SVT gjorde det RÄTTA till Lucia – Kristna FANATIKER utlöser HAT-STORM

SVT, den Svenska Statstelevisionen, är per definition ett företag inom public service som skall vara religiöst och politiskt obundet. Ändå bryter företaget gång på gång emot denna policy, och ”viker ned sig” påfallande ofta för kristna fanatikers krav – i takt med att fanatikerna försöker ta över allt mer och mer av det svenska samhället, och göra Åsiktsfrihet, Tankefrihet och Religionsfrihet till ett minne blott.

Idag lanserar ”alternativ-media”, och nyhetssidor typ ”Dagen” samt ”Världen idag” en kampanj emot SVT. De kristna hundarna formligen vrålar och tjuter av hat, och ägnar sig åt fullkomligt oresonliga vredesutbrott. Och orsaken ? – Jo, i sin Luciautsändning från Tällberg i Dalarna råkade SVT sända en enda Julsång, ursprungligen skriven av den finländske författaren Zacharias Topelius i arrangemang av sångerskan Malin Foxdal. Hon sjöng ordet ”Kärleken” istället för ”gud” och därför hatar, hotar och hånar nu alla Sveriges kristna henne på alla sociala media som finns.

Hon är INGEN ”Ledare” Hon är en obehaglig Kalle Ärlig… någonting… Tidningen ”Dagens” redaktör Elisabeth Sandlund kräver att få styra över Public Service, införa kristen censur och bestämma över vad vi ska få se och sjunga därhemma… DIKTATORS-FASONER !

Ändå säger dessa kristna att deras gud ska vara just ”kärlek” och att just deras religion skall vara så mycket bättre, godare och kärleksfullare än alla andra – trots att detta strider både emot sunda förnuftet, och dessutom helt saknar argument. Kristna har förslavat, slaktat och fördärvat hela kulturer och nationer. Sydamerika, Afrika, det Fria Norden… Är det då så himla farligt, om någon gör ett nytt ”arr” eller en musikalisk tolkning av en gammal psalm ?

Dessa obehagliga, despotiskt sinnade kristna, som kräver att få styra över public service och hela samhället, drar bara ett löjets skimmer över sig själva. Man kan jämföra med en liknande incident för några år sedan, som jag också skrivit om. Det året började de kristna hundarna tjuta och yla som vargar över möjligheten att några svenskar kunde vända jul-stjärnorna i sina fönster åt ”fel” håll, och detta – sade de kristna tvärsäkert – skulle vara ett bevis för att alla familjer i Sverige som har en Jul-Stjärna med spetsen nedåt, i själva verket skulle vara ”Satanister” och Djävuls-dyrkare…

– Ja, jag vet – kära läsare. Det hela är skrattretande, och saknar all logik – men sådan är ju Monoteismen...

Hur skulle någon sund människa kunna tro, att invånarna i detta mellansvenska hushåll ”dyrkar Satan” bara därför att de har en Jul-stjärna med spetsen nedåt…

GÖR det egentligen så mycket om en sångerska i public service för en enda gångs skull får sjunga något religiöst neutralt, och vi får slippa detta obehagliga, halv-debila lallande om gud och jesus hela tiden ? Är det någon väsentlig skillnad på att sjunga ”giv mig ett ljus” istället för ”giv mig guds ära” (vad är det ? vad ska det betyda, och hur ska det ens tolkas av moderna människor ??) eller om någon ”bjuder in kärleken som gäst” istället för ”konungen ??

Detta sjuka kristna klankande på vår Nordiska kultur och våra Nordiska Jultraditioner måste fås att upphöra – och det snarast !

En bigott och förstockad Riksdagsman för KD – dessa såkallade ”Kristdemokrater” (a contradiction in terms – man är INTE demokrat om man vill tvinga alla människor att tro på en enda gud) lär vara på väg med insändare och motioner. Man får hoppas att förnuftets röst får råda, och att SVT förblir opartiskt – som public service faktiskt skall fungera i en modern demokrati.

Själv tycker jag att den kristne guden jod he vau he, JHVH eller Jehova är en oerhört svag och löjlig gud, eftersom han hela tiden behöver mänskliga hantlangare, som måste ”lovprisa” honom ideligen, och vara hans små äckliga springpojkar på jorden, precis som Elisabeth Sandlund i tidningen ”Dagen”. Sådana är de människor, som agerar mot yttrandefrihet och fritt konstnärligt skapande. Sångerskan Malin Foxdal får inte sjunga som hon vill för dessa kristna. De försöker tysta och överrösta henne, bryta ned henne och göra slut på hennes artistkarriär – är sådant beteende rättvist ? Är det gott, eller kärleksfullt såhär i Juletid ??

