Mera om Växternas Magi till Midsommar..

Midsommaren, denna för oss Nordbor och Svenskar så centrala fest, närmar sig. Under tidigare år har jag behandlat hur etnologer konstaterat att det ursprungligen var nio örter eller blommor som dolde sig i den bekanta spådomsleken med blommor under huvudkudden vid årets kortaste natt, även om man senare sagt att det skulle vara sju. De som följt med i den här bloggen en längre tid och följt Hedniska Tankars Runskola vet också, att nio är Odens tal och siffran för Naud-runan, som också är Ödets och Odens runa; likaväl som att sju är ett tal för Freja – vi talar ännu om den sjunde himlen – och Wynjorunan, som förvisso är nyttig i ett visst slags magi. Borta på bloggen ”Ett häxhem” nämndes nog oavsiktligt och som någotslags kompromiss åtta häxörter inför Midsommar, men jag orkade själv inte omtala vartill Gråbo, Johannesört och till slut Maskros är nyttiga, senast jag skrev om saken.

TÄNK PÅ ERA GÖROMÅL – DRICK EJ MERA ÄN NI TÅL… Själve Putin har i TV uppmanat sitt ryska folk till måttlighet, och ”svenska” dryckesvanor… Varför följer inte DU också LEDARENS kloka beslut ??

Min egen Midsommar tänker jag som sagt fira ihop med mina anhöriga, och de som är mig kärast; men inte den pöbel, som gjort sig garanterat oförtjänt av mitt kultiverade sällskap. Precis som den ryske Presidenten är jag en man av måttliga dryckesvanor, men på nationella festdagar anser jag att det är en religiös plikt att dricka ett litet kvantum brännvin för mig som sann hedning och Asatroende. Jag vet, att också Presidenten av Svitjod hin Mikla – som det en gång hette – också i sitt hjärta känner likadant, ty – tro mig tro mig – han är en god man ! Däremot har vi svenskar större anledning att sova mindre lugnt om nätterna ifall vårt grannland i Öster leds av sådana, som snart kan efterträda honom – men det är en annan historia.

I och med att jag nämnt brännvinet, kommer vi också in på brännvinskryddorna, och då är Mansblod eller Johannesört den första växt, vi behöver ta hänsyn till.

Johannesörten, Hypericum Perforatum, innehåller ett ämne kallat hypericin, vilket gör människor överkänsliga för ultraviolett ljus, men som underligt nog också påstås ha antidepressiv verkan. Hypericinet förstörs av alkohol, och att sätta Johannesört på brännvin gör man främst för den blodröda färgens skull – man får fram den redan genom att gnugga daggvåta blommor i händerna efter ett sommar-regn, men det känner ni nog alla redan till. Mansblod eller Mannablod var och är det enda riktiga svenska namnet på örten, och som jag sade, så ansågs den växa på gamla slagfält eller forngravar, speciellt i Roslagen, där man skall ha lagt den på sår – visserligen är johannesörten svagt anticeptisk, precis som en hel del växter i den svenska floran, och även ett svagt bitterämne, men det gäller nog de flesta medicinalväxter. Förutom att redan plockning och gnidning med Johannesört ökar hudens ljuskänslighet är den fullständigt ofarlig, och ett ofta prövat recept är att torka den, och sen göra en infusion av två teskedar torkade blad i 1,5 dl vatten, eller mera vid behov. Som sårtvätt är det inte alls särskilt bra, trots vad som står i medeltidens kristna örtaböcker, men dricker ni infusionen på kvällen, ska ni finna att den har en viss muskelavslappande och sömngivande effekt. Härav haver mången blivit hjälpt, det säger jag er..

Vapensköld för ”Doktor Allvetande” enligt den tyska sagan…

 

Gråbo, Artemisia Vulgaris är en ganska oskyldig växt den också – för de som inte är allergiska emot gråbopollen, och därmed antagligen emot maskrosor och selleri…Dessutom, intressant nog, innehåller Gråbo ett ämne kallat Thujon, som också finns i den nära släktingen Artemisia Absentum, alltså Malört – som Absint görs av – och som i ren form, destillerad och ihop med sprit, blir ett starkt nervgift – varför 1890-talets franska absinth inte finns i handeln längre.. Men Gråbon, spridd över hela norra halvklotet och närmast ett ogräs, är också släkt med maskrosen och hör väl hemma ibland häxörterna, trots att halten av thujon inte alls är lika hög som i Malörten – någon giftverkan får man nämligen inte, i torkad form, färsk eller hur än man behandlar plantan, och tur är väl det…

I en bok, utgiven av den förfarna och beryktade trollpackan Ritva Herjufsdotter i Dals-Långed finns citat ur munken Henrik Harpestrengs läkeböcker från det danska 1200-talet, och han skrev som såhär, skam till sägandes:

Artemisia Gråbo, dricker kona som dött barn haver i sig, då går det ur henne. Gråbo gör att man kan pissa. Kvinna som ej kan få barn skall äta den med ättika, stött väl smått och silat genom rent kläde uti rena grytor och dricka, så föder hon nog till sist. Har hon ont sedan, sjudes gråbo i vatten och bindes ovan naveln med linklut i en timma, det hjälper nog. En man som har skälvan kan äta gråbo i tre dagar, sen får han bot !

Där hör ni ju själva ! Inom parantes var det nog ganska tråkigt för en munk att hela tiden bli eftersprungen av allehanda lösa konor, med idel kvinnliga problem. Själv misstänker jag att Henrik Harpestreng, som ju var kunglig livläkare åt Erik Plogpenning, en kung med fyra hustrur – varav flera samtidigt – egentligen var hjärtligt trött på detta, och ordinerade gråbo för lite allt möjligt. Den förträfflige överlevnadsexperten Stefan Källman skriver mycket om Inuiternas bruk av Gråbo på Grönland – att Gråbo där också blev en stor läkeväxt, beror väl på att det finns få växter som tål grönländskt klimat överhuvudtaget, och att eskimåfolken gjorde som Tjucktjerna i Sibirien vad gäller vanlig bladvass – de hittade på tusen och en användningsområden för den…

