AVSLÖJAT: Hur DN, Metro, SvT och andra LJÖG om arkeologi i Sigtuna, bara för att skapa ett ”SLAGTRÄ” i valdebatten…

För några dagar sedan började media i Sverige helt okritiskt kabla ut en ”fake news” artikel, som nu spridit sig kring hela Världen. Jag tänker inte länka till den eftersom det är gravt oetiskt av skräptidningar som Dagens Nyheter, Metro mfl källor att sprida falsk information. För egen del var jag medveten om bluffen hela tiden, men höll an med mina kommentarer, eftersom jag ville se hur denna av media skapade ”anka” skulle utveckla sig.

Bakom alltihopa stod en individ vid namn Anders Götherström, som hävdar att ”svenskar inte finns” och att det inte skulle gå att särskilja Nordbor rent genetiskt, en mycket märklig slutsats som motsagts och motbevisats flera gånger om av forskare i våra närmaste grannländer. Man vet att det är Uppsala Universitet, känd hemvist för den fuskande textilarkeologen Annika Larsson, som tillsammans med Stockholms Universitet bedriver det sk ”Atlas-projektet” som ska studera 200 enskilda personer från Sveriges förhistoria och försöka dra slutsatser av det.

Originalkällan till de ”fake news” artiklar som nu publiceras, kommer från tidskriften ”Current Biology” och återfinns här.

Metro och andra svenska media spred lögner om att ”Hälften av Svenskarna i Sigtuna var invandrare” på Vikingatiden, allt med tendentiösa yttranden om dagens invandringspolitik

Flera etablerade media har haft mod att skriva sanningen, bland annat Smålandsposten som i Tisdags kritiserade UNT, en av landets mest vänsterradikala tidningar, för att använda den påhittade nyheten som politiskt slagträ i årets valdebatt. Jag citerar:

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.— —

Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams. — —

Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare. —-

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver?

Studien är bara gjord på 23 stycken individer från kristna kyrkogårdar i Sigtuna Stad, en stad som grundades först på 1000-talet, och som kan ha haft en befolkning på kanske upp emot tvåtusen personer. Att utifrån ett såpass litet och snedvridet sample uttala sig om hela befolkningens sammansättning är ett vetenskapligt fel, och dessutom vet man att Sigtuna var en handelsstad, ja dessutom den största och mest exponerade handelsstaden under sin tid, dvs tidig medeltid, inte Vikingatid. Den efterträdde ju Birka, som alla bildade svenskar känner till, men var antagligen inte representativ alls för ett land som redan då kan ha haft upp emot en halv miljon invånare, eller i vart fall fler än trehundra tusen.

Dessutom skrev man att ”hälften” av de undersökta individerna skulle vara ”invandrare” bara för att de kom från ett område utanför Mälardalen, alltså en ren lögn, och dessutom en mycket grov, rasistiskt färgad generalisering, baserad på idel fördomar.

Kristna fördomar och rasistiska lögner har använts för att skapa en felaktig, konstlad bild av forntidens hedniska Sverige

 

Somliga individer kan exempelvis ha varit av samiskt eller finskt ursprung, vilket inte alls gör dem till ”invandrare” eftersom dessa folkslag alltid hört till den svenska nationen, och Sverige skapades dessutom under hednisk tid av Erik Segersäll år 995, enligt vad historikerna anser, medan det i själva verket fanns ett Svea Rike långt tidigare. Ingen av de undersökta individerna var Afrikan. Ingen av de undersökta individerna var asiat. Ingen av de undersökta individerna var från Amerika eller Australien, mycket beroende på att dessa kontinenter inte var upptäckta då, och inte kan sägas ha stått i någon nämnvärd kontakt med den övriga Världen.

Istället var alla, samtliga och 100 % av de undersökta individerna Nordeuropéer, samtliga från Norden, Baltikum eller möjligen Norra Tyskland.

Om dessa forskningsdata ALLS ska tyda på något, var det att Invandring INTE förekom i någon särskild utsträckning alls, särskild inte utomeuropeisk sådan. Ingen av individerna var från mellersta östern, till exempel. Ingen av dem omfattade islam – så vitt man vet – och ingen – inte en enda – tillhörde någon annan etnicitet än den nordiska.

Forskare har länge känt till, att Haplogrupp I1 är mest spridd i våra dagars Norden, och därför GÅR det att särskilja Nordbor och Svenskar i genetiskt hänseende. Vi har en mycket större grad av nedbrytningsförmåga vad gäller mjölkprotein som laktos, till exempel, medan befolkningen i andra delar av Världen – främst Mellanöstern och Afrika – är svårt laktosintolerant. Den förmågan har vi bara kunnat utveckla genom att ha en stabil bondebefolkning i tiotusentals år, som till stora delar livnärt sig på mjölkprodukter, särskilt under den annars så karga vintern. Påståendena om att vi svenskar skulle vara ”en blandning” är därmed en falsk generalisering, och faller på sin egen orimlighet.

Redan 2012 bevisade den kände Danske genetikern Eske Willerslev, att det Nordiska genomet är minst 37 000 år gammalt, och att det hållit sig märkvärdigt konstant genom alla dessa år. Nordborna är i själva verket den äldsta nu levande befolkningsgruppen i hela Europa, och har i stort sett varit oförändrad och opåverkad av just invandring ända fram till nutiden.

Det var ”Hedniska Tankars” grann-sajt Allmogen, som först av alla agerade ”visselblåsare” och avslöjade gammel-medias fake news och manipulering av fakta.

Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, SVT, TT Nyhetsbyrån och flera andra stora medier sprider i helgen en identisk artikel om att hälften av alla invånare i Sigtuna var ”invandrare”, och att svenskar inte finns. Detta efter en studie som undersökt lämningar i ett urval av gravar i Sigtuna.

Eftersom DN deltar i ”faktagransknings-samarbetet” Faktiskt.se blir jag förvånad över att de inte har granskat sig själva i det här fallet, men under de senaste åren har jag märkt att det faktiskt också behövs folk som granskar granskarna.

Därför lanserar Allmogen nu Historiskt., faktagranskande journalistik där Allmogen granskar påståenden i de stora medierna om vår svenska historia och nordiska kultur.

Lögnar-blaskan Dagens Nyheter och Bonnier-pressen sägs sedan dess också varit tvugna att ta in en rättelse – och vederlägga de allra värsta politiska vinklingarna.

Påstående #2:

Svensken finns inte genetiskt.

Hävdat av: Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, till Dagens Nyheter

Slutsats: helt falskt

Påståendet grundar sig i professorns antagande att man med ”svensk” menar något som är isolerat ursvenskt, eller som DN skriver: ”ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.”

En stor missuppfattning? Nej, det är självklart att det inte finns någonting som är isolerat ursvenskt. Den här delen av världen var under den senaste istiden täckt av ett kilometertjockt lager is i över hundratusen år. Inlandsisen började dra sig tillbaka för bara 12,000 år sen och, tro det eller ej, så smälte ingen ursvensk människa fram ur istäcket. Dagens svenska folkgrupp, Sveriges majoritetsbefolkning, är ett resultat av 12,000 år av migration.