Asatrons gudar är rena naturkrafter. Åskan finns på riktigt, liksom Oden – stormen och vinterns gud – och detta skrivs en Onsdag, alltså en Odens dag. Ett Heite eller ett annat namn på Oden är Jolner, alltså Jularen ”Han som gör så att det blir Jul”. Freja känner ni kanske också till – och hon är den rena kärleken på riktigt, kärleken mellan man och kvinna, inte mellan Biskop Brunne och Berit, eller något.

I solidaritet med Malin Foxdal – som orättvist förtalats och angripits, bara för att hon vill fira Lucia på sitt eget sätt, skall jag nu ge er en HELT HEDNISK version av Zacharias Topelius gamla Jul-psalm:

FREJA är ”Lussi”. FREJA är ljuset och kärleken… FREJA FREYA FREYJA…

 

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt
i signad juletid.
Giv oss Kärlek, Frejas vakt
och över jorden frid.
Giv mig en fest
som gläder mest
Oden själv jag bett till gäst.
Giv oss ej glans, ej guld, ej prakt,
giv oss Odens vilda jakt.

2.
Giv mig ett hem på fosterjord,
en gran med barn i ring,
en kväll i ljus med Eddans ord
och mörker däromkring.
Giv mig ett bo
med samvetsro,
med glad förtröstan, hopp och tro.
Giv mig ett hem på fosterjord
och ljus av Eddans ord.

3.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom, helga julefrid.
Kom barnaglad, kom hjärtevarm
i världens vintertid.
Vår Asatro ej skiftar om,
Vår Rig och Heimdall, kom.
Till hög, till låg, till rik, till arm,
kom glad och hjärtevarm.

Plötsligt en TYRS TISDAG: Låt oss utse Inger Stöjberg till HELA NORDENS LUCIA !

Alla kan inte vara Lucia” säger ett nutida svenskt ordspråk. Det stämmer. Alf Henriksson, den gamle Småländske polyhistorn och tidningsmannen, som jag nämnde igår, kallade den svenska Lucia-traditionen för ett exempel på ett Kulturgods, som alla vill ta till sig och använda för egen räkning. I gårdagens inlägg behandlade jag hur ”Svenska” Kyrkan försöker återkatolicera Sverige, och hur den gör reklam för Mellersta Österns ”hedersvåld”. För några år sedan tyckte spin doctors och oseriösa reklam-makare som arbetade för företaget IKEA att Lucia skulle göras om till en liten svart pojke som sprang omkring och ställde till oreda. På 1980-talet, då jag själv växte upp, talade Siewert Öholm och andra kristna uppviglare i Tv om ”Svart Lucia” i en annan bemärkelse, och anklagade hela den svenska ungdomen för att hålla på med droger och supa ned sig totalt under Lucia-helgen, något som såhär i efterhand framstår som rysligt överdrivet.

Men trots mitt ampra inlägg av igår, har det mesta av Lucia-debatten i år uteblivit. Sedan Covid-19 bröt ut är de flesta ense om att den Nordiska Lucian behövs, på flera sätt än ett – och allt fler och fler identifierar henne med Asatrons Freja – hon som är ett stort ljus i Vintermörkret.

Teckning av Anker Eli Pedersen, konstnär från Färeöarna – ”Freja står för upplysning”

 

Många etniska svenskar – ja allt fler och fler faktiskt – tycker som jag att den Nordiska Lussi-traditionen är värd att försvara – liksom FRIHETEN – så säger nämligen ett annat känt svenskt ordspråk – ”Friheten är alltid värd att försvara” heter det, och det gäller i stort som i smått. Just därför är det viktigt för oss att aldrig sänka garden, och att fortsätta slåss emot kristendomens och islams horder. Den gamle läraren från Kristianstad, Sven-Yrjö Collin hade den 13:e denna månad följande att säga under rubriken ”Lucia – kristet dravel eller frihetens röst” – och eftersom han är en skribent jag gillar – han har varit omnämnd förr på denna blogg – kan jag inte undgå att citera honom:

Men den abrahamitiska kyrkan, med sina totalitära ambitioner, kom till Sverige och i god stil försökte fånga samhället, varvid de tog över lussandet och gjorde det, slutligen, till en högtid med ett sicilianskt helgon i centrum. Genom utvecklingen i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, blev det ett Luciatåg, där Lucia, hon som gick främst i tåget, utsågs demokratiskt, genom ett rösteförfarande. På många arbetsplatser och hem har Luciatåg dragit fram. Och, inte minst, på våra skolor vandrar Luciatågen fram.

