Etikettarkiv: Clas Svahn

Min Tredje Bok av och med Clas Svahn…

av

Clas Svahn, van journalist på Dagens Nyheter och en av tidningens långvarigaste medarbetare, har ofta varit ett troget sällskap här på Hedniska Tankar, som ju snart kan fira sitt tioårsjubilieum här på WordPress, även om denna blogg funnits i olika former sedan 2005, ungefär… Allra bäst minns ni kanske honom från händelserna 2012, då Syrianer i Tensta plötsligt – före Syrien-kriget – tyckte sig se uppenbarelser av Jungfru Maria i kyrkfönstren mitt emot en bensinstation, och muskulösa unga män försedda med underliga armbindlar ur samma församling plötsligt blev rekryterade för att hålla ovälkomna, icke-troende besökare borta från ”Mirakelkyrkan”.

Ja – mycket har vi varit med om genom åren från dessa egendomliga ”Kyrkotjänare”. Vi minns fallet med Jenny Wenhammar, Sveriges enda FEMEN-medlem – det var en underlig proteströrelse, som fanns i Ukraina före den ”orangea revolutionen” och de två Ukrainska krigen – och hur hon blev strypt av en Katolsk präst i dessa Katolikers domkyrka, mitt inne i Stockholm.

”Varenda kärring i byn, såg änglavingar i skyn” (citat Nils Ferlin) – Bild från Clas Svahn och DN.

Hela tiden har Clas Svahn funnits där, som reporter kring de mest ovanliga ämnen – men det har ”Hedniska Tankar” också. Man har i dagarna frågat mig efter boktips, främst vad gäller ämnet Asatro och Hedendom – men si ! – eller Lo! – för att tala med Charles Fort – det tänker jag inte alls göra. Istället tänker jag rekommendera en av Clas Svahns alldeles utmärkta böcker. Fler än 40 har det blivit genom åren, så det finns många titlar att välja mellan. Han är för övrigt bosatt i Skälby, och son till SVT:s berömde programledare Lennart Svahn, så där ser man ! Själv är jag som bekant bosatt i centrala Jakobsberg, där ”skjutningar” och ”knivningar” sker så gott som dagligen, men som ligger alldeles i grannskapet. Den äldre Herr Svahn avled också i den förortskommun söder om Stockholm, där jag själv råkade växa upp.

”Osannolikt” – ”Märkliga Möten och Fantastiska Sammanträffanden” från 2013 står redan på min bokhylla, och ingår i samlingen av Clas Svahn-böcker. Synkronicitet, till exempel, eller samtidighet i tankar och handlingar är ett ämne, som alltid fascinerat mig, men nu är Sverige ett mycket litet och inskränkt land, där man ständigt snubblar över samma personer och samma andefattiga tankegods. Snart skall de kristna tvinga på oss ”Marie Bebådelsedag” igen, med ”heliga jungfrur” som blir med barn och tas om hand av ogifta snickare – har ni hört den livslögnen förr ? – och vi får väl se vad som bebådas då, apropå Husbys Heligheter, som man inte får kritisera – utan att vara rasist, förstås.

”Världens största konspirationer” från 2003, med såväl Estonia-katastrofen, Frimurarna, Olof Palmes och Karl XII:s död var titel nummer två för min del, men där var Clas Svahn bara medförfattare.

Nu har jag köpt in förstaupplagan av den här boken – som senare fått en ny undertitel och nytt innehåll i upplaga 2. Men – den meriterar fortfarande att köpas in och läsas ! Vissa recensenter klagade genast på att den skulle vara ”orättvis” emot sekten Verkligheten, som började i Luleå med underliga, kommun-finansierade, ABF-betonade kurser – liknande händelserna vid ABF Botkyrka, och den lokala S-märkta ”particellen”, där över 60 hastigt och lustigt tillkomna ”nya medlemmar” visar sig ha kopplingar till kriminella klaner och gängkriminalitet.

