Eskilstuna Kommun har skadat miljön vid Sigurdsristningen…

Eskilstuna Kommun har fortsatt sitt hårt kritiserade bygge av ramper, trappor och en amfiteaterliknande anordning vid Sigurdsristningen på Ramsundsberget, ett av vårt lands främsta fornminnen, och en av hela Världens främsta runinskrifter. Omistliga värden har schabblats bort, och riskerar nu att förstöras för all framtid. Senast jag skrev något om detta ämne, var 24 februari i år. Då hade Riksantikvarieämbetet i samråd med kommunen valt att avbryta hela bygget – som verkar ha satts igång igen på åtskilligt oklara premisser.

Sigurdsristningen som den en gång var avsedd att ses och upplevas – i orört skick på 1910-talet

Idag rapporterar Aftonbladet och Eskilstuna-Kuriren om hur Fornminnesmiljön blivit allvarligt skadad. Eskilstuna Kommuns inkompetenta upphandling har redan polisanmälts. 29 Mars i år uppgav Eskilstuna-Kuriren att Kommunens förfarande kan vara brottsligt, och att Rikskriminalens Operativa Avdelning inlett en utredning. Det är inte känt om någon på Kommunen gripits, eller tagits i förhör, och Eskilstuna-Kuriren har inte vidare kommenterat saken, men det står redan fullt klart att en viss Kristina Birath, miljö- och samhällsbyggnadsdirektör, bär det yttersta ansvaret för den upphandling som har skett.

Markskador och skador på hela fornminnesmiljön är uppenbara

En fristående runsten, som varit känd och utmärkt på kartor som fornminne redan på 1940-talet, har välts omkull och hamnat under kommunens ramp-bygge, och hela miljön runt ristningen har skadats på andra sätt.

Minst en medlem i Nordiska Asa Samfundet har idag besökt det drabbade området, och inspekterat skadorna. Samtidigt har kommunen återupptagit bygget, som riskerar att resultera i än värre skador på miljön i området, som nu kan bli vanställd och förändrad för all framtid. Birath har redan erkänt, att en överdimensionerad stentrappa, försedd med ”skanskorgar” i ståltråd, av en typ som mest används vid motorvägsbyggen, inte alls hör hemma i denna unika miljö, och att den enligt henne citat ”ska tonas ned” slut citathur det nu ska gå till… Man kan ju inte dölja omfattningen av de skador, som redan skett. Birath och & öppnar på kommunens hemsida för en etapp 2, som de vill bygga under kommande år, och efter höstens val. Dessa planer omfattar parkeringsplatser, asfalterade vägar rakt genom fornminnesområdet, och sk ”lekfulla inslag” vilket innebär att fornlämningen stängs in bakom en amfi-teater i trä, och förvandlas till ett slags lekplats med klätterställningar och annat.

Obekräftade uppgifter från lokala sagesmän, som kommit Hedniska Tankar till del, talar dessutom om en arkeologisk lämning i form av en eldhärd, troligen från en forntida stormannagård, som kan sättas i samband med Sigurdsristningen. Också denna ska ha blivit förstörd vid kommunens bygge, men det är inte bekräftat ännu.

 

Vem beordrade bygget av denna gigantiska stentrappa, alldeles i närheten av ristningen ?

Ytterst sett är det en Miljöpartistisk kulturpolitik, som står bakom detta havererade bygge. Vi har redan sett samma tendenser och fraser användas vid Gamla Uppsala och flera andra platser. Mer än 4 miljoner kronor har förslösats hittills, pengar som kommuninvånarna aldrig får tillbaka. Tar man bort stentrappan, som Birath antyder, stiger kostnaderna ytterligare, och skenar iväg – och dessutom väntar ytterligareBirath-dådi området.

Grannar och närboende har protesterat. Tidningar har reagerat på regional nivå och Riksnivå, och påpekat att Polisutredning tydligen pågår. Bloggare och Eskilstuna-bor i alla åldrar har gjort sina röster hörda – och ändå vägrar Kristina Birath och kommunen i sin maktfullkomlighet att lyssna, och ta någon som helst reson eller lärdom av vad som redan hänt. Birath antyder till nättidningen Eskilstuna-nytt att ”besökare, som kommer till platsen i sommar” skulle tycka helt annorlunda, när de får se vad som skett.

Detta trots Operativa Avdelningens undersökning hos Polisen i Stockholm, och trots att Riksantikvarieämbetet stängde av bygget i vintras.

Man kan bara häpna över den sortens arrogans, inkompetens och ovilja att erkänna sina egna misstag.

