Profilbild för Okänd

Mors Dag, Dagen Blenda och Veterandagen 2024

Dagarna passerar fort i vår Hedniska Kalender, detta ofridens år 2024 enligt vår tideräkning. Knappt har vi hunnit fira Mors Dag i  Sverige – en högtid som bara funnits hos oss sedan 1919, och som egentligen startades av kvinnliga fredsaktivister i USA kring 1905 – det var en kvinna där som ville fira sin mor, medan man i dagens Ryssland kanske mest uttrycker sig på ”moderspråket” – maternitsya som det heter på ryska, vilket betyder att svära.  Anna respektive Ann Jarvis, som de båda fredkullorna från Väst hette, ägnade sig bland annat åt krigs-sjukvård under vad som var ett amerikanskt inbördeskrig, medan vårt år drabbats av ett Palestinskt-Israeliskt och ett nära nog Pan-Europeiskt krig, som snart kommer ge avsevärda ekon här i Sverige, enligt vad Hedniska Tankars redaktion starkt misstänker. Kriminalitet och gängvälde ökar i vårt land, och vi har inte sett var sommaren slutar – kanske slutar den i blod, innan Midsommar och vad som vi hoppas blir ett fredligt OS i Paris kommer…

Olympiska Spel och en Folkens Fest är en HEDNISK TANKE – som inte har med Kristendom och Monoteism att göra…

Igår – 27 Maj – hade Blenda eller Blända namnsdag enligt den svenska almanackan, och detta är också helt följdriktigt, nu när Frejas månad går över i Friggs – enligt hur vi Asatroende i Sverige ser på saken. Där Freja är den unga dottern, som man först firade om Fredagarna, så är Frigg modern – som man firade i Västnorden. Blenda har för alltid kommit att stå som symbol för Värend – en av de ”Små landen” i Småland, och särskilt hedniska kvinnors frihetskamp. Att vi då också firar en Veterandag – bland amerikanska Hedningar också ”Einherjar Day” eller ”Memorial Day” (som dock inte skall blandas ihop med ”Remembrance Day” i Storbritannien, som bara ägnas åt stupade i Första Världskriget) har även det med saken att göra – liksom vår Svenska Nationaldag, 6 Juni – som infaller när sommaren är som skönast.

Vilket bättre tillfälle finns i Nordanlanden än att börja och avsluta något här, och sedan hålla det i minnet – innan sommaren är över. I Arjeplogs kommun vill man sluta släpa Samebarn och andra till kristna kyrkor så här års – och även etniskt svenska barn borde få befria sig från Monoteismens ok, nu när kvinnofriden skall förbättras just i den förort till huvudstaden där er Hedning sedan länge bor, denna gång med särskilt utkommenderade fastighets-skötare, som i nära samverkan med Polis och Kvinnojourer skall kontrollera minsta märke i dörr, minsta klösmärke på varje tapet och genast kontakta myndigheterna, så fort minsta misstanke uppkommer, framförd av precis vemsomhelst, närsomhelst, hursomhelst…

Men – förlåt vårt raljeri i dessa sommartider – vi bor redan som i en kasern, där krigstillstånd sedan länge råder. Som jag berättar för er finns det många ”balkongbrudar” i just centrala Jakobsberg, och den som på nära håll bevittnat hur vissa kulturer mördar sina kvinnor – det är visst inte ”alla män” det gäller – kära ”kvinnojour” – glömmer det aldrig. Vi känner till sakomständigheter, som väldigt få svenska journalister vill erkänna – saker som BRÅ eller Brottsförebyggande rådet inte får publicera, pga sk ”Politisk Korrekthet” – och vi har bevittnat mycket, här ute..

 

 

Blenda och en Värends dotter vid Inglinge Hög – Foto Copyright Nils Bergkvist och Fotosidan.

Sedan urminnes tider har det funnits en sägen om en Kung Alle av Värend, som en lokalhistoriker vid namn Petter Rudebäck skrev ned, antagligen redan på 1670-talet, och trots att Erik Dahlberg i ”Svecia Antiqua et Hodenia” fyllde på med ortnamnsforskning kring ett Småländskt Bråvalla och mycket mer, rymmer Sagan mer än ett korn av sanning. Blenda kan mycket väl ha varit en historisk gestalt, någon gång under en fjärran järnålder, då hon samlade Värends kvinnor, och lät dem bjuda en våldgästande här av danskar till fest, då Kung Alle och hans män befann sig på krigståg. Till och med Jurister från våra dagar har fått erkänna ”Värends Rätt” som tillförsäkrar Nordiska kvinnor och andra större rättigheter än de annars haft eller ännu har. Både Karl XI, Gustav III och Karl XIV Johan, Marskalk av Frankrike erkände den rätten.

Erik Dahlbergs karta över Värend och Bråvalla Hed, 1698

Efter den inledande festmåltiden – som dukats fram i rent försåt – gick Blendas kvinnohär till anfall. De stred i dagar, veckor och månader – och i århundraden efteråt skulle nya strider följa. Ryttarskaror på över 1000 man red härs och tvärs genom landskapet, tills fienden besegrades och kriget var vunnet. Man slogs inte bara till fots, utan också till sjöss och på vatten, ja i luften – ty själva Ragnarna var vreda, och deltog i slaget. I Väderlanda finns Blendas kulle eller gravhög, och där ska hon ha haft sin sätesgård, som hon fick på gamla dagar. Så skall det ha gått till, säger hävderna.

