Hur Annie Lööf SVIKER sitt ansvar emot hela det Svenska Folket

Som bekant har det varit såkallad ”Centerstämma” i veckan – och det är väl bättre att stämma i bäcken än i ån, enligt vissa. Inte ens Svenska Dagbladet betecknar längre centerns politik som trovärdig, och det gör inte jag heller.

Hur skall man förresten betrakta ett parti, vars ungdomsförbund CUF vill tillåta Pedofili och barnäktenskap i Sverige (vem gynnar det ? vilken religion eller kultur kan kräva något sådant ??) och dessutom hävdar att ”fritt hasch är enda räddningen för Malmö” ?

Det senare har väl sagts med tanke på ”Fristaden” Christiania i Köpendanmark, kantro – där problemen med ökad brottslighet, organiserade ligor och tunga droger, som i mer än 40 år följt i haschets spår, för länge sen är vardag. Hur kan man alls säga, att detta på något sätt skulle ”rädda Sverige” eller ens Malmö ??

Ska personer som dessa alls tillåtas i svensk Riksdag ? Företräder de ett rumsrent parti, och har de ens någon ”Värdegrund” att tala om ??

CUF överträffas väl i så fall endast av Liberalernas ungdomsförbund LUF som även vill tillåta Tidelag, samt Nekrofili och incest, och avskaffa alla straff för dettavilket de alltså antar som ”värdegrundsmässigt” rätt..

Visst, i sanningens namn kanske det skall sägas, att vissa ungdomsförbund ibland är lite ”yviga” i gesterna, ifall vi nu skall uttrycka oss synnerligen milt. Men då brukar det i alla fall i alla gängse och någotsånär rumsrena, demokratiska partier vara så, att ”Moderpartiet” genast rycker in, och tillrättavisar de ostyriga ungdomarna, innan det hela fullkomligt går över styr.

Så har emellertid inte skett i Centerpartiets och Annie Lööfs fall. Där fortsätter alla dessa dumheter – och det partiet skall nu vara i Regeringsställning. Man har i veckan konstaterat, att Centerpartiet totalt kört fast också i sina traditionella områden, som skogs- och jordbrukspolitik. Många ledarskribenter har redan kommit till den slutsatsen, att Centerpartiets tid i svensk politik nu oåterkallerligt är slut. Partiet har fullkomligt förbrukat sitt moraliska kapital, och det finns i så fall bättre landsbygdspartier eller folkrörelser, som kan ta över dess roll och frågor.

Speciellt partiledarinnan, Annie Lööf – som inte precis tillhör vårt lands begåvningsreserv, och som denna gång Ex Cathedra och ifrån talarstolen, påstår att just hon skulle bekämpa ”populism, rasism samt högerextremism” är en person, vars brist på all moral ligger i öppen dag.  Ingen har som hon gång på gång svikit sina egna väljare, och brutit alla de löften, avtal och eder hon satt sitt politiska förtroendekapital i pant på.

Annie Lööf påstås denna höst ”skaffa barn” som hon uttrycker det – och säger samtidigt att hon ska ”ta ansvar” från landet. Hennes ansvar manifesterar sig då i att bara ”sticka” från sitt jobb, lämna det, överge alltsammans vind för våg i minst nio månader.

Gör man så, om man är ”Vice Statsminister” ? Är det ens moraliskt handlat ?? Den här personen har tilltvingat sig ett jobb med över 100 000 kronor i månadslön, oräknat vissa arvoden och styrelseposter, och sen kan hon inte ens sköta det, utan lämnar mitt under pågående valperiod över det till någon annan. Skall en folkvald person med väljarnas förtroende ens agera på det sättet ? Det borde vara självklart för alla politiker i det här landet, att har man åtagit sig ett förtroendeuppdrag för dyra skattepengar – så ska man fanimig fullgöra det, och inte ”klimatstrejka” eller något.

Vidare kan vi alla se ränkerna, som utspelats kring Eskil Erlandsson – en av de sista kompetenta företrädare Centerpartiet alls har – och hur Annie Lööf och andra med henne hela tiden på det mest osmakliga sätt försökt angripa honom med sexuella anklagelser av det allra tarvligaste slag. Det är väl känt, att Eskil Erlandsson – som är en gammal man – har knäproblem, och någon gång masserat sina ömma knän under diverse förhandlingsbord, eller matborden i Riksdasshusets restaurang. Detta skall sedan av fyra centerkvinnor – varav minst en redan påkommits med att ljuga, rent ut – ha tolkats som att han ”tafsat” på dem, eller sexuellt ofredande, och därför skall Herr Erlandsson ögonblickligen skiljas från sin Riksdagspost, samt alla politiska uppdrag. Annie Lööf, som rent ut sagt skiter i det ämbete folket tilldelat henne, skall däremot sitta kvar. Var finns rättvisan eller moralen i detta ?

Den ”Show trial” eller politiska rättegång av fullkomligt vidrig, ja avskyvärd karaktär som nu ska inledas, är beställd till slutet av November. Endast vissa bisarra pressorgan i det yttre av Dalarna – långt till vänster om de sk ”Dala-demokraterna” (en underlig sorts demokrati, som inte förekommer någon annanstans i sinnevärden) tror ännu, att allmän åklagare verkligen kan komma fram med några hållbara bevis i Erlandsson-fallet.

Att ligga med nioåriga flickor är alltså helt ok enligt Annie Lööfs åsikt, liksom att ”röka på” ordentligt, men om herr Erlandsson råkar ta på en kvinnas ben – ja då är det ”fullständigt oacceptabelt” enligt hennes egen åsikt, och vad hon själv sagt. Hur går detta ens ihop ? Hur kan man ens tillåta vad CUF håller på med, och acceptera det i sådana fall ??

Ta sedan detta med den allvarliga korruption, som kommit fram kring Centerpartiets egna representanter i flera kommuner… Hur kunde Centerpartister i Nybro plötsligt sälja kommunala fastigheter värda 2 miljoner för 83 000 kronor – till en aggressiv islamisk sekt, som man tillåtit växa fram i den kommunen ?

Fina, företagsamma Centerpartister – de är verkligen ”Framåt” och tar egna initiativ – Tycker inte ni också det ?

Låt oss sedan se vad som kommit in för ”fina” förslag från dessa Centerpartister under den senaste ”stämman” – snart är det väl också dags att Sveriges Urologer samlas till sk Urinstämma, ifall inte vi får kiss-testa de drogliberala centerpartisterna genom vissa prov, kanhända ? (Vem vet – skulle även detta vara ett verkningsfullt politiskt förslag i sig ?)

Enligt den kristna tidningen ”Dagen” (liberal hedning som jag ju är, låter jag även motståndarna komma till tals)  skulle man detta år på Centerstämman föreslagit, att göra om ”Svenska” Kyrkan till ett ”multireligiöst” samfund… Hjälper detta någon ? För det sakerna framåt, ens i ”andliga” ting ??  Sveriges muslimer lär inte gilla det, inte de kristna heller. Inte vi hedningar, som inte vill beblanda oss med multikulturalism – så varför ens föreslå något sådant ? Till och med Centerstämman förvisade förslaget till papperskorgen, och menade att detta fick kyrkan bestämma om själv, samt att partiet inte kunde styra i klerikala ting.

Enstaka försök till klarsyn, förekom även. Exempelvis fanns det centerpartister, som ville förbjuda muslimskt slöjtvång emot barn – men att knulla på barnen i röven (ursäkta uttrycket !) tycker de alltså fortfarande är helt rätt, samt överensstämmande med den sant centerpartistiska värdegrunden..

Vidare har centerpartiet krävt, att man skall avskaffa alla Svenska Nationella helgdagar, som Jul, Midsommar och Nationaldagen.

