Det råder fortfarande Alvatid, Novembermånaden eller Slaktmånaden 2025 – och Alva är egentligen ett namn på gudinnan Hel, som vi hedningar anropar. Hon är bättre än sitt rykte, eftersom naturen själv i den Nord vi bebor uppmanar oss att använda vår tid för reflektion och eftertanke, innan Jul, Yule och den tid då årshjulet välver sig på nytt. Jordlagret Alv, och alfer och vaner har redan behandlats så många gånger i denna blogg, att det inte tillför något nytt, ens i ett ständigt flöde där klåfingriga Wikipediaredaktörer och ärkekristna reaktionära professorer i Göteborg rotar i lönn, och lanserar teorier och omtolkningar utan värde. Vi har redan nämnt Lasse Liten Lönnroth i Göteborg tillräckligt många gånger, Professor Emertitus eller E-mer-i-thurs som han faktiskt råkar vara, för i Thurs-runans namn kan ingen segra, och som bekant är de Eddaöversättninga denne nu 90-årige akademiker presentert i eget namn ihop med andra så fulla av kristna förvrängningaroch värderingar, att de är helt oläsbara och ingenting kan ge för de som vill nå någon verklig förståelse av Nordisk kultur.

Betcknande nog har den hedning som skriver dessa rader råkat hamna på den gymnasiala nivån i sitt bloggande – och det är också ett misslyckande i sig Han uppnår aldrig riktigt full varaförståelse, men trivs mest i gamla kulturella gymnasielärares sällskap, i sin allmänkulturella drift att förklara Asatron, Hedendomen och tillvaron i stort. Antalet läsare och den krets han lyckats vända sig till har blivit för snäv, läsarantalet alltför litet, genomslagskraften alltför ringa. Bloggen har drunknat i mediabruset denna höst – och omvärldsutvecklingen går alltför fort för att läsarna i Norden skall kunna ägna sig åt någon eftertanke överhuvudtaget.

Alla söker vi våra likar, men vad ändar det i…innan det stora mörkret sluter sig över Europa i ett Trumpskt och Putinskt ”Phase null” eller fas noll innan nästa Världskrig, ett ämne vi behandlade i gårdagens inlägg. De vanliga, hederliga människor som idag är sekelgamla, aldrig haft en akademisk karriär men som ändå sett mer än allt mediafolk och alla skrivbordsmänniskor har yttrat sig, inte här men i England, UK – och vad de sagt, är kanske värt att lyssna till, enligt vad våra ”alternativmedia” vågar berätta, innan allt censureras bort och nyhetskällorna tystnar.

Man har rätt att fråga var all livstid i Midgård tagit vägen, och vad allt skall ända i. Man söker sina likar, och återvänder till de platser man sett, saker man upplevt, tagit del av – och i det ligger just det allmänmänskliga. Två svenska ”kulturella bloggar” er Hedning kommit att läsa på senare år utgörs dels av bloggen ”Trots Allt” och dels av en annan blogg skriven av ”Don Collin”, en man sområkar vara före detta Gymnasielärare i Kristianstad, Skåne – just den svenska provins, där er Hedning har sina rötter. Vi har mött Svem-Olof Collin förr, när det handlade om romer och knarkare som skitit ned Heliga Enfaldighets eller rättare sagt Heliga Trefaldighets kyrka i Kristianstad, ett ämne som fick Dagens Nyheter att bagatellisera och släta över i vanlig ordning, trots att barn höll på att föras bort, och mänsklig avföring återfanns i kyrkbänkarna – och man kan som allmänkulturellt intresserad undra, vad det är för slags kyrka och religion eller lokalsamhälle, som stillatigande finner sig i sådant. De kristna har förstås själva faktaförnekat, men alla såg ändå vad för slags kultur och religion som finns i just Kristianstad. Det var år 2017.

Länge undrade vi om det möjligen var en katolik, eller kanhända en svensk kvinna som stod bakom de allmängiltiga kulturella observationerna i ”Trots allt !” eftersom den ursprungligen var någotslags politisk veckotidning ur ett kristet-italienskt-påvligt perspektiv, men mycket långa och fylliga artiklar på både svenska och engelska. Men nej, ack nej – bakom alltsammans stod och står en viss ”Jan” – numera långt över de 60 och före detta gymnasielärare i Hässleholm, en annan Nordskånsk håla, järnvägsknut och smutsfläck på den svenska kartan som jag själv är ytterst bekant med, eftersom jag tillbringade alltför mycket av min ungdom och uppväxt just där.

