Plötsligt en TYRS TISDAG: Låt oss utse Inger Stöjberg till HELA NORDENS LUCIA !

Alla kan inte vara Lucia” säger ett nutida svenskt ordspråk. Det stämmer. Alf Henriksson, den gamle Småländske polyhistorn och tidningsmannen, som jag nämnde igår, kallade den svenska Lucia-traditionen för ett exempel på ett Kulturgods, som alla vill ta till sig och använda för egen räkning. I gårdagens inlägg behandlade jag hur ”Svenska” Kyrkan försöker återkatolicera Sverige, och hur den gör reklam för Mellersta Österns ”hedersvåld”. För några år sedan tyckte spin doctors och oseriösa reklam-makare som arbetade för företaget IKEA att Lucia skulle göras om till en liten svart pojke som sprang omkring och ställde till oreda. På 1980-talet, då jag själv växte upp, talade Siewert Öholm och andra kristna uppviglare i Tv om ”Svart Lucia” i en annan bemärkelse, och anklagade hela den svenska ungdomen för att hålla på med droger och supa ned sig totalt under Lucia-helgen, något som såhär i efterhand framstår som rysligt överdrivet.

Men trots mitt ampra inlägg av igår, har det mesta av Lucia-debatten i år uteblivit. Sedan Covid-19 bröt ut är de flesta ense om att den Nordiska Lucian behövs, på flera sätt än ett – och allt fler och fler identifierar henne med Asatrons Freja – hon som är ett stort ljus i Vintermörkret.

Teckning av Anker Eli Pedersen, konstnär från Färeöarna – ”Freja står för upplysning”

 

Många etniska svenskar – ja allt fler och fler faktiskt – tycker som jag att den Nordiska Lussi-traditionen är värd att försvara – liksom FRIHETEN – så säger nämligen ett annat känt svenskt ordspråk – ”Friheten är alltid värd att försvara” heter det, och det gäller i stort som i smått. Just därför är det viktigt för oss att aldrig sänka garden, och att fortsätta slåss emot kristendomens och islams horder. Den gamle läraren från Kristianstad, Sven-Yrjö Collin hade den 13:e denna månad följande att säga under rubriken ”Lucia – kristet dravel eller frihetens röst” – och eftersom han är en skribent jag gillar – han har varit omnämnd förr på denna blogg – kan jag inte undgå att citera honom:

Men den abrahamitiska kyrkan, med sina totalitära ambitioner, kom till Sverige och i god stil försökte fånga samhället, varvid de tog över lussandet och gjorde det, slutligen, till en högtid med ett sicilianskt helgon i centrum. Genom utvecklingen i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet, blev det ett Luciatåg, där Lucia, hon som gick främst i tåget, utsågs demokratiskt, genom ett rösteförfarande. På många arbetsplatser och hem har Luciatåg dragit fram. Och, inte minst, på våra skolor vandrar Luciatågen fram.

— —

Julen har den totalitära kristendomen gjort allt för att överta. Ett tag såg det ut som att de hade lyckats. Det var när alla åkte till kyrkan för att delta i kyrkottan. Men idag får Kalle Ankas Jul betydligt fler tittare än julottan. Julkrubban har i många hem fått ge vika, och kvar står granen, förvisso kanske med en stjärna i topp, som minner om stjärnan över Betlehem. Men i övrigt domineras julen av maten och tomten, bägge med grund i hedendomen. Kristendomen har fått ge vika för vår hedniska tro. Julen kan knappast sägas vara en religiös högtid, utan är en kulturhögtid.

Själv håller jag inte med om det sista. Såsom varande Asatroende anser jag att Julen inte bara handlar om vår kultur, utan samhörighet med förfäderna – och med vår släkt, ätt och familj – det är långtifrån oviktiga saker, eller blott och bart en kulturföreteelse – men låt oss höra mer från Sven Yrjö:

I dessa dagar av värdegrund, kan skolorna använda Lucia som ett skäl att diskutera mänsklig frihet. — — Skolorna kunde därför gärna berätta hur, t ex de kristna förföljde de med annan tro, brände och torterade, och hur muslimerna förföljde Lars Vilks för hans ritande. Man kan helt enkelt använda Lucia för att föra fram en grundläggande värdering om tankefriheten. Låt folk tro vad de vill, och den som vill sticka svärdet i den troende, vare sig det är romarna som vill mörda Lucia, de kristna som vill mörda Bruno eller muslimerna som vill mörda Vilks, skall vi som bär Lucias ljus driva dessa frihetens fiender på dörren.

Fira därför Lucia, med uppmaning att barnen, ungdomarna, åhörarna, skall kämpa för tankens frihet.

– Sven Yrjö Collin, 2021-12-13

Det är ett bra förslag – och kanske kunde vi i rättvisans namn utse en känd kvinna till Hela Nordens Lucia, ifall hon har kämpat just för friheten, och de värderingar som vi nordbor gillar…

I Danmark har nu den före detta Migrationsministern Inger Stöjberg dömts till 60 dagars fängelse, utan all nåd och utan minsta möjlighet till överklagande. Orsaken är att hon upprätthöll FN:s Konvention om de mänskliga rättigheterna, som säger att ingen person för bli föremål för tvångsäktenskap. Också Barnkonventionen, som FN stiftat, slår fast att inga barn och inga flickor under 18 år får bli bortgifta – men plötsligt skulle alltså detta inte gälla i Danmark..