Blenda (i röd hängslekjol som på Järnåldern) och Värends kvinnor av August Malmström, 1860. Tavlan finns hos Växjö Museum.

I Växjö finns det tyvärr ansvarslösa personer, som velat förvanska, amerikanisera och förbarnsliga hela Blenda-sägnen. Lokalhistoriker från Kronoberg vet bättre, och förvanskar inte historien, skönmålar inte heller. SVT – en högst tvivelaktig källa – visar oss på rena lögnare av amerikanskt format, lika väl som de visar oss de män, som ännu kan hålla sig till sanningen. Historien om Blenda är inget tomt BländverkDen är i högsta grad dagsaktuell, denna veterandag 2024 – då detta blogginlägg skrivs.

Idag har det på den svenska Riksdagens Hemsida – ingen annan Webbplats – publicerats uppgifter om hur alla kvarvarande Pbv 302 – kanhända även Museiexemplaren – omgående skall skickas Österut till Ukraina, samtidigt som den Svenska Regeringen medger att det materiell-paket som nu sänds iväg, får användas även i direkt strid inne på ryskt statsterritorium, vilket i realiteten endast kan tolkas så, att Sverige nu är i väpnad allians med Ukraina, och att det är Ukrainarna – men inte Palestinier och därmed likställda – som får betraktas som ett Europeiskt broderfolk – för det är tyvärr så och bara just så sanningen ser ut. Sverige är inte som nation militärt engagerad i Palestina-Israel konflikten överhuvudtaget, och våra humanitära insatser måste bli ytterst begränsade, såhär i vårdkrisens och strejkernas dagar.

Vad som en gång påstås varit nära att hända Värends kvinnor, kan snart vara verklighet. Detta kan bli den sista fredssommaren i vår del av Världen, ifall det vill sig illa.

I Svenska Dagbladet fylkas Lögnhalsarna. Lögnhals nummer ett för dagen heter Ola Palmström, en journalist av den bedrövlige Jan Majlards sort. Majlard var – som ni kanske minns –  fd chef för Sportredaktionen, och uppträdde som ”Nyttig Idiot” för Vladimir Putin, genom att under täckmantel av skenbar objektivitet publicera Ryska lögner om kampen vid Azovstal, Mariupol. Han besudlade försvararna, och kallade dem för Nynazister.

Vi är många, och vi minns… Ni ska inte tro att vi glömmer er, kära journalistpöbel på SvD.

Denna gång skriver Ola Palmström om att ”Odens Spjut, Gugner” skulle förknippas med den Norske Massmördaren Anders Behring Breiviks dåd anno 2011. Detta gör Palmström mitt i ett referat av den senaste ryska Missil-attacken emot Köpcentret ”Epicenter” utanför Charkiv, där hundratals civila Ukrainare lemlästades eller dog. Hör det ens till ämnet ?

Vad ska man säga om sådana idiotiska, kristna griller ?

Vad för slags källa har denne skitstövel vid namn Palmström för sina fånerier ?

Han påstår sig citera en viss Palle Ydstebö, uppenbarligen en fanatisk kristen av Norsk modell, som uppges vara Överstelöjtnant vid Försvarshögskolan i Oslo, och som uppges ha uttalat sig för Aftenposten. Såg jag en sådan överakademiserad, kristen fjolla till Överstelöjtnantsfysionomi i Jakobsberg, Norrman eller ej – skulle jag omedelbart riva av honom gradbeteckningarna, och gällande SvD:s Ola Palmström, skulle jag spotta honom mitt i ansiktet.

En stor, fet, härlig loska – liknande den som teater-direktören August Blanche på sin tid gav CJL Almquist, vid den sk ”Kraschaneringen” på Strömparterren – som faktiskt finns kvar framför Riksdagshuset i Stockholm, än idag. 

Jag lämnar er alla med den Norska Telemarksbataljonens officiella vapensköld – för både Norska, Svenska, Finska – ja Ukrainska, även Ryska och Amerikanska militära förband har använt symboler, hämtade ur den Nordiska Mytologins värld. Somliga enkla soldater i ledet har varit – eller är ännu – Asatrogna, och utövar en religion och en kultur som är den enda, som passar dem och som kan ge dem en smula hopp, och den styrka de behöver.

Ty medan jag skrivit, har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda.

Så skrev Viktor Rydberg, en annan känd svensk författare i sitt verk ”den siste Athenaren” redan 1859 – och så gör jag med, god Hednisk Humanist som jag faktiskt är.

 

 

Säga vad man vill om Telemarksbataljonen, men den visste – På sin tid anno 2011 – hur man handskas med Talibaner och Islamister. Hör vad dess Bataljonchef säger till truppen, och hör hur hans soldater svarar honom…. Dra inte för stora växlar på detta – men krig är krig – och krig gör saker med människorna, kvinnor såväl som män…