Hur den svenska folkgruppen uppstod kan man läsa om på en lättsam nivå i boken Svenskarna och deras fäder (2016) av Peter Sjölund och Karin Bojs. Svenskar är precis som norrmän, finnar, danskar och samer en genetiskt distinkt folkgrupp som har vuxit fram under hundratals generationer i Norden.

Svenskarna är enligt Sjölund och Bojs huvudsakligen resultatet av fyra stora migrationsvågor de senaste 11,000 åren, varav den sista migrationsvågen under bronsåldern för 3,500 år sen. Sedan dess har invandringen till Sverige varit mycket liten, och det har vuxit fram regionala kulturer i Norden som genom århundradena allt mer antagit formen av en enhetlig svensk respektive norsk och dansk kultur.

Hela 40% av alla etniskt svenska män (och upp emot 26% av samiska män) som lever idag härstammar från samma förfader, som i boken kallas ”Ivar”. Hans korrekta namn är I1-M253, den mutation som alla hans manliga efterkommande i rakt nedstigande led bär på – inklusive jag som skriver det här.

”Ivar”, min förfader, bodde i norra delen av det som nu är Tyskland och hans ”söner” invandrade till Sverige i början av bronsåldern för 3,500 år sedan – enligt en hypotes i samband med en exploderande bärnstenshandel.

— —

Idag innefattar begreppet ”svensk” götar och gutar, smålänningar och hälsingar, värmlänningar och ångermanlänningar, men även folk som jämtar och skåningar som för ett par sekel sedan hörde till Danmark och Norge (och innan dess var Jämtland ett självständigt rike). Svenskarna är ett folk och många folk i ett, precis som norrmän, danskar, tyskar, med flera.

I studien Investigation of the fine structure of European populations with applications to disease association studies (Heath, Gut, Brennan, McKay, Bencko, Fabianova et al., 2008) undersöks populationsstrukturen genom att kartlägga genuppsättningar hos 6,000 individer i hela Europa.

Resultatet är tydligt. Svenskar finns:

Genetisk variation bland Europas folkgrupper, som även stämmer väl överens med den geografiska spridningen. Svenskar utgörs av det bruna klustret längst upp i mitten. Källa: Investigation of the fine structure of Europeanpopulations with applications to disease associationstudies, European Journal of Human Genetics (2008) 16

Tittar man på mer djupgående forskning av Europas folkgrupper har vi studien Genome-Wide Analysis of Single Nucleotide Polymorphisms Uncovers Population Structure in Northern Europe (Salmela, Lappalainen, Fransson, Andersen Dahlman-Wright et al., 2008) som undersökte genuppsättningar hos människor i norra Europa och fann att skillnaden mellan olika grupper förvisso var liten men ändå statistiskt signifikant, vilket innebär att alla grupperna är närbesläktade men distinkta.

Även forskarna i studien Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data (Salmela, Lappalainen, Liu, Sistonen, Andersen et al., 2011) konstaterar att svenskar som folkgrupp tydligt skiljer sig genetiskt jämfört med populationer i närliggande länder. Man såg samtidigt inom den svenska populationen en tydlig gradient som löpte från söder till norr, vilket man härleder till Norrlands isolerade läge och genetisk drift.

När professor Götherström lägger till att ”vi har plockat på oss delar från hela världen” kommer vi lite närmare sanningen. Alla människor bär i grunden på i princip samma gener. Till 99.9% är vi en kopia av personen bredvid oss. Vi delar även 96-99% av vårt DNA med chimpanser, beroende på vilken studie du tittar på. Den sista 0.01% av vårt DNA som skiljer folkgrupper åt kan härledas till evolutionär utveckling genom årtusenden, där geografisk isolation och selektiv reproduktion har lett till att vissa gener har favoriserats och förts vidare.

Det råder dock ingen tvekan bland seriösa forskare att det existerar folkgrupper i Europa som är närbesläktade men ändå genetiskt distinkta, inklusive svenskar.

Även juridiskt har Norrköpings tingsrätt slagit fast att majoritetsbefolkningen svenskarna är en folkgrupp som omfattas av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, även om de samtidigt konstaterade att svenskar som majoritetsgrupp får tåla mer – exempelvis att bli kallade ”vidrig ohyra”.

– Allmogen, 26 Augusti 2018

Huruvida vi som majoritetsbefolkning skall behöva tåla all den grova rasism som riktas emot oss, undandrar sig min enkla bedömning. Jag tycker inte vi bör göra det däremot, utan att vi bör sätta hårt emot hårt, rörande de individer som angriper oss inne i vårt eget land. Sajten ”Allmogen” har emellertid rätt när det gäller en sak, och det är att allt tal om sk ”blandningar” inte bör överdrivas.

Visst – Invandring har alltid förekommit – men det påståendet, även om det är sant, säger inte ett enda dugg om dennas faktiska storlek, som sajten Allmogen riktigt påpekar.

Inte heller säger den tidiga Medeltidens Sigtuna ett enda dugg om dagens politiska situation, eller det angelägna i att försöka likvidera svenskarna, och för evigt göra dem till en liten, undanskuffad och diskriminerad minoritet i sitt eget land, vilket flera politiska partier – bland annat Centerpartiet och Miljöpartiet, nu gått till val på.

Sådant är det program, som ”Akbar Annie” och Miljöpartisterna går till val på. Gillas det av Sveriges ”Allmoge” ??

Resonerar man så, då blandar man ihop äpplen med päron, eller för att ta ett annat närliggande exempel.

Här ser ni nu en bag-in-box förpackning med Äppelsaft, gjord från naturlig fruktråvara, som jag åkt och framställt på ett nära Sigtuna beläget Musteri. För att tillverka en sats, har jag plockat flera tusen äpplen, om sammanlagt 250 kg.  Men – och nu kommer poängen eller sensmoralen i denna historia – jag har fuskat, must-producenten ovetandes, och blandat i två små päron också.

Råsaften smakar fortfarande äpple, luktar äpple, konstateras innehålla äpplen och består till mer än 99,998 % av äpplen – men så finns det nu faktiskt, bevisligen och ovedersägligen 0,002 % päron i denna saft också.

SÄLJER JAG DEN NU SOM ”BLANDSAFT” PÅ STORA TORGET I SIGTUNA, KANSKE – bara därför att den innehåller dessa 0,002 % ?

Nej – det gör jag inte – men detta är PRECIS vad diverse ”professorer” och Fake-News Makare som Anders Götherström ägnar sig åt..

Situationen i det tidigmedeltida Sigtuna kan INTE tas som representativa data för hela Sverige, ens under sin egen tid. Ett sample på 28 individer är alldeles för litet, för att man skall kunna dra några egentliga slutsatser av det, och det hade antagligen krävts över 200 undersökta individer, eller åtminstone ett stickprov av 10 % av totalpopulationen ifall man vill vara säker, säger alla vederhäftiga forskare och vetenskapsmän – för då vore det just naturvetenskap och inget annat.

Jag råder er att komma ihåg det, och dessutom rösta på partier som sysslar med vederhäftig, verklighetstillvänd politik i årets riksdagsval, istället för alla verklighetsfrämmande, islamtillvända, Sverigefientliga floskler…

Annonser

”The River and the Gauntlet” – eller ”Åt Hälsingland till”

”Jo, därom kan jag själv ge besked, om herrn så vill – ty jag var med ”

– Johan Ludvig Runeberg, ”Fänrik Ståls Sägner”

Jag vaktar mitt land
för att hålla det bort från den helvetesbrand
som rasar ute i världen.
Jag vaktar vår rätt att säga fritt
att svart är svart och vitt är vitt.
Jag vaktar den egna härden.

