Nu över till ett inlägg från Jawad Mofrad – ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem. Vi nämnde – i förbigående – figurer som Drottningen av Saba – oavsiktligen – i ett av våra inlägg från det nutida Storstockholm, sektor Nordväst… Men hur var det egentligen, och i verkligheten ? Fanns någonsin ”Kung Salomo” som Bibeln berättar om – och andra figurer från samma tid – eller är alltihop bara Judiska stam-legender från 700-talet före vår tideräkning ?

Nu över till Jawads Text – översatt från Persiskan (bearbetad utan AI av Jawad själv, och ”Hedniska Tankars” redaktion )

Oumbärligt referensverk – sedan 40 år och mer i många svenska hushåll

De flesta forskare anser att Bibelns David är en verklig, historisk judisk figur, men de tror att han inte var en kung i ordets rätta bemärkelse och att de religiösa traditionerna har överdrivit hans rykte. Denna överdrift baseras på att han var identisk med den assyriske kungen Adad Nirari I, far till Salmaneser eller Shalmaneser I (Salomo):

Bild, som visar ”Shalmaneser I:s Stele – Han regerade ca 1273 – 1240 om vi får tro Assyriologer från 2020-talet, samt Alf Henrikssons tabeller i ”Alla Tider” från 1978

Men bland de assyriska kungarna hade både Adad-Nirari I och Adad-Nirari III en son och efterträdare vid namn Salmaneser, och Davids och Salomos regeringstid i Toran dateras till tiden till omkring 1000 f.Kr. Namnen David och Salomo i detta sammanhang härstammar från gudanamnen Adad och Salman ( med betydelsen ”fred”) i de Assyriska kungarnas Adad-Niraris och Salmanesers namn.  En jämförande studie av myterna om Davids och Salomos drottningar med Assyriska drottningar visar att de oftast syftar på  Adad-Nirari III och Salmaneser IV.

Nutida historiker känner till inte mindre än FEM Assyriska Kungar med namnet Shalmaneser i det som nu är Irak och Kurdernas land. Bilden ovan visar Shalmaneser V, som regerade 727 – 722 före vår tideräkning, och som efterträddes av Sargon II – som grundade det ”Ny-Assyriska Riket”. Efter Shalmaneser I, fanns också Shalmaneser II (1031–1019), Shalmaneser III (859-824) och dessutom Shalmaneser IV (783–773)…  Jämför med alla Svenska kungar som hetat ”Karl” eller ”Erik”

 

Drottningen av Saba i Torahn står omnämnd där istället för drottningar som Semiramis och Hama. Korrespondenser finns mellan David och Salomo och drottningen av Saba med de assyriska härskarna Adad-Nirari III,  Salmaneser IV och de två drottningarna Semiramis-Hama.

Redan på 1970-talet visste svenska historiker att ”Kung Salomo” visserligen är en fullt historisk person, men han var en föga betydelsefull vasall till Hiram av Fenicien, den verklige byggmästaren bakom ”Salomos Tempel” – och han kunde bara styra en svag randstat, därför att Farao Shoshenk I och de 11-12:e dynastierna av Egypten var mycket svaga.. Salomos regering kan ha varat mellan 960 till 924… först på 700-talet – 200 år senare….under Sargon II – började judarna skriva om honom…

 

Den antika myt som inspirerade till myten om David, Salomo och drottningen av Saba (Balqis) i Torahn och Koranen, baseras på Adad-Nirari (hjälpt av åskguden Adad) och Salmaneser (II) (styrd av fredsguden) som kallades kung av världen och var gift med den sedan forntiden berömda drottningen Semiramis från Babylonien, dit floden Jordan också hörde.

 

Assyrien, när det var som störst – under Kungar som Shalmaneser III – verklighetens Semiramis levde mellan sådär 850 – 798. Hon blev ungefär 58 år, men var Assyriska – och inte alls från Babylon… Drottning Hama var första hustru åt Shalmaneser IV – men dog vid 18-20 års ålder (man har återfunnit hennes kropp)

Hela historien om Semiramis legenden, återberättad av Ktesias är följande:”Mirakulöst född och övergiven av den syriska gudinnan i Ketu, matades Semiramis av duvor, men hittades av herdar 
och gavs till den assyriske generalen Sima. Därefter blev hon hustru till satrapen Enna och deltog med honom i Yenens fälttåg mot Baktrien, och gav honom råd om hur Baktrien skulle erövras”.

