Dessa Satans Stympare…!

Om det fanns telefon i närheten
skulle vi kunna ringa upp ett sjukhus
och begära råd som ingen kunde ge
eller vi skulle kunna tillkalla en läkare
som ingenting kunde uträtta.

– Karl Vennberg, ur dikten ”Om det fanns telefon” 1944

 

Som av en och annan osökt anledning, eller snarare ”en händelse, som ser ut som en tanke” tar tidningen Metro upp en annan av Sveriges alltför många lagar och förordningar, som för länge länge sedan slutat fungera. Rättsstaten urholkas mer och mer, medan en fullkomligt irrationell Justitieminister i spetsen för alltihop vill införa förbud emot runor och andra fullkomligt himmelsskriande dumheter i den stilen, under förevändning av att landets eget kulturarv på något dunkelt vis skulle utgöra sk ”högerextremism”. Se för övrigt gårdagens inlägg.

För minst tionde gången i rad tar Metro upp ämnet könsstympning, eller hur vissa monoteistiska invandrarkulturer från Afrika fortsätter att skära i små flickors underliv, trots att det varit förbjudet i lag i Sverige sedan 1982. Socialstyrelsen beräknade 2015 att det fanns minst 38 000 svårt stympade flickor och kvinnor i Sverige, som fått nervändar skadade eller förstörda för tid och evighet genom ingreppen, och vars hälsa och sexualliv därför har utsatts för  allvarliga men. Ändå döms nästan ingen för det här brottet. Tidningen citerar ett fall från 2018, där två kristna – en man och en kvinna – erkänt övergrepp på minst fyra flickor, allt inför åklagare och polis. Ändå får de inget som helst straff, därför att ”bevismaterial saknas”. Utredningen av det aktuella fallet har pågått sedan 2016, alltså i nästan tre år – men dessa kristna ursäktar sig med att övergreppet skall ha skett utomlands, och så går de genast fria, därför att förundersökningen läggs ned. Lagen har blivit satt ur spel, och på flera år har det knappast dömts några personer alls, trots dessa avskyvärda brott.

 

Den som vill ha mer i samma ämne, och som vill se hur dåligt rättssäkerheten i vårt land fungerar, behöver inte bläddra länge i dagens nummer av Metro, denna telegram-artade gratisblaska, som påstår att den skulle vara ett forum för källkritik. I Stockholmsupplagan av Metro idag tar man upp den mer än 30 gånger upprepade skändningen av terror-offret Ebba Åkerlunds grav, trots att man naturligtvis inte vill nämna hur många gånger det hänt.. Däremot vågar man inte publicera artikeln på nätet, av skäl som jag skall återkomma till nedan.  Som ni kanske vet mördades Ebba Åkerlund i attentatet på Drottninggatan 2017, och hon blev bara 11 år gammal. Till att börja med vägrade Morgan Johansson i rollen som Sveriges Justitieminister att ge familjen Åkerlund mer än 30 000 kronor i ersättning för deras dotters liv. Mera är ett svenskt barn inte värt, enligt denne höge minister. Ersättningen höjdes sedan till 60 000 kronor, men så började de upprepade gravskändningarna…

Vi vet också att SÄPO-utredningen emot Rakmat Akilov, som låg bakom Drottninggatsattacken plötsligt lades ned ungefär tre månader före dådet, i samband med att sagde Akilov helt oförklarligt råkat bli anställd som ”snickare” hos släktingar till den Socialdemokratiske komikern Özz Nujen, som gömde honom i sitt hus på Gotland, och gav honom över 80 000 kronor, allt för att han skulle kunna utföra sitt dåd. Och en SÄPO-utredning lägger man inte ned sådär helt utan vidare. I princip behövs det beslut på Ministernivå för sådant, och appropå Ministrar, så hade ju redan Uzbekistans utrikesminister upprepade gånger varnat Regeringen Löfvén i Sverige för just Akilov, även om samma Regering mystiskt nog förnekat detta.  Sedermera har det också kommit fram, att Morgan Johansson personligen, i rollen som svensk Justitieminister gett ännu en illegal invandrare från Uzbekistan uppehållstillstånd här – och tillträde till en skyddsklassad fångvårdsanstalt, där personen skulle jobba som vakt. Allt enligt vad Sveriges Radio uppgett.

Hur kunde detta hända ?  Och varför fattade just Morgan Johansson ett sådant beslut, när han måste varit medveten om Akilov-affären, och dess förgreningar in i hans eget politiska parti ??

Men – åter till gravskändningarna, och allt det som Metro inte vågar ta upp, eller skriva.  Gärningsmannen, en sinnessjuk Polack vid namn Roman Piotr Marciniak, född 1959  är känd av Polisen och allmänna åklagaren sedan länge, och har dessutom ett utvisningsbeslut på sig sedan över sex månader. Ändå misslyckas den svenska polisen med att gripa honom, gång på gång. Idag skulle han föras till rätten för att svara för vad han gjort emot den lilla flickans grav.

Metro nämner inte heller, att gärningsmannen redan gripits och överlämnats till Polisen. Det förtiger man helt, trots att det onekligen är en viktig sakomständighet i fallet, som ingen journalist borde ha missat. Ebba Åkerlunds sörjande far, Stefan Åkerlund grep nämligen den sjuke polacken på bar gärning i somras. Efter en knapp timmes förhör var den redan då utvisningsdömde polacken ute på gatan igen, och så kunde han fortsätta med gravskändningarna, trots att Polisen mycket väl visste, att han redan var utvisningsdömd. Varför togs han inte i förvar, eller sattes i häkte ? Det kunde man ju ha gjort…

Enligt kvällstidningarna skall Marciniak ha hotat en av Svenska Kyrkans anställda med kniv, och skändat flera andra gravar. Ändå måste rättegången mot honom nu ställas in, eftersom ”det inte går att delge honom” som Metro uppger. Anledningen skall vara, att han inte finns med i några svenska myndigheters register, och Metro uppger även att Marciniak avvikit från det härbärge, han angett som adress. Att ta Marciniaks telefonnummer, eller efterlysa honom publikt, har naturligtvis inte fallit svenska polismyndigheter in. Och hur vanligt är det inte, att gripna personer uppger en falsk adress vid gripandet ? Undersökte inte ens polisen den gripnes mobiltelefon, så att man kunde spåra den – och vad var det som skedde här egentligen ?

Svenska Kyrkan gör samtidigt ingenting alls för att hjälpa eller stötta familjen Åkerlund. Adolf Fredriks församling har inte råd att återställa lilla Ebbas grav, och man vägrar helt att göra några förböner eller gudstjänster för just henne – men att stjäla döda svenskars guldtänder, och ge pengar till den ökända islamist-organisationen Ibn Rushd – ja se det har man råd med – där finns inga begränsningar…

Från Nya Zeeland  rapporteras idag från staden Christchurch, med ca 360 000 invånare att minst en verklig högerextremist (till skillnad från Morgan Johanssons ständiga fantasi-foster) verkligen angripit två moskéer, samt dödat minst 49 personer, efter vad det ser ut. Som vanligt i vår Värld, är det Monoteister som dödar Monoteister – och alla andra… Det ovanliga denna gång, är dock att en skytt skall ha målat Ebba Åkerlunds namn på sitt vapen, och angett att händelserna på Drottninggatan 2017 på något sätt skulle ha samband med vad som nyss utförts, fast ingen förstår hur. Monoteismen är i så fall det enda sambandet, eller det faktum att båda gärningsmännen tillhörde ökenreligionerna, för ingen Polyteist gör någonsin såhär.  Ni kan söka fram och tillbaka över hela Världen – men jag slår vad om en sak – ni kommer aldrig, aldrig att hitta några Polyteistiska terrorister, vad det nu än må bero på – för bara kristna och muslimer utför terror-dåd, hur det än må komma sig.

