Hedniska Tankars Runskola (del 24 – Fä-runan)

Med Fä-runan, på proto-germanska Fehu, når vi till den äldre runradens slut. Fä betyder boskap, på latin pecus, och i överförd betydelse också pekuniära medel eller med andra ord pengar, eftersom det ordet kommer just ur latinets ord för boskap. Runan har talvärdet 24, eftersom man naturligtvis vill, att rikedomens runa skall ha det högsta talvärdet av alla, och som vi sett förut stämmer Utharken, den enkla omställning av runraden som gjordes när den skulle brukas i esoteriska sammanhang, förunderligt väl.

Engelskans fee, som betyder avgift, har också sitt ursprung i denna runa, och Fä-runan betyder alltså rörlig egendom, och i spådomssammanhang kommer den ofta upp när frågor rörande ekonomi berörs – om det är en bra eller dålig spådom som gives, kan aldrig bestämmas med hjälp av fä-runan ensam, och i gamla tider drog man heller aldrig någonsin runorna en och en, utan tog flera tydor för att kunna nå fram till ett detaljerat svar, vilket redan Tacitus nämnde på 80-talet enligt vår tideräkning, angående Germanernas sätt att ”spå med kvistar från ett fruktbärande träd” som han faktiskt skriver.I Stadhagalder, eller ”stående galder” – det gamla isländska sättet att framställa runorna med hela kroppen, och därför kunna ”semaforera” dem på långt håll, har den ibland bildats på lite olika vis, men en variant är som bilden nedan visar.

I det isländska runpoemet står att

Fé er frænda róg
  ok flæðar viti
  ok grafseiðs gata

Alltså, fritt översatt: Fä är fränders ilska, och flödets tecken och gravsejds gata. Som bekant är inte bara pengar, ägodelar och materiella ting till glädje, utan kan också bli till bekymmer, särskilt vid arvstvister – det är vad dikten vill säga oss. edan det gammalnorska runpoemet varnar för att ”Fä kan vålla strid mellan fränder – ulven lurar i skogen” och att materiella ägodelar inte alltid leder till så stor lycka, som vi kanske tror. Det fornengelska runpoemet säger att man måste ge rundhänt och rikligt, om man ska få något gott tillbaka av makterna, precis samma sanning som uttrycks i Havamals ord om att ”Gåva kräver, att gengåva gives”.

Atreid Grimsson ansåg på 1980-talet att Fä-runan hade samband med önskningar, jaktlycka, förnöjsamhet och uppnåendet av de mål man kunde ha i livet, och var också medveten om att Ur-runan, för Uroxen, som ju är först i runraden, leder över från den tama boskapens runa på ett runhjul. Edred Thorson ansåg på 1960-talet att Fä-runan var en sänderuna, som kunde användas även för att sända iväg önskningar och förhoppningar, vilket han grundade bland annat på Stadhagalder och runans utseende – med kroppen formar man den genom att sträcka båda armarna framåt och uppåt i något olika vinkel, så att man bildar själva runtecknets två olika grenar med höger respektive vänster arm, och samtidigt håller kroppen rak. Också koncentration, målformulering och målmedvetenhet i materiella göromål – kanske i arbetslivet, och de mål man måste uppnå där – satte han så i samband med denna runa. Odal-runan, som är den direkt föregående, betyder alltid land, fast egendom coh jord – i motsats till Fä, som då blir den rörliga egendomens och de osäkra inkomsternas tecken.

Numerologiskt sett är talet 24 ganska komplext, eftersom det kan tydas som tolv gånger två, tre gånger åtta, fyra gånger sex eller två gånger tre gånger fyra, eller två gånger två gånger två, gånger tre – vilket blir ganska symboliskt och magiskt intressant, då man har med runor att göra. Den tolfte runan är Pertha, klippan eller facklan, som då multipliceras med thurs-runans dualism – kanske betyder detta ”alstrande ädelmetall”, alltså Perthas malm och mineral som förmeras via penning-väsendet, men det skulle också kunna vara årets månader, gånger två.

Agrell och många med honom har påpekat att 24 är ett rikedomstal, och är ovanligt rikt på numerologiska betydelser. Tre gånger åtta kan tolkas som Hagal-runan gånger Asarnas tretal, eller en gudomlig skänk från ovan, vilket ju är ett annat sätt att se på detta med materiellt välstånd. Fyra gånger sex ger oss Tors Reid-runa eller vagn gånger Frejas Gifu-runa, alltså en ”åkande gåva” eller en gåva som rör sig och flyter – vilket ju också pengar och valutor kan göra. Två gånger tre gånger fyra är också ett magiskt tal, och skulle ge tvåtalets dualism, Asarnas tretal och Reids rörelse i kombination, alltså materien som en skapande, ständigt skiftande kraft. Två upphöjt till tre, gånger tre ger oss Asarnas tretal två gånger om, och en del har också ansett att Fä-runans 24-tal på något sätt innesluter hela runraden, men alldeles särskilt Hagal-runan och Tyr-runan, som ju kommer sist i den första och andra aetten eller 8-talet av runor – runorna är ju ett slags oktal kod, precis som koden i våra datamaskiner.. Som sänderuna eller bindruna kan Fä mycket väl kombineras med Tyr och Hagal, vilket dock är oprövat av mig, men säkerligen kraftfullt.