För frihetens heliga tempelgård
för landet som gavs oss till arv och vård
Må yttersta offret bringas
Ett folk som står enigt i stormfylld tid
ej böjande nacken att köpa sig frid
kan aldrig till träldom tvingas

  • Dikt på minnessten i Blekinge, uppläst vid avtackning efter sommarens släckningsoperationer

 

 

Utdrag ur den officiella stabskartan från 2 Augusti, med viss information (teckenförklaring mm) censurerad. Kartan har aldrig förr publicerats.

Inte många människor torde nuförtiden minnas den amerikanske översten, författaren och militärhistorikern Samuel Lyman Atwood Marshall, författare till böcker som ”The River and the Gauntlet” (”Floden och Gatloppet” – aldrig översatt till svenska) ”Pork Chop Hill” med flera böcker, som ännu står på min bokhylla. ”The River and the Gauntlet” handlar om hur den amerikanska åttonde armén nästan helt besegrades i Korea, och hur den hals över huvud fick fly från Yalu-floden, genom att sörja för sin egen – och alla FN-truppers – evakuering, vilket inte alls var Washingtons eller Pentagons förtjänst. Att reträtten och evakueringen alls lyckades, berodde på lokala befälhavare och en del individuella soldaters och fordons insatser.

Något liknande – fast i miniatyrformat – hände faktiskt i Hälsingland just i år, även om det antal människor som evakuerades där, inte övergick 350 hushåll, eller omkring 1200 personer.Några kineser var heller inte synliga, förstås, men någon ”hjälp från EU” som man totalt lögnaktigt skrivit om i svenska media, förekom inte alls. En annan likhet är, att det var lokala Länsstyrelsers och Räddningstjänsters beslut (dvs lokala befälhavare) och enskilda, bandgående fordon och frivilliga insatser, som fällde det slutliga avgörandet.

Bild från terrängen kring Kårböle, Juli 2018, innan evakuering var beordrad.

 ”A writer shouldn’t write what he doesn’t know” sade en gång Harlan Ellison, en annan av mina litterära idoler, men i fallet med den stora skogsbranden i Hälsingland 2018 kan jag faktiskt säga att jag vet och har fått se en hel del, till på köpet mycket mer än de flesta svenskar – mest med tanke på var jag befann mig, tredje veckan efter det att denna brand bröt ut i början av Juli 2018.

Som trogna läsare och goda vänner – i motsats till alla dem, som enbart är fientligt inställda emot hela vårt land, och till på köpet fientliga emot en hedning som jag – redan vet, har jag varit svårt sjuk i en potentiellt dödlig sjukdom under sommaren, och själv fått injicera medicin för att alls överleva, men det hindrade mig inte från att anmäla mig som frivillig, så fort jag var frisk nog att tjänstgöra. Norrland är den del av Sverige där jag föddes, och om än jag inte är Hälsing själv, så är jag född inte långt därifrån.

Orsaken till brandkatastroferna under sommaren 2018 har inte helt klarlagts, i alla fall inte hittills. Det kan ha rört sig om blixtnedslag eller andra ”naturliga” orsaker, men minst ett trettiotal anlagda bränder har också rapporterats denna sommar. Klara misstankar har funnits vad gäller bränder på och omkring Kilsbergens skjutfält, i Värmland och Dalarna. Det kan faktiskt inte uteslutas, att branden på Älvdalens skjutfält inte kom till på liknande vis, även om bränderna i Hälsingland inte nödvändigtvis behöver ha vållats av en sådan orsak. I fallet med Västmanland 2014 – då den största branden på över 120 år, fast 2018 års bränder blev mångdubbelt större – påstods den bero på gnistbildning från en enstaka skogsmaskin, fast ingen blev någonsin bötfälld eller straffad för vad som hände den gången – med den släpphänthet, som våra styrande alltid visat. I Västmanland 2016 fanns ett brandområde på över 150 kvadratkilometer, och över 25 000 hektar brukningsvärd skog och minst 25 bostäder förstördes.

Enbart storbranden i Hälsingland var på över 120 kvadratkilometer, och förstörde minst ett tjugotal bostäder, men till det skall läggas att hela byar som Kårböle och Ängra längs Ljusnan fick evakueras i ungefär 14 dagar, och att den förstörda skogsmarken denna gång täckte minst 35 000 hektar, kanske mera. Därtill skall läggas tre andra storbränder, inklusive den på Älvdalens Skjutfält i Dalarna, och summeringen över hur stor del av Sverige som förstörts är inte klar i skrivande stund, eftersom det ännu brinner i Uddevalla, Norra Uppland och många andra platser i vårt land. Sveriges största brandkatastrof någonsin uppges vara den som härjade år 1888 i Norrland, då mer än 200 000 hektar högvärdig skogsmark ska ha förintats.

Ändå firar man i vår huvudstad ännu Bögfestivaler, och uppges känna sk ”Europride”, något som de flesta svenskar inte alls känner, och förmodligen heller aldrig känt. Vårt land har sedan länge klyvits i minst två delar – vi har de tokiga politikerna i huvudstaden, en importerad ”ersatz-befolkning” i storstäderna och sedan det riktiga Sverige, befolkat av etniska svenskar, på landsbygden och åt Hälsingland till..

Verkar politiker som dessa övertygande, eller hyser de ens något engagemang för vad de säger sig representera? Vad är deras värdegrund, och vad är deras uppgift såhär en knapp månad innan hela vårt land går till val ? Vems intressen är de till för ? Hela folkets, eller små ytterlighetsgrupper ?

 

EU har aldrig någonsin haft några styrkor för brandbekämpning eller katastrofhjälp, och ingen enda sådan styrka har varit på plats i Sverige i år. Den som påstår något sådant, ljuger. Den som påstår, att ERCC-avtalet skulle innehålla några som helst tvingande bestämmelser, som gör EU:s medlemsländer skyldiga att hjälpa just Sverige – eller för den delen något annat EU land – ljuger också, för så står det inte alls i detta avtal, som endast och endast bara bygger på frivillig och inte tvingande grund. Detta är mycket viktigt att veta, men våra egna media vanställer sanningen, och publicerar gravt missvisande uppgifter och rubriker.

Dessutom deklarerade som alla vet Jean Claude Juncker, såsom EU kommissionens ordförande, att det var Grekland och inte Sverige som skulle ha all hjälp, och att det var där EU lade sitt fokus. Detta är föga förvånande, eftersom 60 personer dött i Grekland redan den 25 Juli – pga just skogsbränder.

EERCC –  EU Emergency Response Coordination Centre är bara en mycket liten samordningsgrupp, helt utan egna resurser. Den kan inte alls tvinga något enskilt land att ställa upp, och alla enskilda länders insatser är och förblir frivilliga. Den som påstår något annat, LJUGER återigen.