23 par, där småflickor på 15-16 år tvingats gifta sig med ”skäggbarn” och snusk-pojkar i 25-års åldern, kom till Danmark och bosatte sig på flyktingförläggningar. I rollen som Migrationsminister gav Inger Stöjberg flickorna friheten tillbaka, och skilde dem från de män, som med deras föräldrars och islams godtycke förgripit sig på dem. Svenska media presenterar nu detta som om det vore något brottsligt, och med 13 av 26 politiskt tillsatta Domare i Danmarks Högsta Domstol, har man nu dömt Inger Stöjberg till ett två månader långt fängelsestraff, bara för att hon försvarat barns och småflickors frihet.

Man ursäktar brotten emot barnkonventionen med att det skulle vara ”ringa åldersskillnad” i de 23 paren, och att snuskhumrarna till pedofiler samtliga var under 34 år. Men är det egentligen någon ursäkt ? Ursäktar det att ta ifrån någon deras barndom och tonårstid, bara för att de personerna kommer från Islamska familjer ? Ett svenskt alternativmedia skriver idag:

Sommaren 2016 uppmärksammade danska medier i synnerhet fallet syriern Alnour Alwan som hösten 2015 flydde till Danmark med sin då 16-åriga fru Rimaz Alkayal. Inkvarterad på ett asylboende blev Rimaz gravid med den åtta år äldre mannen.

Efter Stöjbergs uppmaning till myndigheterna beslutades att Alnour och Rimaz skulle skiljas åt. Efter några månader isär återförenades paret sommaren 2016, trots att Rimaz då ännu bara var 17 år gammal. I augusti samma sommar födde hon en pojke. Det syriska paret fick senare motsvarande drygt 27 000 kronor i skadestånd för tiden de tvingats vara åtskilda. Alnour Alwan och Rimaz Alkayal levde ett tag efter det som gifta, men är numera skilda och Rimaz har flyttat från Danmark. Den mediala uppmärksamhet som det syriska paret fick gjorde att Stöjbergs uppmaning till myndigheterna blev allmänt känd.

Vad var det som hände stackars Rimaz ? Hon gjordes med barn efter att ha blivit bortgift – bara 17 år gammal  – men HON fick inget skadestånd – för hennes make och dennes familj tog hand om alla pengarna – och vore det inte för att hon lever i Norden, skulle hon inte alls kunna skilja sig..vilket hon också gjorde, så fort hon kunde…

Vad är det för rättvisa ? frågar nu jag.

Hur kan ”Svenska” Kyrkan sympatisera med en islam, som behandlar kvinnor och flickor på detta sätt – och varför gör Danska domare gemensam sak med islamister ?? Är det fel att upprätthålla FN:s barndeklaration – om man sitter på Ministerplats i Danmark ?

Inger Stöjberg har sagt att hon kommer att ta sitt straff med högburet huvud, och att hon INTE ångrar sig. Hon lär till och med ha vädjat till den danska Drottningen, Margarete den andra, om att bli befriad från sitt straff – och därför är hon en värdig Lucia. Det är dags att tända ljuset över henne, och all den orättvisa hon och alla andra kvinnor från främmande länder blivit utsatta för.

Tyr är de vapenlösas försvarare, och barnens vän !

 

Jag slutar dagens inlägg med en dikt, som jag ofta citerat ur förr:

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att ta i från mig…

– Erik Blomberg, svensk poet, 1944

Hedniska Julkort

Jag tänker på en god vän inom Humanisterna – tillgängliga på följande länk – som så sent som för ett halvår sedan rådde mig att skriva en bok. Sedermera har han själv utgett en, som finns att få tag i på samma ort och ställe, och efter gårdagens inlägg om skrivandet och det allmängiltiga – funderar jag – som den Hedning jag är – på vad som är mest Allmängiltigt för dagen. Den bok han rådde mig att skriva – om Asatro av idag och inget annat – blev inte skriven, därför att det visade sig, att jag i så fall skulle få betala dess tryckning, alldeles själv – och jo förall del – den sortens ”repro” har jag också varit flitigt verksam i.

Men ibland har mina egna små ingrepp i livets olika skeenden gestaltat sig på smått absurda sätt. Jag ser nästan en hel dagstidning, som ögonblickligen levererar vad just jag begär – även om ett särskilt tack går till Per Wästberg i hans krönika – han har nämligen förstått mina utgångspunkter och referenser nästan till sista punkt, sista kommatecken. Jag idag fått äta årets Julbord – traditionsenligt ! – och upplevt ännu ett intressant föredrag – som berör mig djupt, eftersom det faktiskt direkt tangerar gårdagens inlägg, och hör till samma område av Världen – norrut längs Indiska Oceanens kust räknat. Min Värld tycks krympa och växa i takt med mina egna andetag – och medan livets puls slår allt snabbare och snabbare – särskilt hos alla yngre, som skymtar förbi på bussar, tåg, tunnelbanor ivrigt pladdrande och tjattrande i sina mobiler – anar jag i fjärran en God Jul.