 

Kom ihåg att runraden är ett evigt hjul, utan början, utan slut…

 

 

Freyja Ashwynn associerade på 1990-talet Fä-runan till ett växande grässtrå med två blad,alltså runans bistavar, och kopplade den till den första runversen i Runatal Havamals, där Oden talar om en mäktig hjälpruna. De flesta tolkare anser dock, att denna hjälpruna är Ur – och har noterat att hjälprunor, som underlättar födsel också nämns i Sigdrifumal – Ur är ju ursprunget och därmed födelsen. Vettigare är Freyja Aswynn, när hon precis som alla andra tolkare noterar att Fä förekommer i spådomsfrågor om ekonomi och framtida skördar – Jara eller årsväxten skulle då symbolisera den färdiga eller bärgade skörden, medan Fä endast antyder framtida möjligheter och planer. Holländska runmagiker har noterat, att Fä i det isländska runpoemet kallas ”aurum fylkir” eller folkets guld (aurum är guld på latin, dativform av ”flera år” på norröna) vilket ju också kan ha med rikedom att göra. Form-mässigt liknar runan en Ass-runa med A-ets bistavar vända uppåt, och det ska noteras att det angelsaxiska runalfabetet innehöll övertaliga runor, som Ac (ek eller ekollon) samt Aesk eller Ask, runor som i norden kan ha betytt ett Å och Ä ljud, men inte det F, som Fä står för. Tyska runologer tydde under artonhundratalet ”Freyjs att” eller den sista aetten i runraden som uppkallad efter F-runan, och menade att Frej som ”Feyjargjafi” eller den Fä-givande – så omnämns han i Islänningasagorna – skulle tyda på en koppling till gudanamnet, men denna teori har aldrig blivit språkhistoriskt bevisad på ett övertygande sätt, och förblir en svag spekulation. Agrell, slutligen, påpekar att 24-talet i det gamla rom var ”Natales Invicti” eller solguden Mithras födelsedag, vilken skulle vara den 24:e dagen i den 12:e månaden, alltså Jul. Även Frej är ju till viss del en solgudomlighet, och han menar att årskretsen, årets kretslopp och runhjulets kretslopp, där Jul och Fä-runan står vid slutet på ett år, med förhoppningar inför det nya, mycket bra svarar emot Fä-runans väsen, och sämre tolkningar kan man ju ha..

Också Einar Selvik och den norska gruppen Wardruna har låtit sig inspireras av Fä-runan

Annonser

Hedniska Tankars Runskola (del 17) Bjarka-Runan

Om den 16:e runan i Utharken eller Tyr-runan, en manlighetens och stridens runa – den är ju både formad som en pil, en manlig torso eller ett manligt kön – nu väckt en stor och obefogad debatt samt fullkomligt galna och helt irrationella vredesutbrott från vår vansinnige Minister Morgan ”Mollgan” Johansson, så har den sjuttonde runan, Bjarka – på norröna – eller – som den också kallas Berkana eller Berkano, på gotiska Bairkan, på fornengelska Beork och på modern svenska Björk helt enkelt väckt mindre kontroverser…

Bjarka-runan finns med på nästan alla Terrängkartor i Sverige, där den står för ”botaniska minnesmärken”, precis som Raido-runan, Tors egen Vagnsruna eller Fornminnes-R:et som står för alla Fornminnen, och även flitigt används som karttecken. Även detta bevisar hur fullständigt verklighetsfrämmande ”Mollgan” Johanssons och Socialdemokratins blinda hatspyor emot runorna, och deras groteska tal om runförbud är. Man kan inte ändra hela rikets kartverk sådär utan vidare, och all denna sjuka förbudsmentalitet är verkligen efter sin tid. Också i dagarna har jag fått ännu fler vittnesbörd från den hedniska rörelsen i Sverige om att den aldrig tänker acceptera något ”runförbud” och kommer att använda civil olydnad som vapen, ifall den nuvarande expeditionsministären fortsätter med sina tramsigheter. Vi får väl hoppas att ”Mollgan” Johansson slutligen avgår, och ersätts med en kompetent Justitieminister istället. En som ägnar sig åt de växande problemen med sk ”skjutningar” eller rättare sagt Mord på öppen gata, de många våldtäkterna emot etniskt svenska kvinnor, bilbrännare och ökande våldsbrott istället för kulturell förföljelse av sin egen befolkning… ”Runförbud” är inte svaret på vårt lands problem – och hur skall Regeringen Löfvén alls kunna upprätthålla en sådan idiotisk lagstiftning ? 

