Vår enkle Hedning, som från sitt elektroniska Hlidskjalf ser ut över Världen och tillvaron, noterar att svenska media i elfte timmen kommer fram med information om att ett Presidentval och ett Personval håller på att ske i Finland – och Statstelevisionen SVT är som vanligt lägst i sin kvalitet, eftersom den lägger vikt vid en faktor som är helt irrelevant – nämligen frågan om en av de två kvarvarande huvudkandidaternas sexualitet. Det borde höra till sunt förnuft att inte försöka starta ännu en falsk debatt – minst två tredjedelar av Finländarna tycker heller inte att den alls hör till ämnet – enligt andra media – eller till god smak att inte alls beröra frågan, om inte annat.

Finland som det en gång var – och åter kunde bli…. ?

Hedningen, som skriver dessa rader, har vissa kopplingar till familjen Stubb genom sin släkt, det är sant – men han skulle aldrig sjunka så djupt, att han smädade Pekka Haavisto i tider som dessa – för oavsett om Alexander Stubb eller Pekka Haavisto nu vinner Presidentvalet, skulle han inte sänka sig till Personvalets låga nivå.  Väljer han Alexander Stubb – vilket han skulle göra om han vore Finlandssvensk, alltså etnisk svensk, bosatt i Finland, eller möjligen Sverigefinländare – alltså en Finländsk medborgare, bosatt i Sverige – utan avseende på just etnicitet, så beror det på helt andra saker.

Kravet på en stabil utrikes- och säkerhetspolitik inte minst, vilket är det helt avgörande i tider som dessa. Finland, detta internationellt sett lilla land i Norr, är och förblir Sveriges närmaste grannland, ja dess förlorade östra Rikshalva – en Rikshalva som i mer än hundra år eller ända sedan 1905 varit sundare och förståndigare i sin Politik, trots alla krig och kriser som varit.

Sverige – med sina 10,5 miljoner – har under 50 års tid och mer haft urusla politiker, som lett vårt land in på helt fel väg, medan Finska Politiker å sin sida – aldrig låtit sig förvillas om vad som egentligen är viktigt. Man behöver nu inte vara någon ”sannfinländare” för att konstatera den saken – för detta är rena fakta, sett emot dagshändelserna. Det är vår förlorade Östra Rikshalva som borde leda oss – inte vi själva – för i Finland, med sina 5,5 miljoner – finns en betydligt större acceptans för den personliga friheten och integriteten, och där finns ingen förkvävande åsiktskorridor i media, på det sätt som det tyvärr finns i Sverige – där kan varje medborgare än så länge få uttrycka sina tankar och känslor friare än vi svenskar kan – sådan är min hedniska erfarenhet.

Vad som förenar oss är inte bara uppväxt, släktskap, nära och täta resor, de svensktalande i Finland, mer än 1000 år – ja 2000 år av gemensam historia. Det är Ukko, Odens motsvarighet, Väinömöinen, Mielikki, Hedendomen – allt det som ligger i att vara nordbo – och till och med Finlands mytologi, litteratur, konst – hela tankevärld – är – som jag av och till konstaterat i den här bloggen, märkvärdigt lik vår egen – vi har mycket mer som förenar än skiljer – vi behöver ingen Samisk separatism, för någon sådan finns inte i Finland. Jämför detta med den splittring, den oenighet och den sortens fullständigt ohederliga, genomkorrupta politik som förs i Sverige – och vad den politiken börjat leda till…

Med vilka medel och med vilket innehåll försöker man ”göra politik” i Svenska Media och Sveriges Riksdag ??

”Gazas sak må vara svår – Men Gazas sak är INTE vår…”

Det råder ingen tvekan om vem som är vår bättre hälft. Det är Finland, med allt vad de innebär.

Låt oss också minnas Karelen, Viborg, Salla, Petsamo. Allt som gått förlorat för vårt närmaste broderfolk, och allt vad de fått utstå.

Det är vi skyldiga framtiden, historien och oss själva.