”DAGEN R – som i RUNA” – – – ”R Day”

Oh my name is Jock Stewart I’m a canny gun man
And a roving young soldier I’ve been
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day

I have huge tracts of land – I have men at command
I have always a shilling to spare
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day

Well I took out my dog  – and him I did shoot !
All down in the county Killdare
So be easy and free if you’re drinking with me
I’m a man you don’t meet every day…-

– aningen fritt efter The Pouges, som i ”Pouge Mahone!

 

Så kom den då till sist – dagen R om i Runa, eller den 24 Maj 2019, dagen för Nordiska Asa Samfundets flitigt aviserade demonstration framför Riksdagshuset i Stockholm, den som man först på falska grunder försökt påstå var något opolitiskt, fastän detta i själva verket är och förblir något högst politiskt, som varje någorlunda förnuftig medborgare lätt kan inse. Man kan inte protestera emot en Justitieministers uttalanden och en statlig utredning framför ett Riksdagshus, utan att detta ÄR och förblir en politisk handling, oavsett hur ”andlig” man nu är i sitt inre liv eller i övrigt.

Redan själva ordet ”RUNA” betyder något fördolt, en hemlighet, något som INTE är till för alla, och något man inte har rätt att använda hursomhelst. Okunniga människor skall inte använda runor. Det är kärnan av vad Oden säger till oss i Hávamál, ifall vi nu alls skall föra ett andligt och inte politiskt resonemang. Hávamál är som runorna, allþörf ýta sonum – óþörf jötna sonum; eller med andra ord något som är tarv för jordytans söner, men otarv och helt onyttigt för troll och jättars söner, för de begriper inte dess eller runornas innebörd i alla fall, och det innefattar också ”Mollgans” eller de maktlystna dvärgarnas skara, som vi kan se.

Dagen före arrangemanget har jag varit verksam med mina bröder och systrar i Särimner. En helstekt sugga har avätits någonstans, inom inhägnat område som patrullerats av beväpnade vakter. Två nya Särimners Sändbud har invigts och premierats, samt fått veta detta esoteriska och inte exoteriska samfunds lagar och regler, som förvisso inte är många, därför att Särimner endast och endast bara bygger på personkännedom, förmåga, praktiskt ledarskap, personligt föregångsmannaskap och fullständigt obegränsat förtroende, och om Särimner gäller också, att många äro komna, men få äro kallade.

Somliga kommer aldrig någonsin att bli fullvärdiga medlemmar eller ”flock members in good standing” och ännu färre kan bli ”hangarounds”. Det beror på deras personliga inställning och egenskaper, som sagt – för vad dessa 800 redan skapat, är ett slags ecclesia militans. ”Den stridande kyrkan” – varken mer eller mindre.

 

DU ser ICKE Särimner – men SÄRIMNER ser DIG !!

För att ni ska förstå sakernas rätta innebörd och egentliga tillstånd, skall jag berätta en upplysande anekdot ifrån mitt rika liv. Två av mina medbröder begav sig en mörk natt i början av det här året ut på jakt – efter högst reella och inte andliga vildsvin. Den ene är jämtlänning, den andre skåning med ett förflutet i pansartrupperna. Till den kategorin hör för övrigt många av oss. Vi r eller har varit ubåtsmän, matroser, roddare, tekniker, spanare och jägare. Till och med kristna präster – men som jag nämnt endast av ett visst slag – för enligt Särimner är rätt attityd allt, rätt plats, rätt tid och rätt utrustning likaså.

träffadestvå av mina vänner, gömda i höstacken – som sagt – den ene i nacken… Nej, det var inte en höstack. Det var en mörk skog, ack ni stackota varelser, svaga i anden och ovilliga till att tro. Res er upp framför skärmarna allesammans, ty ni kan bli ställda inför Särimner, och vad skall ni då svara på er sista dag i livet ? Skall ni säga ”pengarna tillbaka!” Skall ni svara, ”Jaa, en gång till !” – eller skall ni ömkligt gnälla som Mollgans och förbrytare: ”Nej, det var inte jag…”