Redan många copyright-belagda symboler som den för Bluetooth och andra data-teknikens landvinningar innehåller ju en Bjarka runa... Se här bara:

Hagal-runan (talvärde 8) samt Bjarka-runan (talvärde 17) = 25 ingår tillsammans med en Gifu-runa (talvärde 6) i Bluetooths firma-emblem, och kan numerologiskt utläsas som ”31” eller 3+1 = 4, eller 31 – 24 = 7, alltså Reid-runans tal för ”kommunikation” och Wynjo-runans tal för ”lycka” – vilket ju är ganska fyndigt för en kommunikationsbefrämjande teknologi – Och hur ska (S) Regeringen förbjuda runor, när de ändå finns ÖVERALLT i vårt Nordiska samhälle ?

Talet 17 är ett primtal, alltså ett tal som bara är jämnt delbart med sig självt, och siffran ett, vilket nästan alla indoeuropeiska folk uppmärksammat. Bjarka runan kommer som den andra i den sista Aetten eller åtta-talet i Utharken, då den gammalnordiska runraden ju innehåller tre gånger åtta runor, och man har sagt att där den första aetten står för Jotunheim eller urkrafterna i tillvaron, står den andra för Midgård och den tredje för Asgård, eller de krafter som bestämmer själva livet. I Tyr-runan såg vi den manliga kraften, eller Asarnas princip, så att säga – och i Bjarka följer så det kvinnliga, eller Vanernas princip.

Man har ansett, att Bjarka runan dels står för trädet björk, men också för det kvinnliga elementet i tillvaron, eller kvinnor i allmänhet. Liknelsen mellan unga kvinnor och slanka björkar finns inte bara i den nordiska skaldepoesin, utan också i Finlands Kalevala, bland Ryssarna och längre österut, och även den isländska sångerskan Björk använder precis samma symbolik i nutid.

Att björkar och kvinnor kopplas samman beror kanske på att björkens gröna blad slår ut i Maj, Frejas månad framför andra, och att Björken är ett högst användbart trädslag, som värmer våra hem, utgör grundstommen i våra hus och möbler och även savar om våren – alltsammans saker, som man förband med det ”kvinnliga” eller vanernas sfär. En del har till och med ansett, att Bjarka är Friggs speciella runa, en runa för äktenskapet, hemmet och moderskapet, vilket stämmer med dess ”fredliga” användningar. Bjarka runan kan tolkas som två stiliserade bröst, sedda ovanifrån, eller som ett par kvinnliga bröst ovanför en stor, gravid mage – bokstaven B blir då en bild av den havande kvinnan eller modern, sedd i profil…

Exempel på hur Bjarka-runan gestaltats i ”stadhagaldr” eller ”stående galder” – ett sätt att teckna runorna via handsignaler eller med hela kroppen…

Också moderna gestalt-psykologer som begränsat sig till det latinska alfabetet säger att där bokstaven A tänks som ”manlig” och står för entalet, kommer B att betraktas som kvinnlig, och beteckna talet två. Även om runraden är organiserad på ett annat sätt, känner man igen denna psykologiskt betingade ”teckenföljd” – kvinnan är ”det andra könet” – men utan henne kan mannen heller inte bli komplett.. Till och med hieroglyfen Ankh i det gamla Egypten, som innehöll en rund oval överst, och ett stående streck eller en påle underst, som går upp i ovalen, likt Midsommarstången på väg in i en krans (ursprungligen bestod ju midsommarstången av en lodrät påle och en eller flera kransar uppträdda på den – att ha kransarna hängande under en korsformad anordning är ett 1900-tals påhitt) och göra detta till ett tecken för ”nytt liv” är ju en enkel och lättförståelig symbolik, ett slags rebus eller bildskrift. Ursprungligen var B-ets båda bågar lika stora, men nuförtiden skriver vi fortfarande den latinska bokstaven B med en liten båge överst, och en större båge i B:et underst.