De två italienska brandbekämpningsplan som var här med 14 personer i 8 plus 8 dagar, var här helt frivilligt, därför att deras personal kände till Sverige sen tidigare – dvs i samband med händelserna i Västmanland 2014. Det var ingen EU eller NATO hjälp, som lögnaktigt påståtts i media.

Statsminister Stefan Löfvén själv LJÖG faktiskt inför hela sitt folk, då han 25 Juli påstod att Grönland (sic !) och Ukraina samt NATO skulle hjälpa Sverige, för någon sådan hjälp kom aldrig. Den var aldrig här. Varken PfP avtalet eller något annat internationellt avtal som Sverige någonsin undertecknat innehåller alls några sådana tvingande bestämmelser, så vad vår Statsminister sa, är faktiskt bara allmänt struntprat. Ett tomt spel inför gallerierna, men ingenting annat. EU har till dags dato inte betalat ut en enda krona, inte ett enda rött öre, inte en enda förbaskad cent eller en endaste Euro för att hjälpa Sverige, och någon sådan hjälp kommer antagligen inte att komma på denna sidan årsskiftet, då vi för länge sedan valt en ny – och förhoppningsvis sundare och friskare Regering.  Kostnaderna enbart för statens utlägg kan säkerligen uppgå till hundratals miljoner, och det är mycket, mycket osäkert om andra än de svenska skattebetalarna någonsin får betala denna dyra nota.

Till och med lilla Litauen, med 2,8 miljoner invånare och en yta som är inte ens en sjundedel av Sveriges, har råd med egna brandbekämpningsplan för 230 miljoner styck. Regeringen Löfvén kastar bort större summor på sk ”flyktingmottagning” och ”integration” varje dag, året runt. Är det ens rimligt ?

De franska helikopterpiloter – med två maskiner – som var här i Juli och Augusti, var här frivilligt. Det tidigare franska brandflyget (1 st flygplan) likaså.

De tyska brandbilar (ca 11) och ca 110 tyska brandmän som var här, tjänstgjorde helt frivilligt. Alla andra påståenden är lögnaktiga.

Polackerna – som gjorde det väsentliga släckningsarbetet, både i Hälsingland och Älvdalen – var här frivilligt. Det rörde sig om minst 139 man och 44 fordon.

Detta var alltså INTE EU:s förtjänst, och de andra kontakterna kunde den svenska regeringen också ha tagit själv, via sin myndighet MSB, UTAN att ta någon omväg via Bryssel, som sannolikt bara försenade och byråkratiserade alltsammans.

De svenska Röda Kors-arbetarna, skogsarbetarna som körde trafikverkets arbetsmaskiner, hemvärnets personal, de boende i Färila som samlade in mängder av mat och underhåll var alla just FRIVILLIGA. De löd inte under EU. De styrdes inte därifrån. De fick ingen betalning från EU eller NATO, utan ställde upp helt frivilligt.

Och så gjorde även jag.

LÖGNER om EU och NATO osv, kan vi därmed GLÖMMA – för i en verklig katastrofsituation, ska INGEN, absolut INGEN i Sverige förvänta sig, att vi kommer få den minsta hjälp från det hållet.

”Bear in mind” (that prayers WON´T EVER help…) – Tavla av den Finländske konstnären Kaj Stenwall…

Under den första brandveckan i Ljusdals kommun var det inte mindre än fyra vattenbombplan utifrån, som fällde avgörandet. Veckan därefter dominerades av Polackernas insatser, samma Polacker som den mäktige Morgan ”Mollgan” Johansson hela tiden förolämpade, i rollen som Sveriges kombinerade Inrikes- och Justitieminister, för av någon konstig anledning har denne makthavare – nummer två efter Statsminister Löfvén själv – alltid hatat just Polacker. Den tredje veckan, däremot, dominerades helt av lokala insatser, och det är i huvudsak dess händelser, som jag nu kommer att skildra.

Det är också att märka, att alla dessa brandveckor helt dominerades av FRIVILLIGA insatser. Det var Hälsingarna och Svenskarna själva, som i samverkan med Sveriges närmaste grannländer räddade sitt eget land. MSB, den nya myndighet för Samhällsskydd och Beredskap som Regeringen Löfvén satt upp – ledd av den före detta Rikspolischefen Eliasson – förmådde inte leda alls, och visade sig inte vara vuxen en sådan uppgift, eftersom den inte hade några resurser, och det erkände dess högste ledare direkt i svensk statstelevision.

Slaget om Sverige under brändernas sommar 2018 vanns av svenskar – i samarbete med våra närmaste Nordiska grannländer – och så Polen samt Tyskland, som vi har all anledning att känna stor tacksamhet emot…

 

Istället var det Ljusdals Kommun, och sedan Länsstyrelsen i Gävleborgs Län, som helt kom att leda och samordna släckningsinsatserna. Länsstyrelsen övertog ledningen redan den 23 Juli, och har den än idag, då detta skrivs. Det var alltså INTE så, som många påstår, att det var någon nationell räddningstjänst som ledde det hela. RTJ eller Räddningstjänsten i Gävleborg var hela tiden en viktig komponent, liksom personal från drygt 11 andra regionala räddningstjänster i Sverige, som deltog länsvis. Hundratals Poliser och Brandmän fick också avbryta sin semester för att delta i arbetet, liksom personal från inte mindre än 12 hemvärnsbataljoner. Länsstyrelsen hade minst 40 personer på plats, som alla frivilligt åkt till Ljusdal och Färila, och i skrivande stund finns fortfarande en ”mini-länsstyrelse” på plats där, för att hjälpa de skogsägare och boende, som lidit skada och nöd med det ekonomiska. Detta hjälparbete kommer inte vara avslutat förrän långt in på år 2020, enligt vad många på lokalplanet tror – och om det verkligen kommer några ekonomiska bidrag till de människor som behöver det, återstår just nu att se.

 

Många andra avbröt också allt vad semester hette, och reste sig snabbt till den egna hembygdens försvar, som det anstår fria Hälsingar och svenska medborgare. Det var röda korsets volontärer och sjuksköterskor, till exempel. Det var också vanlig enkel personal från skolbespisningar så långt bort som i Härnösand, som levererade inte mindre än 630 portioner mat 3 gånger om dagen till en styrka, som den senaste veckan omfattade mer än 400 personer.

Vi får också betänka, att vi i och med Regeringarna Reinfeldt och Löfvén lever i ett land, där 2 av 3 sjuksköterskor regelmässigt blir hotade, om de alls försöker jobba. Detsamma har hänt många frivilliga brandmän (som möts med stenkastning och hån i våra storstäder) och vad Poliser och Hemvärnsmän (som ofta blir hotade till livet eller trakasserade i sociala media ) redan upplevt, många gånger – ska vi kanske inte gå in på här. Ändå ställde alla i Ljusdalstrakten glatt och villigt upp för sitt land, och jag såg för min del aldrig någon, som inte arbetade eller gjorde sin plikt.