Man har också krävt – att SST – den mycket märkliga ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” som Regeringen Löfvén inrättat, och som varje år ger bort 60 miljoner kronor ur sin budget på mer än 81 miljoner till aggressiv islam, helt skall avskaffas.

Det måste man ju kalla ett steg i rätt riktning, och för övrigt är det något jag själv som svensk skattebetalare krävt i många år. Men också många andra partier – Socialdemokraterna inräknade – har haft motioner om detta.

Företrädare för SSU i Sölvesborg av alla platser, har under veckan också krävt ett stopp för alla religiösa friskolor, vilket även Ibrahim Baylan – som av vissa förutspås bli Socialdemokratins nya partiledare efter Löfvén – påstås ha sagt, ex Cathedra.

Vad har vi för behov av detta Centerparti, med alla dess sprickor i mitten ? Är någotslags ny ”Center-extremism” verkligen svaret på Sveriges mer och mer uppenbara politiska problem ??

Själv tror jag inte det..

 

Annonser

Storm över Lugnetkyrkan i Falun, Falerullan, Falerallan Homofilifalu Lej…

I den annars så lugna och sömniga residensstaden Falun, numera huvudort i Dalarnas län och inte Kopparbergs län, har det blossat upp till strid mellan kommunen och stadens många frikyrkor, enligt vad Hedniska Tankar erfar. Allt började i våras, när det uppdagades att den sk ”Lugnetkyrkan” nära Lugnets Skidstadion var öppet homofob enligt kommunens åsikt, eftersom den vägrar viga samkönade par.

I detta vackra landskap har kristna homofober trängt sig in. Vad gör de i vårt land – ska de verkligen vara här ?

För oss hedningar har sådant aldrig varit något problem. Vi viger stora, vi viger små, vi viger några med helskägg på, säger jag. Varken Asatrufelagid på Island, Nordiska Asa Samfundet i Sverige eller några andra hedniska samfund, inklusive Samfundet Särimner har det minsta problem med de samkönade vigslarna- Den som låter hedna sig, har alltså inga problem alls, förutsatt att parterna är över 18 år gamla, följer giftemålsbalkens och svensk äktenskapslagstiftnings bestämmelser och dessutom är vid sina sinnes fulla bruk.

Det verkar man nu inte vara i Falun, tyvärr. De kristna och frireligiösa skriker som stuckna grisar, och påstår helt felaktigt att kommunen på något sätt skulle ha inskränkt deras yttrande- och religionsfrihet, bara för att man vägrar ge dem kommunala bidrag och göda dem med hundratusentals kronor om året, allt för sponsringen av deras oetiska verksamhet.

Kommunen skall också ha spelat ut andra kort, förutom det ständigt aktuella ”värdegrundskortet”. Värdegrund – eller som vår vice statsminister säger ”Väädegjund” är ju tidens honnörsord, och självklart kan man inte tolerera minsta avvikelse emot detta. Man säger nu också, att arbetsmiljön för de kommunalanställda är dålig pga närvaron av de kristna elementen, och att man inte mer tänker hyra den aktuella kyrkans lokaler för att bedriva kommunal verksamhet i. För egen del frågar jag mig, hur kommunen alls kan samarbeta med kända frikyrkor, och hyra lokaler av dem. Det verkar vara ett mycket partiskt och underligt sätt att driva kommunal verksamhet på.

Frågan är också, hur Falu Stad i flera år eller kanske årtionden kunnat vräka ut pengar över dessa frikyrkor, helt utan det minsta ifrågasättande. De  kristna beskyller kommunen för ”åsiktsregistrering” bara för att man inte vill ge dem mer pengar – i själva verket är det ingen som registrerar deras åsikter alls – de är fortfarande fria att göra precis vad de vill, eller också inte, och kan både vägra eller vilja viga på exakt vilka grunder de nu kan hitta på i sin allmänna kristenhet.

Dessutom har det avslöjats (av Dalarnas Tidning) att även Frälsningsarmén mfl Frikyrkor i Falun vägrar att viga samkönat – men Falu Kommun fortsätter underligt nog att ge bidrag till dem ändå, trots att de ratat just ”Evangeliska Frikyrkan” av samma anledning. Hur går det egentligen ihop, frågar jag er ?

Många politiker på Riksnivå har som jag själv – bara en enkel Hedning och en Särimners Son – krävt att Regeringen Löfvén omgående bör SLUTA ge bidrag till Monoteistiska religioner.

Varför skall Monoteister som kristna och islamister hela tiden få GRATIS PENGAR från Regeringen Löfvén eller Sveriges kommuner, samtidigt som Humanisterna och alla Polyteistiska religioner hela tiden NEKAS ? Är det sk ”Demokrati” ??

 

Paula Ternström, som representerar Liberalerna i Region Stockholm, till exempel. Religioner som bara erkänner en enda gud, hävdar att just de är det ”allena saliggörande” och förnekar alla andra samfunds och religioners rätt att existera, kan inte på något sätt höra hemma i något ”Multikulturellt” samhälle, förutsatt att vi nu verkligen tror, att Sverige skall vara just ”Multikulturellt” eller att ”alla religioner är likvärdiga” som Socialdemokraterna – fortfarande det största regeringspartiet ihållande tjatar om.

Uppenbarligen kan inte heller det stämma – nu är Kommunalrådet i Falun visserligen Centerpartist, men i alla fall – för om han verkligen tror, att religioner och samfundstillhörighet kan ”kvitta lika” – varför nekar han då bidrag till ett samfund, men fortsätter favorisera alla andra kristna, som hävdar precis samma sak, dvs att de inte vill viga ”samkönat”. Handlandet saknar ju all logik – och inte bara det..

Det torde vara fullständigt UPPENBART att Regeringen Löfvén GÅTT PÅ VÄRDEGRUND (teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare)

 

Regeringen Löfvén och vår Statsminister personligen har påstått, att de skulle utgöra en ”feministisk regering”. Stefan Löfvén har sagt det i FN, som alla vet. Och ändå finns det en mycket märklig specialmyndighet vid namn SST, ”Statliga nämnden för stöd till Trossamfund” som förra året vräkte ut 89 miljoner kronor över olika homofoba frikyrkor.

Evangeliska Frikyrkan, samma frikyrka som vägrat viga samkönat i just Falun – fick förra året över 4,2 miljoner i statsbidrag, medan Frälsningsarmén – vars homofobi också är känd – fick 800 000 kr. Olika radikala muslimska samfund – homofoba allihop, fick mer än 8 miljoner kronor i sin kamp för att islamisera Sverige.

Humanisterna och landets inhemska religioner, som Asatron – vilken hyllar kvinnor och kvinnliga Gudomligheter, och väl därför är ”Feministisk” om någon, fick däremot inte ett enda rött öre.

Återigen måste vi fråga, vad det är för logik eller ”Väädegjund” denna regering har. Och hur länge kan den fortsätta med pengautdelningen. Hur länge ? Borlänge ?

Eller är Falun Gong ingen gång, men riktigt snart slår nog ändå en gong-gong – eller ?

Är dessa ”feminister” ? Eller pack utan värdegrund i klister ??

”Hypokrit” på svenska betyder HYCKLARE och stavas på engelska ”Hypocrite”. Om man SLUTAT HYCKLA och dalta med Monoteisterna i Falun, varför FORTSÄTTER då Regeringen med det ?

Nämen Vääädegjund… Sa Akbar Annie !