Engelsk översättning av Bjarka-strofen i det isländska ”runpoemet” som lär ut runornas rätta betydelse…

 

Inte konstigt då, att Bjarka runan sägs ha haft med kvinnor och fruktsamhet att göra ! Bjarka runan har dels kopplats till Frigg av Atreid Grimsson, dels Eir, läkegudinnan, och även fått symbolisera växtkraft i allmänhet enligt honom, något som dock går in på Eiw-eller idegransrunans traditionella betydelse. Runraden blir i så fall inte helt konsekvent, och själv tycker jag att det är bättre att betona, att Bjarka står för skapande av nytt liv, och moderskap i allmänhet. Inte heller varje runa kan kopplas till något trädslag, för Utmarken är inte något druidiskt beth-luis-nion alfabete, även om det finns en idegransruna, hagal jämförts med hagtorn, tyr runan med furan och bjarka som sagt med björken…

 

Grimsson påpekar att Bjarka-runan i sina negativa aspekter skulle betyda alltför mycket av självuppoffring och villkorslös kärlek som är en del mödrars största fel, och man kan se en parallell här till Tyrs offer. Så länge man offrar sig för en god och rättvis sak, eller använder moderskap och omvårdnad till de som verkligen behöver det, är detta goda och vackra egenskaper, men offrar vi oss för ovärdiga människor eller gör vi för mycket för de som egentligen inte behöver vår hjälp, sliter vi ut oss i onödan, och det är alla föräldrars och inte bara mödrars största gissel. I negativa tolkningar skulle den också tyda på ofruktsamhet, grälsjukhet, falskt martyrskap, sk ”passiv” aggressivitet och felriktade kvinnliga egenskaper i allmänhet, men däremot ha en koppling till Alferna, skog, natur och växande i positiv riktning.

Moderskap, födande, barn och föräldrar är alltså något av vad Bjarka runan pekar på och ”betyder”, särskilt i samband med spådomar. Exakt vad för svar spådomen ger, eller vad i detta förhållande runan tyder på, fick man dra fler runor för att svara på, för historiskt sett drog man aldrig någonsin runorna en och en, utan använde flera åt gången för att få fram någon mening i sina frågor, och det bör man komma ihåg. Redan på Tacitus tid, eller i de allra äldsta skriftliga källor vi alls har, gjorde man så.

Edred Thorson kopplade på 1960-talet Bjarka runan till livets fyra stora ceremonier eller initiationer, alltså födelse, vuxenblivande, bröllop och till sist begravning. Bjarka var för honom initiationens stora runa, övergången från ett tillstånd till ett annat, eller övergången från en ålder i livet, till en annan. Att bli först kvinna och sedan gift, därefter mor och kanske på slutet igen ensam, eller en gammal gumma, är den väg otaliga kvinnor fått vandra, och björkriset, som smyckar både bröllopsgården, bastun där man föder (i gamla tider gjorde man så, bastun var det renaste utrymme man hade) eller till sist ligger lik, är alla smyckade med björkris, och björken återkom ju år efter år i alla livets vårar, eller då man började något nytt.

Thorson helgar också Bjarka till Nerthus, Njrd eller Gerd, alltså moder jord, som är den stora modern framför andra, och ger dess stadhagalder som en människa som står med armen och ena benet krökt i vinkel, för att likna de två vinklarna på runan. Bjarka runan kan också sägas bestå av en I-stav för IS, plus två kaun-eller skenrunor, som ju hör till Freja, och som gör isens upprättstående kyla till något helt annat. Freyja Aswynn tillade, att Bjarka-runan såg ut som en sluten Perchta-runa (klipp eller stenrunan) och att Bjarka därför symboliserade ett moderskap, som varar längre än födelsen, och noterade också dess kopplingar till Midsommarens björkris, lövande och stänger, plus försommaren. Jan Fries i holland noterade att Beorc på fornengelska kommer från den urindoeuropeiska ordroten *bher för bära, fornnordiska burtis= birth, födelse, också bar och ord som bherg, som på urindoeuropeiska betydde berg eller kulle, alla ord som har med bärande-födelse, börda, bar = naken och till och med vågnamnet ”Bara” = den bärande att göra. Han citerar de tre runpoemen, och ger alternativa stadhagaldrar för liggande kvinnor, som vi inte behöver gå in på här. Men förvisso går det att meditera över Bjarka, med benen krökta uppåt vid knäna, och armarna vid huvudet, också krökta till en båge.

I kontinentalgermanska inskrifter har det nämnts en gudinna Verkana – Berkana som skulle vara ett annat namn för Nerthus, och även Agrell, Helmut Arntz i Tyskland och alla det tidiga 1900-talets forskare påvisade sambandet mellan Frigg, Bjarka runan och björken, som också redan fanns i istidens Europa, och var ett mycket spritt träd. Någon har velat se Eddans och Sigdrifumals ”bjargrunor” eller ”bärgningsrunor” i bjarka runan, och många historier finns (bland annat hos Freyja Ashwynn) om kvinnor och flickor som undgått olyckor, fall, hugg och slag, då de burit en bjarka runa på sig eller runt halsen, och alltså fått del av runans skyddande verkan.