Är Hedendomen blott ett slags herrklubb för gamla gråskägg, och skulle det vara så mycket bättre med andra ämnen, skriverier om just Hel eller Frigg i dagar som dessa ?

Vi tvivlar på den saken, och tror knappast att kvinnliga skribenter ur samtiden skulle gjort det så mycket bättre, eller vore värda så mycket mer i mediasammanhang, nu när SvD och Statstelevisionen SVT försöker intala oss att fd. Sångerskan Annika Ljungbergs åsikter om musiklivet och sin före detta producent och stallbroder Ranis Edenberg, som han tydligen skall heta ska vara det yppersta vårt land har att erbjuda av kultur, ja en verkligt fin och unik berättelse – men om vad, egentligen ?

Är det hela ens underhållande, och betyder det något egentligen ?

En känd svensk nobelpristagare, avliden för länge sedan och numer historisk, skrev på sin tid såhär om världsläget, och tillvaron i allmänhet, men det var efter ett långt liv, då hans far Fyrmästaren, Arkitekten och Ingenjören begått självmord en trappa upp i det barndomshem han faktiskt hade en gång, han själv och en kusin nästan drunknat under en båtfärd på Vättern, och han själv med en yngre hustru i släptåg gått runt samma innanhav vid Olshammar – och ja – de gick faktiskt till fots…

”Då brister den hårdaste man i gråt
och lovar att följa de andra åt
i lycka och undergång
som son, som broder, som like
Det kvinnligt veka i människosinn
ska frälsa världen och ringa in
Förbrödringens framtidsrike..”

Detta var slutraderna ur en lång dikt kallad ”Sånger i Kyrktornet” och gymnasial så det förslår, småstadsmässig och allmänt förljugen – något även Hedningen tvångsmässigt fick lära sig när han gick i gymnasiet, men något som knappast är så värst mycket sannare än något annat.  Den där dikten skrevs ursprungligen 1897, och inför ett helt nytt sekel – och ett Världskrig, som skulle bli mycket värre för Europas del än någon kunnat ana – historiskt sett. I morgon är det ”Fars Dag” i Sverige och er Hedning tvivlar allvarligt på att Galna Gretor, Urusla von der Leyen eller om det nu är Ursula von Der Leyen kunde rädda mänskligheten, deras högst eventuella kvinnlighet, kön eller gender till trots.

Ifall det nu alls är en faktor – varken Frigg eller Hel – eller andra vackra drömmar – lär i slutändan betyda så värst mycket, och världen och tillvaron är som den är i alla fall…

I gårdagens inlägg talades i denna blogg bland annat om Drönare, Luftbevakningstorn och annat – liksom Hlidskjalf – som också är ett torn, varifrån man kan bevaka omnejden, men inte alltför Elfenbensartat, utan ett torn av trä eller sten.

Er hedning tror inte alls på innehållet i diktsamlingar som ”ett folk” från 1905 heller.  Lika lite som någotslags Heidenstamsk kristendom, som nog knappast kan rädda dagens Europa, eller bidra till sakernas förbättring i resten av Världen heller. Han tror heller inte att det skulle ha varit bättre att bli just en sydsvensk präst eller Kyrkoherde, som hans farfar – född 1899 – faktiskt ville…

Anmärkningsvärt nog anknyter bloggarna ”Trots Allt !” och ”Don Collin” till Heidenstams alltför fromma önskan, Feminism, Kvinnofrid och andra saker – precis vad en farfaderlig eller faderlig generation skulle ha sagt – men ge oss då ett enda giltigt sakargument till varför Matriarkat, ett nytt två-tredjedels-samhälle eller alla de Galna Gretornas och Thatcheristernas dröm skulle kunna ha resulterat i något bättre, eller en mänskligare tillvaro – i stort…

”Hel of a Woman” – konstverk av Sam Flegal, USA – augusti 2011