Det Nya Året Nalkas

Idag är det Menlösa Barns dag enligt den gamla kristna kalendern i Sverige, en dag som numera påstås vara benämnd ”Värnlösa…” men som jag ändå alltid kommer att betrakta som en dag för just menlösheten. Jag hoppas samtliga av mina läsare haft en God och jesusfri jul, samt upplevt ett gott och meningsfullt firande av Midvintersolståndet. Mina egna upplevelser av Midvinternatten sparar jag för mig själv, eftersom jag upptäckt att enstaka läsare här faktiskt är skitstövlar, rätt och slätt, vilket är betydligt mer illa om de bara hade varit kladdsockar. En kladdsock är som ni vet en individ som är dum i huvudet på grund av ofrivilliga skäl, eller snarare allmänna tillkortakommanden, medan en Skitstövel – vars tillstånd ofta är obotligt – är en person som är dum i huvudet av ren illvilja, och därför utför låga eller ondskefulla handlingar.

Så här års är media fyllda av årskrönikor, eller artiklar som försöker summera det gångna året. Min blogg denna dag blir väl inget undantag, men jag hoppas först och främst också att ni fått besök av Jólafödhir, Jólner eller Oden själv, eller åtminstone fått skåda honom ur fjärran. Jolner, eller Jultomten, är ju till sitt väsen helt annorlunda än de året om förekommande gårdstomtarna, och någon var besök man inte vill vara utan, nu när förfäders andar också hedrar oss med ett besök om Julnätterna.

Han själv föreskriver dig inga regler eller lagar som du måste följa, olikt den kristne guden. Han säger blott att du skall vara snäll, men tillägger inte emot vem din snällhet i så fall skall riktas, exakt hur snäll du bör vara, hur det i så fall skall gestalta sig eller hur själva snällheten skall manifesteras, och förelägger dig heller inga detaljer om denna snällhet i övrigt. Allt sådant får du räkna ut själv, och härav ser vi att Jólner verkligen är en överlägsen gud, ty olikt den påstått allsmäktige kristne guden, som hela tiden ängsligt måste föreskriva mänskligheten en massa påbud, som den sedan inte följer (kan en sådan gud alls vara allsmäktig – vi ser helt klart att han i-n-t-e är det !) litar Jultomten helt och fullt på oss, och vårt eget omdöme.

Däri gör han också alldeles rätt, om ni frågar mig. Oden behöver inte oss, och bryr sig egentligen inte om hur vi tänker, handlar eller tycker, eftersom det är vi som behöver honom, och inte det omvända, som hos de kristna. Han kräver inga offer, gåvor eller motprestationer, men om vi vill offra eller blota åt Oden, så kommer han ihåg oss och kommer att hjälpa oss, när hjälpen väl behövs. Och man bör inte vara snäll, emot de som önskar ens snara död eller undergång. I veckan uppdagades det till exempel att 6-7 kvinnliga medlemmar ur Islamiska Staten eller IS som haft anknytning till Sverige och även bott här infångats av Syriska regeringen, och snart kommer ställas till svars för sina brott emot mänskligheten.

Som vanligt gengjuder tidningarna och tv-sändningarna i vårt land av snyftreportage från personer som vill ta hem de här brottslingarna. Endast den sida som vill hjälpa de kriminella får komma till tals, men de som vill att rättvisa äntligen skall skipas, får inte uttala sig offentligt. Även svenska UD har undvikit att kommentera fallet, men om ni frågar mig tror jag inte de här personerna eller deras barn har gjort sig förtjänta av någon hjälp alls, varesig från vår Regering eller några gudar. Inte ens deras egen Allah vill ju hjälpa dem efter allt det onda de gjort, och därför sitter de nu också säkert inlåsta i det fängelse, där de sitter. Igår exploderade helt oförklarligt en hel lägenhet i Lund efter vad våra media uppger – man påstår att sprayflaskor inuti en elspis i lägenheten skulle ha orsakat alltsammans, men var och en förstår, att det här sannolikt rört sig om sprängämnestillverkning och förberedelse till terror-brott – en eller ett par sprayflaskor demolerar svårligen en hel yttervägg, särskilt inte om de råkar förvaras bakom en ugnslucka.

 

”Somliga straffar gudarna meddetsamma, men för de verkligt stora skurkarna, tar det vanligtvis lite längre tid” lyder ett svenskt ordspråk, som faktiskt är mycket aktuellt i sammanhanget.