Runatal Havamals säger att den sjuttonde runan är för ”mansongur” eller manande kärleksmagi, och för att man ”sent skall komma att skiljas” från sin älskade, och antyder väl också Bjarka.runans funktion i bindrunor, där den kan användas för att mana på eller frambringa något, samtidigt som den står för beskydd.

Hedniska Tankars Runskola (del 16b) Tyr runan…

Så vad är Tyr runan då ? Har den alls något med någon politisk extremism att göra ?? – Nej, det har den såklart inte. Den är överhuvudtaget inte politisk, inte mer politisk än de två sol-runorna på slutet av hårdrocksgruppen ”Kiss” namn, i alla fall – och den skapades helt garanterat inte för några politiska ändamål alls, eftersom den var (och är) ett enkelt skrivtecken, som bara och endast bara står för bokstaven T i det latinska alfabetet, och motsvarande språkljud. På proto-germanska hette den Tîwaz eller Teiwaz med tonande S på slutet, och runan har bevisligen redan funnits på hällristningarnas tid, ifall vi ser till dess användning som självständig symbol, laddad med esoteriska eller dolda betydelser, som inte var helt uppenbara för gemene man den gången, och heller inte är det idag.

Runan är pilformad, som alla kan se; och pekar uppåt. Vad är det då för konstigt med att den kopplats till himmelsguden Tyr eller Tiwas, han vars namn erinrar om det latinska Deus, eller Zeus på grekiska – även långt borta i Iran eller Persien hette himmelsguden Dyaus Pitar eller fader himmel, och att Tyr var en spjutgud och en stridsgud, var också helt uppenbart för de flesta.

Týr er æinendr ása;
opt værðr smiðr blása.

Så står det i det gamla norska runpoemet – dvs Tyr är den enhänte Asen, ofta får smeden blåsa... Att Tyrs vänstra hand, månhanden – i motsats till höger hand, som ju stod för Solen – känner nog de flesta till, och det isländska runpoemet säger samma sak:

Týr er einhendr áss
ok ulfs leifar
ok hofa hilmir
Mars thengil

Tyr är den enhänte Asen, och Ulvens levebröd, och Hovens krigare, Mars Furste.” Med hofa eller hov förstås här gudahov (nej, det finns inte och har aldrig funnits några Asatrogna ”tempel” – det ordet är helt ogiltigt i sammanhanget) medan ”Hilmir” förstås är samma namn som Hjalmar, vilket betyder en hjälmförsedd kämpe – thengil, så, betyder furste – och planeten mars, associerad till järnet som metall och krigets gud, faller sig ganska naturlig i sammanhanget. Den anglosaxiska runversen säger att Tyr också är en vägledande stjärna, kanske polstjärnan, har man tänkt sig – inte så konstigt när runan liknar en upprättstående pil, eller en ( historiskt senare) kompassnål…

Men det är inte slut med symboliken i och med detta. Många har i Tyr-runan sett en symbol för Världsträdet Yggdrasil eller Världspelaren Irminsul hos de gamla sachsarna, den upprätthållande kraften i Världen, och inte bara himmelsguden. Den har liknats vid en kotpelare eller en ryggrad, människokroppens upprätthållande del. Runatal Havamals säger i sin 16:e strof att:

Þat kann ek it sextánda:
ef ek vil ins svinna mans
hafa geð allt ok gaman,
hugi ek hverfi
hvítarmri konu,
ok sný ek hennar öllum sefa.

Dvs: ”Det kan jag som det sextonde: Om jag vill ha en skicklig mös glädje och gamman, vänder jag hugen på vitarmad kona, och vänder hennes hela sinne...” Som vi ser användes Tyr runan inte bara för att välsigna vapen och dylikt – den har ofta varit inristad på svärdseggar – se i avsnitt 15 här ovan – men den kunde uppenbarligen också användas för älskogsmagi, och de mer mystiskt betingade tyska runologerna i början av 1900-talet såg i kopplingen till ryggraden också hinduismens ”kundalini” eller ”ormkraften” som också kan visa sig som sexualitet…

Runan följer som nummer 16 i Utharken, och det är förstås ingen tillfällighet. Fyra gånger fyra ger oss talet sexton, och därför att Reid, Tors runa symboliserar både en fyrhjulig vagn och rörelse, blir rörelsen gånger sig självt själva sinnebilden för något som rör sig pilsnabbt. Med talet sexton når vi också slutet på den andra aetten eller ätten i utharken, och från Midgårds Värld pekar Tyr runan uppåt, emot Asgård och det översinnliga, som den följande ätten eller 8-talet är helgat åt.