Väldigt många människor nuförtiden – främst kristna – tjatar dagligen om sk ”Värdegrund”, ”Väädegjund” eller ”kristna värden” enligt vilka ”alla människor har lika värde” enligt vad man påstår. Går det egentligen att tänka sig något falskare eller felaktigare påstående ?? Tänk efter ett slag. Jag tror inte alls att du som läser detta, verkligen tror på dessa urvattnade floskler. För någon vecka sedan såg jag en bra bild av skämttecknaren Kalle Strokirk, som är en utmärkt illustration till hela problemet:

 

Visst, en del människor kanske är altruister, men kvinnan på bilden räddar sannolikt sin egen dotter, snarare än grannens son – ifall hon nu inte kan förutsättas rädda bägge samtidigt, och därför faktiskt har ett större värde än andra, för en sådan kvinna vore ju en tillgång i en nödsituation, eller hur ? Kanske bäst att hon i så fall sökte in till det frivilliga sjöräddningssällskapet, fortast möjligt…

Själv skulle jag såsom varande Asatrogen Hedning svara att det otvivelaktigt finns människor, som faktiskt HAR ett större värde än andra. Sjöräddningssällskapets många medlemmar, till exempel; är onekligen ett exempel på en sådan kategori, då de faktiskt gör vad en stor majoritet av andra medborgare inte vill göra, och inte heller har förmåga eller tillfälle till, även om förmågor kan övas upp, eller förvärvas.

Men för den vanliga genomsnittsmänniskan, hur är det då ?

– Om alla har ”lika värde” – Varför gör du då, käre läsare eller läsarinna, dig genast av med din man, hustru eller ”typ motsvarande” och tar dig en rykande färsk ?

Det spelar ju i så fall inte någon som helst roll för dig vem du lever tillsammans med, eftersom alla ska vara ”likvärdiga” – men ändå ligger du vanligen inte med totala främlingar, och inleder heller inte några förhållanden med dem.

Om alla har ”lika värde” – Varför kastar du då inte genast ut dina egna barn på gatan, och tar dig en massa 24-åriga ”skäggbarn” från irak och Afghanistan istället ?

Förmodligen resonerar ingen förälder i Världen så, eftersom det vore fullständigt omänskligt emot den egna avkomman, och dessutom fullständigt vettlöst agerat emot vårt eget samhälle.

Om alla har ”lika värde”, firar du då din mormors födelsedag genom att sätta henne på ett hem, och sen bjuda in tre stycken våldtäktsdömda pedofiler från Kronobergshäktet istället ?

Nej, så skulle du inte göra, eller hur ? Inte om du vore det ringaste mån om dina anhöriga, eller deras och din egen personliga säkerhet och välbefinnande, och det får vi nog hoppas, att du ändå är.

Alla människor har INTE samma värde – varken för dig eller för andra. De har aldrig haft det, kan inte heller ha det och kommer sannolikt inte ha det i framtiden heller.  Vi människor har utvecklats så, att vi alltid levat i relativt små familjegrupper på kanske som mest 15-20 personer, och enligt alla forskare – behavouristiska psykologer och andra, så finns det faktiskt en övre gräns för hur många meningsfulla relationer vi alls kan ha under en livstid. Föremålen för kärleken kanske skiftar, och barn kan dö och ersättas med nya barn, vilket var särskilt vanligt i äldre tider, då barnadödligheten var högre än nu. Men i alla kulturer, alla tider och alla världsdelar är det onekligen så – och det har alltid varit så – att våra närmaste anhöriga, barn, föräldrar, vänner och kanske även arbetskamrater och kollegor har ett högre värde för oss än andra människor, och det inbegriper nog även grannar och dem vi umgås med till dagligdags. 

Förnekar vi detta, så förnekar vi människans sanna natur – och då är vi inte längre människor, som träffar fria och mänskliga val – och därför är inte alla människor ”likvärdiga” för dig, käre läsare – eller läsarinna.

Nu kommer vissa halvdebila politiker och de som egentligen inte alls skulle sitta i vår riksdag, och försöker ”sälja in” påståenden om ”lika värde” vilket de använder som argument för att stödja extrem islam, och massinvandring. De påstår också att det skulle finnas något som heter ”Väädegjund” eller Värdegrund och att ”Värdegrundsbrott”, brott emot en inbillad ”uppförandekodex” (som sällan eller aldrig funnits på papper) och en massa annat, samt att dessa påstådda förbrytelser skulle leda till omedelbar uteslutning ur deras eget parti, offentliga skamstraff, schavotterande i dagspressen och så till slut utfrysning ur hela samhället inklusive fredlöshet, enbart på grundval av några yttranden, som någon eller några påstås ha fällt.

Är ett sådant beteende ens legalt ?

En ofta använd legalitetsprincip – eller ett verkligt fundament, på vilket hela vårt Västerländska samhälle vilar, är tesen om attNulla Poena Sine Lege” på hedniskt latin.

Hedningar skapade denna tes, och hedniska civilisationer och kulturer var de första att utöva den. Vad ”Nulla Poena Sine Lege” de facto säger, är att du inte kan komma med en massa hitte-på straff (exempelvis uteslutningar ur partier och liknande, vilket verkar bli allt vanligare nuförtiden) bara på grundval av lösryckta yttranden, oavsett om dessa nu påstås bryta emot en inbillad ”vääädegjund”, uppförandekoder, policy-dokument eller vad som helst. Du kan inte förelägga en annan människa något straff, överhuvudtaget, om du inte redan skrivit in i dina lagar eller regler vad förbrytelsen för det första är eller skall vara, eller vad den nu ska baseras på. Att hitta på nya regler om ”bjott mot väädegjund” rakt ut i luften, räknas inte…

Att bara anklaga människor rätt ut i luften för ”värdegrundsbrott” baserat på ingenting, bara därför att de råkar föredra vad människor gjort eller levt under i alla tider (nämligen det fruktansvärda brottet, att ha sett om sina anhöriga, sett till sitt eget lands och folks intresse först, inte andra folks) går inte, har ingen legalitet och är emot lagen, då det inte finns någon lag alls, som stadgar att man ska göra detta.

Förespråkarna av ”Väääädegjunden” brukar oftast påstå, att det skulle stå i FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna från 1948 att ”alla människor har lika värde”.

Det är lögn. Så står det nämligen inte alls – och det har aldrig någonsin stått där, heller.

Alla människors lika värde” är en felaktig översättning av FN:s deklaration om mänskliga rättigheter (Article 1);
All human beings are born free and equal in dignity and rights” (det står alltså inte ”value and rights” – inte heller står det ”worth” and rights). Dvs alla människor ska tillerkännas och behandlas med en viss grundläggande respekt och behandlas lika i rättsliga sammanhang,men det står INTE mer än så. Det betyder inte alls, att alla skulle ha samma värde, eller vara likvärdiga.

I det engelska originalet till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna (som antogs 1948) står det alltså:
All human beings are born free and equal in dignity and rights.

Likadant på t ex franska:
Tous les êtres humains naissent libres et égaux en dignité et en droits.

Tänk efter åter igen. Är en hjärtläkare värd mer än en rörmockare ? – Ja, onekligen, ifall du lider av en annars obotlig hjärtåkomma, som hjärtläkaren kan åtgärda. Ifall du bara har problem med ett läckande rör under vasken, har rörmockaren förmodligen större värde för dig, eftersom han är den ende som kan hjälpa till, i alla fall just där och just då. Ifall du nu inte också hittar en hjärtläkare, som också är en hejare på VVS-teknik och dessutom en praktiskt lagd karl. Jag känner just en sådan man i trakten av Rydebäck, men det hör inte hit…

Nej ”Värdighet” är inte alls samma sak som ”Rättighet”… man måste skilja på ”Dignity” och ”Rights”….