Och vad min egen snällhet angår, är jag noga med att låta den komma de människor till del, som verkligen förtjänat den eller som jag möter i det verkliga livet. Jag är inte snäll i skrift, det medger jag gärna, och det står jag för – men vi människor är inte outtröttliga givare av allt gott, ständigt, alltid och hela tiden, utan vi måste begränsa oss, även ifråga om snällhet. Även om vi ständigt for runt och begick goda gärningar, gav bort allt vi hade och sålunda förslösade allt som var vårt, skulle världen inte bli stort bättre av detta i alla fall, för otack är helgonens lön, och för egen del tror jag inte på utmärgling, kulturell förstörelse eller självvalt martyrskap. Förresten är jag mycket hellre snäll i verkliga livet, och emot de som står mig nära, snarare än att inte vara snäll alls, eller bara vara en sådan som är snäll i skrift eller på pappret, men inte i praktiken.

Hans Helighet Påven i Rom lär i vanlig ordning ha förklarat – under en eller annan Mässa till Julen – att hans gud skulle förlåta allt, ständigt och hela tiden. En sådan gud kan inte kallas god, för om en påstått allsmäktig guddom agerade så, tillåter den också ondskan att växa och att de som är utan ånger, hela tiden går fria för att kunna begå ännu värre gärningar.

För egen del tror jag att vissa av våra Gudamakter – som Freja – förlåter väldigt mycket, och att de flesta av våra handlingar är skäligen ointressanta ur gudarnas och gudinnornas synpunkt, eftersom de är nog gamla till att ha sett allting förr, och nog vet de vad mänskligheten och människorna går för, vid det här laget. Dessutom finns det inget i deras och särskilt Frejas ögon som heter synd, och det finns därför heller ingenting att bli förlåten för, ifall vi följer vår fria vilja – människor däremot är oftast småaktiga, och somliga av dem förlåter aldrig, utan förebrår hela tiden sin nästa med den ena eller den andra handlingen, särskilt om det rör sig om sexualia, eller det som kristna nymoralister i hednisk förklädnad anser vara ”skamligt”.

Själv tror jag inte på dessa kristnas eviga idisslande av synd, skam, straff och skuld, utan enbart på rätt och fel, i rent juridisk mening. Där inga brott har begåtts, finns heller ingen skuld, och själva begreppet ”synd” blir därför skäligen onödigt. Gudarna bryr sig förvisso om du ödelägger något på den här planeten, eller orsakar andra varelser reell skada, men de skuldbelägger dig inte för mer än så. Är du Hedning, följr du i allt naturens lagar, och behöver heller ingen annan undervisning om vad som är rätt eller fel, för att handla snällt och att handla väl, är när allt kommer omkring fullständigt naturligt – åtminstone för den, vars hug och håg är snäll…

 

Succé för en Hednisk Jul – och lite Julklappstips…

”Bockar och pepparkakor
bockar och pepparkakor
– i alla tider kan man lita
på denna helgrekvisita”

Nils Ferlin

Medan mörkret sänker sig över Landet Löfvén – det land som en gång var Sverige – konstaterar jag att vi nu lämnat Slaktmånad eller November, och befinner oss i Julmånad eller December. Asgårdsnyen passerades den 26 November, och snart är det halvmåne. I vårt lands nyhetsmedia har det konstaterats, att Regeringen Löfvén nu delat ut cirka 390 000 sk ”Samordningsnummer” till personer med högst oklar identitet, personer som inte skall vara i vårt land överhuvudtaget. Man vet inte om de har kriminell bakgrund, ifall de är sk ”IS-återvändare” eller överhuvudtaget vilka de är, och det har också besannats, att inte mindre än 3 vapenstölder av minst 8 stycken Glock-pistoler och över 300 patroner hålspetsammunition – av just den sort kriminella efterfrågar – försvunnit från Stefan Löfvéns eget Regeringskansli. Ska man skratta eller gråta, goda medborgare ?

Det framgår ju klart och tydligt, att regeringen Löfvén inte ens förmår skydda sig själv, än mindre det land vi lever i.  Vi kan också läsa i tidningarna om de senaste lustmorden, förövade av invandrare med unga svenska kvinnor som offer, ett fall i Uddevalla, det andra i Kristianstad. Samtidigt med dessa tragedier, och otaliga andra, dråp, mord, sprängningar, sk ”skjutningar” och andra nu vardagliga händelser, som polisen sällan eller aldrig klarar upp, medan ingen ställs till svars – den nya ”ensamkommande” herre-klassens medlemmar allra minst, växer intresset för den traditionella, hedniska Julen oförtrutet.