I den mörka skogen hördes plötsligt ett svagt grymtande. Sedan ett till. ”Dä ä e häst!” sa Jämtlänningen plötsligt, ovan som han var vid att jaga annat än älg. ”Häst !” utbrast skåningen. ”Najmen min snälle vän, halleda i helvede att de e en häst, jag ska saja daj så mied som”…. och längre hann han inte. Suggan – för det var en sådan – sprang snabbt bort i skogen, vid blotta närvaron av mänskliga röster, och härutinnan lär vi oss, att den som vill jaga fatt på vildsvin, måste vara snabb. Först långt senare kunde ett annat större svin infångas, och lätt och ledigt förpassas till de sällsammare jaktmarkerna. Samt bli grillad – I Särimners namn.

 

En bild av ett träd är inte ett träd. En galt är inte bara en galt. Det finns något dolt bakom detta !

Sagt och gjort. Demonstrationen skulle äga rum mellan klockan 1400 och 1600 hade man skrivit. Den skulle starta på Lejonbacken, fortsätta till Mynttorget, och så nå själva Riksdagen, hade vi fått veta. Nu visade det sig snabbt, att det där inte var helt sant – men låt oss inte gå händelserna i förväg. Som medlem i Särimner och dess höge tillskyndare kan jag konsten att uppträda dolt. Jag har sagt det till er förut, och jag säger det igen: ”Goda medborgare, den ni väntar på kommer inte att passera förstäderna...”

Följaktligen klev jag av vid fel tunnelbanestation – helt medvetet, och passerade de vanliga turiststråken, på väg upp förbi Kåkbrinken, där jag mötte en känd presentatör i 1700-tals kläder, i färd med att demonstrera en i husväggen inmurad runsten för en skara andäktigt gapande åhörare – en sten försedd med samma Tyr-runor, som vår Regering nu vill totalförbjuda. Nåja, jag störde inte denne kulturhistoriskt bevandrade man, utan fortsatte genom den stad jag gjort till min. Kungliga slottet, vari jag också arbetat. Kommendantsflygeln, och den utsiktsplats, jag tänkt betrakta hela skådespelet ifrån. Men nu byggde man om just där, som vanligt, och jag var tvungen att utföra en kringgående rörelse, av det slag jag är expert på.

Regeringskansliet, där jag också befunnit mig, å yrkets vägnar som sagt. En ingång till den stora, vanligtvis folktomma tunneln, som förbinder det ”gamla” Riksdagshuset med det komplex som numera benämnes kulturhus, och som utgör en alldeles folktom 5 meter bred gata under själva Drottninggatan – samma Drottninggata där ett antal personer lemlästades, sedan ett visst parti givit Familjen Nujen en ny snickare till sommarstugan på Gotland. Herr Nujen var ju medlem i partiet, och ”a flock member in good standing” – men aldrig någonsin hos Särimner.  Sagerska huset. Statsministerns residens, som han innan detta år är slut kan få lämna för än lyxigare bopålar. En runda runt Riksdagshuset – ”Här fattas visa beslut” står det fortfarande skrivet där – och det är mycket sant – för nog fattas där visa beslut, som varje medborgare vet.

”Här Fattas visa beslut…”

Så Strömparterren, där ”Solsångaren” fortfarande står med armarna utbredda i hednisk hälsning. Sumprunkarnas två eländiga små snipor – få, om ens någon vet vad släktet sumprunkare gjorde vid Stockholms ström nuförtiden, men de var yrkesmän de också. Och så Lejonbacken, med en Livgardist – kvinnlig och kort ! – i pickelhuva och med en sur gammal mauser, m/96 – själv tillhör jag förmodligen en av de allra sista generationerna svenskar som har någon egentlig utbildning på den, men jag kan försäkra er alla att det är ett alldeles utmärkt och mycket träffsäkert vapen, allrahelst om du förser det med ett modernt rödpunktssikte – och även utan det, kan man komma upp i praktiska avstånd på närmare 2 kilometer, om det skulle behövas.