Tyr-runan har någon gång också associerats till furan eller tallen, som runan också liknar, och Tyr, stridsguden över alla andra, lär också ut disciplin, offervilja, taktiskt uppträdande och koncentration, alltsammans kvaliteter, som kommer fram i myten om Tyr och Fenris. Atreid Grimsson kallar Tyr runan för himlens och initiationens runa, och det stämmer också med runans uppåtpekande form och Tyrs uppoffring för de andra Asarna, samt hela Världsalltet.  På 1960-talet tänkte sig Edred Thorsson att Tyr-runan skulle vara den verkliga seger-runa som omtalas i Sigdrifumal, men utan att kunna anvisa belägg för den saken – strofen om Solen och dags söner, antyder att det måste vara Sol- eller Siegrunan som åsyftas där, inte Tyrs runa.

Inom ”Stadhagalder” eller ”stående galder” vilket långt senare kallades ”Run-yoga” kan runan tecknas såhär…

Tyr runan har nuförtiden använts av en del politiska grupper på ett felaktigt sätt, och lika felaktigt har landets Justitieminister föreslagit ett förbud, fastän det inte borde vara den harmlösa runan han borde ge sig på, utan den farliga politiska ideologin han borde förbjuda. Inte för inte har Tyr runan associerats med kamp och krig, allt det som Nordborna kallade ”Vapnadomr” eller ett våldsamt avgörande med vapenmakt, och så är det kanske ännu.

Många har också lagt vikt vid att Tyr är en rättvisans, samhällsordningens och rättskipningens Gud framför andra, och tagit med rättsfall eller domstolsförhandlingar (och uppgörelser av olika slag, ej nödvändigtvis våldsamma sådana) vid spådomar med just Tyr-runor – man har ju aldrig dragit runorna en och en, historiskt sett, så andra runor har oftast använts för att konstatera, om en rätts-sak eller en dom fick en lycklig utgång eller inte. T

Tyr var också den manligaste av Gudarna, Bjarka-runan, som följer direkt efteråt användes som vi ska se ofta som en symbol för kvinnan, där Tyr alltid stod för mannen – man har än idag sett till och med toaskyltar på island, där Tyr-runan använts för ”män” och Bjarka för ”kvinnor”…Symboliken bakom det borde vara enkel att förstå – runan har en nedhängande stapel, och två små tvärstreck på sidorna – vilket kan symbolisera det manliga könsorganet. Bjarka däremot, står för de kvinnliga brösten, eller en gravid kvinna med bröst och mage sedda i profil.

Tyr-runan och Reid-runan i kombination har ansetts en mycket kraftfull bindruna, som dock snarare haft förmågan att sända och skicka iväg än att binda, och Tyr runan förekommer också i den kända Alu-formeln, en skyddsruna framför andra. Man har påpekat att gammaltyskans tiuri som betyder dyrbar, kostbar, tiuren som betyder prisa eller ära (jämför djurnamnet tjur, som kommer av samma germanska rot – tjuren var dyrbarare än kon !) och forngermanskans tiuhan, att leda, styra.

Gudanamnet Tyr förekommer också om andra gudar, Oden är ju till exempel Hangantyr eller de hängdas herre, medan Teinlautatyr är en skål för offer, med en tein eller en ten stående inuti. Också den gud Tuisto eller Mann, som Tacitus sa att Sveberna och andra germanfolk dyrkade, är otvivelaktigt densamme som Tyr, och Tyr runan stod redan då – på sjuttiotalet enligt vår tideräkning – för just honom. Agrell påpekar också att två gånger åtta också ger oss sexton, och att åtta (för hagel-runan) var trohetens tal, medan tvåtalet antyder strid eller konflikt, men också parbildning – med detta i minnet blir också Runatal Havamals runstrof om Tyr-runan i kärleksmagins och inte bara domslutens tjänst så mycket klarare….

 

Hedniska Tankars Runkurs del 5 – Sken eller Kaun-runan

Nu lämnar jag den svenska dagspolitikens underbara värld för en stund, trots alla våra kärälskeliga stora ledares och politikers försök att kulturellt berika oss svenskar – för dessa förbannade blinda vrak tror ju alltjämt, att alla andra kulturer i hela Världen skall vara bättre än vår, dvs den svenska och Nordiska – fast ingenting kunde vara felaktigare. Vår kultur är minst lika bra och lika innehållsrik som någon annan, och den unkna rasism som numera riktas emot majoritetsbefolkningen eller 80 % av människorna i vårt land, är mycket svår att begripa, och helt omöjlig för mig som hedning att dela. Nog om detta, men men – det är valår i år – och nog kommer här mera…

Runan Kaun eller Kaunan på Proto-Germanska är etymologiskt eller språkhistoriskt sett samma ord som vårt svenska ”sken” och den kan också  tydas som ”brand” (både i betydelsen fackla eller eld, eller ”brand” = inflammation, feber) vilket inte har undgått någon tolkare redan när den isländska, angelsaxiska och norska runstroferna skrevs – dessa förklarar ju varje runas betydelse i Utharken, det esoteriska system som vi får hålla skilt från runornas ordinarie användning som skriftspråk.