”Verkligheten” visar sig vara en ytterst aggressiv, Scientolog-liknande sammanslutning från Vilhelmina, som engagerat ett gammalt utbränt svenskt golf-proffs samt två lokala sektledarinnor med tydliga Åsa Walldau-ambitioner – ”Maria Marathon” kallas en av dem – det hela påminner väldigt mycket om Korpela-rörelsens ”Silver-ark” som i ett UFO:s form skulle föra Jehovanska Vittnen till himlen – och det tidiga 2000-talets Vilhelmina delas mycket riktigt i två hälfter, varav den ena halvan tycker att sånt här är ”bra” eftersom det för med sig arbetstillfällen och nya barnfamiljer i glesbygden, medan andra sett vad som faktiskt pågår – och det är groteskerier lika sjuka som Korpelanernas kollektiva ”kamningar” av könshår och annat i den stilen, något som till och med advokaten Henning Sjöström – och hans bror – också från ”orten” eller rättare sagt ”bygden” skrivit hela romaner om, på sin tid.

Problemet är förstås bara, att det Clas Svahn beskriver – i detalj och med massor av fakta-uppgifter – faktiskt är just – verklighet, inte fiktion.

Vi skulle kunna ta min erfarenhet av ”Forn Sed” och diverse nyhedniska sekter som ett annat exempel – jag har åtskillig, dokumenterad erfarenhet av vilka personer det gäller – men för all del – jag ska inte bli långrandig – ”Fornsederiet” och vad det orsakat genom åren, skall jag återkomma till mycket snart…

Boken tar emellertid sitt avstamp i klassisk, esoterisk och Västerländsk tradition hos Frimurarna, Tempelriddare, och Rosenkreutzarna, vilka faktiskt började som ett ovanligt urspårat student-skämt på 1600-talet, och så rann vidare som en underström genom seklen, lärda män emellan. Över mera exklusiva, Amerikanska ”halvhemliga” sällskap typ Skull & Bones hos Yale-studenterna hamnar vi hos Bilderberg-gruppen, där Annie Lööf av alla Homo Appiens eller vad hon nu ska vara har figurerat som inbjuden talare. Eller kanske Thalare, utan klander som Neander. Därefter kommer det verkliga kristna Tung-gunget, med Plymouth-bröderna (som fortfarande tillåts driva ”religiös friskolor” i Sverige trots barnmisshandeln) samt Opus Dei, Jehovas Vittnen och Livets Ord. Vi besöker Pastor Jim Jones, och ”folkets tempel” i Guayanas djungler samt bevittnar hur en Amerikansk Senator attackerades, och nära nog miste livet, när han kom på besök-

”Finlands Förbedjerskor” som hävdade att just Finland var det nya förbundets land, och de kristna Fanatikorna inom Vingåkers-sekten – som till slut satt i ring runt den ”heliga moderns” köksbord hemma i Vingåker, och förbannade såväl E4:an, handelsboden som sina grannar träffar vi också på – liksom ”Guds Barn” – den kristna sex-sekten med avdankade fotomodeller och barn som ”lockfåglar” liksom David Koresh från Waco – eller om det nu var Whacko, Texas – ja…

Alla dessa ”goda kristna” träffar ni på i denna intressanta bok, som lustigt nog – betecknande nog – inte vågar ta upp några muslimer…eller för den delen ”cohener” – däremot finns här mycket om new age, aningen Schamanism i kanten som pikant krydda – men vad det gäller ”kryddorna”, trummandet vid Uppsala Högar och allt det andra, skall jag snart återkomma till det – SVT har nyligen sänt en finfin liten TV-serie om Svenskarna och Svampen – men den känner väl alla människor till.. Även sk ”Festfixare” och Nöjes-profiler, som tycker det är roligt med lite Bali-resor och Kok-konst, har tydligen drabbats av denna nya fräsch ”trend” – kanske i ”Extinction Rebellions” och Greta Thunbergs biodynamiska anda…

Nåja. Clas Svahn kokar inte soppa på en spik. Inte jag heller – och inte heller andra av hans recensenter.

 

Har Mexicos President fått HEDNISKA TANKAR ??

av

Män som styra Världens Öden har ofta Hedniska Tankar. Detta torde vara välbekant. Problemet är bara, att somliga tydligen går längre än andra – eller tja – skulle vi säga – lite FÖR långt ibland…. Clas Svahn, en av de mera bildade och insiktsfulla medarbetarna på Dagens Nyheter – känd för att ha skrivit flera böcker – har uppmärksammat ett uttalande, som gjorts av Mexicos President, den vördnadsvärde Andrés Manuel López Obrador -gjort på Twitter.