Ryska turister – nästan alla män, korpulenta och muskulösa om vartannat. Påtagligt många ryssar i farten, just denna dag. En galen kvinna på cykel – uppenbarligen någotslags radikalfeminist av hennes skrikande att döma (det pågår någotslags utställning om suffrage vid Västerlånggatan 1, strax nära Konstitutionsutskottet) som mitt i korsningen mellan Slottskajen och Norrbro kliver av sin cykel, och talar högt och upprört i mobiltelefon. Fler livgardister, och ett vaktombyte vid Lejonbacken, medan en andra patrull passerar en våning ned, förbi muséet tre kronor. Och så det gamla Kanslihuset i fonden – som jag också är hemtam med från en annan generation – jag gav Livgardet de tio bästa åren i mitt liv, men innan dess har jag gjort mycket annat – ”få har fyllt en bana, liknande min” hade jag kunnat skriva, som en annan Bernadotte – fast inte ”L’etat, c´est moi” – för så skriver jag inte.

”Gilets jaunes” har varit synliga också i Sverige. De fick ingen framgång, men det kan hända igen. Och igen !

Hustak – högt belägna platser. Berättade jag någonsin för er, mina läsare, om de där kartorna jag gjorde inför en viss Viktorias och Daniels bröllop, också å yrkets vägnar, och därför att jag beordrades att göra just sådant, fast jag aldrig frivilligt skulle ha gett mig in på det ? Skisser, längs en hel kortegeväg. Vilka gatukorsningar ser man, ifrån exakt vilka hustak, och vilka satt utposterade på just de taken, fast inte intill några mobilantenner ? Ingenstans skymten av någon Asatrogen manifestation, fastän klockan blivit kvart över två. Tre-fyra-fem välkända ansikten, borta vid Norrbros överpassage av strömmen, och det lilla pissoir-liknande fläkttorn ned till Riksdagsmännens garage och det som blev ett Medeltidsmuseum, inklusive originalet till ”Helga Holm”, gisten i åminnelse, som jag också seglat med, så många gånger. Jag är summan av mitt land, summan av denna stad, men för den skull inte summan av dess brott och laster. Jag undviker dem, går förbi 30 meter längre bort, naturligtvis utan att hälsa. Now you see me, now you don’t.

Den unge mannen längst till höger i bild har en sk ”black sun” på sin tröja. En Odenssymbol, som snart kan bli TOTALFÖRBJUDEN och rendera dryga bötesstraff… för att inte tala om andra ”påföljder” som vi inte medvetandegjorts om…ännu…

Spaningsfoton, från en annan plats där jag har tillräckligt bra sikt över hela Mynttorget. Tnr är 1905241420. En gammal man med grånat hår och hästsvans på en parkbänk, som uppgivet suckar och ser sig omkring i vårsolen. Han kunde varit jag, vad jag blir men ännu inte är, för jag är ett med Särimner och dess högste tillskyndare. Två yngre eller alltför unga män, som passerat de trettio och i kepsar – rättvända. Herr O’reagans turistgrupp, som går upp för den dolda trappan där jag står. Jag föreställer mig att denne Christoforos har nyckeln till den järngrind jag ser bakom mig, men så är inte fallet. Han har lockats gå upp dit, bara för att jag står där jag står och åtminstone han har observerat mig, som den historiker han är, för kanhända är jag en inte alldeles oviktig detalj i hela Mynttorgstavlan, och det stadspanorama, som utbreder sig inför mina grisiga och stinkande fötter.