Gråbo har trotts vara bra för lite allt möjligt…

Han berättar en historia – utan källhänvisning – om en ung inuitkvinna som hade blivit biten av en slädhund och fått variga, infekterade år –  slädhundar och sälar är faktiskt de farligaste djuren i Arktis, så när som på isbjörnen, och det beror på köttätande djurs dåliga munhygien… Hon skall ha doppat handen i en kall bladmassa gjord på kokade Gråbolöv 3-4 gånger per dag, och efter en halv vecka skall infektionen ha upphört. Det är sant att Gråbo har antiseptiska egenskaper om man gör tvättvätska av den, men den är långtifrån den enda Nordiska växten med de egenskaperna. Källman rekommenderar den för brännskador, utan att säga att det då är första gradens brännskada det är fråga om, och råder sina läsare att smeta hackadde gråboblad och fett på brännblåsor, men har man andra eller tredje gradens brännskador eller öppna sår bör man säkerligen vara försiktig, att smeta växtdelar i dem är inte att tänka på; även om växterna befriats från jord och kokats rena. Vikingarna behandlade öppna brännsår med tunna linnebindlar, doppade i bivax. När bivaxet kallnat, strök man på honung (som också är antiseptisk i sig) på linnebindlarna, och behandlade öppna brännsår med det – bivaxet och honungen gjorde att förbandet inte klibbade fast i såret, som lätt kunde infekteras annars.

Se upp för Gråsälen ! Den bits och är vanligtvis mycket ful i mun – men allmänheten fodrar väl borstade säldjur nuförtiden…

Jag har en gång i mitt liv provat den metoden, när det gällt att behandla en person med kraftiga brännsår i en öppen träbåt. Det vikingatida knepet fungerar faktiskt, i brist på riktiga, moderna brännskadeförband som bygger på exakt samma princip, och måste hållas fuktiga i foliepaket. För övrigt är behandling av brännsår i en miljö, som kännetecknas av skit, tjära och trä samt smutsigt vatten en av de svåraste uppgifter man kan ge sig på som ”sjv-man”, första linjen… normalt sett skall man ha fullt utrustade förbandsplatser eller sjukhus för sådant där – men vad gör man om man inte kan transportera en person bakåt – och det inte längre finns någon uppsamlingsplats för skadade överhuvudtaget ?

I en miljö som den här behövs gråbo i skeppsapoteket…

Det sägs att gråbo i stora doser kan ge skakningar, kramp och huvudvärk om den äts, men det gäller inte i infusion. 1-2 nävar av den hela växten räcker, bara man kokar den 10-15 minuter, låter den svalna och doppar bandage eller lindor i tvättvätskan. Delar av gråbo eller växter skall aldrig ligga direkt emot såret. Som te – vilket ska vara matsmältningsbefrämjande – tar man lika delar gråbo i vatten, dvs 1 kg för 1 liter, 100 gram för en deciliter osv. Mot brännskador används bladmassa – bladen, fint rensade, lägges i ett kärl och så häller man vatten över så det precis täcker, och kokar sönder dem till en gröt, som sen får kallna. Den används till att doppa fingrar och händer i, vid infekterade sår, som inuiterna gjorde, eller emot insektsstick, vilket har provats, och hjälpt mången. Lär er nu detta !

”Fältsjukvård” – När den är som bäst….

Den vanliga maskrosen (Taraxacum Vulgare) är inte nämnd i medeltidens eller antikens läkeböcker, och forskare antar faktiskt, att den inte ens fanns i Europa på Vikingatiden – vilket är ganska anmärkningsvärt. På en nu borttagen sida från nätet lär Svenska Botaniska Föreningen ha skrivit om saken, och det sägs att alla underarter av maskrosen kommer från Mindre Asien och Mena-länderna – och likt ett annat fult och besvärligt ogräs, som benämns islam, har den sedan spritts över Europa sedan 1400-talet och framåt...

Att maskrosblad kan ätas – så länge de är späda – och att maskrosens rot – ifall man kan dra upp den hel – kan torkas, rostas i ugn och malas till kaffesurrogat, känner de flesta svenskar till sedan 1920-talet – och eftersom den är släkt med gråbon, ska den också ha urindrivande egenskaper – precis som vanligt kaffe. Tar man mjölksaften av maskros – som innehåller naturligt latex och sägs kunna förädlas till gummi (här har IG Farben och grabbarna en uppgift, antar jag !) och penslar på vårtor – då den är svagt etsande – lär de gå bort så småningom, ifall man blandar med vanlig hudkräm, har jag hört – men om också Miljöpartister – ett annat fult ogräs – kan fås att försvinna så lätt, vill jag låta vara osagt, för den metoden att doppa och pensla dem med hudkräm, har jag ännu icke prövat.

Källman, slutligen, säger att maskrosens rot är den mest kolhydratrika i hela naturen, och att man kan laka bitterämnena ur den genom att lägga 5 mm stora bitar i vatten i 90 minuter, så byta vatten några gånger och till sist koka rötterna 20 minuter till soppa, eller använda dem som färs till maskrosbiff. Pröva det, den som vill och kan – eller som vill lägga energi på att rensa maskrosor, skölja och koka i en halv dag, innan det blir dags för att äta..

 

Annonser

Dagens подхрукивают – Samfundet Särimner belönar Vladimir Vladimirovitj Putin

Igår, denna Tors Dag har den ryske Presidenten, ingen ringare person än vår käre granne, Vladimir Vladimirovitj Putin, traditionsenligt hållit sitt tal till den ryska nationen, enligt vad Svenska Dagbladet ger oss upplysningar om. I Harbadsljod, det gamla Eddakvädet, omnämns Tor eller Perun med orden ”Mannar all herliga mannast” och det är ord vi också kan använda om President Putin själv. När vi nu talar om ordval, så är Putin sedan länge ansedd som en mästerlig brukare av det ryska språket, och ibland brukar han uttrycka sig med vitsar och genom nya ord. Så också igår, då han sagt, att USA:s allierade i Väst, подхрукивают eller Podkrivajot med Washington, eller ”Medgrymtat” med President Trump, alltså ett ryskt ord som i internationella media översatts med ”oinking along with”.

