Runt kring din stuga smådjävlar sluga
Tassa så tyst med bockfot och svans.
Varulvar yla, isande kyla
Sveper i dimma fanstygets dans.
Bäva, o broder, lyssna och hör
Vrålen från gast som osalig dör.
Satan han skrattar, flaskan han fattar,
Super tills dagen gryr !

Gastar och spöken skymtar i kröken.
Döingar släpa ruttnande lik.
Benrangel skramla, spökhänder famla,
Kväva din strupes rosslande skrik.
Helvetets alla fasor släppts loss,
Fan rider här med hela sin tross.
Göm dig i stugan, du har fått flugan,
Dille det blir din lott.

Melodi: ”Vårvindar friska” (1828)

De Kristna och Islamisterna utövar en avskyvärd religion, som vi hann konstatera senast igår. De som firar en genomkommersialiserad, totalt amerikaniserad Supar-helg kallad ”Halloween” uppför sig oftast inte mycket bättre, för pöbel förblir pöbel, och missbrukare förblir missbrukare.

Lättlurad ungdom, tonåringar och diverse människovrak kan naturligtvis supa ned sig vilken helg som helst – det kan man inte undgå, som vårt Svenska och Nordiska samhälle nu ser ut, men detsamma gäller såklart också vartsomhelst i Världen, och i Midgårds dalar är allt ändå som det brukar vara just där och ingen annanstans.

Vi Hedningar är inte rasister,utan förblir REALISTER…

Såhär vill de KRISTNA IDIOTERNA och diverse AMERIKANISERADE VRAK fira sina egna och våra döda på.

Tycker ni att det är ett VÄRDIGT firande, gott folk ?

  (Det tycker INTE vi Hedningar och Asatroende Humanister – Träsnitt av Michael Wohlgemut från 1492 )

Erik Axel Karlfeldt från Sverige och Bertel Gripenberg från Finland kallade en gång på 1920-talet den Nordiska Hösten för en ny vår, och det fick signaturen A:lfr-d V:stl-nd – som i själva verket var en journalist från Sundsvall – staden som är Hedniska Tankars hemort – att fråga sig, om Karlfeldt egentligen var riktigt klok. Grönköping, eller ”Trangvik” på Norska – en gång i tiden utgavs en tidning med namnet ”Trangviks-Posten” har sitt ursprung i det Hedniska och Grekiska Abdera, som fanns redan i Antiken.

En inskränkt, halvdebil småstad – och numera sitter vi allihop halv-idiotiserade framför våra mobiltelefoner, ”rats in the walls of the global village” som en amerikansk sf-författare skrev, redan på det nu fjärran 1980-talet. Nu när andra fester som Mårtensafton – ett Odens-blot från början – se under rubriken ”Högtider och Blot” avsnittet Alvablot här ovan – och Julen ändå står för dörren, kanske det är dags att erinra om en annan Nordisk tradition – snapsvisan – eller sjungandet vid gemensamma måltider.

Det finns hur många sådana visor som helst, men få vet; varifrån visorna faktiskt kommer – för de flesta människor som lever i våra dagar är mycket okunniga. Avskrifter av en parodi, ibland kallad ”Danse Macabre” men som ursprungligen hette ”Visa till Smålandshuset” och som skulle vara ur-uppförd vid Smålands Nation, Lunds Universitet, exakt klockan 2400 24 Maj 1956 – cirkulerar numera på nätet i ett otal upplagor, signerade Nanoteknologerna vid KTH, Försäkringsbolaget Våldsam, Firma Bladbergeri & son och så vidare och så vidare… Dåliga AI-maskiner, inkompetenta avskrivare och numera även Heavy Metal poeter (jodå!) har gjort så många mer eller mindre falska versioner av en visa som en gång hette ”Vårvindar friska” och som skrevs av en helt annan person, i ett helt annat historiskt och socialt sammanhang – men originalet, som det faktiskt löd – kommer såklart ingen ihåg längre.