Ebba Åkerlunds föräldrar uppger till kvällstidningarna att de båda två är skakade över det grymma dådet, och inte har det minsta med det att göra.

Det har ingen annan svensk heller, och även jag är upprörd av dagens händelser.

Men, ni ska se govänner, ni ska se. Snart dröjer det inte länge förrän Morgan ”Mollgan” Johansson, denne brottens kortväxte Napoleon, kommer sättandes igen med all sin nazism.

Åter kommer alltihop att skyllas på de etniska svenskarna, precis som vanligt.

Och Åkerlunds, samt alla andra hederliga människor i det här landet får ingen hjälp.

De får inte hjälp från Polisen

De får inte hjälp från ”Svenska” Kyrkan – för den stöder islam, och där finns ingen tröst att hämta.

De får inte hjälp från Morgan Johansson.

De får inte hjälp från Regeringen Löfvén.

 

Och en del feministiskt anstuckna debattörer på denna sida, säger att Frigg, himladrottningen – hon som har medlidande med de oskyldigt mördade, och sörjer människornas ondska – inte finns….

Jo säger jag. Frigg finns verkligen. Och om hon inte finns, vore det nödvändigt för oss att uppfinna henne. Att dyrka henne och att tillbe henne, särskilt i stunder som dessa. ”Hur mycket gråt människan än gråter” skrev en svensk poet, ”tar henne jorden alltid åter”. Och Frigg sitter i Fensalar, där hon begråter Balder, sin dräpte son, som var oskyldig till allt som skett. Tror ni inte också hon ser till Ebba Åkerlunds och alla andra drabbades öde, nu när de kristna kyrkorna förvägrar oss svenskar all hjälp, och inte längre ens bryr sig om graven efter ett oskyldigt barn, som skändats mer än trettio gånger ?

För att citera Pär Lagerkvist, en av våra svenska nobelpristagare, från den tid då nobelpriset i litteratur fortfarande var värt något:

Jag är den mörka stjärnan jorden.
I mig gror allt liv, men själv lever jag inte.
Jag är döden som ger liv.
Jag är mörkret som dricker ljus,
som genom sin osläckliga törst efter ljuset ger upphov
till allt liv.

Jag är den mörka stjärnan.
Alla de döda vilar hos mig.

 

I am the dark star Earth.
In me, all things come to life, but I myself does not live.
I am death, that gives life.
I am the darkness, that drinks light.
that through its unquenchable thirst for light gives birth
to all life.

I am the dark star.
All the dead rest with me.

(WH Auden´s translation, from ”Evening Land”)

 

Annonser

Reinfeldteri, Reinfeldtera, Reinfeldterallan lej…. och Palme-mordet ska lösas, säger man…

Jag vet inte om ni minns det, men Povel Ramel, den gamle satirikern och musikern, publicerade en gång i Världen en sång med texten ”Bladbergeri, Bladbergera…” som handlade om små och kanske inte alltför smarta privata företag. Men det var förstås för flera årtionden sedan, då vi levde i ett bättre land och en lyckligare tid. Tidningen Metro publicerade idag en mycket insiktsfull och i mitt tycke rolig teckning signerad Frida Malmgren, annars driven tecknerska i serien ”Tjejerna på Höjden”. Den har ett slags Hednisk och Hädisk humor, som jag därför gillar, hedning som jag är.

De tre kvinnorna som serien handlar om i vanliga fall är dock knappast några Nornor, men Frida själv har genomskådat något, angående våra inkompetenta vrak till politiker. Denna teckning påminner nästan osökt om vad jag själv skrev igår..

 

”Mållgan” Johansson, denne aggressive skinhead ifrån Klippan eller någonstans, ligger också när till hands här, tycker jag… Ifrån vårt stora grannland Ryssland – som ju en gång kallades ”Svitjod hin Mikla eller ”Det större Sverige” rapporteras idag att President Vladimir Vladimirovitj Putin tänker förbjuda fake news – allt detta enligt en artikel i SvD:s pappersupplaga, som jag därför inte kan referera till med internet-länk och allt, som jag alltid brukar. Källkritik och att upplysa om källor, anser jag vara en del av vanlig medborgerlig anständighet, nämligen.

Men – i Ryssland är det förstås inte Statstelevisionens version av sanningen, eller Ryska myndigheters yttranden och pressreleaser som ska förbjudas. Ånej ! Förbudet emot fake news gäller förstås bara privata nyhetskällor och enskilda personer. Nu ska Ryska statsåklagare undersöka, om dessa befunnits skyldiga till lögn, och om så är fallet väntar böter på motsvarande 24 000 US Dollars eller kanske Sibirien, läser jag i tidningen.

Och i samma andra presenterades vi här i Sverige för några dagar sedan för positiva nyheter om Palme-Mordet.

Den 28 februari var det 33 års jubileum på detta olösta mord, men den nye förundersökningsledaren, som nu heter Krister Petersson med K, och inte med Ch (det är liksom en händelse, som ser ut som en tanke) säger att han är ”fullt övertygad” om att det går att lösa mordet på den dåvarande Regeringschefen. Tiotusentals sidor utredningsmaterial har skrivits, massor med undersökningar har gjorts av hundratals upphittade vapen, alla möjliga eller rättare sagt omöjliga personer har förhörts eller tagits i förvar. Misslyckande har följt på misslyckande, konspirations-teori på konspirations-teori..

Men vad säger då den nye utredaren klämkäckt, medan Statstelevisionen SVT:s representanter lanserar sina ”stora sanningar” som vanligt. Jo – allt går att lösa, såklart. Inför sådan naiv optimism – eller vad säger man ? eller sådant positivt tänkande – om man nu vill vara snäll – är det minsann lätt att bli ödmjuk.

För övrigt är det väl bara i Sverige som Regeringschefer eller ledande politiker mördas, men mordutredningen om saken totalt havererar. Boris Nemtsov, ni vet, blev visserligen mördad på öppen gata i Moskva, liksom Palme i Stockholm, och inte heller där hittade man någonsin någon mördare, konstigt nog – eller ska vi säga naturligt nog ? Hur var det egentligen ??

Men nu så ska jag berätta en liten söt saga för er – ”Det var en gång en ung Löjtnant på Livgardet i Kungsängen som...” – Nej, förresten. Det var ingen bra början. kanske jag borde ta den där om blondinen och handelsresanden istället – nej förresten, någon kan ju känna sig kränkt – eller den om Löfvén och Lööf, ni vet den där puckade rödhättan som lovade att äta upp sina egna skor…

Jag tar om det igen. Alles Klar, Herr Komissar !

Nåväl – då börjar vi: Vill ni veta varifrån en god del av ryktena kring det såkallade ”Militärspåret” i Palmeutredningen verkligen kom ifrån ? – Jodå, jag kan faktiskt berätta det för er. Numera är jag bara en vanlig civil tjänsteman, visserligen, men den gode man som var upphovet till dem, var i mer än tio år en firad mentor och kollega; samt tillika någon som jag alltid tyckt mycket bra om – så jag säger eller skriver inte mer än så. Alltnog, denne man tyckte om att föda upp och dressera bevakningshundar, eftersom han också var en stor djurvän.

Det var inte rena ”hangar-hundar” det var tal om – sådana finns inte längre i flygvapnet, eller hundar med inkorsade varg-gener, som de har i Ryssland. Sådana djur kan verkligen bli mycket aggressiva. Vanliga bevakningshundar, som sagt. men – varje bevakningshund behöver en såkallad attack-fras, så att den vet när den ska gå till anfall, och försvara sin husse.