FN-deklarationen anses också oföränderlig för alla tider, och det är enligt samma deklaration också totalförbjudet att skriva ytterligare tolkningar, rättelser, tillägg eller ändringar i den. Maskiner, eller Artificiella Intelligenser, kan till exempel aldrig någonsin ges Mänskliga Rättigheter enligt FN:s deklaration från 1948, oavsett hur utvecklade de än skulle kunna tänkas bli i framtiden. Djur eller utomjordiska varelser, som besöker vår planet eller redan finns där, kan aldrig tillerkännas mänskliga rättigheter heller, eftersom de per definition aldrig är, aldrig varit och inte kan bli människor heller.

Slutligen brukar numera ”allas lika värde” helt felaktigt användas som någotslags argument för att människor utifrån skulle ha fri bostättningsrätt i Sverige, eller det som den Socialdemokratiske Partiordföranden och Statsministern Göran Persson kallade för ”social turism”  – på sin tid.

Detta är också FEL I SAK, eftersom inget sådant ingår eller någonsin har ingått i FN-deklarationen, som tvärtom slår fast principen om Folksuveränitet (vilken slår ut hela ”Väädegjunds”-tjafset eller påstådd ”likvärdighet” vilket inte alls gäller, då vi de facto har olika medborgarskap i Världen) och enligt en hel del artiklar i samma deklaration, är sökande efter ”välfärd” utomlands ingen saklig grund för inflyttning det heller, eftersom deklarationen bara tillerkänner. var och en en viss grundläggande sjukvård givet de omständigheter som råder i aktuellt land, eller på platsen… (se bl a artikel 23 och 25)

Det torde vara uppenbart för alla att ”allas lika värde” står i konflikt med andra värderingar och uppfattningar som varje människa har på olika områden.

Vad gäller för ”allas lika värde” när en resurs som krävs för detta är ändlig (som de alltid är i varierande grad)?
Till vem ska de resurser gå, som är en förutsättning för ”allas lika värde”, om resurserna är otillräckliga för alla?

Det är enkelt att stipulera regelverk för hur man tycker att det borde fungera i en utopi om man bortser från alla praktiska faktorer och hur samhället är uppbyggt.

Några exempel från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter:

Artikel 25
1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.

• Det står att alla har rätt till en bostad. Innebär det att alla har rätt till en bostad i varje land vi önskar flytta till?

• Om ”allas lika värde” innebär att alla har rätt till en bostad, vem har det ekonomiska och praktiska ansvaret för detta?

Artikel 26
1. Var och en har rätt till utbildning. Utbildningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära utbildningen skall vara obligatorisk.

• Men vem har det ekonomiska ansvaret för vem? Man har gjort det väldigt enkelt för sig när FN:s ”mänskliga rättigheter” tagits fram samtidigt som man bortsett från alla underliggande faktorer, inte minst var det ekonomiska och praktiska ansvaret ligger för respektive person.

Artikel 23
1. Var och en har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

• Det fastställs att alla har rätt till ett jobb. Men är det inte rimligt att en sådan rättighet bygger på skyldigheter där du också vidtar de åtgärder som krävs att få ett jobb? T ex skaffar sig en utbildning och söker jobb.

Artikel 18
Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.

• Vems rättigheter väger tyngst när de står i konflikt med varandra?

• Är det verkligen en mänsklig rättighet att offentligt utöva sin religion i sekulariserade samhällen som t ex Sverige? Det innebär i sådant fall att det inte är en mänsklig rättighet att kunna avstå från religion och dess utövande. T ex böneutrop från moskéer.

• Är det verkligen en mänsklig rättighet att utöva sina religiösa sedvänjor, offentligt eller enskilt, oavsett vilka dessa ”sedvänjor” är eller oavsett var de utförs (t ex blodiga riter på stadens torg)?

Allt åt alla

När man tar ställning till att ”alla människors lika värde” går före att ”all makt ska utgå från folket” betyder det i praktiken att man vill att alla människor ska tillåtas röra sig fritt och ta del av svensk välfärd utan att betala för det. Allt åt alla, med andra ord.

Men sen när har det alls varit realiserbart ? Och vem resonerar egentligen så – förutom ”Akbar Annie” ?

SKENBILDEN RÄMNAR: ”Forn Seds” falska fasad AVSLÖJAD i Uppsats från Karlstads Universitet

Innan jag fortsätter med dagens ämne, får jag konstatera att låtsasliberala SvD verkar ha försökt skärpa sig idag. Även tidigare i veckan har man publicerat intressanta och välskrivna inlägg av den store humanisten Patrik Lindefors, som med sin artikelserie ”Människan – Det kulturella Djuret” slagits för traditionell humanism på en icke-kristen grund, precis sådan den är och bör vara. Detta är något helt annat och avsevärt intelligentare än den moraliska avgrund, som på sista tiden öppnat sig i ”Svenskans” spalter och som resulterat i ett kristet förbjudande av det moderata förslaget om ”Surrogatmödraskap” på medborgarnas egen bekostnad, alltså utan skattepengar och på enbart altruistisk grund, inuti Sverige och u-t-a-n att belasta andra länders vårdapparater, vilket är viktigt med tanke på vissa länder i vår omvärld.

Själv förstår jag inte hur man kan ge sig till att förbjuda exempelvis artificiell insemination och andra medicinska behandlingsmetoder emot barnlöshet, ifall människor nu vill bekosta detta själva. Vem skadar det egentligen, och varför är då någon Bibeltrogen tramsebyxas känsloliv då så viktigt, att förbudet måste motiveras enbart med att guden JHVH-1 eller den kristne tramsebyxan blir ”kränkt” ifall hans uppfattning inte får råda ? Det är fortfarande mig lika obegripligt, hur SvD kan ta in fler artiklar av en viss John Sjögren, eller vad sagde herr Sjögren alls gör på SvD:s kulturredaktion.

Uppfattningar och åsikter, oavsett vilka de nu än må vara, motiveras bäst genom fakta och slutsatser; oavsett om det nu är politik eller andliga värden vi nu diskuterar, för fakta och slutsatser gäller faktiskt, lika väl som blott och bart ”åsikter” INTE gäller, ifall de råkar vara FEL I SAK.

Och detta konstaterande leder mig osökt in på dagens ämne, samtidigt som de som verkligen är intresserade, lämpligen kan konsultera Hávamál, strof 117.

En viss Alexander Karlsson, akademiker vid Karlstads Universitet, publicerade i veckan en liten 9-poängs uppsats med titeln

Den hedniska etiken, eller fasaden? : En studie av vad som kännetecknar hednisk etik i Samfundet Forn Sed

Detta fick mig genast att bli intresserad, samtidigt som det också fick mig att gapskratta. Här rör vi oss med en liten sekt som aldrig någonsin haft mer än 300 medlemmar de senaste tjugo åren, och som är känt för sin drogliberala hållning vid blot och sammankomster, som på ett uppenbart sätt strider emot Svea Rikes Lag, för att inte tala om ”stulna tempelkassor”, bokföringsbrott, bedrägerier, diverse fall av åverkan på fornminnen och annat (våren 2019 – jag har redan skrivit tillräckligt om dessa upprepade ”incidenter”) som hela tiden kantat sektens historia. Och ändå föreställer sig detta ynkliga lilla kotteri på 10-20 personer som i åratal tjafsat vidare om något som inte finns (och som Kammarkollegiet, en av våra svenska myndigheter – redan slagit fast INTE har ett enda förbannat dugg med Nordisk Hedendom och Asatro att göra )

Hur eller på vilket sätt skulle en sådan sammanslutning alls kunna kalla sig ”etisk” eller ens tala om moral ?