— —

Julen har den totalitära kristendomen gjort allt för att överta. Ett tag såg det ut som att de hade lyckats. Det var när alla åkte till kyrkan för att delta i kyrkottan. Men idag får Kalle Ankas Jul betydligt fler tittare än julottan. Julkrubban har i många hem fått ge vika, och kvar står granen, förvisso kanske med en stjärna i topp, som minner om stjärnan över Betlehem. Men i övrigt domineras julen av maten och tomten, bägge med grund i hedendomen. Kristendomen har fått ge vika för vår hedniska tro. Julen kan knappast sägas vara en religiös högtid, utan är en kulturhögtid.

Själv håller jag inte med om det sista. Såsom varande Asatroende anser jag att Julen inte bara handlar om vår kultur, utan samhörighet med förfäderna – och med vår släkt, ätt och familj – det är långtifrån oviktiga saker, eller blott och bart en kulturföreteelse – men låt oss höra mer från Sven Yrjö:

I dessa dagar av värdegrund, kan skolorna använda Lucia som ett skäl att diskutera mänsklig frihet. — — Skolorna kunde därför gärna berätta hur, t ex de kristna förföljde de med annan tro, brände och torterade, och hur muslimerna förföljde Lars Vilks för hans ritande. Man kan helt enkelt använda Lucia för att föra fram en grundläggande värdering om tankefriheten. Låt folk tro vad de vill, och den som vill sticka svärdet i den troende, vare sig det är romarna som vill mörda Lucia, de kristna som vill mörda Bruno eller muslimerna som vill mörda Vilks, skall vi som bär Lucias ljus driva dessa frihetens fiender på dörren.

Fira därför Lucia, med uppmaning att barnen, ungdomarna, åhörarna, skall kämpa för tankens frihet.

– Sven Yrjö Collin, 2021-12-13

Det är ett bra förslag – och kanske kunde vi i rättvisans namn utse en känd kvinna till Hela Nordens Lucia, ifall hon har kämpat just för friheten, och de värderingar som vi nordbor gillar…

I Danmark har nu den före detta Migrationsministern Inger Stöjberg dömts till 60 dagars fängelse, utan all nåd och utan minsta möjlighet till överklagande. Orsaken är att hon upprätthöll FN:s Konvention om de mänskliga rättigheterna, som säger att ingen person för bli föremål för tvångsäktenskap. Också Barnkonventionen, som FN stiftat, slår fast att inga barn och inga flickor under 18 år får bli bortgifta – men plötsligt skulle alltså detta inte gälla i Danmark..

23 par, där småflickor på 15-16 år tvingats gifta sig med ”skäggbarn” och snusk-pojkar i 25-års åldern, kom till Danmark och bosatte sig på flyktingförläggningar. I rollen som Migrationsminister gav Inger Stöjberg flickorna friheten tillbaka, och skilde dem från de män, som med deras föräldrars och islams godtycke förgripit sig på dem. Svenska media presenterar nu detta som om det vore något brottsligt, och med 13 av 26 politiskt tillsatta Domare i Danmarks Högsta Domstol, har man nu dömt Inger Stöjberg till ett två månader långt fängelsestraff, bara för att hon försvarat barns och småflickors frihet.

Man ursäktar brotten emot barnkonventionen med att det skulle vara ”ringa åldersskillnad” i de 23 paren, och att snuskhumrarna till pedofiler samtliga var under 34 år. Men är det egentligen någon ursäkt ? Ursäktar det att ta ifrån någon deras barndom och tonårstid, bara för att de personerna kommer från Islamska familjer ? Ett svenskt alternativmedia skriver idag:

Sommaren 2016 uppmärksammade danska medier i synnerhet fallet syriern Alnour Alwan som hösten 2015 flydde till Danmark med sin då 16-åriga fru Rimaz Alkayal. Inkvarterad på ett asylboende blev Rimaz gravid med den åtta år äldre mannen.