Av outgrundliga anledningar valde Löjtnanten frasen ”Olof Palme” som attack-fras – träning av hundar handlar mest om betingade reflexer, ni vet som hos Pavlovs berömda hund – lite längre österut än hos oss. Självklart gjorde han det mest på skämt, som ett generande försök till humor, liksom. Men ordkombinationen ”Olof Palme” var dåförtiden ganska vanlig – det här var ju på 1980-talet. Ibland sa de ”Olof Palme” på TV. Ibland sa de ”Olof Palme” på radio. Lyckligtvis kunde inte hundrackan läsa tidningar, men i dagligt tal och i samtal vänner och bekanta emellan hände det också att folk sa ”Olof Palme” bara sådär – rätt ut i luften.

Och kan ni tänka er !

Varje gång rusade hunden upp och började skälla och yla som om den vore tokig. Den reste ragg. Den vrålade. Den visade tänderna.

Betingade reflexer, och ren inlärning, som sagt – men Löjtnanten blev – året då Palme-mordet inträffade – faktiskt misstänkt för mord. Och det var inte roligt för honom, kantänka. Inte för hunden heller, för den lär man ha avlivat – som en hund…

Har ni sett den tjeckiska filmmen ”Zert” eller ”Skämtet” (1969) vars manus skrevs av Milan Kundera ? Om inte, tycker jag faktiskt att ni ska göra det. Den handlar om vådan av att våga skämta, när man befinner sig i en stenhård diktaturstat…

”Det är om namn vi frågar”

Såhär års brukar våra dagstidningar och media fyllas av artiklar om statistik kring våra vanligaste personnamn, och 2019 har inte varit något undantag hittills. Både Statstelevisionen SVT och SCB eller Statistiska Centralbyrån redovisar nuförtiden namnstatistik, och så gör även sajter som ”Svenska Namn” – som uppger att den vänder sig direkt till svenska föräldrar, och väl i så fall förgrovar och sprider trenderna ytterligare genom att späda på dem – och det kanske man inte alltid skall göra. Också tidningar som Metro, Sydsvenskan och många många fler har hängt på den allmänna trenden.

Tycker svenska föräldrar verkligen, att individer som William Spetz eller Alice Bah Kuncke ska få förkroppsliga, hur svenskar och svenskor ska heta och framstå i framtiden ?

Självklart går det ”mode” i personnamn som allting annat, och namn är också utsatta för återkommande generationsväxlingar, bland annat på så vis att namn som varit populära för två generationer sedan eller vid sekelskiftet 1899-1900 kan komma tillbaka igen, enligt namnforskarna. Bland flicknamnen finner vi nu namn som Alice och Lily samt Wilma, vilka inte alls har med Sverige eller svensk kultur att göra. Men glädjande nog finns också Ella (4:e populäraste flicknamnet, 2018) efter Elli – ålderdomen – samt Ebba (6:e populäraste) Astrid (8:e populäraste) och Alma (9:e populäraste) ibland de 10 mest populära flicknamnen. Här följer man i alla fall nordiskt namnskick genom att ta in några nordiska namn.

888 flickor fick heta Alice, som är det vanligaste flicknamnet för andra året i rad. — —

Nya namn på pojkarnas topp 100–lista var Levi, Vide och Neo. Av dessa namn placerade sig Levi och Vide högst. På topp 100 för flicknamn kom det in sju nya namn; Maryam, Hedvig, Mira, Zoey, Idun, Melina och Noomi. Maryam var också det flicknamn som ökade mest. Det gavs till 177 flickor, en ökning med 70 procent jämfört med föregående år.
– Maryam används mycket i kulturer från Mellanöstern…   (Sydsvenskan 31 Januari 2019)

Vad gäller männen ser det dock verkligen mycket, mycket illa ut med Sveriges framtid. Här möter oss dessvärre utlänningar som William, Liam, Noah och liknande amerikanska monstrum, ofta med sitt ursprung i den bibliska världen, typ Levi och därmed närstående. Först på tolfte och femtonde plats kommer Axel och Alfred, som är rent nordiska namn. Bastarder som Charlie med flera – när man kan heta Karl – ett fint, historiskt och svenskt namn – och andra förvrängningar på franska och engelska dominerar också sorgligt nog i namnfloran.

Många nyblivna föräldrar vet inte längre vad som menas med Nordiskt namnskick, och hur man följer det.

Det syns inte minst på det faktum att de direkt uppkallar sina barn efter gudar och gudinnor, vilket är något av det allra värsta man kan göra, ifall man vill visa respekt för den Nordiska kulturen och Asatron. I gamla tider skulle ingen förälder, oavsett vad, ens drömma om att uppkalla sin dotter till ett namn som Idun, Freja eller Gerd. Orsaken till det var enkel. Det var hybris, eller ett exempel på grotesk självöverskattning, att jämföra sina egna barn med gudarna.

Att välja samma namn på en människa som en gudom, innebar ju att man ständigt löpte risk att blanda samman personen med guden eller gudinnan, med ändlösa missförstånd och förvirring som följd. Och vad för slags självbild får egentligen en liten flicka, som döps efter Freja – den allomfattande sexualitetens gudinna tänk om den flickan i vuxen ålder inte alls vill springa omkring och manifestera sin sexualitet, hela tiden ? Eller någon som är döpt efter Idun, den eviga ungdomen, men till slut av naturliga skäl inte är såpass ung längre ?

Alla dessa förment ”söta” eller ”gulliga” namn blir förr eller senare till fruktansvärda kvarnstenar att bära runt halsen för de barn som fått dem, och i gamla tider tänkte man sig noga för, innan man ens namngav någon. Söner fick heta Torbjörn, Tormod, Torkettil eller Torkel, Torben, Torsten eller Thorarin, men aldrig aldrig någonsin bara ”Tor” – eftersom det vore helt fel att döpa sitt eget barn efter styrkans och åskans rungstarke Ase, som man inte gärna skämtade med. Det var först emot 1790-talet och långt in på upplysningstiden, som någon svensk alls enbart hette ”Tor”.

Och kvinnor kunde förstås heta Thora, men mera ofta Torgerd, Torborg, Thorill, samt ha namn som ”Ast-rid” – ”hon som rider av kärlek” eller Ing-rid (hon som rider på en Ing – vad en Ing är, vet ni kanske – åtminstone måste en vuxen kvinna veta det, om hon alls skall kunna få några barn – för de blir oftast inte till på articifiell väg) eller liknande – båda de valda exemplen är faktiskt valkyrienamn.

Många föräldrar har nu för tiden fått för sig att döpa sina stackars barn till saker som ”Loke”, ”Hel”, ”Angerboda” och liknande. Resultaten har heller inte låtit vänta på sig. Barnen har fått DAMP eller ADHD. Blödarsjuka, livshotande kramper, Downs syndrom och andra svåra sjukdomstillstånd…

Att ge sina barn namn, som stammade från mörkrets eller ondskans varelser, var också något som man i forna tider lät bli, eftersom man visste, att följderna ofta blev mer illavarslande än man kunde tro. Modern forskning, som till exempel i den ansedda medicinska tidskriften Psychology Today, visar också att namn påverkar oss mycket mer än vi kanske vill erkänna, också i vuxen ålder.

Man menar till och med att det namn vi får av våra föräldrar skulle kunna påverka studieresultat, kommande yrkesval, vem vi väljer att gifta oss med, beräknad inkomst, och till och med politiska sympatier, eller vilka partier vi kan välja att rösta på i framtiden

Om det verkligen är så, finns det stor anledning att tänka sig mycket mycket noga för, innan vi sätter namn på våra små telningar. Vill vi egentligen – som nyblivna föräldrar – påverka de här sakerna, och om vi nu väljer att göra det, borde vi då inte åtminstone göra det på ett positivt sätt, för att våra barn ska få det så bra som möjligt ?