Vi inom Samfundet Särimner är nu av den uppfattningen, att den Ryske Presidenten lyssnat på vårt budskap, och förstått oss. ”Gåva kräver att gengåva gives”, detta är det första av Hedendomens och asatrons alla bud, även om vi inte har såvärst många av dem. Vår käre granne, Valdimir Vladimirovitj, kommer hädandefter att hälsas som en av ”Nashi” eller ”de våra” på ryska (tillika är det titeln på hans partis ungdomsförbund) och detta skall han inte ha gjort för inte. Vi drar oss också till minnes alla de gånger då han infriat våra högst personliga önskningar i det förgångna, och i kraft av sin politik uppfyllt dem.

Som Anna-Lena Laurén – en av DN:s vettigare och mera sanningsenliga journalister påpekat – finns det i Ryssland en tradition liknande den gamla svenska med att ”Gå till kungs” som funnits ända sedan Tsarernas tid. Vilken medborgare som helst kan vända sig direkt till Presidenten, genom att skriva ett personligt brev till honom, på samma sätt som man tidigare skrev till Tsaren. Om medborgaren då har någon berättigad fråga, eller vill påtala några missförhållanden, kan Tsaren respektive Presidenten då personligen ingripa, och genom ett enkelt beslut rätta till dem.

Och så har faktiskt skett, historiskt sett. Ni som följt med i den här bloggen ett bra tag erinrar sig kanske vad som hänt ifråga om vissa fångars frisläppande under en av Ukraina-konfliktens mest intensiva faser.  Dessa händelser ligger nu fem år tillbaka i tiden, och inträffade under Putins tredje presidentperiod, som nu avlösts av en fjärde, som kommer att vara minst fram till år 2024. Vi skriver inte mer om dem, men noterar, att vi två gånger fått våra synpunkter beviljade och tillgodosedda, vilket vi med rätt eller orätt alltså upplever, att vi har Presidenten högst personligen att tacka för. Således önskar vi oss intet mera, för att ha skrivit till höga vederbörande två gånger är oss fullkomligt nog och övernog, vi skriver inte någon tredje gång; och några personliga sammanträffanden behövs inte heller, då vi är medvetna om att Rysslands president förstås är en upptagen man, som har mycket att göra. Vi erinrar oss hur ryska motorcykelklubbar utsett Vladimir Putin till en ständig medlem under smeknamnet Abbadon, alltså förstörelsens och hämndens renande ängel, och vi 700 medlemmar i Samfundet Särimner vill förstås inte vara sämre.

”We have said it before – and We’ll say it again !”

Härmed tilldelar Samfundet Särimner Rysslands President, Vladimir Vladimir Putin, vårt stora pris för 2019, och ger honom dessutom äretiteln av ”Vår Höge Beskyddare” med vilken vi kommer att hälsa honom i de flesta officiella sammanhang. Hade vårt eget land en ledare som Vladimir Vladimirovitj, skulle mycket vara vunnet. Tyvärr har vi år efter år fått se, hur den svenska Nomenklaturan schackrar, luras, manipulerar och kivas om makten, och medan Ryssland hela tiden haft en stabil majoritetsregering, har Sverige bara haft svaga minoritetsregeringar under rena stolpskott till politiker som Annie Lööf, Stefan Löfvén eller Fredrik Reinfeldt.

Vore vi ryssar, skulle vi utan tvekan rösta på Putin. Men, nu är vi förstås inte ryssar utan svenskar, och som svenska medborgare har vi därför ibland varit tvungna att göra motstånd emot Ryssland, även om vi aldrig skulle drömma om att kritisera Presidenten personligen. Genom tusen år av historia har Ryssland och Sverige till största delen och i de flesta år varit fiender, trots att varken det svenska eller det ryska folket velat ha det så, eller på det viset. Sveriges historia och kulturella identitet har under alla tider till stor del färgats av det faktum, att vi varit tvingade till att slåss för vår nationella överlevnad emot detta eviga Ryssland, men låt oss säga, att vi gjorde det aldrig med glatt hjärta, utan i sorg, lika mycket som i vrede. Under den tid som Putin varit President, däremot – han är nu inne på sin fjärde period, som alla vet – har Rysslands och Sveriges relationer kännetecknats av den djupaste fred, och tack vare Putin har vi alla kunnat sova lugnt om nätterna, diverse utrikespolitiska skärmytslingar till trots – men i det stora hela har vi haft fullständig fred, och det ska vi vara tacksamma emot Putin för. Trots vad vi fått läsa i våra egna media, är det inte Vladimir Putin som är den stora faran. Faran är istället vad som händer, när det moderna Rysslands mest långvarige ledare till slut faller ifrån, och inte mera leder sitt land. Då har omvärlden verkligen skäl att oroa sig. Vad skulle till exempel kunna hända, om Rysslands kärnvapenarsenal kom i händerna på en aggressiv galning, som Vladimir Zhirinovsky, till exempel ?

Putin ombord på den kärnvapenbestyckade kryssaren ”Peter den Store”. Hans vapen är riktade även mot Sverige, men vi är fortfarande inte huvudfienden

Ifall aggressiva galningar – ingen nämnd och ingen glömd – nu kunnat tillvältra sig presidentämbetet i någon eller några av Jordens mäktigaste stater, är det i alla fall inte i Ryssland de har makten. Putin har hela tiden behållit sitt lugn, och när Ryssland har drabbats av ekonomiska sanktioner, har han bara satt sig ned och inväntat bättre tider. Putin klargjorde igår detta i sitt senaste tal till nationen med all önskvärd klarhet. Europas länder kan inte lita på USA:s stöd i händelse av konflikt, och vi vet alla att de kärnvapenlager och de Iskender-medeldistans missiler som finns lagrade i Kaliningrad Oblast och Sankt Petersburg-området också är riktade emot Sverige, även om Sverige för Rysslands del aldrig varit huvudfienden. Sverige har nu skaffat sig ett ytterst litet fåtal amerikanska Patriot-missiler, som är vår enda reella chans att skjuta ned ryska missiler, ifall attacken på vårt land kommer. USA sade upp begränsningsavtalen först, till följd av Trumps ständiga klavertramp och obalanserade agerande, och där har också Putin fullkomligt rätt. Hade det inte varit för Trump, hade det aldrig inletts någon ny missilkapprustning och den återgång till kalla krigets förhållanden som rått de senaste två åren, hade aldrig blivit av.