Ur den skörd på mer än 40 artiklar i ämnet som hela våren strömmat genom dagspressen, publicerar jag några korta utdrag:

– De flesta är väl ganska övertygade om att den har blivit ganska vulgär. Den är otroligt dominant och tar ju fokus från huvudattraktionen, det vill säga, Sigurdsristningen, sa Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande tidigare i våras.

Många närboende är också upprörda. Bo-Göran Ulfberg är en av dem som är kritiska mot kommunen.

– Det är fullständigt horribelt hur tjänstemännen har burit sig åt. Ingen är informerad. Allt det här bara förstör Sigurdsristningen. Det ska rivas, tycker han.

De närboende tycker att det hade varit bättre med en diskret ramp för dem som inte kan gå upp till ristningen på egen hand. (SVT 2018-03-27)

”Förödelsen vid Sigurdsristningen – ett kommunalt misslyckande”

Jag åkte ut och beskådade förödelsen, övergreppet i naturen är värre än man kan föreställa sig. Varför det byggts en cirka hundra meter lång vindlande träramp och en bred trappa, försedd med nästan meterhöga sprängstensräcken, är obegripligt. Ett groteskt bygge som skymmer det som ska lyftas fram. Det tar tid innan man hittar ristningen. Hela området ger intryck av att vara byggt på löpande räkning av mindre nogräknade entreprenörer, som är väl medvetna om att beställaren står med öppen börs när sluträkningen presenteras. — —

Närmast ansvarig är miljö- och samhällsbyggnadsdirektören Kristina Birath, som sagt “att delar av byggnationen frångått projekteringen…” Hur är detta möjligt, ser inte ansvariga till att de som arbetar följer direktiven? Birath säger att den så kallade kjolen som ramar in spången har byggts felaktigt och med felaktigt material. Trädäcket som leder till ristningen ska fungera som vistelseyta (?) och skapa förutsättningar för större sällskap att samlas vid ristningen. Man ska kunna närma sig berättelsen på ett pedagogiskt sätt med hjälp av skyltning och “lekfulla inslag runt spången.”

Varför räcker inte ristningen som den är? För en utomstående låter hennes version som något helt annat än kommunstyrelsens beställning av en diskret ramp upp till ristningen. — —

Om Birath med detta försöker skyla över egna brister angående tillsynen av bygget eller om ärendet glidit henne ur händerna och hon låtit andra ta över utformningen av ramp och stentrappor får vi inget besked om. Vi kommer aldrig att få veta om hon försöker svära sig fri eller om hon blivit överkörd av entreprenörerna. Den enda slutsats vi kan dra är att Birath inte räckt till för uppdraget. Med sin ställning i kommunen kan, vill eller vågar hon inte säga, att bygget inte överensstämmer med kommunstyrelsens beställning.

Vi kommer aldrig att få veta vilka som tog över bygget. Vilka de än var som utformade och byggde stentrappan och trädäcket inser alla att det är personer som är fullständigt renons på hur fornminnen ska vårdas och bevaras men ändå göras tillgängliga.

Vilka som tog beslutet att bygga trappor med sprängsten, gjuta fast och förankra en nästan hundra meter lång vindlande ramp i marken samt all övrig åverkan kring ristningen kommer att förbi outtalat, precis som det allra mesta i ärendet.

(Håkan Boström, E-Folket 8 april 2018)

En otäck ”Biraths” vansinnesdåd. Hela Hällen är bortskymd och förstörd…

Själv funderar jag över varför inte Svenska Fornminnesföreningen reagerar, eller varför fler intresse-organisationer som faktiskt är verksamma inom det arkeologiska fältet inte säger ifrån på skarpen emot Eskilstuna Kommun, och stoppar de här urspårade dumheterna. Sveriges hembygdsförbund, Organisationen Allmogen med flera borde verkligen ställa upp, liksom professionella arkeologer.

Sigurdsristningen är ingen lekplats, och ingen stormarknad, som kommunen kan exploatera hursomhelst efter eget tycke.

Den är ett gravmonument och en värdig kultplats, en änkas brobygge över ett stort sund, uppfört till minnet av hennes man ”buanda sin” och en stupad krigare.

En sådan plats får inte förstöras. Den ska bevaras i orört skick.

