Sjuhundra år före alla kristusar, skrev Greken Hesiodos 828 rader ädel Hexameter och en dikt, benämnd ”Verk och Dagar” Ἔργα καὶ Ἡμέραι, Érga kaì Hēmérai om Lantmännens möda, och formade den till ett slags kalender. Det är att tänka på, denna dag då man i Svea Rike fortfarande låter Erik ha namnsdag, och Erik, den ensamt mäktige – var ett namn för Frö, Frej eller Ing, ja Yngve-Frej – och hans bild bars över åkrarna. Man gick Frösgång, något som långt senare skulle ersättas av det aldrig erkända Hitte-på Helgonet ”Sankt” Erik, som vi skrivit mycket om på Hedniska Tankar förr..

1965 skrev Alf Henriksson, den svenske journalisten och författaren en bok med titeln ”Alla Årets Dagar”, ett slags evighetskalender – en bok som i sin fjärde upplaga rymde nästan 460 sidor, och som fortsatte att utges i fem-sex upplagor ända tills år 1993, två år före Alf Henriksson själv gick ut tiden. ”Hedniska Tankar” utger inte längre Hedniska Bildkalendrar, och katolska martyrer, frossande i oaptitlig ond bråd död, som kristna, muslimer och Monoteister alltid gör – har aldrig legat vår redaktion varmt om hjärtat – sådant tillhör mest svenska Mainstream media.

I Vanernas tid ger vi ordet till vår gästskribent Jawad Mofrad, som också filosoferat över vad som ligger i ett namn – igår, 17 Maj 2025 tog vi ju upp namnet ”Rebecka” – ett Hebreiskt namn som kommit in i den svenska namnlängden, och som skulle betyda ”fastbunden ko” eller möjligen ”fet kossa” – ja fyllig, frodig boskap – enligt vad etymologerna säger. Hur hänger det hela egentligen ihop ?? Och hur var det med Hyperboréerna, de norr om Nordanvinden Boende, de som sågs komma på Borysthenes eller Dnjeprs flod, samt Tanais eller Don, två floder från de Ukrainska och ryska landen, som i lyckligare tider ledde medelhavets och främre Asiens människor norrut…

En studie av namnen på nordliga mytologiska flickor i Herodotos historia och Torah

Ruth/Ruts bok i Torah är baserad på Herodotos berättelse om ankomsten av flickorna från Hyperborea (skandinavien)-Moab (som betyder ö på skytiska) till Grekland. Helt enkelt har man givit de nordiska stora stammarnas namn på de här mytologiska och historiska flickorna: Enligt Herodotos kom offergåvor från hyperboréerna till Skytien packade med halm, och de skickades från stam till stam tills de anlände till Dodona och från dem till andra grekiska folk tills de kom till Apollos tempel på Delos. Han sa att de använde denna metod eftersom gåvorna första gången fördes av två jungfrur, Hyperoche och Laodice, med en eskort på fem män, men ingen av dem återvände. För att förhindra detta började hyperboréerna föra gåvorna till sina gränser och be sina grannar att leverera dem till nästa land och så vidare tills de anlände till Delos. Herodotos beskriver också att två andra jungfrur, Arge och Opis, hade kommit från Hyperborea till Delos tidigare, som en hyllning till gudinnan Ilithyia för att underlätta barnafödandet, tillsammans med gudarna själva. Jungfrurna fick utmärkelser på Delos, där kvinnorna samlade in gåvor från dem och sjöng hymner för dem.

Rut och Noomi enligt bibeln:
Noomi hade bestämt sig för att återvända till sitt hemland Juda efter att ha flyttat till Moab och förlorat allt där, däribland sin man och sina två söner. Det måste ha varit hjärtskärande för henne att inleda resan tillbaka till hemlandet utan sällskap av dem som hon hade flyttat därifrån med. Hon hade emellertid sina två unga svärdöttrar, Orpa och Rut. På den tiden var de fortfarande en del av hennes hushåll, trots att deras män hade dött. Under resans gång måste Noomi ha börjat inse vad de två flickorna offrade genom att resa från det förmodligen enda hemmet som de någonsin hade haft. Hon uppmanade dem till att vända tillbaka till sina barndomshem. Först vägrade flickorna, men efter ett tag övertalades Orpa av Noomis ihärdighet, kysste henne farväl och vände tillbaka. Ruts bok berättar vidare att Rut inte kunde övertalas. Hennes pliktkänsla mot sin svärmor var för stark. ”[…] Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig,” sa hon till Noomi.

De två änkorna kan inte ha haft det lätt på den tiden, och de upplevde förmodligen hunger och fattigdom när de kom till Juda. De hade emellertid en rik släkting vid namn Boas, så Rut drog till hans åkrar där skörden var i full gång för att samla in sädrester. Boas la märke till henne, och han hade redan hört om hennes hängivelse och omsorg för Noomi. Han tok henne under sina vingar, lät henne samla ax, och gav henne mat att äta. Efter en tid gifte sig Boas med henne.
Gud välsignade henne enormt på grund av hennes pliktkänsla och kärlek till Noomi, och för hennes vägran att vända sig bort från den väg hon visste hon var menad att vandra. Hon och Noomi gick från att vara fattiga änkor till att få ett tryggt liv. Hon blev också gammelfarmor til kung David, och på så sätt även en förfader till självaste Jesus Kristus.

Matchning av betydelsen av liknande namn i de här två myterna:
Arge (shining one): a Fine (Finnish, wetland)
Opis (hop-is): a Swedish (friend).
उपाय m. upAya joining in or accompanying.
Hyperoche: The word is derived from the Greek verb ὑπερέχω (hyperéchō), which means ”to hold above” or ”to excel”: a person from Hyperborea (norr-avigen).
Laodice (lao-dike): a person from Denmark.
Dacia (Denmark) [de], a medieval Latin name for Denmark or the Nordic region in general.
Den (lowland, shelter= dike) :
den(n.1): Old English denn ”wild animal’s lair, hollow place in the earth used by an animal for concealment, shelter, and security,” from Proto-Germanic *danjan (source also of Middle Low German denne ”lowland, wooded vale, den.”
In that case, above Denmark has been Northland and above it has been mentioned Hyperborea (the northernmost land, Norr-avigen).
Ilithyia: the readycomer” or ”she who comes to help”.
Obadiah (/oʊbəˈdaɪ.ə/; Hebrew: עֹבַדְיָה – ʿŌḇaḏyā or עֹבַדְיָהוּ‎ – ʿŌḇaḏyāhū; ”servant/slave of Yah”).
Naomi’s name means ”pleasantness” or ”delightful”: a Finnish.
Orpah (neck, skull): Norwegian, Hyperborean.

Så långt vår gästskirbent Jawad Mofrad, som har sinne för det allmän-mänskliga och mytiska.

Mithraismen, Iran, Persien och – ja – vi skriver ut de orden – det Indoeuropeiska och Ariska kulturerna – som skymtar bakom allt detta, före profeterna, då Humanism och Hedendom satt i Högsätet tillsammans med mångahanda gudar. Allt var inte bättre ”förr” – men namn, tider och dagar kommer alltid åter – för de som väljer att veta, lära och minnas…