Efter Stöjbergs uppmaning till myndigheterna beslutades att Alnour och Rimaz skulle skiljas åt. Efter några månader isär återförenades paret sommaren 2016, trots att Rimaz då ännu bara var 17 år gammal. I augusti samma sommar födde hon en pojke. Det syriska paret fick senare motsvarande drygt 27 000 kronor i skadestånd för tiden de tvingats vara åtskilda. Alnour Alwan och Rimaz Alkayal levde ett tag efter det som gifta, men är numera skilda och Rimaz har flyttat från Danmark. Den mediala uppmärksamhet som det syriska paret fick gjorde att Stöjbergs uppmaning till myndigheterna blev allmänt känd.

Vad var det som hände stackars Rimaz ? Hon gjordes med barn efter att ha blivit bortgift – bara 17 år gammal  – men HON fick inget skadestånd – för hennes make och dennes familj tog hand om alla pengarna – och vore det inte för att hon lever i Norden, skulle hon inte alls kunna skilja sig..vilket hon också gjorde, så fort hon kunde…

Vad är det för rättvisa ? frågar nu jag.

Hur kan ”Svenska” Kyrkan sympatisera med en islam, som behandlar kvinnor och flickor på detta sätt – och varför gör Danska domare gemensam sak med islamister ?? Är det fel att upprätthålla FN:s barndeklaration – om man sitter på Ministerplats i Danmark ?

Inger Stöjberg har sagt att hon kommer att ta sitt straff med högburet huvud, och att hon INTE ångrar sig. Hon lär till och med ha vädjat till den danska Drottningen, Margarete den andra, om att bli befriad från sitt straff – och därför är hon en värdig Lucia. Det är dags att tända ljuset över henne, och all den orättvisa hon och alla andra kvinnor från främmande länder blivit utsatta för.

Tyr är de vapenlösas försvarare, och barnens vän !

 

Jag slutar dagens inlägg med en dikt, som jag ofta citerat ur förr:

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att ta i från mig…

– Erik Blomberg, svensk poet, 1944

En NOBEL Föreställning (My Life in the Bush of Ghosts…)

Så har då ännu ett viktigt datum passerats i min garanterat Hedniska och Sekulära Kalender. Egentligen inträffar förstås det datumet först i morgon, eftersom det då är Nobeldagen, men nu har jag genom ett visst Dagblad nåtts av det meddelandet, att årets pristagare i Litteratur redan fått sitt pris, vilket detta Corona-år har skett genom en särskild ceremoni å den svenska ambassaden i London.

Låt mig bara säga, först som sist att jag till fullo är nöjd med årets pristagare, vars namn jag aldrig förr har hört, och inte vet någonting om. Ändå har jag fått förmånen att läsa Mr Abdulrazak Gurnahs – för så heter han – Nobelföreläsning på ett mittuppslag i samma dagblad – se gårdagens pappersupplaga – och vad jag läst, väcker mitt höga gillande. Mr Gurnah har inte kunnat erhålla sitt pris ur vår Statschefs, Hans Majestät Carl XVI Gustav Folke Hubertus hand, men jag förstår fullkomligen vad han säger om intentionerna bakom sitt skrivande, tillvägagångssättet och metodiken – till vilken jag skall be att få återkomma nedan.

Tål kanske också att läsas…

Mina kunskaper om modern afrikansk litteratur är nästintill totalt obefintliga. Jag har aldrig läst några sådana författare utom i högst korta utdrag, och jag kommer under min återstående livstid inte ha tid att läsa några sådana böcker heller.Den aktningsvärde Mr Gurnah kommer från Zanzibar, en ö-nation med partiellet självstyre, formellt tillhörande Tanzania, och alltså knappt någon självständig stat, precis som Island – en annan Ö-nation utanför sin tillhörande kontinent. Island har för sin del nästan aldrig varit helt självständigt, utan en del av Danmark-Norge. Kinesiska amiraler – Kina har fortfarande ett påtagligt stort intresse för att lägga under sig besittningar i Afrika, eller driva handel där – har liksom Araber, Portugiser och Europeiska Pirater under tidernas lopp och århundradenas gång försökt etablera sitt oinskränkta herravälde över dessa öar, vilka inte ska förväxlas med den mer sydligt belägna ”Mafia Island” som fortfarande tillhör Tanzaniskt territorium. Zanzibar är fortfarande formellt ett sultanat, och lider alltså under Monoteismens plågoris, vilket jag antar att dess inhemska befolkning ofta fått känna på, på det ena eller andra viset.