Platsen som den var. Stenen på bilden är omkullvräkt och skändad, dold under kommunens ramp. Träden är nedhuggna. Hällen bortskymd. Stentrappor har orsakat fula sår i landskapet. Polisutredning pågår, sägs det – men makthavarna har inte ställts till svars…

Annonser

Sigurdsristningen bortschabblad av Eskilstuna Kommun… Unik fornlämning hotad…

Sigurdsristningen på Ramsundsberget, nära Sundbyholm i invandringstäta Eskilstuna Kommun, är en sevärdhet i Världsklass, som föreslagits få UNESCO-skydd. Ristningen, som är en helt hednisk inskrift utan kors eller kristna inslag, skildrar Eddans och Nibelungesagans berättelse om Sigurd, Fafnes Bane och inskriften, som tolkats på olika sätt, och som omgärdar en mer än fem meter bred tavla eller bild, lyder:

siriþR kiarþi bur þosi muþiR alriks tutiR urms fur salu hulmkirs faþur sukruþar buata sis

Det råder olika meningar om hur denna inskrift ska tolkas, inte minst för att ”bru” är stavat ”bur” av dialektala skäl, och att ”salu” inte alls syftar på någon kristen ”själ” som Holmgeir; fader till Sigröd inte alls hade, utan ska uttydas ”val” eller väl, kanske influerat av latinets ”salus” med samma betydelse, men inte mer än så. Tvärs över Mälaren, vid Bro kyrka, står nuförtiden en runsten där Ginnlög, Holmgeirs dotter (som tyvärr blev kristen) gör en annan bro, och hon nämner också Sigröd, sin bror av samma jarlasläkt.

Sigurdsristningen som den såg ut 1877, när den ännu var orörd. Nu kan Eskilstuna Kommun ha förstört den för all framtid.

Eskilstuna Kommun trodde sig förra året kunna ”öka tillgängligheten” för ristningen genom att bygga en enorm rullstolsramp, som skulle göra det möjligt för fler besökare att se detta unika konstverk, men som Eskilstuna-Kuriren berättar i en hel artikelserie om hela nio artiklar, har hela bygget fullständigt havererat. En okunnig byggfirma följde inte ritningarna, utan fuskade med den ritning man skulle följa, men påföljd att hela miljön fick skador – hur allvarliga vet ingen ännu.

Rampen har kostat över sex millioner kronor, som nu slösats bort till ingen nytta alls. Kommunen har brustit i sin kontroll av bygget, och trots att både boende och politiker klagat, och redan på ett tidigt stadium försökt stoppa alltsammans, kan man nu inte undgå svåra skador. 21 Februari blåstes hela bygget av, och nu är det mycket oklart vad som ska hända med den halvfärdiga och mycket skrymmande rampen, som hindrar och inte hjälper besökarna – alltså helt tvärtom emot vad kommunen ursprungligen avsåg, och vad Länsstyrelsen faktiskt var dum nog att godkänna… Det står klart – att byggfirmans personal, som verkar ha kommit ”lite varstans” ifrån, inte följt sina egna ritningar, utan ägnat sig åt ett omfattande ”byggfusk”…

Kommunen kände också till klagomålen på ett tidigt stadium, men underlät att göra något och tog inte sitt tjänstemanna-ansvar, med påföljd att situationen förvärrades…

Istället för att bevara och lyfta fram, förstörde man den ristning man skulle visa…

Grannar – med mer än 30 års erfarenhet av att guida besökande på platsen – och ledande politiker har försökt säga ifrån, och stoppa detta vansinne innan det var försent, men kommunens byggnadsnämnd lyssnade förstås inte – och så gick det som det ofta går i Stefan Löfvéns Sverige – det hela blev ett totalt fiasko, där pengarna slösades bort… Allt detta efter hur Eskilstuna-Kuriren rapporterat om saken.

Kommunen påstår på sin hemsida att platsen skulle ”förses med lekfulla inslag” (Varför det ? Vem har bestämt det ? Varför kan man inte behandla det förgågna med tillbörlig respekt ??) men erkänner, att man schabblat bort alltsammans. Ett världsunikt fornminne står nu inför en svårläkt situation, och Miljö- och Samhällsbyggnads Direktörskan Kristna Birath, som bär det högsta ansvaret, vet inte alls hur hon ska göra eller agera. Dåligt ledarskap, helt enkelt – där ligger väl den största förklaringen – för att inte tala om en dålig ideologi, som lyckats ta makten i Eskilstuna – och så har det gått som det gått.

Det är valår i år. Kommunen, Länsstyrelsen och övriga intressenter ska nu undersöka hur rampfiaskot ska tas bort, och om ristningen alls står att rädda. I fyra år har den nuvarande majoriteten i Eskilstuna styrt och ställt som de velat med detta projekt, men ändå slutade alltsammans i en total katastrof, signerad (c) och (s)Ändå finns det privata intressenter i närheten, som kunnat sköta detta på ett bättre och betydligt kunnigare sätt, och som också sett till platsen i alla år. Man kunde ju ha lyssnat på dem istället – liksom på grannarna – men nu är det för sent... skadan är redan skedd, och alla pengarna är borta..

Ristningen på berget är mycket grund, och känslig för skador. Runverket borde kopplas in, men ändå gör varken Kommun eller Länsstyrelse detta…