”Tomtar på Loftet” eller bara en helt vanlig politisk ”Tomte” – ja – ni får välja själva…

Tidningen ”The Guardian” i Storbritannien – vanligen en långt mer kvalitetsinriktad källa än ”låtsas-liberala” Dagens Nyheter – utom då vad gäller ett fåtal av dess skribenter – har uppmärksammat samma historia. Presidenten tror sig ha hittat bildbevis för ett slags Mayansk Vätte eller Tomte, en såkallad ”Alux” som skall ha orsakat trubbel i samband med ett av presidentens egna favorit-projekt, en turist-järnväg som skall byggas genom Yucatans otillgängliga djungler. Denna vätte, och inte den Mexikanska allmänhetens inställning till det naturligtvis ganska kostsamma projektet, skulle alltså vara en källa till  politiska problem, och Todo es místico – skriver den mexikanske Presidenten, El Presidente Himself !!

”Todo es mistico – Peyote de los Trios Paranoias – Ay Caramba ! ”

Samtidigt har det avslöjats att den bild, El Presidente himself har använt faktiskt tagits i en park i Manchester den 8 Februari och troligtvis föreställer – en tvättbjörn, som oförhappandes klättrat upp i ett träd, och visst inte någon Mayansk vätte eller något annat okult, för sådana varelser finns nog inte i Manchester, försåvitt inte de bordat närmsta flyg.

”Jag är oskyldig, jag är oskyldig jag är oskyldig jag – SKYLL INTE PÅ TVÄTTBJÖRNARNE.– nej-NA”

Samtidigt undrar vi på Hedniska Tankar VAR någonstans Mexicos President i egen hög person kunnat få denna bizarra tanke ifrån. Under rubriken ”Adiafora” här ovan har vi många gånger kåserat om hur Alfer – alltså Alfar – inte alls ”elves” eller ”alver” för detta är att stava helt fel och blanda bort begreppen orsakat problem för vägbyggen på Island. Detta har även stått i DN, och då är det ju ganska konstigt att Clas Svahn, som SJÄLV är DN journalist, inte kan erinra sig detta, eller hur ?

Och även i vårt land – Sverige – har liknande saker rapporterats. Redan 2015 skrev både Arbetarbladet och Aftonbladet om hur Vättar, Tomtar eller Troll skulle ha avbrutit och påverkat ett vägbygge vid Skarvberget i Gästrikland – så vi undrar – har Mexicos President månne hört talas om detta, och var det därifrån han fick idén ?

Kanhända tillhör Andrés Manuel López Obrador vår trogna läsar-skara, för vi här på denna blogg har läsare även i Mexico. De är fler än man kunde tro. I brist på bättre får vi väl annars ta och tilldela den Mexikanske presidenten Honorär-befattningen som Överstelöjtnant i det Fria Mexikanska Flygvapnet…

Dom har inga flygplan. Inga landningsbanor. Inga riktiga piloter, inga kontrolltorn, men de har små kaktusar, svampar och annat förstår ni. Därför flyger dom.

Kanske vi också bör minnas Nationalteaterns gamla sång om ”Speedy Gonzales” nu när vi ändå håller på, även om det kanhända är fördomsfullt att nämna dess text, nu när en President hos främmande makt blivit citerad…

1. Samhällsproblem har en otrevlig vana
att jämt liksom tränga sej på
det gäller att blunda för allt man är värd
och försöka att inte förstå
2. Dom tjatar om strejker och klasskamp och skit
och dom tjatar om arbetslösheten
vad är det för mening att snöa på sånt
som för tillfället är på tapeten?
Speedy Gonzales, Speedy Gonzales
du tänder väl på, du tänder väl på
och tänker att oh Herre
– det kunde vart värre ändå

så lägg av med att blaja och ta dej en brajja, brajja…

Detta för oss över på nästa tema och något som vissa kallar ”forn sed” men som är en total avart av Hedendom, framställd av felnavlade New Age-typer… Men, det får vänta tills senare i veckan..

Folklivsforskaren Ebbe Schön går ur tiden

av

Folklivsforskaren Ebbe Schön har gått bort efter en tids sjukdom, skriver SvD efter att ha läst artikeln i DN. ”Det var hans stora kunnande som gjorde honom folkkär” konstaterar man. Så är det också. Man saknar icke hästen, förrän spiltan är tom säger ett känt svenskt ordspråk.