Att undvika renodlat negativa namn som Loke, Hel och liknande borde vara en självklarhet, för vad händer; om man ger ett stackars barn ett sådant namn ? Barnet måste, så snart dess namn överhuvudtaget nämns, uttala Loke-namnet, tänka på sig själv som en ”Loke” eller någon med ”Lokes” egenskaper. Som vi förstår, är det inte bra för ett litet barn. Barnet kan bli fysiskt sjukt, eller få allvarliga psykiska problem. På samma sätt måste en gravid mor, som i moderlivet bär en ”Loke” och ingen sund livsfrukt, framkalla Lokes bild i sitt inre, så fort hon tänker på barnet, eller hör det omtalas – redan innan det föds. Mekanismen är inte helt klarlagd, men det står helt klart att sådant här kan leda till väldigt allvarliga eller tråkiga saker, och därför har jag alltid gett blivande föräldrar att undvika namn som Loke och liknande, och sky dem som pesten. Det finns en klar anledning till att folk förr i tiden aldrig gavs de namnen, och att man gör bäst i att undvika dem.

Enligt den nya namnlagen, som nuförtiden gäller i Sverige, får man heller inte ge barn namn som kan väcka anstöt, som kan leda till skada eller obehag för den som ska bära namnet, eller ”på annat sätt visar sig olämpliga” som egennamn. (14 § lag 2016:1013)

Jag skulle vilja hävda, att namn som ”Loke” eller ”Mohammed” faktiskt kan väcka anstöt, i alla fall i vissa grupper av samhället, och kanske därför bör undvikas. Å andra sidan finns det väldigt många föräldrar i Sverige som faktiskt har väldigt dåligt omdöme, för vad sägs om den här listan, som en av våra mest kända kvällstidningar satt ihop:

Namnet Lucifer, till exempel, har avvisats som skäligen ohållbart.

4 Män i Sverige påstås heta ”Norrman” i förnamn

– 3 kvinnor i Sverige heter ”Bärs” som förnamn – tyckte deras fäder om öl ?

– 4 kvinnor och 1 man har ”Balle” som förnamn, trots att det väl måste sägas väcka anstöt – eller ?

– 2 kvinnor har ordet Anus som förnamn – är det lämpligt ?

– sammanlagt 41 personer har ordet Matta som förnamn – kunde man hävda, att ett sådant namn leder till problem ?

– 1 man har namnet Fido som förnamn

– 1 person heter Hitler i förnamn, och ibland samma säregna namnflora möter vi förnamn som Potatis, Ragata och Pucko.

Frågan är – borde inte alla sådana namn vara förbjudna enligt namnlagen av år 2016, liksom Loke-namnet ? Frågan borde i alla fall få ställas, och tas upp till sakkunnig behandling.

Även Svenska Dagbladet bekräftade så pass tidigt som för nio år sedan, att många namn faktiskt var psykologiskt olämpliga, och kanske orsakade svårigheter, oavsett om det nu berodde på utbredda sociala fördomar emot vissa namn, eller något annat. Forskningen har uppenbarligen inte sagt sitt sista ord på det här området, och onekligen verkar det finnas mycket att invända.

– Alla människor har ett namn. Man har inte hittat ett enda samhälle i världen, där medlemmarna inte har namn. Vad vi heter och varför vi heter så är däremot kulturbundet och spelar stor roll för hur vi kategoriserar varandra socialt och kulturellt, säger Charlotte Hagström, etnolog vid Lunds universitet. — —

Namn kan också fungera som klassmarkörer. Vanligaste exemplet på det är ”y-namn” som Ronny, Conny, Jerry… De var vanliga under 50- och 60-talen och förknippas med arbetarklassen.

Även i diskussioner på nätet kommer klassaspekten ofta upp. Då är det vanligtvis namn som Kevin, Robin, Liam, Jasmine och Britney som stämplas som underklass eller ”white trash”.

– Många tycker att man gör sitt barn en otjänst genom att ge dem ett sådant namn. ”Kan du tänka dig en advokat som heter Liam?” frågar de retoriskt. Av någon anledning är det nästan alltid advokat, som används som kontrast mot ett ”trashigt” namn, säger Charlotte Hagström, som själv ofta får höra att hon har ett ”överklass-wanna-be-namn” – medan yngsta sonens mellannamn – Zeke – ses som just lite ”trashigt”. — —

– I Florida undersökte en amerikansk ekonomiprofessor studieresultaten för 55  000 elever. Barn med förnamn som hade låg status fick i genomsnitt 3 – 5 procent lägre betygspoäng jämfört med dem som presterade likvärdigt, men hade mer traditionella namn.

– En annan studie visade att sannolikheten för att amerikanska flickor ska studera fysik och matte på högre nivå är mindre om deras namn uppfattas som väldigt feminina, till exempel Isabelle eller Elizabeth.

– En svensk undersökning har visat att invandrare, från exempelvis Afrika eller Mellanöstern, som i mitten av 1990-talet bytte till mer svenskklingande namn, ökade sin årsinkomst med i genomsnitt mellan 10  000 och 15 000 kronor.

Vad vi heter, och vad vi döper våra barn till är alltså långtifrån oväsentligt. Det kan till och med betyda en skillnad i kronor och ören. Med tanke på allt detta – och att väl ingen vill göra sina egna barn illa – är det inte bäst att följa det fina nordiska namnskick vi alltid haft i det här landet, och välja ett nordiskt namn ? Det finns minst 1200 sådana fullt gångbara namn att välja på, enligt vad andra har räknat ut.

Och kom ihåg – uppkalla aldrig era egna barn efter en Gud eller Gudinna – i synnerhet inte Loke – man har många bevis på vad det kan leda till, oavsett vad anledningen nu är, eller kan vara. Och gör inte som i den gamla sången med Johnny Cash, ni vetdet var inte så bra det heller, visade det sig…

Folkligt Motstånd mot religiöst tvång får stöd i Metro

Tidningen Metro publicerade en intressant debattartikel idag. Jag ser att mina Hedniska Tankar börjar bära frukt hos allt fler och fler medborgare. Författaren Per Glavå reagerar emot de många religiösa övergreppen emot barn i vårt land, och hela Världen över. Han skriver:

Det är den enskilde som i vuxen ålder själv ska bestämma över sin tro och välja om hen vill utöva den. Det må vara som kristen, humanist, scientolog, agnostiker, muslim, naturalist eller kanske buddhist.

Barn ska inte tvingas in i några kristna samfund via ”Dop” eller andra dumheter. Man kan tilldelas ett språk, ett medborgarskap eller en nationalitet via födseln, likaväl som en kultur, vilket FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna faktiskt förutsätter. Men religion är och förblir något som förutsätter ett aktivt, medvetet val, och ett nyfött barn är inte i stånd att välja. Och Per Glavå fortsätter:

Barns rättigheter är överlag mycket starka i Sverige. Vi har sedan länge en lag mot fysisk bestraffning, vi har barnombudsman, en socialtjänst som aktivt skyddar utsatta barn och vi har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter som träder i kraft 1 januari 2020. Ändå tillåts dop, omskärelse, konfirmation och religiösa grundskolor. Ovanstående kan pågå med hjälp av det vi kallar religionsfrihet. Men för barnet finns ingen frihet. Föräldrar ges i religionens namn frihet att utsätta sina egna barn för bestående fysiska och mentala övergrepp. Detta gör begreppet religionsfrihet märkligt då det inte alls innebär frihet för barnet. Religionsfriheten är mycket viktig men inte på bekostnad av barns rättigheter vilket också görs tydligt i Europakonventionen:

”Envar skall äga rätt till … religionsfrihet … med hänsyn till andra personers fri- och rättigheter.”

Om det i praktiken innebär att friheten för den ene är att få tvinga den andre, då handlar det om tvång och inget annat.