Mr Gurnah skriver om ett oerhört förtryck, som drabbade honom också under hans uppväxt. Skrivandet – och det brittiska imperiet – som också haft en stark historisk koppling till öarna – blev hans räddning, och han skriver i nobelföreläsningen att skrivandet på något sätt alltid återger honom hans länge försvunna ungdom; samt får i dagbladet citera en dikt av DH Lawrence – inte att förväxla med Lawrence of Arabia – som han alltså inte skrivit själv. Översättning av poesi är alltid vanskligt, men också jag eller i synnerhet jag kan och kunde för dagen instämma i följande rader:

den ene efter den andre höjer / sin blick och ser på mig, / och mycket stillsamt begrundar / som såge han, men ser mig ej./ Så vänds blicken ner igen, med nöjda små ilningar inför uppgiften vänder han bort den igen,/ han fann det han sökte, fick allt som fanns att få.

Sådana rader är allmängiltiga, och kan stämma på kvinnor, män och skribenter i alla åldrar. Inför detta faktum kontrasterar jag genast med en annan kria i gårdagens dagblad, skriven av ingen mindre än Mårten Schultz, Svenska Dagbladets egen juridiske expertkommentator, som trots gedigen utbildning i ämnet och allt tack vare sin Bild-Byline (det är inte alla som får en sådan !) för mig hela tiden framstår som ett slags Fredrik Strage, kåsör, musik-skribent och posör i Dagens Nyheter, vars uppriktiga försök till humor och allmänt ”kulteri” jag oftast mottar med den största glädje. Mårten Schultz kommentarer till kända rättsfall, domar och annat mera tenderar dock ibland till att bli ett slags ”tips från Coachen” eller något i stil med osalig Hunter S Thomsons berömda ”Memos from the sports desk” när han skall kommentera dagens skeenden. Så har det varit hela hösten, och denna gång konstaterar den mycket väl juridiskt meriterade herr Schultz, att ingen skall straffas för sina ungdomssynder.

Nej, det är ju klart – säger jag – men som ett slags Djävulens Advokat och i Mörkrets Furstes sold – som jag ju helt klart är – vore jag HEDNING annars ? – noterar jag, att Sverige är ett mycket infantilt, ja barnsligt land, även vad nobelpristagare och nobelpris angår. Här i vårt land har människor krävt, att en barnboksförfattarinna som Astrid Lindgren omedelbart skall tilldelas nobelpriset, och få en statsbegravning när hon dör, som om det vore en lämplig statsceremoniell verksamhet. Man kräver, att lands-sorg skall utlysas, när något sådant sker – men vad förtjänar egentligen beteckningen lands-sorg ? Å andra sidan vill jag öppna för möjligheten, att herr Schultz vet mer än jag. Han kanske har hört om ett slags kampanj, tillkommen på ett garanterat (S) märkt partikansli, som just nu lanseras på mycket bred front av såväl Statstelevisionen SVT, som ”Svenska” Kyrkan – visserligen för ett mycket behjärtansvärt ändamål, såhär i Juletid, men med de sedvanliga förvrängningarna, undertryckandet av fakta, dompterande av folkmedvetandet och mycket annat. Detta är nu vad man skall ”sälja på” oss till Julen, och då handlar det inte om några böcker.

Det handlar om en ”återkatolisering” av Sverige, lagom till Lucia. Vi ska få lära oss en ny kulturell kanon, helt enkelt, som suddar ut alla minnen av Prokopios, och minnena av de blonda kvinnorna i Ultima Thule, de som med halmkransar och röda band om livet firade det nya ljusets återkomst vid det som var Midvintersolståndsdagen enligt den gamla, Nordiska kalendern, men som är Lucia enligt vår nya, Gregorianska kalender. Minnen av Freja, av en självständig Nordisk kultur måste med särskild nit totalutplånas, lika mycket som allt icke-Monoteistiskt på ön Zanzibar. Allt måste förnekas, allt måste skrivas om. ”Hedersvåld” utövas av alla män – särskilt de svenska, naturligtvis – och vissa hycklare vill slå i oss att det visst inte är så att ”Svenska” Kyrkan med sin eviga monoteism och sitt islam-krameri är en del av problemet, inte en del av lösningen. Det faktum att det är främst representanter för en viss, Monoteistisk medelhavsreligion, som utövar våldet och förföljelsen emot de unga kvinnorna, som undantagslöst förutsätts ha placerats i fängsligt förvar, någotslags Magdalena-hem eller Ungdomsvårdsanstalt (allt enligt SVT:s ädla sakframställan) ja se det förtiger manliksom vilka klaner, kulturer och anhöriga det är, som direkt bär ansvaret för allt detta. ”Alla kan inte vara Lucia” säger ett modernt svenskt ordspråk. – ”Nej, det håller jag med om” säger jag – men offren ska inte kristifieras och få ögonen utstungna, precis som alla oss andra, precis som den katolska  icke-historiska person som inte funnits i verkligheten, för här vill man inte erkänna, vad som faktiskt pågår.