För det första ljuger sekten ju rakt ut. ”Forn Sed” existerar inte, termen har aldrig använts historiskt sett, annat som en kristen spe-glosa från 1230-talets Island, minst 230 år efter det att all hedendom var juridiskt avskaffad där. ”Forn” betyder något inaktuellt, föråldrat. Något som användes i ”forna” tider till exempel, men inte gäller. ”Sed” är en mekanisk upprepning, något man per automatik eller blind auktoritetstro sömngångaraktigt utför år efter år, men utan att veta varför, och helt utan andligt innehåll eller mening. ”Tro” däremot, är något helt annat – och Tro omfattar också vetande, eftersom ordet ytterst kommer från det germanska Treue, alltså trofasthet eller trohet, som i att vara trogen sina ideal och sina gudar.  Islänningarna talade i Eddan om ”Truá” som i ”Trua Ösom ok Elfom” men inte ”Truá a” har lärda män på ön förklarat för mig – ni får ursäkta mina norröna felstavningar – eftersom redan att ”tro ” något är en onödig abstraktion, man kan nämligen inte säga ”tro gud” som de kristna, ifall man verkligen är hedning eller asatroende, för redan ordet ”på” eller ”á” i sig illustrerar, att man öppnar för möjligheten att denna gud inte alls existerar, annat än rent abstrakt – och då är man inte längre en verklig troende…

För övrigt t-r-o-r vi Hedningar och Asatroende inte alls. Vi VET. Åskan existerar, liksom naturkrafter i övrigt. Stormen existerar, liksom kunskapen – och där varseblir vi Oden. Kärleken existerar, och där ser vi Freja.

Dessutom har vi redan en långt större intresseorganisation med minst 1500 medlemmar, som redan kämpar för vår sak – liksom jag gör på egen hand. Den organisationen har jag redan nämnt, ihållande och flera gånger, och trots att den på intet sätt saknar fel, är den ändå avsevärt mycket bättre, hederligare och ordentligare än vad denna mystiska ”forna ed” någonsin varit eller kommer att vara. Alexander Karlsson tror – tack vare att han har fel i sak, inte studerar källorna och bara studerar en enda källa att det förhåller sig precis tvärtom, eftersom han tror på ”fornsedarnas” ständiga lögner – men det är en bisak i sammanhanget.

I och för sig accepterar jag den huvudsakliga slutsats, som läggs fram i Alexander Karlssons akademiska arbete. Hans slutsats är att ”fornseden” är en stor bluff, punkt slut. En modern förfalskning. Något som inte har existerat, och inte kan existera ens nu. Dock slarvar herr Karlsson alldeles fasligt med detaljerna, källkritiken och rena fakta i sin uppsats, men jag kommer ändå fram till exakt samma slutsats som han, låt vara på lite andra vägar, andra metoder och mer mer insikt och personkännedom i ämnet, förvärvad efter mer än trettio års studier – och det är nog mer än de ynka 9 poäng, som unge herr Karlsson skaffat vid Karlstads föga ärovördiga lärosäte.

Herr Karlsson börjar nämligen med att utgå från den ökände ”forskaren” Fredrik Gregorius, en fanatisk kristen, som även på TV sagt att ”Asatroende inte tror på allvar”, att hela deras tro är falsk, därför att endast Monoteistiska religioner som kristendomen är att anse som ”riktig” religion och så vidare. Själv undrar jag som bekant vad som skulle hända, ifall en akademisk forskare i Sverige skulle behandla även Judendomen eller Islam på samma sätt, genom att i TV gå ut och säga med hög röst ”Nämen dom där tror nog inte alls på Allah på riktigt” , ”Alltså Bar Mitzva ni vet – helt klart mindre värt, alltså !helt utan att faktamässigt kunna underbygga eller sakligt argumentera för detta.

 

Alexander Karlsson är på sätt och vis ärligare än Gregorius, ty han erkänner i alla fall öppet sin kristendom. Han skrivet uttryckligen i sin uppsats, att hans etik och moral bara och endast bara baseras på Judeo-kristna begrepp, eftersom han avvisar allt annat och särskilt då ”nyhedendomen” såsom varande felaktig. Hans store lärofader i detta avseende är en rysk-judisk forskare vid namn Victor Shnirelman, som han uppger skall ha studerat den Slaviska nyhedendomen i Putins Ryssland, och förstås ha kommit fram till den på förhand givna slutsatsen att alla ryska ”nyhedningar” är rasister, antisemiter och mest skall betraktas som ett slags ohyra, som man saklöst kan arrestera eller ställa inför rätta. Förvisso har denne Shnirelman rätt, när han påpekar; att det finns n-å-g-r-a nationalistiska och våldsbenägna nyhedningar i dagens Ryssland, samt en hel del personer; som man alldeles definitivt INTE bör ha något att göra med, men det gäller i hög grad också de AFA-anslutna ”fornsedarna” i dagens Sverige.

”Jomenvisst ! Jag och lilla Mamma hyllar VÅLDSVÄNSTERN – Utmärkt moral och VÄÄDEGJUND framför allt !”

Utöver det hyllar Alexander Karlsson – som på goda grunder också kan antas ha en kristen bakgrund, och som vi sett är föga objektiv, när det gäller Polyteism kontra Monoteism, en annan judisk forskare vid namn Alan Mittelman från USA, och det är alltså bara i ett judiskt kontext, som han alls kan närma sig Asatron eller Hedendomen, ett förhållande, som jag finner ganska så märkligt, och en relativt udda akademisk ansats. (se Karlssons uppsats, stycke 1.1).

Därefter övergår herr Karlsson till att redogöra för den enda källan till hans uppsats – ett antal nummer av ”fornseds” sektens skäligen bedrövliga medlemstidskrift. Det är allt. Utöver ett enda felöversatt citat ur Hávamal, strof 11 (som han dessutom kortat ned till oigenkännlighet) innehåller hans uppsats inga originalkällor alls. Han uttalar sig kategoriskt om Asatro, men behärskar inte ens ämnet han ska tala om. Han har aldrig läst det, aldrig studerat det på allvar – precis som dessa satans ”fornsedare” !

Hela tiden, uppsatsen igenom, matas vi med rent felaktiga uppgifter om att ”forn sed” ska vara det största samfundet i Sverige (gapskratt!) och att ”Alla gudaväsen krävde någon form av offer för att kunna ge människor framgång i exempelvis barnafödande eller jordbruk”.

Detta är fullkomlig, överdjävla bullshit. Det gjorde de inte alls. I Hávamál – en mycket viktig källtext för den etik vi diskuterar här – står inte en enda förbannad rad om att blotande eller ”offer” ens skulle krävas, än mindre att man behöver tro på Oden i egenskap av någon Monoteistisk ”allfader” eller ens följa hans ”bud” eftersom där INTE finns några sådana budord, utan endast goda råd, som man i och för sig kan följa om man nu känner för det. ”Ráðumk þér, Loddfáfnir” upprepas ständigt, i strof efter strof. I Hyndluljöd uttrycker Freja den tanken, att hon blir glad över gåvor, tillbedjan och offer – hennes följare Ottar hedrar henne med en harg av enkel gråsten, till exempel, som han själv via hårt arbete, svett och möda har släpat ihop. Uppenbarligen är det tanken som räknas för Freja, inte stenens värde eller innehållet – som fortfarande bara är med möda ihopasamlad gråsten. Han utgjuter nötblod över Hargen, visserligen, men offret är endast symboliskt. Gång på gång lär vi oss genom Eddan att makterna nöjer sig med väldigt, väldigt lite, men att också ett enda äpple med en kärna – som i Hrafnagaldr Odins – ger en stor äppelskörd, ifall den behandlas på rätt sätt.