En sak märkte jag dock tämligen omgående. Förutom det tiotal franska piloter och markpersonal, tjugotalet danska och trettiotalet finska brandmän som deltog i insatsen, fanns inga ”nysvenskar”, sk ”ensamkommande” eller annat sådant. Av någon underlig anledning, lyste de med sin frånvaro allihop, trots att de etablerat stora kolonier i Ljusdal liksom nästan överallt annars i landet. Ett enda undantag i form av en enda ensam person fanns. Det var den östafrikan, som ensam och utan ersättning bemannade en av Länsstyrelsens expeditioner. Kanhända hade han en gång varit Somalisk sergeant, eller haft en far som tjänstgjort i Etiopiska Armén på sin tid, under Negus Negusti, Konungarnas Konung och Ras Tafari Haile Selassi själv – men en sak är jag ändå övertygad om – betydligt fler ”nysvenskar” skulle KUNNA göra en insats, ifall de verkligen lärt sig vårt språk (goda språkkunskaper vid insats är faktiskt en ofrånkomlig förutsättning – de order och direktiv som ges är ibland väldigt otydliga, det ligger i sakens natur) och även haft nog VILJA att göra en insats, vilket denne enstaka medarbetare på Länsstyrelsen just ville. All heder åt honom – och måtte våra gudar rikt belöna honom och hans familj !

Den sk ”Färila-Folkan” förvandlades snabbt till ett slags ”PX” och hjälpcenter… Alltihop var lokalbefolkningens förtjänst. Det finns ännu goda svenskar i vårt land !

Insamlingarna till ”Färila-Folkan” som numera är Riksbekant, startades av en enda kvinna i yngre medelåldern, vars man också var med i den militära delen av insatsen.  Åter kan man se, hur mycket den individuella insatsen betyder, och hur mycket en enda individ kan sätta igång – till förmån för tusentals människor. Tyvärr skulle de väldiga mängder energi-läsk som samlades utanför lokalen i ett särskilt party-tält inte vara så bra för oss, eftersom de visade sig var starkt urin- och vätskedrivande. I en situation med hög värme och över 35 graders temperatur är det bättre att dricka rent vatten, men det slarvades mycket med detta. Först när en del styrkor kom hem, fick de råd från Generalläkaren kring den här detaljen.

För egen del konsumerade jag på sex dagar exakt en tandborste, 2 små 50 grams förpackningar Semper vätske-ersättning, 3 energiläsk, 2 dajm om 80 gram, samt 1 litet paket russin. I övrigt åt jag bara standard-ransoner, och vad som gratis delades ut av dryck vid kantinerna. Och det har Röda Korset papper på, med min underskrift och allt.

En annan bestickande eller pikant detalj som kan kopplas till förrådsförsörjningen var att det ganska snabbt visade sig, att stora mängder tobaksvaror, bland annat tjogtals med cigarettlimpor och minst 8 stockar snus, på något oförklarligt sätt ”fick fötter” sedan de placerats på ett bord vid en dörr, som stod öppen för värmens skull. Senare kunde jag själv på ett visst sambandsmedel höra, hur Polisen på sin kanal berättade om sk ”EU migranter” som just öppnat sin mycket säregna form av sk ”baklucke-loppis” i mobil form i Färila med omnejd. Underligt nog talade de rumänska, och sålde ”tiggaretti” allesammans – för så heter ju ”cigarett” på deras språk. Hur kan det komma sig, svenska folk ?

Varhelst ett sår uppstår på samhällskroppen, i Sverige eller Europa, så nog är de sk ”EU-Migranterna” framme och utnyttjar situationen….

En hel del personer, som visade sig helt sakna Polis-leg, men som var klädda i svenska polisuniformer uppenbarade sig också just i Ljusdals kommun, om vi får tro allmänna media. Vad gjorde de egentligen där ? Diverse andra underligheter förekom också, bland annat en plötsligt ”upphittad” person inne i en improviserad kasern (i själva verket ett sk ”Företagshotell” som en näringsidkare upplåtit till Räddningsstyrkorna, på helt frivillig grund – många enskilda företag stödde också samhället, det får vi aldrig glömma !) som påstod sig vara nyrekryterad volontär i det franska flygvapnet, trots att karln ifråga bevisligen inte talade ett enda ord franska, och det franska flygvapnet, för sin del; som man förstår aldrig någonsin rekryterat volontärer från just Sverige mitt under pågående insats. Mannen lär ha gripits, och satts i polisförhör, men sådant vågar svenska media och svenska tidningar aldrig skriva.

Stal från PX:et. Skrev inte upp vad hon tog, utan snattade från hjälpinsatsen och svenska soldater. Skamligt ! (KOMPANI-STRYK anbefalles !)

Även ”Akbar Annie” som hon kallas, eller Annie Lööf, ni vet den fullständigt verklighetsfrämmande partiledarinnan för ett visst centerparti – hon som vill importera 30 miljoner muslimer till Sverige, och göra de etniska svenskarna till en hunsad och jagad minoritet i sitt eget land – besökte naturligtvis Ljusdal i sommar. Men hon satte aldrig sin fot annat än på Färila-folkan, där hon sågs förse sig med snask och gratis godsaker på Röda Korsets bekostnad, och så avlade hon en hastig visit hos flygledningen i Lassekrog, där hon förstås också skulle äta och dricka. Krogen är ju berömd för sin fina mat, alltsedan 1600-talet.

Hennes lättköpta och slentrian-mässiga uttalanden om att man ska ”förbättra samordningen” visar att hon inte vet vad hon talar om. Hon såg aldrig ens brandområdet, vilket Stefan Löfvén och Morgan Johansson åtminstone gjorde – för på det finns bildbevis. Och samordningen behövde inte alls förbättras. Länsstyrelse, kommun, räddningstjänst, flyg och arméförband hade i själva verket en mycket, mycket bra samordning på sina resurser, liksom Trafikverket, som deltog med sin egen personal och ett tiotal man som ledningsgrupp. Den högre militära stab som var verksam i området, bestod av mindre än fem personer, men mer behövdes inte heller – av skäl som jag ska komma till.

Flera andra, åtskilligt klokare och militärt erfarnare personer än jag själv delar min uppfattning, att det inte alls var ”samordningen” det var fel på. Det vet jag redan, eftersom jag personligen frågat dem om saken. All samordning sköttes som jag sagt regionalt eller lokalt, och om det alls fanns några svårigheter, berodde de på rent praktiska problem av en art, som ”stolpskott” till politiker typ ”Akbar Annie Lööf” inte kan inse, därför att hon saknar både erfarenhet, utbildning och elementär förmåga att ens förstå.

 

På Karl XII:s tid – hos Hälsinge Regemente – utövades sk ”gatlopp” eller ”running the gauntlet” såhär. Man ställde upp till 120 man på två led linje, med långa spön i händerna, och piskade sedan på delikventen allt vad man orkade. Jämför med romarnas ”Fustuarium” – sk ”kompani-stryk” är en gammal sedvänja. KANSKE EN NYTTIG LEKTION FÖR VISSA NUTIDA POLITIKER ??

 

Det visade sig till exempel, att det tog fullständigt slut på brandslang i Stefan Löfvéns Sverige i sommar, eftersom beredskapslagren av brandslangar slopats redan under Fredrik Reinfeldts tid som makthavare. Det var med andra ord en praktisk svårighet, inte alls något, som hade med ”samordning” att göra...

