”Der Arbeiter Tantzt nicht ! – Er Schwitzt !”
Arbetaren DANSAR inte – Han SVETTAS !

– Sagt och skrivet av Ernst Jünger, (1885 – 1998)
i boken ”Der Arbeiter – Arbetaren” av anno 1933

Medan SVT – vår kära statstelevision – som vanligt dränker oss i braskande rapporter om extremväder och global uppvärmning kan vi lugnt konstatera att det faktiskt inte uppmätts några temperaturer över 30 grader i Sverige i år alls, utom i förra veckan. Bilden ovan kommer från Surahammars kommun, där man agerar förnuftigt på lokalplanet, och inte drar allt för långtgående slutsatser – som en kommunledning borde. Vad som sker i Göteborg och i Almedalen på Gotland – ibland omdöpt till Palmedalen – lämnar jag utanför denna blogg för tillfället..

En sak är säker. ”Hedniska Tankar” tar inte semester från Asatron eller Hedendomen i år heller. Vi förblir Hedningar och Humanister, trots att denna blogg allt som oftast byter ämne. För dagen skriver vi essäer, recensioner – men inte reseberättelser eller marknadstips. Dessutom – allt skrivande här sker i naket tillstånd – med tanke på väderläget är det ändå bäst – och redan ordet ”Gymnasium” ifall vi nu ska uttrycka oss gymnasialt eller enkelt, så att även yngre generationer eller utsocknes kan hänga med, betyder ju – ”plats där man uppträder naken”

Gustaf Fröding (närmast kameran) Verner von Heidenstam och Albert Engström

Tre klassiska svenska författare som INTE DROG SIG för total nakenhet ! (foto från Sandhamn, 1896)

Därmed är vi inne på den ovedersägliga kopplingen mellan skrivande och nakenhet. Uttrycket ”Jag skriver alltid naken” är något jag själv anammat på flera sätt än ett, redan under 1980-talet. Det kommer från en författare vid namn Harlan Ellison, ursprungligen Ohio-bo, men ganska snart hemmastadd i Kalifornien. Jag tror att Thomas Mann eller någon annan tysk författare från början av 1900-talet för sin del konstaterade att skrivande kan vara en fysiskt påfrestande verksamhet, lika värmealstrande som smide, eller rättare sagt en smeds arbete i en smedja.

Sådant har vi Hedningar iakttagit på Birka förr om åren, men detta med att hålla allt i minnet, medan man långsamt smider sina ord och meningar till satser, slår i referensverk, dricker vatten och äter de torftigaste av måltider, mest bestående av sallad, frukt och växtdelar – i trettio graders värme och mer – allt det disponerar för att vara fullständigt avklädd framför tangentbrädet. En sann ordsmed är kanske inte bara avklädd enbart om sommaren, lika lite som någon skapande konstnär – se mitt senaste populärkulturella inlägg om Cerebus the Aardvark (Hard Work!) och den Kanadensiske tecknaren Dave Sim – som kanske inte bara simulerat fram sina verk.

Allt som skrivs på Hedniska Tankar, är egentligen ”first draft” som det heter på Engelska, dvs text som kommer fritt ur författarnas hjärnor, och sedan rätt ut på nätet, bara. Vi har tid för högst tre omarbetningar av en text – men aldrig någonsin fler än så. Strindberg, den gamle filuren i sitt Blå Torn – som i själva verket var gulmålat, redan från början – var i sina senare verk modern nog att ta med formuleringar som ”nu suger cleanern” och med det menade gamle August en fullt fungerande dammsugare, visserligen i grannlägenheten och i jätteformat – samt mycket, mycket bullrig – och samtidigt med detta gick han an på Lessebo finbrukspapper – vilket han var noga med att betona – samt förde anteckningar på löst papper om vad han – helt för hand – tänkte skriva. Visserligen kan vi kanhända tänka oss att unga fröken Fanny Falkner, som ju tillhörde grannskapet skrev ut några av hans manus på maskin – skrivmaskinen var ju uppfunnen – och knattrade flitigt, också hon. Man har ofta anmärkt, att Hedniska Tankars chefredaktör har ett våldsamt tangentanslag, liknande det man måste använda på en gammal Halda – men ska man skriva, måste man ta i – och svettas – som bekant.

Skrivmaskinsmisshandlare och Ordblandare förenen eder – Ni har ingenting att förlora, utom era gamla Haldor…

(Här en Halda i sentida svensk kopia från Åtvidaberg, innan ens det numera nedlagda företaget ”Facit” grundades…)

Även Verner von Heidenstam – Nobelpristagare i Litteratur precis som Thomas Mann – hade inget emot kroppskultur och nakenhet. Hans far var ju fyrmästare, och själv höll han i trettioårsåldern på att omkomma i en roddbåtsolycka på Vättern, så där ser man. Och i själ och hjärta var också han hedning, liksom Fröding och många andra.

För dagen, timmen och stunden läser er Hedning diktverket ”Hedningar” av KG Ossiannilsson, en svensk poet vars verk varit bortglömda en mycket lång tid, men som kommit i nyutgåva liksom diktsamlingarna ”Masker” (1901) och ”Örnar”  (1903). Han slutade som aktiv Socialdemokrat, förresten – och var en sann fiende till all Monoteism – men han började som Radikal och Liberal. Dagens ynkliga kryperi från idel ”sossar” med deras ständiga Kyrko- och Islamkramande från det stora Magdalenahemmet, befolkat av idel skitstövlar i svensk politik – ger jag inte mycket för. Vi ser ändå hur det (S) märkta partiet hela tiden går de totalitära makternas ärenden.

I fjol – 2023 – vågade faktiskt Bonniers förlag utge ”Hedningar” – från 1902 i nyupplaga… Det var modigt gjort, med tanke på att innehållet är som gjort för att vantolkas och misstänkliggöras – som de flesta essäer eller diktsamlingar. Men – å andra sidan var det Albert Bonniers förlag som utgav denna bok av ”KG” som i ”Kul Grej” första gången också.

Tidevarv förgår. Personligheter och Humanism består.