Kaun er barna böl
ok bardaga
ok holdfúa hús.
flagella konungr.

säger den isländska runversen – eller med andra ord. ”Sken är ont för barn och sjukdomsdagar, men må hållas i hus – Koungars gissel”. Här visas tydligt runans betydelse av eld eller brand, på gott och på ont. ”Bränt barn skyr elden” är än idag ett ofta citerat svenskt ordspråk, och den episod ur Egil Skallagrimssons Saga, där den runkunnige skalden besöker Värmland och hindrar en okunnig klåpare från att orsaka feber istället för att tända en kärlekslåga, har jag redan berört i tidigare delar av denna Runskola. Att Elden är ”Håll-fä” i hus, eller med andra ord en lös egendom som inte bör fattas i hus och gårdar, inser man lätt. (”Fä” betyder ju just lös egendom) Utan eld ingen belysning eller upplysning, ingen matlagning och ingen värme. Elden var livsviktig för Nordborna, även om den i form av vådeld eller eldsvåda kunde få konungar att brännas inne, och förhärja ett helt land, om det ville sig illa. Det har vi också alla tydligt fått se i år, inte minst under sommarens händelser i skogar, städer och förorter.

Eld är bäst, för människornas barn” står det i Havámál, och i gamla tider skilde man noga på den goda elden, som hade Heimdall (”ljuset i alla världar”) till Gud, och den förhärjande Loke, själva sinnebilden för vådelden och den meningslösa förstörelsen. Just Lokes ansikte har vi fått se mycket av, den sista tiden – han är inte för inte lögnens fader – men Kaun har mera satts i samband med just Heimdall som den goda eldens gud, den store väktaren vid Bifrosts krön, som vaktar Valhallsporten och håller ett öga på människornas värld, trots allt.. ”I sista timmen får de svenske hjälpen – sällan ska de nå henne förr ” skrev en gång en svensk Nobelpristagare. Man har också tolkat runan – vars talvärde är fem, inte sex – som en udd av en femuddig stjärna – alltså en del av ett pentagram – som ju också har just fem spetsar

Att himlens stjärnor, som också är ett slags bloss eller bränder satts i samband med Kaun-runan är inte så konstigt, lika lite som det faktum att fem är ett primtal, alltså ett tal som bara är jämnt delbart med sig självt eller siffran ett, vilket förr ansågs som särskilt ”magiskt” och fascinerade de matematiskt intresserade. Den runske och lärde ser lätt också, att Kaun-runan är talet två (Thursarnas och Dualismens tvåtal) plus Asarnas och Harmonins tre-tal, alltså ett slags sinnebild för de energier, som styr i kosmos. Redan under 1600-talet insåg Bureus och andra tidiga runologer att Kaun- eller Ken-runans utseende skiftat över tiden, och att den senare utvecklades till K-runan i den yngre 16-typiga Futharken, som ju alltid ”bara” använts för skrift, och sällan eller aldrig för magiska eller esoteriska syften.

Kaun-runan uttalades alltid som ett ”hårt” K-ljud, även under äldsta tid. I Litauen, vårt nära grannland, ligger staden Kaunas, som under lång tid var det landets huvudstad. Litauen blev kristet först på 1460-talet som alla vet, och var det land som längst förblev hedniskt i hela Europa. Gång på gång hotade Tyska Orden och de kristna Kaunas med brand, ödeläggelse och förslavande av alla dess invånare, men gång efter annan vann de tappra, beslutsamma och kloka hedningarna. I dagens katolska Litauen vet ingen längre, varifrån Kaunas fått sitt namn.

Etymologer i Lettland har satt samman en fiktiv historia om att stadens namn skulle komma från ett lettiskt ord som betyder ”att skämmas” ( Proto-Baltic *kaunas, from Proto-Indo-European *kau-no-s, from the stem *kaw ) men de hedningar, som ännu finns på platsen vet bättre. Bakom en av de katolska kyrkorna i dess gamla stad står ännu Åskguden Perkunas monument, han som är Perun för Ryssarna, Perkele för Finnarna, Horagalles för nordsamerna, Thore-karl för sydsamerna och Thor, Tor eller Donar, ursprungligen Thunharaz för oss germaner. Själv har jag förstås också varit på platsen, som den goda hedning jag är – och från Perkunas-statyn kan man tydligt se, att sammanflödet mellan de två floderna Neris och Nemunas (eller Njemen) faktiskt ser ut just som en gigantisk Kaun-runa.