Man har sagt och påstått på nätet, att NAS inte skulle kunna genomföra sin manifestation framför Riksdagshuset, som det var tänkt från början, pga ”dubbelbokning”. Det är fel i sak, och dessutom lögnaktigt, eftersom där inte alls pågår några andra manifestationer eller demonstrationer. Och Morgan ”Mollgan” Johansson har vägrat ta emot de 15 000 namnunderskrifter, som för tre dagar sedan var färre än 4000. Nyss har han samtalat med sk ”Kyrkoledare” om ”skyddsbehov” för sk ”konvertiter” har vi hört, fast skyddsbehovet tydligen inte omfattar vanliga svenska medborgare, för sina egna väljare vågar han inte ens se i ögonen. Det är fredagseftermiddag i ett Sommarstockholm, och ingen tjänsteman vid Ju-dep eller ens Kulturdepartementet -som numera blivit ett stort skämt befinner sig i arbete. Jag antar, att de ”skulle hem och fira jul med sina barn” eller något – fast nu är det ju inte juletid, som vi alla vet… Och Utrikesdepartementets tjänstemän, som lät sina egna landsmän dö på Khao Laks stränder, blev som vi alla vet inte ens åtalade eller anmälda.

Jag tänker på något annat, medan jag väntar. Den enda ”dubbelbokning” som alls syns till vid Mynttorget, är en massa fula plakat – ett slags nedskräpningsaktion eller ett slags ”konstnärlig installation” om man så vill – sådana har ju Stockholm haft många. 

Det visar sig, att det är ”de ensamkommande” ungdomarna, som illegalt tagit sig in i vårt land och som Regeringen nu utsett till ”ambassadörer” för sin sak samt övertagit utbildningsansvaret för – på högst oklara grunder – som anordnat den lilla högen av papperslappar. Ett tidens tecken, det också – så gott som något.

Och – på tal om barnungar. Någons ohängde son, som förolämpat mig – flera gånger – men som tråkigt nog råkat ut för ett benbrott, så sent som för en månad sedan. ”Somliga straffar Gudarna med detsamma — men för de verkligt stora skurkarna tar det längre tid” Jag har förvisso upplevt mycket när det gäller NAS och dess medlemsskara. Dataintrång, falska anklagelser om allehanda ”brott” jag skall ha begått emot svensk lag och som man anser sig kunna prestera ”bevis” för, fast de påstådda brotten begåtts i ett annat land, där svensk lag inte alls gäller. Brev till arbetsgivare, om att jag skall ”ställas till svars” för en det ena och än det andra, eller helst berövas mitt levebröd – och det här har vissa individer fortsatt med, i tre fyra år.

Hot, trakasserier. En utmaning på duell – från en förvirrad fd ”biker” och busschaufför, som tilldelats den tveksamma titeln som ordförande, under sagda ”andliga” samfunds första år. Samt andra petitesser från en och annan petit maitre, en soligt säljande Sonnevang till ärke-NAS-are och ett slags ”medans” och ”eran” överstepräst, som jag helst vill undgå att alls nämna.

Förvisso har jag sett och upplevt mycket i mitt liv, från den Asatrogna sfären inte minst. Men nu är det Tnr 1905241428.

Jag har gått fram och åter mitt framför näsan på vederbörande ohängde, samt hans bihang till flickvän eller vad det är, som sitter där borta. Vid det här laget borde han ha sett mig, flera gånger om. Jag har god lust att låta honom känna en Bjärköing, som det heter, och sätta min rist – ett redskap man använder för att rista runa mellan hans första och andra nackkota, alltså ”Nodo Boteke” respektive Axis, för att nu tala både japanska och latin. Det är ett högst användbart redskap, det där – bladet handsmitt i damaskerat stål från en klingsmed i Norge – fast jag låtit blankslipa det, då klingan inte ska fastna i  ”levande” ben eller allehanda träslag, och så vasst, att man kan raka sig med det. Och skaftet är i körsbrästrä från Birka – samma träd som stod där på Hjalmar Stolpes tid – och minst 1000 tidigare än så, som de invigda vet – eller rättare sagt – träd vuxna från samma träd. Frukten faller inte så långt från trädet, och på kynnet av en dålig son, känner man en lika dålig fader.

Men – numera är jag ju en god medborgare, som ni alla förstår, så naturligtvis gör jag inget sådant.

