Religiös Doping i Sverige avtar… ”Dopets Sakrament” inte längre viktigt..

Att ge sig på små och späda barn, och stämpla dem för livet, genom att skriva in dem i en religion de själva aldrig någonsin valt, helt saknar förmåga att alls förstå och sen tvinga deras föräldrar att ett helt liv igenom betala, betala och betala för alltsammans är något av det allra skändligaste, svartaste och grymmaste en sk ”religiös” person alls kan göra. Sådana här fasoner passar helt enkelt inte in i ett demokratiskt och påstått ”multikulturellt” samhälle, och hör inte hemma i vårt land.

Glädjande nog visar siffror från den påstått ”Svenska” Kyrkan – eller rättare sagt den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan i Sverige – för den är inte ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund här i landet – att såkallade Dop, och andra fullständigt medeltida, längesen föråldrade ritualer nu är på tillbakagång.

De flesta nyblivna föräldrar förstår numera att det är ett övergrepp att ”döpa” sina barn, och tvinga dem in i en religion de aldrig själva valt, och vars betydelse de omöjligen kan förstå. Humanisterna och flera andra människorättsorganisationer har protesterat emot de kristna Excesserna, liksom Hedniska Tankar, och i någon mån kanske detta har hjälpt emot det ständiga missbruket.

Hedniska Tankar” kan nu presentera siffror länsvis på hur det såg ut i Sverige under år 2020. Här kommer en kartbild, av det slag du aldrig någonsin får se i Mainstream media, på statstelevisionen SVT eller i vanliga papperstidningar – kyrkan vill ju dölja sanningen för medborgarna, och kan styra journalistiken via annons-intäkter.

Frekvensen för de stackars barn som utsatts för ”religiös doping” är nu nere på 19,3 % i Stockholms län, till exempel. När Hedniska tankar började med sina mätningar år 2016, var samma siffra 30,6 % – så på bara 4 år har kristendomens många offer ibland omedvetna spädbarn sjunkit med en tredjedel.

Också i andra län sker klara framgångar för Hedendomen, men fortfarande finns skamfläckar typ Värmlands Län och Norrbottens Län kvar i vårt land. Fy skäms på er, Norrbottningar, Värmlänningar, Kalmariter och Blekingar – och låt era barn få välja själva när de blir större !

Låt oss tala om för de kristna vad vi tycker om deras översittar-fasoner emot barnen !

Visserligen får man ibland höra rena ”idiot-argument” som till exempel ”men alla kan ju gå ur när de blir myndiga, och fyller 18”. En människa som tycker så, har alldeles uppenbart inte förstått att det är religiös indoktrinering rätt in i kristendomen det handlar om, med söndags-skolor och beskäftiga småskole-fröknar som ”herrans redskap”.

Det är ungefär lika snett i resonerandet som den gamla historian om Skotten, som gav sin tre månader gamla son en rakapparat, och sen sade till barnet – som inget begrep – ”Nämen då kan ju jag använda rakapparaten tills du är 18

Mycket talar för, att attityderna mot ”dop” och andra former av indoktrinering, stämpling och religiöst förtryck nu håller på att börja svänga i vårt samhälle.

Kungahuset vägrar numera, att låta sig utnyttjas för att sprida kristen reklam i SVT. Expressen, Svensk Damtidning och en rad liknande publikationer noterade för fyra dagar sedan, att den såkallade ”Prins Julians” Dop INTE kommer direktsändas i TV, efter en direkt önskan hos hans föräldrar, Kronprinsessan Viktoria och Hans Höghet Hertigen av Västergötland.

Kungabarn som tvingas av en gammal Häxa, och som skriker och gråter.. MYCKET ILLA DET LÅTER !

Stackars ”Julian” får fortfarande inte ha ett svenskt namn, men pådyvlas ett utländskt, engelskt – trots att han är en prins av Sverige, med hertigtitel och allt. Men han slipper i alla fall att agera reklamdocka för mera kristendom, eftersom hans föräldrar numera insett, att religionen är en privatsak, som det INTE ska göras propaganda för i Statstelevisionen, SVT. Den förutsätts ju vara opartisk, och då ska den inte ägna sig åt propaganda-utsändningar på diverse religiösa samfunds vägnar. Sverige har ingen Statskyrka numera, och så har det varit alltsedan år 2000 – och även Kungafamiljen, måste faktiskt följa med sin tid.

Ett litet steg framåt, emot valfrihet för Sveriges folk – men ett viktigt steg !

Knäsätt era barn istället – enligt Asatron. Att Knäsätta innebär att tar emot sitt barn och hälsar det välkommen in i en släkt, en ätt, ett sammanhang – men man tvingar INTE barnet att anta någon tro, särskilt inte en som det inte ens valt själv, därför att man förhindrat för det att ens välja.