Ryska media har felaktigt framställt Patriot-missillerna som ett tänkbart hot emot Ryssland, fastän alla vet att de skulle falla ned i havet flera gånger om, och aldrig någonsin haft någon sådan räckvidd, som ens skulle föra dem i den avlägsna närheten av ryskt territorium – allt vad de är till för, är att möta ett direkt ryskt angrepp, från sjön eller i luften. Den rollen kan de fylla, men pga våra inkompetenta politiker, vars kännedom om det nationella försvarets förutsättningar är högst obefintlig, har dessa motmedel inte anskaffats i tillräckligt antal. De borde också finnas på fastlandet, i Sydsverige och Mälardalen.

Det paradoxala I rysk och svensk försvarspolitik, är att våra länder är starkt beroende av varandra, men ändå fortsätter svenska politiker att se Ryssland som en fiende, istället för en potentiell allierad. En upprustning i Östersjöområdet är ingenting Ryssland någonsin önskat sig, eftersom Putins första prioritet är att utkämpa krig på andra arenor. Det har han redan visat, i Syrien såväl som i Kaukasus, i Ukraina och på annat håll, där han direkt kan hota USA. Vad händer nu, om Sverige skulle gå med i NATO, vilket vissa partier i vår Riksdag fortfarande har på agendan ? Ur rysk synpunkt vore det direkt förödande.

Ödets man. Fd Överstelöjtnant med gedigen utbildning. Rysslands ”Litso” eller Ansikte. En man vi litar på !

Amerikanska missiler, på nära avstånd från Ryslands hjärta, vore en mycket oroande utveckling, som Ryssland förmodligen redan gjort och även kommer att göra allt för att undvika. Den svenska pressen har på ett mycket osakligt sätt spekulerat, om Putin skulle ha försökt påverka det senaste svenska Riksdagsvalet. Mitt svar på den frågan är enkelt: Det gjorde han inte alls, och det behövde han heller inte göra. Sverige är tack vare Regeringen Löfvén – som själv fuskade – så fyllt med korruption, att vi ännu har minst 35 fall av grovt valfusk obestraffade i det här landet, från Falun till Stockholm, och över alla delar av vårt land. Om Ryssland nu skulle koncentrera sina internet-resurser för att påverka valresultatet i ett land, är det som alla redan förstår snarare USA – vars befolkning genomgående har mycket låg utbildning och är lätt att influera – som man skulle satsa på. Eventuella bevis för den saken har dock aldrig återfunnits – Putin själv berörde det i sitt tal, så sent som igår – och vem kan då önska sig mera ? Inte heller har ”Rysslands Väl” behövt fuska i något Ryskt val – och orsaken till det är fortfarande densamma. Det behövs inte – 70 % och mer av alla Ryssar stöder Putin ändå, och den ryska medelklassen har fått det mycket bättre under hans tid vid makten – det kan alla tydligt se – eventuella förändringar i pensionsåldern till trots.

I sitt tal igår lovade Putin bättre tider, och en stor satsning på vanligt folks ekonomi. Ryska mödrar och ryska familjer får premier. Det är inte som i Sverige, där regeringen Löfvén hela tiden premierar utlänningar, gärna av islamsk tillhörighet, på de etniska svenskarnas bekostnad. I Ryssland finns en president och en ledare, som tar han om det ryska folket, och ser till deras intressen, inte till någon annans. I vårt land är det precis tvärtom, och detta har vi svenskar fått lida för i flera decennier. Ryssland var också det första land, som agerade med kraft i Syrien-konflikten, och utan Putins och Rysslands insatser, hade IS eller Islamska Staten aldrig kunnat besegras.

Själv ser jag detta som en av Putins största insatser någonsin, och något som långt in i framtiden kommer göra honom bättre ihågkommen och hyllad, än vad människor idag kan förstå. Ryssland har hela tiden satt upp en enad front emot Islam, att hårt emot hårt, och därmed har man också hjälpt till att skydda hela Västvärlden emot islams och monoteismens ständiga terror.

I Sverige diskuterar nu Lööf och Löfvén gemensamt, hur de kan få ännu fler sk ”IS-återvändare” att komma direkt till Sverige, och hur de ska ges en framtid här – på svenskarnas bekostnad. Vi vet också vad som hänt i det förgångna. Innan Rakmat Akilovs attentat på Drottninggatan i Stockholm, varnade den Uzbekiska Regeringen uttryckligen Sverige för att ta emot Akilov överhuvudtaget. Sannolikt gjordes detta med hjälp av upplysningar från den ryska säkerhetstjänsten, FSB, som Putin ju en gång var chef över. I ett helt liv av hårt arbete har han varit rysk patriot, och arbetat för Rysslands bästa – kan nu någon klandra honom för det ? – Tänk om vi själva skulle ha lika hängivna ledare, lika hängivna politiker, istället för de Sverigefientliga vrak, som nu har makten ?

Sveriges regering förnekade att varningarna ens funnits. Med hjälp av den S-anslutne komikern Özz Nujen fick Akilov sedan stanna i Sverige som ”byggnadssnickare” märkligt nog, och innan attentatet, lades SÄPO-utredningen emot Akilov mystiskt ned. Vem gav denna order ? Uppenbarligen måste det ha gjorts på mycket hög nivå inom den svenska S-Regeringen, antagligen av en av nomenklaturans allra högsta mänJustiteminister Morgan Johansson är känd för det faktum, att han låtit Uzbeker helt utan uppehållstillstånd, arbeta i säkerhetsklassade befattningar på samma fängelse, där Akilov ”vårdats” som det så vackert heter.

Samme Morgan Johansson är också känd för, att han först vägrade att ge föräldrarna till de etniskt svenska barn som dödades och lemlästades i terror-attacken på Drottninggatan – en attack (S)-toppen måste ha känt till och varit förvarnad om – mer än 30 000 kr i ersättning, bara en bråkdel av den summa, samma Regering satsat på alla ”Akilovs” i det här landet. Skulle det också kunna hända i Ryssland, eller under Putin, tror ni ?? Sveriges nuvarande Regering värderar inte etniskt svenska liv till särskilt stora summor – det syns på den nuvarande försvars- och säkerhetspolitiken bland annat. Vi har också skandalen på Transportstyrelsen, som samme Morgan Johansson i rollen som samtidig Inrikes- och Justitieminister också bär ansvaret för. Skulle en såpass inkompetent ”loser” fått arbeta kvar under Putin ?

Teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare. I Putins Ryssland finns inte en enda plats för sk ”IS-återvändare”. Regeringen Löfvén, däremot, gör allt den kan för att få dessa personer till Sverige…

Putins självbiografi – som finns på engelska – har aldrig någonsin utgetts på svenska. Putins och Rysslands erbjudande om hjälp till sommarens skogsbränder i Sverige – i form av jättestora Antonov-plan för vattenbesprutning – avslogs genast av Sveriges regering, som hänvisade till säkerhetsskäl – men som vi sett, är detta bara ihåligt flumsnack, för den svenska gränskontrollen läcker som ett såll, och det är knappast Ryssland vi ska oroa oss för i dagsläget.

Man har beskyllt Putin för ”otydlighet”, för att vara ”outgrundlig” eller oklar i sina uttalanden, men det stämmer inte ett enda dugg – i alla fall om man kan begripa en smula ryska, och höra honom som han framstår inför sitt eget folk och sina egna väljare. Kontrasten emot de svenska ”stolpskotten” i vår nuvarande Regering är slående. Jag minns också ett Youtube-klipp, från veckan då Boris Nemtsov mördades nära Kreml, en rysk liten ”Akilov-affär” in spe.. Vad ryska tv-tittare då fick se, var en fullkomligt rasande Putin; en Putin som formligen exploderade, och skrek och vrålade rätt ut i rysk TV om att han aldrig, aldrig mer skulle tillåta något sådant, och om att de skyldiga skulle straffas – för i Ryssland daltar man inte precis med inhemska våldsbrottslingar och kriminella. Affären ”Politovskaja” och liknande saker till trots, har ingenting sådant någonsin igen inträffat under slutet av Putins tredje och början av hans fjärde period som president, som vi alla vet.

Putin har hållit sina löften. Putin har levererat, och gjort vad han sagt att han skulle göra – som den ärliga och faktiskt mycket öppna realpolitiker han är. Redan från början, då han tillträdde som Rysk premiärminster, men inte president, sa han tydligt och klart att han ansåg att Sovjet sammanbrott var den största geopolitiska katastrof, som hänt på hela jorden. Sedan dess har han – konsekvent, med stor energi och framgång – arbetat för att återupprätta detta Sovjetvälde, och ett större, bättre och rättvisare Ryssland – men nu i demokratisk form- Återigen frågar jag – kan någon här klandra honom ?

Emot föraktliga fiender – som Sverigehatarna i vår Riksdag – kan man själv bara visa äckel och förakt. Emot en ädel och ärlig motståndare, däremot, kan man till slut känna tillgivenhet och beundran.

Vladimir Vladimirovitj Putin har varit just en sådan ädel motståndare. En man efter vårt sinne, enkel, ärlig och rak – som vi tyckt om att möta. En brittisk journalist gjorde en gång en programserie om Putins personliga liv, som visats också på svensk TV.  I programmet fick man bland annat se hur Putin snörde på sig skridskor för att spela en träningsmatch i ishockey med förstafemman ur Dynamo Moskva. Britten frågade snusförnuftig och anklagande Putin om inte hockeyproffsen fick hålla igen på sina tacklingar – man kan ju inte tackla ned den ryske Presidenten. Putin blev högst förnärmad, ja personligen förolämpad, vilket jag tyckte framgick ur programmet. Jag förstår honom också, innerligt väl – och det gör nog varje person, som alls själv spelat ishockey.

På isen ger man sitt allt. Det finns ingen chans att bromsa, inte att stanna upp eller ”hålla tillbaks”. Så har Putin alltid levat, och så lever han fortfarande. Då och då har man i rysk tv fått se honom flyga med tranorna, jaga i Sibiriens skogar, eller styra en undervattensbåt ned till en utgrävning på botten av Svarta Havet. Han har en hednings hjärta, en hednings sinne, trots att man sagt att han ska vara en varmt troende ortodox kristen, vilket jag själv omöjligen kan tro. Inte kan man klandra en man, för att han tycker om själva livet, och älskar naturens poesi. Det är som om han skulle velat ta sitt stora ryska folk i handen, och tala till dem direkt via Tv-rutan; som för att säga – Tänker inte ni på tranorna, som flyger söderut över  himlen, och återvänder varje år ? Om ni hade chansen, skulle ni inte också valt ett liv för vetenskapen, för naturen, eller för att skapa och älska – snarare än att som jag bli politiker ? Och tänk på allt gott, sant och riktigt i livet – vad människorna kan skapa, och vad vi är till för ?

En arrangerad bild – javisst – men än sen då ?

När de stora skogsbränderna i Ryssland förmörkade himlen i Moskva, samma år som branden i Västmanland inträffade, ja då var Putin genast ute och talade med folk i de drabbade områdena. Fredrik Reinfeldt däremot åkte på semester och slank fegt undan som en råtta, med svansen mellan benen – och där har ni skillnaden mellan de två. Ni kan naturligtvis säga ”jamen allt är bara propaganda” om ni vill – men det hjälper inte, gör ingen skillnad. Det ryska folket fick i alla fall se vad de ville ha – en president som brydde sig, en person som agerade mänskligt, och som lovade dem återuppbyggnad och bättre villkor.

Tycker ni det är underligt då att de fortfarande stödjer honom ? Det skulle jag inte tycka, om jag vore ryss.

Politik är propaganda, och propaganda är politik. Putin har förstått det bättre än någon annan, och han styr efter mer än två decennier fortfarande sitt land. Vi borde beundra honom, lyssna på honom och inte förskjuta honom, utan sluta den mannen till våra hjärtan. Själv har jag redan gjort det, för när jag tänker på de bästa chefer och skolor jag haft i mitt liv, ser jag också min grannes bild framför mig.

Dagens ord och lösen är och förblir följande:

подхрукивают !!

 

Där har ni det, kamrater. Ordet för dagen – och innan jag slutar, ett litet citat, skrivet av ingen annan än Jan Guillo, den svenske thrillerförfattaren, som redan 2006 skrev följande närmast profetiska text:

Göm dig i stugan – Du har fått flugan: ”Skall TRUMP liknas vid LOKE ? Skall LOKE liknas vid TRUMP ??”

