Nu när våra läsare – och ”Hedniska Tankars” fjärde redaktionsmedlem Jawad Mofrad börjat ställa frågor om det mytiska Pohjola, alltså Nordfinland, kanske det är på sin plats att recensera några goda och synnerligen läsvärda böcker om det svenska Finlands historia – för historiskt sett har Finland alltid varit en del av det Svenska Riket, och bara under en kort period – 1809 till 1905 – av det ryska.

Alla någotsånär väl informerade Finlandssvenskar, Sverigefinländare och till slut även sk ”Sannfinländare”– nu ett skäligen obetydligt extremistparti – torde vara väl medvetna om vissa pionjärers verk, exempelvis Matti Klinges bok ”Östersjövälden” från 1984, som blivit en klassiker.  Den har utgetts i många upplagor sedan dess, finns till och med som talbok, med 194 rikt illustrerade sidor. Begreppen ovan är inte alls synonyma, om nu någon trodde det, och om Mati Klinge hann ta sig an Finlands äldsta historia och visa att det moderna Finland byggdes Västerifrån och inte Österifrån, så hann han också utge ”Östersjövärlden” – en titel där bara en enda bokstav skiljer – år 1994, innan han slutligen avled år 2023. Den senare boken finns också i talboksupplaga, och kan vara värd att lyssna till.

Längre tillbaka – under 1900-talet- skymtar andra författare, skribenter och forskare. Den Hedning som skriver dessa rader fick en gång äran att möta Harry Järv, Österbottningen som blev ”Vice Riksbibliotekarie” i Sverige, förutom allt annat han faktiskt gjorde. Mötet – som inleddes med ett hårt slag – rätt i solar plexus – från Harry Järv – han var då 82 år gammal och hade fortfarande full kraft i knytnävarna – glömmer vår Hedning aldrig, för det var  han – mer än någon annan – som lärde oss skriva annat än gröt- och mjölkjournalistik av idag, och vad Harry Järv visste om tillvaron i allmänhet, har sedan dess visat sig vara vår enda sanning. Utan honom, fanns inte denna blogg.

Året efter – 2004 – kom en Finskproducerad film om ett kort skede i Harry Järvs liv, som nog alla intresserade minns, men det var som Bibliotekarie och författare han ville ihågkommas, och det skall han också få. Vi har redan skrivit tillräckligt om honom, och hur till och med Finländska punkare grät på hans begravning anno 2009, och hur vi drack hans gravöl på Tennstopet, en gammal krog vid Odenplan i Stockholm. Alla närvarande – och det var mer än 50 personer – var svårt gripna den dagen, och förutom allt annat var Harry Järv Anarkist, Humanist – och Hedning. Inte en Asatroende Hedning, och inte Bakuniansk anarkist, utan Kropotkian – och som de som hört honom tala nog begriper, så var även det en avsevärd skillnad.

Nu – på 2020-talet – finns det andra som fortsätter vad män som Harry Järv och Matti Klinge påbörjade. De sprider saklig information om vårt lands historia, och inte ”fake news” eller floskler. Varesig ”Samer”, Finnar, Finlandssvenskar eller därmed likställda har varit så särskilt ”förtryckta” under mer än 2000 år av gemensam finsk och svensk historia – det bevisas inte minst av ett mycket stort bokverk i 4 band – utgivet av Svenska Litteratursällskapet i Finland. Vissa personer har försökt ”stjäla” verkets olika titlar och utgett egna böcker eller liknande med titeln ”Riksdelen”, eftersom arbetet pågått ända sedan 2002 – Finland är ett litet land, liksom Sverige – och när seriösa historiker vid Åbo och Helsingfors Universitet – som fortfarande är delvis svenskspråkiga – är hårt engagerade i arbetet, så är det kanske inte så konstigt att många personer har intresserat sig för det – det finns som vi alla vet diverse propagandister Österifrån, och osakliga idioter på andra sidan Atlanten, som inte hör hemma i Nordeuropa.

Vårt Nordeuropa – inte deras !

Nils Erik Villstrand, verksam vid Åbo Akademi stod som redaktör för den första delen – som numera är ett ”Referensverk” på ”Hedniska Tankars” redaktionsbokhylla. Han har utförligt – och på 416 sidor – behandlat Finlands historia från Gustav Vasas död (1560) till 1812 – för även om det ryska maktövertagandet under Tsar Alexander II – kanske en av de bättre Tsarerna – inträffade redan år 1809, så garanterades ju Finlands svenska och finska befolkning att de skulle få behålla de flesta av sina lagar och rättigheter från den svenska tiden, och Finland ingick därför i ett ”Rikskonglomerat” på rysk botten. Under den svenska tiden var Finland en del av ett Sverige, som grovt räknat bestod av FEM Riken, och inte ett – Estland, Lettland och de Nordtyska provinserna inklusive Gotland, var en del i ett enda Sverige.

I dagens nyhetsförmedling kan vi läsa om hur EU förbereder vad man skriver skall vara ett kommande demokratiskt Ryssland, vilket verkligen återstår att se. Även ”urfolk” skall inkluderas, heter det, och varför inkluderar man i så fall inte etniska svenskar eller etniska finnar och samer, eftersom dessa hela tiden åsidosätts i Bryssels politik – historiskt sett finns starka inslag av våra respektive folk också i St Petersburgområdet och det Europeiska Ryssland – förutom det problem som utgörs av att etniska svenskar och nordbor alltmer sätts på undantag i sitt eget land, trots att vi ännu representerar det stora folkflertalet…

Finland var i första hand svenskspråkigt, men det förekom ofta att svenska kristna församlingar på 16- och 1700-talet efterlyste finsktalande präster, och omvänt – eftersom prästerna ju skötte nyhetsförmdelingen, folkbokföring och mycket annat – och även i det egentliga Finland samt Österbotten var befolkningen alltid blandat finsk och svensk. Men folkets stora massa var – som i Tavastland – i stort sett alltid ”Hednisk” i så måtto att den hade sin egen, folkliga kultur – så kunde Villstrands slutsatser summeras – och alltifrån kuriosa, kartor, varifrån ordet ”Hurrit” egentligen kommer, och varför det inte alls är ett smädeord från början – allt skildrass ingående, utförligt och lättläst i Villstrands bok – från 2009.

Men i Sverige, eller den kloak som utgörs av svenska media har förstås boken aldrig blivit uppmärksammad, den ”kultur” vi har översvämmas som vanligt av Mellodront-pestivaler och annat exkrement – saker som ingenting betyder, meningslös sk ”underhållning” som är till för att hålla människorna i både Finland och Sverige fastlåsta i ren ignorans, och omvedvetenhet om vilka de är och kommer ifrån.

Förutom del 2 – finns också del 1 – ”Sveriges Österland” om det forntida Finland fram till Gustav Vasa och året 1560, som ”Hedniska Tankar” ännu inte läst eller införskaffat. Våra principer är enkla. Vi recenserar aldrig andra böcker än dem vi de facto läst, från pärm till pärm, och inte heller böcker av vänner, bekanta – de som ber oss om ”reklam” eller liknande.

Svenska Litteratursällskapet i Finland har också utgett en del 3 ”Nationalstaten – Finlands Svenskhet 1922 – 2015” samt ”Språkfrågan – som täcker åren 1812 – 1922” – men dem har vi ännu inte införskaffat… se denna länk

Kanske våra läsare vill hjälpa oss med att ge oss dessa verk i bokform ?

eller ge ett bidrag, exempelvis via Paypal – uppgifter fås genom att skriva mail till ”hedniskatankar@gmail.com”