Att Kaunas kartbild er ut som en gigantisk Kaun-runa är nog ingen tillfällighet – den gamla hednaborgen och Perkunas eld-tempel var placerat just vid flodernas möte..

Själv tror jag mycket mer på den förklaringen, att Kaunas namn kommer av Kaun-runan, eftersom staden bevisligen lär ha grundats på 300-talet, då runorna var kända också i norra Polen och vid Weichsels utlopp. Därifrån kan de mycket väl ha spritts med Svear och Gutar, långt in i Baltikum och på de ryska floderna – en trafik som fortsatte långt fram i tiden.

Vid artonhundratalets slut kopplade en del tyska runmagiker samman Kaun-runan med antingen Eken eller Furan, samt även Surt och Muspelheims makter, som Heimdalls och den goda eldens motsats. Vad det ledde till, och vad sådan destruktiv magi alltid för, fick vi se senare under 1900-talet – men så går det ju alltid som det går, för Lokes och ”Rökkatrons” alltmer fåtaliga tillbedjare.

Att törved och furustickor har sin användning som bloss och facklor, vet varje svensk, så visst finns det en ordnad tanke och ett system bakom att tänka sig varje runa kopplad till ett visst träslag. Då den betyder fackla och något som skiner, betyder den också budskap, signal, meddelande, brev och liknande. Om ur är den själva skapande urkraften, är Ken mycket mera riktad energi och kraft, som utstrålar från en punkt, och kan också användas för att betyda konst, skapande verksamhet, slöjd, målinriktat arbete och så vidare, på ett helt annat och mera specificerat sätt än Ur-runans kaoskraft, och somliga har också linkat den till ordet känna, i betydelsen kunna, förstå och inse, vilket är ett annat uttryck för Kens målinriktade, skapande kraft. En del – band annat den tyske runforskaren Rudolf Gorsleben – har också tolkat den som den första av Frejas runor, en symbol för själva könsdriften, men den har i det avseendet inte fått något bestämt mål, som i de följande runorna Gifu eller Wynjo. Han har till och med försökt härledda Kaun från kona, kvinna, vilket är omöjligt rent språkhistoriskt.

Heimdalls goda gåvor till mänskligheten – målning av Nils Asplund i Göteborgs Högskola

Själv anser jag fortfarande, att Sken eller Kaun bör kopplas till Heimdall, främst av alla, och att det är himlavalvets krafter vi bör se i Kaun, snarare än Surts förhärjande eld. Uppbyggnad, lag och ordning – inte kaos eller anarki. Vissa esoteriker, exempelvis pseudonymen Atreid Grimsson, har gått ett steg längre och försökt koppla runan till indiska föreställningar om Kundalini, den inre hetta som rör sig från könet längs ryggraden och till människans hjärna. Man skulle kunna säga, att Ken eller Kaun inte bara betyder värme och ljus, utan också skapande kraft omsatt i materien, men att tro på Grimssons new age-teoretiserande, skulle föra alldeles för långt. Andra esoteriker, exempelvis Edred Thorsson borta i USA på 1960-talet, fann tillräckligt stort innehåll och mening i runans Nordiska och Germanska ursprung, och så gör även jag. Jag är inte synkretist, blir det aldrig heller.

Sida ur ”A Handbook of Rune Magic” – mitt ex köptes på anrika Shamballa Bookstores, Berkely, California USA då jag var 16 år gammal – men jag behöver inga new age bokhandlare, numera. Innehållet i böcker som dessa, memorerade jag redan vid tidig ålder. Jag har gått genom alla världar, och jag talar mångahanda språk.

Vad vi kallar ”Stadhagalder” eller stående galder, alltså att ”semaforera” runor med hela kroppen – ett effektivt sätt att signalera eller bokstavera runorna över stora avstånd, praktiseras ännu på Island, och enligt vissa på Färeöarna dessutom. Även i Naturen förekommer det, som synes – och om också en Isbjörn kan teckna en kaun-runa, varför kan då icke du, käre läsare ?

 

Så – för att sammanfatta, och utan att blanda samman Kauns krafter alltför mycket med Gifu, som är den följande runan i Utharken – den tillhör verkligen Freja, men det gör inte Kaun helt – det är att bortse från Heimdall alltför mycket – så kan Kaun stå för SKEN: Fackla, Ljussken, Stråle, Energi, Upplysning, Budskap, Signal, Meddelande, Konst, Hantverk – och därvid får det bli.

Ordhom skipta thu skalt aldregi medh osvinna apa” står det mycket riktigt, i Hávamáls 124:e strof.  Och Alfabetets Användning, Anar Aporna Aldrig….

Kaun ingår också i en hel del bindrunor, som synes. Men tänk igenom dem noga, och gör dem aldrig på fri hand, som här. För EFTERAPNINGAR varnas !