En hemsk debatt rasar just nu i amerikansk Asatro, eller som man säger over there (men tusan inte här !): Asatru. Det är den kände professorn och akademikern Karl E H Seigfried (jo, han stavar sig så) vid The University of Chicago annars bekant som utgivaren bakom den högkvalitativa ”The Norse Mythology Blog” som hamnat i centrum för vad som verkar vara ännu ett segslitet gräl, sedan han tagit sig före att publicera en artikel betitlad ”Loki in the White House” uti likaledes ökända eller välkända ”The Wild Hunt”, en hednisk nyhetssajt som annars drivs av ett antal judiska akademiker på en känd advokatbyrå i New York, som mestadels skriver om wicca, allsköns new age och andra ämnen, och som har en åtskilligt liberal hållning till det mesta här i Världen, sanningen inte minst.

Visste ni att Marvel Comix redan 2016 lät Loke kandidera till jobbet som USA:s president, under parollen ”Why choose any lesser evil ?”

Man skall vara medveten om att vad man kallar ”liberals” i USA är detsamma som vänstern här hos oss, samt att det vi kallar ”Asatro” här i Sverige har ytterst lite eller rättare sagt nästan inget alls med den sk ”Asatru” som praktiseras i USA att göra och liksom osökt och av en ren tillfällighet publicerade förstås SvD eller Svenska Dagbladet så sent som igår en artikel som de kallar ”En Rasande Analys av USA:s Andliga Klimat” signerad Merete Mazzarella. I den citeras flitigt en dam vid namn Rebecca Solnit, som tydligen byggt en hel litterär karriär på att likna just Donald Trump vid den kristne Djävulen eller Satan, och som dessutom kallat honom ”Världens mest hånade man i sina essäer.

Jag har förresten länge märkt, att svenska dagstidningar (ingen nämnd, och ingen glömd, men SvD finns med ibland patrasket, sorgligt nog) tagit efter min blogg, och liksom av en händelse, dag efter dag, flyktigt berör ämnen som jag också penetrerat, artiklar jag läst osv. Jag har också sett ett flertal intrångsförsök, förövade emot min internet-leverantörs servrar den senaste tiden, kära SvD och slutar ni inte med era smutsmetoder, så kommer ni en vacker dag bli ställda inför Särimner. Jag hoppas ni förstår vad det innebär, och vad som i så fall snabbt kan bli följden, Loke eller ej…

Nåja.

Tradjazz anyone ? Ja, det kan väl inte skada…

Karl E H Seigfried – som på fritiden är jazzmusiker – var inte alls först med att jämföra Loke med Trump, eller Trump med Loke, eftersom Marvel Comix redan 2016 gjorde exakt samma sak, vilket också relaterades av mig i den här bloggen. Ändå kallar den inflytelserika bloggerskan och självutnämnda experten på precis alla hedniska religioner, Galina Krasskova – vars bloggar jag också läser med största förtjusning – ni måste förstå att jag inte har något emot Professor Seigfried alls, eftersom jag finner hans akademiska artiklar mycket skarpsinniga – kallar det Seigfriedska utspelet för ”this latest travesty of an article” och citerar en ännu mer gallsprängd, anonym skribent, som påstår att Professor och Dr Seigrfried egentligen inte har några riktiga akademiska titlar alls, eftersom han ska ha skaffat dem på en åtskilligt underlig väg, och att man i USA kan bli Dr eller Professor genom att helt enkelt köpa sig en titel, eller skriva tillräckligt många akademiska uppsatser om verkligt obskyra ämnen.

Det kan man i Sverige också, förresten, men även om detta nu skulle vara sant, så är det faktiskt så att Karl E H Segfried skrivit artiklar för BBC, Time Magazine och många andra kända källor, och att han är journalistiskt driven, väl påläst och kunnig inom Asatro är faktiskt sanning det också, i alla fall om ni frågar mig…

För övrigt tycker jag inte att ”argumentum ad hominem” skall godkännas, ens när det gäller Statschefer, och än mindre när det gäller akademiker och professorer.

Så länge en person faktiskt bygger sin framställning på fakta, eller kan visa fakta som stöder sin sak, så är jag för min del villig att acceptera ett resonemang från vem som helst. Det är klart, att när det gäller rena charlataner av den typ som vi har här hemma i Sverige, Fredrik Gregorius vid Linköpings universitet, till exempel, eller den gruvlige ”E-mer-i-Thursen” Lars Lönnroth från Göteborg, ni vet han som påstår att han själv skulle vara ”Världens bästa Edda-översättare” och sedan översätter ”Mannar AllHerligaMannast !” (Vad kan det betyda, så säg ?) med ”Pojkvasker” och sedan går fisförnämt omkring och säger att man ”måste” översätta Harbadsljod på det viset. Det måste man inte alls, och det är just där folk som sysslar med ”Christian belittlement” eller att skriva kristna partsinlagor röjer sighela tiden påstår de att just deras hugskott ”måste” vara rätt, och vägrar acceptera alla former av kritiskt tänkande – ett sådant förhållningssätt är inte vetenskapligt, och blir det aldrig heller…

 

Visste ni att Sverige redan 2014 hade ett parti, kallat ”Satanistiskt Initiativ” ? I år ställde de inte upp… Valmyndigheten kunde inte ens rapportera deras resultat på korrekt sätt (man noterar dem först med 86 röster, sen med 13), och numera har man dragit in den separata rapporteringen för ”Feministiskt Initiativ” också, eftersom även dessa räknas som ett extremistiskt småparti.

Vad man kallar ”Argumentum ad Hominem” alltså ett fördömande eller hyllande, grundat på person, men inte på sakförhållanden är ju ganska vanligt inom politikens värld. Man kan ju resonera som så, att en statschef eller ledande politiker får finna sig i ganska mycket, beroende på att denne är en offentlig person, och att USA:s President, mer än andra politiker, redan genom sin blotta ställning som ”Världens mäktigaste man” också blir ”Världens mest hånade man” per automatik. För egen del tror jag dock Världens Mäktigaste Man är allas vår Vladimir Putin, snarare än Trump, och det beror helt enkelt på antalet kärnvapenstridsspetsar och övriga vapensystem, inklusive nervgaser som denne potentat förfogar över.

