”Welcome, Welcome to our town
– Hope Nobody tries to gun you down !”

– Johnny Cash, amerikansk sångare, 1932 – 2003 CE
(ur texten till ”Six White Horses”)

Ni som följt med i den här bloggen ett tag, vet förmodligen redan att Fredagen var helgad till Frigg – framförallt i Västnorden – i Norge, på de Brittiska öarna, Island, Grönland, Danmark och till och med Värmland.  Men, i Östnorden och alltsedan  järnålderns början och bronsålderns slut (vi rekommenderar bloggen ”Brons och Blod” för de intresserade – se länklistan nere till höger) var Fredagen helgad åt Freja. Enkelt folk kanske fortfarande vill ha det så, förresten – men detta är Göje månad, inte Blomstermånad eller Maj.

Jag har redan nämnt personer som Oksana Sjatjko, Alexander Navalnyj och nu senast Andrei Morozov i den här bloggen. Morozov var inte guds bästa barn precis, utan närmast en total hedning – och soldat i den 4:e Enskilda Motoriserade Infanteribrigaden, samt fd sergeant i den sk ”Prizrak” brigaden – som inte är några dunungar precis. Nya data har framkommit, och vad Hedniska Tankar skrev igår, stämmer inte längre.  Då måste vi ändra, gå tillbaka och besinna oss, medan vi ännu lever – för det gjorde den där Morozov också, efter vad det ser ut.

Han var född i Moskva och var en buse, en puglist, en rabulist, en medlem av specialstyrkor – javisst – men slutligen kom han att ångra sig, och inta en alltmer kritisk hållning emot det andra Ukrainska kriget. Förlusterna runt Avidiivka, Bachmut och andra städer hade varit alltför tunga – inget krig kunde föras vidare på detta sätt – ansåg han – och därför hade han kritiska synpunkter, trots att vi i Väst inte skall tro för mycket på en fredsvänlig hållning från Ryssland, ens vad Navalnyj angick. Men – Andrej Morozov var människa han också, och han försökte i alla fall stoppa allt det vansinne han såg och upplevde, innan det var alltför sent. Det hedrar honom faktiskt.

Explosioner i Strängnäs ? – Hedniska Tankars spell check returnerar det engelska ordet ”Strangeness” – men varför då ? ”Strange” var verkligen ordet…

Nu, när vi står i vårbrytningen och töväder eller ”Rasputitsa” för tillfället råder i vårt eget land, kan vi komma ihåg de händelser som utspelats i Strängnäs den 4:e denna månad, trots att de nyheter som kommit därifrån varit kraftigt censurerade, och att sanningen eller i varje fall sannolika skeenden krupit fram först efter några dagar, sakta men säkert. Det såkallade ”Foxtrot-nätveket” – kriminellt slödder under ledning av ”Den Kurdiske Röven”, även känd som ”Rövva Majid” och hela hans rövarband tros ha sprängt sönder en hel fastighet inte långt ifrån Statsminister Ulf Kristerssons bostad, som alla svenskar nu vet. Attacken var helt i Prizrak-brigadens anda – ty i båda fallen rör det sig just om kriminellt slödder, som förstör hela tillvaron för vanligt folk. Jämför vad som hände i Kievs norra förorter, även om slaktandet där – som skedde med hjälp av folk från Centralasien och dåligt utbildade, unga soldater var ännu mer urskiljningslöst.

Man kan förvisso förtvivla över situationen, och vad som snart komma skall för vår Värld, antar jag. Men – självmord är en stackares utväg, även om Mr Trumps uttalande om att ”Something happened in Sweden tonight” aldrig känts sannare än nu. Han sade så redan under sin första Presidentperiod – och vi kan påminna oss om Fredrik Reinfeldts uttalanden anno  2013, då den sk ”Megafon-rörelsen” plötsligt skulle ha amnesti.

2024 är inte ett år då man kan fortsätta med svensk naivitet, Socialdemokrati, tro för mycket på svenska media som helhet eller glömma bort hela vår historia.

