gången, dvs att minsta lilla form av bedövning under ingreppet vore detsamma som anti-semitisk förföljelse, och något som totalt skulle kullkasta all judisk religion och all judisk tro.

Tidigare har det också utomlands funnits en mera renlärig och ortodox variant av den sedvanliga Brit Mila, eller den judiska omskärelsen som hette Metzitzah B’Peh, under vilken den Mohel eller religiöse funktionär som utför ingreppet, slutar med att ”suga av” det lilla barnet, och med munnen stillar dess blodflöde. Barnets första sexuella upplevelse, blir alltså en avsugning, utförd av en vuxen man – med saliv, blod och allt. Detta anses inte längre som någon nödvändighet, varken i Israel eller resten av den civiliserade världen, men ändå säger de ultrakonservativa grupper som fortfarande håller på med sånt här att de är ”förföljda”, att det är ”essentiellt” för deras religion, att allt allt allt brakar samman om de får vara utan det, osv osv – samma argument som vi hört tusen gånger förr… och som fortfarande är totalt irrationella.

”Nej, jag är hemskt ledsen Fru Cohen – Det FUNKAR bara inte på er LILLE DEADPOOL – Han är ju SEGARE än självaste SÄRIMNER…”

Alla religioner utvecklas, och Judendomen kan inte vara något undantag från den principen. Alla moderna stater har bestämt, att de Monoteistiska ökenreligionerna av Abrahamitiskt snitt måste vara snälla, och följa lagen i de länder där de verkar, i alla fall någotsånär. Och man har satt stopp för de allra värsta tokigheterna. Också hedendomen och Asatron har utvecklats, och redan under den senare järnåldern eller från 800-talet och framåt hade man övergivit människo-offer som religiöst bruk. Dagens Asatroende tycker inte heller att det är nödvändigt med djuroffer, till exempel – och om vi kan anpassa oss – varför kan judarna i Sverige inte det – och varför kan just de inte hålla sig borta från politiken, och försöka tala om för hela Sverige hur vi andra ska vara eller vad vi ska tycka ? Det blir groteskt, när en liten minoritet skall försöka styra över alla andra, särskilt som den minoriteten inte hör hemma här.

Vi hedningar, däremot uppgår till mer än 43 % av befolkningen nu, och här har vi alltid haft hemortsrätt. Därför borde det vara självklart, vems lagar det är som gäller.

I veckan har också debattörer som själva är omskurna – med judisk bakgrund eller utan – yttrat sig i debatten, och berättat om hur de själva i vuxen ålder tillfogats lidande, psykiskt, sexuellt och fysiskt, genom ett kirurgiskt ingrepp de aldrig valt, och aldrig fått välja själva.

Är det värt att fortsätta att utsätta barn i Sverige för sånt här, med den enda argumentationen att ”Jamen JHVH har sagt det, och då måste det vara så”

Väger inte barnavårdens argument över diverse religiösa fanatikers ? Till och med det mäktiga ”Centralrådet” som nu aspirerar på att få styra vårt land bakom kulisserna, håller med om att 10 % av dess egna medlemmar inte ser något ”nödvändigt” i detta alls, och inte heller tycker, att hela deras religion eller kultur skulle blivit ”förstörd” bara för det…

Men för all del – låt inte mig lägga fingrarna emellan, nästa gång det ska omskäras, och snopp-klippas…

”Nämen så sött – han sa nyss sitt första ord…”

 

Om nu just 90 % av den judiska minoriteten i just Sverige verkligen tycker – enligt vad deras allsmäktiga ”Centralråd” tydligen påstår (har de verkligen frågat medlemmarna ? har det egentligen skett någon omröstning, eller spekulerar herrarna i Centralrådet bara ??) att allt allt allt blir så förstört för dem, bara de slutar skära i småpojkars kukar, så låt gå då…

Låt dem för evigt få ett förbehåll, säger jag. Lagen kan ju inte stävja allt, men vad vi svenskar vill åt, är bara det värsta missbruket och den värsta misshandeln, som ”köksbordsoperationerna” utförda av Amatör-kirurger.

Rimligen kan man tycka, att ingrepp med bedövning, som de troende bekostar helt själva, men som utförs av kvalificerade doktorer på allmänna sjukhus, är ett mindre ont, och även om vi inte kan stävja allt ont i världen med lagars hjälp, kan vi ändå åstadkomma en god början, och avråda från de värsta missgreppen genom frivilliga insatser, och folkupplysning. Kanske de extrema religiösa minoriteterna rent av lyssnar till förnuftets röst så småningom, och överger sina barbariska sedvanor. Vi får trots allt inte sluta att hoppas.