— —

Som förälder har du stort ansvar för dina barns uppfostran. Den moraliska kompass du lägger ut blir viktig för resten av livet, liksom de värderingar du delar med dig av. Men du har också stort ansvar att uppfostra ditt barn till en självständig och fritt tänkande individ som själv väljer vad den ska tycka eller tro.

Så långt Per Glavå alltså, en skribent vars författarskap och gärning är helt obekant för mig sedan tidigare. Jag måste säga att han har rätt. Det här är vad jag själv, och Humanisterna – med Christer Sturmark och andra i spetsen – har kämpat för i många år, och även om alla inom den Hedniska och Asatrogna rörelsen i Sverige kanske inte delar min uppfattning, så tror jag faktiskt att de flesta medborgare i landet delar den.

Oavsett vilken religion det nu är fråga om, så ska omyndiga personer inte tvingas med i någon sorts religiös rörelse emot sin vilja.

Igår nådde oss nyheten om hur extrema muslimer med hjälp av frikostiga ”ekonomiska bidrag” driver sk ”religiösa friskolor” inuti Sverige. Allt sker med vissa politiska partiers uttryckliga stöd och goda minne. Svenska Dagbladet har med hjälp av forskaren Magnus Normark, analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) avslöjat hur det Saudiska Kungahuset försöker sprida extrem islam i Sverige. Det rör sig om summor runt 100 miljoner kronor, och särskilt utsända Wahabitiska Imamer, som ska inplanteras i Sverige från Saudi-Arabien, en av Världens allra värsta förtryckarregimer. Varför tillåter vi alls sådant att få ske i vårt eget land ?

I Ryssland, ett nära grannland, har man sedan några år ett förbud (ofta hårt kritiserat i väst) för ”utländska agenter” att finansiera olika sorters verksamhet inne i det egna landet. Syftet är bland annat, att just förhindra att det byggs upp någon ”islamisk stat” eller religiöst styrda ”parallell-samhällen” inne på ryskt område – för där accepterar man inget sådant, och det bör vi svenskar heller inte göra. Flera debattörer – till och med inom Socialdemokratin, som länge hållit islamisterna bakom ryggen och försvarat dem – börjar nu ifrågasätta alla religiösa friskolor överhuvudtaget. Man har till och med vädjat till Jan Björklund och det förment Liberala partiet i Sverige att byta åsikt – men, ingenting har hjälpt.

Vi har också en mycket märklig myndighet vid namn SST här i Landet Löfvén, som varje år delar ut närmare 100 miljoner kronor i bidrag åt olika sorters anti-demokratiska religiösa grupper, vars värdegrund starkt skiljer sig från det svenska samhället. Detta är särskilt aktuellt just idag, nu när vad som är kvar av Regeringen Löfvén ska presentera sin budget för nästa år. Bland annat är ju hela Försvaret och Polisen kraftigt underfinansierad, och Rättssamhället redan i gungning – så varför fortsätter man lägga pengar på Islam, och andra Monoteistiska religioner ? Vi ger bidrag för att sprida Katolicism i vårt eget land med mer än 6 miljoner om året. Katolicismen är en religion, som vidhåller sitt abortmotstånd och sysslar med Exorcism, alltså djävulsutdrivning, allt enligt officiella uppgifter från Vatikanen, och Chefsexorcisten där.

Tycker vi verkligen, att svenska skattepengar ska gå till sådant ? Överensstämmer det ens med den förmodade ”Värdegrund” som vår Regering eller för den delen svenska folket kan antas ha ??

Enligt SST:s officiella hemsida, vräker vi ut mer än 40 miljoner årligen på att islamisera vårt eget land ligger det egentligen i den svenska allmänhetens intresse ?

SST vägrar samtidigt sen flera år, att ge Humanisterna någon som helst form av bidrag, och förutom en struntsumma – inte ens 400 000 kr – till Sveriges Buddhister, så har man under hela sin existens bara och endast bara erkänt Monoteistiska samfund som de enda berättigade bidragstagarna. Man vägrar att erkänna Polyteistiska religioner, till exempel; och man vägrar också att ge bidrag till de enda religioner som verkligen hör hemma i Sverige, alltså Asatro och Samisk religion.

Och på detta sätt fortsätter SST:s meningslösa miljonrullning, år efter år.

SST:s handläggare består till stor del av frireligiösa kristna, samt personer från islamsk kultur – som rakt fram sitter och ger bidrag åt sig själva, eller åtminstone rörelser, de själva är medlemmar i. I alla andra fall med myndigheter runt om i Sverige skulle detta kallas för ett solklart fall av ”jäv” eller tjänstemanna-styre, men personerna bakom SST blir aldrig granskade, eller ställda till svars.. Också den sk ”Allmänna Arvsfonden” – en fond som tar hand om alla ”Dana-arv” i Sverige, eller kvarlåtenskapen efter döda svenskar utan arvingar – styrs numera efter en mycket märklig politik. Till och med Sveriges Radio har erkänt, att stora summor av de mer än 750 miljoner som betalades ut ur denna fond förra året, gått till terror-misstänkta och anti-demokratiska organisationer – i flera fall med klara kopplingar till just extrem islam…

Någon ”allmän arvsfond” finns inte i något land på hela Jorden, utom Sverige och Island, enligt vad som påstås.

Och att ge statsbidrag för att utöva främmande religioner, görs knappast i något annat land i hela Västvärlden, utom just Sverige.

Se på USA till exempel – eller andra verkligt liberala länder. Där ges inte en enda cent, inte en enda dollar till någon kyrka överhuvudtaget – varken av statliga eller federala myndigheter. Ändå finns det inget religiöst samfund i Amerika som går i konkurs, vad det nu kan bero på. Nejdå. Kissoliker och Lorteraner, Presbytarianer och Lebytarianer, Mormoner med Hormoner och Sjundedagsadventister samt Söderns baptister – allesammans klarar de sig själva, utan statlig inblandning.

Fler debattörer än jag själv har gång på gång påpekat det här, men ändå fortsätter man att göra religiösa samfund till bidragsberoende .

Världen över tycker de flesta regeringar, att religion är människornas ensak, som de själva får betala för, men ingenting som ska statsfinansieras.

Det är faktiskt ganska lätt att förstå en sådan uppfattning. Varför skall jag som svensk vara med och finansiera fundamentalistiska grupper, som jag inte alls kan sympatisera med ? Varför ska jag finansiera min grannes religion, som jag inte delar, inte är med i, och inte vill betala för ?

Varför är det bara Monoteistiska religioner som ska ha bidrag ? De tre stora ökenreligionerna vägrar ju att erkänna någon annan gud än sin egen – ”du ska inte ha några andra gudar jämte mig” står det ju i den kristna bibeln – och hur går det ihop med påståendet om att vi ska ha ett ”Multikulturellt” svenskt samhälle ? Vissa personer påstår till och med, att vi skulle ha ”Multikulturalism” som någotslags grundlag – utan att kunna ange vilken paragraf det nu står i, i så fall.

Multikulturalism förutsätter Polyteism, men utesluter en gång för alla samtliga Monoteistiska religioner, per ren definition. Och dessa får man då sluta ge bidrag till, ifall man nu alls skall vara någon anhängare av det ”Multikulturella” samhällsexperimentet…

AVSLÖJAT: Hur DN, Metro, SvT och andra LJÖG om arkeologi i Sigtuna, bara för att skapa ett ”SLAGTRÄ” i valdebatten…

För några dagar sedan började media i Sverige helt okritiskt kabla ut en ”fake news” artikel, som nu spridit sig kring hela Världen. Jag tänker inte länka till den eftersom det är gravt oetiskt av skräptidningar som Dagens Nyheter, Metro mfl källor att sprida falsk information. För egen del var jag medveten om bluffen hela tiden, men höll an med mina kommentarer, eftersom jag ville se hur denna av media skapade ”anka” skulle utveckla sig.