Det visade sig också, att de danska motorpumpar, som det danska brandförsvaret hade med sig, inte alls passade till de svenska brandslangarna, som hade en helt annan diameter, och eftersom det här med vattensprutning förutsätter ett trycksatt system (I Kårböle området fanns över 50 km brandslang, som kartan överst i detta inlägg tydligt visar). Nu kunde förstås danskarna göra andra saker än att just bara driva motorpumpar, så manskapet var högst användbart, om än inte all materiel…

Detta var – återigen – en praktisk svårighet, och visar hur dåligt EU:s insatser på transnationell nivå i själva verket fungerar, för sådana saker som olika diameter på brandslangar, är ju just sådana standardiserings-frågor, som samma EU sagt att de ska ordna upp – och sådant har dessa fullständigt odugliga centralbyråkrater sagt i minst trettio år nu..

Nej du ”Akbar Annie” ! Här ser du en sk ”kyrka” – men i brandkårs-sammanhang betyder det ordet något helt annat än du är van vid…

Gång på gång hände det också, att man måste ha bevakning på brandkårens materiel – eftersom det annars fanns stor risk, att vissa ”migranter” och andra klåfingriga individer i närområdet skulle sabotera eller stjäla den. Detta var i själva verket en av Polisens och Arméns huvuduppgifter, under den tredje insatsveckan. Polisen kunde nämligen inte lösa alla bevakningsuppgifter självt, pga för lite personal. Detta var med andra ord en praktisk svårighet det med, och INTE en samordnings-dito, eftersom samarbetet mellan Polisen och Försvaret alltid fungerat mycket bra.

Det huvudsakliga arbetet under hela insatsen stod Trafikverkets civila bandvagn 206 för. Utan bandvagnar kan man inte släcka bränder i skogsterräng, nämligen. Vad tyska, polska och andra brandkårer hade med sig, var bara vanliga ”släckbilar” av en typ som finns i städerna, och sådana brandbilar kan bara rulla på väg, eftersom de inte har någon större terräng-kapacitet. Detta var åter en praktisk fråga, och hade inte ett enda djävla dugg med ”samordning” att göra. Oavsett hur mycket man än ”samordnat” så pratar Akbar Annie i nattmössan, minst sagt – för det finns inte bandvagnar i tillräckligt stort antal i dagens Sverige längre – vilket beror på Regeringarna Löfvén och Reinfeldt.

Inte från det svenska Trafikverket, men används i många länder – också för sjukvård och civilt.

Under början av den vecka, jag själv var på plats, tjänstgjorde Trafikverket med sju bandvagnar. Jag kunde själv bevittna hur dessa slogs ut, en efter en – på grund av bristande underhåll, och omöjligheten att kunna bärga eller reparera dem i fält (sådant kan vara svårare än man tror) och efter sex dagar, återstod bara tre Bv 206 i körbart skick. Detta var inte en samordningsfråga, men däremot en underhållsfråga, alltså en praktisk fråga. Inget annat. Den som skildrar verkligheten på ett annat sätt, ljuger – som svenska politiker brukar göra för sitt eget folk.

Den svenska allmänheten, som ofta är mycket dåligt informerad tack vare lögnaktiga, lismande journalister och skräpblaskor typ Dagens Nyheter, vet inte om att alla bandgående fordon kräver stora underhållsresurser, om man ska kunna hålla dem igång. Också stridsvagnar har mycket sämre uthållighet än hjulfordon, till exempel. Till och med ren fordonsmarsch med strv – av det mer uthålliga, klassiska slaget typ ryska T 72 – kan mycket väl resultera i att 30 % av alla vagnar är utslagna efter lite över 100 km förflyttning – på asfalterad väg ! Att utföra bandbyte eller byte av drivhjul på den betydligt lättare och helt opansrade Bv 206 är heller ingen lätt match, särskilt inte i oländig terräng – och vanligen är det ju, som alla utom praktidioter typ Fru Lööf förstår – så att det är i den värsta terrängen en Bv får bandkrängning eller går sönder. Bv 206 är heller inte byggd för att köras över brinnande stockar, genom rök och eld flera dagar i streck, särskilt inte vad elsystem och hydraulik angår. Inte ens om man hade haft pansrade fordon hade det nog hjälpt särskilt mycket, för det handlar om praktiska svårigheter – inte alls om organisatoriska. Slangar och elektronik mår inte väl av 50 graders värme eller mer, inte i längden; och man kan inte ha standard-fordon till sådant heller.

Just give them CORRECT TOOLS, CORRECT TRAINING – and they WILL finish the job – despite casualties. Strength in numbers !

Hade man bara fått en extra Int-rep grupp till TOLO-platsen i Kårböle, så hade detta hjälpt oss mycket, men nu fick vi inte det… Detta var inte en organisatorisk svårighet, men en praktisk – för det enda Trängregemente vi alls har kvar, har brist på både fordon, verkstadskärror och folk…

Trafikverket höll på att mista två anställda. De kunde ha dött, eftersom de under den andra veckan av branden körde rakt in i ett område, där det fanns stora rökmoln till följd av en kraftigt uppblossande brand, som antagligen tog ny fart av vinden. Jag har själv fått höra detta från dem, som satt i Trafikverkets ledningscentral den aktuella tiden. Inuti röken tappade de orienteringen, och till sist gick det inte för dem att köra deras Bv 206 längre. Brandrök innehåller mycket kolmonoxid, vilket medför kvävningsrisk. I tidningarna stod det senare, att en av trafikverkets 206:or skulle kört i diket, men detta är en stor, fet djävla lögn. 

Även om det inte rasar ”kronbrand” eller ”wildfires” så kan markbränder vara lömska. De kan ge ifrån sig mycket giftig rök…

Vad som i själva verket hände, var att de två Trafikverksanställda stannade sin bandvagn mitt på en grusväg – alltså en skogsbilväg av den typ som det finns många av i Hälsingland – och att de lade sig ned i ett dike, där röken inte kunde kväva dem. Hade man inte kommit dit med rökdykare (frivillig-dito, inte riktiga specialister) inom en halvtimme, skulle de inte vara i livet just nu. De fick vårdas en kortare tid för sina rökskador, och även bandvagnen kunde bärgas vid ett senare tillfälle – och då fick den saneras från sot och rök. För övrigt blev även en släckbil från en helt annan räddningstjänst, någonstans i Sverige också utslagen, och fick skickas hem på bärgningsflak – det såg jag med egna ögon. Media och tidningar har helt förvanskat dessa detaljer, eller också glömt bort att berätta för svenska folket om dem.

En finsk brandman skar sig också ordentligt i armen med en egen kniv, när han skulle skära av en svensk brandslang. Han fick en pulsåderblödning, men hämtades av den bandvagnsburna QRF:en, alltså en snabbinsatt styrka. Inom mindre än en timme befann han sig på sjukhus i Ljusdal. Inom fyra timmar hade han frivilligt återgått till sin tjänst, och fortsatte bekämpa bränderna. Sådan är den finske soldaten. Sådan är en finsk frivillig brandman, och över hela vår värld finns också frivilliga brandkårer, där folk tänker på samma sätt.

Att i detta sammanhang tala om ”samordningsproblem”, som ”Akbar Annie” Lööf gjort, är rena snurren.

Tvärtom fungerade samordningen mycket bra. Alla skadade kunde lämna området i tid – trots risk till liv och lem.