Det är Tnr 1905241432. Fortfarande ingenting. Jag bestämmer mig av någon outgrundlig anledning att gå in på Café Schweizer, Västerlånggatan 9, vilket jag lyckas göra utan att ådra mig någon som helst observation eller blick. Man skyltar med apelsiner, som man inte ens säljer eller tänkt sälja, men som bara ligger där framför caféet som någotslags dekoration. Men, jag är ingen djävla Greta Thunberg, ingen tillskyndare av veganism.

 

Där får du känna en Bjärköing

Inne på caféet orerar en turistande fransman om att han är förtjust i all slags historia. En person, som lagt märke till något, men som endast säger det pinsamt självklara, filosoferar jag, i ett fåfängt hopp om att inte bli sådan, medan jag inom tre minuter har druckit mitt kaffe. Au lait, givetvis, men förbanne mig inte någon latte.Jag lämnar caféet, återtar mitt postställe.

Så händer det äntligen !

Klockan är nu Tnr 1905241500. Ein Stabsoffizier hat kein gesicht.  En av mina första överordnade på Lidingövägen 24 – Bruna Huset – lärde mig det där. Inom sex månader var han död – hjärtinfarkt, på en resa till USA, västkusten. Han hade samma universitetsbakgrund som jag, och jag höll själv ett kortare tal på hans begravning. I tre år sörjde jag honom, vilket var längre än jag sörjde min egen far, för i vissa lägen har man inte tid att ens känna efter. Man agerar istället. Sådan är min hedniska filosofi. Actionism, skulle någon säga. Just så säger inte jag, som mött en av skaparna bakom själva agera-filosofin.

Hundra personer – ungefär -får jag det till. De har inte samlats på Lejonbacken, men kommer från Storkyrkobrinkshållet, efter vad det ser ut. Från kungliga slottet kommer de inte., och inte från Lejonbacken eller Norrbro, heller. Men jag känner dem, mina Pappenheimare. De mer kvicktänkta, såväl som pappskallar.

Och vet ni vad, goda medborgare ! Citoyens, et Cityoennes…

Jag är faktiskt stolt över dem. De formerade sig snabbt och effektivt, när de väl fick till det. ”Aktion mellan klockan 14 och 16 – och så kommer de exakt på slaget 3”.

C’est Magnifique, et c´cest la guerre !

Tal av Stenar – som går fram. Tal av allas vår Lady Elinore, Frejas representant – som inte går fram – med en hälsning till och med från de enstaka katoliker, som står bakom oss, och som vill ha slut på fördomarna mot oss Asatroende, slut på Regeringen Löfvén, slut på förföljelsen, slut på alltsammans.

Andra – som talar för tankens frihet, religionsfrihet och mot Morgan Johansson. En deltagare överlämnar en Nidstång, med Hästhuvud och allt – som han vill rikta – emot vårt lands Justitieminister – veten I än eller vad – eller skall jag kväda er något ännu värre…?

Mest av allt en känsla av gemenskap – och de 15 000 underskrifterna överlämnar vi nästa R-dag31 Maj – för att vederbörligen diarieföras – de ska inte kunna få fuska bort dem, för vi vet så väl vad de vill införa, dessa maktens pösande byxbakar, dessa dvärgar, dessa Eurokrater, svikare. Vi står här, för vi kan inte annat, för att citera en viss kyrkofader.

Vi står här i protest, därför att vi måste. Därför att man drivit oss till det, genom vedervärdiga ideal, och en unken människosyn riktad emot oss svenskar – andligen eller fysiskt – för allt det vi inte längre kan acceptera, och stillatigande finna oss i. Må så vara, att det är symbolpolitik, symbolpolitik som hamnat på det allra högsta av nivå, eller – kanhända – den alltför låga och allra, allra lägsta. Mänskligt att döma, är det här fortfarande vårt land. Reellt att döma, är det här fortfarande vår rätt – för vi tar oss den rätten, idag som alla andra dagar.

Vi lär få se, om ”Runförbudet” faller på sin egen orimlighet.