All politik förutsätter att jämkningar sker, eller ett givande och ett tagande.

Så långt kan jag som svensk och Hedning ge med mig, men i gengäld kräver jag också en annan sak.

Svenska staten, svenska skattebetalare och Sverige som samhälle skall inte vara med och sponsra tvång, utfört mot små och späda barn. Vi ska inte ge statsbidrag till de religioner, som håller på så. 

I dagsläget håller svenska skattebetalare på att sponsra de religiösa av de mosaiska trosbekännarna med över 6,4 miljoner om året. Det bidraget tycker jag gott vi kan dra in, så länge man håller på med omskärandet, för det vill i alla fall inte jag längre vara med och betala för.

Ska någon religiös grupp i Sverige få hålla på med sådant, borde de få betala själva – det skall inte sponsras via skattemedel – och kanske vill den nya påtryckningsgruppen ”Yggdrasils Folk” som en del hedningar skall ha bildat (jag själv är inte medlem) samt NAS – och andra av våra lobby-grupper – ta upp det här som ett naturligt krav.

Vi betalar inte för omskärelse, blodsutgjutelse eller barnmisshandel. Därmed punkt !

I vilket Herr Collin förtär några ideologiska middagar

Skribenten Sven Olof Yrjö Collin är en man, som skymtat förbi i denna blogg redan en gång förut, och vars väl skrivna och formulerade alster jag läser med största nöje. För en tid sedan resonerade han om ”ideologiska middagar” och vad de nu kunde medföra, appropå detta med middagsätare – jag nämnde ju en viss Björn Ranelid i det senaste inlägget, och kanske borde vi därför uppehålla oss vid detta tema ett slag.

”Det är gott-gotti-gott-gott med Potatis- Allrahelst när den serveras GRATIS !”

Men Herr Collins kök är åtminstone helt fritt från giftsvampar – flug-dito och andra, och jag ska inte skämta om det finska uttrycket ”Ropa på Yrrrjö !” om ni vet vad det betyder, eller tyskans likvärdiga fras ”Dem grossen Ulrich anrufen” – alltså att ”ropa på Ulrik” som det ibland heter på god svenska. Nej, i ett sammanhang som detta, vore det direkt missvisande, och kunde leda våra tankar fel..

Ånej !

Herr Collins utförde enligt honom själv ett litet socialt experiment, när han bjöd sina muslimska och även judiska vänner och bekanta på middag här för leden – och serverade griskött, alltså bacon till dem – allesammans. Inget knussel här, inte…

Den judiska gästen sa bara ”Jaha, så det är alltså gris i spaghettisåsen” och skrattade åt hela saken – för han var inte Pastafarian, eller någon typ av religiös fanatiker, så att säga…

Visste ni att det också finns Ryska Ashkenazim Pastafaris, som är medborgare i staten Israel ? Tanken svindlar, eller hur ?

( Iron like the lion of Sion – Shalom Erez Pasta-Man !!)

Eller, för att låta Sven Yrjö fortsätta:

Nästa gång vi ställde till med middag, ett år senare (han var professor i strategi och kom på årliga besök till institutionen där jag arbetade), hade vi tänkt till. Vi serverade en sorts fiskrätt med räkor. Vi åt och drack och skrattade oerhört mycket. Efteråt, när han diskade, som han starkt propsade på att få göra, berättade han skrattande att förra gången var det gris, denna gång räkor, som också är något som juden inte får äta. Inför våra suckar och nästan förtvivlan att hela tiden göra fel, vände han sig om, med diskborsten i handen och poängterade att han väljer trevligt sällskap och god mat framför matreglerna i judendomen.

— —

Dessa två middagsupplevelser tror jag säger en hel del, om muslimer och om judar och om vår relation till dessa två slag av religioner.

I grunden kan jag inte uthärda någon av dem eftersom de är abrahamitiska, totalitära idésystem som förödmjukar människan genom att kräva underkastelse under en gud, och en gud som är det värsta monster vi skapat, helt i paritet med Förintelsen och atombomben.

Bägge två har absurda regler att förhålla sig till, t ex att inte äta gris. Trots att vi i Sverige har ett djurskydd och slakteriförordning som gör att det helt saknas risker med att äta griskött. Det är en löjlig, vidskeplig regel som de bägge religionerna har, blott för att tydligt markera mot människorna att de skall lyda, hur absurt deras lydande än är.