Kung Yenen gifte sig med Semiramis, och hon födde honom en son vid namn Nin (källan till berättelsen om David och Bet-Seba i Toran). Efter Nins död avsatte Semiramis sin son Nin
och byggde Babylons hängande trädgårdar, högg in hennes bild på Bagstans klippa och gjorde Libyen, Abessinien och Egypten till sina lydländer, och förde återigen krig i Baktrien och Indien, och
gjorde genom bedrägeri sin son till sin kärleks fånge…”

Identitfikationen mellan drottningen av Saba (shapeshiftern, Bilqis) och Semiramis (Semurmet) eller Seba syftar på ”något som vänder sig”.  Namnet Semiramis (Semurmet) betyder ”som himlens åska”, men i mytologiska krönikor beskrivs hon också som en förledande gestalt, som skiftar form (Seba) Enligt de mytologiska krönikorna i Diodorus Siculus skrifter, under erövringen av Asien, blir Ninus allvarligt sårad av en pil, och Semiramis byter kläder, förklär sig till sin son och tar befälet över Ninus armé. Efter Ninus död besteger hon tronen som drottning och erövrar fler regioner i Asien.

Vad som står i denna ”heliga bok” skriven av Monoteister, är inte sant… lika lite som amerikanska TV-serier om Bilquis, ”Drottningen av Saba” som Afrikanska osv…

Precis som namnet Ninus i förhållande till Semiramis indikerar Nineve och Nineves härskare, indikerar namnet Salomo i förhållande till Saba, Jerusalem, som alltså har ersatt namnen Ninus och Semiramis. Namnet Bilqis, drottning av Saba, nämns också i samband med staden Balkh (Balkh, den ljusa) relaterar till åskguden (Adad-dyrkan) Samuramat, och även till namnet på hennes make Shamshi-Adad (min sol, Adad, åskguden).

I antikens Grekland blev Semiramis eller Shamiram känd som en av de legendariska drottningarna i Assyrien, och enligt vissa traditioner är det hon som de hängande trädgårdarna i Babylon byggdes för. Många legender har berättats om hennes dristighet och olika försök har gjorts att identifiera henne som en historisk figur. Vissa anser att Semiramis är densamma som ”Shamuramat” eller”Shamur-Amat”eller ”Shamur-Ramat, hustru till Shamshi-Adad V, kung av Assyrien mellan 824 och 811 f.Kr. Legender berättade av Diodorus Siculus och andra ger en bild av hennes liv och hennes relation med Ninus.

Torahns författare blandar ihop berättelsen om drottning Semiramis med drottning Hama (hustru till Salmaneser IV) – Salmanesers drottning hette Hama. De gifte sig under Adad-niraris regeringstid, eftersom en inskription av Adad-nirari identifierar henne som hans brud. Drottning hamas grav upptäcktes 2017 av Tracy L. Spurrier i Nimrud, Salmanesers huvudstad. Hennes skelett indikerar att hon dog ung, bara 18 till 20 år gammal, någon gång under Salmanesers regeringstid, även om dödsorsaken inte kan fastställas. Begravda bredvid henne fanns olika skatter, inklusive en gyllene krona, juveler, smycken, gyllene skålar, armband, ringar, broscher, vaser, sigill, hattar, löv, koppar och cylindersigill.

Det bibliska namnet Betsheba (edens dotter eller Sebas dotter), som introduceras som Davids hustru och Salomos mor, och vars myt liknar myten om Semiramis, är den mellanliggande länken mellan berättelsen om Semiramis och Hama.

Drottning Hamas gyllene sigill, som avbildar drottningen ( till höger) inför en gudinna

Här slutar Jawad Mofrads persiska text, som översatts till svenska – och BEVISEN är faktiskt övertygande. Drottningen av Saba kom alltså inte från ”Landet Punt” eller Somalia, Etiopien eller Afrika alls, och vad som står om Salomos Tempel, David och så vidare i Bibelns Konungaböcker, är legender skrivna minst 200 – 500 år efter de händelser de säger sig skildra – och vilar på betydligt mer osäker grund än ”Heimskringla” och vad vi vet om tidig Nordisk historia.’

”We stand corrected” säger vi andra tre redaktionsmedlemmar.

Allt sedan slaget vid Kadesh – som utspelades 1274 före vår tideräkning mellan Ramses II och Muwatalli II av Hettitien – inte bara som ett stridsvagns-slag med tvåhjuliga stridvagnar – utan med manöver-krigföring, hela infanteridivisioner, indelade i brigader och bataljoner med namn av Egyptiska gudar fanns ett Assyrien – och en Shalmaneser I. Bevisligen – och enligt den bästa forskning som vår tid kan åstadkomma – rörde det sig om styrkor på mer än 20 000 man på vardera sidan, och Assyrierna slogs hela tiden – som det främsta av krigarfolk – emot Mitanni och Hettiternas efterföljare, emot Babylonier, Perser, Sassanider – ja ända fram till idag – med dagens krig mellan makter som Iran och Irak.

De är värda att ihågkommas – på flera sätt än ett.

Deras historia är vår egen, en del av den gemensamma, Indoeuropeiska – globala historien – och om vår samtid har skildrat dem på ett felaktigt sätt, så skall de en dag få sin upprättelse, de också.

Varje folk har sin egen Hedendom.

Hedendomen och Humanismen ska en gång göra oss fria. Sanningen segrar alltid till sist…