Många tror faktiskt det. Många tror rentav, att den utredning som snart skall presenteras på något sätt skall låta förnuftet råda, och att jurister, statstjänstemän och klokare huvud än de som sitter på hästar, grisar, suggor och svin skall få råda, trots allt. Vi får väl se, goda medborgare, vi får väl se.

På väg upp längs Drottninggatan möter jag två kollegor, som lockats hit av just den här bloggen, enkom på grund av ryktena, som sprider sig från mun till mun. Budskapet, som vandrar hand till hand, ett budskap om en hednisk tanke från en man i norr och som ständigt återföds, ständigt återskapas. Summan av detta land, men för den skull inte summan av dess brott och laster.

De hälsar inte på mig, naturligtvis, eftersom de vill bevittna presentationen osedda, och inkognito. Men jag, min hedning – nickar vänligt åt dem.

Annonser

På jakt efter den moderna Asatrons poesi

Som ni vet gillar jag poeter och poesi av alla sorter, särskilt om den närmar sig vad som i forna tider kallades Skaldskap. Själv har jag aldrig givit mig ut för att vara någon skald, precis, men jag vet andra som ibland kanske är det. Både Marcus Birro – som ju är Katolik – och Mohmmed Omar – som är muslim – har hyllats i mina spalter, och vi har det gemensamt att vi är landsmän, först och främst – dessutom är vi ungefär samma ålder och har anknytning till Uppsala. En annan egensinnig man som också har viss anknytning till den eviga ungdomens stad är den kulturkonservative tänkaren, skribenten, författaren och bibliotekarien Lennart Svensson, som visserligen är Jesus-dyrkare som han själv skriver, och som inte programmatiskt kallar sig Hedning utan håller fast vid den Svenska Luthersk-Evangeliska Kyrkan, även om han också skrivit, att ”Asatrons återkomst enbart är av godo” enligt vad jag minns.

ankabildPoeter vid ett vattenhål ?

Men – låt mig inte gå händelserna i förväg. Innan jag citerar ur Lennarts engelskspråkiga dikter om Asatron vill jag också ta upp Mohamed Omars inlägg under Fezens Filosofi, en tankeskola som jag tror att även jag och Lennart Svensson faktiskt kan omfatta, även om vi inte är edsvurna medlemmar i det på sin tid så omtalade Småbils- och Rusdrycksförbundet, som nog måste ha varit först med att bära Fez i det här landet… Mohamed Omar har nämligen behandlat Heidenstam, och Karolinerna bland sina förfäder, lika väl som Tanken om Nationen som allas hem – en tanke som jag själv till fullo omfattar. Mohamed har också gjort ett mycket insiktsfullt inlägg om hur Den Västerländska Självkritiken ibland går för långt – samt hur Salafister numera uppträder öppet i Sverige – också saker som jag tror både jag och Lennart Svensson berört, även om vi nog knappast kan anses sitta i samma sandlåda för den sakens skull. ”Think outside the box” säger jag, om PK-elitens trångsynta låda, och klämmer i med en del citat.

medborgarsang-1

Om dessa rader av en nobelpristagare nu inte var nog för er, betrakta då det här, mer Tranströmmer-lika:

Palearctic Grandeur

There is power in this song.
There is power in this song.

I drank wisdom from Mimir’s well
I drank beauty from Hvergelmer’s well
I drank compassion from Urda’s well.

I roamed Jotunheim and Vanaheim,
I searched Midgard and Svithiod the Great
for the Impossible Freedom, I read runes of
the future in Baldur’s Breidablick.

I wake at night in the peace of 62 degress north.
The moon speaks in silvery runes about the
coming grandeur of the Nordic regions,
the palearctic zone and beyond.

See the moon rise over Nornaskog. See the sun
shine on the pine trunks in the evening,
turning them to gold, pure gold.
Justice, willpower and drive shaped
the Nordic lands back in the day
and will shape them in times to come.

There is power in this song.
There is power in this song.

 

Vittra

My grandmother told me about vittra,
shiny, silvery people roaming the Norrland woods.
They were not men. They were superhuman, they
were of elven kin, demigods ruling the land
along with the devas of vegetation.