Ebbe Schön föddes år 1929 i Brastad i Bohuslän och blev 92 år gammal. Han skrev och arbetade intill den sista dagen i sitt liv, undantaget en kort tids sjukdom, och satte därmed ett gott föredöme för alla etniska svenskar. Han betydde också mycket för Svensk Asatro, som han bidrog till att sprida fakta om med böcker som ”Asatros Hammare” från 2008, i klar motsats till alla de kunskapslösa journalister, som nuförtiden i tidning efter tidning försöker sprida lögner och kristna fördomar om ämnet (se för två inlägg sedan)

Ebbe Schön var också till hela sitt väsen en mycket ”oakademisk” människa, ödmjuk och aktsam inför kulturarvet. Till skillnad från rena charlataner som Runprofessorn Henrik Williams från Uppsala (se det föregående inlägget), påstod Ebbe Schön aldrig att han skulle vara ”Världsbäst” på något, och briljerade aldrig med akademiska titlar eller framhöll sin egen betydelse. Han förblev en folkets man och en ödmjuk människa, intill den sista dagen i sitt liv – och tjänade som andligt föredöme för många, just därigenom.

 

Han kunde påvisa hur Asatrons traditioner kunnat fortleva opåverkade in på 1900-talet, utan att ha klassats ned och degraderats av falsk, påhittad ”fornsed” och annan meningslös New Age. En av de bästa böcker jag läst av honom är ”Häxprocesser och Trolldom” där han bevisar hur tusentals svenska kvinnor förföljdes, torterades, fängslades och i många fall mördades av den sk ”Svenska Kyrkan”. Han redovisar många fall och exempel på det från sin Bohusländska hembygd, där han också besökte Elin i Staxängs kvarn, till exempel. Som vi vet har denna ”Svenska” Kyrka fortfarande inte gjort ett enda dugg för offren, och till skillnad från nästan alla kyrkor utomlands (förutom den i Norge) aldrig tagit avstånd ifrån vad den själv predikat under häxprocesserna, eller allt det onda, som den gjort emot Sveriges folk.

Dagens Nyheters mångårige medarbetare författaren Clas Svahn skriver om hur Ebbe Schön, tack vare sitt stora vita skägg och sin vänliga framtoning i TV och andra media förknippats med gårdstomten, som han ofta skrev om, och betonar hur folkkär han till sist blev, men ignorerar Asatrons betydelse för hans författarskap och livsgärning.

Han var under många år chef för Nordiska Muséets Folkminnesavdelning, som han styrde utan politiska förvanskningar och PK-tänkande. Han utgav flera andra värdefulla böcker som ”Folktrons år” , ”älskogens magi”, Folktrons ABC, Folktro om Ödet och lyckan, Folktro i Bohuslän och många många fler, och tillsammans omfattade hans författarskap mer än ett 40-tal böcker. Han vårdade också det svenska språket, och var medlem i sällskapet Språkförsvaret, som många har glömt bort.

Clas Svahn framhåller också hans sista, skönlitterära verk ”Gårdstomtens tårar” där Ebbe Schön påpekar hur människorna i dagens Sverige helt och hållet glömt bort rysshärjningarna på 1700-talet, och hur nära det varit, att också vi erövrats och attackerats av främmande folkslag. Och han citerar Ebbe Schön själv:

– Vi har svårt att lära av historien. Plötsligt skjuter man på varandra igen. Och det som äger rum nu i Ukraina just nu sker på gammal vikingamark, säger han.

Men Ebbe Schön kommer nog aldrig att dö, så länge hans böcker fortfarande läses och tillämpas. Verklig kunskap dör aldrig, och Hávamál lär oss att minnet av den man som levat väl och varit vis, aldrig kommer att dö i Midgårds dalar.

Alla som kämpat och fortfarande kämpar för den nationella och Nordiska kulturens överlevnad, det svenska språket och medvetandet om den svenska historien gör bäst i att läsa Ebbe Schöns böcker, först som sist, och ta del av hans livsgärning, som inte har varit förgäves, inte ens i en mörk tid som vår.

 

Vårt folk skall minnas honom !