Gospodin Putin, för övrigt, accepterade redan under sin första presidentperiod att Ryska Journalist-studenter i hans egen ungdomsrörelse ”Nashi” gjorde en porr-kalender med Putin-vänliga slagord, som ”Du är bra på att släcka skogsbränder, men vad tycks om min heta brasa ?” och kände sig faktiskt hyllad, inte hånad av detta – ungefär som studenter i Lund lanserade ”Satanistiskt Initiativ” som ett fullt gångbart politiskt alternativ här hemma i Sverige. Jag undrar förresten, om Dr Seigfried mfl borta i USA är medvetna om detta, eller vilken politisk situation vårt eget land numera befinner sig i…

Även i Putins Ryssland har statschefen varit tolerant nog att se genom fingrarna med ett och annat, som skulle vara totalt otänkbart i något Västland – och detta från ungdomsförbundet i sitt eget parti…

Kanske hör det till saken, att satir, opassande humor, karikatyrer osv faktiskt drabbar ledande politiker, och att det därmed är ganska oskyldigt att jämföra Loke med Trump, eller för den delen Trump med Loke. Det ligger liksom i sakens natur att så sker, och dessutom har Marvel som sagt gjort det redan, även om det då skall ha varit fråga om händelser i ”Marvels Universum” som ju endast har en svag likhet med den verkliga världen. Frågan är väl också, om man egentligen kan anklaga just Putin eller Trump för allting eller någonting.

Och om Loke som Politiker, anno 2016 INTE väckte några protester (och Tor som Bodyguard) – Varför ens protestera nu ?

I verklighetens Värld är det så, att man redan på 1960-talet talade om ”Nixon administrationen” oavsett hur hatad Richard Milhouse Nixon än var, i vissa läger. En president kan inte, och kommer aldrig att känna till allt som sker i hans land, eftersom han omges av idel ”spin doctors”, politiska förståsigpåare, opålitliga rådgivare, departementschefer, press-sekreterare, talskrivare och annat anhang, som faktiskt formulerar all politik presidenten får göra sig till talesman för, och ger honom alla skrivelser som man tycker han ska underteckna. Så är det i Putins Ryssland också, även om en hel del journalister i väst nu plötsligt tror att ”Ryssland” som nation och ”Putin” är synonyma begrepp, trots att det inte alls är så. Visst – herrar Putin och Trump har kanske fler tillfällen att fälla kommentarer per Twitter än någon annan statsman före dem, men världen styrs nu inte av twitter allenast.

Tidigare i år fanns det massor av politiska kommentatorer över hela Världen, som påstod att Trump skulle leda oss till kärnvapenkrig, tillsammans med Nordkorea.

Ryktet om kärnvapenkriget har dock visat sig vara något överdrivet, det får ni väl ändå medge…

Här hemma i Sverige omges vi av idel ”Stolpskott” till partiledare, vars FULLSTÄNDIGA MISSLYCKANDE ifråga om ”Sonderingar” och annat ligger i öppen dag…

Inte ens i en diktaturstat har presidenten eller statschefen fullständig makt, och i själva verket väldigt lite insyn i sin underställda ”småpåvars” och mellanchefers förehavanden. Ett Ryssland eller USA, som befann sig i krig, skulle i allt väsentligt styras av Joint Chiefs of Staff eller Generalsstaben, eftersom det i realiteten skulle vara dessa herrar, och deras underställda kårchefer, divisionschefer, brigadchefer osv med respektive stab, som hade det väsentliga avgörandet i sina händer. Redan på 1940-talet hade man i Tyskland ett uttryck, som löd ”Hätte Der Führer das gewusst” eller med andra ord – om gamle Adolf faktiskt hade vetat, vad som pågick här och där…så nog hade han blivit galnare än han faktiskt var… Och ingen politiker får någonsin framgång, utan sina väljare. Följaktligen är det nog inte Trump som ska liknas vid Loke – Det är snarare Loke som kommit lös ibland hela det amerikanska folket – och i den svenska Riksdagen !

Vi har just nu ett parlament i vårt land, som aktivt försöker motarbeta hela det senaste valresultatet, och en Regering, som visar totalt förakt för vad all demokrati innebär. Så sent som för några dagar sedan tecknade Stefan Löfvén i rollen som Statsminister för en ren expeditionsministär och övergångs-regering under en FN-resolution, som hotar att diktera all utrikes- och inrikespolitik i vårt land inom all överskådlig framtid. Han glömde totalt bort att fråga Riksdagen om saken, men bara två Riksdagspartier har protesterat emot det direkt grundlagsvidriga och rent ut sagt kriminella i detta häpnadsväckande tilltag.

Skulle man då inte – med samma logik som Karl E H Seigfried – hävda att även Stefan Löfvén hamnat under Lokes och lögnernas inflytande ??

Kanske vi behöver fler ”Seigmenn” eller ”Sega gubbar” i försvaret av vårt eget land ?

Med allt detta i minnet – Dvs är det egentligen lönt, att klanka ned på Statschefer – om än i satirens form – så kanske vi kan börja närma oss själva sakfrågan: Vad är det nu herr Doktor Professor Seigfried skriver om Loke, och varför tycker han, att Loke ska vara lik Donald Trump – eller omvänt ??

Karl Seigfried distanserar sig både från kristendomens traditionella syn – som han skyller på Sturlasson (denne var tvungen att skriva kristligt, eftersom han levde i ett kristet århundrade, och till slut mördades han ju av det kristna partiet på Island) och på de moderna ”Lokeanernas ” – alltså de som felaktigt ser Loke som en progressiv rebell – genom att till att börja med åberopa katoliken Rudolf Simek som auktoritet på området. Redan det är nog ganska magstarkt, det får man säga till kritikernas försvar.

Men – efter att ha kryddat sitt språk med idel PK-fraser och passande politisk svada – framhåller Karl Siegfried att Loke är och förblir en ond och skadlig figur, en Asarnas fiende, som med eller mot sin vilja hamnar hos de nedbrytande kaosmakterna (snarare än ”ondskan” därför att ondska som begrepp inte alls existerar i Asatron) och som slutligen också kommer att nedgöras och stupa tillsammans med dem, när Ragnarök väl kommer.