Fordon blev bärgade, sjukvård, logisitik, transporter och samband fungerade. Vad mer kan man då begära ?

Samordningen fungerade uppenbarligen, vilket resultatet av alltsammans klart visar. Alltså har ”Akbar Annie” fel i sak, därför att verkligheten motsäger hennes påståenden.

De verkliga hjältarna, de som öppnade vägarna till Kårböle, Nötberget och Ängra – alla de små byar som utrymts, och där 20 bostäder av drygt 350 tyvärr inte gick att rädda – utgörs av vanliga bönder och skogsarbetare. Maskinskötare – låt oss kalla dem ”pionjärerna från Alfta” – de som körde dumprar, skotare och skördare. Hjullastarförare. Väghyvlar. Bulldozers. Varje tyngre fordon, som kunde användas för att röja ett litet stycke väg från svartbrända trädstammar, som närsomhelst kunde falla ned och blockera vägen.

Vissa maskinskötare jobbade nämligen mer än 18 timmar i streck – utan lön och helt frivilligt. Till och med utan mat, eftersom en viss stab fått för sig att dra ned på antalet utspisningspunkter för de 630 matportioner som fanns för ca 400 man, från 21 stycken till enbart 5 stycken – det kunde ju underlätta logistiken – och just det var en samordnings-fråga, fast på kvartermästarnivå, inte vad gäller ”stridsledning”.  När jag själv befann mig vaken någonstans – sent på nätterna – hände det ofta, att tröttkörda 8-manna grupper av frivilliga brandmän kom förbi, ordonnanser, fältarbets-folk. För övrigt kan noteras, att det var Flygvapnet, inte Armén, som stod för Försvarets FARB-resurser med en enda liten grupp om åtta man, denna gång. Där byggdes även väg, mitt under pågående storbrand runtomkring, eftersom det på vissa håll längs Ljusnans stränder aldrig någonsin funnits vägar, och terräng så brant, att inget annat fordon mer än helikopter kunnat ta sig fram där heller.

Tack vare män som dessa, återfick 350 svenska familjer och mer än så sina bostäder, sina hem och ett värdigt liv. Och alla var de bygdens söner och döttrar, liksom maskinförarna, de som i själva verket räddade dem.

Det är något annat än all tom och ihålig ”Euro-prajd” det – vad vi nu ska med sådant mänskligt avskräde till… Och i Färila syntes inga regnbågsflaggor. Inte en enda. Inte en endaste en. Där syntes bara den svenska fanan, och den hissades om morgnarna, och halades planenligt, utanför en tillfällig ”camp” med tillhörande fältstab. Det var en vacker syn, som gladde mitt och mina kamraters hjärtan..

Flera gånger hade vi en stark känsla av att få hjälp från ovan – för någon skänkte oss ensam sina väldiga krafter, och sände störtskurar av regn. Gång på gång såg jag hur temperaturen plötsligt sjönk, till följd av den Asagud, som skänker oss svenskar regnet. ”Vilen är det” står det redan på Rökstenen, för sannerligen sannerligen säger jag eder, att hans namn är Vilen, eller Tor. Han är det. Han ensam är det, som räddat oss. Den tredje kvällen rasade ett oväder först förbi Härjedalsgränsen, och sedan ned i brandområdet. Som kallast var där sju grader en natt, och även om det aldrig föll så mycket regn att alla markbränder slocknade, så är varje meteorolog på SMHI överens med mig om, att regnet hade en avkylande och dämpande effekt, som omintetgjorde spridningsrisken för Färila-branden. Nu kom regnet mycket lägligt, ja precis i rättan tid – och vi vet alla vem det var, som skänkte oss det.

När också själva Asarna och Turen är med oss, vem kan då vara emot ?

Jag minns ännu ett antal spridda hågkomster och intryck, som mot slutet av mina sex dagar fick mig att bli ganska gråtmild och helt sentimental, eftersom jag ju trots allt bara är en enkel Hedning, som alla andra. Brandområdet syntes aldrig på avstånd, och det var först när man befann sig helt inne i det, ovan Lassekrog (som våra odugliga politiker aldrig lämnade, annat än med helikopter – de vågade inte ens tala med de evakuerade människorna och Hälsingarna själva, och fråga hur folk verkligen hade det !) som man kunde fatta vidden av något av alltsammans – för all förstörelse gick knappast att ta in.

Här och där utspelade sig smått otroliga scener. Vissa partier av Ljusnans stränder var helt orörda, och där stod granskogen och tallarna ännu, helt obrända. Semesterstugor låg där som de alltid gjort, i minst fyrtio till femtio års tid, och allt var som en enda stor idyll, med en ljust blå himmel däröver.

Men bara något hundratal meter bort, var allt förbränt, och en rykande ödemark. Hus hade brunnit ned till grunden, men närmaste grannens torpstuga, bara 50 meter bort på andra sidan om en väg, ja den var hel och oskadd. Man kan bara fråga, vad sådana händelser leder till för grannsämja, sammanhållning och vad de betyder för lokalsamhället i stort.

Den ena familjen hade klarat sig, den andra hade förlorat allt de äger och har. Varför just dem ? – Ja, så kan man fråga om man vill, men sådana frågor får aldrig någonsin något bestämt svar. I Ljusnans dalgångar finns många små skogsägare, och det tar minst 100 år för att en norrländsk skog ska växa upp igen. Många bönder, som lever på skogsbruk och lite annat i dessa trakter, har vårdat sin skog i minst tre generationer – för så lång tid kan det faktiskt ta, innan den är klar för avverkning; och allt i en äkta bondes liv är inte bara penga-intresse, eller sådant som kan köpas med billiga mutor från Stockholm och Bryssel, om nu någon trodde det. Andra skogsägare kan dokumentera, att de ägt och ärvt sin mark i mer än fem generationer, i rakt nedstigande led inom samma familj, och sådant betyder faktiskt en hel del för människorna här, särskilt om de på en enda dag får mista och gå ifrån alltsammans, utan att ens veta, om de någonsin får komma tillbaks.

Nu är de verkliga svenskarna ett starkt och härdigt folkslag, som växer med motgången. Människor bjöd in varandra i varandras hus, och det stannade inte vid en enkel fika. Och detta i en tid, när vi för alla främlingars och intränglingars skull måste låsa ytterdörren om kvällarna, och inte ha den öppen dygnet runt, som man faktiskt kunde i Norrländska byar före Reinfeldts och Löfvéns onda tid. Nej, husrum och mat skänkte de till sina grannar, veckor igenom; och när jag själv fick se och bevittna allt detta, då tårades mina ögon, och jag led med mitt eget land och folk. Branden i Ljusdal bekämpades inte av något EU. Inte av någon Stefan Löfvén. Inte av någon politiker. Det var folkets egen kraft vi fick se, folkets röst som hördes och som talade, som Tors åska genom molnen.

Ett mera dråpligt och komiskt minne finns också. En patrull i bil på ena sidan Ljusnan – de var bara två stycken, fler var de inte – rapporterade plötsligt att de fick se en stor, tjock rökpelare, som steg upp från zon 1, eller det såkallade Nötberget, den sista höjdsträckningen på andra sidan Kårböle Skans, och den gamla Norge-gränsen, som gick fram precis här. De kunde inte se ned i Ljusnans dalgång, och inte se den snabbt rinnande floden, som ändå fanns därnere – allt patrullen kunde göra var att peka ut den bäring, som röken befann sig i.