Detta är saker, som en kristen aldrig någonsin kommer att förstå. Att försöka förklara Eddans visdom eller budskap för en sådan människa, är som att försöka förklara Einsteins relativitetsteori för ett sjukt, efterblivet stackars barn med Downs Syndrom. Alla människor är tyvärr inte lika, och de har heller aldrig någonsin haft ”lika värde”. På sin höjd har de samma, av människor men inte gudar definierade grundläggande rättigheter, rätt till det slags liv som är lämpligt för dem, bland annat – eller enligt vad som står i FN:s högst allmänna, av människor påhittade deklaration om mänskliga rättigheter, men det är också allt.. Detta är i och för sig mycket sorgligt, djupt beklagansvärt och rentav tragiskt, men sanning icke desto mindre.

 

Vetande, och icke Tro. ”Veten I än, eller Vad ?” står det i Vóluspá…

Karlsson utgår också ifrån att Monoteismen på något dunkelt sätt måste ”samexistera” med Polyteismen, och att dessa två helt motsatta världsbilder alltså skulle vara förenliga, vilket är totalt omöjligt. Han förespråkar ”mångkultur” trots att detta aldrig någonsin varit den nyhedniska rörelsens mål – vårt mål är i själva verket detsamma som det alltid varit, och det är en värld utan Judeokristet tänkande eller Islam överhuvudtaget, dvs en helt självständig kulturkrets, eller i praktiken ett Sverige, där andelen Monoteistiska bekännare ligger långt under 10 % om ni frågar just mig – och sedan påstår, Herr Karlsson att ”mångkultur” (vad är det egentligen ?) måste vara en självklarhet, att det på något sätt ”måste” ingå i Hedendomen också, helt utan någon logisk motivering alls. Återigen frågar jag – varför det ?

Karlssons uppsats om ”fornsederiet” fortsätter som såhär:

Enligt Alan Mittleman finns det åtminstone tre typer av judisk etik i relation till Halakha (vilken kan sägas motsvara den kanoniska lagen och den islamska sharialagen) en liberal nytolkande förståelse, en regressiv förståelse samt en komplementär förståelse. Den förstnämnda liberala förståelsen framförs av Moritz Lazarus. Lazarus menar att judendomen i sig överensstämmer med den Kantianska förnuftstraditionen, men att den inte är synonym med eller underordnade denna medan judendomen närmast kan jämställas med etik. Lazarus gör i motsats till Kant inte skillnad på drift, känslor och moral utan menar att en känsla för det rätta och goda är en förutsättning för att kunna resonera sig fram till det goda och rätta. Att jämställa judendomen med etik innebär att den teologiska aspekten urvattnas. För att motverka detta framhävs Gud som den mest moraliske, snarare än den befallande upphovsmannen till vad som är gott vilket kännetecknar gudomlig voluntarism (Karlsson, s 12)

Förlåt att jag frågar, men vad ända in i glödröda Muspelheim har detta med Asatro eller Hedendom att skaffa ??

Om herr Karlsson nu alls skulle göra eller skriva en uppsats om just Nyhedendom, varför i Nifelhels förkättrade Svartalfer kan han då icke göra just detta ??

 

Kantiansk förnufsetik, om vi nu ska slå ned på just det, består bland annat av det mycket berömda Kategoriska Imperativet, eller gamle kristne, träige Immanuels (ej stavad c-u-n-t ) påstående om att ”handla alltid så, att själva grunden för ditt handlande alltid kan formuleras som en allmänt hållen lag”  men trots att liknande satser också återfinns I Hávamáls kärva livssyn, så kan man inte reducera hela hedendomen till detta enkla påstående, därför att det i vissa situationer inte finns, och heller aldrig kommer att finnas några ”allmänt tillämpbara lagar”. Själva tillvaron är mångfacetterad, särskilt för oss polyteister. Den är inte förutsägsbar eller en gång för alla bestämd av någon skenbart ”allsmäktig” gud, därför att det vi kallar Urds Väv hela tiden förändras, och någon förutsägbarhet finns således icke.

Karlsson lallar och dillar vidare om sina Judiska begrepp, ungefär som detta är den enda måttstock, som han tror att han kan bedöma en helt väsensfrämmande kulturkrets på. Bland annat tror han – gravt felaktigt – att ”Tio Guds Bud” skulle kunna återfinnas i Asatron. Detta felaktiga påstående grundar han på utsagor från en person vid namn ”Aldo Gartz” (som jag förvisso känner personligen, han är en fd mentalskötare och numera trä-hantverkare bosatt i Bagarmossen, men det är inte därför jag känner honom) som skall ha satt samman något som kallas ”nio nycklar till fornsedens etik”.

Alexander Karlsson har inte brytt sig om något kritiskt tänkande, någon källkritik eller någon vidare akademisk forskning överhuvudtaget – förutom vad gäller just judendom, som nog inte alls hör till ämnet.

Om han bara kunde sitt ämne, skulle han veta varifrån dessa påstådda ”nio nycklar” kommer ifrån, och vem som hittat på dem. Det skulle kostat honom fem ynkliga djävla minuters googlande på Wikipedia, högst – inte mer.   Hade den stackars Herr Karlsson verkligen inte tid med detta, när han skulle skriva sin uppsats på nio poäng, eller var det så att tankeförmågan tröt för honom, mitt i det allmänna ”forna” juderiet ??

”Kognitiv Dissonans !” – Så fungerar den…

 

”The nine noble virtues” (”fornsedarna” snodde ett sk ”Odinistiskt” bibelord rakt avtrots att de även påstått att alla Odinister är rasister – något jag själv redan motbevisat) är ett klumpigt, engelskt försök att ”koka ned” hela Hávamál till något den inte alls omfattar, och inte alls kan sammanfattas som, förfalskat och förfuskat av två unga herrar vid alias Stubba och Håskuld borta i England, anno 1974.

Deras bisarra påståenden var aldrig någonsin ”sed” och heller aldrig någonsin ”fornt” utan bara – deras eget ”hittepå” eftersom de i likhet med den brittiske fascisten Oswald Mosely ville ha en hednisk motsvarighet till ”Tio Guds Bud” – något som aldrig funnits i verkligheten, och aldrig någonsin heller kommer att finnas. Om vi nu nödvändigtvis måste hålla oss till just Judendomen som enda värdiga måttstock, och den enda tänkbara grund, varpå nordisk hedendom alls kan eller får bedömas, så måste jag säga att herrar Stubba och Håskulds klumpiga försök vore som att ”koka ned” hela Talmud till ”Tio Guds Bud” utan att ens – som den betydligt vettigare Martin Luther – inse värdet av en förklarande ”katekes” vilket ändå min mångårige vän Gartz åtminstone gjorde – eller försökte göra…

Problemet är naturligtvis, att Talmud innehåller oerhört mycket mer än så, på samma sätt som Hávamál har inte mindre än 164 strofer – och dessa kan icke förkortas ned till tio enkla ”sanningar” – för då gör man våld på hela texten, utelämnar, felöversätter och förvanskar…