Så långt har han förstått vad Asatron handlar om, trots att han är amerikan – vilket är ett stort andligt handikapp – och så långt är allt gott och väl.

Loke och Idun – jamen #boohoohoo och #metoo !

Loke objektifierar kvinnor, skriver Professor Seigfried så – och detta blir hans andra tes. Jo, förvisso. Loke förvandlade Idun till en nöt, och flög iväg med henne till trollen i Jotunheim. Han hotades med rättegång, ifall han inte återförde henne – och kontroverserna kring Trump, diverse Trumpna herrar i Trump-administrationen och deras yttranden om diverse femininium, västerut, har kanhända inte varit snygga, utan mycket mycket stygga – så kanske är liknelsen på sin plats – i överförd, om än inte faktisk betydelse.

After Dr. Christine Blasey Ford made detailed allegations of sexual assault against Judge Brett Kavanaugh, and following his own escalating statements questioning Ford’s integrity, the president made intensely inflammatory remarks about her at a campaign rally attended by thousands and broadcast widely in the media. After openly ridiculing her testimony, he called those who supported her “really evil people.” Due to the “continuous stream of death threats” Ford and her family continue to receive, she has still not been able to return to her home. Like Loki, Trump doesn’t seem bothered by what happens to the women he places in harm’s way; all that matters are his own goals.

Det faktum att Loke klippte av Sivs gyllene hår illustrerar Karl E H Seigfried på följande sätt (storm i vattenglaset, govänner !)

In her sworn divorce deposition, Ivana Trump describes a 1990 assault that occurred after she had recommended the plastic surgeon that performed a “scalp reduction” procedure on her then-husband Donald Trump. According to her sworn deposition, the real estate mogul was angered that the surgical attempt to reduce a bald spot was so painful. In fury, he ripped out a handful of Ivana’s hair before raping her and – the next morning – mocking her own pain. As with Loki, there is the idea of violating a woman’s bodily integrity as a way of gaining revenge for perceived wrongs from a man with whom she is associated. Loki is really aiming his fury at Thor when he assaults Sif, and Trump is thinking of the doctor when he violates his wife.

Men vad värre är – Loke liknar en politiker, när han förråder sina egna vänner – hur han lämnar ut Tor till Geirröd, till exempel, är ett klart exempel på förräderi, och en samhällsfarlig handling (stölden av Tors Hammare, och hur den lämnas till Trym, samt hur Loke av personligt hämndbegär hela tiden förlöjligar och förklenar Tor vore ett bättre exempel) och så har vi ju förstås detta med mordet på Balder och ”Friggs första sorg”...

Nu påstår vår gode Herr Dr Professor i riktning Västerut, att Trump skulle ”ha alienerat USA:s allierade” och skrämt dem på flykten. ”Knappast” säger jag – för sett ur ett Nordiskt och Europeiskt perspektiv är allt detta nonsens, och analogin faller på sin egen orimlighet – se på den pågående konflikten vid Kertj-sundet – vilken sida tror ni de flesta av Europas stater kommer att välja ?

It can be argued that Thor’s hammer is a symbol of community – a symbol of belonging to a community and of protecting it from harm. In The Symbolism of Evil, the French philosopher and theologian Paul Ricoeur writes that myths are “a species of symbols,” that they are “symbols developed in the form of narrations.” If Thor’s hammer is indeed a symbol of community, and the hammer is repeatedly raised against Loki, what does Loki symbolize?

Tors Hammare, säger Karl E H klarsynt – och här visar han återigen insikt – är en symbol inte för våldet, men för lagen och samhället. När Loke gång på gång går emot Tor, eller den ”law enforcement” som finns i gudavärlden, liknar han inte då de politiker som i likhet med Stefan Löfvén sätter sig över lagen också här hemma ?

Turerna mellan Trump och Högsta Domstolen i USA, eller hur Stefan Löfvén flera gånger än någon annan svensk statsminister före honom om och om och om igen ställts inför konstitutionsutskottet, helt utan någon reell påföljd, och hur samme Stefan Löfvénlångt före det senaste valet sagt, att han ”vägrar avgå” oavsett vilket resultat valet får, tyder på en djupt odemokratisk, Loke-liknande tendens – det måste vi nog konstatera.

Loki brings chaos” fortsätter den amerikanske professorn. Han är det politiska kaosets hantlangare, oredans upphovsman – och det stämmer nog mindre på Trump men fastmer mycket mycket mera på Löfvén – för har vi någonsin sett mer oreda, lögner och brist på klara resultat i vår egen Riksdag än nu ? Trump blev i alla fall lagligen vald, vilket Löfvén aldrig blev – men ändå sitter Löfvén kvar, trots att Sveriges Riksdag de facto avsatt honom, alltmer grotesk i sina rent ut sagt pinsamma försök att krampaktigt hålla sig kvar vid makten. Trumps politik har i alla fall visat resultat – vad man sedan än må tycka eller tänka om de resultaten – men Löfvén och kompani har inte visat något resultat alls..

Så – vem, vad eller vilka är Loke i politikens Värld… resultaten verkar inte såvärst entydiga, och det är väl upp till var och en, vilken analogi man anser vara närmast sanningen…

”ORDNUNG MUSS SEIN !” (Loke lämnar Ägirs gille – C Hansen, 1864)

 

Jag förklarar mig neutral i debatten borta i USA – men nog har Loke ett och annat med den politiska situationen i vårt eget land, och i Världen i allmänhet att göra – det är nog ett som är säkert… Även om vi nog inte kan tro, att just Donald Trump skulle vara Loke inkarnerad…

By examining Loki in the light of Trump, we can realize that there is a way to understand the mythic figure as neither a “Christian influenced” Satan inserted into the lore, nor a misunderstood anti-hero who should be elevated to a near monotheistic pinnacle of devotion. Instead, he can be seen as a figure who represents the worst aspects in ourselves, who embodies all that is harmful to a community of positive intent. Trump shows us the real-world results of an objectifier of women, a betrayer of community, an opposer of law, and a bringer of chaos being set loose to work his will upon the world. Is this really what we want? I believe that the idea of Loki as the bound giant who finally breaks free to destroy the world is the root element of his character. I suggest that maybe we should support those who seek to bind the beast rather than cheer on his rampage.