Den var ungefär rakt västlig om deras position, men vilka enheter hade vi då i zon 1 ?

Jo, där står en över-ambitiös men mycket duktig kvinnlig gruppchef, glad i hågen, tillsammans med fyra man – för det är allt hon har, eller får av manskap. Vissa bataljoner som deltog, hade inte ens mer än 50 man – där de normalt sett skulle haft mer än 500 – på grund av utlandssemestrar, dåliga Stockholmare med svag vilja, uteblivet hemvärnslarm osv.  Hon rapporterar ingen brand, för hon ser ingen sådan. Det finns nästan ingen rök där alls, och ingen har svårt att andas. Ingen ser några rökmoln, och trots att det är mer än trettiofem grader varmt i skogen och att det råder ständig vattenbrist, jobbar alla vidare. Man flyttar sig senare till ett litet kraftverk, nere vid Ljusnan.

Vad är det då bilpatrullen har sett ?

Till sist kommer jag själv – och en annan glad person – på svaret i precis samma ögonblick. Vad de ser, är inte alls någon rök, utan vattenånga från den andra gruppens släck-insatser. Patrull 1 – på sin sida Ljusnan, mer än sex kilometer bort från kraftverket, kan inte ana detta, och för övrigt är det inte alltid lätt att i motljus se skillnad på svart brandrök och vit ånga, beroende på hur solen står. Den andra gruppen, som nu spanar mot den motsatta stranden, ser ingenting den heller, och innan felet upptäcks, har vi förlorat värdefulla 40 minuter, värdefull tid därför att bilpatrullen borde ha åkt iväg och spanat någon annanstans..

Andra gånger är ännu mer komiska. ”Ja det är Jenny” säger en röst i telefonluren. En sådan har jag redan, därhemma. ”Men älskling, varför ska du alls ringa hit ? Och hur i helvete fick du tag på just det här numret – det ska du förmodligen inte alls ha…Jenny – som hon faktiskt heter – finns i Finspång och är högst upprörd, eftersom hon kommer med meddelande om två ton prima flygbränsle, som just är på väg in med lastbil från Ljusdal. Och hon säger – som inbiten civilist – ingen anropssignal, inte vilken civil firma hon jobbar för, inte vad hon heter i efternamn eller något sådant, utan presenterar sig bara som ”Jenny”. Märkligt.

Märkliga saker händer också. Svenska helikoptrar flyger bara visuellt – de har inga som helst navigationsmedel, som fungerar i dimma, rök eller mörker. Mycket allvarliga olyckor med dödsoffer har hänt av den orsaken – alltsammans för att svenska politiker tycker att lite mörker-hjälpmedel kostar för mycket..

Ändå ser jag – och åter en bilpatrull i en viss sektor – hur en av försvarets helikoptrar kommer svepande in över skogen, och tömmer sin vattenbehållare i ett enda nafs. Det skymmer redan, och inne i skogen är det fullständigt mörkt. Detta händer, inemot klockan tio en söndagskväll – när man trodde, att flygledningen klappat ihop butiken… Och nästa morgon – som present, 0800 – en polishelikopter, ända från Stockholm – tillsammans med en fråga om vad den ska ha för uppgifter – ungefär som om de som skickade oss den där fågeln, med infra-röda kameror och allt, inte redan visste om det.

Polishelikoptrar spanar. De släcker inte bränder, aldrig någonsin, därför att de helt enkelt inte har sådan utrustning. Och inte mindre än sju olika polispatruller var i verksamhet runt brandområdet varje natt – mer än 120 kvm är ändå en stor yta – men trots detta är det mycket välkänt, att ett helt län typ Jämtland-Härjedalen (som till ytan är större än Belgien, och flera Europeiska länder) ibland – vissa nätter – kan vaktas av två poliser – och en enda patrullbil…

Förutom det, lever vi nu tack vare den ”Feministiska” Regeringen Löfvén i ett land, där inte ens de allra grövsta personbrotten, typ mord eller gruppvåldtäkter – som snabbt ökar i antal – ens löses, i mer än 10 % av fallen.

Dra då – Goda medborgare ! (för det är ni väl ?) själv era egna slutsatser, om varför man plötsligt behövde 7 polispatruller, 1 helikopter och mer än 45 poliser nattetid, i ett brandområde som inte ens är en femtedel av Jämtlands län, när man som bäst har sex poliser i yttersta nödfall i just Härjedalen. (Detta har stått i rikets tidningar, så det kan inte vara någon hemlighet)

Kan det vara så, att det fanns mer än stöldrisk vad gäller brandslang, strålrör och ”kyrkor” i området, eller var bränderna anlagda ? Fanns främmande makt eller annat ”grövre bus” i området ? – Ja eller nej ?? I lokaltidningarna rapporterades det samtidigt om hur inte mindre än sex anlagda bränder bröt ut i Hudiksvall – vilket länspolismästaren där betecknade som ”oskyldig pojkstreck” fick vi veta – men några ”ensamkommande pojkar” var det nog inte… Bränderna bröt ju ut samtidigt, och då krävs planläggning och organisation, som man förstår… oavsett förövarnas ålder, så var det nog inte alls några ”klåfingriga ungdomar” som låg bakom alltsammans, utan mycket mer organiserat folk.

 

Än är anfallet på Sverige, den svenska naturen , folket och skogen inte över… VAKSAMHET och VILJA ATT SLÅSS fodras…

Ett sista minne, trots allt. Diverse jägarsoldater, och ”special forces” fast på svenska. Dessa flög inte alls bara UAV i området, för UAV:er eller radiostyrda modellflygplan i det stora formatet kan bara flygas dagtid, som alla vet. Ingen svensk UAV kan flyga om natten, eller ens i regn – och det har jag från säker källa. Det står på nätet också, ifall någon nu undrar.

Vad gjorde då våra jägarsoldater, om natten och i skogen – den skog som var oskadd, vill säga ? De bevakade vissa skyddsobjekt, som man förstår – och slog en järnring kring området – men de gjorde också annat – som att mata små björnar… Jo – faktiskt…

Många djur har denna sommar lidit mycket vårt av skogsbränderna och hettan. En normal svensk björn – av den sydliga stam som vi har i Hälsingland (inte den nordliga, från Ryssland invandrade björnstammen) kan faktiskt gå 60 km per dygn, och rädda sig själv ur brandområdet om det kniper, och för övrigt brukar alla björnar vandra omkring, ifall deras föda tar slut. Men de små björnungarna, däremot, kan inte alls gå så långt. Sant eller osant – men jag hörde en historia från två man ur K3, som samstämmigt intygade att de gett bort sin torrmjök, vätske-ersättning från Semper och mycket annan proviant för att mata en ensam björnhona, och hennes tre ungar.

Sådant kynne har svensken, nämligen. Han försvarar skogen och sitt land, dess djur och alla inbyggare.

”Tor och soldaten ära vi – När i tider av fara, de står oss bi… Men när faran är borta, och fyllda blir faten – Ja se då glömmer vi Tor, och föraktar soldaten…..”