Varför skall vi tvingas tro på sådant här ? Varför dyrka och tillbe sådant ??

En viss Ärke- någonting ska avgå nästa höst, likt en buss på villovägar, buss på himmelen. Hon säger sig – hycklande in i det sista – ”kämpa för guds rike på jorden”, även efter pensionen. Visst – man ska inte kommentera enskilda fall eller en politisk figurs avgång innan den verkligen har skett, men i alla fall.

Jag närmast kräks. Jag får kväljningar, spyorna stockar sig i halsen. Sådana ”Guds riken” som Ärke- någonting förespråkar, har vi redan sett nog av denna höst, i Afghanistan, och förut i Jim Jones Guyana, ja till och med i Knutby – där sektledarinnan aldrig ställdes till ansvar, men kunde dra vidare mot nya djärva mål, infantilt jollrande och lallande på sina berömda ”Tirsa-profetior” likt en Baby Thunberg.

Då trivs jag mycket hellre i herrar Wole Soyinkas och Amos Tutuolas sällskap. Den förre – nestorn bland Nigerianska författare – har också fått nobelpriset, och den senare – han som närmast skrev ett slags ny, afrikansk ”Betongdjungelbok” i Kiplings anda (jodå – nobelpris 1907 och en produkt av sin tid, men knappast  ”rasist”) fast inte på Rinkeby-svenska – även om den handlar om överlevnad i ett nytt slags djungel av aldrig förut skådat slag, där hedniska andar och djur kan tala – ja – det handlar om ”Magisk Realism” som i Sydamerika… ja – han erinrar mig förstås om Hedendomen.

Ett band av vitingar, som spelar musik – synthpopare såklart – stal för övrigt rakt av titeln till Mr Tutuolas bok…

Jag minns nobelpristagare som Isaac Bashevis Singer som fick priset 1978 – och som skrev böcker som ”Satan i Goraj” om en häxprocess i 1600-talets Polen, som då även bestod av Ukraina och Litauen – eller väsentliga delar därav. Han var en värdig representant för sin nation och sitt folk, och därmed en värdig pristagare.

Jag minns hur Bob Dylan nekade till att ta emot Nobelpriset överhuvudtaget, anno 2016 – med motiveringen att han faktiskt var musiker, och inte alls poet, eller för den delen författare, även om han kanske skrivit några kända sångtexter. Mr Dylan tog sedermera mot priset i största hemlighet, men först 2017 – och man kan faktiskt undra, om han inte på något sätt förutsåg framtiden, när han kategoriskt vägrade att ta emot priset.

Vilka ”snillen” de är – eller har varit – tycker inte ni det också ?

Det var året då Akademiledamöterna hoppade strömhopp, under #metooande och tjoande, medan Jean-Claude Arnault dömdes för två fall av våldtäkt – inte ”oaktsam våldtäkt” eller casual sex, ett helt nytt brott som (S)-regeringen infört – fast vissa förstås inte alls omfattades av sådana nya lagar – ”Ungdomsambassadörer” som de var. Ni kommer säkert ihåg fallet med den av ”Löfvéns pojkar” som fick skaka hand med Statsministern på en berömd bild – samme Statsminister som ”inte såg det komma” ni vet – och som inget förstod, inte ville veta – fast någon rådgivare, säkerhetsexpert, medial spin doctor kanske – nog BORDE ha vetat…

Horace Engdahl, ständig sekreterare i samma solkade Akademi som funnits sedan Gustav III:s fjärran tid, stavades plötsligt Hor-As i alla tidningar, och påstods bland annat ha gått till prostituerade. Katarina Frostensson fick inte ens misstänkas, precis som Caesars hustru – men vem gav upphov till idén att ge priset till Bob Dylan ? Kanske kommer vi aldrig att få veta det, men jag – ”I’m on the pavement, thinking of the government” för att nu låna en textrad.

