Igår firade Ukraina 32 år, ifall vi räknar från år 1991, då den nuvarande Ukrainska Nationaldagen kom till. Men Ukraina har i själva verket nästan alltid funnits, ifall man räknar från Herodotos, den hedniske grek som anses vara upphovsman till hela Västerlandets historieskrivning överhuvudtaget, och som berättade om Kimbrike Chersonessos eller Halvön Krim, samt den stora och kalla floden Borysthenes eller Dnjepr, som rann upp i ett land där det föll snöflingor, stora som en mans handflata. Det var på 450-talet före alla påstådda kristusar, och enligt vår tideräkning har det alltså funnits ett fritt Ukraina i mer än 2470 år – även om grekiska geografer sådär 700 år senare – Ptolemaios till exempel – skulle använde Kimbrike Chersonessos som namn på Cimbrernas halvö eller Jylland – och det skånska namnet för åmynningen Simris, felaktigt skulle dra blickarna mot Sverige – på 1600-talet…

Som jag ofta nämnt har jag år 2004 befarit både den floden och varit i det södra Ukraina som Herodotos beskrev; i Skythers och Sarmaters forna trakter; och jag kan intyga att landskapet nära floden är 3-4 grader mildare och hettan inte så tryckande där den rinner fram, även om detta var i en fjärran och lyckligare tidsperiod, före de två ryska invasionskrigen emot ett broderfolk.

Vem är det vi kan och skall hjälpa ? Ukrainas sak är vår, men knappast Syriens eller Islams…

Det har funnits tider när Ukraina och Sverige nära nog kunnat bli en och samma stat. Det var inte bara på Ruriks tid, när Kiev Rus grundades. Senast hände det under Sigismund Wasa, som var kung både över Polen-Litauen-Vitryssland-Ukraina – dåförtiden var det samma stat – och dessutom kortvarigt kung över både Finland och Sverige. Om det inte varit för Karl XI och slaget vid Stångebro 1598 samt Svenskars och Nordbors frihetslängtan, hade vi kanske varit samma nation än idag, men ryska revolutioner, två världskrig och Polens tre delningar under 1700-talet hade nog satt stopp för den saken. Idag råder – som förut – krig i Europa. Vi måste acceptera situationen som den är, inte som den kunde vara – eller har varit.

Polen-Litauen-Vitryssland-Ukraina innehade år 1619 också Lettland och Livland. Gustav II Adolf besegrade den polska sjömakten i Danziger Bukt med sin örlogsflotta – Finland eller Sverige var nära att bli erövrat av en katolsk jättestat…

En EU-ledd undersökning lär visa, att inte mindre än 93 % av den svenska befolkningen är för ett fortsatt väpnat stöd till Ukraina. Man kan diskutera hur trovärdiga sådana undersökningar är – oftast görs de bara på ett påstått ”slumpvis” urval av högst sådär 1000 personer. Men – rimligen innebär denna undersökning att en stor del av de ca 25 % av vår befolkning som inte är etniskt svensk, också stöder en väpnad insats i Ukraina – liksom resten av den civiliserade Världen. Vårt land har undergått ett befolkningsutbyte, orsakat ev de styrandes vilja, och i de delar av Ukraina som redan erövrats, pågår just nu samma sorts politik – inklusive indoktrinering av skolbarn – fast med mycket, ja nästan ojämförligt hårdare medel än dem vi sett här hemma.

Viktigare är emellertid att hjälpa de av våra landsmän, och alla svensktalande personer som är kvar i Ukraina. Organisationer som ”Blågula Bilen” och ”Svenskbyborna” samordnar och utför civil hjälp till Ukrainas nödställda folk. Inga bidrag är för små eller för stora. Alla kan – liksom vi här på Hedniska Tankar – bidra månatligen. Också Röda Korset, UNICEF och många stora, välkända biståndsorganisationer har folk på plats i landet – för er som inte vill bistå med militär hjälp, och inse rena fakta.

Till och med Danmark bidrog med amerikansktillverkade F-16 plan för ett antal dagar sedan, men den Svenska Regeringen är oförmögen att ge något som helst flygunderstöd, därför att JAS 39 Gripen i gångbar C-variant aldrig tillverkats i tillräckligt stort antal – och inga äldre Gripen-varianter heller.

Ukraina har nu fått ett trettonde stödpaket av Sverige, till ett värde av 3,4 miljarder kronor. Samtidigt fortsätter samma Svenska Regering att vräka pengar över Islamistiska samfund, och den fortsatta islamiseringen av Sverige – en mycket märkligt myndighet vid namn SST eller ”Myndigheten för Stöd till Trossamfund” fortsätter med detta, och ägnar nära 80 % av sin totala budget på ren islamism. Hur länge kan vår Regering fortsätta med detta i dagens läge ? Hur länge ??

Vi skulle kunna ge Ukraina ett ”fjortonde” paket – med humanitär hjälp – men nu slösar vi pengar på att islamisera oss själva.

I dagens utsändning av Statstelevisionens Nyhetsprogram Rapport, klockan 1930 – i direktsändning medan detta blogginlägg skrivs, fortsätter man att hetsa emot Svensk Yttrandefrihet, och kräver införandet av Anti-Blasfemi-Lagar, en lagstiftning som inte behövs, och som bara spelar islamisterna rakt i händerna. Ordningsstadgan behöver visst inte ”skrivas om” som okunniga och kortsynta debattörer hävdar.

Vi har en lagparagraf i Brottsbalken om Förargelseväckande beteende redan, men att stödja Ukraina förargar endast Iran och Vladmir Putins gäng.

Vem vill vi hjälpa ? På vems sida vill vi stå, när kriget väl kommer ??

SLAVA UKRAINI !!