Egentligen tycker inte jag att detta är så konstigt. I tider av nationell kris, konflikt eller krig växer alltid intresset för traditioner, liksom religiositeten. Som vi snart skall se i ytterligare två inlägg för denna kväll gör den ”Svenska” Kyrkan ingenting, nada, niente, nix för att hjälpa den etniskt svenska befolkningen, och att folk då vänder sig bort från den och åter till Hedendomen, är kanske inte så underligt det heller.

I Gävle har nu Gävlebocken fått premiär, ackompanjerad av det gälla, taktfasta illvrålet från insändare i Gävle Dagblad, som i vanlig kristen ordning påpekar att nämnda bock förstås måste vara identisk med Satan, de kristnas ständiga ”låtsaskompis” och trofaste vän. Själv finner jag denna ständiga kristna djävulsbesatthet både motbjudande och äcklig, och förstår inte varför vi ska behöva stå ut med dessa Monoteistiska gaphalsar, som hela tiden vill bränna ned saker och förstöra Julen för alla oss andra. Vid det här laget torde det för länge sedan vara så, att folkopinionen i Gävle har svängt, och numera tycker ingen längre att det är ”ball” eller ”häftigt” att förstöra, vad frivilliga krafter byggt upp. Vi får hoppas att alla goda Gävlebor går samman nu, för att värna sitt land och sin stad, och inte låter det blinda våldet härska, trots lokala imamer och andra predikanter.

Gävlebocken har i år också fått sällskap av en kollega i granris från Bräcke, Jämtland, och man får hoppas att även han kan få sprida lite julefrid, som det en gång var tänkt och var menat, och inte blir nedbränd av dessa Monoteismens hantlangare, som vi tyvärr ännu har bland oss.

 

Inte heller Lucia som kulturellt fenomen väcker detta år några protester. Folk vill inte alls ”fira Lucia hur du vill” som en andefattig sekt vid namn ”forn sed” försöker pracka på oss i media, och det här året syns heller inga hat-professorer till, som påstår att Lucia skulle vara ”rasistisk” eller till och med ha sitt ursprung på Rasbiologiska Institutet, en lögn och ett stycke fake news som man lurade på oss i en debattbok så sent som 2017. För sådana närmast sinnessjuka uttalanden finns det inte längre någon grund, och numera ställer alla upp bakom den svenska Luciatraditionen istället, född som den är ur det hedniska firandet av ”Ljusi” eller ”lussi” som Prokopios talade om på det hedniska 500-talet, och först långt senare löst anknutet till et fiktivt katolskt helgon. (Se under ”Lussi” under rubriken högtider ovan)

”När tio dagar återstod av den eviga natten, klättrar en budbärare upp på ett av de höga berg som finns i dessa trakter, och där tänder han till slut ett bål, till tecken åt folk, som bor i dalarna nedanför, att han sett solen gå upp långt borta, och att den 40 dagar långa natten snart är över. Då tar kvinnorna i det nordliga landet fram facklor och ljus, för att smycka sig, och går klädda i vita kläder, och om midjan har de något rött, eller ett bälte av halm.”

Detta är vår tradition. Detta var och är Lusse – den dag då vackra kvinnor kommer med ljuset till sitt eget folk för att förkunna att den långa natten snart är slut. Låt ingen någonsin inbilla dig att vårt firande har med ett sicilianskt helgon att göra, och låt ingen ta denna kära tradition ifrån oss.

Ur Konstnären Jonna Jintons Lussi-film – som förkunnar Frejas återkomst med det nya ljuset – något fel med detta ?

Nuförtiden är det väl bara Galna Greta som gormar vidare om ”rasism”, som hon påstår skall vara orsaken till miljöförändringarna. Ett annat kärt debattämne såhär års brukar vara Tomten, eller rättare sagt Jultomten som dessutom blivit huvudperson i årets Julkalender i år. Tydligen har de utbrutit någotslags insändar-storm, eftersom Statstelevisionens julkalender redan i första delen låter sagda tomte tvivla på sig själv, vilket alltså skulle vara ett ifrågasättande, och därmed kunna underminera barns tomte-tro, har vi fått veta genom samma SVT.

Själv tycker jag inte det finns något skäl till oro bara för detta. Årets Julkalender i TV verkar utmärkt välgjord, och barn har alltid varit fascinerade av Jultomtens vara eller icke-vara. Också minsta barn vet, att han är Julens verkliga huvudperson – här skall ingen jesus eller kristus göra sig besvär – men egentligen tror jag att insändar-skribenterna blandar ihop två olika saker…

Jag finner inget att invända emot Per Anderssons Tomte eller Pernilla Wahlgrens söta Tomte-mor, men man skall egentligen inte blanda samman alla Tomtars store furste och Överste, nämligen Jultomten, med den mer beskedlige och vid alla tider på året existerande Gårdstomten, alltså varje bondgårds grundare, själva uppodlaren av marken, som lever kvar på varje gårdstomt. Jultomten syns bara vid vissa tillfällen på året, riktigt nog, men gårdstomtar finns hela året om, och man behöver inte ha tomtar på loftet för den sakens skull, ifall sagde gårdstomte nu låter sig observeras vid grötfatet eller eljest.