Bakom alltihopa stod en individ vid namn Anders Götherström, som hävdar att ”svenskar inte finns” och att det inte skulle gå att särskilja Nordbor rent genetiskt, en mycket märklig slutsats som motsagts och motbevisats flera gånger om av forskare i våra närmaste grannländer. Man vet att det är Uppsala Universitet, känd hemvist för den fuskande textilarkeologen Annika Larsson, som tillsammans med Stockholms Universitet bedriver det sk ”Atlas-projektet” som ska studera 200 enskilda personer från Sveriges förhistoria och försöka dra slutsatser av det.

Originalkällan till de ”fake news” artiklar som nu publiceras, kommer från tidskriften ”Current Biology” och återfinns här.

Metro och andra svenska media spred lögner om att ”Hälften av Svenskarna i Sigtuna var invandrare” på Vikingatiden, allt med tendentiösa yttranden om dagens invandringspolitik

Flera etablerade media har haft mod att skriva sanningen, bland annat Smålandsposten som i Tisdags kritiserade UNT, en av landets mest vänsterradikala tidningar, för att använda den påhittade nyheten som politiskt slagträ i årets valdebatt. Jag citerar:

Kollegorna på Upsala Nya Tidning hade en glad helg. Så här skrev man i lördags: ”Omfattande migration är inte något nytt. Hälften av invånarna i vikingatidens Sigtuna var inflyttade migranter från platser långt därifrån.” Detta apropå en DNA-undersökning som gjorts på människor i det forntida Sigtuna. Knappt ett ord stämmer.— —

Av åttahundra utgrävda gravar i Sigtuna har man undersökt trettioåtta individer och funnit att ungefär hälften av de undersökta har sitt ursprung utanför Mälardalen. Därav mediatrumpeterna.

Det är bara det att det är trams. — —

Forskarna själva driver på vrångbilden, och det är uppenbart att det ligger något politiskt och lurar i botten. Man vill så krampaktigt gärna bringa bilden av dagens invandring som något ständigt pågående sedan tusen år att man förvandlar en östgöte eller ölänning i Sigtuna till en invandrare. —-

Aftonbladet berättar också att ”en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt” och Atlas-forskaren professor Anders Götherström förklarar lugnande att ”svensken finns inte genetiskt”. Citatet ljöd som en klockringning i radio och press riket runt.

Här undrar man: Är det fråga om ett avsiktligt missförstånd för att Atlas lättare skall kunna inrangera sig i en verklighetsuppfattning som politiserade forskningsfonder föreskriver?

Studien är bara gjord på 23 stycken individer från kristna kyrkogårdar i Sigtuna Stad, en stad som grundades först på 1000-talet, och som kan ha haft en befolkning på kanske upp emot tvåtusen personer. Att utifrån ett såpass litet och snedvridet sample uttala sig om hela befolkningens sammansättning är ett vetenskapligt fel, och dessutom vet man att Sigtuna var en handelsstad, ja dessutom den största och mest exponerade handelsstaden under sin tid, dvs tidig medeltid, inte Vikingatid. Den efterträdde ju Birka, som alla bildade svenskar känner till, men var antagligen inte representativ alls för ett land som redan då kan ha haft upp emot en halv miljon invånare, eller i vart fall fler än trehundra tusen.

Dessutom skrev man att ”hälften” av de undersökta individerna skulle vara ”invandrare” bara för att de kom från ett område utanför Mälardalen, alltså en ren lögn, och dessutom en mycket grov, rasistiskt färgad generalisering, baserad på idel fördomar.

Kristna fördomar och rasistiska lögner har använts för att skapa en felaktig, konstlad bild av forntidens hedniska Sverige

 

Somliga individer kan exempelvis ha varit av samiskt eller finskt ursprung, vilket inte alls gör dem till ”invandrare” eftersom dessa folkslag alltid hört till den svenska nationen, och Sverige skapades dessutom under hednisk tid av Erik Segersäll år 995, enligt vad historikerna anser, medan det i själva verket fanns ett Svea Rike långt tidigare. Ingen av de undersökta individerna var Afrikan. Ingen av de undersökta individerna var asiat. Ingen av de undersökta individerna var från Amerika eller Australien, mycket beroende på att dessa kontinenter inte var upptäckta då, och inte kan sägas ha stått i någon nämnvärd kontakt med den övriga Världen.

Istället var alla, samtliga och 100 % av de undersökta individerna Nordeuropéer, samtliga från Norden, Baltikum eller möjligen Norra Tyskland.

Om dessa forskningsdata ALLS ska tyda på något, var det att Invandring INTE förekom i någon särskild utsträckning alls, särskild inte utomeuropeisk sådan. Ingen av individerna var från mellersta östern, till exempel. Ingen av dem omfattade islam – så vitt man vet – och ingen – inte en enda – tillhörde någon annan etnicitet än den nordiska.

Forskare har länge känt till, att Haplogrupp I1 är mest spridd i våra dagars Norden, och därför GÅR det att särskilja Nordbor och Svenskar i genetiskt hänseende. Vi har en mycket större grad av nedbrytningsförmåga vad gäller mjölkprotein som laktos, till exempel, medan befolkningen i andra delar av Världen – främst Mellanöstern och Afrika – är svårt laktosintolerant. Den förmågan har vi bara kunnat utveckla genom att ha en stabil bondebefolkning i tiotusentals år, som till stora delar livnärt sig på mjölkprodukter, särskilt under den annars så karga vintern. Påståendena om att vi svenskar skulle vara ”en blandning” är därmed en falsk generalisering, och faller på sin egen orimlighet.

Redan 2012 bevisade den kände Danske genetikern Eske Willerslev, att det Nordiska genomet är minst 37 000 år gammalt, och att det hållit sig märkvärdigt konstant genom alla dessa år. Nordborna är i själva verket den äldsta nu levande befolkningsgruppen i hela Europa, och har i stort sett varit oförändrad och opåverkad av just invandring ända fram till nutiden.

Det var ”Hedniska Tankars” grann-sajt Allmogen, som först av alla agerade ”visselblåsare” och avslöjade gammel-medias fake news och manipulering av fakta.

Dagens Nyheter, Norrländska Socialdemokraten, Aftonbladet, SVT, TT Nyhetsbyrån och flera andra stora medier sprider i helgen en identisk artikel om att hälften av alla invånare i Sigtuna var ”invandrare”, och att svenskar inte finns. Detta efter en studie som undersökt lämningar i ett urval av gravar i Sigtuna.

Eftersom DN deltar i ”faktagransknings-samarbetet” Faktiskt.se blir jag förvånad över att de inte har granskat sig själva i det här fallet, men under de senaste åren har jag märkt att det faktiskt också behövs folk som granskar granskarna.

Därför lanserar Allmogen nu Historiskt., faktagranskande journalistik där Allmogen granskar påståenden i de stora medierna om vår svenska historia och nordiska kultur.

Lögnar-blaskan Dagens Nyheter och Bonnier-pressen sägs sedan dess också varit tvugna att ta in en rättelse – och vederlägga de allra värsta politiska vinklingarna.

Påstående #2:

Svensken finns inte genetiskt.

Hävdat av: Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi vid Stockholms universitet, till Dagens Nyheter

Slutsats: helt falskt

Påståendet grundar sig i professorns antagande att man med ”svensk” menar något som är isolerat ursvenskt, eller som DN skriver: ”ATLAS-projektet syftar till att kartlägga genetiken i Nordeuropa – och en stor missuppfattning är att man ska hitta någonting som är isolerat ursvenskt.”