Frigg sörjer i Fensalar över Balders öde. Misteln syntes inte vara god nog till pilskaft, men visade sig duga ändå…

(illustration: Palle Bregnhöi, Danmark, 1965)

Idag har jag förlorat ännu en personlig vän, i den Asatrogna bloggosfären. Hennes namn var Graciella, och hon kom från kulturstaden Florens i Italien. Hon dog under sin sena medelålder, men var känslomänniska, humanist och hedning ut i fingerspetsarna, liksom jag.  Hon dog igår men förlusten blev känd för mig först för 90 minuter sedan, och varje dödsfall, som nu inträffar i denna självmordens och krigens tid tar jag mycket hårt. Också en person man aldrig träffat i verkligheten kan idag vara din vän – oavsett om den personen levde för tusentals år sedan och bara synliggörs genom en kunskapsmassa och en massa kulturella filter – eller om den personen är någon av dina samtida och någon du faktiskt känner – helt nära eller på avstånd.

Graciella var historiskt och kulturellt bildad. Hon kände till Langobardernas och Goternas historia, hur Norditaliens språk och dialekter överensstämde med Nordgermanska språk. Hon visste att redan Olaus Magnus på sin tid fogat ett helt appendix i form av en ordlista till sin ”Historia om de Nordiska Folken” och ville höra till oss Nordbor. Hon blev Asatroende och hedning, svarthårig och i ett katolskt land – i alla fall Hedning nog att umgås med en Humanist som mig – och hennes omgivning förstod henne nog aldrig helt ut. De tänkte genast på ”Lega Nord” och extrem politik – men Graciella var inte sådan. För hennes släkts skull får hon nog en katolsk begravning, men i sitt hjärta var hon aldrig kristen – tror jag mig veta.

Nu sitter Graciella hos Frigg i Fensalar, de avlägsna träsk som omger Moder Friggs bostad. Så vill jag tro för stunden, och liknar inte de träsken dem vid Cherson och Dnejpr, ja den flod som hette Borysthenes en gång ? Frigg är ofta en missförstådd gestalt. Hon är inte bara motsvarigheten till katolikernas Maria, utan Himladrottning på ett annat och högre sätt. Hon talar sällan, och Friggerocken, hennes stjärnbild är Cassiopeja – visst inte de tre stjärnorna i Orions bälte – de som kan något om Arkeoastronomi, och hur man i Norden benämnde våra stjärnbilder, vet att Orion är densamme som Aurvandil eller Örvendel – sentida dumheter från Svenska Wikipedia och 1800-talets folktro från Västergötland kan vi glömma i sammanhanget. Inte heller var Örvendels tå detsamma som Morgonstjärnan, utom hos Angler och Saxare.

Graciella ville bottna i allt, också under sin sista sjukdom ville hon nå fram till verklig förståelse, reda ut hur allting var från början – hennes väg gick inte med genom gemena hopen, folksamlingarna, den skränande massan, de som bara vill ha Melodifestivaler mitt i ett Europeisk storkrig, Panem et Circenses, Bröd och Cirkusar.

Jag stänger min dörr för det fördömda skrål som omger mig. Vi står i början på en ny vår, Lördag 24 Mars är det vårfull enligt den gamla svenska almanackan – vi är i slutet av Disernas tid, den stora Vintern, då förråd sinar, svält kan hota, sjukdomar tar de svaga här på jorden och vi behöver goda makters beskydd – liksom Frigg, som är tyst, sällan ingriper men väntar, väntar i Fensalars mjuka vatten.

Ifall detta inlägg behöver något slut, någotslags multimedia-presentation, väljer jag en sång som är enkel, utan åthävor, lågmäld och mänsklig.

Den kommer från 1960-talet, den tid då Graciella föddes och är så enkel, att till och med Amerikaner kan förstå den. Mästaren Johnny Cash skrev den, angående sin tids amerikanska politik, och även om de flesta av er kanske inte begriper någonting eller genast vill anklaga just mig för copyright-brott eller något, vill jag bara tala om att den är hämtad från Youtube.

God smak är viktig, liksom urskiljning. I alla fall för alla dem, som hedrar Frigg – och oss Humanister.