Horace Engdahl skrev redan 2016 boken ”Den Sista Grisen” som var profetisk, tydligt kalkerad eller påminnande om den franska författarinnan Marie Darrieussecqs bok ”Suggestioner” som handlar om en ung, påtagligt litterär kvinnas gradvisa förvandling till gris – men den boken fick aldrig nobelpris… inte författarinnan heller.

Själv minns jag däremot allt detta  och mer därtill ovanligt tydligt, såsom en av Särimners Sändebud på Jorden. Det gäller att ha ordning på sin dagstidningsjournalistik.

Lägg därtill Sir Ahmed Salman Rushdie – som aldrig fått nobelpris, därför att Svenska Akademin mycket fegt ”vek ned sig” som vanligt.

Han fick INTE priset för sin debutroman ”Midnattsbarnen” och INTE för ”Satansverserna” – en bok i vilket det hävdas att Mohammed skulle lagt till några strofer om tre fornarabiska gudinnor, som faktiskt fanns – de existerade verkligen, likt ”Matronae” i de frisiska delarna av det romerska imperiets fjärran kuster, likt ”Moirae” i antikens Grekland, Parcerna, de som kallas Nornorna hos oss, och kan stå för kvinnans tre åldrar, liksom dåtid (Urd) nutid (Skuld) och Verdandi, (”blivande” på norröna, alltså framtiden – Sturlasson skrev fel just där, och det måste man ha bedrivit långa och många språkhistoriska studier för att förstå).

Adlad i England, aldrig nobelprisad av Svenska Akademin… Undrar någon varför ?

Vi vet också vilka Fatwor och dödshot som följde. Vi vet vem som avgav dem, och vilka krafter i Sverige som hela tiden stöttade fatworna. Vi har fått se det mycket märkliga ”svenska” politiska partiet ”Nyans” vars nyansering av debatten består i att ”Nimis” ovillkorligen skall brännas, och att alla verk, som tillhör Lars Vilks kvarlåtenskap skall utplånas – ännu en Fatwa, utfärdad i samband med att Vilks mystiskt och oförklarligt dödades i en bilolycka utanför Markaryd – tillsammans med två andra personer – utredning pågår fortfarande, och hypotesen att det var en Jämtländsk ”Vit Älg” som plötsligt och oförmodat dök upp vid E4:ans vägren, kan vi nog bortse från som ett rent falsarium.

Jag sysslar inte med konspirationsteorier, utan säger som det är. Utnämningen av Mr Abdulrazak Gurnahs – ett namn jag inte ens kan uttala – gör mig stolt att vara människa, stolt att vara Hedning och Humanist, stolt – därför att jag är definitiv, kategorisk och inbiten förnekare, hädare och motståndare till allt vad Monoteism heter på denna jorden.

Det säger jag – 100 % befriad från politisk korrekthet, ytterst odiplomatiskt – men ur hjärtat.

Hedning, som sagt – Nordisk Hedning till på köpet – det allra, allra värsta man kan vara, realpolitiskt sett – i ett land som Sverige.

Mitt Rike må ej vara av denna Världen – ”This island Earth” – men det har inte plats för någon allsmäktig gud, några Jehovas, några Allah Akbar-skrikare.

Gudarna finns inom er. Rädda er själva. Ni måste vara Polyteister, allihop – därför att varje stor författare är polyteist, bland annat.

Hur det är med  Mr Abdulrazak Gurnahs religiösa uppfattning vet jag i och för sig inte heller – men jag ställer honom alldeles definitivt på min ”lista”. Jag kan mycket väl föreställa mig att han är Hedning, liksom jag – det är min föreställning för dagen – trots att Afrika anses vara den mest kristna kontinent som finns, numera efterbliven – men en gång ”mänsklighetens vagga” – söndertrampad, koloniserad och utan värdiga förespråkare för ett hedniskt förflutet, ett större kulturarv än just det kristna, och alla dessa ”Utlandsmissioner” samt meningslöst missionerande för en felaktig sak.

Jordklotet måste vara stort nog för att innehålla filosofier, som är större än  så – ty Polyteisterna i Grekland uppfann själva vetenskapen vid namn filosofi..