En stor missuppfattning? Nej, det är självklart att det inte finns någonting som är isolerat ursvenskt. Den här delen av världen var under den senaste istiden täckt av ett kilometertjockt lager is i över hundratusen år. Inlandsisen började dra sig tillbaka för bara 12,000 år sen och, tro det eller ej, så smälte ingen ursvensk människa fram ur istäcket. Dagens svenska folkgrupp, Sveriges majoritetsbefolkning, är ett resultat av 12,000 år av migration.

Hur den svenska folkgruppen uppstod kan man läsa om på en lättsam nivå i boken Svenskarna och deras fäder (2016) av Peter Sjölund och Karin Bojs. Svenskar är precis som norrmän, finnar, danskar och samer en genetiskt distinkt folkgrupp som har vuxit fram under hundratals generationer i Norden.

Svenskarna är enligt Sjölund och Bojs huvudsakligen resultatet av fyra stora migrationsvågor de senaste 11,000 åren, varav den sista migrationsvågen under bronsåldern för 3,500 år sen. Sedan dess har invandringen till Sverige varit mycket liten, och det har vuxit fram regionala kulturer i Norden som genom århundradena allt mer antagit formen av en enhetlig svensk respektive norsk och dansk kultur.

Hela 40% av alla etniskt svenska män (och upp emot 26% av samiska män) som lever idag härstammar från samma förfader, som i boken kallas ”Ivar”. Hans korrekta namn är I1-M253, den mutation som alla hans manliga efterkommande i rakt nedstigande led bär på – inklusive jag som skriver det här.

”Ivar”, min förfader, bodde i norra delen av det som nu är Tyskland och hans ”söner” invandrade till Sverige i början av bronsåldern för 3,500 år sedan – enligt en hypotes i samband med en exploderande bärnstenshandel.

— —

Idag innefattar begreppet ”svensk” götar och gutar, smålänningar och hälsingar, värmlänningar och ångermanlänningar, men även folk som jämtar och skåningar som för ett par sekel sedan hörde till Danmark och Norge (och innan dess var Jämtland ett självständigt rike). Svenskarna är ett folk och många folk i ett, precis som norrmän, danskar, tyskar, med flera.

I studien Investigation of the fine structure of European populations with applications to disease association studies (Heath, Gut, Brennan, McKay, Bencko, Fabianova et al., 2008) undersöks populationsstrukturen genom att kartlägga genuppsättningar hos 6,000 individer i hela Europa.

Resultatet är tydligt. Svenskar finns:

Genetisk variation bland Europas folkgrupper, som även stämmer väl överens med den geografiska spridningen. Svenskar utgörs av det bruna klustret längst upp i mitten. Källa: Investigation of the fine structure of Europeanpopulations with applications to disease associationstudies, European Journal of Human Genetics (2008) 16

Tittar man på mer djupgående forskning av Europas folkgrupper har vi studien Genome-Wide Analysis of Single Nucleotide Polymorphisms Uncovers Population Structure in Northern Europe (Salmela, Lappalainen, Fransson, Andersen Dahlman-Wright et al., 2008) som undersökte genuppsättningar hos människor i norra Europa och fann att skillnaden mellan olika grupper förvisso var liten men ändå statistiskt signifikant, vilket innebär att alla grupperna är närbesläktade men distinkta.

Även forskarna i studien Swedish Population Substructure Revealed by Genome-Wide Single Nucleotide Polymorphism Data (Salmela, Lappalainen, Liu, Sistonen, Andersen et al., 2011) konstaterar att svenskar som folkgrupp tydligt skiljer sig genetiskt jämfört med populationer i närliggande länder. Man såg samtidigt inom den svenska populationen en tydlig gradient som löpte från söder till norr, vilket man härleder till Norrlands isolerade läge och genetisk drift.

När professor Götherström lägger till att ”vi har plockat på oss delar från hela världen” kommer vi lite närmare sanningen. Alla människor bär i grunden på i princip samma gener. Till 99.9% är vi en kopia av personen bredvid oss. Vi delar även 96-99% av vårt DNA med chimpanser, beroende på vilken studie du tittar på. Den sista 0.01% av vårt DNA som skiljer folkgrupper åt kan härledas till evolutionär utveckling genom årtusenden, där geografisk isolation och selektiv reproduktion har lett till att vissa gener har favoriserats och förts vidare.

Det råder dock ingen tvekan bland seriösa forskare att det existerar folkgrupper i Europa som är närbesläktade men ändå genetiskt distinkta, inklusive svenskar.

Även juridiskt har Norrköpings tingsrätt slagit fast att majoritetsbefolkningen svenskarna är en folkgrupp som omfattas av hets mot folkgrupp-lagstiftningen, även om de samtidigt konstaterade att svenskar som majoritetsgrupp får tåla mer – exempelvis att bli kallade ”vidrig ohyra”.

– Allmogen, 26 Augusti 2018

Huruvida vi som majoritetsbefolkning skall behöva tåla all den grova rasism som riktas emot oss, undandrar sig min enkla bedömning. Jag tycker inte vi bör göra det däremot, utan att vi bör sätta hårt emot hårt, rörande de individer som angriper oss inne i vårt eget land. Sajten ”Allmogen” har emellertid rätt när det gäller en sak, och det är att allt tal om sk ”blandningar” inte bör överdrivas.

Visst – Invandring har alltid förekommit – men det påståendet, även om det är sant, säger inte ett enda dugg om dennas faktiska storlek, som sajten Allmogen riktigt påpekar.

Inte heller säger den tidiga Medeltidens Sigtuna ett enda dugg om dagens politiska situation, eller det angelägna i att försöka likvidera svenskarna, och för evigt göra dem till en liten, undanskuffad och diskriminerad minoritet i sitt eget land, vilket flera politiska partier – bland annat Centerpartiet och Miljöpartiet, nu gått till val på.

Sådant är det program, som ”Akbar Annie” och Miljöpartisterna går till val på. Gillas det av Sveriges ”Allmoge” ??

Resonerar man så, då blandar man ihop äpplen med päron, eller för att ta ett annat närliggande exempel.

Här ser ni nu en bag-in-box förpackning med Äppelsaft, gjord från naturlig fruktråvara, som jag åkt och framställt på ett nära Sigtuna beläget Musteri. För att tillverka en sats, har jag plockat flera tusen äpplen, om sammanlagt 250 kg.  Men – och nu kommer poängen eller sensmoralen i denna historia – jag har fuskat, must-producenten ovetandes, och blandat i två små päron också.

Råsaften smakar fortfarande äpple, luktar äpple, konstateras innehålla äpplen och består till mer än 99,998 % av äpplen – men så finns det nu faktiskt, bevisligen och ovedersägligen 0,002 % päron i denna saft också.

SÄLJER JAG DEN NU SOM ”BLANDSAFT” PÅ STORA TORGET I SIGTUNA, KANSKE – bara därför att den innehåller dessa 0,002 % ?

Nej – det gör jag inte – men detta är PRECIS vad diverse ”professorer” och Fake-News Makare som Anders Götherström ägnar sig åt..

Situationen i det tidigmedeltida Sigtuna kan INTE tas som representativa data för hela Sverige, ens under sin egen tid. Ett sample på 28 individer är alldeles för litet, för att man skall kunna dra några egentliga slutsatser av det, och det hade antagligen krävts över 200 undersökta individer, eller åtminstone ett stickprov av 10 % av totalpopulationen ifall man vill vara säker, säger alla vederhäftiga forskare och vetenskapsmän – för då vore det just naturvetenskap och inget annat.

Jag råder er att komma ihåg det, och dessutom rösta på partier som sysslar med vederhäftig, verklighetstillvänd politik i årets riksdagsval, istället för alla verklighetsfrämmande, islamtillvända, Sverigefientliga floskler…

MURALGRANSKAREN utkommer med ny bok…

Idag är det inte bara Vårdagjämning, vilket är och förblir en ytterst viktig dag för alla Hedningar, utan också den Internationella Glädjedagen, har jag fått höra, ty den har råkat bli utlyst av självaste FN, till råga på allt.