Nyligen diskuterade vi föråldrad poesi här på Hedniska Tankar, och nämnde hur Snoilsky på sin tid stoppade in ordet ”rostfritt” i en dikt om Karl XII:s Karoliner vid Poltava, något som är dagsaktuellt inte bara med tanke på ”pseudo-hedniska” band som Sabaton etc.  Christina Juliana Sverdström, (1785 – 1854 ) som skrev ”Vårvindar Friska” blev mera känd under pseudonymen Julia Nyberg och skrev den inte alls som en vårsång, men under tydligt intryck av Kapitulationen vid Umeå, 1809 – en av de mest svidande nederlag Sverige som nation alls fått uppleva, och som nära nog ledde till att Västerbottens och Norrbottens län gick förlorade för all framtid, på samma sätt som Ukraina idag håller på att förlora Donetsk och Luhansk – till samma Ryssland – som alltid är sig likt.

Christina Juliana, som hon hette var född och uppvuxen i Skultuna, Västmanland, om nu någon vill veta. Hon var dotter till en bokhållare vid mässingsbruket där, men han slutade som Inspektör, och dog när Juliana var 13 år, tillsammans med modern, som hette Beata Almgren och var från Västmanland, hon också.

”Stopp nu för i helvete”, gallskriker genast någon illvillig eller kristen läsare. ”Det har väl aldrig funnits några större litterära talanger från just Skultuna ?”

Idag höjer man endast och endast bara Hans-Olof Öberg till skyarna, bland annat för att han skrivit en bok om gin – som också handlar om hur man blandar cocktails – angående det här med brännvinet, snapsvisorna och allt det andra, som brukets folk än idag kan ha stora problem med. Men frukta ej ! Ortens son och hjälte är en HEDNING med skägg, som bär sin TORS HAMMARE med stolthet. Det kan ni alla se på bilden nedan.

Herr Öberg är en son av sin bygd och sitt land – som vi alla.

Folkbildare. Folk-Builder. Son av sitt folk och sitt land. En man med ett skägg, men det är svårt att bli profet i sin hemstad.

Hans-Olof Öberg – glöm aldrig det namnet !

Han har även skrivit ”Pekbok för Huliganer” (2012) vilket borde vara en given läsning för alla människor på ”orten” likaväl som de eländigaste NAS-arna inom Nordiska Asa Samfundet, före detta kriminella eller ex-cons från ett avsigkommet MC-gäng från Västergötland och Finspång som de ju de facto är. Men mer om dem en annan gång, ty det är som deckarförfattare den ädle Herr Öberg gjort sig känd.

Ifall han också skrivit en bok om ren Asatro och inget annat, skulle vi tilldelat honom SAMFUNDET SÄRIMNERS PRIS för 2025 fast utan eklöv, svärd eller briljanter, och endast i form av ganska lilla Särimner i trä. Sådana kulturpris är mycket eftertraktade och ytterst svåra att få, för Stora Riddarkorset av Särimner med eklöv, svärd och briljanter kan bara utdelas en gång på tusen år, lite drygt – och det har redan tilldelats Jim Lyngvild i Danmark, en annan son av sitt land och Odens Mångfrestare tillika, då han råkar vara ättling efter Gorm den Gamle och det Danska Kungahuset sedan urminnes tid, åtminstone enligt sig själv.

Eftertraktat kulturpris. Kan utdelas årligen efter beslut i ett Esoteriskt, icke Exoteriskt Samfund med mer än 500 medlemmar.

Där behandlas icke alla lika. ICKE för Envar !!

Hur gick det då för alias Julia Nyberg ? som tvingades utge sina första litterära alster, dikter och annat sådant nere i sitt 1830-tal, undrar ni kanske. Jodå, en brukspatron Adlerwald tog sig an henne, gav henne ett smärre stipendium och skickade henne till en flickskola i Stockholm, driven av ett par franska emigranter. Där fick hon lära sig ”övliga fruntimmers-slöjder fransyska,rättskrivning och något musik”. Hon misslyckades i sitt första äktenskap, flyttade tillbaka till Skultuna, uppvaktades av  kraftsportaren Per Henrik Ling – den svenska gymnastikens fader – poeten som skapade ”Swedish Gymnastics” och GIH. 47 år gammal gifte hon sig för andra gången med en 39-årig bruksinspektor (det var stor åtgång på dem) tills hon avled, exakt 67 år gammal – eller vid nuvarande svensk pensionsålder.  Hon bodde på gården Fredriksberg, Kärrbo i Skultuna Socken, och höll en litterär salong på Munga Herrgård – apropå det här med Karlfeldt – som direkt refererade till Munga, 100-år senare md textraderna ”Jag är en högkrönt bröllops-älg, bland rönn i Munga vret”. Bara och endast bara en svensk författare kan skriva på det viset. Andra nationaliteter saknar helt sådan förmåga till fri association i form av naturlyrik.