Alexander Karlsson haltar hela tiden, och han förmår aldrig någonsin höja sig över sin kristna svada eller ”kyrkofädernas etik” som han talar sig varm för. I fallet med ”forn sed” utgörs väl närmast dessa ”fäder” (eller snarare Hyrrokins avföda) av en person med namnet Henrik Hallgren, som hela tiden hävdar att Hedendom skall vara en politisk rörelse som Miljöpartism (i stort sett alla ”forn seds” företrädare har intima kopplingar till det6ta parti, dock ej den nyssnämnde Gartz) samt att ”droger ger många värdefulla andliga erfarenheter” (direkt citat från forn seds fd debattsida – vilka erfarenheter då, om jag får fråga) och de föraktar helt parlamentarismen som idé, utesluter personer som påstås ha haft eller har sympatier med vissa Rikdsagspartier ur sin rörelse – samtidigt som de själva – löjeväckande nog – påstår att de är ”demokratiska” och tror naivt, att innehållet i deras tro eller Gudars och Makters egenskaper är något som de i gammal god 70-tals maoistisk anda kan sätta sig ned och majoritetsrösta om, som om man skulle kunna rösta fram att 2 +2 =3 eller möjligen 5, och sen få alla att tro på detta. Rörelser som kastar ut all kunskap och tusentals år av verklig tradition rakt ut genom fönstret, och sedan kallar sig ”forna” i huvudet ger jag inte mycket för, hursomhelst. Inte heller ger jag mycket för helt okunniga personer, som naivt nog utser sig själva till ”Riksgydjor” eller dylikt, och som svassar runt i sin totala okunnighet, medan de låter framställa sig som ”översteprästinnor” och orakel med ett demokratiskt mandat av ungefär tio stycken vilsna kristna själar, som i likhet med Alexander K aldrig någonsin begripit vad verklig hedendom är för något…

Ett annat problem med krian från Karlstad, är att Alexander Karlsson alldeles uppenbart tror på en Monoteistisk ”Naturrättsfilosofi” och förväxlar Hedendomens ord om lag och rätt som det högsta goda med någotslags religiös ”sharia” av mellanösterntyp. Men hedendomen fungerar inte så. Visserligen medger jag, att det som kallas ”den gyllene regeln” också återfinns i Nordisk Hedendom, liksom i de flesta Polyteistiska regler (jag har själv redan bevisat det – se i mitt artikelarkiv här ovan) men det visar oss bara, att förstadiet till det kategoriska imperativet och det vi kan kalla ett modernt rättsmedvetande, också kan utvecklas i kulturer och kulturkretsar, som aldrig någonsin haft det minsta gemensamt med kristendomen. Se på Japans shinto till exempel, en naturreligion som herr Karslsson nog inte har studerat så särskilt djupt – det har förresten inte jag heller..

Naturrättsfilosofin återfinns inte alls i Eddan. Den utgår från att det vi kan kalla ”rättvisa” en gång för alla är absolut fast, förutbestämd utav den allsmäktige guden, och att denna ”rättvisa” sedan liksom kan komma nedsinglande i Midgårds dalar likt snöflingor, där ett lika allsmäktigt prästerskap eller jurist-skrå skall få lov att ha ensamrätt på den.

Men det är inte så det funkar. Det är inte så det är.

Asatrons och Hedendomens bild av rättvisa ska inte blandas ihop med religiös lag, sharia, ”väädegjunds” prat eller andra dumheter. Det står klart och tydligt utsagt i Eddan och Vóluspá, att Asarna var dag går till sina domarsäten, där de skipar rätt, men det betyder inte alls, att denna ”rätt” är stel och oföränderlig, utan den förändras hela tiden, ty man måste ”lag göra, lag tälja, lag kunna och lag säga” likaväl som de berömda orden i Hávamáls 144:e strof, de som säger att:

Veistu, hvé rísta skal?

Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?

Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?

Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?

Veistu, hvé sóa skal?

angående runornas, skriftens och tänkandets uppkomst och kognitiva innehåll – och därmed också själva grunden för den andliga förståelsen. Det här är praktisk rättsfilosofi, inte alls naturrätt. Jag har påpekat det gång på gång, även för de som inte alls kan någon norröna. ”Bidja” är inte alls samma sak som det kristna konceptet att be, etymologiskt besläktat med ”prijan” utan bud såsom i budskap, befallning, ja order. Och tillvaron är icke förutsägbar. Makterna ändrar sina domslut, allteftersom nya sakomständigheter skapas, som tidigare inte fått plats i Urds väv – eller kausualitetens universum.

Detta kräver kraft att inse, och vissa, som är helt fångade i sitt kristna tänkande, och helt saknar förmåga att kunna se tillvaron på ett annat sätt, likt Alexander Karlsson och många andra, kommer förmodligen aldrig utvecklas så långt under hela sin livstid, att de ens kommer i blotta närheten av att förstå det. För att detta betraktelsesätt skall kunna fungera – rent praktiskt sätt (våra förfäder var om någonting just praktiska människor, inte långskäggiga judiska profeter på en fjärran bergstopp i öknen, omgivna av idel bräkande får och getter) måste vi först definiera, vad moral och etik faktiskt är till för, och varför den alls behöver skapas.

Vi kan heller inte nöja oss med någotslags allmän policy, i stil med att ”Nej men VÄÄÄDEGJUNDEN e, att på detta hotell får man endast säga och göra snälla saker” utan att först ha definierat, vad vi i så fall alls menar med begreppet ”snällt” eller ”rätt”. Inte heller kan vi nöja oss med någotslags ”dygdemoral” eller ”förfädersdyrkan” som vissa tror – Alexander Karlsson har i sin uppsats till slut lovat, att han skall undersöka den generella dygdemoralen i en hednisk organisation, benämnd NAS (också detta får mig verkligen att brista ut i de ljudligaste gapskratt – varför ska jag förklara någon annan gång) för det är inte Asatro det heller.

Det finns ingen ”dygd” ingen generell ”heder”, ingen Naturätt.

Glöm alla sådana begrepp, och glöm dem med en gång. Det finns inget kategoriskt imperativ, utan här måste vi göra det bästa med tanke på omständigheterna, men det innebär heller inte ”generell odygd” om nu någon trodde det.

Vi kan inte stämma personer runtomkring oss för ”värdegrundsbrott” eftersom det inte är definierat i lag, inte heller för ”brott emot generell policy” om vi inte vet vad policyn i så fall ska vara, eller om vi inte ens definierat vad den innebär. Jo – förvisso är ”dygd” något bra, efter hur ordet låter – men än sen då ? Kan vi då mäta och rannsaka vår nästa, och säga att ”jag är dygdigare än du – så det så !” eller ”du däremot är ett ohederligt djävla svin, och en skam för din ras tillika...”. Först måste vi i så fall åter definiera, vad ”dygd” alls innebär, och varför någon nu skall anses vara i besittning av det. Rätten sitter icke alltid i spjutstångens ände, säger jag eder, men den har dygd, som överlever – eller som handlar så, att han demonstrerar en generell princip – inte för att införa en allmän lag.

En modern rättsstat bygger på att brott kan sonas, och en fungerande religion på att eventuella synder, tabubrott, värdegrundsbrott, obevisade påståenden eller rena lögner blir förlåtna – eller aldrig upprepas…

Vi får väl hoppas att även Alexander Karlsson lär sig, och det tror jag förresten förvisso att han gör, ty hans nästa kria blir säkert riktigt bra, nu när han genomskådat och synat hela fornseds-bluffen, vilket är hans störta och genomgående, mest centrala slutsats.

Och den som har sina öron till att höra, han höre...”

Sela.

 

Om min Värdegrund

Ja kära läsare, Värdegrundsdebatt tycks alltid vara populärt, och jag tänker därför nu redovisa den speciella värdegrund som jag själv, och i viss mån den moderna Asatron utgår ifrån. Tänk er hela mänskligheten, som vore den en låda med frukt, ungefär som den catering-frukt, de fruktkorgar och annat som numera översvämmar svenska företag och arbetsplatser av alla storlekar, former och branscher.

Så snart ni besöker en kiropraktor i Södertälje, en tvättinrättning i Borås, Älvsjömässan, Arlanda Flygplats eller Bulten Brutals direktionsrum i Hallstahammar, ja nog fan står fruktkorgen där, redan i farstun !