”Friheten är alltid värd att försvara” heter det. Det håller vi Hedningar helt och fullt med om – och lever efter..

Goda Nyheter från Danmark – Jim Lyngvild utger bok om Nordens Hedna Kungar

Jim Lyngvild, känd från Ekstra-Bladet, och en av Danmarks allra största Asatroende Hedningar – har nu slagit till igen. Han är ju icke blott modedesigner, utan också en driven fotograf, och har gjort en ny bok om Nordens Hedniska och Vikingatida kungaätter, eftersom han också är Rojalist, ägare till ett stort gudahov mm. Boken ”Alverdens Vikingar” har utgetts på Frydenlunds förlag (som inte bör förväxlas med det Norska bryggeriet med samma namn) och har allaredan fått mycket goda recensioner i sitt hemland

På denna länk kan ni själv höra jim Lyngvilds egen ”omtale” http://www.facebook.com/watch/live/?v=301527670976174&ref=watch_permalink.

Boken kommer ut till Midsommar, den 20 Juni.

I ”dräkt, makt och Prakt” avlivar Jim Lyngvild slutgiltigt den kristna myten och lögnerna om Vikingarna som smutsiga och obegåvade barbarer. Deras kungar företrädde organiserade stater, som hade varat i hundratals år redan vid Vikingatidens inträde, och de saknade ingenting ifråga om praktföremål eller högstatusobjekt i jämförelse med andra samtida härskare i Europa. Boken kan förbeställas här till en kostnad av strax under 300 danska kronor, och är mycket rikt illustrerad

I Danmark tar man vara på vårt Nordiska Arv, liksom i andra av våra grannländer – men i ”Landet Löfvén” gör vår Regering allt vad den kan för att nedmontera och förstöra det !

Nästan alla samtida källor som nämner Vikingarnas utseende och kläder, framhåller samstämmigt, att de var bättre klädda och betydligt renare och skyhögt överlägsna de kristna Européerna ifråga om hygien, därför att den kristna religionen hela tiden påbjöd smuts, fördömde bad och kroppsvård som varande ”syndigt” och ofta led av undernäring och sjukdomar, vilket däremot människor i det fria Norden sällan gjorde. Bland de kristna talade man i klostren om ”Odor Sanctum” eller ”de heligas lukt” vilket var lukten av ruttnande likdelar (sk ”reliker” som katolikerna fortfarande håller på och manipulerar med) och oset från stinkande, otvättade munkar, medan Vikingarna däremot badade bastu åtminstone varje Lögardag eller lördag, som det ännu är i Norden. Här följer ett utdrag ur den Byzantinska Prinsessan Anna Komnenas anteckningar om en av Väringagardets svenska anförare på 1080-talet.

Kejsaren av Bysans hade en tron, invid vilken mekaniska lejon röt med röster av metall, och så hade det varit ända sedan Justinianus dagar på 500-talet. Frankiska ambassadörer från det kristna Europa, som Liutprand och många andra, var långt fattigare än Väringarna, sämre klädda och luktade illa..

Hon hade tidigare fått bevittna hur en av Väringarna själv satte sig på den Byzantiske Pantokratorns eller Världshärskarens tron, och vägrade gå därifrån, trots att man enträget bad honom om det..

”Han var så lång att han nästan nådde en aln över axlarna på de ståtligaste män, han var smal om livet, men bredaxlad, bredbringad och armstark, och hans lekamen var varken för mager eller för fyllig men så att säga skapad efter Polykletes ideal. Han hade stora händer, stadig gång och stark rygg och nacke. Hudfärgen var helt vit, men ansiktet rödlätt. Hans hår var gyllene och hängde inte ned på axlarna som hos andra barbarer, men var klippt vid öronen. Hakan var rakad slätare än gips, ögonen klarblå, eldiga och värdiga. Näsan och näsborrarna lät honom andas i fulla drag, naturen hade gett honom en utgång för den från hjärtat uppbrusande luften. Det kunde skymta något milt, vänligt och tilltalande hos honom, men det förmörkades av det skräckinjagande i hela hans väsen, grymheten och blodlusten.

När han skrattade, var det med ett skallande skratt, och så ljudligt, att det verkade som om andra män blott nös…”

(Mera om Anna Komnena, och översättningarna av henne finner ni här)

Så talade alltså en sydländsk kvinna, som sett en Nordisk asatroende Hedning i verkligheten – och hon blev till sig i trasorna eller trosorna, som vi alla förstår..

HEDNA HEDNA HEDNA ! Öva alltid manskap och skepp, glöm ej kriget i fredens långa och förlamande år… HEDNA HEDNA HEDNA !!