Åter ett Julklappstips från Libris !

 

Att Jultomten däremot är identisk med Oden, eller Jolner, alltså den stora Jularen, han som gör så att det blir Jul, vet ändå de flesta. Det är därför han bara syns under speciella tillfällen under Julnätterna, eller när Åsgårdsreien går, i denna årets sista månad, och det tjänar ändå inget till att tvivla på honom, eftersom han alltid finns – här eller i Valhall – varesig vi vill det eller inte..

 

Jodå – det finns rikhaltiga bevis – Oden och Jultomten eller Jolner, är samma person… Gårdstomten däremot är ett självständigt väsen..

Där hör ni ! Och hör upp sen !!

Jag vill avsluta detta inlägg med fem verkligt användbara Julklappstips:

1. En handsmidd, historisk yxa från Gränsfors Bruk pryder verkligen sin plats, och är värd sin vikt i guld – bokstavligen ! En vikingatida skäggyxa som denna, kan klyva en Koran eller strimla sönder en Bibel på mindre än en halv sekund, och stoppar även en kristen eller en muslimsk terrorist på samma tidden kan även kastas och fara genom luften emot angriparen !

2. Dalbränd Trätjära från Claessons Trätjäror är ett måste för båtbyggaren, eller den som vill hålla sitt Långskepp i fint skick – se alla användbara produkter på deras sida !

3. En låda med 4,5 kg Vildsvins-kött från Gläntans Köttprodukter är ett säkert val till Julen – så får du en SMAK AV SÄRIMNER i ditt hem !

KOM IHÅG: Den som är Hedning äter fläsk, den som äter fläsk är också Hedning !

4. Silversmycken och Torshammare från Viking.se pryder alltid upp, på kvinnor liksom män…

5. Dessa Frejas underverk är väl också en Julegåva, så god som någon – till henne som förtjänat den – den hårda vägen !

”Freyja Made me do it !” vore kanske än ännu mer säljande text

 

(PS Utgivaren vill understryka, att han inte fått betalt för att lansera dessa små reklaminslag, lagom till Julen…) För att inte överdriva köplusten, publicerar vi här den amerikanske konstnären Sam Flegals vackra tavla ”Gullveig – eller Guldtörsten”

 

Julbocken återinförs i Varberg – och Oden, Jolnir och Jultomten förblir densamme…

Från staden Varberg i Halland, som mycket riktigt ståtar med en bock i sitt kommunvapen, rapporteras idag av SVT att en lokal förening för Julbockars återinförande därstädes har nått vissa framgångar. Åter en seger för Hedendomen, med andra ord.

Kampförbundet för Julbockens Återinförande skriver att man vill ”återupprätta julbockens status som julkaraktär”. Gruppen uppmanar Varberg att se till att det finns julbocksmasker i detaljhandeln och att julbocken ska ha en plats i exempelvis luciatåg. Uppmaningen riktas till de tre kommunerna Varberg, Ljusdal och Boxholm eftersom kommunerna har en bock i sina kommunvapen. Statstelevisionen erkänner idag också, att Julbocken delvis har sitt ursprung i Asatron, och Tors bockar.

Jag har senast för några dagar sedan berättat om den samgermanska Julbockstraditionen, som finns spridd från Alpområdet i Söder till England, Island och Färeöarna i Väst, med Sverige och Norden som ett naturligt centrum. Få vet emellertid, att Jolner, alltså den store Jularen, han som gör så att det blir Jul är ett binamn eller heite på Oden själv.

Om man frågar någon i dagens Sverige vem som är Julens stora huvudperson, blir nog svaret nästan undantagslöst ”Jultomten, förstås” och minsta barn vet, att detta är sant. Julen är en hednisk företeelse från början, och i bibeln står inte ett enda ord om att jesu födelse skulle ha inträffat på just julafton – det är en sen tradition från 300-talet och framåt, medan Oden och festerna vid midvinter är mycket äldre än så. Studera denna länk, får ni se !

Se även mina inlägg från tidigare år under rubriken ”Jul och Midvinter” under ”Högtider och Blot” här ovan…