Vi vet alla att dessa fruktkorgar hela tiden är uppbyggda på exakt samma sätt, med mycket likartat innehåll. I huvudsak finns det några olika typer av frukt, dvs vindruvor, bananer, äpplen eller apelsiner. Stundom finns där numera även pittoreska inslag, typ carambola eller rent av kokosnötter, som ingen kan krossa eller ens svälja, men för det mesta förekommer bara exakt de typer av frukt jag räknat upp, men aldrig  aldrig  aldrig någonsin några andra.

Vi vet också allt om våra landsmäns och medmänniskors beteende, oavsett ras, kön, religion, politisk åskådning och andra faktorer. Likt en hord av svultna björnar eller svin kastar de sig över fruktkorgarna, så snart det blir dags för kafferast eller hemgång, och äter vad som finns.

Först sväljer de alla vindruvorna eller russinen i kakan, sedan övergår de till bananer eller möjligen äpplen, och även björnarna på Orsa Djurpark eller minigrisarna på Skansen bär sig i detta avseende åt precis som oss människor, det vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag dessvärre fått se och tyvärr bevittna även detta.

Kvar till sist blir apelsinerna, för det är de frukter som smakar syrligast eller surast, och det är något som ingen människa eller inte ens ett svin vill befatta sig med, av någon anledning.

Överallt i Sverige är det ändå precis likadant – apelsinerna ratas, de blir alltid alltid ätna sist, så är det bara. Se efter själva – så får ni se – eller gör ett litet socialt experiment och ställ dit en fruktkorg själva får ni se – men gör mig den tjänsten att ni då inte helt bokstavligt talat förgiftar frukten, eller preparerar den på något sätt, utan som sagt fyller den med i alla fall tämligen välsmakande, goda och läskande frukter.

Oavsett vilken plats i Sverige ni sedan besöker, slår jag fortfarande vad om en sak.

Apelsinerna blir ändå alltid ätna absolut sist, därför att ingen, absolut ingen vill ha dem – utom apelsinätarna, och en verklig apelsinätare är som en Hedning, en Asatroende, en sådan som kan svälja nästan allt, och lida och fördraga det mesta. En verklig plåtmage, med andra ord.

Jag är alltså utrustad med plåtmage, och en oföränderlig tro på att om livet hela tiden ger mig apelsiner, apelsiner och apelsiner i mängder, ja då kan just jag också bereda en enkel och välsmakande apelsinjuice av allt detta mänskliga elände, och använda hela detta berg av mänsklig fallfrukt, ”alternativmänniskor” av alla sorter och mycket bisarra specialbegåvningar på bästa sätt, och skapa mig en oövervinnerlig armé av det berget, till och med.

Göra folk av dem, alla dessa folkhemmets ratade barn. Alla de, som av någon konstig och underlig anledning alltid valt absolut sist i brännbollslaget, alla de som ohjälpligt ratats på äktenskapsmarknaden, eftersom de antingen är fula som stryk, skadade på något sätt eller helt enkelt dumma i huvudet. Inga större sociala begåvningar på något sätt, inga försäljartyper precis, ingen villa, Volvo och vovve för dem inte.

Mitt förtroende är mycket lätt att vinna, ja extremt lätt, eftersom jag alltid inledningsvis försöker tänka och känna det bästa om alla människor jag möter. Men mitt förtroende är ännu lättare att förstöra, rasera och obönhörligen få kasserat, för jag har varit med om många, många besvikelser, förödmjukelser och fördömmanden här i livet, eftersom jag är Asatrogen hedning – och som varande sådan möts man alltid av fördomar och diskriminering, av en typ som de käcka äpplena, vindruvorna och bananerna i livets fruktkorg aldrig aldrig någonsin kommer att förstå.

Att gulla, dalta och jamsa med vissa minoritetsgrupper är förstås mycket inne i dagens Sverige, men det skall vara rätt sorts minoritetsgrupp, och kanske är det där carambolan eller kokosnötterna kommer in i bilden – eller ska vi säga fruktkorgen.  Det skall vara ADHD HBTQB, muslimer och vad som passar i åsiktskorridorerna, men aldrig någonsin svenskarna, de intellektuella, aldrig någonsin de udda tänkarna, frifräsarna, ensamvargarna eller skaparna.

De med tävlingsinstinkt eller vilja till förändring eller de som faktiskt kan göra Världen bättre räknas inte för den gamla Socialdemokratiska Nomenklaturan, eller den Gröna Vänstern, lika lite som ”Svenska” Kyrkan eller några Mainstream-religioner.

De vill ha viljelösa kräk, nedslagna offer att ta hand om, sådana som ändå ligger ned och aldrig kan resa sig igen, helst gamla tjackpundare, rumänska gatukorsningar, hustrumisshandlare och de med annan beroendeproblematik kanhända, eller fd kriminella, sådana som kan sjunga med i just deras lilla frälsningskör och visas upp som ett exempel på stor och uppenbar vidsynthet vid rätt tillfälle inför Tv-kamerorna, och därmed sannolikt hjälteförklaras, men definitivt inte de människor som försöker tänka och skapa samt göra något  själva, utan att anamma någon viss sekteristisk ideologi.

Min värdegrund är helt annorlunda. Den är så att säga som den hos en gamla tidens Fanjunkare hos Dalregementet ungefär. Så är jag, liksom; och jag blir heller aldrig någonsin mera än just så och bara så inför Världens ögon.

Fanjunkarn står där på sin kaserngård, och så säger han lugnt och tryggt:

Jaha pojkar (eller flickor). Glöm inte bort att komma ihåg följande:  Det ska ni veta om livet, att skjutvapen är förfärligt farliga – i synnerhet när de är laddade…

Därmed inleder han sitt utbildningspass, utrustar var och en med ett gammalt Mausergevär och fem patroner, och ifall allt går bra – vilket det nästan alltid gör och alltid gjort i alla år ; återvänder truppen redan kl 1830 till kasernen, där det vankas fruktkorg istället för kvällsmål efteråt.

Fanjunkarn talar aldrig om några flaxande ”hens” – det ordet finns inte alls i hans vokabulär, för han har bara läst folkskolans biologibok och tror att det finns ungefär två kön, och därmed jämnt – längre än så sträcker sig hans vyer inte. Han talar inte om så mycket annat heller, utan håller sig för det mesta till de ämnen han verkligen behärskar, även om han unnar sig ganska udda intellektuella utflykter i det blå emellanåt.

Han är absolut inte kompromissvillig ifråga om vissa ting, ty hans uppfattning är klar, och av rent säkerhetsmässiga skäl tillåter han sig inga alltför stora deviationer ifråga om utbildningsmålen eller annat, han har så att säga etablerat en viss rutin, men kan mycket snabbt röra sig utanför sin komfortzon om det blir nödvändigt, och Gudarna nåde den stackars elev som vänder bösspipan åt fel håll, eller annars hittar på rena tokigheter !

Fritt ska man tänka, men det ska också vara rätt; och kom ihåg att försöka träffa mitt i målet eller åtminstone få tavelträff, och helst också att sikta !

Ni ska nu inte göra er alltför långtgående idéassociationer om dessa tankars ursprung, dess egentliga grund eller något annat, för nu använder jag dem på mitt eget sätt – jag har ju sagt att jag är som en gammal fanjunkare ungefär, och då passar också dessa tankar ovanligt bra.

Er hudfärg, civilstatus, religiösa åskådning, politiska uppfattning, nationalitet eller yrke skiter jag för ögonblicket fullständigt i, för det angår mig inte ett dyft i det aktuella sammanhanget.

Detta var allt jag ville ha sagt er, när jag inledde min betraktelse med en text om livets fruktkorgar.

Jag är en folkets man – och något annat kan ni inte vänta er, från just mig.