My grandma left me a map and one day I will
venture out into the woods, follow the secret
path to Vittra Land, seek out the shiny people
and let them teach me the language of the plants
and the way to bliss beyond the Beyond.

And using a secret means to entrap one
I might find me a vittra maid and we’ll go
walking over the moors and admire the moon
mirroring itself in a tarn, reciting poetry and
dance to the rhythm of troll drums –

beyond the doldrums, in the lively
climes we’ll skip the light fantastic,
”come on and join the elven’s dance,
their wizardry and wild romance” –
the vittra leitmotif of eternal glory.

Lennart Svensson, 2016-05-24

AgneteogHavmanden1

Sjörån eller Vittror ?

Efter detta får jag lust att dikta lite själv, både på svenska och engelska, och skriver några enkla strofer:

Diktens Skepp                                                                         

The Ship of Songs

Vi har alla gått ombord på diktens skepp

We have all boarded the ship of songs

Det seglar ännu och otaliga män har rott det

It still sails and countless men have been rowers on it

Mången har gått på dess däck och suttit på dess tofter

Many are those who have walked its decks or sat on its twarts

Vanten har tvinnats av Drottkvätt och Fornyrdislag

The shrouds have been made of Drottkvaett and Fornyrdislag

Terziner och Jambisk Trimeter fyller sidenseglet

Terza Rima and Jambic Trimeters fill its silken sails.

Jörgen Ask

Khayyam, Hafiz och Dante har suttit på dess fördäck

Khayyam, Hafiz and Dante have stood on its foredeck

och i Krapparummet Ravn den falske,

and in the Krapparoom Ravn the treacherous

Medan Gunnlaug med den skarpa tungan och den odödlige Egil

while Gunnlaug, of sharp tounge and the immortal Egil

stått i lyftningen och gjort vakttjänst länge ombord

have stood in the Lyfting for many a long watch.

Det tillkommer oss att föra skeppet till en säker ankarplats

It falls upon us to bring this ship to a safe anchor

Över dumhetens blindskär och likgiltighetens grynnor

Past the skerries of stupidity and the rocks of ignorance

För att inte kapsejsa i fornsed och bringa vår last säkert hem

So as not to capsize in fornsed and bring our cargo safely home

Varje skeppsbord ett ord, varje årtag en tanke

Every ship’s plank a word and every oar-stroke a thought

För gott sjömansskap till en ljusare morgondag

For good seamanship until a brighter tomorrow

Bort från ett förut, som var men inte längre är

Away from a then, which was but no longer is.

20130722-224604

Nordland

Jag har vandrat över Saarajärvis moar och sett Freja i hennes Midnattssol

Jag har hört lommens röst och kallat en stjärna för min enda broder.

Idag är jag lik trollsländan

för

jag sitter på nässlan !

Northland

I have trekked the Saarajärvi boglands and seen Freyja in her Midnight sun

I have heard the black loon and named a star as my only brother.

Today, I am like the Dragonfly

because

I sit on the nettle !

(And if that wasn’t impromptu enough, or good enough or quite enough, then this:)

index

Folkets Man

Folkets man vandrar vägen fram

vandrar vägen fram vandrar vägen fram

med snus under en styv överläpp och morakniven i bältet.

Han har rost under sina fingernaglar och nävar stora nog för att timra evigheten

Och han säger ”Ish”, ”Ynf” såväl som ”Jävelberg”

med brännvinslitern hissad, och han tror på Yngve Frej.

john_bauer_vykort-rf9e637984f8e44f8a02a2dfb3c0ea1e2_vgbaq_8byvr_512

The man of the people

The man of the people comes walking along

comes walking along comes walking along

with snus under a stiff upper lip and a Mora Knife at his belt

He has rust underneath his fingernails and fists large enough to timber up eternity

And he says ”Ish”, ”Ynf” as well as ”Jävelberg”

With his Brännvin litre held aloft and he believes in Ynvge Frej !

broddenbjerg-ingui