Själv tror jag i och för sig inte att just denna dag är så mycket glädjefylldare än andra för kanske de flesta människor i Världen, ty de har säkert nog av problem i alla fall, och Vårdagjämningen känns nog en smula naturligare att fira, hursomhelst. Men – om man nu ska ha en Glädjedag, och den till på köpet skall vara just Internationell – ty så har ju FN nu bestämt – Hur skall man egentligen fira den alls ? Genom att bjuda in särskilda glädjeflickor kanske ? – Nej, bort med sådana tankar – kanske är det bättre och värdigare att vi firar en av våra stora svenska komiker istället, som Serietecknaren David Nessle till exempel, trebarnsfar och dessutom förr i världen vår mångårige vän och andlige bror. Han är faktiskt så gott som hedning – eller i alla fall nästan..

Så gott som Hedning. Uppvuxen i Sala. Grundade ett punkband, med namnet ”Geggamoja ûbermensch och det Heterosexuella Närstridskommandot”. Mångårig tecknare i Magasinet ”Kapten Stofil. Besökt Litauen, fullt rehabiliterad… (Nitroglycerin som acne-kur finns dock inte…)

Förutom att han skrivit ”Den Maskerade Proggarens Oändliga Jamsession” – ett seriealbum vars omslag jag själv använt för att häckla vissa obskyra och fullkomligt onödiga extremistgrupper – har han nu även gått åstad och utgivit en ny bok, som på Ad Libris bara betingar det i sammanhanget synnerligen facila priset av 138 krisch, inklusive gratis frakt för privatpersoner. Självfallet har såpass högoktaniga dagspresspublikationer som såväl Svenska Dagbladet och Tidningen Metro – denna sanningens och den oomkullrunkeliga källkritikens strålande banérförarorgan, mer lysande av idel vältalighet än på sin tid Kim Il Song (jag kan nästan skriva som David, jag också)  men nu har de intresserat sig för saken så sent som igår, varvid jag som en annan ligne claire tecknare med förhinder känner mig mer än lovligt malplacerad, där jag åtskilligt hundsfotterad andtrutet anträder parnassens nedre B-lagshalva för att sälla mig till den klämkäckt obligatoriska hyllningskören – men nej då – det är solo här, pojkar – och jag ska förstås hålla tyst…

 

MURALGRANSKAREN behövs, om sanningen skall fram…

 

För övrigt gillar både jag och David det där ordet, ”oomkullrunkeligen”, som man inte ser i tryck så ofta numera, men för all del – det hör inte hit...

Vad som däremot hör hit, är att blotta dagar efter det att jag själv skrivit om Albertus Pictor och hans målning med Haren och Hunden, så förvandlade David sig plötsligt till Muralgranskaren, sitt nya alter ego. (Ni kan se mina ursprungliga inlägg under sidan ”Konst” härovan – håll med om att uppslaget är ganska likt, även om jag själv inte riktigt hade vad som krävdes för att bli muralgranskare. ) Namnet tog han sannolikt från Tidningen Metros ”Viralgranskaren” – och David skaffade sig twitter-konto, varvid en succé var född – mycket beroende på hans humor – och hans sätt att skämta med kristendomen – samt fler monoteistiska läror. Se här bara:

 

Äsch – vi tar en till:

Muralgranskarens stora fördel är kanske inte vitsandet, utan att han faktiskt är konsthistoriskt intresserad på allvar, samtidigt som han driver ganska mycket med en förlegad religion; med ett idag än mer förlegat bildspråk. Det är i alla fall så jag tolkar det hela – men Herr Nessle och jag har väl sysslat med religionskritik lite till mans, själv minns jag hans serie om Jesu Kristi Återkomst till FESKEKÖRKA i Göteborg, ur seriealbumet ”Gasen i Botten, Hieronymus Bosch” – en annan typisk titel – som väl sprider glädje, inte bara på glädjedagen…

I ”De goa gubbarnas Stad” blev inget som frälsaren tänkte sig…

”Detta skulle vara ett Herrans tempel – men ni – Ni har gjort det till en FISK-AFFÄR !”

 

Detta blogginlägg skulle väl egentligen bara vara en anmälan av en god bok, men nu blev det kanske lite mer. Jag tror jag avslutar med min text om ”Haren och Hunden” och deras gemensamma middag, från anno 2015 – samma år som den mäktige Muralgranskaren blev född:

2014-09-01_179w2_Harkeberga_ka_Trave_I_N_vaggen_valvanfang_(8)_En_hund_och_en_hare_som_ror_i_samma_gryta_(NO)

Det var en gång en Hund och en Hare, säger den hedniska sagan, som var goda vänner och ständigt ville vara tillsammans. Så en dag skulle de laga middag, och satte sig ned att röra om i samma gryta –  men se ! – detta gick alls inte bra.

”Vi måste ha i mera kött !” sa hunden.

”Nej, det måste vi inte alls !” skrek genast haren. ”Vi ska bara ha i grönsaker, men absolut inte något annat – och mera kål ska det vara !”

”Men lite kött då!” skrek genast hunden, som också ville äta sig mätt.

”Nej, bara växter – för jag är vegetarian!” fortsatte haren i myndig ton.

Mycket riktigt avbröt Hunden och Haren helt och hållet sina gemensamma matlagningsförsök efter det där, och insåg att det var bäst för dem att de gick skilda vägar, fast detta förstås inte hindrade dem från att vara vänner i alla fall. Kloka och förståndiga, som de båda två var, insåg de snart nog att olika saker och företeelser inte blir ett dugg bättre av att blandas. Hunden var bäst på att vara just Hund, och att försöka göra om honom, så att han tvangs äta Harens mat och till på köpet bli en Hare, skulle aldrig kunna fungera. Och Haren ville för sin del vara just den han var, och alltså fortsätta vara en Hare, utan att försöka bli en hund, som äter kött… Båda två accepterade de varandras gränser i fortsättningen, men lekte och hade roligt på söndagarna, och for runt och jagade varann, och så levde de utmärkt lyckliga hädanefter.

På samma sätt är det med kulturer, människor och exempelvis religion.

Ingen kultur kan samtidigt vara ”kosher” och ”inte kosher” för risken är, att någon grupp blir starkt missnöjd. Man kan inte sälja varmkorv gjord på griskött, såsom varande ”halal” och det fungerar helt enkelt inte för folk, att röra ihop alltsammans i en enda stor gryta, där det är både ”Halal” och ”Haram” samtidigt.  Ingenting blir heller bättre av att försöka blanda samman Asatro och Kristendom, som några alltmer fåtaliga ”fornsedare” vill – och vissa kulturer och idéer kan helt enkelt inte integreras med de vi har i Sverige. Sådan är sanningen, och även om det kanske är en obehaglig sanning för vissa; är den inte mindre sann för det.

Vi måste acceptera varandras gränser – och det är just det den lilla Hedniska fabeln – som skrevs av Aisopos, den grekiske sagoberättaren, redan omkring 600 år före kristus försöker lära ut. Blandar vi ihop kulturer och religioner eller civilisationer med varandra, uppstår bara en enda oaptitlig röra, eller ett multikulturellt mischmasch som inte gör någon glad, och som inte heller för mänskligheten framåt på minsta vis, eftersom det som driver mänsklig uppfinningsrikedom och framåtanda, just alltid varit olikheter och skillnader, och inte det faktum att en del mer diktatoriskt lagda kulturer velat nivellera, snöpa och kontrollera människorna – som kristendomen och islam alltid velat, till exempel.