Hon hade skrivit ett brev till Atterbom redan 1816 – och gjort skandal i Västerås då hon skrev dikter om nattfjärilar i ”lilla huvan” vilket sammankopplades med clitoris-kappor och annat anatomiskt – och de kristna i stiftsstaden angrep henne med Västerås biskop i spetsen – vi lider och plågas fortfarande av ätten Modéus, som tvingat på landet två ärkekonservativa, fullständigt bigotta och insnöade stolpskott i ”kyrkans” hägn, precis som förr. Till slut ville hon skriva om historiska motiv – för att undgå de kristnas sedvanliga hat – Monoteism och Humanism är ständiga fiender, och ingen Nordisk kultur kan trivas och växa under närvaro av kristendom – lika lite som någon mänsklig kultur överhuvudtaget .

Den finländske författaren J V Snellman – folkbildare och filosof, motståndare till det ortodoxa Ryssland besökte henne också, och berömde henne för ”god punsch”, säkert lika välsmakande som Hans-Olof Öbergs gin och tonic – som bör avnjutas i måttfullhet och med förstånd, i enlighet med Havamals bud, 12:e strofen.

Fastän född i Västmanland – skrev kvinnan bakom ”Vårvindar Friska” (1832) fortfarande om Kapitulationen i Umeå, (1809) och om kriget i Västerbotten, som alltså utspelade sig när hon var 26 år gammal, och ett reelt hot – precis som dagens Ryssland hotar hela Europa, i ljuv och ohelig förening med Nordkorea, Kommunister, Kristna som Patriarken Kirill – deras Ärkeskojare och före detta KGB-man till Ärkebiskop, samt såklart Islam och Iran.

De kristna och de totalitära krafterna måste bekämpas, och det visste alias Julia Nyberg. Hon gjorde det med poesi, inte med våld, och sina egna tankar, känslor och minnen.

Några strofer ur ”Vårvindar friska” lät till en början såhär:

”Den stackars Anna, eller Moll-toner från Norrland”

Vårvindar friska
Leka och viska,
Lunderna kring, likt älskande par,
Strömmarna ila,
Finna ej vila
Förr’n ner i djupet störtvågen far.
Klaga, mitt hjärta, klaga! – O, hör,
Vallhornets klang bland klipporna dör!
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.

Ack, att vid polen
Midsommarsolen
Tusende år bortsovit så sällt!
Hastigt vem kallar?
Krigsbudet skallar
Fjärran ifrån: “Till vapen!” så gällt.
Nu var ej tid hos flickan att bo,
Löftet han gav om kärlek och tro;
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.

Hurtigt på slätten,
Med bajonetten,
Snabb som en ren, han ilade ned;
Där, ibland fanor,
Flygande svanor,
Klingande spel, i blixtrande led,
Rak som en tall, han höjde sig opp,
Såg jag hans bild vid tårarnas lopp.
Strömkarlen spelte,
Sorgerna delte,
Suckande, berg och dal.

Snart han marchera’ –
Kom aldrig mera
Åter till hemmets brudliga tjäll.
När av min Modig
Vålnaden blodig
Svävar på västerns rodnande fjäll,
Klaga, mitt hjärta, klaga! – O, hör!
Vallhornets klang bland klipporna dör:
Strömkarlen spelar,
Sorgerna delar
Vakan kring berg och dal.

”Vårvindar Friska” är alltså ingen Vårvisa för skolbarn eller småttingar. Den handlar inte heller om Hösten, Allhelgona eller Alvablot. Den handlar däremot om ett Nordiskt Krig, och det svenska och det finska folkets gemensamma kamp för överlevnad, och den eviga striden emot totalitära krafter, som vill förgöra oss alla.

Långt senare skrev någon en tafflig parodi, som folk inte förstod att ta på allvar ens, och därför skrålas nu ”Gastar och spöken” vid Halloween av dåliga, smaklösa svenska Heavy Metal-band, med ungefär samma stilkänsla som radarparet ”Roy & Roger” på ”Macken” i Västergötland – ni vet..

Västmanland, Västerbotten, Västergötland. Det gäller att förstå skillnaderna mellan dessa landskap, och vem ni egentligen är.

Gör NI det, mitt folk – och gott folk – för det är ni väl ? ?