Jag blir känslosam, närmast religiös som jag ju är. Någotslags saltlösning verkar drypa ur mina ögon, flera gånger varje dygn – och jag förstår inte alls vad det är. Vad skulle väl det kunna vara, förresten ?

Jo – det är faktiskt sant. Jolner själv är i antågande, årshjulet välver sig – makterna finns med oss. Numen Adest – och låt oss leva så oförvitligt vi nu kan, under rådande omständigheter. Tänker på en kollega, som hängde en påse med Croissanter på min dörr idag. Det syftar förstås på Björnen Knut, en annan mycket känd björn – från Tyskland den här gången – jag skrev ju nyss om kända Björnar. Tyvärr blev nu Knuts liv och leverne lika kort som den Polska björn jag skrev om – och man har faktiskt spekulerat om det var Polonium och annat i de annars så välsmakande Croissanterna, som Isbjörnen ifråga brukade uppskatta. Sedermera – kring 2011- det är nu tio år sedan – fastställdes det i början på mars månad, att hela Berlins ”kuschelbär” och mascot kanske plötsligt dött av helt andra orsaker… I fyra år fick just han leva – och sedan var hans tillvaro som isbjörn i en av människor kreerad djurpark slut, förbi och över. Tidsperspektiven i livet kan skifta, särskilt om man lever en Hednings liv.

Förgiftning kan ju komma hastigt på – även för björnar – och Knut och Knutsdagen är vad som avslutar Julfirandet och inte påbörjar det – så har det varit av hävd, och i alla tider. Därför vågade jag nu inte äta mina Croissanter, även om jag givetvis inte tror mina kollegor och medmänniskor om så ont och illa – utan jag nöjde mig med Julbordet – av rena försiktighetsskäl – mest för att humor, ”comic relief”, ja – Lillejul också kunde ha inträffat – även om man inte alltid vet hur allvarligt det kan bli, eller vilka former det ska ta. Även vad som till synes börjar som ett rent skämt, ja en slump – kan ha ytterst allvarliga följder – som jag berättat för er, gång efter annan.

Men för er, som önskar avkoppling, rekommenderar jag att ni följer med i  bloggen Kulturminnet, och Malin Kim på en vandring  runt Jukkasjärvi by. Ni kan betrakta Kalvträsk-skidan, som hon också kan förevisa för er – den är förresten av av världens allra äldsta bevarade skidor. För er andra – som i likhet med mig själv nästan blivit ”den smed, som inte slapp in i helvetet” rekommenderar jag fortfarande i allra högsta grad Henrik Andersson, och bloggen ”Ideell Kulturkamp” eftersom han är Hedning som jag.

”Do you like provocations ?” frågar en 24-årig läsarinna, söderifrån.

– Ja, just det – svarar jag. Av Ideell Kulturkamp får ni plakat-konst, muralmålningar, vykort – enkla slogans, enkla budskap. Något glatt, något enkelt så att alla – i alla åldrar och hela familjen – barn, tonåringar och andra inbegripet – hänger med och fattar galoppen – så länge ni talar svenska, så länge ni lever i Norden och just Sverige – så länge ni är Hedningar, varken muslimer eller kristna – utan just Hedningar – kanske också Humanister som jag – för det är som ett slags humanist och inte som nätverkstekniker jag sitter här och försöker ge längre analyser, prestera fylligare textmassor, utförligare svar – jag kunde övergått till Engelska också visserligen, eller rent av tyska – men jag råkar föredra mitt eget språk – jag kanske blir uttrycksfullast så – och avsevärt snabbare – mer övertygande – vilket är en fördel i Julkorts-sammanang.

Jag hade tänkt återvända till min blogg först vid Lucia – det är ju oceaner av tid – eftersom aktuellt datum inträffar om exakt tre dagar och uppehålla mig en stund vid just detta gamla och redan beskrivna tema för en stund. Lucia har ju firats förr, har ingått bland mina ämnen här ovan och utlöst häftiga gräl och debatter i svensk lokalpress, på nätet och till och med i Rikspressen – vad det nu ska vara nödvändigt för.

Förhoppningsvis inträffar inget totalt oförutsett i just min Värld – vilket det väldigt, väldigt ofta tyvärr råkar göra… Mest av allt vill jag tillönska det fåtal av mina läsare som sitter i Ukraina och Ryssland en God Jul, fastän den för er infaller först efter vårt nyår. Ni skall veta att jag också har vänner på båda sidorna av vad som kan bli en hart när olöslig konflikt, och jag har besökt båda era länder. Ni gränsar ju till oss, ni är ändå brödrafolk och Européer – inte muslimer eller någonting annat.

Inte ens under Putin, borde broder föra krig emot broder.