Men du noterade skillnaden, att juden, i en nästan tyst bisats nämnde grisförbudet, medan muslimen öppnade middagen med att försäkra sig om att det inte var gris. Juden åt grisen, medan muslimen aldrig hade ätit grisen.

Jag vill minnas att i judendomen finns en regel hur man skall hantera regelkrockar. Det finns regler i judendomen för förhållandet mellan personen och guden, och mellan personer. Om dessa krockar, skall regeln för personliga relationer följas. Som om det här med människor trots allt är viktigare, i alla fall för stunden, och att guden får man hantera i evighetens perspektiv. En sympatisk, ja, nästan humanistisk regel. Som kanske fick juden i mitt hem att tänka att nu har jag ett tillfälle att ha trevligt med människor. Då skall inte guden komma emellan. Guden får jag ta hand om senare.

”Nicht wahr, Kleine Gretel ?”

Visst finns det många olika uttydningar av lärorna, men det tycks som om islam verkligen står för sitt namn, dvs lydnad, underkastelse. I alla situationer. Det är islam som troget följer den groteska fundamentalisten Abraham, som villigt, om än med någon tvekan, var villig att lyda sin guds groteska förmaning, att mörda sin son. (Läs Mos 22:1ff, och förfasas över lydnad)

Juden tycks ha en ständig förhandling, ett ständigt brottande med sin gud. Något som också syns i deras skrifter, ty medan allah är stor och mäktig, och hela tiden utlovar eld mot dem som inte lyder honom, så kämpar hela tiden jahve med att få judarna att lyda honom. Ibland går det, som uttåget ur Egypten. Men då fick ju guden anstränga sig så mycket att han bröt mot sitt eget bud, du skall inte döda, när han lät dödsängeln gå genom Egypten och döda alla förstfödda söner, när invånarna inte hade märket med lammets blod på dörrposten som visade att de var Moses folk. När man läser i gamla testamentet får man intrycket att jahve ibland får locka Moses folk till att bli tillbedjare. En sorts evig förhandling mellan guden och de som han vill ha som sina tillbedjare.

Judarna har förföljts i världshistorien på ett sätt som muslimerna inte erfarit. Det finns t o m ett ord, ett något oegentligt ord för judeförföljelsen, antisemitism. Något sådant ord för förföljelse av muslimer känner jag inte.

Det är egentligen märkligt med antisemitism, ty vad jag förstår och vet har judarna inte presenterat och utövat sin religion på ett aggressivt sätt (förutom deras ständiga invasioner av Palestina). Likt min judiska middagsgäst, har de inte börjat middagen med att fråga om det är gris i maten. De har haft sin religion och sin religionsutövning, och låtit andra vara. De har kunnat överge reglerna tillfälligt, för att vinna annat, tex en god stämning vid middagsbordet.

Den andra religionen, islam, är betydligt mer aggressiv och kräver än det ena och än det andra. Vilket är naturligt eftersom de måste lyda. Hos dem kommer relationen till deras gud i första, andra och tredje hand. Ja, i alla fall skall de lyda sin gud. I en middag kan man ha trevligt, men först kommer lydnaden till guden, i andra hand, trevnaden mellan människorna. Deras lydnad är så stor att de t o m kräver att vi andra skall lyda deras gud, t ex genom förbudet att avbilda skaparen av deras religion.

— —

Medan jag skyr alla dessa tre abrahamitiska religioner, för deras antihumanitära, amoraliska lära, föredrar jag judendomen framför islam, just p g a den lilla reva i läran som gör det möjligt för dem att vara med andra, utan konfrontation. Den lilla reva av humanitet som judarna tycks ha.

Så långt en annan bloggskribent. Och jag håller med. Som hedning och Asatroende har jag aldrig någonsin varit antisemit, nämligen. Ingen medlem av den Hebreiska folkstammen, Mosaisk trosbekännare – använd vilken term ni vill – har någonsin gjort mig det minsta illa – men det har aggressiva kristna och muslimer förvisso gjort.

Alla religioner är inte likvärdiga. Alla Monoteister är inte likvärdiga heller, ty de som tillhör judendomen är oftast bättre än de andra. De missionerar så gott som aldrig, och de skadar heller ingen. Just därför ger deras Monoteistiska trosbröder ofta på dem, och förföljer och skadar judarna hänsynslöst, och utan misskund. Just därför ska vi hedningar vara hyggliga emot dem, för som hedningar har vi alltid sympati för en svagare part.

Också det är en väsentlig skillnad att begrunda.

Frid åt stugorna – krig åt katedralerna och palatsen !